Årsredovisning 2010 - Nordens Ark

Antal storkungar som levererats från Nordens
Ark till Storkprojektet 1995-2010.
6
5
4
3
2
1
0
1995 2000 2002 2004 2006 2008 2010
tillsammans med en omärkt hona. Paret fick mycket sent
ut två ungar som samlades in eftersom de var för små för
att klara av flyttningen. i sex hägn i Skåne häckade 38 par
och 28 ungar blev flygga. Detta motsvarar 0.9 ungar/par
och skälet till den begränsade framgången är att många
av paren är förstagångshäckare som oftare misslyckas
med häckningen. Från Nordens Ark fick storkprojektet ett
tillskott av tre ungar i god kondition.
ÄGGByTEN
Under fem års tid har man inom projektet arbetat med att
fasa ut algeriska storkar till förmån för storkar med mer
passande genetisk bakgrund. Därför tillåts endast par med
polsk bakgrund eller med en mindre del algeriska gener
reproducera sig. Tillvägagångssättet är att äggen hos fritt
häckande algeriska par tas bort och ersätts med kullar
lagda av polska storkar i hägn. De polska paren lägger i
regel en ny kull inom ett par veckor. Nästa säsong räknar
Storkprojektet med att de infångade algeriska storkarna
kommer igång med häckningen och kan fungera som
En av de två ungfåglarna som utrustades med solcellsdriven
GPS. Foto: Emma Ådal.
fosterföräldrar för extra kullar av polska storkar så att
reproduktionen av storkar med rätt ursprung totalt sett
ökar.
FLyTTNiNG
Vid flyttningssäsongens början fanns drygt 30 fria
ungfåglar i Skåne. Mot slutet av augusti bildades en större
flock i Flyingebygden och den 27 augusti kom rapporter
om att 21 storkar sträckte ut från Falsterbo nabb. Flocken
drog in över Själland och fortsatte söderut till Fehmarn
där de tillbringade natten. Tyska ornitologer läste ringarna
på 13 ungfåglar. Med bland fåglarna fanns två gamla
projektstorkar samt minst en omärkt stork. Gruppen
splittrades sannolikt strax därpå och medan de flesta
storkar fortsatte söderut, återvände de vuxna fåglarna och
en av årsungarna till Skåne. En av ungarna som fortsatt
söderut upphittades död intill en väg söder om Berlin.
i år släpptes sju ungstorkar på prov ut från hägnet i
Hemmestorp. Förhoppningen var att de skulle ta chansen
att flytta. Utsläppet skedde i slutet av juli när storkarna
var flygga. Sex av storkarna flög österut medan den sjunde
drog norrut och observerades i Sundsvallstrakten ett par
Lokaler med fritt häckande stork och/eller hägn: 1=Ingelsträde­Görslöv,
2=Tommarps Kungsgård, 3=Skånes
djurpark, 4=Fulltofta, 5=Skånes Viby, 6=Härnestad,
7=Stänkelösa, 8=Viderups Slott, 9=Flyinge Kungsgård,
10=Östra Tvet, 11=Hemmestorps Mölla, 12=Karups
Nygård, 13=Sövdeborgs Slott.
veckor senare. Sannolikt höll gruppen om sex fåglar ihop
och mycket tyder på att de korsade Östersjön. Sammanlagt
vet man att 14 ungar flyttade, med det är möjligt att
antalet uppgick till 22. i vilket fall är det rekord sedan
Storkprojektets start 1989. Utöver ungfåglarna flyttade i
vanlig ordning två äldre projekthannar från Skåne.
MiGRATiONSSTUDiE
Tack vare medel från Lunds Djurskyddsfond kunde
två årsungar förses med solcellsdrivna GPS-sändare.
Sändarna skickar informationen via satelliter vilket
gör att storkarnas rörelser kan följas kontinuerligt.
Noggrannheten är stor och felmarginalen i koordinaterna
oftast under 25 meter. Med hjälp från migrationsgruppen
cAnMove vid Lunds universitet har en karta tagits
fram där positionerna matas in efter hand. Kartan finns
på Storkprojektets hemsida. De utvalda storkarna kom
från ett frihäckande par och ett annat par i hägn. Den
frifödda ungstorken fanns med i gruppen som 27.8 rastade
på Fehmarn. Sedan fortsatte storken till Spanien där den
tillsammans med hundratals andra storkar övervintrar på
en soptipp utanför Lleida, 15 mil väster om Barcelona.
Den andra sändarförsedda storken flög mot nordost, in
i Blekinge, korsade Östersjön och flög in i Polen. Detta
skedde redan i början av augusti, dvs. betydligt tidigare än
normal flyttid. i Polen stannade storken ca tre veckor och
varefter den flög utmed den klassiska östliga flyttvägen till
Afrika. Den stannade i Tchad till slutet av november och
började sedan flyga söderut igen. Vid nyåret nådde den
slutligen Sydafrika.
Över 100 skogsrenAr I djurpArkspopulAtIonen
SAMMANFATTNiNG
ViKTiGA HÄNDELSER
Leif Blomqvist
ESB stamboksförare
Skogsrenen, Rangifer tarandus fennicus, har funnits i djurparker sedan 1973 då de första djuren anlände till Högholmens
Djurgård i Helsingfors. Populationen har årligen följts upp och härkomsten för samtliga djur är därför välkänd. År
2001 fick skogsrenen europeisk stamboksstatus (ESB) i djurparkerna, något som visade sig ha en gynnsam inverkan på
artens populationsutveckling i djurparkvärlden. Tack vare en koordinerad avelsverksamhet finns idag en klar trend bland
djurparkerna att ersätta tamrenen med en vildfödd form av ren. Samkoordineringen av avelsverksamheten flyttades under
2010 över från Högholmens Djurgård till Nordens Ark som nu ensam ansvarar för stamboken.
Ännu i slutet av 1980-talet fanns skogsrenen bara i finska
djurparker och den totala besättningen bestod av drygt
30 djur. Eftersom skogsrenen endast förekom i ett fåtal
parker, fanns det små möjligheter att utöka antalet djur i
djurparkerna. Efter att skogsrenen fått stamboksstatus blev
allt flera djurparker intresserade av skogsren och antalet
individer började långsamt öka. Djurparksbesättningen
växte kontinuerligt under de följande åren med undantag
av 2008, då en tillfällig stagnation inträffade. Avbrottet
i den gynnsamma utvecklingen var emellertid endast
tillfälligt (Blomqvist 2009), och under 2009-2010,
fortsatte populationen att växa med 16% (Figur 1).
POPULATiONSSTATUS FÖR 2010
Under 2010 föddes 28 kalvar i 10 djurparker. Kalvdödligheten
låg vid 14% medan det totala antalet
döda skogsrenar uppgick till 15 (7.8) djur. Under
året förflyttades även 15 (4.11) skogsrenar mellan
djurparkerna. Zoo Berlin anslöt sig som en ny park till
avelsprogrammet men eftersom Boråsparken samtidigt
upphörde med att hålla skogsren och sände sina sista vajor
till Blijdorp Zoo i Rotterdam, förblev antalet parker som
håller arten ändå konstant. Då ett antal förflyttningar
24 25
även är planerade för den kommande vintern, kommer
antalet parker med skogsren att utökas under 2011. Med
facit på hand kan man konstatera, att antalet skogsrenar
i avelsprogrammet vid årets slut uppgick till 105 djur
(37.68) fördelade över 13 djurparker (Tabell 1). Eftersom
ingen rapport för förändringarna i djurparksbeståndet
under 2009 publicerades, är samtliga kalvningar och
dödsfall 2009-2010, angivna i Bilagorna 1 & 2. ålders-
och könsfördelningen i dagens population, framgår ur
Figur 2.
ANALyS AV STAMBOKSDATA
Under de senaste 10 åren har 234 (117.112.5) kalvar fötts.
Av dem har 20% dött inom förloppet av en månad. Den
genomsnittliga ökningen under samma period har varit
5% för sarvar och 8% för vajor.
Skogsrenen har en bestämd fortplantningscykel (Figur
3) där 79% av kalvarna är födda i mitten av maj. Sarvarna
uppnår könsmogen ålder vid 3 år, medan vajorna börjar
fortplanta sig ett år tidigare. Den äldsta sarven som
fortplantat sig var 12 år, medan vajor fortsätter att kalva
under ytterligare tre år. Orsaken till detta är knappast
biologisk, utan har att göra med djurhållningen där man
för att minska inavel och förhindra vissa individer från
att bli genetiskt överrepresenterade, undviker att hålla