Kap 4 Platsen, namnet och historien - Vänermuseet

More documents

Recommendations

Info

Linnés resor skall ses i detta sammanhang, han utforskade vad för ”nyttigheter” som fanns inom landet och hur man hittade dessa. Livet i det gamla bondesamhället var funktionellt men i stort oförändrat sedan århundranden. Gemensamheten var naturligtvis en styrka vid de arbetskrävande perioderna i jordbruket, i fiske och jakt, men kunde också upplevas som en börda och ett tvång av en del människor. Möjligheten att arrendera ut både gårdar och fisken fanns men ägandet och strukturen, med de invecklade brukningsreglerna var bestående. I:mo (primo), Skal hwar och en wara efterlåtit, at hålla Fiskare, och the som sielwe icke äga strand, måge (må) öfwerenskomma med strandägaren om plats för Fiskarens hus, så Fiskaren niuta samma rätt och frihet, som wore the i husbondens egit bröd. 21 Man skall alltså välkomna andra än de egna och till och med främmande människor, att komma till byns utmark. Där skall den nya fiskaren, på ett sätt liknande roteknektens, hjälpas till bostad. Det har diskuterats hur stor inverkan förordningen fick, marginellt när det kommer till vårt område, men den kommer mycket lägligt för Bohusläns del. 1747 räknas som starten på en av de största sillperioderna landet upplevt i historisk tid, och den varar ända till 1809. Under tiden uppstår hela samhällen i landskapet. ”II:do, Eho (Den), som sig angifwer, at wilja inrätta Fiskerier, Ware närmast til the Kronolägenheter, som finnas ledige. Och til Fiskeriets anläggande äro beqwäme; …”. 21 Möjligen kan vi här söka några nya fiskare under andra halvan av 1700talet, i socknarna vid Vänerns södra kust. Arvet från 1700-talet Här finns ett svenskt, regionalt perspektiv, på så sätt att ett antal viktiga områden granskas; nämligen tidens uppfattning om skärgårdslandskapets förutsättning för ett lönande fiske, den fångade fisken och då 68 särskilt förekomsten av olika fångade arter och relationerna mellan dessa, något om anförda omständigheter till fiskelyckans växlingar, den fångade fiskens hantering, hur fiskebåtarna byggdes och tillverkningen av nät och fiskeredskap, fiskekärlens tillverkning, hur fisk förekom som handelsvara – kvantitet och ersättning, antal fiskare och etablering av bolag och tidens tänkbara åtgärder för att förbättra och utveckla fisket. 22 Det låter mycket bekant och modernt, en känsla man ofta får av 1700talets texter om olika ämnen. Inte minst så när det handlar om resursutnyttjande och det är inte för djärvt att påstå att den svenska staten, som vi känner den under de senaste 200 åren, formas under denna tid. Ett landskap av namn Jag har valt att utifrån kartor från olika tider försöka ge liv åt en äldre tids landskap, låta det växa fram med hjälp av ortnamnen. Många av namnen används än idag men vi vet inte alltid vad de står för längre. Vad gäller fisket skall den som söker finna en särskild kate gori ortnamn vid vänerstranden. Det är namnen som människorna som levt här gett åt platser och traderat; namn på platser med gott fiske, platser där fiske med exempelvis not varit lämpligt och till och med platser där fisket varit dåligt. Namnen visar också på platser där människorna haft sina fiskebodar och hängt sina nät. Ortnamnet orienteras geografiskt till närmsta vatten eller annat av betydelse för ämnet, inte fastighetsbeteckningen. Konsekvent anges sockennamnet följt av sn (socken), för att ge möjlighet för den som önskar att själv forska vidare i arkiven. Sockennamnet är den topografiska angivelse som brukas i de flesta kulturhistoriska sammanhang. Socken är en äldre administrativ enhet, som motsvarar de första kommunerna. Det är också en kyrklig enhet som i huvudsak motsvarar de äldre församlingarna.
Krake byggd utanför Vänermuseet, Lidköping, i samband med en vuxenutbildning 2010. Foto: Vänermuseet/robert Bernhoft Skaven Idag är det ett begränsat antal platser vid sjön som vi kallar fiskelägen, men för några hundra år sedan var det många. Skaven ute på Kållandsö är idag en plats med tät bebyggelse av sommarhus, terrängen är gemensam med hela norra delen av ön, som varit byarnas utmarker med betande kor. Men namnet Skaven, eller Skagen som det heter på Hammarö. Namnet berättar om att här hade befolkningen på nordvästra delen av Kållandsö enkla bodar eller krakar, de höga redskapsskjulen med branta vasstak. Vi vet inte hur långt tillbaka man byggt krakar. Inte heller känner man till utbredningsområdet för byggnadstypen. Idag kan man bara se krakar på Kålland och Kållandsö. Erik Vederbrand berättar om hemmet, torpet 69 Spåröhuvud under Lindholmen, Strö sn. Beskrivningen är säkerligen giltig för de flesta torpen vid sjön, förutom krakarna möjligen. – Sen fanns det vasskrakar, ett par stycken låg bakom lagårn, i backen, det var en större och en mindre. Där förvarades redskap. Tidigare fanns även en vasskrake nere vid sjön, den användes till vedbod men revs när far flyttade det gamla svinhuset dit. Så fanns det en gammal timmerbod nere vid sjön, den låg intill fiskeboden. Bakom den låg isbingen. 23 Skavudden skrivs första gången, 1655, Skapenäs udde och något senare Skopenäs udde. Förklaringen till detta namn tar oss långt tillbaka och långt från denna karga udde. Som så ofta i vänerområdet har ortsnamnen och också språket i området mycket gemen samt
Page 1: Platsen - Vi hade höns och en gris
Page 4 and 5: Läckö. Det område som idag är i
Page 6 and 7: att man filmade händelsen för eft
Page 9 and 10: med not efter siklöja, men derjemt
Page 12 and 13: Från tidigt 1900tal blir fisketo
Page 16 and 17: August och Mandus Fröjd ror ut fö
Page 18 and 19: mycket talande namnet Gäddesvepan,
Page 20: Foto: Melker Dahlström Referenser

Kap 4 Platsen, namnet och historien - Vänermuseet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?