Skrifter utgivna av Sjöhistoriska Samfundet N r 29
Skrifter utgivna av Sjöhistoriska Samfundet N r 29
Skrifter utgivna av Sjöhistoriska Samfundet N r 29
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
4<br />
Arne Forsell<br />
(1887-1974)<br />
<strong>Sjöhistoriska</strong> samfundets förste ordförande (1939-1963), fil. dr. Arne<br />
Forssell, <strong>av</strong>led i Stockholm vid fyllda 87 år den 17 februari 1974. Det kan<br />
med anledning här<strong>av</strong> vara skäl erinra om hans märkliga person och<br />
omfattande insatser på olika områden, framför allt för <strong>Sjöhistoriska</strong><br />
samfundet.<br />
Arne Forssell tillhörde en berömd brödrakrets som gjort sig gällande på<br />
skilda verksamhetsfält. Han studerade historia och statskunskap i Uppsala,<br />
där särskilt Harald Hjärne g<strong>av</strong> honom starka impulser. Han disputerade<br />
1918 för Rudolf Kjellen på en doktors<strong>av</strong>handling om Ministerier och<br />
kollegier. Studier i departementalreformens förhistoria till 1812.<br />
A vhandlingen tillkom i forcerat tempo och svarade trots sina i många<br />
hänseenden metodiska förtjänster inte mot författarens rika begåvning.<br />
Forssells fortsatta vetenskapliga produktion blev ganska splittrad. Han<br />
skrev bl. a. stora <strong>av</strong>snitt i de 1935 publicerade Kungl. Maj:ts kanslis historia<br />
(tiden 1720-1789) och Svenska utrikesförvaltningens historia (tiden<br />
1721-1809), en godshistorik om Kaggeholm (1939) och bidrog till<br />
diskussionen kring Karl X Gustaf och tåget över Bält.<br />
Forssell hade en stor pedagogisk begåvning, som väl stämde med hans<br />
generösa natur. Han var bl. a. under många år en utmärkt och uppskattad<br />
lärare i stats- och samhällslära vid krigsskolan på Karlberg. Likaledes var<br />
han mångårig censor vid studentexamina.<br />
Forssell engagerade sig som student i Uppsala ivrigt iförsvarsrörelsen<br />
och blev 1914 redaktionssekreterare i Vårdkasen, som var organ för<br />
försvarsvännerna. Han torde ha tänkt sig en levnadsbana som publicist och<br />
politiker. Några år var han huvudredaktör för Göteborgs Dagblad och<br />
relativt ung kom han in i andra kammaren, vid lagtima riksdagen 1919.<br />
Han var riksdagsman även vid urtima riksdagen s. å. och därefter 1920 och<br />
1925-1932. Inom högerpartiet blev han snart ledare för en oppositionell