Föreställningar om kvinnor och män som gärningsmän - Juridiska ...
Föreställningar om kvinnor och män som gärningsmän - Juridiska ...
Föreställningar om kvinnor och män som gärningsmän - Juridiska ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Föreställningar</strong> <strong>om</strong> <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong><br />
s<strong>om</strong> gärnings<strong>män</strong><br />
Samband mellan kriminalitet <strong>och</strong> femininitet respektive<br />
maskulinitet<br />
Susanna Eriksson<br />
Ht 2009<br />
Examensarbete, 30 hp<br />
Handledare: Åsa Gunnarsson<br />
Juristprogrammet, 270 hp<br />
Umeå Universitet
Innehållsförteckning<br />
Innehållsförteckning ................................................................................................................................ 1<br />
1. Inledning .............................................................................................................................................. 3<br />
1.1 Introduktion/problemformulering .................................................................................................. 3<br />
1.2 Syfte <strong>och</strong> frågeställningar .............................................................................................................. 4<br />
1.3 Teori <strong>och</strong> metod ............................................................................................................................. 4<br />
1.4 Centrala begrepp <strong>och</strong> uppsatsens disposition ................................................................................ 5<br />
2. Genusteori, socialkonstruktionism <strong>och</strong> diskursanalys ......................................................................... 6<br />
2.1 All<strong>män</strong>t .......................................................................................................................................... 6<br />
2.2 Genusteori ..................................................................................................................................... 8<br />
2.3 Socialkonstruktionism <strong>och</strong> diskursanalys .................................................................................... 10<br />
2.4 Femininiteter ............................................................................................................................... 12<br />
2.5 Maskuliniteter .............................................................................................................................. 13<br />
2.6 Genus <strong>och</strong> språk .......................................................................................................................... 14<br />
2.7 Genus <strong>och</strong> rätt .............................................................................................................................. 16<br />
3. Några straffrättsliga utgångspunkter ................................................................................................. 19<br />
3.1 Vad är ett brott? Objektiva <strong>och</strong> subjektiva rekvisit ..................................................................... 19<br />
3.2 Ansvarsfrihet: nödvärn ................................................................................................................ 20<br />
3.3 Medgärningsmannaskap .............................................................................................................. 21<br />
3.4 Påföljdsbestämning ..................................................................................................................... 23<br />
3.4.1 Straffvärde <strong>och</strong> straffmätning ............................................................................................... 23<br />
3.4.2 Påföljdsval ............................................................................................................................ 25<br />
4. Rättsfallsstudien ................................................................................................................................ 27<br />
4.1 Inledning ...................................................................................................................................... 27<br />
4.2 Kvinnors brottslighet ................................................................................................................... 31<br />
4.2.1 Den passiva kvinnan. Madonnan. ......................................................................................... 35<br />
4.2.2 Hejaklacksledaren ................................................................................................................ 35<br />
4.2.3 Kvinnan s<strong>om</strong> svag <strong>och</strong> emotionell ....................................................................................... 36<br />
4.2.4 Mamman ............................................................................................................................... 36<br />
4.2.5 Kvinna åtrår man .................................................................................................................. 37<br />
4.2.6 Kvinnor begår inte brott ....................................................................................................... 38<br />
4.2.7 Den dåliga kvinnan ............................................................................................................... 38<br />
4.2.8 Påföljder ............................................................................................................................... 39<br />
4.3 Mäns brottslighet ......................................................................................................................... 40<br />
4.3.1 Den aktive mannen ............................................................................................................... 42<br />
4.3.2 Barbaren ............................................................................................................................... 42<br />
1
4.3.3 Gentlemannen ....................................................................................................................... 44<br />
4.3.4 Försvara sin eller sin kvinnas heder gen<strong>om</strong> våld .................................................................. 45<br />
4.3.5 Försvara sig eller sin kvinna gen<strong>om</strong> våld ............................................................................. 45<br />
4.3.6 Den välordnade mannen ....................................................................................................... 46<br />
4.3.7 Påföljder ............................................................................................................................... 47<br />
5. Analys av resultatet - likheter <strong>och</strong> skillnader .................................................................................... 48<br />
5.1 Gärningsmannen .......................................................................................................................... 48<br />
5.2 Passiv kvinna, aktiv man ............................................................................................................. 49<br />
5.3 En kvinna åtrår en man ................................................................................................................ 50<br />
5.4 Kvinnor begår inte brott .............................................................................................................. 50<br />
5.5 Mamman ...................................................................................................................................... 52<br />
5.6 Kvinnan s<strong>om</strong> känslosam <strong>och</strong> svag ............................................................................................... 53<br />
5.7 Barbaren <strong>och</strong> gentlemannen – våld <strong>och</strong> maskulinitet .................................................................. 54<br />
5.8 Att försvara sig eller annan gen<strong>om</strong> våld. Att försvara sin eller annans heder gen<strong>om</strong> våld. ........ 56<br />
5.9 Den välordnade mannen .............................................................................................................. 58<br />
5.10 Påföljder .................................................................................................................................... 59<br />
5.11 Stöld från arbetsgivare – en jämförelse mellan två olika brottslingar ....................................... 61<br />
6. Femininiteter, maskuliniteter, kriminalitet – en diskussion .............................................................. 62<br />
6.1 Kvinnlig <strong>och</strong> manlig brottslighet? ............................................................................................... 62<br />
6.2 Kvinnor begår inte brott .............................................................................................................. 63<br />
6.3 Två mansbilder ............................................................................................................................ 65<br />
6.4 Välordnade <strong>män</strong> s<strong>om</strong> döms <strong>och</strong> dömer ....................................................................................... 66<br />
6.5 Våldet, samhället <strong>och</strong> d<strong>om</strong>stolen ................................................................................................. 67<br />
6.6 Kriminologi <strong>och</strong> genus ................................................................................................................ 68<br />
6.7 Kvinna åtrår man <strong>och</strong> man åtrår kvinna - heteronormativitet ...................................................... 69<br />
6.8 Diskurser i d<strong>om</strong>stolen ger konsekvenser för gärnings<strong>män</strong>nen .................................................... 70<br />
7. Avslutning ......................................................................................................................................... 72<br />
8. Käll- <strong>och</strong> litteraturförteckning ........................................................................................................... 75<br />
2
1. Inledning<br />
1.1 Introduktion/problemformulering<br />
Alla är vi lika inför lagen, är vi misstänkta för brott bedöms vår skuld av en objektiv <strong>och</strong><br />
opartisk d<strong>om</strong>stol. Eller? Är vi verkligen lika inför lagen? Hur objektiva <strong>och</strong> opartiska är<br />
d<strong>om</strong>arna i d<strong>om</strong>stolen egentligen? Innebär den formella likhet s<strong>om</strong> grundlagen 1<br />
ger att vi<br />
verkligen är jämlika? Förd<strong>om</strong>ar <strong>och</strong> förutfattade meningar är något vi alla bär på, även<br />
d<strong>om</strong>are <strong>och</strong> nämnde<strong>män</strong> i brottmålsrättegångar. Förd<strong>om</strong>ar <strong>om</strong> <strong>män</strong>niskor med viss etnicitet,<br />
religion eller trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder kan påverka hur den<br />
enskilde d<strong>om</strong>aren uppfattar tilltalad, målsägande eller vittne. Det gäller även förd<strong>om</strong>ar <strong>och</strong><br />
föreställningar <strong>om</strong> kön. Lyckas d<strong>om</strong>aren bortse från sina personliga värderingar, går det<br />
överhuvudtaget? Vilken roll spelar dessa föreställningar?<br />
Om föreställningar <strong>om</strong> kön påverkar hur den tilltalade blir bedömd är det ett<br />
rättssäkerhetsproblem. Kön är något s<strong>om</strong> ska vara helt ovidk<strong>om</strong>mande när d<strong>om</strong>stolen<br />
bedömer <strong>om</strong> den tilltalade är skyldig eller inte samt vid fällande d<strong>om</strong> bestämmer påföljd men<br />
2<br />
ändå pekar forskning på att <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong> bedöms olika i våra d<strong>om</strong>stolar. Oftast fokuseras<br />
på skillnader i hur kvinnliga <strong>och</strong> manliga målsäganden respektive vittnen bemöts (där det<br />
klassiska exemplet är förhör i sexualbrottsrättegångar) men inte lika ofta på hur den tilltalade<br />
bemöts, beskrivs <strong>och</strong> bedöms. Det kan bero på att det är mer populärt att värna brottsoffrets<br />
<strong>och</strong> vittnets rättigheter, ur all<strong>män</strong>hetens synvinkel ses det s<strong>om</strong> mer behjärtansvärt att<br />
våldtäktsoffret blir rättvist behandlat än att den tilltalade blir det. Efters<strong>om</strong> det är mer populärt<br />
hos all<strong>män</strong>heten så hamnar det i fokus hos riksdag <strong>och</strong> regering; en regering s<strong>om</strong> kan visa på<br />
att många rättegångar leder till fällande d<strong>om</strong> blir mer populär inför nästa val. Det är dock inte<br />
endast in<strong>om</strong> politiken s<strong>om</strong> brottsoffer <strong>och</strong> vittnen är i centrum, även in<strong>om</strong> forskningen ligger<br />
tyngdpunkten på dessa grupper. Brottsofferkunskap s<strong>om</strong> vetenskap har utvecklats <strong>och</strong> vuxit<br />
betydligt de senaste åren. 3<br />
Från att inte alls ha varit av intresse in<strong>om</strong> rättsvetenskapen växer<br />
nu brottsofferkunskapen i popularitet <strong>och</strong> är ett perspektiv s<strong>om</strong> används mycket under<br />
straffrättsundervisningen på juristutbildningen på Umeå Universitet. Det forskas väldigt<br />
mycket <strong>om</strong> <strong>män</strong>s våld mot <strong>kvinnor</strong> samt <strong>om</strong> de olika brottsrubriceringarna grov<br />
kvinnofridskränkning <strong>och</strong> våldtäkt utifrån offrets perspektiv.<br />
1<br />
1:9 RF.<br />
2<br />
Diesen, i Diesen, mfl. (2005), s. 214-215.<br />
3<br />
Granström <strong>och</strong> Mannelquist (2007), s. 30.<br />
3
Detta fokus på brottsoffret snarare än gärningsmannen, på rättstryggheten snarare än<br />
rättssäkerheten har gjort att jag valt att i detta examensarbete närmare studera den person utan<br />
vilken det inte skulle finnas något brottsoffer: gärningsmannen. Är det någon skillnad på en<br />
manlig respektive kvinnlig gärningsman <strong>och</strong>, kanske ännu viktigare, är det någon skillnad i<br />
hur en manlig respektive kvinnlig gärningsman uppfattas av d<strong>om</strong>arna? Vilka föreställningar<br />
<strong>om</strong> kön finns mer eller mindre dolda i d<strong>om</strong>arna från brottmålsrättegångarna? Det är detta s<strong>om</strong><br />
denna uppsats ska handla <strong>om</strong>.<br />
1.2 Syfte <strong>och</strong> frågeställningar<br />
Syftet med detta examensarbete är att analysera <strong>och</strong> diskutera samband mellan kriminalitet<br />
<strong>och</strong> femininitet respektive maskulinitet vilket bland annat görs gen<strong>om</strong> att analysera <strong>och</strong><br />
diskutera de diskurser s<strong>om</strong> finns i de studerade d<strong>om</strong>arna från Umeå tingsrätt. Uppsatsens<br />
undersökning, analys <strong>och</strong> diskussion har en genusteoretisk utgångspunkt.<br />
Syftet specificeras med hjälp av följande frågeställningar:<br />
1. Vilka föreställningar <strong>om</strong> <strong>män</strong> <strong>och</strong> <strong>kvinnor</strong> finns i de diskurser s<strong>om</strong> hittats i d<strong>om</strong>arna,<br />
vad innebär de <strong>och</strong> vilka konsekvenser medför de för de individuella gärnings<strong>män</strong>nen?<br />
2. Hur relateras kriminalitet till femininitet <strong>och</strong> maskulinitet in<strong>om</strong> juridisk <strong>och</strong><br />
kriminologisk forskning?<br />
1.3 Teori <strong>och</strong> metod<br />
Här k<strong>om</strong>mer nu i korthet presenteras vilka teoretiska utgångspunkter uppsatsen har samt<br />
vilken metod s<strong>om</strong> använts för att uppfylla syftet. Kapitel två går sedan in på djupet vad gäller<br />
teorin <strong>och</strong> metoden.<br />
Uppsatsen utgår från genusteori samt socialkonstruktionistisk teori. Socialkonstruktionism har<br />
använts efters<strong>om</strong> den s<strong>om</strong> teori ligger till grund för diskursanalytisk metod, en metod s<strong>om</strong><br />
använts i den rättsfallsstudie s<strong>om</strong> gjorts. Hur diskursanalys går till presenteras närmre i kapitel<br />
två. Kriminologiska teorier <strong>om</strong> till exempel varför brott begås har även använts i uppsatsen.<br />
För att uppfylla syftet med uppsatsen har jag också använt mig av en genusrättsvetenskaplig<br />
metod där jag dels studerat litteratur från olika ämnes<strong>om</strong>råden sås<strong>om</strong> genusrättsvetenskap,<br />
andra rättsvetenskapliga arbeten med genusanknytning, straffrätt, kriminologi <strong>och</strong> psykologi<br />
<strong>och</strong> dels utfört en studie av misshandels- <strong>och</strong> stöldd<strong>om</strong>ar från tingsrätten i Umeå från åren<br />
2008 till 2009. Studien har gjorts för att närmare studera vilka föreställningar <strong>om</strong> <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong><br />
<strong>män</strong> s<strong>om</strong> gärnings<strong>män</strong> s<strong>om</strong> det ges uttryck för i d<strong>om</strong>arna för att sedan kunna jämföra det med<br />
4
vad annan forskning k<strong>om</strong>mit fram till kring föreställningar <strong>om</strong> kvinnliga <strong>och</strong> manliga<br />
brottslingar.<br />
I arbetet finns också en straffrättslig del där viktiga straffprocessrättsliga grunder presenteras,<br />
anledningen till att detta gjorts är främst för att läsaren ska få en uppfattning <strong>om</strong> vad för<br />
straffrättslig kunskap s<strong>om</strong> tagits med till <strong>och</strong> påverkat diskursanalysen. Den s<strong>om</strong> läser samma<br />
d<strong>om</strong>ar med samma utgångspunkt i straffrätt, kriminologi <strong>och</strong> genusteori bör därför finna<br />
samma diskurser s<strong>om</strong> k<strong>om</strong>mer att presenteras.<br />
1.4 Centrala begrepp <strong>och</strong> uppsatsens disposition<br />
Nedan följer definitioner av för arbetet centrala begrepp angivna i tematisk ordning.<br />
Genus – Genus är den svenska versionen av engelskans gender, s<strong>om</strong> är det sociala könet, till<br />
skillnad från sex s<strong>om</strong> är det biologiska könet. Med socialt kön menas att det har konstruerats<br />
utifrån rådande samhällsstrukturer <strong>och</strong> värderingar. Begreppet genus har dock<br />
vidareutvecklats till att också innefatta det biologiska könet samt relationen en <strong>män</strong>niska har<br />
dels till andra <strong>män</strong>niskor <strong>och</strong> dels till föreställningar <strong>om</strong> genus. Det är i dessa relationer s<strong>om</strong><br />
begreppet genus utvecklas <strong>och</strong> förändras. 4<br />
Genus är alltså något mycket k<strong>om</strong>plext s<strong>om</strong> är i<br />
ständig förändring.<br />
Femininitet – Ett annat ord för femininitet är kvinnlighet. Det finns olika sorters femininitet,<br />
med en inbördes hierarki. Den femininitet s<strong>om</strong> finns högst upp i hierarkin är den rådande<br />
normen för hur <strong>kvinnor</strong> ska vara; den härskande <strong>kvinnor</strong>ollen. Hierarkin är inte statisk utan<br />
kan hela tiden förändras gen<strong>om</strong> att samhällsideal <strong>och</strong> värderingar förändras. Begreppet utreds<br />
<strong>och</strong> diskuteras närmre i kapitel 2.4.<br />
Maskulinitet – Ett annat ord för maskulinitet är manlighet. Det finns olika sorters<br />
maskulinitet, med en inbördes hierarki. Den maskulinitet s<strong>om</strong> finns högst upp i hierarkin är<br />
den rådande normen för hur <strong>män</strong> ska vara; den härskande mansrollen. Hierarkin är inte statisk<br />
utan kan hela tiden förändras gen<strong>om</strong> att samhällsideal <strong>och</strong> värderingar förändras. Begreppet<br />
utreds <strong>och</strong> diskuteras närmre i kapitel 2.5.<br />
Gärningsman – Begreppet används i denna uppsats för en person s<strong>om</strong> står åtalad för brott<br />
oavsett <strong>om</strong> personen i fråga fälls till ansvar för brottet eller inte. Egentligen är en tilltalad s<strong>om</strong><br />
4 Svensson (1997), s. 12.<br />
5
frias från ansvar ingen gärningsman, men av enkelhetsskäl väljs alltså att ändå använda detta<br />
begrepp.<br />
Misshandel – Med misshandel menas i denna uppsats brottsrubriceringen s<strong>om</strong> finns i 3:5<br />
brottsbalken (1962:700), (BrB).<br />
Stöld – Med stöld menas i denna uppsats brottsrubriceringen s<strong>om</strong> finns i 8:1 BrB.<br />
Uppsatsens disposition ser ut s<strong>om</strong> följer. Kapitel två utgör den teoretiska grunden för<br />
uppsatsen <strong>och</strong> behandlar genusteori, socialkonstruktionism <strong>och</strong> diskursanalys samt även<br />
femininiteter <strong>och</strong> maskuliniteter. Kapitlet behandlar också förhållandet mellan genus <strong>och</strong><br />
språk samt genus <strong>och</strong> rätt. Kapitel tre tar upp grundläggande straffrätt sås<strong>om</strong> brottets<br />
konstruktion, uppsåt, straffmätning <strong>och</strong> påföljdsval. I kapitel fyra presenteras först<br />
rättsfallsstudiens <strong>om</strong>fång <strong>och</strong> vilket tillvägagångssätt s<strong>om</strong> används. Därefter ges en<br />
kriminologisk bakgrund till <strong>kvinnor</strong>s brottslighet samt så presenteras även hur den kvinnliga<br />
brottsligheten ser ut. Därefter presenteras de diskurser s<strong>om</strong> hittats i undersökningen s<strong>om</strong> berör<br />
kvinnliga brottslingar. Den andra halvan av det fjärde kapitlet behandlar manlig brottslighet<br />
<strong>och</strong> de diskurser s<strong>om</strong> hittats i undersökningen s<strong>om</strong> berör manliga brottslingar presenteras. I<br />
kapitel fem analyseras de resultat s<strong>om</strong> presenterats i kapitel fyra. Kapitel sex innehåller en<br />
vidare diskussion kring förhållandet mellan kriminalitet <strong>och</strong> femininitet respektive<br />
maskulinitet. Eventuella konsekvenser s<strong>om</strong> förek<strong>om</strong>sten av diskurser har för gärnings<strong>män</strong>nen<br />
diskuteras även. Uppsatsen avslutas med en sammanfattande diskussion i kapitel sju.<br />
2. Genusteori, socialkonstruktionism <strong>och</strong> diskursanalys<br />
2.1 All<strong>män</strong>t<br />
Vad innebär det att vara kvinna? Vad innebär det att vara man? Det är inte det lättaste att<br />
svara på <strong>och</strong> anledningen till det är att det inte finns några raka svar på dessa frågor. Att vara<br />
kvinna respektive man kan innebära så många olika saker för olika individer. Den s<strong>om</strong> uttalar<br />
sig <strong>om</strong> vad s<strong>om</strong> är typiskt kvinnligt eller manligt avslöjar snarare sin egen uppfattning, baserat<br />
på sina egna erfarenheter av hur det är att vara kvinna eller man, än något all<strong>män</strong>giltigt. De<br />
erfarenheter en kvinna har av hur det är att vara kvinna behöver inte alls vara samma<br />
erfarenheter s<strong>om</strong> en annan kvinna har, likaså när det gäller <strong>män</strong>. Detta kan leda till att när<br />
någon uttalar sig <strong>om</strong> hur det är att vara kvinna, eller <strong>kvinnor</strong>s villkor, kan det vara flera s<strong>om</strong><br />
inte alls känner igen sig. Det finns alltså många olika sätt att vara kvinna eller man på eller<br />
6
snarare det finns många olika femininiteter <strong>och</strong> maskuliniteter. Gen<strong>om</strong> tiderna har diverse<br />
roller <strong>och</strong> egenskaper tilldelats <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong>, dessa roller <strong>och</strong> egenskaper har sett olika ut<br />
gen<strong>om</strong> tiderna <strong>och</strong> på olika platser i världen. 5 Kvinnors liv <strong>och</strong> vardag har i stor utsträckning<br />
varit förknippad med hem <strong>och</strong> familj medan <strong>män</strong> har i större utsträckning varit en del av det<br />
offentliga livet, <strong>om</strong> än s<strong>om</strong> familjeförsörjare. Kvinnorna fick därmed röra sig in<strong>om</strong> en privat<br />
sfär där samhället sällan grep in medan <strong>män</strong>nen återfanns i det offentliga livet där samhället<br />
definitivt grep in <strong>och</strong> styrde. 6 Kvinnorna fick därmed inte samma rättsliga skydd s<strong>om</strong> <strong>män</strong>nen<br />
hade, utan behandlades olika. I dag har, åtminstone i vår del av världen, dessa åtskillnader i<br />
mångt <strong>och</strong> mycket luckrats upp. Kvinnorna är nu också en del av det offentliga livet <strong>och</strong><br />
förvärvsarbetar utanför hemmet. Trots att <strong>kvinnor</strong> precis s<strong>om</strong> <strong>män</strong> nu är ute <strong>och</strong><br />
förvärvsarbetar utför de fortfarande dubbelt så mycket hushållsarbete s<strong>om</strong> <strong>män</strong> i familjen. 7<br />
Det steg s<strong>om</strong> <strong>kvinnor</strong>na tagit ut i det offentliga livet verkar inte ha fått sin motsvarighet i att<br />
<strong>män</strong>nen tagit ett steg in i den privata sfär s<strong>om</strong> hemmet utgör. Så även <strong>om</strong> gränserna mellan<br />
vad s<strong>om</strong> anses kvinnligt <strong>och</strong> manligt inte längre är lika distinkta finns ändå traditionella<br />
föreställningar kvar. Det visar på hur k<strong>om</strong>plext <strong>och</strong> mångfacetterat genus är <strong>och</strong> att<br />
femininitet <strong>och</strong> maskulinitet utvecklas <strong>och</strong> förändras hela tiden.<br />
Vem är Kvinnan <strong>och</strong> vem är Mannen? Finns Kvinnan <strong>och</strong> finns Mannen? Svaret på den<br />
frågan är nej, det finns ingen urtyp <strong>och</strong> ingen mall för hur <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong> ska vara. Det<br />
finns <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> det finns <strong>män</strong>, alla individer med olika erfarenheter, med unika egenskaper,<br />
personlighetsdrag <strong>och</strong> intressen s<strong>om</strong> fyller den kropp de besitter. De är i grund <strong>och</strong> botten<br />
<strong>män</strong>niskor men i s<strong>om</strong> så många andra fall, oavsett <strong>om</strong> det gäller kön, ålder, etnicitet, religion,<br />
klass, funktionshinder eller sexuell läggning, verkar <strong>män</strong>niskan vilja klassificera, dela upp <strong>och</strong><br />
rangordna. För <strong>män</strong>niskan blir det viktigt att det finns just <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong>, inte bara<br />
biologiskt utan även socialt. De två grupperna ställs så i relation till varandra, där den ena<br />
gruppen (historiskt sett oftast <strong>män</strong>) överordnas den andra gruppen (det vill säga <strong>kvinnor</strong>na),<br />
dessut<strong>om</strong> så finns det s<strong>om</strong> sagt en inbördes hierarki in<strong>om</strong> de respektive grupperna. Det finns<br />
alltså olika femininiteter <strong>och</strong> maskuliniteter s<strong>om</strong> är med <strong>och</strong> skapar de relationer i vilka genus<br />
existerar.<br />
5 Gunnarsson <strong>och</strong> Svensson (2009), s. 133f.<br />
6 Riving, i Österberg <strong>och</strong> Lindstedt Cronberg (red.) (2005), s. 96.<br />
7 Statistiska Centralbyrån (2003), s. 89.<br />
7
En förutsättning för ett genusrättsvetenskapligt arbete s<strong>om</strong> använder sig av diskursanalys är<br />
att teori <strong>och</strong> metod utgör en enhet. 8 De teorier s<strong>om</strong> används påverkar vilken metod s<strong>om</strong><br />
används <strong>och</strong> den metod s<strong>om</strong> används påverkar teorierna. 9 Många av dagens jurister använder<br />
sig sällan av teori utan använder sig av rättsdogmatisk metod för att fastställa gällande rätt<br />
eller håller i vart fall teori <strong>och</strong> metod åtskilda. 10 Genusrättsvetare å andra sidan väljer ofta att<br />
inte endast fokusera på vad rätten är utan hur den <strong>och</strong> föreställningar <strong>om</strong> den uppfattas <strong>och</strong><br />
utvecklas. 11 I stället för att studera rätten separat så väljer man alltså att studera rätten i den<br />
samhälleliga kontext den befinner sig i. 12<br />
Efters<strong>om</strong> detta är en genusrättsvetenskaplig uppsats<br />
hänger alltså teori <strong>och</strong> metod ihop varför de behandlas tillsammans i detta avsnitt.<br />
2.2 Genusteori<br />
Med genusteori förstås bland annat teori <strong>om</strong> hur <strong>män</strong> överordnas <strong>kvinnor</strong> (den postmoderna<br />
grenen av genusvetenskapen brukar använda sig av begreppen maskulinitet <strong>och</strong> femininitet i<br />
stället för begreppen <strong>män</strong> <strong>och</strong> <strong>kvinnor</strong> efters<strong>om</strong> man ifrågasätter att man kan tala <strong>om</strong> <strong>kvinnor</strong><br />
<strong>och</strong> <strong>män</strong> s<strong>om</strong> enhetliga begrepp) 13 . Genusteori kan, när det handlar <strong>om</strong> hur <strong>män</strong> överordnas<br />
<strong>kvinnor</strong>, också kallas för feministisk teori. Det finns flera olika feministiska teorier. Förut<strong>om</strong><br />
den postmoderna teorin finns också bland andra liberalfeminism <strong>och</strong> radikalfeminism där<br />
liberalfeminismen menar att jämställdhet mellan <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong> uppnås gen<strong>om</strong> att se till att<br />
lagar gäller lika för <strong>män</strong> <strong>och</strong> <strong>kvinnor</strong>, formell jämställdhet leder till ett jämställt samhälle.<br />
Liberalfeminismens kritiker menar att dess förespråkare inte ifrågasätter samhällsordningen<br />
s<strong>om</strong> sådan <strong>och</strong> därför inte kan göra något åt den. 14 Radikalfeminism å sin sida utgår från att<br />
rätten i grunden är manlig. Precis s<strong>om</strong> Karl Marx satte klass mot klass sätter<br />
radikalfeminismen kön mot kön. Kritiken s<strong>om</strong> riktats mot radikalfeminismen är att den ser<br />
<strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong> s<strong>om</strong> två enhetliga grupper; att den utger sig för att tala för alla <strong>kvinnor</strong>. 15<br />
Detta arbete utgår i huvudsak från postmodern genusteori. In<strong>om</strong> den postmoderna<br />
genusvetenskapen finns också teorier <strong>om</strong> hur det utöver den hierarki s<strong>om</strong> existerar mellan<br />
manligt <strong>och</strong> kvinnligt förek<strong>om</strong>mer det också en inbördes hierarki in<strong>om</strong> könen; viss<br />
maskulinitet överordnas annan maskulinitet <strong>och</strong> viss femininitet överordnas annan<br />
8 Burman (2007), s. 31.<br />
9 Gunnarsson <strong>och</strong> Svensson (2009), s. 129.<br />
10 Svensson (1997), s. 270.<br />
11 Gunnarsson <strong>och</strong> Svensson (2009), s. 117.<br />
12 Burman (2007), s. 29.<br />
13 Walklate (2004), s. 46f.<br />
14 Cotterrell (2003), s. 215-217.<br />
15 Cotterrell (20003), s. 221 – 225.<br />
8
femininitet. 16 Det är här det framk<strong>om</strong>mer hur den postmoderna grenen in<strong>om</strong><br />
genusvetenskapen kritiserar hur annan feministisk teori fokuserar på <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong> s<strong>om</strong> två<br />
enhetliga grupper. En kvinna från arbetarklassen underordnas en kvinna från medelklassen, en<br />
man med irakiskt ursprung underordnas en etniskt svensk man. Faktorer s<strong>om</strong> klass, etniskt<br />
ursprung, sexuell läggning <strong>och</strong> religion måste inkluderas för att ge en bättre förståelse av hur<br />
<strong>män</strong>niskor över- <strong>och</strong> underordnas varandra. Det sätt att studera skillnader in<strong>om</strong> <strong>och</strong> mellan<br />
könen s<strong>om</strong> nu beskrivits kallas intersektionalitet. 17<br />
I stället för att tala <strong>om</strong> kön talar postmoderna feminister hellre <strong>om</strong> genus. S<strong>om</strong> beskrivits i<br />
kapitel 1.3 skapas, utvecklas <strong>och</strong> förändras genus i relationer, dels till individens egen<br />
uppfattning <strong>om</strong> genus <strong>och</strong> dels i förhållande till andra individer. Efters<strong>om</strong> genus återfinns i<br />
relationer blir begrepp s<strong>om</strong> språk <strong>och</strong> rätt centrala. Språk <strong>och</strong> rätt är bara två exempel på<br />
sammanhang där genus återskapas <strong>och</strong> förändras <strong>och</strong> därigen<strong>om</strong> påverkar normer <strong>och</strong><br />
värderingar kring femininitet <strong>och</strong> maskulinitet. Gen<strong>om</strong> att tala <strong>om</strong> genus i stället för kön<br />
öppnas det upp för en vidare diskussion efters<strong>om</strong> begreppet kön oftast handlar <strong>om</strong> det<br />
biologiska könet även <strong>om</strong> det in<strong>om</strong> svenskan även kan innefatta det sociala könet (men då<br />
brukar man också använda sig av uttrycket socialt kön), genus <strong>om</strong>fattar både <strong>och</strong> samt<br />
18<br />
relationen dem emellan. Väljer man att använda begreppet genus innefattas också alla de<br />
olika sociala aspekter s<strong>om</strong> finns vad gäller kvinnligt <strong>och</strong> manligt det vill säga att olika sätt att<br />
vara kvinna <strong>och</strong> man på uppmärksammas. Dessut<strong>om</strong> ger det bättre förutsättningar för att<br />
diskutera könsöverskridande identiteter. Olika sorters femininitet <strong>och</strong> maskulinitet kan<br />
därmed undersökas, analyseras <strong>och</strong> jämföras för att därigen<strong>om</strong> få en bättre förståelse för olika<br />
sorters <strong>kvinnor</strong>s <strong>och</strong> <strong>män</strong>s levnadsvillkor <strong>och</strong> uppfattningar <strong>om</strong> sig själva <strong>och</strong> andra. 19<br />
Att ha<br />
en bredare syn på kvinnligt <strong>och</strong> manligt än de två biologiska könen <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong> gör<br />
också att man kan undvika att sådana femininiteter <strong>och</strong> maskuliniteter s<strong>om</strong> inte är högst upp i<br />
respektive hierarki inte k<strong>om</strong>mer till tals.<br />
Genusrättsvetenskapen har över tid utvecklats i tre faser <strong>och</strong> samtliga tre existerar fortfarande<br />
20<br />
parallellt. Den första fasen är <strong>kvinnor</strong>ätt s<strong>om</strong> startade när <strong>kvinnor</strong>örelsens krav på lika<br />
rättigheter för <strong>män</strong> <strong>och</strong> <strong>kvinnor</strong> hade gått igen<strong>om</strong> men det framgick tidigt att likabehandling<br />
inte räckte. Därför fokuserar <strong>kvinnor</strong>ätten på rättsregler s<strong>om</strong> särskilt berör <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong><br />
16<br />
Pettersson, i Lander, Pettersson <strong>och</strong> Tiby (red.) (2003), s.142.<br />
17<br />
Gunnarsson <strong>och</strong> Svensson (2009), s. 120.<br />
18<br />
Svensson (1997), s. 12.<br />
19<br />
Lander, i Lander, Pettersson <strong>och</strong> Tiby (red.) (2003), s. 27-28.<br />
20<br />
Gunnarsson <strong>och</strong> Svensson (2009), s. 30.<br />
9
studerar den ställning de har rättsligt i jämförelse både med andra <strong>kvinnor</strong> men främst i<br />
jämförelse med <strong>män</strong>nen. 21 Den andra fasen innebar att forskningsfältet utvidgades <strong>och</strong> kan<br />
kallas feministiska perspektiv på rätten, s<strong>om</strong> namnet antyder innebär det att forskaren studerar<br />
olika rätts<strong>om</strong>råden <strong>och</strong> även rätten s<strong>om</strong> helhet från ett feministiskt perspektiv. 22 Den tredje<br />
fasen kallas genus <strong>och</strong> rätt där förhållandet mellan genus <strong>och</strong> juridik studeras. Juridiken s<strong>om</strong><br />
sådan blir föremål för forskningen <strong>och</strong> det traditionella synsättet på rätten s<strong>om</strong> ett objektivt<br />
<strong>och</strong> enhetligt system ifrågasätts. 23<br />
2.3 Socialkonstruktionism <strong>och</strong> diskursanalys<br />
Med socialkonstruktionism avses läran <strong>om</strong> att samhället <strong>om</strong>kring oss är konstruerat <strong>och</strong> så<br />
också de subjekt <strong>och</strong> objekt s<strong>om</strong> finns i samhället. 24 Socialkonstruktionism är i grund <strong>och</strong><br />
botten en kunskapssyn <strong>och</strong> denna kunskapssyn har genusrättsvetenskapen anammat. Att det<br />
skulle finnas någon objektiv kunskap är något s<strong>om</strong> socialkonstruktionismen ifrågasätter,<br />
kunskap är i stället något subjektivt s<strong>om</strong> bottnar i sociala <strong>och</strong> historiska kontexter. 25 Kunskap<br />
s<strong>om</strong> presenteras s<strong>om</strong> objektiv <strong>och</strong> sann är något s<strong>om</strong> ifrågasätts <strong>och</strong> kritiseras. 26<br />
Socialkonstruktionismen menar utöver det att kunskapen i sig skapas i sociala processer, det<br />
vill säga i mötet <strong>och</strong> i relationen mellan <strong>män</strong>niskor. 27 Till sist handlar<br />
socialkonstruktionismen också <strong>om</strong> att det finns en relation mellan kunskap <strong>och</strong> handling, den<br />
kunskap s<strong>om</strong> skapas påverkar vilka handlingar s<strong>om</strong> är tänkbara <strong>och</strong> acceptabla. 28 Dessa fyra<br />
ståndpunkter vad gäller synen på kunskap innebär att allting kan ses från olika synvinklar <strong>och</strong><br />
hur någonting är beror helt enkelt på vems perspektiv s<strong>om</strong> används. Hur kunskap eller<br />
”sanningar” förmedlas beror på i vems intresse de förmedlas. 29 Det är på så vis s<strong>om</strong><br />
maktstrukturer har kunnat upprätthållas <strong>och</strong> upprätthålls där vissa grupper överordnas andra<br />
grupper. 30<br />
Om det är en i samhället accepterad sanning att <strong>män</strong> är överordnade <strong>kvinnor</strong> så<br />
”är” det så fram till dess att någon ifrågasätter den sanningen.<br />
En socialkonstruktionistisk syn på rätten är s<strong>om</strong> sagt något s<strong>om</strong> genusrättsvetarna har <strong>och</strong> så<br />
även de rättsvetare s<strong>om</strong> intar ett i all<strong>män</strong>het kritiskt förhållningssätt till rätten men vad ger då<br />
21 Gunnarsson <strong>och</strong> Svensson (2009), s. 25.<br />
22 Svensson (2001), s. 18-19.<br />
23 Svensson (2001), s. 24.<br />
24 Burman (2007), s. 31.<br />
25 Berglund (2007), s. 107.<br />
26 Burman (2007), s. 32.<br />
27 Gunnarsson <strong>och</strong> Svensson (2009), s. 174.<br />
28 Burman (2007), s. 32.<br />
29 Cotterrell (2003), s. 238.<br />
30 Svensson (1997), s. 15.<br />
10
det för konsekvenser för synen på rätten? Innebörden blir att rätten är något socialt<br />
konstruerat i sig s<strong>om</strong> inte grundas på objektiv kunskap. Dessut<strong>om</strong> är rätten en del av den<br />
ständigt pågående konstruktionen av samhället. 31 Att studera rätten separat från samhället gör<br />
att det inte går att fullt ut förstå det samspel s<strong>om</strong> finns mellan rätten <strong>och</strong> samhället <strong>och</strong> vilken<br />
effekt de har på varandra. Den rättspositivistiska <strong>och</strong> rättsdogmatiska synen på rätten blir<br />
därför ofullständig, menar kritikerna. 32<br />
En diskurs representerar en social konstruktion eller föreställning s<strong>om</strong> råder i samhället<br />
33<br />
samtidigt s<strong>om</strong> den gen<strong>om</strong> sin existens också återskapar densamma. När det handlar <strong>om</strong><br />
diskurser står språket i centrum. Gen<strong>om</strong> språket förmedlas de föreställningar vi har <strong>om</strong><br />
världen <strong>om</strong>kring oss <strong>och</strong> gen<strong>om</strong> språket återskapar vi dessa föreställningar. Att något<br />
k<strong>om</strong>municeras, hur något k<strong>om</strong>municeras <strong>och</strong> i vilket sammanhang något k<strong>om</strong>municeras blir<br />
det s<strong>om</strong> den s<strong>om</strong> använder sig av diskursbegreppet fokuserar på. 34 Lagar är med <strong>och</strong> skapar<br />
sociala diskurser när de praktiseras vilket i förlängningen innebär att de praktiseras på den<br />
verklighet de själva varit med <strong>och</strong> skapat. 35<br />
Diskursanalys är fortfarande en rätt ny metod in<strong>om</strong> den genusrättsvetenskapliga forskningen<br />
36<br />
men den blir vanligare <strong>och</strong> vanligare. Diskursanalys används oftast in<strong>om</strong> forskning s<strong>om</strong><br />
kopplar samman straffrättsvetenskap <strong>och</strong> genusrättsvetenskap, främst när det gäller våld mot<br />
<strong>kvinnor</strong>. 37<br />
Det går inte att kalla diskursanalys för en enhetlig metod utan snarare rör det sig<br />
<strong>om</strong> ett ramverk in<strong>om</strong> vilket forskning kan bedrivas. De gemensamma principer s<strong>om</strong> anger på<br />
vilka olika sätt forskningen kan bedrivas (för att fortfarande vara diskursanalys) grundar sig<br />
på den socialkonstruktionistiska kunskapssynen förenat med teorier <strong>om</strong> språkets betydelse.<br />
Dessa principer är för det första att utöver diskurser finns det andra sociala praktiker s<strong>om</strong><br />
också är med <strong>och</strong> skapar samhället <strong>och</strong> för det andra att diskurser är både skapade <strong>och</strong><br />
skapande (av samhället). Den tredje punkten är att det språk s<strong>om</strong> används i texten ska tolkas<br />
utifrån dess samhälleliga kontext <strong>och</strong> för det fjärde att diskurser även skapar <strong>och</strong> återskapar<br />
ojämlika maktförhållanden, både mellan individer <strong>och</strong> mellan grupper. Forskningen ska<br />
därför bidra till att förändra samhället så att det blir mer jämställt. Till sist så måste<br />
31<br />
Burman (2007), s. 32.<br />
32<br />
Svensson (1997), s. 270.<br />
33<br />
Gunnarsson <strong>och</strong> Svensson (2009), s. 174.<br />
34<br />
Burman (2007), s. 33.<br />
35<br />
Gunnarsson <strong>och</strong> Svensson (2009), s. 175.<br />
36<br />
Burman (2007), s. 30.<br />
37<br />
Gunnarsson <strong>och</strong> Svensson (2009), s. 176.<br />
11
forskningen vara kritisk, diskursanalysen ska alltså visa på hur diskursen bidrar till att låta<br />
ojämlika maktförhållanden fortgå. 38<br />
För juridiken innebär diskursanalysen att det på ett vetenskapligt sätt går att kritisera olika<br />
rättsdogmatiska <strong>och</strong> rättspositivistiska föreställningar <strong>om</strong> rätten samt att kunna försöka reda ut<br />
39<br />
hur fakta <strong>och</strong> begrepp skapas s<strong>om</strong> är föremål för juridisk tolkning.<br />
2.4 Femininiteter<br />
Att beskriva alla olika femininiteter s<strong>om</strong> finns är inte möjligt efters<strong>om</strong> det då skulle behövas<br />
beskrivningar av lika många femininiteter s<strong>om</strong> ungefär hälften av alla <strong>män</strong>niskor i världen,<br />
för s<strong>om</strong> tidigare sagts är alla <strong>kvinnor</strong> unika <strong>och</strong> har unika erfarenheter av hur det är att vara<br />
kvinna. Vad s<strong>om</strong> i stället går att göra är att beskriva några av de egenskaper s<strong>om</strong> relaterar till<br />
femininitet. För många forskare anses det s<strong>om</strong> lättast att beskriva femininitet gen<strong>om</strong> att<br />
särskilja det från vad s<strong>om</strong> anses maskulint, att definiera femininitet görs alltså gen<strong>om</strong> att<br />
skapa motsatspar med det s<strong>om</strong> anses tillhöra maskulinitet. 40<br />
Pettersson väljer att s<strong>om</strong> exempel<br />
på begrepp tillhörande femininitet ta med begreppen underordnad, passiv, svag, irrationell,<br />
sexuellt begär riktat mot <strong>män</strong> samt åtrådd av <strong>män</strong>, vilka hon funnit i olika forskares<br />
resonemang kring föreställningar <strong>om</strong> femininitet. Dessa begrepp s<strong>om</strong> tillsammans skapar<br />
någon sorts idealisk femininitet är begrepp s<strong>om</strong> alla <strong>kvinnor</strong> på något sätt måste förhålla sig<br />
till. En kvinna s<strong>om</strong> inte underordnar sig <strong>och</strong> s<strong>om</strong> är ”stark” ses snarare s<strong>om</strong> en manlig kvinna<br />
än s<strong>om</strong> just kvinna. En kvinna understryker sin femininitet gen<strong>om</strong> att vara passiv <strong>och</strong> låta sig<br />
ledas av en man, en kvinna s<strong>om</strong> tar initiativ blir genast mer manlig. Den heteronormativitet<br />
s<strong>om</strong> finns i samhället speglas också i hur <strong>kvinnor</strong> förutses åtrå <strong>och</strong> åtrås av <strong>män</strong>.<br />
H<strong>om</strong>osexuella <strong>kvinnor</strong> framställs ofta s<strong>om</strong> manliga på samma sätt s<strong>om</strong> h<strong>om</strong>osexuella <strong>män</strong><br />
ofta framställs s<strong>om</strong> kvinnliga. Andra egenskaper s<strong>om</strong> vanligen associeras till femininitet är att<br />
vara känslosam eller intuitiv (vilket kan sägas höra samman med egenskapen irrationell).<br />
Även när det gäller dessa egenskaper höjs frågande ögonbryn <strong>om</strong> en kvinna inte uppvisar<br />
dem. En välkänd dikot<strong>om</strong>i s<strong>om</strong> har med femininitet att göra är horan <strong>och</strong> madonnan, där det<br />
är kvinnans sexualitet s<strong>om</strong> är i fokus.<br />
En annan viktig egenskap kopplad till femininitet är moderskapet då det ses s<strong>om</strong> något<br />
naturligt att <strong>kvinnor</strong> vill få barn samt att <strong>kvinnor</strong> av naturen skulle vara bättre lämpade att ta<br />
hand <strong>om</strong> barn. Detta leder till, enligt min mening, att <strong>kvinnor</strong> s<strong>om</strong> inte vill ha barn blir<br />
38 Dessa fem principer är hämtade från Burman (2007), s. 39.<br />
39 Gunnarsson <strong>och</strong> Svensson (2009), s. 175.<br />
40 Pettersson, i Lander, Pettersson <strong>och</strong> Tiby (red.) (2003), s. 141-142.<br />
12
ifrågasatta på ett annat sätt än vad <strong>män</strong> s<strong>om</strong> inte vill ha barn blir, trots att det kan röra sig <strong>om</strong><br />
ett medvetet beslut för att i stället prioritera karriären eller en sådan sak s<strong>om</strong> att hon inte<br />
tycker <strong>om</strong> barn. Faktum är att så många s<strong>om</strong> en femtedel av barnlösa <strong>kvinnor</strong> mellan 34 <strong>och</strong><br />
40 år inte vill ha barn, så det är alltså inte alldeles ovanligt att <strong>kvinnor</strong> inte vill ha barn. Bland<br />
barnlösa <strong>kvinnor</strong> mellan 20 <strong>och</strong> 34 år är det endast 5 % s<strong>om</strong> inte vill ha barn. Vad gäller de<br />
barnlösa <strong>män</strong>nen så är det en fjärdedel av den äldre gruppen s<strong>om</strong> inte vill ha barn <strong>och</strong> 5 % av<br />
den yngre gruppen s<strong>om</strong> inte vill ha barn. 41<br />
Att vissa <strong>kvinnor</strong> väljer att inte skaffa barn på<br />
grund av att de hellre vill ha en karriär bör ses i ljuset av att historiskt sett har <strong>män</strong> generellt<br />
inte behövt göra det valet då det funnits en kvinna hemma s<strong>om</strong> tagit hand <strong>om</strong> barn <strong>och</strong><br />
hushållsarbete, något s<strong>om</strong> dagens yrkesarbetande <strong>kvinnor</strong> ofta inte har en motsvarighet till.<br />
Till mammarollen associeras också egenskaper s<strong>om</strong> i sin tur därmed anses kvinnliga;<br />
<strong>om</strong>tänksam, <strong>om</strong>händertagande, uppmuntrande <strong>och</strong> stöttande.<br />
2.5 Maskuliniteter<br />
Mansforskningen härrör från den feministiska forskningen <strong>och</strong> växte fram under 1960- <strong>och</strong><br />
70-talen. Den handlar <strong>om</strong> maskuliniteter, <strong>om</strong> <strong>män</strong>s relation till den makt de har gen<strong>om</strong><br />
maskulinitetens överordning men också att visa på att många <strong>män</strong> inte alls lever upp till den<br />
rådande normen för hur <strong>män</strong> ska vara. Därigen<strong>om</strong> handlar mansforskningen även <strong>om</strong><br />
maskuliniteters inbördes relationer. 42 Den tidiga mansforskningen handlade till stor del <strong>om</strong> att<br />
utforska, beskriva <strong>och</strong> debattera mansrollen efters<strong>om</strong> könsroll var ett ofta använt begrepp när<br />
skillnader mellan könen skulle diskuteras. Många kritiserade mansrollen <strong>och</strong> menade att den<br />
var förtryckande, men steget s<strong>om</strong> togs var inte att arbeta för att ta bort mansrollen utan i<br />
stället att skapa <strong>och</strong> erbjuda en ny <strong>och</strong> modern mansroll. Kritik växte fram mot<br />
könsrollsteorin, man menade att den hade en alltför snäv syn på kvinnlighet <strong>och</strong> manlighet<br />
samt att den har en polariserande verkan. 43 I dag fokuserar mansforskningen, precis s<strong>om</strong><br />
genusvetenskapen i all<strong>män</strong>het, mer på de processer <strong>och</strong> relationer i vilka maskulinitet<br />
skapas. 44<br />
När det gäller kriminologi <strong>och</strong> maskulinitet håller Collier med <strong>om</strong> att den kriminologiska<br />
forskningen fokuserat på <strong>män</strong>s brottslighet (en presentation av feministisk kritik av<br />
kriminologin finns i kapitel 4.2), men påpekar att vad s<strong>om</strong> saknas är ett problematiserande av<br />
relationen mellan maskulinitet <strong>och</strong> kriminalitet, femininitet <strong>och</strong> kriminalitet kan däremot<br />
41<br />
Statistiska Centralbyrån (2009), s. 18.<br />
42<br />
Johansson <strong>och</strong> Kuosmanen (red.) (2003), s. 7-8, 12-13.<br />
43<br />
Connell (1996),s. 40-45.<br />
44<br />
A.a. s. 55.<br />
13
problematiseras tack vare det kliv feministisk forskning tagit in i kriminologin. 45<br />
Kriminologin ger därmed de kvinnliga brottslingarna ett genus medan de manliga<br />
brottslingarna blir utan genus, de blir inget annat än <strong>män</strong> s<strong>om</strong> begår brott. 46<br />
Att förhållandet<br />
mellan maskulinitet <strong>och</strong> kriminalitet måste utforskas <strong>och</strong> problematiseras stämmer, att förstå<br />
varför <strong>män</strong> begår brott <strong>och</strong> hur maskulinitet <strong>och</strong> kriminalitet relaterar är viktigt, precis s<strong>om</strong> att<br />
det är viktigt att utforska <strong>och</strong> problematisera relationen mellan femininitet <strong>och</strong> kriminalitet är<br />
det. Att nöja sig med ett konstaterande <strong>om</strong> att det i huvudsak är <strong>män</strong> s<strong>om</strong> begår brott är inte<br />
önskvärt då det inte är tillräckligt kritiskt <strong>och</strong> dessut<strong>om</strong> ser <strong>män</strong> s<strong>om</strong> en enhetlig,<br />
oproblematisk grupp. Det ger heller inte tillräcklig kunskap <strong>och</strong> insikt <strong>om</strong> orsaker till <strong>och</strong><br />
drivkrafter bak<strong>om</strong> <strong>män</strong>s brottslighet. Dock kan det med fog hävdas att det s<strong>om</strong> Collier ser<br />
s<strong>om</strong> en könsneutral beskrivning av brottslighet (när det gäller <strong>män</strong>) egentligen är en till synes<br />
könsneutral beskrivning bak<strong>om</strong> vilken det gömmer sig ett manligt genus. Det är efters<strong>om</strong> det<br />
är det manliga s<strong>om</strong> är normen s<strong>om</strong> beskrivningen av brottslighet framstår s<strong>om</strong> könsneutral<br />
<strong>och</strong> oproblematisk. När brottslingar beskrivs talar man egentligen <strong>om</strong> <strong>män</strong>. Vad s<strong>om</strong> nu fattas<br />
är alltså att precis så s<strong>om</strong> relationen mellan femininitet <strong>och</strong> kriminalitet börjat problematiseras<br />
även problematisera relationen mellan maskulinitet <strong>och</strong> kriminalitet. Att forska <strong>om</strong> en påstått<br />
köns- eller genuslös brottsling duger inte efters<strong>om</strong> det i verkligheten inte finns några könseller<br />
genuslösa brottslingar.<br />
De egenskaper s<strong>om</strong> Pettersson sammanställt s<strong>om</strong> är de egenskaper s<strong>om</strong> står i motsats till de<br />
”feminina egenskaperna” <strong>och</strong> därmed associeras till manlighet är överordnad, aktiv, stark,<br />
rationell, sexuellt begär riktat mot <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> åtrådd av <strong>kvinnor</strong>. Det rör sig <strong>om</strong> motsatspar,<br />
alltså blir den bild s<strong>om</strong> målas upp av maskulinitet den totalt motsatta till bilden av femininitet.<br />
De k<strong>om</strong>mentarer kring de kvinnliga egenskaperna s<strong>om</strong> framställts ovan gäller alltså även här,<br />
fast vice versa.<br />
2.6 Genus <strong>och</strong> språk<br />
Relationer mellan individer är en förutsättning för k<strong>om</strong>munikations eller språks existens <strong>och</strong><br />
det är i vår k<strong>om</strong>munikation med andra s<strong>om</strong> vårt jag bekräftas <strong>och</strong> utvecklas <strong>och</strong> med det vår<br />
föreställning <strong>om</strong> vårt genus. Dessut<strong>om</strong> bekräftar vi den andras jag i mötet med denna <strong>och</strong><br />
utvecklar vår föreställning <strong>om</strong> personens jag <strong>och</strong> genus. 47<br />
Språket är också en förmedlare av<br />
45<br />
Collier (1998), s. 56-57.<br />
46<br />
Collier (1998), s. 55.<br />
47<br />
För en vidare diskussion <strong>om</strong> identitetsskapande se Douzinas (2007), kapitel 2.<br />
14
makt, 48 den s<strong>om</strong> behärskar att väl utnyttja sitt språk <strong>och</strong> vill utnyttja det för sina egna syften<br />
kan på så sätt få stor makt. Det är en insikt s<strong>om</strong> också Karin Milles presenterar i Språkrådets<br />
skrift Jämställt språk, s<strong>om</strong> producerades för att hjälpa myndigheter att skriva mer jämställt. 49<br />
Skriften k<strong>om</strong> s<strong>om</strong> en följd av att riksdagen den 7 december 2005 antog regeringens förslag till<br />
en samlad svensk språkpolitik. 50 I propositionen framhäver regeringen vikten av att motverka<br />
att det språk myndigheter, arbetsplatser, skolor <strong>och</strong> media använder sig konserverar könsroller<br />
<strong>och</strong> osynliggör <strong>kvinnor</strong>. 51 De tre frågor Milles föreslår bör ställas för att undersöka <strong>om</strong> en text<br />
har ett jämställt språk är ”1. Synliggör texten både <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong>? 2. Framställs <strong>kvinnor</strong>na<br />
<strong>och</strong> <strong>män</strong>nen på ett nyanserat sätt i texten? 3. Tar texten upp relevanta könsaspekter?”. 52<br />
Dessa<br />
tre frågor har varit till stor hjälp under utförandet av den rättsfallsstudie s<strong>om</strong> ligger bak<strong>om</strong><br />
denna uppsats.<br />
Det s<strong>om</strong> uttalas <strong>och</strong> k<strong>om</strong>municeras är med <strong>och</strong> skapar <strong>och</strong> förändrar den uppfattning vi har<br />
53<br />
<strong>om</strong> världen <strong>och</strong> samhället <strong>om</strong>kring oss <strong>och</strong> även den sociala världen i sig. Ord har makt <strong>och</strong><br />
ord förändrar, <strong>om</strong> de används på rätt sätt. Kring ord s<strong>om</strong> representerar symboler <strong>och</strong> idéer har<br />
<strong>män</strong>niskor samlats <strong>och</strong> revolutioner startats, s<strong>om</strong> till exempel Franska revolutionens ledord;<br />
frihet, jämlikhet <strong>och</strong> broderskap. Att det sedan inte gällde alla är en annan sak, orden <strong>och</strong><br />
idéerna s<strong>om</strong> sådana var med <strong>och</strong> förändrade, de blev symboliska. När det gäller symboler är<br />
det just så att det inte är huruvida det är sant eller inte s<strong>om</strong> är det viktiga utan i stället den<br />
makt <strong>och</strong> det inflytande symboler har över <strong>män</strong>niskor <strong>och</strong> grupper av <strong>män</strong>niskor. ”En bild<br />
säger mer än tusen ord”. Ytterligare ett exempel på hur ord kan bidra till förändring är hur<br />
själva det engelska ordet för förändring (”change”) hade en stor betydelse i Barack Obamas<br />
lyckade valkampanj <strong>och</strong> många menar att hans tillträde till presidentposten var en verklig<br />
milstolpe i den amerikanska historien. Språk är ingenting bestämt <strong>och</strong> entydigt utan det är<br />
beroende av sammanhang <strong>och</strong> förståelsen påverkas av olika faktorer hos den s<strong>om</strong> tolkar det<br />
s<strong>om</strong> k<strong>om</strong>municeras. I dagens värld kan samma person beskrivas s<strong>om</strong> martyr eller terrorist<br />
beroende på <strong>om</strong> det är en företrädare för al-Qaida eller Vita huset s<strong>om</strong> uttalar sig. Det s<strong>om</strong><br />
uttalas är inte heller alltid det s<strong>om</strong> menas, det kan ligga andra meningar <strong>och</strong> syften bak<strong>om</strong>.<br />
Svensson menar att språket är att ses s<strong>om</strong> det formella uttrycket <strong>och</strong> syftet med vad s<strong>om</strong> sägs<br />
48<br />
Burman (2007), s. 37, språk är en social praktik, Burman (2007) s. 34.<br />
49<br />
Milles (2008), s. 13.<br />
50<br />
Prop. 2005/06:02.<br />
51<br />
Prop. 2005/06:02, s. 22.<br />
52<br />
Milles (2008), s. 63.<br />
53<br />
Svensson (1997), s. 38 samt Gunnarsson <strong>och</strong> Svensson (2009), s. 173.<br />
15
är en materiell aspekt, <strong>om</strong> kunskapen endast innefattar den formella sidan blir inte förståelsen<br />
fullständig eller tillräcklig. 54<br />
Gen<strong>om</strong> språket kan andra <strong>män</strong>niskor eller grupper av <strong>män</strong>niskor uteslutas, nedvärderas, såras<br />
55<br />
<strong>och</strong> kränkas. Språket är på så vis med <strong>och</strong> upprätthåller skillnad <strong>och</strong> ojämlikhet mellan<br />
<strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong> <strong>och</strong> mellan olika grupper av <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong>. Språket är med <strong>och</strong><br />
upprätthåller det manligas överordning över det kvinnliga gen<strong>om</strong> att det styr vår uppfattning<br />
<strong>om</strong> kvinnligt <strong>och</strong> manligt. 56 Förlegade föreställningar leder till att <strong>män</strong> beskrivs utifrån<br />
yrkesroll medan <strong>kvinnor</strong> beskrivs utifrån privata förhållanden. Hur vi använder språket styrs<br />
också av uppfattningar <strong>om</strong> <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong> där det ofta kan vara så att <strong>män</strong>nen tar mer plats<br />
på möten medan <strong>kvinnor</strong> ofta begränsar sig till att mest visa sitt stöd till det s<strong>om</strong> sägs. 57<br />
Gen<strong>om</strong> vad s<strong>om</strong> sägs, hur något sägs, <strong>och</strong> vad s<strong>om</strong> ligger bak<strong>om</strong> det s<strong>om</strong> sägs avslöjas<br />
föreställningar <strong>om</strong> <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong> <strong>och</strong> dessa föreställningar återskapas också därigen<strong>om</strong>.<br />
2.7 Genus <strong>och</strong> rätt<br />
Vad är rätten? Är rätten ett enhetligt, slutet system, separerat från samhället i övrigt? Påverkar<br />
samhället rätten <strong>och</strong> påverkar rätten samhället? Att rätten påverkar samhället råder det<br />
knappast någon tvekan <strong>om</strong>, det är rättsreglernas uppgift. Däremot råder det olika meningar <strong>om</strong><br />
till vilken grad rätten påverkas av samhället <strong>och</strong> vilken hänsyn s<strong>om</strong> bör tas till sådan<br />
påverkan. Rättspositivisterna menar att rätten är ett enhetligt <strong>och</strong> slutet system. 58 Från rätten<br />
externa faktorer ska inte tas med <strong>och</strong> ska inte påverka rättstillämpningen <strong>om</strong> det inte tillåts av<br />
en rättsregel. 59 De rättsvetare s<strong>om</strong> har ett mer kritiskt förhållningssätt till rätten menar att<br />
samhället påverkar rätten i allra högsta grad <strong>och</strong> att det är ofrånk<strong>om</strong>ligt, det finns en<br />
växelverkan. Andra aktörer än rättsväsendet påverkar rätten, sås<strong>om</strong> politiker, företag, media<br />
<strong>och</strong> så vidare. Dessut<strong>om</strong> k<strong>om</strong>mer faktorer sås<strong>om</strong> kön, etnicitet, klass, religiös tillhörighet <strong>och</strong><br />
sexuell läggning <strong>och</strong> så vidare, hos både rättstillämparen <strong>och</strong> den s<strong>om</strong> rätten tillämpas på,<br />
påverka hur resultatet av rättstillämpningen blir. 60<br />
Rätten är en del av samhället <strong>och</strong> samhället<br />
är en del av rätten. Att studera rätten utan att ta hänsyn till samhället <strong>om</strong>kring gör att<br />
förståelsen blir missvisande <strong>och</strong> otillräcklig. För att förståelsen av rätten ska bli mer k<strong>om</strong>plett<br />
behöver alltså relationen mellan genus <strong>och</strong> rätt beaktas.<br />
54<br />
Svensson (1997), s. 50 – 51.<br />
55<br />
Milles (2008), s. 13.<br />
56<br />
Svensson (1997), s. 47.<br />
57<br />
Milles (2008), s. 13.<br />
58<br />
Cotterrell (2003), s. 18.<br />
59<br />
A.a. s. 115.<br />
60<br />
Cotterrell (2003), s. 237.<br />
16
In<strong>om</strong> genusrättsvetenskapen har funnits <strong>och</strong> finns tre olika synsätt på förhållandet mellan<br />
genus <strong>och</strong> rätt. Carol Smart beskriver <strong>och</strong> diskuterar dessa tre synsätt i sin bok Law, Crime<br />
and Sexuality. Det första är att rätten är sexistisk. Med det menas att gen<strong>om</strong> att göra skillnad<br />
på <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong> på ett sätt s<strong>om</strong> gynnar det ena könet blir rätten sexistisk. Historiskt sett<br />
har rätten missgynnat <strong>kvinnor</strong>na, till exempel gen<strong>om</strong> sådant s<strong>om</strong> att <strong>kvinnor</strong> inte hade rösträtt<br />
(förrän 1921 i Sverige) eller att våldtäkt in<strong>om</strong> äktenskapet kriminaliserades först 1962. Denna<br />
syn på relationen mellan genus <strong>och</strong> rätt kan vara bra för att utmana sexistiska normer <strong>och</strong><br />
värderingar i samhället <strong>och</strong> visa på att de är fel <strong>och</strong> inte bidrar med något bra. Problemet med<br />
denna syn på förhållandet mellan genus <strong>och</strong> rätt är att den inte är ett särskilt bra verktyg för<br />
analys av rätten även <strong>om</strong> det är bra på att utmana rätten, menar Smart. Anledningen till det är<br />
att gen<strong>om</strong> att förklara rätten s<strong>om</strong> sexistisk uttrycks det implicit att det skulle kunna gå att<br />
korrigera detta så att alla behandlas lika, men vad s<strong>om</strong> då förbises är alla de andra faktorer<br />
s<strong>om</strong> gör att <strong>män</strong>niskor behandlas olika, s<strong>om</strong> till exempel etnicitet eller religiös tillhörighet.<br />
Dessut<strong>om</strong> leder det till, precis s<strong>om</strong> när det gäller radikalfeministerna, att <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong><br />
betraktas s<strong>om</strong> två enhetliga grupper, när det i stället blir så att en grupp av <strong>kvinnor</strong> eller <strong>män</strong><br />
tillåts tala för alla <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong>. 61<br />
Kön ses s<strong>om</strong> något oproblematiskt.<br />
Det andra synsättet är att rätten är manlig. Påståendet bottnar i att de flesta av både lagstiftare<br />
<strong>och</strong> lagtillämpare fortfarande är <strong>män</strong> vilket leder till att en formellt sett könsneutral<br />
62<br />
lagstiftning <strong>och</strong> tillämpning i själva verket är manlig. Denna inställning till förhållandet<br />
mellan genus <strong>och</strong> rätt för med sig liknande problem s<strong>om</strong> synsättet att rätten är sexistisk för<br />
med sig. Till att börja med utgås det från att rätten är ett enhetligt system <strong>och</strong> det blundas<br />
därmed för att rätten i sig själv är något problematiskt <strong>och</strong> invecklat. Dessut<strong>om</strong> ses återigen<br />
<strong>män</strong> <strong>och</strong> <strong>kvinnor</strong> s<strong>om</strong> två h<strong>om</strong>ogena grupper där <strong>män</strong> s<strong>om</strong> en grupp gynnas av rådande<br />
ordning.<br />
Till sist finns synsättet att rätten är genusinfluerad (eng. ”gendered”). Med detta synsätt kan<br />
man se på rätten s<strong>om</strong> full av olika processer <strong>och</strong> relationer, till exempel genus. Män <strong>och</strong><br />
<strong>kvinnor</strong> behöver därmed inte ses s<strong>om</strong> två h<strong>om</strong>ogena grupper. Detta synsätt passar väldigt bra<br />
för att analysera rätten då frågor sås<strong>om</strong> ”hur påverkar genus rätten?” <strong>och</strong> ”hur påverkar rätten<br />
63<br />
genus?” kan ställas.<br />
61 Smart (1995), s. 187-189.<br />
62 Smart (1995), s. 189.<br />
63 Smart (1995), s. 190-192.<br />
17
Rätten grundar sig på relationer; relationer mellan individer, relationer mellan stater <strong>och</strong><br />
relationer mellan stat <strong>och</strong> individ. Det är för att dessa relationer ska fungera s<strong>om</strong> spelregler<br />
behöver ställas upp <strong>och</strong> det är dessa spelregler, k<strong>om</strong>binerat med auktoritet att utöva sanktioner<br />
mot den s<strong>om</strong> inte följer reglerna s<strong>om</strong> utgör rätten. 64 Gen<strong>om</strong> rätten utövas makt <strong>och</strong> makt ges<br />
till dem s<strong>om</strong> enligt rådande normer överordnas. På så sätt hjälpte rätten till att överordna<br />
<strong>män</strong>nen över <strong>kvinnor</strong>na, gen<strong>om</strong> att ge <strong>män</strong>nen makten över <strong>kvinnor</strong>na <strong>och</strong> på samma sätt<br />
överordnades vissa grupper av <strong>män</strong> andra grupper av <strong>män</strong> (<strong>och</strong> vice versa för <strong>kvinnor</strong>);<br />
gen<strong>om</strong> den rätt de själva varit med <strong>och</strong> upprätthållit. Svensson tar upp två sätt på vilket rätten<br />
utövar makt i samhället; det icke-intentionella <strong>och</strong> det strukturella sättet. Med det ickeintentionella<br />
sättet avses att <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong> reagerar olika på vad lagen säger där ett<br />
exempel är föräldraförsäkringar, även <strong>om</strong> <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong> har lika stor rätt att ta ut<br />
föräldraledighet, tar <strong>kvinnor</strong>na fortfarande ut mycket mer än vad <strong>män</strong>nen gör. På så sätt<br />
utövar rätten makt i samhället även <strong>om</strong> den inte avser att göra det, den är med <strong>och</strong> återskapar<br />
rådande normer <strong>och</strong> värderingar i samhället. Det strukturella sättet s<strong>om</strong> rätten utövar makt på<br />
innebär att rätten är med <strong>och</strong> bevarar <strong>och</strong> uttrycker strukturer i samhället till exempel gen<strong>om</strong><br />
att dela upp i en privat <strong>och</strong> en offentlig sfär, där rätten traditionellt sätt mest brytt sig <strong>om</strong> den<br />
offentliga sfären s<strong>om</strong> d<strong>om</strong>inerats av <strong>män</strong>nen. 65<br />
Att ha en sådan uppdelning är inget självklart<br />
utan något s<strong>om</strong> är konstruerat gen<strong>om</strong> historien.<br />
Rätten har en normerande verkan, den talar <strong>om</strong> för oss vad s<strong>om</strong> anses rätt <strong>och</strong> vad s<strong>om</strong> anses<br />
fel <strong>och</strong> <strong>om</strong> vi tar till oss <strong>och</strong> accepterar den så styr den vårt beteende <strong>och</strong> vår uppfattning <strong>om</strong><br />
66<br />
samhället. En förutsättning för att all<strong>män</strong>heten ska ta till sig <strong>och</strong> acceptera rätten är att<br />
all<strong>män</strong>heten uppfattar det s<strong>om</strong> att rätten verkar <strong>och</strong> tillämpas på ett sätt s<strong>om</strong> all<strong>män</strong>heten<br />
accepterar. 67<br />
Rätten är med <strong>och</strong> formar vår uppfattning <strong>om</strong> kvinnligt <strong>och</strong> manligt <strong>och</strong> bidrar<br />
till att styra <strong>kvinnor</strong>s <strong>och</strong> <strong>män</strong>s beteende. Hur de straffrättsliga bestämmelserna i brottmål<br />
tillämpas på kvinnliga respektive manliga gärnings<strong>män</strong> styr vilken bild vi har av manliga<br />
respektive kvinnliga gärnings<strong>män</strong>. Nedan följer nu en beskrivning av olika straffrättsliga<br />
bestämmelser <strong>och</strong> begrepp s<strong>om</strong> varit centrala i den studie s<strong>om</strong> presenteras därefter.<br />
64<br />
Svensson (1997), s. 207.<br />
65<br />
A.a. s. 231- 234.<br />
66<br />
A.a. s. 235.<br />
67<br />
Svensson (1997), s. 225.<br />
18
3. Några straffrättsliga utgångspunkter<br />
Här ska nu några straffrättsliga grundläggande begrepp beskrivas, s<strong>om</strong> till exempel uppsåt,<br />
straffmätning <strong>och</strong> påföljdsval då det ofta är i fråga <strong>om</strong> dem s<strong>om</strong> diskurserna avslöjas. Vidare<br />
ska också medgärningsmannaskapet <strong>och</strong> nödvärnsreglerna beskrivas. Redogörelsen är väldigt<br />
överskådlig <strong>och</strong> ämnar inte till någon djupare framställning.<br />
3.1 Vad är ett brott? Objektiva <strong>och</strong> subjektiva rekvisit<br />
Enligt 1:1 BrB är ett brott en i lag straffbelagd handling. Sådana straffbestämmelser finns dels<br />
i BrB (man talar då <strong>om</strong> all<strong>män</strong> straffrätt) <strong>och</strong> även i speciallagar (då heter det i stället<br />
specialstraffrätt). 68 För att ett brott ska vara begånget måste vissa objektiva <strong>och</strong> subjektiva<br />
rekvisit vara uppfyllda vilka anges i bestämmelsen. Objektiva rekvisit är sådana s<strong>om</strong><br />
handling, underlåtenhet, effekt <strong>och</strong> fara. Handlingsbrott tillhör de vanligaste brotten <strong>och</strong><br />
rekvisitet är uppfyllt <strong>om</strong> någon faktiskt gör någonting, till exempel anlägger en brand.<br />
Dessut<strong>om</strong> kan det faktum att en person inte gör någonting utgöra ett brott, då handlar det <strong>om</strong><br />
de så kallade underlåtenhetsbrotten. Det finns även sådana brott där det är effekten av<br />
handlingen s<strong>om</strong> avgör <strong>om</strong> det rör sig <strong>om</strong> ett brott eller inte, s<strong>om</strong> förstås är därför inte alltid<br />
gränsdragningen mellan handlingsbrotten <strong>och</strong> effektbrotten särskilt tydlig. Ett exempel på ett<br />
effektbrott är stöld då själva tillgreppet måste innebära skada för någon för att handlingen ska<br />
anses s<strong>om</strong> stöld (det kan fortfarande röra sig <strong>om</strong> andra tillgreppsbrott, s<strong>om</strong> saknar krav på<br />
effekt). Till sist finns också det objektiva rekvisitet fara, vilket helt enkelt innebär att fara för<br />
någonting måste ha förelegat. Det spelar ingen roll <strong>om</strong> det sedan inträffade eller inte, ett<br />
exempel på ett sådant brott är mordbrand, där fara för <strong>män</strong>niskoliv eller egend<strong>om</strong> måste<br />
föreligga för att det ska röra sig <strong>om</strong> det brottet. Ingen <strong>män</strong>niska måste alltså dö eller egend<strong>om</strong><br />
förstöras för att det ska handla <strong>om</strong> mordbrand (namnet till trots). 69<br />
Även <strong>om</strong> brottets objektiva rekvisit är uppfyllt är det inte tillräckligt för att ett brott ska anses<br />
begånget, även dess subjektiva rekvisit måste vara uppfyllt. Med subjektiva rekvisit avses<br />
uppsåt <strong>och</strong> oaktsamhet. Om inget annat föreskrivs i brottsrubriceringen så är det subjektiva<br />
rekvisitet uppsåt, vilket framk<strong>om</strong>mer av 1:2 BrB. När uppsåtet ska bedömas i relation till det<br />
70<br />
objektiva rekvisitet talar man <strong>om</strong> insiktsuppsåt eller likgiltighetsuppsåt. Insiktsuppsåt<br />
innebär att ”[g]ärningsmannen vet <strong>om</strong> <strong>om</strong>ständigheten i fråga eller uppfattat den s<strong>om</strong> praktiskt<br />
68<br />
Leijonhufvud <strong>och</strong> Wennberg (2009), s. 12.<br />
69<br />
Leijonhufvud <strong>och</strong> Wennberg (2009), s. 33-35.<br />
70<br />
Leijonhufvud <strong>och</strong> Wennberg (2009), s. 60.<br />
19
taget säker.” 71 (författarnas kursiveringar). Den person s<strong>om</strong> vet <strong>om</strong> att föremålet tillhör någon<br />
annan <strong>och</strong> att en förlust av föremålet skulle innebära skada för denna <strong>och</strong> tar föremålet har ett<br />
insiktsuppsåt när den gör sig skyldig till stöld. Likgiltighetsuppsåt betyder att gärningsmannen<br />
inser risken för att en <strong>om</strong>ständighet ska förverkligas <strong>och</strong> är likgiltig till själva förverkligandet<br />
av <strong>om</strong>ständigheten. 72<br />
Gärningsmannen är medveten <strong>om</strong> risken för att den andra personen<br />
tillfogas smärta av slaget gärningsmannen utdelar men är likgiltig till <strong>om</strong> den andra får<br />
uppleva smärtan.<br />
Det andra subjektiva rekvisitet är oaktsamhet. Beträffande den studie s<strong>om</strong> gjorts inför denna<br />
uppsats aktualiseras aldrig detta rekvisit efters<strong>om</strong> både misshandel <strong>och</strong> stöld är brott s<strong>om</strong><br />
kräver uppsåt. Det enklaste sättet att definiera oaktsamhet är att gärningsmannen inte har<br />
73<br />
handlat på ett önskvärt sätt, har inte levt upp till en viss standard av förväntat beteende. För<br />
att avgöra <strong>om</strong> gärningsmannen varit oaktsam måste d<strong>om</strong>stolen ta ställning till två saker. Till<br />
att börja med hur pass stor aktsamhet s<strong>om</strong> kan krävas i all<strong>män</strong>het i situationen i fråga <strong>och</strong><br />
därefter <strong>om</strong> man kan begära av den enskilda gärningsmannen att visa sådan aktsamhet i den<br />
aktuella situationen. 74<br />
Många av de brott s<strong>om</strong> prövats i de studerade d<strong>om</strong>arna har begåtts under inflytande av<br />
alkohol eller narkotika. Enligt 1:2 2 st. BrB leder inte ett ”självförvållat rus” till att handlingen<br />
inte ska betraktas s<strong>om</strong> ett brott. Den närmare innebörden i detta påstående har diskuterats <strong>och</strong><br />
75<br />
flera olika tolkningar finns. Vad s<strong>om</strong> dock framstår s<strong>om</strong> klart är att <strong>om</strong> en berusad person<br />
uppfyller uppsåtskravet för ett brott gen<strong>om</strong> en vanlig uppsåtsbedömning ska inte detta lagrum<br />
åberopas eller tillämpas för en fällande d<strong>om</strong>. 76<br />
3.2 Ansvarsfrihet: nödvärn<br />
I brottsbalkens kapitel 24 anges de all<strong>män</strong>na ansvarsfrihetsgrunderna, det vill säga sådana<br />
<strong>om</strong>ständigheter s<strong>om</strong> gör att en person s<strong>om</strong> begår en annars brottslig handling inte ska fällas<br />
till ansvar för den. En sådan situation är när personen befinner sig i en nödvärnssituation.<br />
Nödvärn regleras i 24:1 BrB i vilken fyra nödvärnssituationer uppräknas, i dessa situationer<br />
utgör alltså handlingen inget brott <strong>om</strong> den inte ”med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det<br />
angripnas betydelse <strong>och</strong> <strong>om</strong>ständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig”. De fyra<br />
71<br />
A. st.<br />
72<br />
Leijonhufvud <strong>och</strong> Wennberg (2009), s. 60.<br />
73<br />
A.a. s. 61.<br />
74<br />
A.a. s. 61f.<br />
75<br />
A.a. s. 75f.<br />
76<br />
A.a. s. 74.<br />
20
nödvärnssituationerna anges i 24:1 2 st. 1- 4 p. I första punkten anges den situationen att ”ett<br />
påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egend<strong>om</strong>” föreligger.<br />
Nödvärnsrätt föreligger alltså inte mot avslutade brottsliga angrepp, det handlar inte <strong>om</strong><br />
hämndaktioner. 77<br />
Efters<strong>om</strong> det i lagrummet inte står egen person kan en annan person alltså<br />
träda in i annans ställe <strong>och</strong> ta över dennes nödvärnsrätt. I andra punkten ges rätten att försvara<br />
sig mot någon s<strong>om</strong> tagits på bar gärning när denna tagit egend<strong>om</strong> s<strong>om</strong> tillhör annan <strong>och</strong> nu<br />
med våld eller hot <strong>om</strong> våld hindrar att denna egend<strong>om</strong> återtas. Tredje punkten handlar <strong>om</strong><br />
rätten att försvara sig mot den s<strong>om</strong> utan tillstånd försöker ta sig in i rum, hus, gård eller fartyg<br />
<strong>och</strong> fjärde punkten ger till sist rätt till nödvärn mot den s<strong>om</strong>, efter tillsägelse, vägrar att lämna<br />
en bostad.<br />
Det självförsvar s<strong>om</strong> utövas får alltså inte vara uppenbart oförsvarligt, det får inte gå över<br />
gränsen. Huvudregeln är att när hotet mot person eller egend<strong>om</strong> är undanröjt så upphör också<br />
rätten till nödvärn. Det finns dock ett undantag till detta s<strong>om</strong> kallas nödvärnsexcess <strong>och</strong> 24:6<br />
BrB reglerar detta undantag. Har gärningsmannen gått utanför nödvärnets ramar kan hon eller<br />
han ändå gå fri från ansvar <strong>om</strong> <strong>om</strong>ständigheterna var sådana att hon eller han ”svårligen<br />
kunde besinna sig”. Även <strong>om</strong> det inte blir bedömt s<strong>om</strong> nödvärnsexcess <strong>och</strong> gärningsmannen<br />
blir fälld för brott, kan hon eller han få ett lindrigare straff tack vare 29:3 5 p. BrB.<br />
Om ett brottsligt angrepp inte föreligger eller är överhängande men gärningsmannen tror att så<br />
är fallet (<strong>och</strong> handlar i enlighet med de rättigheter nödvärnsrätten ger) kan personen i fråga<br />
ändå gå fri från ansvar, detta kallas putativt nödvärn. 78<br />
Det måste alltså vara <strong>om</strong> själva<br />
situationen s<strong>om</strong> personen missuppfattat, rör det sig <strong>om</strong> en missuppfattning kring den rättsliga<br />
regleringen handlar det <strong>om</strong> en straffrättsvillfarelse vilket inte ger ansvarsfrihet enligt 24:9<br />
BrB. Det har i de d<strong>om</strong>ar i studien då gärningsmannen har använt sig av nödvärnsrätten s<strong>om</strong><br />
försvar varit mycket vanligt att han eller hon yrkat på att det rört sig <strong>om</strong> nödvärn alternativt<br />
putativt nödvärn.<br />
3.3 Medgärningsmannaskap<br />
När två eller fler personer tillsammans begår ett brott kallas det, under vissa förutsättningar,<br />
för medgärningsmannaskap. I 23:4 BrB regleras medverkan till brott där alla s<strong>om</strong> ”främjat<br />
gärningen med råd eller dåd” kan fällas till ansvar för brottet. Har man inte varit med i själva<br />
utförandet av brottet kan man dömas antingen för medhjälp, eller <strong>om</strong> man förmått någon att<br />
77<br />
Leijonhufvud <strong>och</strong> Wennberg (2009), s. 84.<br />
78<br />
A. st.<br />
21
egå brottet, för anstiftan. När flera personer döms s<strong>om</strong> gärnings<strong>män</strong>, alltså när det rör sig <strong>om</strong><br />
ett medgärningsmannaskap, handlar det oftast <strong>om</strong> att var <strong>och</strong> ens agerande ensamt inte lever<br />
upp till de rekvisit s<strong>om</strong> finns för brottet men att de tillsammans gör det, detta kallas för det<br />
ordinära medgärningsmannaskapet. Förutsättningen är dock att de handlat tillsammans <strong>och</strong> i<br />
samförstånd, att två eller fler var för sig utnyttjar en situation <strong>och</strong> begår brott utgör inte<br />
medgärningsmannaskap. Det finns också något s<strong>om</strong> kallas för utvidgat<br />
medgärningsmannaskap <strong>och</strong> med det avses att någon visserligen inte kan anses ha begått<br />
själva brottet men däremot främja det brott s<strong>om</strong> en annan gärningsman eller andra<br />
gärnings<strong>män</strong> begått. 79 En anstiftare å andra sidan är ingen gärningsman, utan någon s<strong>om</strong><br />
försöker få någon annan att begå ett brott (23:1 BrB). Det handlar, enligt Leijonhufvud <strong>och</strong><br />
Wennberg, <strong>om</strong> en psykisk påverkan. 80 En medhjälpare är någon s<strong>om</strong> medverkat gen<strong>om</strong> att<br />
främja eller sökt främja gärningen med råd eller dåd, men inte till den utsträckningen att<br />
personen bör ses s<strong>om</strong> en gärningsman. 81<br />
Skillnaden ligger i personens uppsåt bak<strong>om</strong> sitt<br />
handlande, ville hon eller han endast främja de andras brottsutövning eller själv vara med <strong>och</strong><br />
begå brottet?<br />
Det objektiva rekvisitet vad gäller medhjälp <strong>och</strong> det utvidgade medgärningsmannaskapet är<br />
alltså att någon främjat eller sökt främja gärningen med råd eller dåd. Med främjande menas i<br />
första hand underlättande. I <strong>och</strong> med att även den s<strong>om</strong> sökt främja brottet kan ses s<strong>om</strong><br />
medgärningsman eller medhjälpare behöver det alltså inte vara så att vad denne gjort faktiskt<br />
underlättat för dem s<strong>om</strong> begick brottet. Därför kan det vara så att även fast vad<br />
medgärningsmannen eller medhjälparen gjorde försvårade för brottets fullbordan kan<br />
personen ändå fällas till ansvar efters<strong>om</strong> syftet med vad hon eller han gjorde var att främja<br />
brottet. Med råd eller dåd menas att medhjälparen eller medgärningsmannen ska antingen rent<br />
fysiskt hjälpa till, till exempel gen<strong>om</strong> att låna ut utrustning eller att till exempel gen<strong>om</strong><br />
uppmuntran underlätta för annan att begå brottet. Även underlåtenhet att göra någonting kan<br />
innebära att man fälls till ansvar s<strong>om</strong> medgärningsman eller för medhjälp. Leijonhufvud <strong>och</strong><br />
Wennberg tar s<strong>om</strong> exempel upp portvakten s<strong>om</strong> underlåter att låsa porten så att inbrottstjuvar<br />
kan ta sig in. Anledningen till att portvakten kan fällas till ansvar är att hon eller han befinner<br />
sig i en så kallad garantställning s<strong>om</strong> innebär att ett visst beteende kan förväntas av henne<br />
82<br />
eller hon<strong>om</strong>, vem s<strong>om</strong> helst kan inte fällas till ansvar på grund av underlåtenhet. Vad gäller<br />
79<br />
Leijonhufvud <strong>och</strong> Wennberg (2009), s. 129-130.<br />
80<br />
Leijonhufvud <strong>och</strong> Wennberg (2009), s. 133.<br />
81<br />
A. st.<br />
82<br />
Leijonhufvud <strong>och</strong> Wennberg (2009), s. 133-136.<br />
22
den subjektiva sidan av medverkansansvaret så följer det av 23:4 3 st. BrB att var <strong>och</strong> en av<br />
de medverkande ska bedömas efter det uppsåt eller den oaktsamhet hon eller han gjort sig<br />
skyldig till, det rör sig alltså <strong>om</strong> en individuell bedömning. Om huvudbrottet är ett<br />
uppsåtsbrott döms bara de s<strong>om</strong> har begått det uppsåtligen, den s<strong>om</strong> gjort sig skyldig till<br />
oaktsamhet fälls inte för brottet. Finns det en uppsåts- <strong>och</strong> en oaktsamhetsvariant av den<br />
aktuella gärningen kan däremot var <strong>och</strong> en göra sig skyldig till medverkan till antingen<br />
uppsåtsbrottet eller oaktsamhetsbrottet. 83<br />
3.4 Påföljdsbestämning<br />
Om gärningsmannen befinns skyldig till brott ska en påföljd bestämmas, <strong>om</strong> det inte är så att<br />
påföljdseftergift kan beviljas i enlighet med 29:6 BrB vilket dock sker väldigt sällan. 84<br />
En<br />
påföljd kan antingen vara ett straff, s<strong>om</strong> enligt 1:3 BrB är böter eller fängelse, eller annan<br />
påföljd s<strong>om</strong> kan vara villkorlig d<strong>om</strong> (27 kap. BrB), skyddstillsyn (28 kap. BrB) <strong>och</strong><br />
överlämnande till särskild vård (31 kap. BrB). Fängelse är att betrakta s<strong>om</strong> en hårdare påföljd<br />
än böter enligt 1:5 BrB <strong>och</strong> villkorlig d<strong>om</strong> samt skyddstillsyn är alternativ till fängelse men<br />
inte alternativ till böter (27:1 <strong>och</strong> 28:1 BrB).<br />
3.4.1 Straffvärde <strong>och</strong> straffmätning<br />
För varje brott finns det angivet straffskalor s<strong>om</strong> d<strong>om</strong>aren har att förhålla sig till. 85<br />
Ibland har<br />
dessa straffskalor endast ett maximistraff <strong>och</strong> ibland har de ett minimi- <strong>och</strong> ett maximistraff.<br />
Om inget minimistraff anges så gäller regeln i 26:4 BrB <strong>om</strong> att den kortaste tiden ett<br />
fängelsestraff kan vara är 14 dagar.<br />
Definitionen på vad s<strong>om</strong> avses med straffvärde finns i 29:1 2 st. BrB <strong>och</strong> Jareborg <strong>och</strong> Zila<br />
beskriver det s<strong>om</strong> ”en funktion av gärningens skadlighet eller farlighet <strong>och</strong> den brottsliges<br />
86<br />
skuld sås<strong>om</strong> den k<strong>om</strong>mit till uttryck i gärningen.” (författarnas kursiveringar). Efters<strong>om</strong><br />
straffvärde är något relativt s<strong>om</strong> kan bedömas olika i olika sammanhang är det viktigt att<br />
skilja på abstrakt <strong>och</strong> konkret straffvärde. 87 Med abstrakt straffvärde avses det straffvärde s<strong>om</strong><br />
framk<strong>om</strong>mer när man jämför straffskalan för brottstypen med straffskalorna för andra brott<br />
medan det konkreta straffvärdet speglar hur pass allvarlig den begångna brottsliga gärningen<br />
är. 88<br />
Det konkreta straffvärdet bestäms alltså i varje enskilt fall av till exempel d<strong>om</strong>stolen<br />
83<br />
Leijonhufvud <strong>och</strong> Wennberg (2009), s. 137.<br />
84<br />
Jareborg <strong>och</strong> Zila (2007), s. 130.<br />
85<br />
A.a. s. 15.<br />
86<br />
Jareborg <strong>och</strong> Zila (2007), s. 100.<br />
87<br />
Jareborg <strong>och</strong> Zila (2007), s. 100.<br />
88<br />
A.a. s. 100.<br />
23
medan det abstrakta straffvärdet har en mer all<strong>män</strong> karaktär <strong>och</strong> bestäms av lagstiftaren. Det<br />
abstrakta straffvärdet visar alltså på hur allvarligt ett visst brott anses vara i relation till andra<br />
brott. 89<br />
Mord har till exempel ett mycket högt abstrakt straffvärde <strong>och</strong> bedöms säkerligen<br />
oftast också ha ett mycket högt konkret straffvärde.<br />
När straffvärdet ska bedömas tas utgångspunkt i 29:1 2 st. BrB s<strong>om</strong> preciseras ytterligare i<br />
29:2 <strong>och</strong> 29:3 BrB. I de två sistnämnda paragraferna anges vilka försvårande respektive<br />
förmildrande <strong>om</strong>ständigheter s<strong>om</strong> ska tas med i bedömningen av straffvärdet (förut<strong>om</strong> de<br />
<strong>om</strong>ständigheter s<strong>om</strong> eventuellt anges i det för brottet aktuella straffbudet). Vissa av dessa<br />
<strong>om</strong>ständigheter är så kallade interna <strong>om</strong>ständigheter <strong>och</strong> andra är externa <strong>om</strong>ständigheter.<br />
Med interna <strong>om</strong>ständigheter avses <strong>om</strong>ständigheter s<strong>om</strong> har med själva brottet att göra <strong>och</strong> är<br />
avgörande för brottsrubricering <strong>och</strong> brottets svårhetsgrad. Externa <strong>om</strong>ständigheter är sådana<br />
<strong>om</strong>ständigheter s<strong>om</strong> nämns i andra <strong>och</strong> tredje paragrafen i kapitel 29 <strong>och</strong> har att göra med<br />
gärningsmannen.<br />
Med straffmätning avses att fastställa ett visst bötesstraff eller fängelsestraff, dock bestäms<br />
fängelsestraffets längd först när påföljdsval enligt 30 kap. BrB har gjorts. Jareborg <strong>och</strong> Zila<br />
anger följande sju led för hur en straffmätning går till. För det första ska straffskalan<br />
konstrueras <strong>och</strong> sedan ska straffvärdet fastställas. Det tredje ledet är att straffskärpande<br />
<strong>om</strong>ständigheter s<strong>om</strong> inte påverkar själva straffvärdet ska beaktas. Led fyra motsvarar det<br />
tredje ledet men då handlar det i stället <strong>om</strong> straffmildrande <strong>om</strong>ständigheter s<strong>om</strong> inte påverkar<br />
själva straffvärdet. För det femte ska redan avtjänad påföljd beaktas för att sedan göra en<br />
slutlig straffmätning, där det ska avgöras <strong>om</strong> en påföljdseftergift kan k<strong>om</strong>ma i fråga. Till sist<br />
ska eventuell tid i häkte (eller annat processuellt frihetsberövande) avräknas. När straffskalan<br />
ska konstrueras för ett enskilt brott utgår man från den straffskala s<strong>om</strong> anges i straffbudet,<br />
beaktandes de maximi- <strong>och</strong> minimiregler för bötes- <strong>och</strong> fängelsestraff s<strong>om</strong> finns i 25:2-4 <strong>och</strong><br />
26:1 BrB. 90<br />
Rör det sig <strong>om</strong> flera brott för vilka en straffmätning ska göras är huvudregeln att<br />
en påföljd ska utdömas för de brotten tillsammans (30:3 BrB). Då måste en gemensam<br />
straffskala för den samlade brottsligheten konstrueras <strong>och</strong> det finns tre principer för detta.<br />
Kumulationsprincipen går ut på att maximistraffen för de aktuella brottstyperna läggs ihop<br />
medan absorptionsprincipen går ut på att man använder sig av maximistraffet för det svåraste<br />
av brotten. Svensk rätt tillämpar den tredje principen, asperationsprincipen, s<strong>om</strong> utgör en<br />
k<strong>om</strong>bination av begränsad kumulation <strong>och</strong> absorption. Minimistraffet för den samlade<br />
89<br />
A. st.<br />
90<br />
Jareborg <strong>och</strong> Zila (2007), s. 118 – 119.<br />
24
ottsligheten är identiskt med minimistraffet för den brottstyp s<strong>om</strong> har högst minimistraff.<br />
Vad gäller maximistraffet så höjs det i enlighet med reglerna s<strong>om</strong> återfinns i 25:5-6 BrB<br />
beträffande böter <strong>och</strong> för fängelsestraffet finns regler i 26:2 BrB. 91<br />
När straffvärdet har fastställts ska eventuella <strong>om</strong>ständigheter s<strong>om</strong> leder till att straffet bör<br />
skärpas eller lindras beaktas. I 29:4 BrB anges att återfall är en sådan <strong>om</strong>ständighet s<strong>om</strong> gör<br />
att straffet kan k<strong>om</strong>ma att skärpas. Där anges också vad s<strong>om</strong> ska beaktas för att avgöra <strong>om</strong><br />
straffet ska skärpas. I 29:5 BrB anges i stället de så kallade billighetsskälen s<strong>om</strong> medför att<br />
straffet kan bli lindrigare.<br />
3.4.2 Påföljdsval<br />
Att välja påföljd för brottet är en mer <strong>om</strong>ständlig process än själva straffmätningen. Om det<br />
handlar <strong>om</strong> mer än ett brott måste det s<strong>om</strong> sagt väljas <strong>om</strong> en eller flera påföljder ska utdömas,<br />
där huvudregeln s<strong>om</strong> redan nämnts är en gemensam påföljd. Därefter kan det vara lämpligt att<br />
avgöra <strong>om</strong> det kan vara aktuellt med överlämnande till särskild vård (till exempel vård av<br />
missbrukare), vilket regleras i 31 kap. BrB. Vidare ska det konstateras att <strong>om</strong> brottet utförts<br />
under påverkan av en allvarlig psykisk störning (APS) kan gärningsmannen inte dömas till<br />
fängelse, 30:6 BrB. Nästa steg blir att besluta <strong>om</strong> påföljden kan stanna vid böter vilket innebär<br />
en preliminär straffmätning sås<strong>om</strong> straffmätningar regleras i 29 kap. BrB ska gen<strong>om</strong>föras. Om<br />
denna preliminära straffmätning resulterar i att böter väljs s<strong>om</strong> påföljd ska en slutlig<br />
straffmätning göras. 92<br />
Om den i stället k<strong>om</strong>mer fram till att påföljden inte kan stanna vid<br />
böter är det nu läge att avgöra, i sådant fall då brottet utförts under påverkan av en APS, <strong>om</strong><br />
överlämnande till rättspsykiatrisk vård är en lämplig påföljd.<br />
Först i detta skede ska ställning tas till <strong>om</strong> fängelsestraff ska dömas ut <strong>och</strong> då finns det en<br />
presumtion mot fängelsestraff vilket visas i 30:4 BrB. Föga förvånande är fängelse att<br />
betrakta s<strong>om</strong> en hårdare påföljd än villkorlig d<strong>om</strong> <strong>och</strong> skyddstillsyn (30:1 BrB), vilket dock<br />
inte har något med straffskalan att göra (det finns ingenting mellan böter <strong>och</strong> fängelse) utan<br />
93<br />
snarare lägger grunden för presumtionen s<strong>om</strong> senare presenteras i kapitlets fjärde paragraf.<br />
Denna presumtion medför att en avvägning måste göras för att visserligen är fängelse att se<br />
s<strong>om</strong> en (med Jareborg <strong>och</strong> Zilas ord) ”dålig påföljd”, den har flera olika negativa<br />
konsekvenser för många olika berörda personer <strong>och</strong> är dessut<strong>om</strong> en dyr påföljd, men<br />
villkorlig d<strong>om</strong> eller skyddstillsyn kan heller knappast ses s<strong>om</strong> tillräckligt bestraffande vid<br />
91<br />
Jareborg <strong>och</strong> Zila (2007), s. 120.<br />
92<br />
Jareborg <strong>och</strong> Zila (2007), s. 131.<br />
93<br />
Jareborg <strong>och</strong> Zila (2007), s. 134.<br />
25
allvarlig brottslighet. 94 Presumtionen mot fängelse kan brytas, enligt 30:4 2 st. BrB, på grund<br />
av brottslighetens straffvärde, art <strong>och</strong> att den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott. Är<br />
brottsligheten av så pass allvarligt slag att straffvärdet bedöms s<strong>om</strong> högt talar det alltså för<br />
fängelse, likaså <strong>om</strong> det handlar <strong>om</strong> en återfallsförbrytare, då återfall i brottslighet ses s<strong>om</strong><br />
särskilt allvarligt. De så kallade artbrotten är brott där främst all<strong>män</strong>prevention anges s<strong>om</strong><br />
skäl till varför fängelse ska föredras s<strong>om</strong> påföljd trots att straffvärdet på själva brottet kan vara<br />
begränsat. 95 Uppräkningen av nu nämnda skäl i 30:4 2 st. BrB är uttömmande, så d<strong>om</strong>stolen<br />
står inte fri att använda sig av andra skäl för att bryta presumtionen mot fängelse. 96<br />
Även <strong>om</strong><br />
det efter att 30:4 BrB tillämpats <strong>och</strong> skäl för att döma den tilltalade till fängelse föreligger kan<br />
det ändå vara så att presumtionen mot fängelse håller. Detta beror på de redan nämnda<br />
billighetsskälen i 29:5 BrB s<strong>om</strong> 30:4 BrB hänvisar till.<br />
Om resultatet blir att presumtionen mot fängelse håller måste d<strong>om</strong>stolen välja mellan<br />
villkorlig d<strong>om</strong> <strong>och</strong> skyddstillsyn. D<strong>om</strong>stolen bör välja villkorlig d<strong>om</strong> <strong>om</strong> återfallsrisken inte<br />
bedöms vara särskilt hög (30:7 BrB). Vidare ska en villkorlig d<strong>om</strong> i normalfallet förenas med<br />
dagsböter (30:8 BrB). Skyddstillsyn ska väljas s<strong>om</strong> påföljd i de fall då d<strong>om</strong>stolen kan anta att<br />
en sådan påföljd skulle kunna bidra till att avhålla den tilltalade från fortsatt brottslighet vilket<br />
framgår av 30:9 1 st. BrB. Även <strong>om</strong> d<strong>om</strong>stolen i detta steg k<strong>om</strong>mer fram till att ett<br />
fängelsestraff är den lämpliga påföljden finns det en sista chans för presumtionen mot<br />
fängelse. I 30:7 2 st. BrB resp. 30:9 2 st. 1-4 p. BrB finns särskilda skäl s<strong>om</strong> d<strong>om</strong>stolen ska<br />
beakta s<strong>om</strong> kan leda till att det ändå ska väljas antingen villkorlig d<strong>om</strong> eller skyddstillsyn.<br />
Beträffande villkorlig d<strong>om</strong> är det särskilda skälet att den tilltalade samtycker till att förena den<br />
villkorliga d<strong>om</strong>en med samhällstjänst <strong>och</strong> att det bedöms vara lämpligt efter att hänsyn tagits<br />
till den tilltalades personliga <strong>om</strong>ständigheter samt <strong>om</strong>ständigheterna i övrigt. Vad gäller<br />
skyddstillsyn finns fyra särskilda skäl angivna i ovannämnda lagrum. Enligt första punkten<br />
kan skyddstillsyn väljas s<strong>om</strong> påföljd då den tilltalades personliga eller sociala förhållanden<br />
förbättrats på ett påtagligt vis i något hänseende s<strong>om</strong> hörde ihop med hennes eller hans<br />
brottslighet. Punkterna två <strong>och</strong> tre handlar <strong>om</strong> missbruk; dels att den tilltalade behandlas för<br />
sitt missbruk <strong>och</strong> att detta missbruk kan sättas i samband med brottsligheten (p. 2) <strong>och</strong> dels att<br />
det är just på grund av missbruket s<strong>om</strong> brottet begåtts <strong>och</strong> att den tilltalade förklarar sig villig<br />
att gen<strong>om</strong>gå behandling för det missbruket (p. 3). Den sista punkten handlar <strong>om</strong> att förena<br />
94 Jareborg <strong>och</strong> Zila (2007), s. 135.<br />
95 Prop. 1987/88:120, s. 100.<br />
96 Jareborg <strong>och</strong> Zila (2007), s. 139.<br />
26
skyddstillsynen med samhällstjänst <strong>om</strong> den tilltalade samtycker till det <strong>och</strong> det bedöms<br />
lämpligt.<br />
Om presumtionen mot fängelse till sist inte håller ska en slutlig straffmätning göras <strong>och</strong> ett<br />
fängelsestraff dömas ut. 97<br />
4. Rättsfallsstudien<br />
4.1 Inledning<br />
Syftet med studien var att finna olika diskurser i dessa d<strong>om</strong>ar s<strong>om</strong> kan avslöja vilken roll<br />
föreställningar <strong>om</strong> kön hade i dessa fall för att på så sätt visa på mönster s<strong>om</strong> kan urskiljas<br />
<strong>och</strong> analysera dessa. Det är alltså en kvalitativ <strong>och</strong> inte en kvantitativ studie s<strong>om</strong> har gjorts.<br />
Den <strong>om</strong>fattar 47 d<strong>om</strong>ar beträffande stöld, varav i 19 av fallen var den tilltalade en kvinna<br />
(varav ett fall var gemensamt med ett fall av kvinna s<strong>om</strong> åtalas för misshandel <strong>och</strong> ett fall var<br />
gemensamt med man s<strong>om</strong> åtalas för stöld) <strong>och</strong> i 28 av fallen var den tilltalade en man (varav<br />
ett fall var gemensamt med ett fall av kvinna s<strong>om</strong> åtalas för stöld samt ett fall var gemensamt<br />
med kvinna s<strong>om</strong> åtalas för misshandel). Studien <strong>om</strong>fattade vidare 30 misshandelsd<strong>om</strong>ar,<br />
varav i 12 av fallen var den tilltalade en kvinna (av vilka ett gemensamt fall fanns med<br />
samtliga övriga kategorier) <strong>och</strong> i 18 av fallen var den tilltalade en man (av dessa fall var ett<br />
gemensamt med ett fall av kvinna s<strong>om</strong> åtalas för misshandel). Totalt <strong>om</strong>fattar studien således<br />
77 d<strong>om</strong>ar. Dessa d<strong>om</strong>ar delas in i de fyra kategorierna ”misshandel <strong>kvinnor</strong>”, ”misshandel<br />
<strong>män</strong>”, ”stöld <strong>kvinnor</strong>” <strong>och</strong> ”stöld <strong>män</strong>”. Att 77 d<strong>om</strong>ar studerats betyder inte att diskurser<br />
hittats i samtliga utan snarare behövdes så många d<strong>om</strong>ar för att med goda grunder kunna påstå<br />
att mönster kan urskiljas. För varje fall där en diskurs kunnat hittas finns flera fall där ingen<br />
diskurs hittats överhuvudtaget. Detta är särskilt tydligt i stöldfall, varför betydligt fler av dessa<br />
studerats i relation till misshandelsfallen. En anledning till att färre diskurser finns i<br />
stöldfallen är troligen att gärnings<strong>män</strong>nen oftare erkänner brott <strong>och</strong> att erkännandet stöds av<br />
utredningen i övrigt alternativt att bevisningen mot den tilltalade är mer än tillräcklig för en<br />
fällande d<strong>om</strong> varför d<strong>om</strong>skälen blir väldigt korta, närmast konstateranden <strong>om</strong> att<br />
gärningsmannen ska fällas till ansvar för brottet. Det är förstås väldigt svårt att ur sådana<br />
d<strong>om</strong>skäl utläsa några diskurser.<br />
De d<strong>om</strong>ar s<strong>om</strong> har valts var de nyaste d<strong>om</strong>arna när studien gen<strong>om</strong>fördes vilket skänker<br />
studien <strong>och</strong> uppsatsen aktualitet. De diskurser s<strong>om</strong> avslöjas blir alltså diskurser s<strong>om</strong> råder i<br />
97 Jareborg <strong>och</strong> Zila (2007), s. 132.<br />
27
dag vilka anses vara de relevantaste för att uppfylla uppsatsens syfte. För den s<strong>om</strong> vill göra en<br />
jämförelse över tid hade såklart även äldre d<strong>om</strong>ar varit viktiga att ha med. D<strong>om</strong>arna samlades<br />
in gen<strong>om</strong> tre besök på Umeå TR, där tillräckligt många d<strong>om</strong>ar tillhörande kategorin<br />
”misshandel <strong>män</strong>” erhölls redan efter första besöket. Denna kategori spänner alltså inte över<br />
lika lång tid s<strong>om</strong> övriga tre, men skillnaden är inte så stor att den ska vara av betydelse.<br />
Denna skillnad i tidsramar förklarar också hur så pass många d<strong>om</strong>ar av kategorin ”misshandel<br />
<strong>kvinnor</strong>” kunnat fås i förhållande till kategorin ”misshandel <strong>män</strong>” när förhållandet egentligen<br />
är så att cirka 90 % av våldsbrott begås av <strong>män</strong> <strong>och</strong> endast cirka 10 % begås av <strong>kvinnor</strong>. 98<br />
Det är alltså underrättspraxis s<strong>om</strong> valts s<strong>om</strong> föremål för studien, inte den praxis Högsta<br />
d<strong>om</strong>stolen (HD) skapar s<strong>om</strong> utgör prejudikat <strong>och</strong> är en del av den svenska rättskälleläran.<br />
HD:s prejudikat är en viktig bit att ta hänsyn till när man söker fastställa gällande rätt. Syftet<br />
med denna uppsats är dock inte att fastställa gällande rätt <strong>och</strong> den metod s<strong>om</strong> används är inte<br />
heller den rättsdogmatiska. Vidare behandlar de avgöranden s<strong>om</strong> k<strong>om</strong>mer från HD oftare<br />
processuella frågor än att diskutera gärningsmannens skuld <strong>och</strong> person. Med hänsyn till nu<br />
angivna skäl ses det inte s<strong>om</strong> ett problem att underlaget för rättsfallsstudien endast består av<br />
underrättspraxis.<br />
Studien har gen<strong>om</strong>förts gen<strong>om</strong> att läsa de d<strong>om</strong>ar s<strong>om</strong> valts ut <strong>och</strong> att analysera både vad s<strong>om</strong><br />
sägs <strong>och</strong> vad s<strong>om</strong> inte sägs. Det s<strong>om</strong> inte sägs finns mellan raderna <strong>och</strong> det är först när man<br />
läser det s<strong>om</strong> man kan förstå vad s<strong>om</strong> verkligen sägs. Därför måste även det s<strong>om</strong> inte sägs, det<br />
s<strong>om</strong> står mellan raderna, tas med i en diskursanalys. 99<br />
Ord <strong>och</strong> ordval har analyserats liks<strong>om</strong><br />
självfallet de resonemang s<strong>om</strong> förs kring skuld <strong>och</strong> påföljd. Vad sägs egentligen <strong>och</strong> kan det<br />
kopplas till någon diskurs <strong>om</strong> femininitet <strong>och</strong> maskulinitet? Vidare har de påföljder s<strong>om</strong><br />
dömts ut analyserats för att se <strong>om</strong> det även där förek<strong>om</strong>mer några diskurser, det vill säga <strong>om</strong><br />
skillnader mellan kvinnliga <strong>och</strong> manliga gärnings<strong>män</strong> vad gäller påföljdsvalet kan grundas på<br />
föreställningar <strong>om</strong> <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong> s<strong>om</strong> brottslingar. Varje d<strong>om</strong> har k<strong>om</strong>menterats <strong>och</strong><br />
eventuella diskurser antecknats. När sedan alla d<strong>om</strong>ar lästs sammanställdes de resultat s<strong>om</strong><br />
undersökningen k<strong>om</strong>mit fram till <strong>om</strong> vilka diskurser s<strong>om</strong> kunnat hittas. Dessa resultat<br />
presenteras senare i detta kapitel, för att sedan analyseras <strong>och</strong> diskuteras i kapitel fem <strong>och</strong> sex.<br />
Anledningen till att just misshandels- <strong>och</strong> stöldbrotten valdes var för att dels kunna jämföra<br />
<strong>om</strong> det är några skillnader i vilken roll föreställningar <strong>om</strong> kön spelar i bedömningen beroende<br />
98 Kordon <strong>och</strong> Wetterqvist (2006), s. 26.<br />
99 Gunnarsson <strong>och</strong> Svensson (2009), s. 177.<br />
28
på vilket brott det rör sig <strong>om</strong> <strong>och</strong> dels för att ha en annan brottsrubricering s<strong>om</strong> motvikt till det<br />
mansd<strong>om</strong>inerade misshandelsbrottet. För båda könen visade det sig att många av de diskurser<br />
s<strong>om</strong> kunde hittas i till exempel misshandelsfallen också kunde hittas i stöldfallen. Att det rör<br />
sig <strong>om</strong> relativt olika brott verkar alltså inte haft ett särskilt stort inflytande på vilka diskurser<br />
s<strong>om</strong> var möjliga att hitta.<br />
Misshandel är ett brott s<strong>om</strong> regleras i 3:5 BrB. De objektiva rekvisiten är att gärningsmannen<br />
”/…/tillfogar annan person kroppsskada, sjukd<strong>om</strong> eller smärta eller försätter hon<strong>om</strong> eller<br />
henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, /…/”. Det subjektiva rekvisitet är uppsåt.<br />
Påföljden för den s<strong>om</strong> befinns skyldig till misshandel är fängelse i högst två år.<br />
Rättsfallsstudien <strong>om</strong>fattar inte brotten ringa misshandel (3:5 BrB) eller grov misshandel (3:6<br />
BrB), däremot finns det d<strong>om</strong>ar där en gärningsman dömts för misshandel <strong>och</strong> grov<br />
misshandel eller att en annan gärningsman i samma d<strong>om</strong> döms för grov misshandel.<br />
Misshandel <strong>om</strong>fattar alltså en stor <strong>män</strong>gd olika gärningar s<strong>om</strong> leder till en eller flera av de<br />
angivna konsekvenserna. De bakgrunder till brottet s<strong>om</strong> finns återberättade i d<strong>om</strong>arna är<br />
därmed väldigt varierande. Stöldbrottet å sin sida regleras i 8:1 BrB. De objektiva rekvisiten<br />
är här att gärningsmannen tagit något s<strong>om</strong> tillhör någon annan <strong>och</strong> att det inneburit att den<br />
andre lidit skada. Det subjektiva rekvisitet är att gärningsmannen haft ett tillägnelseuppsåt.<br />
Liks<strong>om</strong> vid misshandel är påföljden för den skyldige fängelse i högst två år. HD har nyligen<br />
(30 september 2009) höjt gränsen för vad s<strong>om</strong> utgör den värdemässiga skillnaden mellan stöld<br />
<strong>och</strong> snatteri från 800 till 1 000 kronor. 100<br />
Rättsfallsstudien <strong>om</strong>fattar inte den ringa varianten av<br />
stöld (snatteri, 8:2 BrB) eller grov stöld (8:4 BrB), även här gäller dock undantaget att det i<br />
vissa fall förek<strong>om</strong>mer både brotten stöld <strong>och</strong> snatteri eller grov stöld i samma d<strong>om</strong>.<br />
Naturligtvis finns det även vad gäller stöld många olika anledningar till att en person begår<br />
brottet <strong>och</strong> därför är <strong>om</strong>ständigheterna kring brotten även här <strong>om</strong>växlande.<br />
I en stor del av de studerade d<strong>om</strong>arna är gärningsmannen eller gärnings<strong>män</strong>nen unga. När det<br />
gäller misshandel så finns det oftast en konflikt i bakgrunden <strong>och</strong> till sist löser ungd<strong>om</strong>arna<br />
den med våld. Tonåringar har s<strong>om</strong> bekant svårare att kontrollera sina impulser <strong>och</strong> de har<br />
också en tendens att överdramatisera det s<strong>om</strong> händer <strong>om</strong>kring dem. I fall av stöld handlar det,<br />
främst hos pojkarna, även här mest <strong>om</strong> impulshandlingar eller ”busstreck”. När flickorna stjäl<br />
är det oftare planerat <strong>och</strong> mer systematiskt utfört <strong>och</strong> det är i en stor del av fallen smink <strong>och</strong><br />
kläder s<strong>om</strong> blir stulet. Att många av gärnings<strong>män</strong>nen alltså är unga påverkar självklart vilken<br />
100 HD, B 5097 – 08.<br />
29
påföljd s<strong>om</strong> väljs i händelse av fällande d<strong>om</strong> men kan troligtvis också ha en inverkan på hur<br />
d<strong>om</strong>arna bedömer dem <strong>och</strong> därmed vilka diskurser s<strong>om</strong> uppstår.<br />
Förut<strong>om</strong> att många av gärnings<strong>män</strong>nen var unga så var också flera alkohol- eller<br />
narkotikamissbrukare (eller både <strong>och</strong>) <strong>och</strong> att gärningsmannen var både ung <strong>och</strong> missbrukare<br />
var inte heller helt ovanligt. Precis s<strong>om</strong> tonåringar har missbrukare när de är påverkade svårt<br />
att kontrollera sina impulser <strong>och</strong> deras verklighetsuppfattning kan ibland vara lite skev vilket<br />
också påverkar deras handlande. Detta leder till att de lätt handlar i bråk <strong>och</strong> att en misshandel<br />
begås. Att stjäla kan också vara ett sätt för en missbrukare att finansiera sitt missbruk. Det<br />
faktum att en gärningsman är missbrukare kan påverka påföljdsvalet i de fall då brotten anses<br />
begångna på grund av missbruket eller att missbruksproblematiken gör att återfall i brott<br />
verkar troligt. Hur de diskurser s<strong>om</strong> eventuellt går att hitta i d<strong>om</strong>en ser ut kan säkert också<br />
påverkas av att gärningsmannen är missbrukare.<br />
Även då det inte rör sig <strong>om</strong> missbruk är det vanligt att misshandel begås i miljöer där alkohol<br />
förek<strong>om</strong>mer s<strong>om</strong> till exempel på en fest eller i krogmiljö därför att berusade <strong>män</strong>niskor har<br />
svårare att kontrollera sitt beteende. Flera av misshandelsfallen utspelar sig på grund därav i<br />
dessa miljöer. En person s<strong>om</strong> i nyktert tillstånd aldrig skulle kunna tänka sig att misshandla en<br />
annan <strong>män</strong>niska kan på grund av sin berusning vakna upp nästa dag <strong>och</strong> ha gjort just det. Så<br />
var fallet för gärningsmannen i en av de studerade d<strong>om</strong>arna. 101<br />
Gärningsmannen befann sig<br />
tillsammans med arbetskamrater på en avskedsfest på Teatercaféet i Umeå <strong>och</strong> han blev under<br />
kvällen väldigt berusad. Målsäganden, en entrévärd, såg hur gärningsmannen dansade med<br />
bar överkropp på dansgolvet <strong>och</strong> valde därför att föreslå gärningsmannen att det var dags att<br />
gå hem. Först gick gärningsmannen med på detta <strong>och</strong> följde målsäganden mot utgången men<br />
ändrade sig så i trappan <strong>och</strong> ville gå tillbaka, när målsäganden försökte hindra hon<strong>om</strong> slog<br />
gärningsmannen målsäganden med ett knytnävsslag över ögat. Gärningsmannen var tidigare<br />
ostraffad men dömdes nu för misshandel. Det måste ha känts väldigt bittert för personen i<br />
fråga.<br />
Kapitel 4.2 handlar <strong>om</strong> <strong>kvinnor</strong>s brottslighet <strong>och</strong> det är där resultat av studien beträffande de<br />
fall där gärningsmannen är en kvinna presenteras efter en inledning s<strong>om</strong> behandlar <strong>kvinnor</strong>s<br />
brottslighet i all<strong>män</strong>het. Kapitel 4.3 har ett likadant upplägg men här handlar det <strong>om</strong> <strong>män</strong>nen.<br />
Resultatet från studien analyseras i kapitel 5.<br />
101 B 1498 – 09.<br />
30
4.2 Kvinnors brottslighet<br />
Varför begår <strong>kvinnor</strong> brott? Vilka <strong>om</strong>ständigheter ligger bak<strong>om</strong>? Finns det andra förklaringar<br />
till varför <strong>kvinnor</strong> begår brott än till varför <strong>män</strong> begår brott <strong>och</strong> kanske framförallt; hur<br />
k<strong>om</strong>mer det sig att <strong>kvinnor</strong> begår mycket färre brott än vad <strong>män</strong> gör? Hur bemöts kvinnliga<br />
gärnings<strong>män</strong> i d<strong>om</strong>stolar <strong>och</strong> vilka påföljder får de i jämförelse med deras manliga<br />
motsvarigheter? Det är frågor s<strong>om</strong> dessa s<strong>om</strong> de forskare s<strong>om</strong> sysslar med <strong>kvinnor</strong>s<br />
brottslighet brottas med.<br />
Vad gäller kriminologi så har en kritisk rörelse av forskare in<strong>om</strong> kriminologin vuxit fram s<strong>om</strong><br />
menar att den är mansd<strong>om</strong>inerad; både när det k<strong>om</strong>mer till vem s<strong>om</strong> forskar men också vem<br />
det forskas <strong>om</strong>. 102 Att det forskas mest <strong>om</strong> <strong>män</strong> in<strong>om</strong> kriminologin är i <strong>och</strong> för sig inte så<br />
underligt efters<strong>om</strong> <strong>män</strong> begår brott i betydligt större utsträckning än <strong>kvinnor</strong>. 103 Problemet är<br />
dock att denna fokusering på <strong>män</strong> gör att kvinnliga brottslingar riskerar att osynliggöras <strong>och</strong><br />
att förståelsen för varför <strong>kvinnor</strong> begår brott begränsas. Vissa menar också att en ökad<br />
kunskap <strong>om</strong> varför <strong>kvinnor</strong> begår färre brott än <strong>män</strong> skulle kunna bidra till att kunna minska<br />
brottsligheten. 104 Även <strong>om</strong> kriminologin alltså fokuserar på <strong>män</strong>s brottslighet betyder inte det<br />
att forskning <strong>om</strong> <strong>kvinnor</strong>s brottslighet inte existerar <strong>och</strong> det är inte heller någon nymodighet.<br />
År 1895 publicerade den italienske kriminologen L<strong>om</strong>broso det första stora verket <strong>om</strong><br />
<strong>kvinnor</strong>s kriminalitet. Hans förklaringar till varför <strong>kvinnor</strong> begår (eller snarare inte begår)<br />
brott är biologistiska <strong>och</strong> därmed rätt typiska för den tiden. I sina studier av manliga<br />
brottslingar hade L<strong>om</strong>broso fastställt att det fanns en sann brottslig typ s<strong>om</strong> kunde kännas<br />
igen på olika utseendemässiga särdrag. Den sanna brottslingen hade ett litet kranium, mörk<br />
hy, var hårig <strong>och</strong> hade också många mörka hudfläckar <strong>och</strong> tatueringar. 105 Enligt hon<strong>om</strong> så<br />
påminde de kvinnliga brottslingarna mer <strong>om</strong> <strong>män</strong> än vad de ”normala” <strong>kvinnor</strong>na gjorde men<br />
att dessa <strong>kvinnor</strong> var väldigt få. 106 Anledningen till detta var för L<strong>om</strong>broso självklar,<br />
<strong>kvinnor</strong>na har inte utvecklats lika mycket s<strong>om</strong> <strong>män</strong>nen utan står närmare sitt ursprung. Den<br />
ursprungliga kvinnan var betydligt lugnare <strong>och</strong> passivare än vad den ursprunglige mannen var<br />
<strong>och</strong> därför är <strong>kvinnor</strong> mer lugna <strong>och</strong> passiva. 107<br />
L<strong>om</strong>brosos teorier kring kvinnliga<br />
brottslingar skulle k<strong>om</strong>ma att påverka forskningen för en lång tid framöver <strong>och</strong> en rad<br />
forskare byggde sina teorier på L<strong>om</strong>brosos.<br />
102<br />
Persson, i Wiklund (red.) (1990), s. 59.<br />
103<br />
Lundgren, Pettersson <strong>och</strong> Tiby, i Lander, Pettersson <strong>och</strong> Tiby (red.) (2003), s. 79.<br />
104<br />
Wiklund <strong>och</strong> Lindgren, i Wiklund (red.) (1990), s. 5.<br />
105<br />
Smart (1995), s. 19.<br />
106<br />
Knutsson, i Wiklund (red.) (1990), s. 12.<br />
107<br />
Smart (1995), s. 20.<br />
31
En annan kriminolog, Pollak, använder sig precis s<strong>om</strong> L<strong>om</strong>broso till viss del av biologistiska<br />
förklaringar till <strong>kvinnor</strong>s brottslighet men delar inte L<strong>om</strong>brosos beskrivning av <strong>kvinnor</strong> s<strong>om</strong><br />
passiva. Pollak, i sitt verk från 1950, menar i stället att kvinnlig brottslighet inte upptäcks<br />
efters<strong>om</strong> den begås i hemmet <strong>och</strong> därmed är dold. Vidare menar han att <strong>kvinnor</strong> av naturen är<br />
mer lömska <strong>och</strong> listiga än <strong>män</strong> <strong>och</strong> att det bidrar till att de inte upptäcks. Förklaringen till<br />
varför <strong>kvinnor</strong> är bättre på att ljuga ligger i, menar Pollak, att <strong>kvinnor</strong>na kan simulera<br />
orgasmer under sexakten <strong>och</strong> därmed är lögn <strong>och</strong> bedrägeri naturligt för dem. Både L<strong>om</strong>broso<br />
<strong>och</strong> Pollak är däremot överens <strong>om</strong> att när <strong>kvinnor</strong> blir brottslingar är de mer grymma <strong>och</strong><br />
hänsynslösa än vad <strong>män</strong> är. 108<br />
I dag är det inte många s<strong>om</strong> håller med <strong>om</strong> de biologistiska<br />
förklaringar till <strong>kvinnor</strong>s brottslighet s<strong>om</strong> presenterats ovan. I stället söks psykologiska <strong>och</strong><br />
sociologiska förklaringar till brottslighet. Men det är ändå anmärkningsvärt hur pass länge de<br />
teorier forskare s<strong>om</strong> L<strong>om</strong>broso <strong>och</strong> Pollak stod för ansågs giltiga. Att mer forskning <strong>om</strong><br />
kvinnlig brottslighet behövs verkar vara den slutsats s<strong>om</strong> dagens forskare är överens <strong>om</strong>.<br />
Det kan konstateras att <strong>kvinnor</strong> begår väldigt få brott, enligt Israelsson i en rapport från BRÅ<br />
är det endast 16 % av de s<strong>om</strong> misstänks för brott s<strong>om</strong> är <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> av de s<strong>om</strong> blir lagförda<br />
109<br />
är det 14 % s<strong>om</strong> är <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> 3 % av <strong>kvinnor</strong>na får en frihetsberövande påföljd. Vilka<br />
sorters brott begår då <strong>kvinnor</strong>? Det överlägset vanligaste brottet är, menar Walldén i en<br />
rapport från Stockholms universitet, stöld (dryga 40 %) <strong>och</strong> därefter följer trafikbrott samt<br />
bedrägeri. 110 När det gäller våldsbrott så står <strong>kvinnor</strong> endast för ca 10 % av de begångna<br />
brotten, en andel s<strong>om</strong> varit rätt konstant under lång tid vid dödlig utgång men där<br />
utvecklingen har gått fort när utgången inte är dödlig, då har andelen nästan fördubblats på<br />
drygt 25 år, konstaterar Kordon <strong>och</strong> Wetterqvist i en bok <strong>om</strong> kvinnlig brottslighet. 111 Bland<br />
annat enligt Walldéns forskning så riktar sig det våld s<strong>om</strong> <strong>kvinnor</strong> utövar i hög grad mot nära<br />
anhöriga; partners eller barn. 112 Riktar sig våldet mot en partner är det vanligt att det beror på<br />
att kvinnan själv blivit misshandlad av partnern, enligt Diesen. 113 Faran s<strong>om</strong> ligger i att<br />
<strong>kvinnor</strong>s våld ofta riktar sig mot barn är att de då blir demoniserade <strong>och</strong> förklarade s<strong>om</strong> onda<br />
efters<strong>om</strong> det, enligt traditionell syn på moderskap, är särskilt förskräckligt när en mor<br />
misshandlar sitt barn, skriver Motz i en bok <strong>om</strong> psykologin bak<strong>om</strong> <strong>kvinnor</strong>s våld. 114<br />
Vid<br />
108<br />
Smart (1995), s. 21-24.<br />
109<br />
Israelsson, i Wiklund (red.) (1990), s. 22 <strong>och</strong> 26. Observera att dessa siffror är rätt gamla <strong>och</strong> kan därför i dag<br />
se något annorlunda ut.<br />
110<br />
Walldén (2000), s. 4.<br />
111<br />
Kordon <strong>och</strong> Wetterqvist (2006), s. 26.<br />
112<br />
Walldén (2000), s. 36.<br />
113<br />
Diesen (2005), s. 213.<br />
114<br />
Motz (2001), s. 259.<br />
32
vilken ålder begår <strong>kvinnor</strong> brott? Enligt Israelsson begår <strong>kvinnor</strong> flest brott i 15-årsåldern. 115<br />
Därefter sjunker antalet brott kraftigt för att sedan stiga igen när <strong>kvinnor</strong>na k<strong>om</strong>mer in i 40-<br />
årsåldern, visar Walldén på. 116 Kvinnor begår också brott högre upp i åldrarna jämfört med<br />
<strong>män</strong> vilket kan förklaras med att <strong>kvinnor</strong> generellt sätt lever längre, konstaterar Israelsson. 117<br />
En kvinnas kriminella karriär ser vanligen annorlunda ut jämfört med en mans. Hon återfaller<br />
sällan i brott efter sitt första brott <strong>och</strong> gör hon det är det oftast efter lång tid. Efter andra<br />
brottet fördubblas återfallsrisken för att sedan stadigt öka fram till ungefär femte brottet då<br />
118<br />
ökningstakten planar ut, menar Marklund s<strong>om</strong> forskat <strong>om</strong> kriminella karriärer. Kvinnors<br />
kriminella debut sker i regel senare än <strong>män</strong>nens (i Marklunds material var median för<br />
<strong>kvinnor</strong>s debut 22 år medan för <strong>män</strong>nen var den 20 år) men ju tidigare debuten sker desto<br />
större är sannolikheten att individens kriminella belastning k<strong>om</strong>mer att bli hög. Det finns<br />
också ett samband mellan den tid s<strong>om</strong> går till den andra lagföringen (det vill säga det första<br />
lagförda återfallet) <strong>och</strong> hur många lagföringar individen k<strong>om</strong>mer att få totalt; ju kortare tid det<br />
är mellan det första <strong>och</strong> det andra lagförda brottet desto fler lagföringar k<strong>om</strong>mer det att bli.<br />
Kvinnor s<strong>om</strong> är mer kriminellt belastade har en intensivare <strong>och</strong> längre kriminell karriär än de<br />
<strong>kvinnor</strong> s<strong>om</strong> inte begått särskilt många brott. 119<br />
Vilka påföljder får kvinnliga brottslingar? S<strong>om</strong> tidigare sagts så är det väldigt ovanligt att<br />
<strong>kvinnor</strong> döms till ett fängelsestraff. Israelsson uppger att för <strong>kvinnor</strong> är de vanligaste<br />
påföljderna böter, villkorlig d<strong>om</strong> <strong>och</strong> skyddstillsyn, <strong>och</strong> åtalsunderlåtelse är vanligare för<br />
120<br />
<strong>kvinnor</strong> än vad det är för <strong>män</strong>. Forskningen visar på att <strong>kvinnor</strong> behandlas lindrigare än<br />
<strong>män</strong> i påföljdshänseende. Åklagarmyndigheten konstaterar till exempel i sin undersökning av<br />
d<strong>om</strong>stolarnas påföljdspraxis att det finns mycket s<strong>om</strong> tyder på att det förek<strong>om</strong>mer en<br />
”<strong>kvinnor</strong>abatt” i d<strong>om</strong>stolarna i dag. 121 När det gäller flickor ser det dock lite annorlunda ut,<br />
d<strong>om</strong>stolarna griper tidigare in med vårdande <strong>och</strong> frihetsberövande påföljder gentemot flickor<br />
jämfört med pojkar, det är först när flickorna blir äldre s<strong>om</strong> de blir lindrigare behandlade. 122<br />
Till sammanhanget hör också att <strong>kvinnor</strong> s<strong>om</strong> begår grova våldsbrott i mycket högre grad än<br />
<strong>män</strong> bedöms lida av en APS <strong>och</strong> därmed inte kan dömas till fängelse utan i stället får<br />
115<br />
Israelsson (1990), s. 24.<br />
116<br />
Walldén (2000), s. 7.<br />
117<br />
Israelsson (1990), s. 23f.<br />
118<br />
Marklund, i Lander, Pettersson <strong>och</strong> Tiby (red.) (2003), s. 277.<br />
119<br />
A.a. s. 275-280.<br />
120<br />
Israelsson (1990), s. 26f.<br />
121<br />
Åklagarmyndigheten (2007), s. 372.<br />
122<br />
Diesen (2005), s. 215.<br />
33
ättspsykiatrisk vård. 123 Yourstone kan också visa på hur det förek<strong>om</strong>mer en könsbunden<br />
partiskhet bland d<strong>om</strong>arna där kvinnliga d<strong>om</strong>are är mer benägna att döma att en kvinna har en<br />
APS då det ses s<strong>om</strong> en lindrigare påföljd än vad fängelse är (<strong>och</strong> vice versa för manliga<br />
d<strong>om</strong>are). 124 Hennes studie visar också att den undersökta gruppen (rättspsykiatriker, d<strong>om</strong>are<br />
<strong>och</strong> psykologistudenter) s<strong>om</strong> helhet är mer benägna att bedöma <strong>kvinnor</strong> s<strong>om</strong> allvarligt<br />
psykiskt störda än vad de är att bedöma <strong>män</strong> s<strong>om</strong> det, dock når de beslutet på olika sätt.<br />
Medan d<strong>om</strong>arna s<strong>om</strong> sagt styrs av en könsbunden partiskhet verkar rättspsykiatrikerna <strong>och</strong><br />
studenterna styras mer av förd<strong>om</strong>ar <strong>och</strong> föreställningar <strong>om</strong> <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong>. 125<br />
De bak<strong>om</strong>liggande orsakerna till varför <strong>kvinnor</strong> begår brott är rätt lika de orsaker till varför<br />
126<br />
<strong>män</strong> begår brott där den viktigaste orsaken är social utsatthet, menar Diesen. Alla<br />
<strong>män</strong>niskor s<strong>om</strong> är fattiga eller har det svårt på andra sätt begår självklart inte brott men det är<br />
ändå en väldigt viktig bidragande orsak till varför <strong>män</strong>niskor begår brott. För <strong>kvinnor</strong> verkar<br />
dock denna orsak spela en alldeles särskild roll; de har oftare en mycket större<br />
försörjningsbörda än vad de manliga brottslingarna har, främst för barn men inte sällan också<br />
för en partner (en missbrukande <strong>och</strong> inte sällan även arbetslös man). 127 Detta kan också vara<br />
en del i förklaringen till varför stöldbrott är så vanligt bland <strong>kvinnor</strong>; en stor del av de <strong>kvinnor</strong><br />
s<strong>om</strong> stjäl gör det för att bokstavligen kunna försörja sin familj. 128 Det visas också i att många<br />
av dessa <strong>kvinnor</strong> kort innan de begått brott har sökt hjälp från sociala myndigheter av olika<br />
anledningar, allt från hjälp med försörjning till psykologisk hjälp. 129 När de inte fått hjälp har<br />
de tagit saken i egna händer, brottet blir en sista utväg. Amerikanska studier visar hur fattiga<br />
afro-amerikanska ensamstående mammor utgör en stor del av de kvinnliga brottslingarna. 130<br />
Efters<strong>om</strong> det rör sig <strong>om</strong> familjerelationer spelar också de känsl<strong>om</strong>ässiga banden <strong>kvinnor</strong>na<br />
har till sina anhöriga en stor roll. Det är detta s<strong>om</strong> kallas den dubbla utslagningsfällan;<br />
<strong>kvinnor</strong>na är socialt utsatta <strong>och</strong> identifierar sig själva ofta med de relationer de har (flickvän,<br />
hustru, mamma <strong>och</strong> så vidare), de får ingen hjälp, de ser ingen annan utväg än att begå brott,<br />
de döms för brottet <strong>och</strong> får en påföljd för det, <strong>och</strong> de är fortfarande socialt utsatta – problemet<br />
är inte löst <strong>och</strong> de återfaller i brott. 131<br />
Även <strong>om</strong> detta är en viktig anledning till att många<br />
123<br />
Yourstone (2008), s. 24.<br />
124<br />
Yourstone (2008), s. 29.<br />
125<br />
A.a. s. 29.<br />
126<br />
Diesen (2005), s. 213.<br />
127<br />
Pösö, i Wiklund (red.) (1990), s. 44.<br />
128<br />
Walklate (2004), s. 7.<br />
129<br />
Pösö (1990), s. 44f.<br />
130<br />
Kordon <strong>och</strong> Wetterqvist (2006), s. 19.<br />
131<br />
Pösö (1990), s. 45.<br />
34
<strong>kvinnor</strong> begår brott är det inte den enda anledningen, alla <strong>kvinnor</strong> s<strong>om</strong> begår brott är inte att<br />
betrakta s<strong>om</strong> offer.<br />
4.2.1 Den passiva kvinnan. Madonnan.<br />
Flera av de diskurser s<strong>om</strong> återfinns i de studerade d<strong>om</strong>arna förek<strong>om</strong>mer flera gånger gen<strong>om</strong><br />
materialet <strong>och</strong> de knyter ofta an till varandra. En sådan diskurs är diskursen <strong>om</strong> den passiva<br />
kvinnan. Den uppstår främst i de fall där en eller flera <strong>män</strong> <strong>och</strong> <strong>kvinnor</strong> tillsammans står<br />
åtalade för brott. Föreställningen går ut på att <strong>kvinnor</strong> är passiva till sin natur <strong>och</strong> inte tar<br />
initiativ. Diskursen gör att d<strong>om</strong>arna inte vill eller kan se kvinnans del <strong>och</strong> ansvar i vad s<strong>om</strong><br />
begåtts. Ett exempel på när denna diskurs förek<strong>om</strong>mer är d<strong>om</strong> B 904-08 där en kvinna <strong>och</strong> en<br />
man dömdes för stöld då de hade slangat diesel från lastbilar tillhörande ett åkeri. Hon var<br />
tidigare ostraffad medan han var tidigare straffad för bland annat tillgreppsbrott dock levde<br />
han nu under ordnade förhållanden. Hon dömdes till villkorlig d<strong>om</strong> <strong>och</strong> dagsböter medan han<br />
dömdes till skyddstillsyn <strong>och</strong> dagsböter. Anledningen till att han även dömdes till dagsböter<br />
var, förut<strong>om</strong> återfallet i förmögenhetsbrott, att han enligt d<strong>om</strong>stolens uppfattning förmått<br />
henne att begå brottet. 132<br />
En annan diskurs med anknytning till diskursen <strong>om</strong> den passiva<br />
kvinnan är diskursen <strong>om</strong> madonnan eller den oskuldsfulla kvinnan <strong>och</strong> konstrueras även den i<br />
den nyligen refererade d<strong>om</strong>en. Hon, den tidigare ostraffade <strong>och</strong> av allt att döma goda kvinnan<br />
har, enligt tingsrättens uppfattning, förletts av hon<strong>om</strong> till att begå brott. Diskursen <strong>om</strong><br />
madonnan har en nära anknytning till föreställningen <strong>om</strong> att <strong>kvinnor</strong> inte begår brott s<strong>om</strong><br />
k<strong>om</strong>mer att beskrivas senare i detta kapitel.<br />
4.2.2 Hejaklacksledaren<br />
Ytterligare en diskurs med anknytning till diskursen <strong>om</strong> den passiva kvinnan är en diskurs jag<br />
valt att kalla hejaklacksledaren. I denna diskurs framställs fortfarande kvinnans del i hur<br />
brottet begåtts s<strong>om</strong> passiv med det tillägget att vad hon gjort är att stå vid sidan av <strong>och</strong> heja på<br />
medan <strong>män</strong>nen begår brottet. En d<strong>om</strong> där denna diskurs existerar är B 1512 – 09 (deld<strong>om</strong>). En<br />
kvinna <strong>och</strong> en man var både tilltalade. Kvinnan fälldes för medhjälp till misshandel, medhjälp<br />
till <strong>män</strong>niskorov <strong>och</strong> utpressning. Mannen fälldes för misshandel, grov misshandel,<br />
<strong>män</strong>niskorov <strong>och</strong> utpressning. Ytterligare en man var inblandad i händelsen s<strong>om</strong> gärningsman<br />
men på grund av en RPU – undersökning (rättspsykiatrisk undersökning) avgjordes hans<br />
skuld i en annan deld<strong>om</strong> i målet. Målsäganden hade spenderat nio timmar i kvinnans lägenhet<br />
för att sedan gå till de två övriga gärnings<strong>män</strong>nens lägenhet där han lade sig <strong>och</strong> sov på en<br />
132 B 904 – 08, s. 6.<br />
35
soffa. De här aktuella gärnings<strong>män</strong>nen upptäckte att målsäganden hade glömt sin ryggsäck<br />
<strong>och</strong> i den fann de saker s<strong>om</strong> tillhörde dem, bl.a. "röka". De blev arga <strong>och</strong> gick hem till<br />
gärningspersonen där de fann målsäganden liggande på soffan, sovandes. Misshandeln<br />
började (där den tredje personen var med, dock var inte kvinnan med i själva misshandeln,<br />
men närvarande hela tiden). Bland annat rakade de skallen på målsäganden <strong>och</strong> tvingade<br />
hon<strong>om</strong> att duscha (kvinnan var med målsäganden i duschen utan någon rimlig förklaring till<br />
varför). Målsäganden misshandlades även med kanyl <strong>och</strong> knivsliknande föremål varpå han<br />
tvingades att ringa sin pappa <strong>och</strong> säga att han var kidnappad. Mannen pratade med pappan<br />
<strong>och</strong> förklarade hur mycket pengar de krävde samt gjorde upp att utväxlingen skulle ske vid<br />
Mariehems centrum i Umeå. Lösensumman var på 15 000 kronor. Målsäganden bands innan<br />
han sattes på moped <strong>och</strong> kördes till platsen för utväxlingen. Pengarna delades senare upp<br />
mellan gärnings<strong>män</strong>nen. Gen<strong>om</strong> hela d<strong>om</strong>en framställs kvinnan s<strong>om</strong> mycket passiv <strong>och</strong> inte<br />
s<strong>om</strong> att hon kunde vara en styrande kraft bak<strong>om</strong> utförandet av brotten. Hon beskrivs i stället<br />
s<strong>om</strong> vore hon en hejaklacksledare s<strong>om</strong> hejar på <strong>och</strong> uppmuntrar <strong>män</strong>nen när de misshandlar<br />
målsäganden. D<strong>om</strong>stolen resonerar för en kort stund i d<strong>om</strong>skälen kring i fall att kvinnan<br />
stannade kvar i lägenheten av <strong>om</strong>sorg <strong>om</strong> målsäganden men den k<strong>om</strong>mer snart fram till att så<br />
inte var fallet <strong>och</strong> konstaterar kort att hon kunde ha varit den s<strong>om</strong> inledningsvis planerat det<br />
hela. Detta konstaterande bekymrar man sig sedan inte mer <strong>om</strong> <strong>och</strong> märks inte heller av i<br />
resten av d<strong>om</strong>skälen. Påföljden för mannen blev fängelse i tre år medan kvinnan fick<br />
skyddstillsyn med särskild behandlingsplan.<br />
4.2.3 Kvinnan s<strong>om</strong> svag <strong>och</strong> emotionell<br />
Två andra diskurser s<strong>om</strong> återfinns i de d<strong>om</strong>ar s<strong>om</strong> studerats är kvinnan s<strong>om</strong> det svagare könet<br />
samt kvinnan s<strong>om</strong> en känslovarelse (mer emotionell). Föreställningen går alltså ut på att<br />
<strong>kvinnor</strong> generellt skulle vara svagare än <strong>män</strong> (inte bara fysiskt utan även psykiskt <strong>och</strong> så<br />
vidare) <strong>och</strong> att <strong>kvinnor</strong> styrs av sina känslor på ett annat sätt än <strong>män</strong>. Ett fall från studien s<strong>om</strong><br />
där dessa diskurser konstrueras är B 885 – 08 där en kvinna fälls för stöld vid två tillfällen<br />
från Coop Forum i Umeå. Trots att Frivården ansåg att hon hade allt det stöd hon behövde för<br />
att fortsätta sin positiva utveckling dömde tingsrätten henne till skyddstillsyn. Till saken hör<br />
nämligen också att kvinnans syster nyligen gått bort men kvinnan hade fått hjälp hos psykolog<br />
vilket Frivården bedömde s<strong>om</strong> tillräckligt.<br />
4.2.4 Mamman<br />
Ett exempel på en annan diskurs s<strong>om</strong> konstruerats i materialet är diskursen mamman.<br />
Moderskapet är, s<strong>om</strong> tidigare nämnts, en egenskap s<strong>om</strong> är intimt förknippad med femininitet<br />
36
<strong>och</strong> föreställningar <strong>om</strong> femininitet. När en kvinna agerar i sin roll s<strong>om</strong> mor blir hennes<br />
beteende mer ursäktligt <strong>och</strong> accepterat (även <strong>om</strong> hon fälls för brott). Ett fall där denna diskurs<br />
skapats är B 801 – 08 där en kvinna fälls för att ha misshandlat sin dotter. Bakgrunden till<br />
misshandeln är att dottern k<strong>om</strong>mit hem berusad en natt, vilket mamman inte alls tyckte <strong>om</strong><br />
utan örfilade i stället sin dotter flera gånger. Kvinnan döms endast till penningböter (3000<br />
kronor) efters<strong>om</strong> tingsrätten finner att straffvärdet är begränsat på grund av ”dotterns<br />
föregående beteende under natten” 133<br />
. Efters<strong>om</strong> detta var kvinnans sätt att agera mamma på<br />
blir det mer accepterat hos d<strong>om</strong>stolen. Ytterligare ett fall där mamma-diskursen förek<strong>om</strong>mer<br />
är B 734-08 där gärningsmannen var tillsammans med sin lilla dotter på KICKS – butiken på<br />
Strömpilen i Umeå. Enligt egen utsago köpte hon lite make up - produkter, när hon betalat för<br />
dem intresserade hon sig så för mascara <strong>och</strong> läppglans <strong>och</strong> kollade på det. Då upptäckte hon<br />
att hennes dotter var borta <strong>och</strong> när hon såg sig <strong>om</strong> såg hon att dottern sprungit ut på<br />
Strömpilen. Utan att tänka sig för sprang hon ut ur butiken med varorna på sig <strong>och</strong> larmet<br />
gick. Då gick hon in <strong>och</strong> lämnade tillbaka varorna för att sedan springa efter dottern igen.<br />
Tingsrätten valde att helt gå på hennes berättelse <strong>och</strong> bortsåg från att en civilklädd butiksvakt<br />
såg att hon stoppade på sig varor. Åtalet ogillades. Tingsrätten beaktade inte möjligheten<br />
kvinnan hade att lägga ifrån sig mascaran <strong>och</strong> läppglansen innan hon sprang efter sin dotter<br />
<strong>och</strong> inte heller att det skulle kunna vara så att hon faktiskt hade uppsåtet att tillägna sig dem.<br />
Även <strong>om</strong> det nu är så att kvinnan, sås<strong>om</strong> tingsrätten fann, inte hade ett tillägnelseuppsåt så<br />
kunde tingsrätten åtminstone ha beaktat möjligheten i sina d<strong>om</strong>skäl, särskilt s<strong>om</strong> det i detta<br />
fall fanns bevisning s<strong>om</strong> stödde åklagarens talan.<br />
4.2.5 Kvinna åtrår man<br />
En diskurs s<strong>om</strong> skapats i det studerade materialet s<strong>om</strong> också är med i de egenskaper kopplade<br />
till femininitet s<strong>om</strong> räknats upp är den att en kvinna åtrår en man. En d<strong>om</strong> s<strong>om</strong> exemplifierar<br />
denna diskurs är B 446 – 09. Åtalet ogillades. Gärningsmannen hade tidigare varit förlovad<br />
med målsägandens pojkvän. Denne stod numera åtalad för brott begångna mot<br />
gärningsmannen <strong>och</strong> hade ett besöksförbud utfärdat mot sig. Enligt målsäganden <strong>och</strong><br />
pojkvännen k<strong>om</strong> gärningsmannen in i pojkvännens lägenhet en kväll när de var där med några<br />
k<strong>om</strong>pisar <strong>och</strong> frågade efter målsäganden (s<strong>om</strong> hon aldrig träffat förut) för att sedan gå in i ett<br />
rum med densamma där bråk uppstod (<strong>om</strong> ifall målsäganden <strong>och</strong> pojkvännen var på "G") <strong>och</strong><br />
gärningsmannen misshandlade sedan målsäganden. Efters<strong>om</strong> ord stod mot ord i<br />
bevishänseende <strong>och</strong> pojkvännens utsaga inte kunde accepteras utan vidare ansågs det inte vara<br />
133 B 801 – 08, s. 3.<br />
37
evisat bort<strong>om</strong> rimligt tvivel att gärningsmannen begått denna misshandel. Under hela tiden<br />
hade gärningsmannens nye pojkvän väntat i en bil utanför huset. Att svartsjuka skulle ha<br />
förmått gärningsmannen att begå misshandeln (sås<strong>om</strong> målsäganden <strong>och</strong> hennes pojkvän<br />
menade) avfärdar tingsrätten med hänsyn till <strong>om</strong>ständigheterna, där de <strong>om</strong>ständigheter s<strong>om</strong><br />
nämnts i anslutning till påståendet är att hennes nye pojkvän väntar utanför. 134<br />
Det framstår då<br />
närmast s<strong>om</strong> att tingsrätten menar att efters<strong>om</strong> hon nu har en ny man att åtrå behöver hon inte<br />
längre ha några känslor kvar för sin före detta pojkvän.<br />
4.2.6 Kvinnor begår inte brott<br />
Den diskurs s<strong>om</strong> de flesta andra diskurser knyter an till är föreställningen <strong>om</strong> att <strong>kvinnor</strong> inte<br />
begår brott. Det går att påstå att den är den mest grundläggande diskursen när det gäller<br />
<strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> brott. Kvinnor begår helt enkelt inte brott. En sådan föreställning gör det såklart<br />
svårt för d<strong>om</strong>arna att relatera till de fall där en kvinna faktiskt har begått ett brott <strong>och</strong> kan leda<br />
till att man vill förneka eller förringa vad kvinnan gjort. D<strong>om</strong> B 1657 - 09 är ett exempel på<br />
hur denna diskurs verkar. Gärningsmannen erkände brottet men bestred förverkanden av<br />
stöldgodset (s<strong>om</strong> utgjordes av kläder). Hon hade på Intersport i Umeå gått runt <strong>och</strong> med hjälp<br />
av en nagelsax klippt bort prislappar på kläder s<strong>om</strong> hon sedan tog med sig ut, värdet på de<br />
stulna klädesplaggen var 2950 kronor. Hon togs på bar gärning när hon gick ut ur butiken.<br />
Tanken var att hon skulle behålla några av kläderna själv <strong>och</strong> ge några till sin bror.<br />
Gärningsmannen hade sedan tidigare en åtalsunderlåtelse för ett tillgreppsbrott s<strong>om</strong> begåtts<br />
bara en dryg månad innan det nu aktuella brottet. K<strong>om</strong>binerat med att hon också fälldes för<br />
narkotikabrott blev påföljden villkorlig d<strong>om</strong> förenat med dagsböter, efters<strong>om</strong> tingsrätten inte<br />
bedömde återfallsrisken s<strong>om</strong> särskilt hög. En närmare motivering till varför tingsrätten inte<br />
ansåg att risken för återfall var särskilt hög saknas i d<strong>om</strong>skälen. Diskursen verkar i denna d<strong>om</strong><br />
på sätt att trots att statistiken talar för att efter det andra brottet så ökar återfallsrisken<br />
kraftigt, 135<br />
väljer tingsrätten att bortse från det. Det rörde sig till <strong>och</strong> med <strong>om</strong> likartad<br />
brottslighet s<strong>om</strong> den s<strong>om</strong> hon fått en åtalsunderlåtelse för <strong>och</strong> hon hade återfallit in<strong>om</strong> väldigt<br />
kort tid från det första tillfället. Om föreställningen är att <strong>kvinnor</strong> inte begår brott blir det<br />
naturligtvis så att återfallsrisken inte bedöms s<strong>om</strong> särskilt hög.<br />
4.2.7 Den dåliga kvinnan<br />
I kontrast till <strong>kvinnor</strong> begår inte brott - diskursen står diskursen <strong>om</strong> den dåliga kvinnan. En<br />
dålig kvinna är en kvinna s<strong>om</strong> inte håller sig in<strong>om</strong> accepterade ramar för kvinnligt beteende.<br />
134 B 446 – 09, s. 5.<br />
135 Marklund (2003), s. 278.<br />
38
Ett exempel på en d<strong>om</strong> där denna diskurs återskapas är B 607 – 09 där en kvinna har stulit<br />
dagskassan från sin arbetsgivare. Dagskassan innehöll 579 kronor. Gärningsmannen erkände<br />
brottet <strong>och</strong> blev avskedad. I d<strong>om</strong>skälen tar tingsrätten upp att det måste ses s<strong>om</strong> ett missbruk<br />
av förtroendet att stjäla från sin arbetsgivare. Nog är det så men det intressanta är, <strong>och</strong> det är<br />
här diskursen blir tydlig, att i en annan av de studerade d<strong>om</strong>arna har en man stulit från sin<br />
arbetsgivare <strong>och</strong> där nämner tingsrätten överhuvudtaget ingenting <strong>om</strong> missbruk av förtroende,<br />
trots att de handlingar mannen utförde var av betydligt allvarligare slag. Dessa två fall<br />
k<strong>om</strong>mer att analyseras <strong>och</strong> jämföras utförligare i kapitel 5. Relaterad till denna diskurs är<br />
också företeelsen att förebrå kvinnliga gärnings<strong>män</strong> i d<strong>om</strong>skälen. Företeelsen förek<strong>om</strong>mer i<br />
fall där tingsrätten inte är beredd att rubricera brottet s<strong>om</strong> grovt men vill ändå påpeka att de<br />
ser allvarligt på det s<strong>om</strong> gjorts. Detta händer i d<strong>om</strong> B 1545 – 08 där den kvinnliga<br />
gärningsmannen döms för rätt likartad brottslighet s<strong>om</strong> den manliga med undantag för att<br />
mannen fälls för grov misshandel <strong>och</strong> kvinnan endast för misshandel gällande en misshandel<br />
de båda var med <strong>om</strong> att utföra. De får samma påföljd (skyddstillsyn <strong>och</strong> 200 timmars<br />
samhällstjänst) trots att hon inte fälls för grov misshandel. Tingsrätten anser att det finns goda<br />
grunder för att bedöma kvinnans gärning s<strong>om</strong> grov men, efter en kort motivering, beslutar<br />
man ändå för att fälla henne för misshandel i stället. Det påpekas dock att den misshandel hon<br />
gjort sig skyldig till är allvarlig <strong>och</strong> har ett högt straffvärde. 136 I samma fall beskrivs den stöld<br />
en annan kvinna står åtalad för s<strong>om</strong> att den har karaktären av rån, vilket gör den allvarligare,<br />
men hon fälls endast för stöld. 137<br />
Företeelsen framstår klart när man sätter den i relation till<br />
hur tingsrätten resonerar kring manliga gärningspersoner. Uttryck s<strong>om</strong> ”har karaktär av” eller<br />
resonemang kring att något skulle ha kunnat vara ett visst brott men inte är det förek<strong>om</strong>mer<br />
inte alls på samma sätt i de d<strong>om</strong>ar s<strong>om</strong> studerats där gärningsmannen varit en man.<br />
4.2.8 Påföljder<br />
Här presenteras så vilka påföljder s<strong>om</strong> <strong>kvinnor</strong>na i studien dömts till. Först kan det<br />
konstateras att ingen kvinna i studien fått ett fängelsestraff. De vanligaste påföljderna i<br />
kategorin ”stöld <strong>kvinnor</strong>” är villkorlig d<strong>om</strong> <strong>och</strong> dagsböter samt skyddstillsyn. Efters<strong>om</strong> båda<br />
ligger på 36,8 % utgör de tillsammans över hälften av de utdömda påföljderna. Därefter<br />
k<strong>om</strong>mer påföljderna villkorlig d<strong>om</strong> samt ungd<strong>om</strong>stjänst på 10,5 % var. Till skyddstillsyn med<br />
samhällstjänst dömdes 5,3 % av <strong>kvinnor</strong>na. För hela gruppen (både ”stöld <strong>kvinnor</strong>” <strong>och</strong> ”stöld<br />
<strong>män</strong>”) visade det sig att 26,4 % av gärnings<strong>män</strong>nen dömts till skyddstillsyn s<strong>om</strong> därmed är<br />
136 B 1545 – 08, s. 20.<br />
137 B 1545 – 08, s. 25.<br />
39
den vanligaste påföljden bland de studerade fallen. Kvinnorna ligger alltså 10 procentenheter<br />
över gen<strong>om</strong>snittet. Även när det gäller villkorlig d<strong>om</strong> <strong>och</strong> dagsböter ligger <strong>kvinnor</strong>na över<br />
gen<strong>om</strong>snittet s<strong>om</strong> är 22,6 %. När det handlar <strong>om</strong> ungd<strong>om</strong>stjänst däremot så ligger <strong>kvinnor</strong>na<br />
under gen<strong>om</strong>snittet (15,1 %). Trots att det rör sig <strong>om</strong> lika många gånger s<strong>om</strong> villkorlig d<strong>om</strong><br />
blivit påföljd för <strong>kvinnor</strong>na <strong>och</strong> <strong>män</strong>nen ligger <strong>kvinnor</strong>na ändå över snittet (7,5 %) efters<strong>om</strong><br />
de inte är lika många s<strong>om</strong> <strong>män</strong>nen i studien. På samma sätt ligger <strong>kvinnor</strong>na över<br />
gen<strong>om</strong>snittet (1,9 %) när det gäller skyddstillsyn med samhällstjänst efters<strong>om</strong> ingen man fått<br />
det s<strong>om</strong> påföljd. I kategorin ”misshandel <strong>kvinnor</strong>” är den vanligaste påföljden skyddstillsyn<br />
s<strong>om</strong> 33,3 % dömdes till. Därefter k<strong>om</strong>mer påföljderna dagsböter samt ungd<strong>om</strong>svård (16,7 %).<br />
Påföljderna villkorlig d<strong>om</strong> <strong>och</strong> dagsböter, ungd<strong>om</strong>stjänst, penningböter <strong>och</strong> skyddstillsyn med<br />
samhällstjänst är alla lika vanliga, 8,3 %. Vid jämförelse med hela gruppen visar det sig även<br />
här att <strong>kvinnor</strong>na ligger över gen<strong>om</strong>snittet när det k<strong>om</strong>mer till skyddstillsyn, gen<strong>om</strong>snittet är<br />
26,9 %. De ligger även över gen<strong>om</strong>snittet när det gäller dagsböter (11,5 %) samt<br />
ungd<strong>om</strong>svård (7,7 %), men ingen man dömdes till ungd<strong>om</strong>svård. Kvinnorna ligger knappt<br />
över snittet (7,7 %) när det gäller villkorlig d<strong>om</strong> <strong>och</strong> dagsböter samt skyddstillsyn med<br />
samhällstjänst. De ligger under gen<strong>om</strong>snittet (11,5 %) när det gäller ungd<strong>om</strong>stjänst.<br />
Beträffande påföljden penningböter ligger <strong>kvinnor</strong>na över snittet (3, 8 %), men ingen man<br />
dömdes till den påföljden.<br />
4.3 Mäns brottslighet<br />
I litteratur, serietidningar <strong>och</strong> film porträtteras brottslingen oftast s<strong>om</strong> en man. Jönssonligan,<br />
Björnligan, Dunder-Karlsson <strong>och</strong> Bl<strong>om</strong>, Vesslan <strong>och</strong> Professor Moriarty. Brottslingen är en<br />
han. Men vem är då verklighetens björnbuse? De källor s<strong>om</strong> används här är så gott s<strong>om</strong><br />
identiska med de källor s<strong>om</strong> gett uppgifter kring den kvinnliga brottsligheten. I materialet<br />
jämförs skillnader mellan kvinnlig <strong>och</strong> manlig brottslighet så därför går det bra att hämta<br />
uppgifter <strong>om</strong> manlig brottslighet därifrån. Män begår överlag fler <strong>och</strong> grövre brott än vad<br />
<strong>kvinnor</strong> gör. När det gäller våldsbrott är <strong>män</strong> betydligt oftare både utövare av <strong>och</strong> offer för<br />
våldet, enligt den brittiska forskaren Sandra Walklate s<strong>om</strong> bland annat forskar kring genus,<br />
brott <strong>och</strong> straffprocess. 138 Precis s<strong>om</strong> för <strong>kvinnor</strong> tillhör stöld <strong>och</strong> trafikbrott de vanligaste<br />
brotten för <strong>män</strong> men däremot så är trafikbrotten vanligare än stöld när det gäller dem. 139<br />
En<br />
annan skillnad mellan kvinnliga <strong>och</strong> manliga brottslingar är att <strong>män</strong>nen begår flera olika typer<br />
138<br />
Walklate (2004), s. 9.<br />
139<br />
Israelsson (1990), s. 25.<br />
40
av brott jämfört med <strong>kvinnor</strong>na. 140 Kvinnor lagförs vanligen också för brott tillhörande den<br />
all<strong>män</strong>na straffrätten (brottsbalksbrott) medan <strong>män</strong>nen lagförs oftare för brott tillhörande<br />
specialstraffrätten (sås<strong>om</strong> trafik- <strong>och</strong> narkotikabrott). Även <strong>om</strong> våldsbrotten oftast begås av<br />
<strong>män</strong> så är ändå inte de särskilt vanliga bland de brott s<strong>om</strong> <strong>män</strong> begår. 141 Det finns olika<br />
förklaringar till varför <strong>män</strong> är mer våldsamma än <strong>kvinnor</strong>. En förklaring är att det manliga<br />
könshormonet testosteron gör <strong>män</strong>nen mer aggressiva <strong>och</strong> våldsamma, men<br />
forskningsresultaten är så tvetydiga att många nu menar att det ensamt inte kan förklara <strong>män</strong>s<br />
våldsamhet. 142 Vad s<strong>om</strong> också talar för att testosteronets betydelse inte ska överdrivas är att i<br />
studier <strong>om</strong> våld i nära relationer har det visats att de mest aggressiva <strong>kvinnor</strong>na var också de<br />
mest feminina <strong>kvinnor</strong>na. 143 Det finns också psykologiska <strong>och</strong> sociologiska förklaringar till<br />
<strong>män</strong>s våld. En vanligt förek<strong>om</strong>mande förklaring till våldsamhet i all<strong>män</strong>het är att den s<strong>om</strong><br />
blivit utsatt för eller upplevt våld under sin uppväxt är mer troliga att bli våldsamma senare i<br />
livet. 144 Det förklarar dock inte varför <strong>män</strong> s<strong>om</strong> inte utsatts eller upplevt våld under sin<br />
uppväxt ändå blir våldsamma. Sociologiska förklaringar till <strong>män</strong>s våld handlar mycket <strong>om</strong> hur<br />
samhällskulturen i sig uppmuntrar bilden av mannen s<strong>om</strong> våldsam, där bland annat TV <strong>och</strong><br />
film bidrar till att skapa en bild av mannen s<strong>om</strong> våldsbenägen. 145<br />
Vidare har ”våldsamma<br />
yrken” sås<strong>om</strong> militär <strong>och</strong> polis traditionellt sett varit (<strong>och</strong> i stor utsträckning är fortfarande)<br />
mansd<strong>om</strong>inerade. Att kriga <strong>och</strong> slåss har varit <strong>män</strong>nens ”privilegium” vilket har bidragit till<br />
att skapa en uppfattning <strong>om</strong> att <strong>män</strong> är mer våldsamma. Resultatet blir att <strong>män</strong> på många sätt<br />
uppmuntras till våld. Ingen av dessa förklaringsmodeller kan ensam förklara hur det k<strong>om</strong>mer<br />
sig att <strong>män</strong> är mer våldsamma än <strong>kvinnor</strong> men tillsammans kan de vara en god bit på väg.<br />
Mäns kriminella debut sker s<strong>om</strong> sagts i kapitel 4.2 i 20-årsåldern (medianvärdet). Medan<br />
146<br />
<strong>kvinnor</strong> relativt sett begår flest brott i 15-årsåldern begår <strong>män</strong> flest brott i 19-årsåldern.<br />
Fram tills 20-årsåldern är antalet <strong>män</strong> s<strong>om</strong> misstänks för brott rätt konstant för att sedan<br />
gradvis sjunka, det är alltså inte s<strong>om</strong> för <strong>kvinnor</strong> att de i 40-årsåldern börjar begå brott igen. 147<br />
Av de <strong>män</strong> s<strong>om</strong> begår ett första brott är det drygt hälften s<strong>om</strong> återfaller i brott det vill säga<br />
dubbelt så många s<strong>om</strong> kvinnliga återfallsförbrytare <strong>och</strong> återfallsrisken fortsätter att vara högre<br />
för <strong>män</strong> än för <strong>kvinnor</strong> fram till den femte lagföringen då sannolikheten att återfalla i brott är<br />
140<br />
Walldén (2000), s. 10.<br />
141<br />
Israelsson (1990), s. 25.<br />
142<br />
Hatty (2000), s.54.<br />
143<br />
Kordon <strong>och</strong> Wetterqvist (2006), s. 15.<br />
144<br />
Eliasson (2001), s. 23.<br />
145<br />
Hatty (2000), s. 176.<br />
146<br />
Israelsson (1990), s. 24.<br />
147<br />
Walldén (2000), s. 7.<br />
41
lika stor för <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong>. 148 När det gäller längden på den kriminella karriären är det<br />
nästan ingen skillnad mellan <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong>, medianen av längden på <strong>män</strong>nens karriär är ett<br />
år högre än <strong>kvinnor</strong>nas. 149<br />
Precis s<strong>om</strong> för <strong>kvinnor</strong>na finns det ett samband mellan tiden till det<br />
första återfallet <strong>och</strong> karriärens längd <strong>och</strong> intensitet.<br />
Vilka påföljder får <strong>män</strong>nen för de brott de begår? Böter är den vanligaste påföljden för <strong>män</strong><br />
precis s<strong>om</strong> för <strong>kvinnor</strong> medan frihetsberövande påföljder är mycket vanligare för <strong>män</strong>, 10 %<br />
150<br />
av <strong>män</strong>nen får en frihetsberövande påföljd jämfört med 3 % av <strong>kvinnor</strong>na.<br />
4.3.1 Den aktive mannen<br />
Till att börja med har vi diskursen <strong>om</strong> den aktive mannen (s<strong>om</strong> står i kontrast till diskursen<br />
<strong>om</strong> den passiva kvinnan). Denna diskurs innebär en föreställning <strong>om</strong> att en man är aktiv, tar<br />
initiativ <strong>och</strong> är handlingskraftig. Ett exempel på hur den verkar är d<strong>om</strong> B 1524 – 08.<br />
Gärningsmannen var på banken <strong>och</strong> såg där att bankvalvet var öppet, han gick då in <strong>och</strong> på en<br />
ren impulshandling tog han 20 000 kronor. Enligt egen utsago gjorde han det för att visa<br />
banken på den dåliga säkerheten, men när han såg en tjänsteman titta ut gen<strong>om</strong> fönstret tyckte<br />
han det kändes genant <strong>och</strong> gick hem med pengarna i stället. När han nästa dag gick till banken<br />
för att lämna igen pengarna var poliser där <strong>och</strong> då kändes det också genant. Till sist blev det<br />
så att en k<strong>om</strong>pis lämnade igen pengarna, men till fel bank. Tingsrätten trodde inte på<br />
gärningsmannens historia utan fällde hon<strong>om</strong> för stöld. Påföljden blev villkorlig d<strong>om</strong> <strong>och</strong><br />
dagsböter vilket är anmärkningsvärt med tanke på att han återfallit i brott under prövotid <strong>och</strong><br />
att risken för återfall nu är väldigt hög. Det borde tala för en frihetsberövande påföljd.<br />
Diskursen <strong>om</strong> den aktive mannen skapas i rättsfallet gen<strong>om</strong> att d<strong>om</strong>stolen påpekar i<br />
d<strong>om</strong>skälen att ”han vidtog åtgärder för att ställa allt till rätta igen”. 151<br />
Denna diskurs hade<br />
troligtvis inte ensam räckt för att hålla gärningsmannen från en frihetsberövande påföljd men<br />
den verkar här tillsammans med diskursen <strong>om</strong> den välordnade mannen s<strong>om</strong> k<strong>om</strong>mer att<br />
behandlas senare i detta kapitel.<br />
4.3.2 Barbaren<br />
Denna diskurs uppstår i fall där gärningsmannen i någon form av raseri utövat oprovocerat<br />
<strong>och</strong> okontrollerat våld <strong>och</strong> d<strong>om</strong>stolen menar att han just inte kunde kontrollera sig <strong>och</strong> ser det<br />
148 Marklund (2003), s. 277-278.<br />
149 Marklund (2003), s. 280.<br />
150 Israelsson (1990), s. 26.<br />
151 B 1524 – 08, s. 4.<br />
42
s<strong>om</strong> något naturligt <strong>och</strong> ibland även s<strong>om</strong> något ursäktande. Diskursen kan verka både till<br />
gärningsmannens fördel <strong>och</strong> till hans nackdel.<br />
Bakgrunden till d<strong>om</strong> B 714 – 09 är att fyra vänner firade nyårsafton tillsammans men att det<br />
efter ett tag spårade ur när gärningsmannen började bråka <strong>och</strong> slåss. Han misshandlar de<br />
övriga s<strong>om</strong> försöker att hjälpas åt att lugna ned hon<strong>om</strong>. Gärningsmannen hävdade att han<br />
handlat i nödvärn eller putativt nödvärn men det avfärdade d<strong>om</strong>stolen. Enligt tingsrätten<br />
verkade det snarare varit så att det var gärningsmannen s<strong>om</strong> ”var den person s<strong>om</strong> var mest<br />
aktiv <strong>och</strong> drivande i bråket <strong>och</strong> att övriga personer försökte lugna ned hon<strong>om</strong>.”. 152<br />
Förut<strong>om</strong><br />
misshandel fälldes han också för grovt rattfylleri (han körde bil efter det att målsägandena fått<br />
ut hon<strong>om</strong> ur lägenheten där de firat nyårsafton) <strong>och</strong> påföljden blev ett två månader långt<br />
fängelsestraff. Tingsrätten finner det alltså inte alls troligt att han upplevde det s<strong>om</strong> att han var<br />
utsatt för fara (putativt nödvärn) utan att han snarare gått bärsärkagång i lägenheten <strong>och</strong><br />
attackerat de övriga. I den här d<strong>om</strong>en verkar alltså diskursen till gärningsmannens nackdel.<br />
D<strong>om</strong> B 1825 – 09 fick däremot en annorlunda utgång. Målsägandena var inne på en affär där<br />
de köpt korv s<strong>om</strong> de åt samtidigt s<strong>om</strong> de pratade <strong>och</strong> skämtade <strong>om</strong> kvällen. Gärningsmannen<br />
tyckte att de kollade på hon<strong>om</strong> så han gick fram till dem för att fråga vad s<strong>om</strong> var problemet.<br />
De sa "inget", han ville då att de skulle följa med ut <strong>och</strong> göra upp, samtidigt s<strong>om</strong> han kallade<br />
dem för diverse könsord. Till sist började han misshandla dem, innan han blev avbruten av en<br />
annan person s<strong>om</strong> jobbat s<strong>om</strong> ordningsvakt tidigare under kvällen. Detta var vad<br />
målsägandena angav. Gärningsmannen menade att det snarare var de s<strong>om</strong> hade börjat med att<br />
vara hotfulla <strong>och</strong> slå mot hon<strong>om</strong> så att vad han hade gjort var endast att försvara sig.<br />
Tingsrätten valde att gå på hans linje, de tyckte att utredningen inte kunnat motbevisa hans<br />
berättelse. Det hade inte visats att hans våld varit uppenbart oförsvarligt eller att han borde ha<br />
kunnat besinna sig. Gärningsmannen frikändes därför för misshandeln. Varken det vittne s<strong>om</strong><br />
arbetat s<strong>om</strong> ordningsvakt tidigare under kvällen eller vittnet s<strong>om</strong> stod i kassan hade sett att<br />
målsägandena hade hotat eller slagit gärningsmannen först, däremot hade de sett<br />
gärningsmannen slå målsägandena, ändå väljer tingsrätten att tro på gärningsmannens<br />
berättelse. Både gärningsmannen i d<strong>om</strong> B 714 – 09 <strong>och</strong> i den här d<strong>om</strong>en hävdar att de<br />
upplever sig hotade <strong>och</strong> var utsatta för våld <strong>och</strong> att det var därför de började slå så<br />
besinningslöst, i det ena fallet var det accepterat <strong>och</strong> i det andra inte. Sammanfattningsvis kan<br />
152 B 714 – 09, s. 7.<br />
43
det sägas att diskursen går ut på att en man kan bli så arg eller upprörd (av någon anledning)<br />
att han inte längre kan kontrollera sig <strong>och</strong> då av naturen tar till våld.<br />
4.3.3 Gentlemannen<br />
I kontrast till diskursen barbaren står diskursen gentlemannen. Gentlemannen ställer sig inte<br />
främmande till att använda våld men förlorar aldrig kontrollen över sitt våldsverkande <strong>och</strong><br />
använder det snarast för att försvara sig själv eller någon annan. En d<strong>om</strong> där denna diskurs<br />
exemplifieras är d<strong>om</strong> B 771 – 09 där bakgrunden till d<strong>om</strong>en utspelar sig på en nyårsfest i<br />
Vännäs. Målsäganden k<strong>om</strong>mer dit sent på natten, gärningsmannen ser hon<strong>om</strong> där <strong>och</strong> blir arg<br />
efters<strong>om</strong> han anser att det är målsägandens fel att två vänner till hon<strong>om</strong> (s<strong>om</strong> tidigare<br />
misshandlat målsäganden) blivit fällda för just den misshandeln. Gärningsmannen puttar ner<br />
målsäganden på en säng, sätter sig grensle över hon<strong>om</strong> <strong>och</strong> slår hon<strong>om</strong> med 10 – 15<br />
knytnävsslag i ansiktet. Detta var första gången målsäganden k<strong>om</strong> tillbaka till Vännäs efter<br />
den förra misshandeln. Gärningsmannen fälldes för misshandeln <strong>och</strong> påföljden blev villkorlig<br />
d<strong>om</strong> <strong>och</strong> 50 timmars samhällstjänst, tingsrätten fann inte att misshandeln hade varit tillräckligt<br />
allvarlig för att utesluta någon annan påföljd än fängelse, även <strong>om</strong> den ”visserligen varit<br />
oprovocerad <strong>och</strong> ful” 153<br />
. Det är just ordet ”ful” s<strong>om</strong> gör att diskursen uppstår. Ordet ”ful”<br />
innebär en värdering <strong>och</strong> <strong>om</strong> en misshandel kan vara ful betyder det också att en misshandel<br />
kan vara ”fin” (alternativt ”bra” eller ”rätt”). Det skulle alltså finnas ett korrekt sätt att<br />
misshandla på. Här avslöjas en föreställning <strong>om</strong> att <strong>män</strong> använder sig av våld <strong>och</strong> att det är<br />
mer acceptabelt <strong>om</strong> man ”slåss s<strong>om</strong> en man”. Uppenbarligen slåss inte gärningsmannen,<br />
enligt tingsrättens mening, s<strong>om</strong> en man. Han hade kunnat misshandla målsäganden på ett<br />
bättre sätt. Gärningsmannen lever inte upp till den andra gruppens standard, han är ingen<br />
gentleman. I d<strong>om</strong>en existerar också diskursen barbaren, s<strong>om</strong> inte verkar till gärningsmannens<br />
fördel. Diskursen gentlemannen finns även med i d<strong>om</strong> B 205 – 09 där tre kamrater ville skaffa<br />
pengar. Först stal en av dem en väska från en cykel men s<strong>om</strong> denne sedan slängde på vägen.<br />
Senare samma dag sprang en av dem förbi målsäganden, en 78-årig kvinna <strong>och</strong> ryckte åt sig<br />
hennes handväska varpå de tre sprang hem till en av dem <strong>och</strong> delade på bytet. De fälldes alla<br />
för den första stölden. Det andra brottet bedömdes s<strong>om</strong> grov stöld <strong>och</strong> två av dem fälldes för<br />
det, den tredje dömdes i det fallet för häleri då han inte varit särskilt aktiv i utförandet av<br />
brottet. Här har de tre gärnings<strong>män</strong>nen inte levt upp till de förväntningar s<strong>om</strong> finns på hur en<br />
man ska vara, i huvudsak inte för att de begått ett brott utan på grund av vem brottsoffret är;<br />
153 B 771 – 09, s. 6.<br />
44
en äldre kvinna, vilket tingsrätten betonar i d<strong>om</strong>skälen. Den äldre damen utgör ett så kallat<br />
idealt brottsoffer <strong>och</strong> därför ses brottet s<strong>om</strong> allvarligare.<br />
4.3.4 Försvara sin eller sin kvinnas heder gen<strong>om</strong> våld<br />
En diskurs s<strong>om</strong> ofta är en del av diskursen gentlemannen är att en man försvarar sin eller<br />
”sin” kvinnas heder gen<strong>om</strong> våld. Om det används för att försvara heder blir våldet mer<br />
ursäktligt. I d<strong>om</strong> B 364 – 09 finns diskursen med även <strong>om</strong> den inte har någon större inverkan<br />
på utgången i målet. Åtalet <strong>om</strong> misshandel s<strong>om</strong> var väckt mot gärningsmannen ogillades i<br />
brist på bevis. Gärningsmannens förklaring till varför det uppstått bråk var att han var arg för<br />
att målsäganden hade anklagat hon<strong>om</strong> för något han, enligt hon<strong>om</strong> själv, inte gjort (han<br />
påstods ha slagit en av målsägandens vänner). Att uppleva sig falskeligen anklagad för något<br />
kan kännas s<strong>om</strong> ett angrepp mot ens heder. Ett exempel på när diskursen handlar <strong>om</strong> att<br />
försvara sin kvinnas heder är d<strong>om</strong> B 1328 – 09 där gärningsmannens lillasyster k<strong>om</strong> hem <strong>och</strong><br />
var ledsen för att målsäganden kallat henne ”hora” på fritidsgården. Gärningsmannen <strong>och</strong> en<br />
k<strong>om</strong>pis till hon<strong>om</strong> gick till fritidsgården <strong>och</strong> misshandlade målsäganden. Han fälldes för<br />
misshandel <strong>och</strong> dömdes till 20 timmars ungd<strong>om</strong>stjänst. När tingsrätten diskuterar<br />
skadeståndsfrågan konstaterar de (gärningsmannens namn har ersatts med NN <strong>och</strong><br />
målsägandens namn med YY) att ”[o]avsett vad YY må ha sagt till NN:s syster har NN kränkt<br />
YY gen<strong>om</strong> att på Oasen tilldela hon<strong>om</strong> ett knytnävsslag i ansiktet.” 154<br />
. Gen<strong>om</strong> att de tar upp<br />
den <strong>om</strong>ständighet att gärningsmannens syster blivit kränkt på detta sätt framstår det s<strong>om</strong> att<br />
misshandeln blir mer förklarlig eller ursäktlig (även fast han fälls för brottet). Att bli<br />
misshandlad av någon borde väl ändå vara kränkande oavsett vad? Diskursen förmedlar här<br />
att en man tar till våld för att försvara sin kvinnas heder.<br />
4.3.5 Försvara sig eller sin kvinna gen<strong>om</strong> våld<br />
Förut<strong>om</strong> diskursen s<strong>om</strong> handlar <strong>om</strong> att försvara sin eller sin kvinnas heder finns en liknande<br />
diskurs s<strong>om</strong> handlar <strong>om</strong> att försvara sig (eller sin kvinna) mot våld eller hot <strong>om</strong> våld.<br />
Innehållet i diskursen är i stort sett det samma, föreställningen att en man försvarar sig med<br />
våld <strong>om</strong> han på något sätt blir angripen <strong>och</strong> detsamma gäller <strong>om</strong> hans kvinna angrips.<br />
Diskursen förek<strong>om</strong>mer i de redan behandlade d<strong>om</strong>arna B 1498 – 09 (misshandeln av en<br />
entrévakt på Teatercaféet) <strong>och</strong> B 1825 – 09 (misshandeln av två vänner s<strong>om</strong> åt korv i en<br />
butik). Ett annat exempel är d<strong>om</strong> B 428 – 09 där åtalet <strong>om</strong> misshandel ogillades.<br />
Gärningsmannen hade blivit slagen av en kvinna utanför nattklubben Club X3M i Umeå <strong>och</strong><br />
154 B 1328 – 09, s. 5.<br />
45
kvinnan började lämna platsen. När gärningsmannen försökte följa efter henne blev han<br />
hindrad av de två målsägandena. En hetsig diskussion uppstod <strong>och</strong> gärningsmannen tilldelar<br />
den ene målsäganden ett knytnävsslag <strong>och</strong> den andre en örfil. Gärningsmannens försvar under<br />
rättegången består i att han visserligen slog dem men att det berodde på att han befann sig i en<br />
nödvärnssituation eller att det åtminstone var putativt nödvärn. Tingsrätten accepterar detta<br />
<strong>och</strong> frikänner gärningsmannen. Ett exempel på när en man försvarar sin kvinna är d<strong>om</strong> B 537<br />
– 09 där relationen mellan gärningsmannen <strong>och</strong> målsäganden sedan länge varit ansträngd<br />
efters<strong>om</strong> målsäganden anklagade gärningsmannen för att ha stulit bildelar från målsägandens<br />
bil. Innan den i d<strong>om</strong>en aktuella händelsen hade mycket bråk <strong>och</strong> diverse hotelser förek<strong>om</strong>mit<br />
mellan dem. På väg hem från en fest natten innan brottet begicks berättade gärningsmannens<br />
flickvän för hon<strong>om</strong> hur hon kände sig hotad av målsäganden. Nästa morgon ringer de hem till<br />
målsäganden <strong>och</strong> hotar hon<strong>om</strong>, sedan åker de till hans bostad (s<strong>om</strong> målsäganden hade lämnat<br />
tillfälligt på grund av hoten), de bryter sig in i huset men när de upptäcker att målsäganden<br />
inte är där går de ut igen. Just då k<strong>om</strong>mer målsäganden tillbaka <strong>och</strong> gärningspersonen börjar<br />
misshandla hon<strong>om</strong> men blir tagen på bar gärning när polisen (s<strong>om</strong> målsäganden tidigare ringt)<br />
anländer till platsen. Han fälls för misshandel, olaga hot <strong>och</strong> hemfridsbrott, påföljden blir<br />
villkorlig d<strong>om</strong> <strong>och</strong> 75 timmars samhällstjänst. Hon fälls för hemfridsbrott <strong>och</strong> får påföljden<br />
villkorlig d<strong>om</strong> <strong>och</strong> dagsböter.<br />
4.3.6 Den välordnade mannen<br />
Den diskurs s<strong>om</strong> dock har den avgjort största betydelsen för en manlig gärningsman är<br />
diskursen <strong>om</strong> den välordnade mannen. Både det att vara en välordnad man <strong>och</strong> att inte vara en<br />
välordnad man gör stor skillnad för hon<strong>om</strong>. Föreställningen <strong>om</strong> en välordnad man går i grund<br />
<strong>och</strong> botten ut på att en sådan person inte begår brott. Det leder till att återfallsrisken ses s<strong>om</strong><br />
väldigt låg samt att även påföljden för dessa <strong>män</strong> blir lindrigare än vad tingsrätten sagt att den<br />
egentligen borde vara. Vem är den välordnade mannen? Den välordnade mannen är en gift<br />
familjefar s<strong>om</strong> har ett jobb, han har ingen missbruksproblematik <strong>och</strong> <strong>om</strong> han har begått brott<br />
tidigare så var det mycket länge sedan. S<strong>om</strong> sagt så verkar denna diskurs i den d<strong>om</strong> (B 1524 -<br />
08) s<strong>om</strong> behandlats i samband med diskursen <strong>om</strong> den aktive mannen. Efters<strong>om</strong> han lever<br />
under ordnade sociala förhållanden finner d<strong>om</strong>stolen att villkorlig d<strong>om</strong> <strong>och</strong> ett måttligt<br />
bötesstraff räcker. Att han var sjuk påverkar självfallet påföljdsvalet. Diskursen konstrueras<br />
också i d<strong>om</strong> B 1427 – 09 där gärningsmannen stal varor till ett värde av 30 000 kr från en<br />
bensinstation i Ersmark. Han erkände brottet <strong>och</strong> erkännandet vann stöd av utredningen i<br />
övrigt. Påföljden blev skyddstillsyn när han nu, efter ett trassligt förflutet, tyckte att han var<br />
46
på rätt köl i livet men upplevde att en övervakare kunde vara bra för att förebygga framtida<br />
brottslighet. Det tyckte tingsrätten också. Tidigare hade han dömts för misshandel,<br />
narkotikabrott <strong>och</strong> även annan brottslighet men nu levde han i ett stabilt förhållande <strong>och</strong> hade<br />
dessut<strong>om</strong> en praktiktjänst s<strong>om</strong> skulle kunna leda till ett såkallat lönebidragsjobb. Vidare har vi<br />
d<strong>om</strong> B 1407 – 09 där en man stal kopparskrot <strong>och</strong> sålde det vidare till ett marknadsvärde av<br />
cirka 86 000 kronor från sin arbetsgivare (Volvo Lastvagnar i Umeå). Efters<strong>om</strong> tingsrätten<br />
fann att han levde under ordnade social förhållanden, <strong>och</strong> att det därför inte förelåg särskilt<br />
stor risk att han skulle återfalla i brott blev påföljden villkorlig d<strong>om</strong>. Den förenades inte med<br />
något bötesstraff efters<strong>om</strong> gärningsmannen hade förlorat jobbet på grund av de brottsliga<br />
gärningarna. Det intressanta här, <strong>och</strong> det är i detta s<strong>om</strong> diskursen verkar, är att tingsrätten<br />
menar att efters<strong>om</strong> han lever under ordnade sociala förhållanden (det vill säga är en välordnad<br />
man) k<strong>om</strong>mer han troligtvis inte att återfalla i brott trots att det är under välordnade<br />
förhållanden s<strong>om</strong> han har begått brott.<br />
S<strong>om</strong> nämndes ovan för det också med sig konsekvenser att inte vara en välordnad man för de<br />
<strong>män</strong> s<strong>om</strong> begår brott vilket tydligt framgår när man jämför d<strong>om</strong>ar s<strong>om</strong> har en sådan<br />
gärningsman med d<strong>om</strong>ar där gärningsmannen är en välordnad man. Ett exempel på detta är<br />
d<strong>om</strong> B 2397 – 08 i vilken gärningsmannen krossade en ruta på krogen Harrys i Umeå, han tog<br />
sig in <strong>och</strong> stal fyra flaskor alkohol. Gärningsmannen erkände stölden av alkoholen men inte<br />
att han krossade rutan. Bevisningen var emot hon<strong>om</strong> <strong>och</strong> han fälldes för stöld. Efters<strong>om</strong> han<br />
återfallit i likartad brottslighet efter att nyligen suttit i fängelse dömdes han till två månaders<br />
fängelse. Den här gärningsmannen var uppenbarligen ingen välordnad man, han hade nyss<br />
suttit i fängelse. Jämför man hans fall, där han får fängelsestraff för fyra flaskor alkohol <strong>och</strong><br />
en krossad ruta med till exempel B 1407 – 09 där gärningsmannen s<strong>om</strong> var en välordnad man<br />
stal till ett värde av 86 000 kronor <strong>och</strong> får villkorlig d<strong>om</strong> eller med den gärningsmannen s<strong>om</strong><br />
stal varor till ett värde av 30 000 kronor (B 1427 – 09) förstår man den gigantiska vikten av<br />
att vara en välordnad man.<br />
4.3.7 Påföljder<br />
När det k<strong>om</strong>mer till studien av vilka påföljder <strong>män</strong>nen fått blev resultatet s<strong>om</strong> följer. Vid stöld<br />
var den vanligaste påföljden skyddstillsyn s<strong>om</strong> 20,6 % dömdes till. Därefter k<strong>om</strong>mer fängelse<br />
<strong>och</strong> ungd<strong>om</strong>stjänst s<strong>om</strong> båda utgör 17,6 % var av det totala antalet utdömda påföljder.<br />
Ungd<strong>om</strong>svård <strong>och</strong> villkorlig d<strong>om</strong> med dagsböter svarar för 14,7 % var <strong>och</strong> därefter k<strong>om</strong>mer<br />
påföljderna villkorlig d<strong>om</strong> samt dagsböter på 5,9 % var. Den minst vanliga av de utdömda<br />
påföljderna är villkorlig d<strong>om</strong> med samhällstjänst s<strong>om</strong> 2,9 % dömdes till. Männen ligger alltså<br />
47
under gen<strong>om</strong>snittet (26,4 %) för påföljden skyddstillsyn men över gen<strong>om</strong>snittet (10,6 %) när<br />
det gäller fängelse. Ungd<strong>om</strong>stjänst är också vanligare för <strong>män</strong> s<strong>om</strong> grupp än vad det är för<br />
brottslingar i all<strong>män</strong>het, gen<strong>om</strong>snittet är 15,1 %. Det är bara <strong>män</strong> s<strong>om</strong> dömts till ungd<strong>om</strong>svård<br />
bland de s<strong>om</strong> fällts för stöld <strong>och</strong> därför ligger <strong>män</strong> s<strong>om</strong> grupp över gen<strong>om</strong>snittet (9,4 %).<br />
Beträffande villkorlig d<strong>om</strong> med dagsböter ligger <strong>män</strong>nen under gen<strong>om</strong>snittet (22,6 %) <strong>och</strong> de<br />
ligger också under gen<strong>om</strong>snittet när det gäller villkorlig d<strong>om</strong> (7,5 %). Ingen kvinna dömdes<br />
enbart till dagsböter <strong>och</strong> därför ligger <strong>män</strong>nen över den gen<strong>om</strong>snittsliga procentsatsen 3,8 %.<br />
Efters<strong>om</strong> inte heller någon kvinna dömdes till villkorlig d<strong>om</strong> med samhällstjänst ligger<br />
<strong>män</strong>nen över gen<strong>om</strong>snittet (1,9 %).<br />
Till sist misshandelsd<strong>om</strong>arna. De vanligaste påföljderna i studien är här skyddstillsyn <strong>och</strong><br />
villkorlig d<strong>om</strong> med samhällstjänst s<strong>om</strong> båda står för 21,4 % var. Därefter k<strong>om</strong>mer fängelse<br />
<strong>och</strong> ungd<strong>om</strong>stjänst s<strong>om</strong> blev påföljd för 14,3 % var av de s<strong>om</strong> dömdes. Övriga påföljder s<strong>om</strong><br />
dömdes ut var villkorlig d<strong>om</strong> med dagsböter, rättspsykiatrisk vård, skyddstillsyn med<br />
samhällstjänst <strong>och</strong> till sist dagsböter där samtliga hamnade på 7,1 % var. Männen ligger alltså<br />
även här under gen<strong>om</strong>snittet när det gäller skyddstillsyn (26,9 %) <strong>och</strong> även när det gäller<br />
villkorlig d<strong>om</strong> med samhällstjänst (11,5 %) s<strong>om</strong> ingen kvinna dömdes till. Ingen kvinna<br />
dömdes heller till fängelse så därför ligger <strong>män</strong>nen över gen<strong>om</strong>snittet (7,7 %) där också. De<br />
ligger också över gen<strong>om</strong>snittet (11,5 %) när det gäller ungd<strong>om</strong>stjänst. De ligger obetydligt<br />
under gen<strong>om</strong>snittet (7,7 %) för villkorlig d<strong>om</strong> med dagsböter samt skyddstillsyn med<br />
samhällstjänst. Ingen kvinna dömdes till rättspsykiatrisk vård men en man blev däremot dömd<br />
till det <strong>och</strong> därför ligger de över gen<strong>om</strong>snittet s<strong>om</strong> är 3,8 %. Slutligen ligger <strong>män</strong>nen under<br />
gen<strong>om</strong>snittet (11,5 %) för dagsböter.<br />
5. Analys av resultatet - likheter <strong>och</strong> skillnader<br />
5.1 Gärningsmannen<br />
Till att börja med kan konstateras att själva ordet straffrätten använder för att beskriva en<br />
person s<strong>om</strong> begått ett brott – gärningsman – är knutet till ett kön, det manliga könet. På så vis<br />
är ordet gärningsman med <strong>och</strong> formar vår uppfattning <strong>om</strong> vem brottslingen är; en man <strong>och</strong><br />
därför inte en kvinna. På samma sätt bidrar en yrkestitel s<strong>om</strong> sjuksköterska till att se det yrket<br />
s<strong>om</strong> ett kvinnoyrke, det är en kvinna s<strong>om</strong> beskrivs i ordet. I denna uppsats har ordet<br />
gärningsman använts efters<strong>om</strong> det är det begrepp s<strong>om</strong> används in<strong>om</strong> straffrätten. En<br />
utveckling s<strong>om</strong> vore välk<strong>om</strong>men för att inte längre på det sättet bidra till att en kriminell<br />
48
person så nära förknippas med det manliga könet är att i stället använda ordet gärningsperson<br />
s<strong>om</strong> därmed skulle <strong>om</strong>fatta både <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong>.<br />
5.2 Passiv kvinna, aktiv man<br />
En av de första kontrasterna s<strong>om</strong> framk<strong>om</strong>mer bland de diskurser <strong>om</strong> kvinnliga respektive<br />
manliga brottslingar s<strong>om</strong> återfinns i studien handlar <strong>om</strong> den passiva kvinnan <strong>och</strong> den aktive<br />
mannen. Dessa två diskurser är i all<strong>män</strong>het vanliga när det gäller synen på <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong><br />
<strong>och</strong> har gen<strong>om</strong> historien varit med <strong>och</strong> format det s<strong>om</strong> anses kvinnligt <strong>och</strong> manligt. Manlighet<br />
associeras till att vara aktiv; att visa handlingskraft, att ta för sig <strong>och</strong> vara en ledare medan<br />
kvinnlighet associeras till passivitet; att ta emot, att inte ta initiativ, att vara underdånig <strong>och</strong> att<br />
lyda <strong>och</strong> följa. Hur påverkar denna diskurs synen på <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong> s<strong>om</strong> brottslingar?<br />
Diskursen relaterar till föreställningen <strong>om</strong> att det är <strong>män</strong> s<strong>om</strong> begår brott – inte <strong>kvinnor</strong>. En<br />
man s<strong>om</strong> begår brott döms inte hårdare för att han är aktiv <strong>och</strong> tar initiativ efters<strong>om</strong> det ingår i<br />
de förväntningar s<strong>om</strong> finns på hur <strong>män</strong> ska vara. S<strong>om</strong> det visades i d<strong>om</strong> B 1524 – 08 blev<br />
gärningsmannen till <strong>och</strong> med sedd på med lindrigare ögon efters<strong>om</strong> han hade tagit initiativ till<br />
att rätta till det s<strong>om</strong> gjorts fel. Däremot får en kvinna s<strong>om</strong> anses vara särskilt aktiv eller<br />
initiativrik när hon begår ett brott utstå en hårdare bedömning, hon har inte bara brutit mot<br />
lagen utan även mot de förväntningar s<strong>om</strong> finns på hur hon ska vara s<strong>om</strong> kvinna. 155<br />
Bestraffningen blir därmed dubbel, hon får dels den påföljd s<strong>om</strong> d<strong>om</strong>stolen dömer henne till<br />
men också att en abstrakt all<strong>män</strong>het fördömer henne vilket kan medföra konsekvenser i<br />
hennes liv. Föreställningen <strong>om</strong> att en kvinna är passiv gör det svårare för d<strong>om</strong>stol <strong>och</strong><br />
all<strong>män</strong>het att se att en kvinna begått ett brott eller ett så pass allvarligt brott s<strong>om</strong> påstås. När<br />
en kvinna håller sig in<strong>om</strong> ramarna för förväntat kvinnligt beteende (i det här fallet att vara<br />
passiv) bemöts <strong>och</strong> behandlas hon därför lindrigare än en man vilket framk<strong>om</strong>mer extra<br />
tydligt i de fall där en kvinna <strong>och</strong> en man begår brott tillsammans. Kvinnan är eller placeras<br />
av d<strong>om</strong>stolen i bakgrunden medan mannen är i händelsernas centrum. Därigen<strong>om</strong> förringas<br />
det ansvar s<strong>om</strong> kvinnan har i situationen – den passiva kvinnan blir inte lika ansvarig s<strong>om</strong> den<br />
aktive mannen för det s<strong>om</strong> händer. Hennes delaktighet tas inte på lika stort allvar, för en<br />
kvinna begår ju inte brott, anses det. Det är när en kvinna <strong>och</strong> en man begår ett brott<br />
tillsammans s<strong>om</strong> diskursen ”hejaklacksledaren” framträder i materialet. Hon står i bakgrunden<br />
<strong>och</strong> uppmuntrar <strong>och</strong> hejar på, hennes roll blir närmast att beundra <strong>och</strong> se upp till mannen.<br />
155 Kordon <strong>och</strong> Wetterqvist (2006), s. 8.<br />
49
En annan föreställning s<strong>om</strong> också hör till diskurserna <strong>om</strong> den passiva kvinnan <strong>och</strong> den aktive<br />
mannen är diskursen <strong>om</strong> den oskuldsfulla kvinnan (”madonnan”). I det rättsfall s<strong>om</strong><br />
presenteras i kapitel 3.2.1 (B 904 – 08) anser d<strong>om</strong>stolen att mannen ska få en strängare<br />
påföljd än kvinnan därför att han enligt dem förmått henne att begå brottet (”slangat” diesel<br />
från lastbilar). Ingen annanstans i d<strong>om</strong>en står det något s<strong>om</strong> skulle tyda på det <strong>och</strong> dessut<strong>om</strong><br />
menar åklagaren i sin stämningsansökan att mannen <strong>och</strong> kvinnan begick brottet tillsammans<br />
<strong>och</strong> i samråd. Vad d<strong>om</strong>stolen i stället gör är att måla upp bilden av att hon inte hade någon<br />
egen vilja eller tanke bak<strong>om</strong> det s<strong>om</strong> gjordes utan att hon gen<strong>om</strong> att låta sig ledas av mannen<br />
begått brottet. Visserligen var mannen tidigare straffad vilket kvinnan inte var men det<br />
behöver inte betyda att hon var helt oförmögen att bestämma sig för att begå det här brottet<br />
utan något inflytande från mannen. Alla, även <strong>män</strong>, s<strong>om</strong> har begått <strong>och</strong> blivit dömda för brott<br />
har en gång i tiden varit ostraffade men begick ändå brott. Varför gäller inte det för den här<br />
kvinnan? För att diskursen är att <strong>kvinnor</strong> är passiva <strong>och</strong> inte begår brott. Till sist kan också<br />
sägas att i <strong>och</strong> med att föreställningen <strong>om</strong> att en kvinna är passiv gör att hennes del i brottet<br />
underskattas i de fall då hon begår ett brott tillsammans med en man blir hans del i brottet<br />
överdriven, de konsekvenser han får ta står därmed inte i proportion till hans ansvar <strong>och</strong><br />
delaktighet. Det är ett resultat av den växelverkan s<strong>om</strong> finns mellan diskurserna <strong>om</strong> den<br />
passiva kvinnan <strong>och</strong> den aktive mannen.<br />
5.3 En kvinna åtrår en man<br />
Ytterligare en diskurs s<strong>om</strong> finns med i uppsatsen är de s<strong>om</strong> kallas kvinna åtrår man.<br />
Diskursen verkar i d<strong>om</strong> B 446 – 09 där d<strong>om</strong>stolen på grund av att den inte ville gå med på<br />
målsägandens <strong>och</strong> målsägandens pojkväns förklaring till varför gärningsmannen skulle ha<br />
misshandlat målsäganden ogillade åtalet. En anledning till att d<strong>om</strong>stolen inte trodde på<br />
målsäganden var att man inte tyckte att hon hade anledning att vara svartsjuk (sås<strong>om</strong><br />
målsäganden påstod) då hon nu hade en ny pojkvän (gärningsmannen hade tidigare haft ett<br />
förhållande med målsägandens pojkvän). Att gärningsmannens känsloliv skulle kunna vara<br />
mer k<strong>om</strong>plicerat än så verkar inte d<strong>om</strong>stolen anse. När en kvinna har en ny man att åtrå<br />
behöver tydligen alltså inga känslor för en tidigare man finnas kvar. Tillsammans med<br />
diskursen <strong>kvinnor</strong> begår inte brott är denna diskurs med <strong>och</strong> bidrar till att gärningsmannen<br />
frikänns.<br />
5.4 Kvinnor begår inte brott<br />
En vad gäller kvinnliga brottslingar oerhört central diskurs är just den att <strong>kvinnor</strong> inte begår<br />
brott. När en brottsling beskrivs, avses eller diskuteras är det allt s<strong>om</strong> oftast en man det<br />
50
handlar <strong>om</strong>. Visserligen begår <strong>män</strong> fler brott än <strong>kvinnor</strong>, sannolikheten är större att<br />
brottslingen är en man. Men det gör inte föreställningen att <strong>kvinnor</strong> inte begår brott mindre<br />
problematisk. Föreställningen försvårar för d<strong>om</strong>stolen att över huvud taget se att en kvinna<br />
kan ha begått brottet eller kan också leda till att d<strong>om</strong>stolen förringar vad den tilltalade kvinnan<br />
har gjort. Vidare påverkar diskursen bedömningen av risken för återfall vilket kan ses i d<strong>om</strong> B<br />
1657 – 09 s<strong>om</strong> behandlades i kapitel 3.2. Risken för återfall bedömdes alltså där inte s<strong>om</strong><br />
särskilt hög trots att det var det andra tillgreppsbrottet på relativt kort tid, men efters<strong>om</strong><br />
diskursen <strong>kvinnor</strong> begår inte brott verkar här så måste d<strong>om</strong>stolen ha sett detta s<strong>om</strong> en<br />
engångsföreteelse s<strong>om</strong> inte k<strong>om</strong>mer att hända igen. Därtill kan diskursen utgöra ett problem<br />
redan innan rättegången börjar. Om polisen under förundersökningen medvetet eller<br />
<strong>om</strong>edvetet arbetar efter föreställningen att gärningsmannen är en man kan det leda till att<br />
polisen inte ser möjliga kvinnliga förövare <strong>och</strong> till <strong>och</strong> med kanske därför missar den s<strong>om</strong> är<br />
skyldig till brottet. 156<br />
För de <strong>kvinnor</strong> s<strong>om</strong> faktiskt begår brott medför diskursen konsekvenser. En teori <strong>om</strong> detta är<br />
den så kallade ”mad or bad”-teorin s<strong>om</strong> går ut på att när en kvinna begår brott anses hon vara<br />
157<br />
antingen galen eller en ond <strong>och</strong> dålig kvinna. Det blir extra tydligt vid våldsbrott efters<strong>om</strong><br />
en annan föreställning är att <strong>kvinnor</strong> inte är våldsamma. Att stämpla en kriminell kvinna s<strong>om</strong><br />
antingen galen eller ond gör att hon blir ett undantag, den världsbild <strong>och</strong> kvinnosyn s<strong>om</strong> finns<br />
kan fortfarande upprätthållas – ”<strong>kvinnor</strong> begår egentligen inte brott”. Visserligen är en kvinna<br />
s<strong>om</strong> begår brott ett undantag efters<strong>om</strong> de flesta <strong>kvinnor</strong> inte begår brott, men det gör inte de<br />
flesta <strong>män</strong>nen heller. Trots det ifrågasätts inte en mans maskulinitet <strong>om</strong> han begår ett brott.<br />
Kriminalitet är inget s<strong>om</strong> är oförenligt med manlighet men för <strong>kvinnor</strong>na är det alltså tvärt<strong>om</strong>:<br />
kriminalitet <strong>och</strong> femininitet går inte ihop.<br />
En av de slutsatser s<strong>om</strong> dras <strong>om</strong> en kvinna s<strong>om</strong> begår brott är alltså att hon är galen vilket<br />
stämmer väl överens med vad Jenny Yourstone k<strong>om</strong>mer fram till i sin avhandling; kvinnliga<br />
brottslingar bedöms oftare lida av en APS, på slarvigt lekmannaspråk är de helt enkelt<br />
”galna”. Kvinnan fråntas på ett vis ansvaret för det hon gjort – hon är ju galen <strong>och</strong> vet inte vad<br />
hon gör, nu måste hon vårdas <strong>och</strong> behandlas <strong>och</strong> göras till kvinna igen. Ett exempel, s<strong>om</strong><br />
visserligen inte handlar <strong>om</strong> behandling av <strong>kvinnor</strong> med APS, på hur <strong>kvinnor</strong> görs till ”riktiga”<br />
<strong>kvinnor</strong> är hur de kurser s<strong>om</strong> hölls vid diverse institutioner in<strong>om</strong> kriminalvården <strong>och</strong><br />
behandlingshem för missbrukande <strong>kvinnor</strong> handlar <strong>om</strong> matlagning, sömnad samt personlig<br />
156 Diesen (2005), s. 214.<br />
157 Kordon <strong>och</strong> Wetterqvist (2006), s. 8.<br />
51
hygien <strong>och</strong> hälsa. 158 Det speglar den uppfattning s<strong>om</strong> finns <strong>om</strong> vad de behöver kunna för att<br />
vara fungerande <strong>kvinnor</strong> i samhället igen. Att ta ifrån en kriminell kvinna ansvaret för sina<br />
handlingar är att på ett sätt göra henne ”mindre vuxen” än en man vilket kan ses s<strong>om</strong> ett<br />
uttryck för hur femininitet underordnas maskulinitet. 159<br />
Det andra sättet på vilket en kriminell<br />
kvinna stämplas är att hon är rent utsagt ond. Går hennes beteende inte att förklara med att<br />
hon är galen måste hon vara ond, hur kan vi annars förklara hennes brott mot rådande normer?<br />
Den onda kvinnan måste därför straffas, <strong>och</strong> det hårt. Hon har helt medvetet <strong>och</strong> avsiktligen<br />
brutit mot lagen <strong>och</strong> därmed mot de förväntningar s<strong>om</strong> finns på hur hon ska vara, något s<strong>om</strong><br />
ses s<strong>om</strong> väldigt allvarligt. Kvinnor belönas <strong>om</strong> de agerar in<strong>om</strong> ramarna för hur de ”får” bete<br />
sig, men straffas hårdare så fort de agerar utanför ramarna. Särskilt tydligt märks idén ”mad or<br />
bad” när det är en mamma s<strong>om</strong> har begått brott mot sina barn. Gen<strong>om</strong> att göra det har hon<br />
(förut<strong>om</strong> att bryta mot lagen) inte bara brutit mot föreställningar <strong>om</strong> femininitet utan också<br />
mot föreställningar <strong>om</strong> hur en mamma är. Den r<strong>om</strong>antiserade bilden av mamman är den alltid<br />
vänliga, <strong>om</strong>tänksamma, beskyddande <strong>och</strong> tröstande kvinnan s<strong>om</strong> aldrig någonsin skulle kunna<br />
tänka sig att skada sitt barn. En mamma s<strong>om</strong> vill <strong>och</strong> gör sitt barn illa är i det all<strong>män</strong>na<br />
medvetandet något otänkbart. En pappa s<strong>om</strong> skadar sitt barn väcker också avsky men är inte<br />
på samma sätt lika uppseendeväckande <strong>och</strong> otänkbart s<strong>om</strong> när en mamma gör det efters<strong>om</strong><br />
bilden av pappan ser annorlunda ut. För att återk<strong>om</strong>ma till ”mad or bad”-teorin måste en<br />
mamma s<strong>om</strong> begår ett brott mot sitt barn vara antingen väldigt galen eller väldigt ond.<br />
Diskursen <strong>om</strong> att <strong>kvinnor</strong> inte begår brott kan också medföra negativa konsekvenser för <strong>män</strong>,<br />
för <strong>om</strong> föreställningen är att <strong>kvinnor</strong> inte begår brott betyder det att de s<strong>om</strong> anses begå brott är<br />
<strong>män</strong>. Detta kan leda till att <strong>män</strong> granskas hårdare, efters<strong>om</strong> upptäcktsrisken är lägre för<br />
160<br />
<strong>kvinnor</strong>.<br />
5.5 Mamman<br />
Om det finns någon motsvarighet till diskursen välordnad man (se nedan) för <strong>kvinnor</strong> så<br />
skulle det vara diskursen mamman. För när en kvinna begår en brottslig handling i sin roll<br />
s<strong>om</strong> mamma blundar d<strong>om</strong>stolen för det eller ser på hennes beteende med mildare ögon. I d<strong>om</strong><br />
B 734 – 08 (s<strong>om</strong> refererats tidigare i uppsatsen) blundar d<strong>om</strong>stolen helt för den möjlighet<br />
kvinnan hade att lämna ifrån sig varorna innan hon sprang ut från butiken för att hämta sin<br />
dotter s<strong>om</strong> sprungit i väg. Detta utifrån något sorts antagande att när en mamma ser sitt barn i<br />
158 Lander (2003), s. 34.<br />
159 Yourstone, mfl.( 2008), s. 14.<br />
160 Diesen (2005), s. 214.<br />
52
(potentiell) fara slutar hon tänka på annat än att rädda barnet. Nog kan det vara så för många<br />
mammor men det behöver absolut inte vara någon absolut sanning <strong>och</strong> i detta fall fanns det<br />
dessut<strong>om</strong> bevis s<strong>om</strong> tydde på att det kunde vara ett mycket medvetet val av kvinnan att stoppa<br />
produkterna i fickan innan hon sprang efter dottern. Om inte annat kan det knappast ha tagit<br />
mycket längre tid att lägga ifrån sig produkterna än att stoppa dem i fickan för att sedan<br />
springa efter barnet. Det kan mycket väl vara så att gärningsmannen inte alls tänkte på vad<br />
hon gjorde när hon såg att sitt barn var på väg ut ur Strömpilen <strong>och</strong> att hon därmed saknade<br />
tillägnelseuppsåt <strong>och</strong> i sådant fall är d<strong>om</strong>stolens d<strong>om</strong>slut helt korrekt, tillräckliga tvivel kan<br />
hysas för att kvinnan inte ska dömas för brottet. Trots det är det ändå uppseendeväckande att<br />
d<strong>om</strong>stolen i d<strong>om</strong>skälen inte ens beaktar butiksvaktens vittnesmål. Det har mycket att göra<br />
med mammarollens del i diskursen <strong>kvinnor</strong> begår inte brott s<strong>om</strong> behandlats ovan. Att en<br />
mamma begår brott går inte ihop, särskilt inte <strong>om</strong> hon begår brott mot sina barn. En d<strong>om</strong> i det<br />
undersökta materialet där en mamma begår ett brott mot sin dotter är d<strong>om</strong> B 801 – 08 där<br />
mamman örfilar flickan s<strong>om</strong> k<strong>om</strong>mit hem berusad. Rättsfallet refereras ovan. D<strong>om</strong>stolen<br />
anser att straffvärdet begränsas av dotterns beteende under kvällen. Det framstår därmed s<strong>om</strong><br />
att d<strong>om</strong>stolen anser att mamman slagit dottern med ett uppfostrande syfte <strong>och</strong> att det därför<br />
skulle vara mer acceptabelt. Att slå barn i uppfostrande syfte kallas barnaga <strong>och</strong> är förbjudet i<br />
Sverige. Enligt min mening skulle det snarare ses s<strong>om</strong> en förvärrande <strong>om</strong>ständighet att det är<br />
en förälder s<strong>om</strong> slagit sitt barn efters<strong>om</strong> relationen <strong>och</strong> förtroendet mellan de båda därmed<br />
skadats. D<strong>om</strong>stolen ser i stället på gärningsmannen med mildare ögon för hon är ju mamma,<br />
<strong>och</strong> en mamma kan väl aldrig vilja sin dotter illa?<br />
5.6 Kvinnan s<strong>om</strong> känslosam <strong>och</strong> svag<br />
Andra diskurser s<strong>om</strong> berör <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> brott är dels diskursen <strong>om</strong> kvinnan s<strong>om</strong> det svagare<br />
könet <strong>och</strong> den nära besläktade diskursen <strong>om</strong> att <strong>kvinnor</strong> styrs mer av sina känslor. Dessa<br />
diskurser hör (s<strong>om</strong> så många andra av de funna diskurserna) samman med diskursen att<br />
<strong>kvinnor</strong> inte begår brott. Ett exempel på ett fall där dessa diskurser förek<strong>om</strong>mer är den<br />
tidigare behandlade d<strong>om</strong> B 885 – 08 där gärningsmannen stulit varor vid två tillfällen från<br />
Coop Forum i Umeå. Frivården tycker inte att frivårdande insatser behövs, då kvinnan har all<br />
det stöd hon behöver för att fortsätta sin positiva utveckling, hon har även fått hjälp för att<br />
hantera systerns bortgång, men tingsrätten går ändå emot vad Frivården säger <strong>och</strong> dömer<br />
henne till skyddstillsyn. Tingsrätten anser helt enkelt inte att hon är stark nog att klara av alla<br />
de känslor s<strong>om</strong> måste uppstå av att ha förlorat en syster samtidigt s<strong>om</strong> hon behövde fortsätta<br />
på rätt spår med sitt eget liv, oavsett vad Frivården säger. Att <strong>kvinnor</strong> skulle vara svagare <strong>och</strong><br />
53
mer styrda av sina känslor är traditionella föreställningar s<strong>om</strong> har förek<strong>om</strong>mit <strong>och</strong><br />
förek<strong>om</strong>mer i kultur <strong>och</strong> samhälle <strong>och</strong> därmed är med <strong>och</strong> bildar uppfattningar <strong>om</strong> vad<br />
<strong>kvinnor</strong> kan <strong>och</strong> inte kan göra. I TV <strong>och</strong> film framställs ofta <strong>kvinnor</strong> s<strong>om</strong> mycket<br />
känslosamma <strong>och</strong> de <strong>kvinnor</strong> s<strong>om</strong> inte framställs s<strong>om</strong> det är menade att betraktas s<strong>om</strong><br />
konstiga. Denna påstådda svaghet hos <strong>kvinnor</strong> leder också till att de inte anses kunna vara<br />
kapabla till, i synnerhet, grova våldsbrott. När hon inte kan styra över sina känslor ligger det<br />
därmed nära till hands att betrakta s<strong>om</strong> galen <strong>och</strong> då behöver hon vård.<br />
Att urskilja vad s<strong>om</strong> kan vara eventuella biologiska <strong>och</strong> psykologiska skillnader mellan <strong>män</strong><br />
<strong>och</strong> <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> vad s<strong>om</strong> är socialt konstruerat är inte alldeles enkelt. Många av dessa sociala<br />
konstruktioner <strong>och</strong> diskurser är så gamla att det är svårt att upptäcka dem i vår tillvaro. Enligt<br />
min uppfattning är det nog ändå så att skillnader i psykisk <strong>och</strong> känsl<strong>om</strong>ässig styrka finns<br />
mellan olika individer <strong>och</strong> inte mellan de två könen. Det finns <strong>män</strong> s<strong>om</strong> inte visar särskilt<br />
mycket känslor <strong>och</strong> det finns väldigt känslosamma <strong>män</strong> <strong>och</strong> detsamma gäller för <strong>kvinnor</strong>. Det<br />
finns <strong>män</strong> s<strong>om</strong> klarar stora psykiska påfrestningar bra <strong>och</strong> det finns de s<strong>om</strong> klarar det sämre<br />
<strong>och</strong> detsamma gäller för <strong>kvinnor</strong>. Att förlegade uppfattningar <strong>om</strong> hur <strong>kvinnor</strong> (eller <strong>män</strong>) ”är”<br />
påverkar påföljdsvalet till antingen hårdare eller lindrigare påföljd är fel.<br />
5.7 Barbaren <strong>och</strong> gentlemannen – våld <strong>och</strong> maskulinitet<br />
En diskurs s<strong>om</strong> finns när det gäller kriminella <strong>män</strong> är diskursen jag valt att kalla barbaren.<br />
Föreställningen går ut på att när en man blir tillräckligt pressad, arg eller upprörd av vilken<br />
anledning s<strong>om</strong> helst tar han till våld s<strong>om</strong> han inte kan kontrollera, han kan inte hejda sig. S<strong>om</strong><br />
tidigare sagts kan den här diskursen beroende på <strong>om</strong>ständigheterna verka både till<br />
gärningsmannens fördel <strong>och</strong> till hans nackdel. Antingen gör hans blinda raseri <strong>och</strong><br />
okontrollerade våld att d<strong>om</strong>stolen finner brottet extra allvarligt eller så accepterar d<strong>om</strong>stolen<br />
att raseriet var just blint <strong>och</strong> våldet okontrollerat <strong>och</strong> då blir det något s<strong>om</strong> ursäktas <strong>och</strong><br />
förstås (se d<strong>om</strong> B 714 – 09 respektive B 1825 -09 s<strong>om</strong> behandlas i kapitel 4.3). Vilken<br />
mansbild ger detta? En <strong>män</strong>niska utan någon s<strong>om</strong> helst självkontroll där våldet blir en naturlig<br />
utväg. Våld blir en självklar del av maskulinitet vilket inte ifrågasätts. En man slår, en man<br />
använder sig av våld. Denna koppling mellan våld <strong>och</strong> maskulinitet finns också i den diskurs<br />
s<strong>om</strong> i uppsatsen döpts till gentlemannen men där utövas våldet på ett annat sätt. När<br />
gentlemannen utövar våld är det berättigat, kontrollerat <strong>och</strong> följer någon sorts underförstådda<br />
spelregler. Regler s<strong>om</strong> gärningsmannen i d<strong>om</strong> B 771 – 09 uppenbarligen inte höll sig till när<br />
han begick den enligt tingsrätten fula misshandeln. Att våld kan vara mer eller mindre grovt<br />
eller att gärningsmannen uppvisar mer eller mindre råhet i sitt utövande av våldet råder det<br />
54
ingen tvekan <strong>om</strong> men s<strong>om</strong> tidigare sagts kan det verkligen ifrågasättas <strong>om</strong> misshandel kan<br />
vara mer eller mindre estetiskt tilltalande.<br />
Det finns flera olika skäl till varför våld kan anses berättigat. Ett av de mest accepterade<br />
skälen är självförsvar där lagen ger oss rätt att använda oss av våld i nödvärn (24:1 BrB) <strong>och</strong><br />
folkrätten ger stater rätt att försvara sig mot angrepp (artikel 51 i Förenta nationernas stadga).<br />
Bort<strong>om</strong> lagens bokstav <strong>och</strong> d<strong>om</strong>stolarnas salar upphöjs <strong>och</strong> glorifieras våld <strong>och</strong> maskulinitet i<br />
sådana sammanhang s<strong>om</strong> film, television <strong>och</strong> sport. 161 Gen<strong>om</strong> film <strong>och</strong> television matas vi<br />
med bilder <strong>och</strong> porträtt av <strong>män</strong> (s<strong>om</strong> ofta framställs s<strong>om</strong> väldigt maskulina) s<strong>om</strong> av olika<br />
anledningar utövar våld; antingen för våldets egen skull (våld anses i dessa fall ha något sorts<br />
underhållningsvärde) eller för att det finns något rättfärdigande skäl bak<strong>om</strong> våldet (krig,<br />
hämnd, försvara de svaga <strong>och</strong> så vidare). Vi ser Batman försvara Gotham gen<strong>om</strong> att slå de<br />
onda sönder <strong>och</strong> samman, Mel Gibsons William Wallace vill få hämnd för sin döda fru <strong>och</strong><br />
även försvara Skottland mot engels<strong>män</strong>nen <strong>och</strong> Brad Pitt slåss i Fight Club. Alla tre är idoler<br />
<strong>och</strong> ikoner för maskulinitet. Även in<strong>om</strong> olika sporter ges det uttryck för sambandet mellan<br />
våld <strong>och</strong> maskulinitet där de tydligaste exemplen hittas i boxning <strong>och</strong> brottning samt många<br />
andra kampsporter. Historiskt sett har dessa sporter ofta använts för att fostra <strong>och</strong> träna <strong>män</strong><br />
inför krig medan de idag är till för att underhålla precis s<strong>om</strong> annan sport. I boxning står två<br />
<strong>män</strong> <strong>och</strong> tillfogar varandra smärta <strong>och</strong> det är inte heller ovanligt med allvarliga skador, hade<br />
det gjorts någon annanstans hade det varit misshandel – nu är det i stället underhållning <strong>och</strong><br />
något s<strong>om</strong> stärker deras maskulinitet. Självklart finns det <strong>kvinnor</strong> s<strong>om</strong> utövar olika<br />
kampsporter <strong>och</strong> även utövar våld på film <strong>och</strong> television men det stärker inte deras<br />
femininitet, de framställs snarare s<strong>om</strong> mer maskulina <strong>och</strong> mindre feminina.<br />
Det har i huvudsak varit <strong>män</strong> s<strong>om</strong> deltagit i krig <strong>och</strong> det har i huvudsak varit <strong>män</strong> s<strong>om</strong> har<br />
utsatt andra <strong>män</strong>niskor för våld. Historiskt sett har det också varit in<strong>om</strong> det militära s<strong>om</strong> det<br />
162<br />
har ansetts att pojkar görs till <strong>män</strong>. Den man s<strong>om</strong> inte är beredd att ta till våld ses inte s<strong>om</strong><br />
en riktig man. Det är utifrån både oskrivna <strong>och</strong> skrivna, underförstådda <strong>och</strong> uttalade regler <strong>om</strong><br />
maskulinitet <strong>och</strong> våld s<strong>om</strong> vi lär oss att beroende av <strong>om</strong>ständigheterna beundra eller frukta<br />
<strong>män</strong>s våld. Vi beundrar William Wallace <strong>och</strong> Mohammed Ali. Vi fruktar al-Qaidamedlemmen<br />
<strong>och</strong> den unge gängmedlemmen. Dessa fyra <strong>män</strong> utövade eller utövar alla våld.<br />
Vilket aldrig gör dem mindre manliga. Denna inställning till maskulinitet <strong>och</strong> våld s<strong>om</strong> finns i<br />
samhället påverkar också våra d<strong>om</strong>stolar efters<strong>om</strong> de aktörer s<strong>om</strong> finns i d<strong>om</strong>stolen också är<br />
161<br />
Hatty (2000), s. 159.<br />
162<br />
Hatty (2000), s. 127.<br />
55
en del av samhället. Våld s<strong>om</strong> en del av manligheten ifrågasätts inte, att en man tar till våld<br />
ses s<strong>om</strong> något självklart. Frågan s<strong>om</strong> d<strong>om</strong>stolen ställer sig är i stället <strong>om</strong> våldet var berättigat.<br />
Våld s<strong>om</strong> sådant blir på så vis till viss del accepterat <strong>och</strong> ursäktat. Så länge s<strong>om</strong> den all<strong>män</strong>na<br />
inställningen till våld är att det kan vara godtagbart i vissa fall så kan d<strong>om</strong>stolen heller inte<br />
göra något annat <strong>och</strong> det påverkar även de situationer där våldet är kriminaliserat. Därigen<strong>om</strong><br />
är d<strong>om</strong>stolen med <strong>och</strong> återskapar det samhälle där våld är accepterat <strong>och</strong> kriminaliserat på<br />
samma gång.<br />
Diskursen gentlemannen påverkar också utgången i d<strong>om</strong> B 205 – 09 s<strong>om</strong> inte har med våld att<br />
göra men med grov stöld. Den märks gen<strong>om</strong> att tingsrätten i d<strong>om</strong>skälen betonar att det var en<br />
äldre kvinna s<strong>om</strong> gärnings<strong>män</strong>nen stal ifrån, syftet med att betona det var att motivera varför<br />
två av gärnings<strong>män</strong>nen skulle dömas för grov stöld. Denna värdeladdade motivering är helt<br />
onödig efters<strong>om</strong> endast det faktum att det rör sig <strong>om</strong> en väskryckning gör att handlingen är att<br />
betrakta s<strong>om</strong> grov stöld, oavsett vem offret är. Trots det väljer d<strong>om</strong>stolen att lägga fokus på<br />
vem brottsoffret är <strong>och</strong> på så vis visas det att gärnings<strong>män</strong>nen här inte lever upp till de ideal<br />
s<strong>om</strong> diskursen gentlemannen innebär. Vad s<strong>om</strong> också spelar roll i sammanhanget <strong>och</strong><br />
säkerligen påverkar d<strong>om</strong>stolens agerande är att det inte är vilket brottsoffer s<strong>om</strong> helst<br />
gärnings<strong>män</strong>nen stal ifrån utan ett så kallat idealt brottsoffer, en äldre kvinna s<strong>om</strong> är ute <strong>och</strong><br />
går. När det rör sig <strong>om</strong> ett idealt brottsoffer leder det ofta till en mycket hårdare bedömning av<br />
gärningsmannen.<br />
5.8 Att försvara sig eller annan gen<strong>om</strong> våld. Att försvara sin eller annans heder<br />
gen<strong>om</strong> våld.<br />
I ett antal av de studerade rättsfallen dyker några andra diskurser upp s<strong>om</strong> också de relaterar<br />
till våld. Dessa diskurser handlar <strong>om</strong> att antingen försvara sig själv eller sin heder gen<strong>om</strong> våld<br />
eller att försvara ”sin” kvinna eller hennes heder gen<strong>om</strong> våld. Kvinnan i de fall s<strong>om</strong> finns med<br />
i studien är antingen en flickvän eller en syster. S<strong>om</strong> angavs ovan ger lagen rätt till att i<br />
nödvärn använda sig av våld för att försvara sig själv eller någon annan så länge våldet inte är<br />
”uppenbart oförsvarligt”. Rätten föreligger när angrepp mot person eller egend<strong>om</strong> har<br />
påbörjats eller är överhängande (24:1 2 st. 1 p. BrB). Det blir alltså upp till d<strong>om</strong>stolen att<br />
avgöra <strong>om</strong> angreppet var överhängande vilket medför en risk för godtycke. Hur överhängande<br />
behöver det vara för att vara överhängande eller rättare sagt var går gränsen mellan att det är<br />
fysiskt möjligt för den angripne att gå i väg utan att bruka våld <strong>och</strong> det inte är möjligt att gå i<br />
väg utan att såra sin maskulinitet? I propositionen till nödvärnsparagrafen förklaras inte<br />
56
närmre vad det innebär att ett angrepp är överhängande. 163 Om uppfattningen i samhället (<strong>och</strong><br />
mannen i fråga delar den uppfattningen) är att en man tar till våld för att försvara sig eller<br />
någon annan måste det påverka både mannens <strong>och</strong> d<strong>om</strong>stolens bedömning av <strong>om</strong> angreppet<br />
var överhängande eller inte efters<strong>om</strong> han inte längre rimligen skulle kunna gå därifrån. För att<br />
gå därifrån skulle strida mot den uppfattning han hyser <strong>om</strong> hur han ska vara s<strong>om</strong> man, så att<br />
avvika (både från normen <strong>och</strong> från platsen) skulle därför leda till att han kände sig misslyckad<br />
s<strong>om</strong> man. En man står upp <strong>och</strong> försvarar sig <strong>och</strong> de sina. Om han inte skulle försvara sig eller<br />
försöka gå därifrån skulle han riskera att bli ett offer, vilket inte går ihop med maskulinitet, en<br />
man kan inte vara ett offer. Det kan däremot en kvinna vara, det är oftast så hon framställs. 164<br />
Vad det passiva, värnlösa offret (kvinnan) behöver är därför en riddare i skinande rustning –<br />
en aktiv person s<strong>om</strong> tar till våld för att försvara henne; en man.<br />
Vad gäller att försvara sin eller sin kvinnas heder gen<strong>om</strong> våld blir det svårare att acceptera<br />
nödvärn s<strong>om</strong> förklaring till våldet. Här handlar det mer <strong>om</strong> att ta lagen i egna händer. I de fall<br />
i undersökningen där någons heder ansetts behövas försvaras gen<strong>om</strong> våld har det handlat <strong>om</strong><br />
påstådda falska beskyllningar (att gärningsmannen skulle ha ljugit, d<strong>om</strong> B 364 – 09) samt<br />
kränkande tillmälen (gärningsmannens syster hade kallats för hora, d<strong>om</strong> B 1328 – 09). Att<br />
någon känner sig kränkt över att ha blivit kallad för lögnare eller blir upprörd för att systern<br />
blivit kallad för hora är inte konstigt men det innebär naturligtvis inte att man kan ta lagen i<br />
egna händer <strong>och</strong> själv straffa den s<strong>om</strong> kränkt för att på så sätt ställa allt till rätta. Efters<strong>om</strong> vår<br />
heder påverkar hur vi ses <strong>och</strong> accepteras av vår <strong>om</strong>givning är det viktigt för oss att skydda vår<br />
heder <strong>och</strong> därför är också sådana handlingar s<strong>om</strong> kränker vår heder eller ära kriminaliserade<br />
(5 kap. BrB). In<strong>om</strong> vissa kulturer i världen är denna hederskultur ännu tydligare <strong>och</strong><br />
påtagligare än vad den är i vår. Vi vet visserligen inte <strong>om</strong> systern först själv sa ifrån till<br />
målsäganden s<strong>om</strong> kallat henne för hora eller vände sig till fritidsgårdens personal men det är<br />
intressant att se hur hon vänder sig till sin storebror s<strong>om</strong> sedan tar på sig att hämnas på den<br />
pojke s<strong>om</strong> kränkt hennes heder. Hon är offret <strong>och</strong> det är han s<strong>om</strong> ska försvara henne. Många<br />
är väl de barn s<strong>om</strong> på skolgårdar stått <strong>och</strong> hotat varandra med deras storebröder i fall den ena<br />
skulle våga göra något dumt mot den andra.<br />
Kvinnor ses ofta s<strong>om</strong> någon sorts bärare av samhällsmoralen. 165<br />
Det ställs därmed särskilda<br />
outtalade krav på en kvinnas beteende, vad hon kan anses göra <strong>och</strong> inte göra (till exempel<br />
163<br />
Prop. 1993/94:130, s. 28-32.<br />
164<br />
Kordon <strong>och</strong> Wetterqvist (2006), s. 8.<br />
165<br />
Kordon <strong>och</strong> Wetterqvist (2006), s. 20.<br />
57
anses hon inte kunna begå brott, för hur skulle hon kunna göra det när hon är en bärare av<br />
samhällsmoralen?). Därför blir ett angrepp på en kvinnas heder särskilt allvarligt efters<strong>om</strong> det<br />
knyter an till samhället i stort. En kvinnas heder måste därför försvaras.<br />
5.9 Den välordnade mannen<br />
Den diskurs s<strong>om</strong> har absolut störst betydelse för <strong>män</strong> är diskursen välordnad man. En<br />
välordnad man är en man s<strong>om</strong> lever i ett stadigt förhållande, har barn <strong>och</strong> arbete, på så vis<br />
uppfyller han viktiga delar i traditionella uppfattningar <strong>om</strong> en mans uppgifter; han är make,<br />
far <strong>och</strong> arbetare. Om det förflutit lång tid från tidigare fängelsestraff till nuvarande brott <strong>och</strong><br />
han nu lever i ordnade förhållanden är han trots fängelsestraff en välordnad man. Precis s<strong>om</strong><br />
när det gäller diskursen <strong>kvinnor</strong> begår inte brott rymmer denna diskurs en föreställning <strong>om</strong> att<br />
välordnade <strong>män</strong> inte begår brott. Anledningen till varför de inte skulle begå brott är dock<br />
annorlunda jämfört med varför inte <strong>kvinnor</strong> skulle begå brott. Att <strong>kvinnor</strong> inte anses kunna<br />
begå brott beror på deras kön men vad gäller de välordnade <strong>män</strong>nen beror det snarare på deras<br />
sociala situation – de har ingen anledning att begå brott efters<strong>om</strong> de lever under stabila<br />
förhållanden. Här spelar föreställningar <strong>om</strong> vilka det är s<strong>om</strong> begår brott in. Visst är det så att<br />
en av de vanligaste orsakerna till att <strong>män</strong>niskor begår brott är social utsatthet, <strong>och</strong> välordnade<br />
<strong>män</strong> är inte socialt utsatta, men det betyder inte att de med stabila levnadsförhållanden inte<br />
begår brott. När en välordnad man begår, <strong>och</strong> befinns skyldig till, brott påverkar det i hög<br />
grad påföljdsvalet. För den välordnade mannen kan dömas till lindrigare påföljder efters<strong>om</strong><br />
han lever under ordnade förhållanden <strong>och</strong> risken för återfall därmed bedöms s<strong>om</strong> liten. Det<br />
s<strong>om</strong> är fascinerande i ett sådant ställningstagande är att mannen under välordnade<br />
levnadsförhållanden faktiskt har begått ett brott <strong>och</strong> hans livssituation blir knappast mer<br />
välordnad av att ha blivit fälld för ett brott, men ändå bedöms risken för återfall s<strong>om</strong> låg. Ett<br />
fall där diskursen är med <strong>och</strong> påverkar är d<strong>om</strong> B 1524 – 08 s<strong>om</strong> även har analyserats i<br />
samband med diskursen <strong>om</strong> den aktive mannen. Gärningsmannen har återfallit i brott en kort<br />
tid efter det förra brottet (<strong>och</strong> återfallsrisken blir därmed mycket hög) men bland annat på<br />
grund av att han är en välordnad man blir påföljden endast villkorlig d<strong>om</strong> <strong>och</strong> böter. Den<br />
välordnade mannen har här gjort sig skyldig till att stjäla 20 000 kronor, även fast han senare<br />
ångrade sig.<br />
Ett annat fall där vikten av att vara en välordnad man visar sig är d<strong>om</strong> B 1427 – 09, vilket är<br />
det i kapitel 3.3.2 refererade fallet där gärningsmannen stulit varor till ett värde av 30 000<br />
kronor från en bensinstation. Han hade tidigare dömts flera olika brott men levde nu i ett<br />
stabilt förhållande <strong>och</strong> hade en praktiktjänst s<strong>om</strong> verkade kunna leda till ett lönebidragsjobb. I<br />
58
<strong>och</strong> med att han uppfyller två av de egenskaper (sambo <strong>och</strong> arbetar) s<strong>om</strong> kännetecknar den<br />
välordnade mannen <strong>och</strong> därför är på god väg att leva upp till den rådande<br />
maskulinitetsnormen döms han till skyddstillsyn. Den välordnade mannen hade här alltså<br />
brutit sig in på en bensinstation <strong>och</strong> stulit varor till ett värde av 30 000 kronor.<br />
Även gärningsmannen i d<strong>om</strong> B 1407 – 09 (också det sammanfattat i kapitel 4.3) hade stor<br />
nytta av att vara en välordnad man. Denne gärningsman hade systematiskt <strong>och</strong> över en<br />
tidsperiod stulit dels vissa olika varor men framför allt stulit <strong>och</strong> transporterat kopparskrot<br />
från Volvo Lastvagnars fabrik i Umeå (där han arbetade) till Örnsköldsvik. Efters<strong>om</strong> han var<br />
en välordnad man fann d<strong>om</strong>stolen att villkorlig d<strong>om</strong> räckte, vilket inte förenades med något<br />
bötesstraff då han förlorat sin anställning på grund av det han gjort. Marknadsvärdet på det<br />
den välordnade mannen stulit bedömdes vara cirka 86 000 kronor.<br />
S<strong>om</strong> synes kan alltså värdet på det s<strong>om</strong> den välordnade mannen stjäl vara relativt högt <strong>och</strong><br />
tillvägagångssättet vara rätt utstuderat, brottet kan till <strong>och</strong> med ha begåtts under prövotid eller<br />
så har den välordnade mannen tidigare gjort sig skyldig till rätt allvarlig brottslighet, men han<br />
k<strong>om</strong>mer ändå undan med en mild påföljd. Vikten av att vara en välordnad man är alltså<br />
mycket stor men det innebär också att konsekvenserna <strong>om</strong> gärningsmannen inte är en<br />
välordnad man är allvarliga. Detta visar sig i d<strong>om</strong> 2397 – 08 där gärningsmannen s<strong>om</strong> nyligen<br />
avtjänat ett fängelsestraff brutit sig in på Harrys i Umeå <strong>och</strong> stulit fyra flaskor alkohol.<br />
Efters<strong>om</strong> han nyligen suttit i fängelse (<strong>och</strong> inte var en välordnad man) fick han återigen ett<br />
fängelsestraff s<strong>om</strong> var två månader långt. Denne icke-välordnade man bröt sig in i en<br />
restaurang <strong>och</strong> stal fyra flaskor alkohol vilket gav hon<strong>om</strong> fängelse. Den välordnade mannen i<br />
d<strong>om</strong> B 1427 – 09 gör också ett inbrott <strong>och</strong> stjäl. Det han stjäl är värt 30 000 kronor, han får<br />
skyddstillsyn. Gärnings<strong>män</strong>nen är i mångt <strong>och</strong> mycket lika, med undantag för att den ickevälordnade<br />
mannen nyss suttit i fängelse, tillvägagångssättet är också likt, skillnaden på<br />
värdet på det stulna godset är väldigt stor, men det är inte den s<strong>om</strong> stulit mest s<strong>om</strong> får hårdast<br />
påföljd. Den välordnade mannen klarar sig lindrigt undan, han är en välordnad man <strong>och</strong><br />
därmed tillhör han den rådande maskulinitetsnormen; den s<strong>om</strong> är överordnad andra<br />
maskuliniteter <strong>och</strong> överordnad alla sorters femininiteter.<br />
5.10 Påföljder<br />
När det gäller de påföljder s<strong>om</strong> gärnings<strong>män</strong>nen i de studerade d<strong>om</strong>arna fått kan följande<br />
sägas. Ingen kvinnlig gärningsman har dömts till fängelse vilket inte är särskilt<br />
anmärkningsvärt efters<strong>om</strong> det generellt sett är ovanligt att <strong>kvinnor</strong> döms till fängelse <strong>och</strong> den<br />
59
ottslighet de kvinnliga gärnings<strong>män</strong>nen i studien gjort sig skyldiga till är i det stora hela inte<br />
heller av särskilt allvarligt slag. Däremot är skyddstillsyn vanligare för <strong>kvinnor</strong> än vad det är<br />
för <strong>män</strong> (även <strong>om</strong> denna påföljd även tillhör de vanligaste bland <strong>män</strong>nen) vilket hör samman<br />
med föreställningen <strong>om</strong> att <strong>kvinnor</strong> inte begår brott, när de väl gör det ska de behandlas,<br />
vårdas <strong>och</strong> övervakas (det är något s<strong>om</strong> är fel på dem efters<strong>om</strong> de inte beter sig sås<strong>om</strong> <strong>kvinnor</strong><br />
ska), inte straffas. Vad gäller ungd<strong>om</strong>svård så döms misshandlande <strong>kvinnor</strong> i undersökningen<br />
till det men inte misshandlande <strong>män</strong>, vid stöld är läget det <strong>om</strong>vända. Men där är skyddstillsyn<br />
<strong>och</strong> villkorlig d<strong>om</strong> med dagsböter betydligt vanligare för <strong>kvinnor</strong> än vad det är vid<br />
misshandel. Skyddstillsynen kan därmed tänkas väga upp den skillnaden s<strong>om</strong> finns vad gäller<br />
påföljden ungd<strong>om</strong>svård mellan kategorierna misshandel <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> stöld <strong>kvinnor</strong>. I de fall<br />
en kvinna anses kunna straffas blir straffet då böter, oftast i förening med en villkorlig d<strong>om</strong>.<br />
En viss andel av <strong>män</strong>nen i studien har däremot fått ett fängelsestraff, <strong>om</strong> de båda brotten<br />
jämförs har fler av kategorin stöld <strong>män</strong> dömts till fängelse än vad s<strong>om</strong> gäller för <strong>män</strong> av<br />
kategorin misshandel <strong>män</strong>. Skillnaden uttryckt i procentenheter är inte så stor men ser man till<br />
hur många fall det rör sig <strong>om</strong> är det tre gånger så många av de <strong>män</strong> s<strong>om</strong> befunnits skyldiga till<br />
stöld s<strong>om</strong> dömts till fängelse jämfört med de <strong>män</strong> s<strong>om</strong> är skyldiga till misshandel, men det<br />
beror på att antalet stöldfall är mycket högre än antalet misshandelsfall. Även andra<br />
straffliknande påföljder (s<strong>om</strong> närmast påminner <strong>om</strong> straffarbete, vilket det egentligen inte är)<br />
sås<strong>om</strong> skyddstillsyn <strong>och</strong> ungd<strong>om</strong>stjänst är vanligare påföljder för <strong>män</strong>nen i undersökningen<br />
än vad det är för <strong>kvinnor</strong>na. Det går tydligen bra att straffa <strong>män</strong>, men inte <strong>kvinnor</strong>, vilket kan<br />
tyda på att <strong>kvinnor</strong> inte ses s<strong>om</strong> lika ansvariga för sina handlingar.<br />
Det går alltså att säga att <strong>män</strong> generellt sett straffas hårdare än vad <strong>kvinnor</strong> gör men till det<br />
bör tilläggas att <strong>män</strong> generellt sett också gör sig skyldiga till grövre brottslighet, vilket<br />
naturligtvis ska ha hårdare straff. Om det till viss del beror på att det inte anses finnas samma<br />
vårdbehov för <strong>män</strong> s<strong>om</strong> begår brott är det fel men efters<strong>om</strong> det ändå är så att påföljden<br />
skyddstillsyn också är den vanligaste bland <strong>män</strong>nen verkar mycket tyda på att <strong>män</strong> får<br />
behandling när de ska ha den. Det är därför kanske snarare så att påståendet ska <strong>om</strong>formuleras<br />
till att <strong>kvinnor</strong> straffas lindrigare än vad <strong>män</strong> gör. Vilket är fel <strong>om</strong> det beror på en överdriven<br />
uppfattning <strong>om</strong> kvinnliga brottslingars behov av behandling <strong>och</strong> vård. Att det kan förek<strong>om</strong>ma<br />
en ”<strong>kvinnor</strong>abatt” är något s<strong>om</strong> Åklagarmyndigheten fastslår i en rapport. 166<br />
När <strong>kvinnor</strong><br />
handlar in<strong>om</strong> ramen för förväntat beteende får de lindrigare påföljder än vad <strong>män</strong>nen får. Ser<br />
166 Se fotnot 121.<br />
60
man däremot på enskilda fall i undersökningen kan man se att <strong>kvinnor</strong>, när tillvägagångssättet<br />
inte stämmer överens med förväntningar på <strong>kvinnor</strong>s beteende, får hårdare påföljder än vad<br />
<strong>kvinnor</strong> får annars eller lika hårda s<strong>om</strong> <strong>män</strong>nen får i fall där <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong> begått brott<br />
tillsammans (även <strong>om</strong> mannen fällts för grovt brott <strong>och</strong> kvinnan för brott av normalgraden).<br />
Det resultatet stämmer också överens med vad annan forskning k<strong>om</strong>mit fram till. 167<br />
En<br />
kvinna s<strong>om</strong> bryter både mot lagen <strong>och</strong> även mot normen blir hårdare straffad.<br />
5.11 Stöld från arbetsgivare – en jämförelse mellan två olika brottslingar<br />
Till sist en jämförelse mellan två fall av stöld där båda fallen handlar <strong>om</strong> att en anställd stulit<br />
från sin arbetsgivare, i övrigt är de ganska olika. I ena fallet är det en kvinna <strong>och</strong> i det andra<br />
fallet är det en man, båda fallen (d<strong>om</strong> B 607 – 09 samt d<strong>om</strong> B 1407 – 09) har presenterats i<br />
sina respektive avsnitt (kapitel 4.2 samt 4.3). Mannen stjäl tre ton kopparskrot till ett<br />
marknadsvärde av ca 86 000 kr, något han gör gen<strong>om</strong> att systematiskt under en tidsperiod där<br />
han fraktar ut detta skrot från fabriken. Kvinnan stjäl gårdagens dagskassa (579 kr), något<br />
s<strong>om</strong> (enligt henne själv) var ett plötsligt infall. Båda fälls för stöld <strong>och</strong> båda får villkorlig d<strong>om</strong><br />
(inga böter efters<strong>om</strong> de förlorat sina jobb). Skillnaden är att det i hans fall inte nämns något<br />
<strong>om</strong> att det skulle vara ett missbruk av förtroende att stjäla från sin arbetsgivare, men det får<br />
däremot hon höra. Och det är också därför hon döms för stöld (trots att värdet ligger långt<br />
under gränsen mellan stöld <strong>och</strong> snatteri). Det är en mycket stor skillnad på värdet av det s<strong>om</strong><br />
kvinnan respektive mannen stulit <strong>och</strong> <strong>om</strong>ständigheterna kring brotten är också väldigt olika.<br />
Ändå döms de båda för stöld <strong>och</strong> de får samma påföljd. D<strong>om</strong>stolen bemödar sig dessut<strong>om</strong> när<br />
det gäller kvinnan att i d<strong>om</strong>en påpeka det missbruk av förtroende det utgör att stjäla från en<br />
arbetsgivare, vilket man alltså inte gör när det gäller mannen. Det går att påstå att det är ett<br />
missbruk av förtroende att utstuderat stjäla så pass värdefullt gods från sin arbetsgivare, även<br />
<strong>om</strong> det i detta fall rör sig <strong>om</strong> en betydligt större arbetsgivare än kvinnans. Att poängtera i<br />
d<strong>om</strong>en att det rör sig <strong>om</strong> ett missbruk av förtroende är inte fel men då bör det även göras det i<br />
mannens fall. Det förek<strong>om</strong>mer inte sällan i det undersökta materialet att d<strong>om</strong>stolen ägnar sig<br />
åt någon sorts uppfostran i d<strong>om</strong>en när gärningsmannen är en kvinna men inte alls lika ofta när<br />
det är en man.<br />
När en man begår brott bryter han inte mot de förväntningar s<strong>om</strong> finns på maskulinitet, men<br />
att inte följa reglerna <strong>och</strong> göra s<strong>om</strong> man ska är inte något s<strong>om</strong> förväntas av en kvinna. När hon<br />
nu bryter mot det mönstret blir hon straffad hårdare. Detta är kopplat till föreställningen <strong>om</strong><br />
167 Diesen (2005), s. 214.<br />
61
att <strong>kvinnor</strong> inte begår brott <strong>och</strong> även till diskursen <strong>om</strong> att <strong>kvinnor</strong> är passiva. I de två nu<br />
jämförda fallen är mannen aktiv, vilket inte ses s<strong>om</strong> underligt, det är en av de egenskaper s<strong>om</strong><br />
associeras till maskulinitet. Att kvinnan är aktiv, <strong>och</strong> inte passiv, det är däremot konstigt. Så<br />
ska hon inte vara, hon har brutit mot de oskrivna regler s<strong>om</strong> också styr d<strong>om</strong>stolens agerande.<br />
6. Femininiteter, maskuliniteter, kriminalitet – en diskussion<br />
Till sist ska här nu resultatet av studien diskuteras liks<strong>om</strong> det s<strong>om</strong> presenterats kring<br />
förhållandet mellan kriminalitet <strong>och</strong> femininitet respektive maskulinitet. Frågor s<strong>om</strong> <strong>om</strong> man<br />
kan tala <strong>om</strong> kvinnlig respektive manlig brottslighet, samhällets syn på våld <strong>och</strong> <strong>om</strong> relationen<br />
mellan kriminologi <strong>och</strong> genus diskuteras. Dessut<strong>om</strong> k<strong>om</strong>mer diskurserna <strong>kvinnor</strong> begår inte<br />
brott, välordnad man <strong>och</strong> kvinna åtrår man diskuteras, där fokus vad gäller den sistnämnda<br />
diskursen ligger på heteronormativitet. Kapitlet avslutas med att de konsekvenser förek<strong>om</strong>sten<br />
av diskurser får för den enskilda gärningsmannen <strong>och</strong> hennes eller hans rätt till en rättvis<br />
prövning. Vad s<strong>om</strong> behöver göras för att en så rättvis prövning s<strong>om</strong> möjligt ska fås, med<br />
minimalt inflytande av obsoleta föreställningar <strong>om</strong> kön, behandlas även. Diskussionen ämnar<br />
förut<strong>om</strong> att besvara de frågeställningar s<strong>om</strong> specificerat syftet också väcka nya<br />
frågeställningar s<strong>om</strong> lämnas till läsaren att fundera över.<br />
6.1 Kvinnlig <strong>och</strong> manlig brottslighet?<br />
Vad är ”kvinnlig brottslighet” <strong>och</strong> vad är ”manlig brottslighet” <strong>och</strong> går det ens att tala <strong>om</strong> just<br />
”kvinnlig” <strong>och</strong> ”manlig” brottslighet? När vi ser till vilken sorts brottslighet <strong>män</strong> respektive<br />
<strong>kvinnor</strong> begår är likheterna stora. Det handlar mycket <strong>om</strong> stöldbrott <strong>och</strong> trafikbrott även <strong>om</strong><br />
<strong>män</strong> har en större spridning på vilka sorters brott de begår, medan så mycket s<strong>om</strong> 40 % av<br />
<strong>kvinnor</strong>nas brottslighet är stöldbrotten <strong>och</strong> trafikbrotten är vanligare bland <strong>män</strong> än bland<br />
<strong>kvinnor</strong>. Annars är alltså likheterna stora mellan <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong> s<strong>om</strong> begår brott. Även när<br />
det gäller återfallsrisk <strong>och</strong> utseendet på den kriminella karriären så är likheterna stora mellan<br />
<strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong>, de följer samma utvecklingskurva även <strong>om</strong> <strong>män</strong>nen ligger högre. Det går<br />
därför måhända inte att tala <strong>om</strong> en manlig respektive en kvinnlig brottslighet; skillnaden<br />
ligger snarare i att fler <strong>män</strong> begår brott <strong>och</strong> att brotten de begår i regel är grövre. Det handlar<br />
snarare <strong>om</strong> en skillnad i kvantitet än en artskillnad. Däremot framställs ofta brottslighet s<strong>om</strong><br />
sådan s<strong>om</strong> manlig, kriminalitet är <strong>män</strong>nens territorium, för <strong>kvinnor</strong> begår inte brott, anses det.<br />
Därigen<strong>om</strong> osynliggörs de kriminella <strong>kvinnor</strong>na.<br />
62
En skillnad mellan <strong>män</strong>s <strong>och</strong> <strong>kvinnor</strong>s brottslighet s<strong>om</strong> ändå skulle kunna tala för att det finns<br />
en manlig <strong>och</strong> en kvinnlig brottslighet är att den stora olikheten när det gäller vilka brott s<strong>om</strong><br />
begås utgörs av våldsbrotten. Även <strong>om</strong> våldsbrott också är ovanligt bland de brott s<strong>om</strong> <strong>män</strong><br />
begår är det betydligt vanligare att en man begår ett våldsbrott än att en kvinna gör det <strong>och</strong><br />
<strong>män</strong> begår också den största delen av antalet våldsbrott varje år. Våld är alltså vad s<strong>om</strong> skiljer<br />
<strong>män</strong>s <strong>och</strong> <strong>kvinnor</strong>s brottslighet åt. Visserligen har, s<strong>om</strong> nämndes i kapitel 4.2, <strong>kvinnor</strong>s våld<br />
(när det handlar <strong>om</strong> våld utan dödlig utgång) ökat kraftigt de senaste åren, medan det dödliga<br />
våldet håller sig på en konstant låg nivå, men fortfarande är det <strong>män</strong>nen s<strong>om</strong> d<strong>om</strong>inerar i<br />
våldsbrottsstatistiken. Varför <strong>män</strong> begår så många fler våldsbrott finns det många olika teorier<br />
<strong>om</strong>kring s<strong>om</strong> har behandlats i analysen <strong>och</strong> s<strong>om</strong> sagts finns det nog flera olika orsaker s<strong>om</strong><br />
samverkar till att <strong>män</strong> begår så många fler våldsbrott. Trots denna skillnad vad gäller de brott<br />
s<strong>om</strong> <strong>män</strong> <strong>och</strong> <strong>kvinnor</strong> begår är det nog mer riktigt att tala <strong>om</strong> <strong>män</strong>s <strong>och</strong> <strong>kvinnor</strong>s brottslighet<br />
eller de brott s<strong>om</strong> är vanligast att <strong>män</strong> begår respektive att <strong>kvinnor</strong> begår än manlig eller<br />
kvinnlig brottslighet. Även <strong>om</strong> diskursen är att det är <strong>män</strong> s<strong>om</strong> begår brott, så begår både<br />
<strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong> brott av rätt lika orsaker. Det är inte genus eller kön s<strong>om</strong> styr <strong>om</strong> du begår<br />
brott eller inte, däremot har ditt genus betydelse för hur du uppfattas <strong>och</strong> bedöms <strong>om</strong> du blir<br />
upptäckt. Att bryta mot lagen är inte något specifikt manligt eller kvinnligt utan något<br />
<strong>män</strong>skligt.<br />
6.2 Kvinnor begår inte brott<br />
S<strong>om</strong> tidigare förklarats råder det en föreställning i samhället <strong>om</strong> att <strong>kvinnor</strong> inte begår brott<br />
vilket också är en diskurs s<strong>om</strong> verkar i de d<strong>om</strong>ar s<strong>om</strong> studerats inför denna uppsats. Diskursen<br />
hindrar d<strong>om</strong>stolen att se att en kvinna har begått ett brott, hur allvarligt det brott hon begått är<br />
eller hennes roll i ett brott s<strong>om</strong> begåtts med en eller flera <strong>män</strong>. Den kan också leda till att<br />
återfallsrisken inte bedöms s<strong>om</strong> särskilt hög. Dessut<strong>om</strong> kan diskursen leda till att en kvinna<br />
s<strong>om</strong> begått ett särskilt allvarligt brott eller även på andra sätt brutit mot föreställningar <strong>om</strong><br />
kvinnlighet (till exempel gen<strong>om</strong> att vara särskilt aktiv) straffas hårdare än <strong>om</strong> en man skulle<br />
ha begått samma brott. Diskursen är alltså central för kvinnliga brottslingar <strong>och</strong> också den<br />
diskurs s<strong>om</strong> många andra diskurser <strong>om</strong> <strong>kvinnor</strong>s brottslighet hör samman med. Om<br />
inställningen till en person vars skuld till ett brott ska avgöras är att en sådan person inte begår<br />
brott överhuvudtaget medför det självklart konsekvenser. Konsekvenser s<strong>om</strong> inte borde få<br />
finnas efters<strong>om</strong> deras orsak (förlegade föreställningar <strong>om</strong> femininitet <strong>och</strong> maskulinitet) ska<br />
vara helt ovidk<strong>om</strong>mande när d<strong>om</strong>stolen dömer.<br />
63
Det är inte bara i d<strong>om</strong>stolen s<strong>om</strong> diskursen för med sig konsekvenser, det händer också i<br />
samhället. Diskursen kan styra <strong>kvinnor</strong>s handlingar så att de inte begår brott, de är ju <strong>kvinnor</strong><br />
<strong>och</strong> det förutsätts att de inte begår brott, <strong>och</strong> därmed bidrar den till det faktum att <strong>kvinnor</strong><br />
begår färre brott än <strong>män</strong>. Den påverkar också folks inställning till <strong>kvinnor</strong> s<strong>om</strong> begår brott <strong>och</strong><br />
även kvinnliga brottslingars självbild. De vet att de inte gjort s<strong>om</strong> de ska (i dubbel<br />
bemärkelse), de vet att de har varit en ”dålig kvinna”. Just hotet <strong>om</strong> den dåliga kvinnan håller<br />
<strong>kvinnor</strong> i schack <strong>och</strong> påverkar deras beteende; både vad de gör för att undvika att vara en<br />
dålig kvinna <strong>och</strong> vad de gör när de väl blivit en sådan. 168<br />
Vad s<strong>om</strong> är en dålig kvinna är något<br />
s<strong>om</strong> alla, både <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong>, är oerhört väl medvetna <strong>om</strong>; en kvinna s<strong>om</strong> på många sätt<br />
<strong>och</strong> vis inte alls lever upp till de ideal s<strong>om</strong> finns för femininitet, en kvinna s<strong>om</strong> inte följer<br />
lagar <strong>och</strong> regler <strong>och</strong> en kvinna s<strong>om</strong> inte drar sig för att ha sex när hon vill, med vem hon vill,<br />
hur hon vill <strong>och</strong> med hur många olika partners hon vill. Den dåliga kvinnan är alltid<br />
kontroversiell <strong>och</strong> den föreställningen har också stor betydelse för kvinnliga brottslingar (<strong>och</strong><br />
<strong>kvinnor</strong> i all<strong>män</strong>het). Det samhälle vi växer upp i påverkar oss <strong>och</strong> formar oss till att alltid<br />
behöva relatera till de egenskaper s<strong>om</strong> associeras till femininitet <strong>och</strong> maskulinitet oavsett <strong>om</strong><br />
vi accepterar dem eller inte. Även <strong>om</strong> en kvinna helt förkastar föreställningen <strong>om</strong> att <strong>kvinnor</strong><br />
inte begår brott <strong>och</strong> dessut<strong>om</strong> ignorerar <strong>om</strong> hon stämplas s<strong>om</strong> en dålig kvinna k<strong>om</strong>mer dessa<br />
diskurser att medföra konsekvenser för henne efters<strong>om</strong> de finns runt <strong>om</strong>kring.<br />
Diskursen <strong>om</strong> den välordnade mannen finns s<strong>om</strong> sagt men finns den välordnade kvinnan?<br />
Svaret på den frågan är nej, den välordnade kvinnan finns inte när det gäller kvinnliga<br />
brottslingar. En välordnad kvinna kan inte begå brott efters<strong>om</strong> diskursen är att <strong>kvinnor</strong> inte<br />
begår brott. Den kvinna s<strong>om</strong> begår ett brott är per definition inte en välordnad kvinna, det är<br />
inte möjligt. Den diskurs s<strong>om</strong> dock ger ungefär samma konsekvenser för kvinnliga<br />
brottslingar s<strong>om</strong> diskursen <strong>om</strong> den välordnade mannen ger för manliga brottslingar är<br />
diskursen mamman. För <strong>om</strong> det anses otänkbart att en kvinna bryter mot lagen anses det än<br />
mer otänkbart att en mamma skulle göra det. Skulle hon s<strong>om</strong> av en händelse göra så finns det<br />
säkerligen någon förmildrande <strong>om</strong>ständighet, anses det.<br />
När det forskas <strong>om</strong> <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> brott är det ofta med fokus på kvinnan s<strong>om</strong> offer för brottet<br />
men sällan s<strong>om</strong> förövare. Hon blir utsatt för brott av en man s<strong>om</strong> därmed är förövaren, den<br />
brottslige. Kvinnan blir ett offer. Även när kvinnan begår ett brott framställs hon inte sällan<br />
s<strong>om</strong> ett offer för någon <strong>om</strong>ständighet s<strong>om</strong> kan förklara varför hon har begått ett brott. Hon är<br />
168 Lander (2003), s. 41.<br />
64
ett offer för en mans våld eller ett offer för social utsatthet. Om inte det så lider hon av en<br />
APS. Hon är en kvinna <strong>och</strong> därför ska hon vara passiv, svag <strong>och</strong> inte begå brott, hon kan inte<br />
vara fullt ansvarig för det hon gjort, det måste finnas något s<strong>om</strong> förklarar eller ursäktar varför<br />
hon har begått brottet. De konsekvenser s<strong>om</strong> fås av att på detta vis göra kvinnan till ett offer<br />
är att hon inte blir fullt ut ansvarig för sina handlingar, vilket är en bidragande orsak till att<br />
<strong>kvinnor</strong> straffas lindrigare än <strong>män</strong>. En annan konsekvens av offerföreställningen kan vara att<br />
den är med <strong>och</strong> bidrar till att <strong>kvinnor</strong> oftare än <strong>män</strong> bedöms lida av en APS <strong>och</strong> på så vis blir<br />
sannolikheten högre att dömas till rättspsykiatrisk vård <strong>och</strong> det kan diskuteras <strong>om</strong> det är att<br />
ses s<strong>om</strong> en lindrigare påföljd än fängelse. Visserligen behöver den s<strong>om</strong> vårdas nödvändigtvis<br />
vara inlåst på samma sätt s<strong>om</strong> den s<strong>om</strong> sitter i fängelse, men de s<strong>om</strong> sitter i fängelse k<strong>om</strong>mer i<br />
all<strong>män</strong>het ut snabbare än vad de s<strong>om</strong> vårdas gör. Därigen<strong>om</strong> kan det ses s<strong>om</strong> att<br />
rättspsykiatrisk vård blir en mer ingripande påföljd.<br />
Något s<strong>om</strong> också är allvarligt är den kvinnosyn s<strong>om</strong> offerföreställningen förmedlar. Ingen vill<br />
vara ett offer, men det är ändå så s<strong>om</strong> dessa <strong>kvinnor</strong> utmålas. Även när en kvinna s<strong>om</strong> begått<br />
ett brott tar på sig ansvaret <strong>och</strong> säger att det var fullt medvetet det hon gjorde, att hon inte är<br />
ett offer, så stämplas hon ändå s<strong>om</strong> ett sådant. 169<br />
Offerföreställningen blir ett sätt att hålla nere<br />
<strong>kvinnor</strong>, gen<strong>om</strong> att stämplas s<strong>om</strong> offer uppmuntras inte <strong>kvinnor</strong> till att vara aktiva <strong>och</strong> ta<br />
initiativ <strong>och</strong> ta för sig i samhället, för de är ändå offer så vad skulle det ligga för mening i det?<br />
De får heller inte ta det fulla ansvaret för sina handlingar. Det kan knappast ses s<strong>om</strong> önskvärt<br />
att <strong>kvinnor</strong> inser att <strong>om</strong> de begår brott blir de inte lika hårt straffade s<strong>om</strong> deras manliga<br />
motsvarigheter, så länge de håller sig in<strong>om</strong> vissa ramar. För de <strong>kvinnor</strong> s<strong>om</strong> inte har något<br />
emot att begå brott kan det snarare fungera sporrande.<br />
6.3 Två mansbilder<br />
Ur de diskurser s<strong>om</strong> presenterats framträder två olika mansbilder, vissa av diskurserna går att<br />
associera till båda mansbilderna men de fungerar på olika sätt beroende på i vilket<br />
sammanhang de är. Den ene mannen befinner sig i samhällets centrum, har kontroll på sig<br />
själv <strong>och</strong> sin <strong>om</strong>givning <strong>och</strong> kan behärska sitt våldsanvändande. När det gäller den<br />
mansbilden handlar det i mångt <strong>och</strong> mycket <strong>om</strong> den välordnade mannen men det behöver<br />
däremot inte vara det. Den andra mansbilden representerar mannen s<strong>om</strong> i stället befinner sig i<br />
utkanten av samhället, inte har någon självkontroll <strong>och</strong> inte heller kan kontrollera sitt<br />
våldsanvändande. Här rör det sig <strong>om</strong> en icke-välordnad man s<strong>om</strong> dessut<strong>om</strong> är våldsam <strong>och</strong><br />
169 Kordon <strong>och</strong> Wetterqvist (2006), s. 9.<br />
65
aggressiv. Båda dessa sorters <strong>män</strong> begår brott men de konsekvenser de får möta för sitt<br />
kriminella beteende är väldigt olika. För den första mansbilden har s<strong>om</strong> sagt kontroll, har en<br />
bra uppfattning <strong>om</strong> hur samhället är uppbyggt <strong>och</strong> blir dömd av dem s<strong>om</strong> är lika hon<strong>om</strong>. Han<br />
begår brott på ”rätt” sätt. Den andre mannen har inte kontroll på det han gör, vet inte vad <strong>och</strong><br />
hur han ska göra då han har liten uppfattning <strong>om</strong> hur samhället <strong>om</strong>kring hon<strong>om</strong> är uppbyggt<br />
<strong>och</strong> blir inte dömd av dem s<strong>om</strong> är lika hon<strong>om</strong>. Även <strong>om</strong> han fortfarande är en man så är han<br />
ändå en ”annan” sorts man, en s<strong>om</strong> kan tänkas begå brott <strong>och</strong> han straffas därför hårdare. Den<br />
första gruppen av <strong>män</strong> antas inte begå brott <strong>och</strong> det beror s<strong>om</strong> tidigare sagts på deras sociala<br />
ställning; de anses inte behöva begå brott <strong>och</strong> gör de det handlar det snarast <strong>om</strong> en<br />
engångsföreteelse. För den andra gruppen, den s<strong>om</strong> står utanför, anses det inte alls konstigt<br />
att de begår brott, även <strong>om</strong> det fortfarande ur lagens mening är fel. Det är alltså det s<strong>om</strong><br />
skiljer dessa två grupper åt när det gäller brottslighet. Det de har gemensamt är just det att de<br />
är <strong>män</strong> <strong>och</strong> att det därmed inte innebär att deras maskulinitet ifrågasätts för att de begår brott.<br />
6.4 Välordnade <strong>män</strong> s<strong>om</strong> döms <strong>och</strong> dömer<br />
Efters<strong>om</strong> de välordnade <strong>män</strong>nen hör till den sorts maskulinitet s<strong>om</strong> utgör normen för manligt<br />
beteende <strong>och</strong> därmed överordnas både andra sorters maskuliniteter <strong>och</strong> alla sorters<br />
femininiteter har de i mångt <strong>och</strong> mycket ett övertag i samhället, de gynnas av att vara just<br />
välordnade <strong>män</strong>. S<strong>om</strong> detta arbete visat gynnas de också av att vara välordnade <strong>män</strong> i<br />
brottmålsrättegångar i våra d<strong>om</strong>stolar. Detta beror till stor del på att de har den ställning i<br />
samhället s<strong>om</strong> de har <strong>och</strong> samhället är med <strong>och</strong> påverkar de s<strong>om</strong> agerar i d<strong>om</strong>stolen, efters<strong>om</strong><br />
de är en del av samhället. Vad s<strong>om</strong> därtill kan ha betydelse för att de välordnade <strong>män</strong>nen<br />
gynnas i d<strong>om</strong>stolarna är att det precis s<strong>om</strong> att det enligt Yourstone förek<strong>om</strong>mer så kallat<br />
”ingroup bias” bland d<strong>om</strong>arna när de ska bedöma <strong>om</strong> gärningsmannen lider av en APS så kan<br />
det också vara så att det förek<strong>om</strong>mer ”ingroup bias” bland de manliga d<strong>om</strong>arna till förmån för<br />
vissa manliga gärnings<strong>män</strong>, de välordnade <strong>män</strong>nen. Könsfördelningen bland de ordinarie<br />
d<strong>om</strong>arna i Sverige är sådan att det fortfarande är flest <strong>män</strong> s<strong>om</strong> sitter på dessa poster, 170<br />
<strong>och</strong><br />
de kan säkerligen betraktas s<strong>om</strong> välordnade <strong>män</strong>. Därför kan de vara benägna att bedöma de<br />
välordnade gärnings<strong>män</strong>nen lindrigare, till exempel gen<strong>om</strong> att inte bedöma återfallsrisken<br />
s<strong>om</strong> särskilt hög. Efters<strong>om</strong> de tillhör samma grupp s<strong>om</strong> de s<strong>om</strong> de är satta att bedöma känner<br />
de igen sig själva i den tilltalade <strong>och</strong> behandlar hon<strong>om</strong> därför sås<strong>om</strong> de själva skulle vilja bli<br />
behandlade i samma situation. Tanken att personen i fråga skulle kunna bli eller vara en<br />
återfallsförbrytare eller kriminell person ses s<strong>om</strong> alltför främmande efters<strong>om</strong> ”han är ju s<strong>om</strong><br />
170 SOU 2007:108, s. 108.<br />
66
vi”, det är ”de andra” s<strong>om</strong> är kriminella <strong>och</strong> begår brott. När det gäller könsfördelningen<br />
bland juriststudenterna är det snarare fler <strong>kvinnor</strong> än <strong>män</strong>, varför det kan leda till att den<br />
könsbundna partiskheten mot välordnade <strong>män</strong> in<strong>om</strong> d<strong>om</strong>arkåren kan minska. 171<br />
Å andra sidan<br />
är det inget s<strong>om</strong> kan sägas med säkerhet då även dessa <strong>kvinnor</strong> är del i det samhälle där<br />
välordnade <strong>män</strong> premieras <strong>och</strong> därigen<strong>om</strong> kan samma diskurser <strong>och</strong> föreställningar styra även<br />
dem, eller så visar de mer könsbunden partiskhet mot <strong>kvinnor</strong>na.<br />
6.5 Våldet, samhället <strong>och</strong> d<strong>om</strong>stolen<br />
Sås<strong>om</strong> behandlats i analysen kan våld, tack vare samhällets k<strong>om</strong>plexa inställning till våld,<br />
vara kriminaliserat <strong>och</strong> accepterat eller ursäktat på samma gång. Det finns uppfattningar i<br />
samhället <strong>om</strong> när det är acceptabelt att använda våld s<strong>om</strong> går utöver de ramar s<strong>om</strong> rätten till<br />
nödvärn ställer upp samt hur våldet ska utföras för att vara ”godkänt”. Att våld är en del av<br />
samhället accepteras, det måste bara regleras. Spelregler måste ställas upp för när, var <strong>och</strong> hur<br />
det går bra att använda sig av våld. Den s<strong>om</strong> håller sig till spelreglerna klarar sig <strong>och</strong> den s<strong>om</strong><br />
bryter mot dem straffas. Det går väl egentligen inte att säga så mycket emot det, <strong>om</strong> vi<br />
accepterar våld s<strong>om</strong> en del av vårt samhälle behöver det kontrolleras, men problemet dyker<br />
upp när inställningen till det accepterade våldet får inflytande på hur det kriminaliserade<br />
våldet bedöms. Exempel på detta har visat sig i det studerade materialet gen<strong>om</strong> den så kallade<br />
”fula” misshandeln eller att det på något vis skulle kunna vara en ursäkt att gärningsmannen<br />
misshandlade målsäganden efters<strong>om</strong> målsäganden kränkt hans lillasyster. Visserligen hade<br />
inte dessa föreställningar särskilt stort inflytande på utgången i de respektive fallen men de<br />
visar ändå på att de finns där <strong>och</strong> kan därmed ha ett mycket större inflytande i andra fall.<br />
D<strong>om</strong>stolen är en del av samhället <strong>och</strong> påverkas därför av samhället precis s<strong>om</strong> den också<br />
påverkar samhället. Samhällets inställning till våld; när det anses rätt <strong>och</strong> när det anses fel<br />
påverkar därför d<strong>om</strong>stolens inställning. Den s<strong>om</strong> brukar våld på ”rätt” sätt <strong>och</strong> i ”rätt”<br />
situationer k<strong>om</strong>mer därför lindrigare undan än den s<strong>om</strong> inte gör det (även i fall där det inte<br />
handlar <strong>om</strong> nödvärn). Så länge s<strong>om</strong> samhällets inställning till våld är så s<strong>om</strong> det är nu, där det<br />
är mer accepterat i vissa fall än i andra, så kan inte d<strong>om</strong>stolen göra så mycket annat heller.<br />
Vad den enskilde d<strong>om</strong>aren (eller åklagaren <strong>och</strong> advokaten) kan göra är att vara medveten <strong>om</strong><br />
den inverkan sociala föreställningar <strong>och</strong> diskurser har på dem för att på så vis kunna göra mer<br />
medvetna beslut. Fattar jag det här beslutet på objektiva grunder eller låter jag mig påverkas<br />
av mina egna föreställningar <strong>och</strong> förd<strong>om</strong>ar <strong>om</strong> våld (eller kriminalitet i största all<strong>män</strong>het) <strong>och</strong><br />
maskulinitet eller femininitet? Är det på grund av att min föreställning är att <strong>kvinnor</strong> inte<br />
171 A.st.<br />
67
ukar våld s<strong>om</strong> jag nu ser extra allvarligt på den kvinna s<strong>om</strong> nu står åtalad för misshandel<br />
eller är det för att misshandeln i sig är allvarlig? Även <strong>om</strong> vi <strong>män</strong>niskor aldrig kan bli helt<br />
objektiva efters<strong>om</strong> vi är subjektiva varelser så kan ett medvetandegörande <strong>om</strong> hur vi påverkas<br />
när vi fattar beslut <strong>och</strong> bedömer andra göra att de beslut vi fattar <strong>och</strong> bedömningar vi gör blir<br />
mer objektiva. Det kan kanske i sin tur på lång sikt påverka inställningen till våld i samhället.<br />
6.6 Kriminologi <strong>och</strong> genus<br />
Kriminologi – att få kunskap <strong>om</strong> brott <strong>och</strong> de s<strong>om</strong> begår brott är viktigt för att kunna bekämpa<br />
brott <strong>och</strong> också för att på bästa sätt kunna återföra brottslingen till ett laglydigt liv ute i<br />
samhället. Kriminologin betyder därför mycket för de s<strong>om</strong> praktiserar straffrätt eller forskar<br />
in<strong>om</strong> det rätts<strong>om</strong>rådet. Det är därför också väldigt viktigt att den kriminologiska forskningen<br />
är allsidig <strong>och</strong> inte bara forskar <strong>om</strong> brottslingar av viss etnicitet, med viss social bakgrund<br />
eller för den delen av visst kön. Människor av alla sorters etnicitet eller social bakgrund eller<br />
kön begår brott. Att det på senare tid börjat forskas mer <strong>om</strong> kvinnliga brottslingar är därför<br />
välk<strong>om</strong>met <strong>och</strong> det behövs än mer. De kvinnliga brottslingarna måste få en större plats i de<br />
kriminologiska standardverken <strong>och</strong> inte bara behandlas i för ämnet avsedda böcker (s<strong>om</strong><br />
dessut<strong>om</strong> ofta <strong>och</strong> gärna påpekar just hur dåligt <strong>och</strong> lite kvinnliga brottslingar lyfts fram i<br />
kriminologins huvudfåra <strong>och</strong> grundläggande böcker). Kvinnor begår brott, även riktigt grova<br />
sådana, vilket är något s<strong>om</strong> inte ska förnekas eller osynliggöras. Om de endast behandlas i<br />
speciallitteratur eller på fördjupningskurser osynliggörs det <strong>och</strong> diskursen <strong>om</strong> att <strong>kvinnor</strong> inte<br />
begår brott får därigen<strong>om</strong> leva vidare. Män s<strong>om</strong> begår brott måste också lyftas fram på ett<br />
annat sätt än tidigare. Förhållandet mellan maskulinitet <strong>och</strong> kriminalitet måste undersökas <strong>och</strong><br />
problematiseras <strong>och</strong> inte bara låta <strong>män</strong>nen vara skenbart osynliggjorda i kriminologiska<br />
standardverk <strong>och</strong> lagtext, gömda bak<strong>om</strong> ”neutrala” ord s<strong>om</strong> brottsling <strong>och</strong> gärningsman. Att<br />
<strong>män</strong> s<strong>om</strong> begår brott också har ett genus <strong>och</strong> inte är någon sorts genuslös brottsling måste<br />
betonas.<br />
Att det är relationen mellan femininitet <strong>och</strong> kriminalitet s<strong>om</strong> främst problematiseras i dag <strong>och</strong><br />
inte relationen mellan maskulinitet <strong>och</strong> kriminalitet kan tänkas bero på att det är det manliga<br />
s<strong>om</strong> är normen, både i all<strong>män</strong>het <strong>och</strong> när det gäller kriminalitet (efters<strong>om</strong> femininitet <strong>och</strong><br />
kriminalitet inte anses höra ihop enligt diskursen så är det alltså maskuliniteten s<strong>om</strong> är norm).<br />
Maskuliniteten blir därför huvudregeln <strong>och</strong> femininiteten undantaget. Huvudregeln ses därför<br />
s<strong>om</strong> självklar, den behöver inte ifrågasättas eller undersökas. Det är undantaget s<strong>om</strong> måste<br />
undersökas, det är ju avvikande <strong>och</strong> annorlunda. Hur maskulinitet relaterar till kriminalitet ses<br />
därför inte s<strong>om</strong> intressant, det är så självklart att maskulinitet <strong>och</strong> kriminalitet hör ihop att det<br />
68
inte behöver ifrågasättas. Vad s<strong>om</strong> måste undersökas <strong>och</strong> problematiseras är i stället de s<strong>om</strong><br />
bryter mot normen, det vill säga de <strong>kvinnor</strong> s<strong>om</strong> begår brott. Varför är de inte s<strong>om</strong> <strong>kvinnor</strong><br />
”ska” vara? Det blir alltså undantaget s<strong>om</strong> blir det intressanta att utreda <strong>och</strong> analysera utifrån<br />
ett genusperspektiv. Det är en trend s<strong>om</strong> måste brytas, dels det att kvinnliga brottslingar<br />
betraktas s<strong>om</strong> undantag <strong>och</strong> dels det att manliga brottslingar ses s<strong>om</strong> en självklar huvudregel.<br />
Kunskap <strong>om</strong> <strong>kvinnor</strong> s<strong>om</strong> brottslingar <strong>och</strong> <strong>män</strong> s<strong>om</strong> brottslingar s<strong>om</strong> erhållits gen<strong>om</strong> att<br />
förhållandet mellan kriminalitet <strong>och</strong> femininitet respektive maskulinitet undersökts,<br />
problematiserats <strong>och</strong> analyserats gör att vi bättre kan se <strong>och</strong> förstå likheter <strong>och</strong> skillnader<br />
mellan kvinnliga <strong>och</strong> manliga kriminella individer. Det ger också en ökad förståelse för <strong>och</strong><br />
bild av hur, var, när <strong>och</strong> framföra allt varför <strong>män</strong>niskor begår brott, inte bara varför <strong>män</strong> (s<strong>om</strong><br />
skenbart ses s<strong>om</strong> könlösa brottslingar) begår brott <strong>och</strong> <strong>kvinnor</strong> ”inte” begår brott. Därigen<strong>om</strong><br />
kan vi förstå vad s<strong>om</strong> verkligen behöver göras för att bekämpa brottsligheten. Det skulle<br />
också leda till att de föreställningar <strong>om</strong> manliga <strong>och</strong> kvinnliga brottslingar s<strong>om</strong> finns i våra<br />
d<strong>om</strong>stolar (<strong>och</strong> i samhället) kan bemötas på ett bättre sätt efters<strong>om</strong> vi då har bättre kunskap<br />
<strong>om</strong> dem. Något s<strong>om</strong> i sin tur kan leda till en rättvisare prövning av de gärnings<strong>män</strong> s<strong>om</strong> står<br />
åtalade för brott, där den d<strong>om</strong> de får beror på vad de har gjort <strong>och</strong> inte vilket kön de har.<br />
6.7 Kvinna åtrår man <strong>och</strong> man åtrår kvinna - heteronormativitet<br />
Att några av de egenskaper s<strong>om</strong> associeras till femininitet respektive maskulinitet är att åtrå<br />
<strong>och</strong> åtrås av det motsatta könet ger uttryck för den heteronormativitet s<strong>om</strong> råder i samhället.<br />
Heterosexualitet ses s<strong>om</strong> det normala <strong>och</strong> h<strong>om</strong>o-, bi <strong>och</strong> transsexualitet ses s<strong>om</strong> undantaget<br />
från huvudregeln. HBT - personer (h<strong>om</strong>o-, bi- <strong>och</strong> transsexuella) ses därför inte s<strong>om</strong> ”riktiga”<br />
<strong>män</strong> <strong>och</strong> <strong>kvinnor</strong>, något s<strong>om</strong> framgår av att h<strong>om</strong>osexuella <strong>män</strong> ofta anses vara <strong>och</strong> framställs<br />
s<strong>om</strong> mer stereotypt feminina <strong>och</strong> vice versa för de h<strong>om</strong>osexuella <strong>kvinnor</strong>na. Diskursen leder<br />
här till ett osynliggörande av HBT - personer <strong>och</strong> därmed påverkas förståelsen av deras<br />
situation negativt. Vid brottmålsrättegångar kan det leda till att de fördelar respektive<br />
nackdelar s<strong>om</strong> diskurser <strong>om</strong> femininitet <strong>och</strong> maskulinitet leder till för gärnings<strong>män</strong>nen kan ha<br />
en annorlunda verkan för HBT - gärnings<strong>män</strong> då de inte lever upp till de normer s<strong>om</strong> finns för<br />
<strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong>. Anta att det i d<strong>om</strong> B 446 – 09 inte varit gärningsmannens pojkvän utan<br />
hennes flickvän (hon hade k<strong>om</strong>mit ut med sin h<strong>om</strong>osexualitet efter det att det tagit slut mellan<br />
henne <strong>och</strong> hennes tidigare pojkvän, s<strong>om</strong> var målsägandens nye pojkvän) s<strong>om</strong> väntat i en bil<br />
utanför lägenheten medan hon misshandlade målsäganden. Hade målet då fått samma utgång?<br />
En starkt bidragande orsak till att åtalet ogillades var att d<strong>om</strong>stolen inte godtog målsägandens<br />
förklaring <strong>om</strong> att gärningsmannen misshandlade henne på grund av svartsjuka efters<strong>om</strong><br />
69
gärningsmannen nu hade en ny pojkvän. Hon hade en ny man att åtrå. Om så inte var fallet<br />
kunde kanske utfallet bli annorlunda, efters<strong>om</strong> hon s<strong>om</strong> kvinna antas åtrå <strong>män</strong>. Det är ett<br />
exempel på hur h<strong>om</strong>osexuella kan drabbas av de föreställningar s<strong>om</strong> finns <strong>om</strong> kvinnligt <strong>och</strong><br />
manligt i våra d<strong>om</strong>stolar. De kan alltså bedömas olika inte endast på grund av de förd<strong>om</strong>ar<br />
<strong>och</strong> föreställningar s<strong>om</strong> finns <strong>om</strong> deras kön utan även på grund av de förd<strong>om</strong>ar <strong>och</strong><br />
föreställningar s<strong>om</strong> finns <strong>om</strong> deras sexualitet.<br />
6.8 Diskurser i d<strong>om</strong>stolen ger konsekvenser för gärnings<strong>män</strong>nen<br />
Att diskurser finns med <strong>och</strong> styr d<strong>om</strong>stolens agerande ger konsekvenser för gärnings<strong>män</strong>nen,<br />
vilket har visats gen<strong>om</strong> detta arbete, dels gen<strong>om</strong> den studie s<strong>om</strong> gjorts av d<strong>om</strong>ar från Umeå<br />
tingsrätt <strong>och</strong> även gen<strong>om</strong> att uppsatsen grundas på annan forskning s<strong>om</strong> visar på hur<br />
föreställningar <strong>om</strong> kvinnligt <strong>och</strong> manligt påverkar utgångar i brottmål. Dessa konsekvenser<br />
kan sammanfattas i följande fyra punkter.<br />
1. Män straffas generellt sett hårdare än <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> inte endast på grund av<br />
grövre brottslighet utan även för att <strong>kvinnor</strong> ofta på grund av sitt kön straffas<br />
lindrigare, vilket betyder att <strong>män</strong> därför straffas hårdare.<br />
2. Kvinnor straffas på grund av föreställningar <strong>om</strong> att <strong>kvinnor</strong> inte begår brott<br />
lindrigare än <strong>män</strong>. Förut<strong>om</strong> i de fall då en kvinna bryter mot föreställningar<br />
<strong>om</strong> femininitet – då straffas hon hårdare just för att hon förut<strong>om</strong> att ha brutit<br />
mot lagen också brutit mot dessa föreställningar. Hon har agerat utanför<br />
både de rättsliga <strong>och</strong> de genusrelaterade ramarna.<br />
3. Kvinnliga gärnings<strong>män</strong> bedöms oftare lida av en APS. Lindrigare påföljd än<br />
fängelse eller är det egentligen än mer ingripande åtgärd?<br />
4. De välordnade <strong>män</strong>nen gynnas på grund av de diskurser s<strong>om</strong> finns angående<br />
dem medan de ickevälordnade <strong>män</strong>nen därmed missgynnas.<br />
Att <strong>män</strong> <strong>och</strong> <strong>kvinnor</strong> straffas olika hårt för samma sorts brott på grund av att de är just <strong>män</strong><br />
<strong>och</strong> <strong>kvinnor</strong> är fel, både <strong>män</strong> <strong>och</strong> <strong>kvinnor</strong> är kapabla till att begå brott <strong>och</strong> de ska straffas efter<br />
de brott de begått inte vilket kön de har. Vad s<strong>om</strong> är slående med dessa diskurser är hur olika<br />
de verkar, samma diskurs kan leda till både fördelar <strong>och</strong> nackdelar för den enskilda<br />
gärningsmannen. Män straffas s<strong>om</strong> sagt generellt sett hårdare än <strong>kvinnor</strong> men gynnas, <strong>om</strong> de<br />
ses s<strong>om</strong> välordnade <strong>män</strong>, på flera olika sätt. Kvinnor straffas därmed generellt sett lindrigare<br />
än <strong>män</strong>, förut<strong>om</strong> då de går för långt över gränsen för accepterat kvinnligt beteende, då straffas<br />
de i stället hårdare. När det gäller ungd<strong>om</strong>sbrottslingarna ser det dock annorlunda ut, där<br />
70
griper d<strong>om</strong>stolen in tidigare <strong>och</strong> hårdare mot flickorna än mot pojkarna. Efters<strong>om</strong> ”riktiga”<br />
<strong>kvinnor</strong> inte begår brott måste alltså flickorna korrigeras så att de växer upp till att bli<br />
”riktiga” <strong>kvinnor</strong>. När det gäller pojkarna är däremot acceptansen större, ”boys will be boys”,<br />
att de begår brott s<strong>om</strong> unga utgör inte ett lika stort hot mot att de växer upp till ”riktiga” <strong>män</strong><br />
s<strong>om</strong> brottsligheten utgör ett hot mot att flickorna ska kunna växa upp till de <strong>kvinnor</strong> s<strong>om</strong><br />
samhället vill se. Kriminalitet <strong>och</strong> maskulinitet är inte oförenliga. Denna inställning, att<br />
flickor måste korrigeras när de begått brott, finns kvar även när flickorna blivit <strong>kvinnor</strong> vilket<br />
kan ses gen<strong>om</strong> att vårdande <strong>och</strong> behandlande påföljder är vanligare för kvinnliga brottslingar<br />
än vad de är för manliga brottslingar. Till detta hör också det faktum att kvinnliga brottslingar<br />
oftare bedöms lida av en APS <strong>och</strong> därmed får rättspsykiatrisk vård. En kvinna s<strong>om</strong> begår brott<br />
är lättare att bedöma s<strong>om</strong> ”galen” än vad en man är.<br />
Den sista konsekvensen är s<strong>om</strong> sagt att välordnade <strong>män</strong> gynnas då de får en lindrigare d<strong>om</strong><br />
<strong>och</strong> vad de gjort inte ses s<strong>om</strong> lika allvarligt. Konsekvensen av att inte vara en välordnad man<br />
blir därför att man för liknande (eller, s<strong>om</strong> det visats i studien, till <strong>och</strong> med inte lika allvarlig<br />
brottslighet) straffas hårdare än de välordnade <strong>män</strong>nen. Det är de icke-välordnade <strong>män</strong>nen<br />
s<strong>om</strong> alltså generellt sett straffas allra hårdast av brottslingarna, de straffas hårdare än<br />
<strong>kvinnor</strong>na <strong>och</strong> hårdare än välordnade <strong>män</strong>. Visserligen får inte heller dessa icke-välordnade<br />
<strong>män</strong> göras till offer, de har också ett ansvar för sina handlingar <strong>och</strong> är ofta tungt kriminellt<br />
belastade, men de ska inte straffas hårdare för att de inte lever upp till ett mansideal. Bättre är<br />
kanske att säga att de välordnade <strong>män</strong>nen inte ska straffas lindrigare på grund av deras<br />
position i samhället <strong>och</strong> de föreställningar s<strong>om</strong> finns <strong>om</strong> dem.<br />
Dessa konsekvenser medför att trots vi formellt sett är lika inför lagen behandlas vi materiellt<br />
sett olika. Den likhet lagen ger oss leder inte till att vi blir lika behandlade <strong>och</strong> dömda på lika<br />
grunder i våra d<strong>om</strong>stolar utan lika eller liknande handlingar straffas på olika sätt på grund av<br />
förlegade föreställningar <strong>om</strong> femininitet <strong>och</strong> maskulinitet. <strong>Föreställningar</strong> s<strong>om</strong> finns såväl hos<br />
d<strong>om</strong>stolens aktörer s<strong>om</strong> ute i samhället. <strong>Föreställningar</strong> s<strong>om</strong> hotar rätten till en rättvis<br />
prövning. Går det verkligen att säga att man fått en rättvis prövning när föreställningar <strong>och</strong><br />
förd<strong>om</strong>ar <strong>om</strong> ens kön har fått spela så stor roll? Visserligen är det här något s<strong>om</strong> drabbar alla,<br />
oavsett vem du är, <strong>och</strong> diskurserna kan verka både till din fördel <strong>och</strong> till din nackdel, men<br />
bara för att alla behandlas fel betyder inte det att det är rätt. Det är inte heller så att det bara är<br />
i d<strong>om</strong>stolen s<strong>om</strong> vi behandlas <strong>och</strong> bedöms olika på grund av föreställningar <strong>och</strong> förd<strong>om</strong>ar <strong>om</strong><br />
vårt kön, det sker varje dag, över allt. Vi behandlar <strong>och</strong> bedömer de vi möter olika efter vilket<br />
kön de har, <strong>om</strong>edvetet eller medvetet. Men bara för att det sker <strong>och</strong> händer betyder det inte att<br />
71
det är rätt. Att bli mer medveten <strong>om</strong> vad man gör <strong>och</strong> varför man gör så kan hjälpa alla dem<br />
s<strong>om</strong> vill bemöta sina med<strong>män</strong>niskor på ett bättre sätt, bemöta dem utifrån vilka de är <strong>och</strong> inte<br />
utifrån hur det förutsätts vara på grund av sitt kön, att göra det. Det kan också hjälpa till att<br />
avslöja de s<strong>om</strong> medvetet eller <strong>om</strong>edvetet bedömer <strong>och</strong> behandlar <strong>män</strong>niskor olika utifrån<br />
föreställningar <strong>om</strong> genus, både i d<strong>om</strong>stolarnas förhandlingssalar <strong>och</strong> ute i samhället.<br />
7. Avslutning<br />
Till sist ska denna uppsats avslutas. Den har dels handlat <strong>om</strong> de diskurser s<strong>om</strong> existerar i de<br />
d<strong>om</strong>ar från Umeå tingsrätt s<strong>om</strong> studerats, diskurser s<strong>om</strong> har analyserats <strong>och</strong> diskuterats, dels<br />
har uppsatsen handlat <strong>om</strong> förhållandet mellan kriminalitet <strong>och</strong> femininitet respektive<br />
maskulinitet. De diskurser s<strong>om</strong> återfunnits i materialet stämmer väl överens med vad annan<br />
forskning k<strong>om</strong>mit fram till <strong>om</strong> diskurser <strong>och</strong> föreställningar kring kriminalitet <strong>och</strong> kvinnlighet<br />
samt manlighet. Att en man begår brott står inte i konflikt med hans maskulinitet, mannen är<br />
aktiv, han lever i ett stadigt förhållande, försörjer sin familj <strong>och</strong> arbetar, han är heterosexuell<br />
<strong>och</strong> åtrås av <strong>kvinnor</strong>, han är en ledare. När en kvinna begår brott bryter hon också mot<br />
föreställningar <strong>om</strong> femininitet efters<strong>om</strong> diskursen är att <strong>kvinnor</strong> inte begår brott. Kvinnan är<br />
därtill passiv, låter sig ledas, tar inte initiativ, hon är en mamma, heterosexuell <strong>och</strong> åtrås av<br />
<strong>män</strong>. Så ser föreställningarna kring ideal femininitet <strong>och</strong> maskulinitet ut, men det är långt<br />
ifrån alla s<strong>om</strong> lever upp till de förväntningarna vilket ger konsekvenser för gärnings<strong>män</strong>nen,<br />
s<strong>om</strong> visas i de diskurser s<strong>om</strong> finns i de d<strong>om</strong>ar från tingsrätten s<strong>om</strong> studerats.<br />
Forskning kring kvinnliga <strong>och</strong> manliga brottslingar visar att likheterna beträffande typ av<br />
brottslighet, påföljder <strong>och</strong> den kriminella karriärens utseende är stora. Generellt går det dock<br />
att säga att <strong>män</strong>nen har en större spridning på vilka brott de begår, samt att de begår fler <strong>och</strong><br />
grövre brott. Kvinnorna får i all<strong>män</strong>het lindrigare påföljder än <strong>män</strong>, där den största skillnaden<br />
ligger i fängelsestraffet s<strong>om</strong> är mycket ovanligare för <strong>kvinnor</strong> än för <strong>män</strong>. Det är vanligare att<br />
<strong>kvinnor</strong> får en vårdande eller behandlande påföljd än att <strong>män</strong> får det. Den största skillnaden<br />
vad gäller brottslighetens art är att det är mycket vanligare att <strong>män</strong> begår våldsbrott, även <strong>om</strong><br />
<strong>kvinnor</strong>nas andel av våldet s<strong>om</strong> saknar dödlig utgång har ökat kraftigt de senaste åren. När det<br />
handlar <strong>om</strong> våld med dödlig utgång så har proportionerna varit väldigt lika under lång tid,<br />
<strong>män</strong>nen står för 90 % av den typen av våld.<br />
Vidare har samhällets syn på våld analyserats för att gå närmare in på dess konsekvenser när<br />
d<strong>om</strong>stolen dömer i våldsbrottsmål (i uppsatsens fall misshandel). Slutsatsen blev att så länge<br />
72
våld till viss utsträckning accepteras, <strong>och</strong> kanske rentav uppmuntras, i samhället k<strong>om</strong>mer det<br />
att påverka d<strong>om</strong>stolen. Vad den enskilde d<strong>om</strong>aren (eller åklagaren <strong>och</strong> advokaten) kan göra är<br />
att bli mer medveten <strong>om</strong> just sådan påverkan för att på så sätt kunna ifrågasätta varför hon<br />
eller han fattar ett visst beslut i skuld- eller påföljdsfrågor. En annan faktor s<strong>om</strong> påverkar<br />
d<strong>om</strong>stolen, förut<strong>om</strong> föreställningarna <strong>om</strong> kön <strong>och</strong> genus, s<strong>om</strong> tagits upp i uppsatsen är<br />
samhällets heteronormativitet. Efters<strong>om</strong> samhället utgår från att <strong>män</strong>niskor lever i<br />
heterosexuella förhållanden <strong>och</strong> det är en del av föreställningarna kring femininitet <strong>och</strong><br />
maskulinitet påverkar det synen på HBT-personer de ses inte s<strong>om</strong> ”riktiga” <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> <strong>män</strong>.<br />
Det gör att de kan k<strong>om</strong>ma att behandlas annorlunda jämfört med heterosexuella gärnings<strong>män</strong>,<br />
de bryter inte endast mot föreställningar <strong>om</strong> lagen <strong>och</strong> kön utan även mot föreställningar <strong>om</strong><br />
sexualitet.<br />
Förhållandet mellan genus <strong>och</strong> kriminologi behandlas också i uppsatsen. Vikten av att ha ett<br />
genusperspektiv på både kvinnlig <strong>och</strong> manlig brottslighet betonas. Idag fokuserar huvudfåran<br />
in<strong>om</strong> kriminologin på den genuslöse brottslingen, där det bak<strong>om</strong> den genuslösa fasaden döljer<br />
sig ett manligt genus, vilket leder till att kvinnliga brottslingar osynliggörs <strong>och</strong> att <strong>män</strong>s<br />
brottslighet inte problematiseras. Feministiska kriminologer har börjat med att forska <strong>om</strong><br />
<strong>kvinnor</strong>s brottslighet men det rör sig alltså då <strong>om</strong> en egen del av kriminologin, det är inte<br />
något s<strong>om</strong> integreras i kriminologin i all<strong>män</strong>het. Män s<strong>om</strong> brottslingar forskas det s<strong>om</strong> sagt<br />
mycket lite <strong>om</strong>. Önskvärt vore alltså att ge kvinnliga brottslingar större plats i den all<strong>män</strong>na<br />
kriminologiska forskningen <strong>och</strong> att även börja problematisera förhållandet mellan<br />
maskulinitet <strong>och</strong> kriminalitet för att på så vis få större kunskap <strong>om</strong> alla typer av brottslingar,<br />
både kvinnliga <strong>och</strong> manliga <strong>och</strong> därmed få en mer fullk<strong>om</strong>lig bild av kriminaliteten <strong>och</strong> de<br />
kriminella.<br />
Förek<strong>om</strong>sten av diskurser i de d<strong>om</strong>ar s<strong>om</strong> studerats vittnar <strong>om</strong> hur d<strong>om</strong>stolen i viss<br />
utsträckning påverkas <strong>och</strong> agerar i enlighet med föreställningar <strong>om</strong> femininitet <strong>och</strong><br />
maskulinitet. Kvinnor antas inte begå brott <strong>och</strong> när de gör det, kan de k<strong>om</strong>ma att, <strong>om</strong> de varit<br />
särskilt aktiva eller råa, straffas hårdare än <strong>män</strong> för samma brott, efters<strong>om</strong> de brutit mot<br />
föreställningar <strong>om</strong> femininitet. Annars straffas kvinnliga brottslingar, just på grund av<br />
föreställningar <strong>om</strong> femininitet, lindrigare än manliga brottslingar. Moderskapets betydelse när<br />
det gäller synen på femininitet har också behandlats i uppsatsen, <strong>kvinnor</strong> s<strong>om</strong> agerar i sin roll<br />
s<strong>om</strong> mödrar ses ofta på med lindrigare ögon. Om en kvinna inte begår brott så gör en mamma<br />
det definitivt inte! Risken att mammor s<strong>om</strong> faktiskt begår brott (särskilt våldsbrott) mot sina<br />
barn demoniseras är stor, då en sådan handling i allra högsta grad bryter mot samhällets syn<br />
73
på femininitet <strong>och</strong> moderskap. I all<strong>män</strong>het straffas alltså manliga brottslingar hårdare än<br />
kvinnliga brottslingar, men det finns även skillnader in<strong>om</strong> gruppen. De välordnade <strong>män</strong>nen<br />
straffas lindrigare <strong>och</strong> de icke-välordnade <strong>män</strong>nen straffas hårdare. Välordnade <strong>män</strong> anses<br />
heller inte begå brott, men detta beror inte på deras kön utan på deras sociala ställning. Dessa<br />
skillnader i hur kvinnliga <strong>och</strong> manliga brottslingar bedöms i d<strong>om</strong>stolen leder till att det går att<br />
ifrågasätta hur rättvis prövning gärningsmannen egentligen får. Att alla behandlas lika olika,<br />
kan knappast rättfärdiga att gammalmodiga föreställningar <strong>om</strong> kön påverkar vilken d<strong>om</strong> den<br />
enskilda gärningsmannen får, det är fortfarande fel. Efters<strong>om</strong> det är något s<strong>om</strong> händer överallt<br />
i samhället, vi dömer varandra efter våra förd<strong>om</strong>ar <strong>och</strong> föreställningar är det något s<strong>om</strong><br />
d<strong>om</strong>stolen inte kan göra så mycket åt. Vad s<strong>om</strong> kan göras är att de enskilda aktörerna i<br />
d<strong>om</strong>stolen (d<strong>om</strong>are, åklagare <strong>och</strong> advokater) blir mer medvetna <strong>om</strong> hur de bedömer<br />
<strong>män</strong>niskorna s<strong>om</strong> står framför dem <strong>och</strong> hur de påverkas av föreställningar <strong>om</strong> femininitet <strong>och</strong><br />
maskulinitet. Därmed kan en mer objektiv <strong>och</strong> rättvis prövning gen<strong>om</strong>föras. En prövning i en<br />
rättegång där gärningsmannen prövas utifrån vad hon eller han har gjort <strong>och</strong> inte utifrån vilket<br />
kön s<strong>om</strong> hon eller han har. Där det inte fokuseras på <strong>om</strong> det är en kvinnas eller en mans skuld<br />
s<strong>om</strong> ska avgöras, utan att det handlar <strong>om</strong> en <strong>män</strong>niska. En <strong>män</strong>niska vars genus utvecklas <strong>och</strong><br />
förändras gen<strong>om</strong> den personens egna erfarenheter <strong>och</strong> möten; en unik individ.<br />
74
8. Käll- <strong>och</strong> litteraturförteckning<br />
Offentligt tryck<br />
Proposition 1987/88:120, <strong>om</strong> ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning <strong>och</strong> påföljdsval<br />
m.m.)<br />
Proposition 1993/94:130, Ändringar i brottsbalken m.m. (ansvarsfrihetsgrunder m.m.)<br />
Proposition 2005/06:02, En samlad svensk språkpolitik<br />
SOU 2007:108, Kön, makt <strong>och</strong> statistik<br />
Litteratur<br />
Berglund, Kerstin, Straffrätt <strong>och</strong> kön, Iustus förlag, Uppsala, 2007<br />
Burman, Monica, Straffrätt <strong>och</strong> <strong>män</strong>s våld mot <strong>kvinnor</strong>: <strong>om</strong> straffrättens förmåga att<br />
producera jämställdhet, Iustus förlag, Uppsala, 2007<br />
Collier, Richard, Masculinities, Crime and Criminology, SAGE Publications, London, 1998<br />
Connell, R.W., Maskuliniteter, Daidalos, Göteborg, 1996<br />
Cotterrell, Roger, The Politics of Jurisprudence, 2:a uppl., Oxford University Press, Oxford,<br />
2003<br />
Diesen, Christian, m.fl., Likhet inför lagen, Natur <strong>och</strong> Kultur, Stockholm, 2005<br />
- Diesen, Christian, Om positiv <strong>och</strong> negativ särbehandling i straffprocessen<br />
Douzinas, Costas, Human Rights and Empire. Identity, Desire, Rights, Routledge-Cavendish,<br />
Abingdon, 2007<br />
Eliasson, Per Elis, Men, w<strong>om</strong>en and violence – Understanding and changing violent behavior,<br />
Rapport från Manscentrum, Carlssons förlag, Stockholm, 2001<br />
Granström, Görel <strong>och</strong> Mannelquist, Ruth, Rättsvetenskap <strong>och</strong> viktimologi, Juridisk Tidskrift,<br />
2007/08:1<br />
Gunnarsson, Åsa <strong>och</strong> Svensson Eva-Maria, Genusrättsvetenskap, Studentlitteratur, Lund,<br />
2009<br />
75
Hatty, Suzanne E., Masculinities, Violence and Culture, SAGE Series on Violence Against<br />
W<strong>om</strong>en, SAGE Publications, London, 2000<br />
Jareborg, Nils <strong>och</strong> Zila, Josef, Straffrättens påföljdslära, 2:a uppl., Norstedts Juridik,<br />
Stockholm, 2007<br />
Johansson, Th<strong>om</strong>as <strong>och</strong> Kuosmanen, Jari (red.), Manlighetens många ansikten, Liber, Malmö,<br />
2003<br />
Kordon, Suzanne <strong>och</strong> Wetterqvist, Anna, Gärningsmannen är en kvinna – En bok <strong>om</strong> kvinnlig<br />
brottslighet, Bokförlaget DN., Stockholm, 2006<br />
Lander, Ingrid, Pettersson, Tove <strong>och</strong> Tiby, Eva (red.), Femininiteter, maskuliniteter <strong>och</strong><br />
kriminalitet, Studentlitteratur, Lund, 2003<br />
- Lander, Ingrid, Genus, normalitet <strong>och</strong> avvikelse<br />
- Marklund, Fredrik, Kvinnors <strong>och</strong> <strong>män</strong>s kriminella karriärer<br />
- Pettersson, Tove, Våld s<strong>om</strong> iscensättning av femininitet<br />
Leijonhufvud, Madeleine <strong>och</strong> Wennberg Suzanne, Straffansvar, 8:e upplagan, Norstedts<br />
Juridik, Stockholm, 2009<br />
Milles, Karin, Jämställt språk, Norstedts akademiska förlag, Språkrådet, Stockholm, 2008<br />
Motz, Anna, The Psychology of Female Violence – Crimes Against the Body, Brunner-<br />
Routledge, Hove, 2001<br />
Smart, Carol, Law, Crime and Sexuality, Sage Publications, London, 1995<br />
Svensson, Eva-Maria, Genus <strong>och</strong> rätt, Iustus förlag, Uppsala, 1997<br />
Svensson, Eva-Maria, Genusforskning in<strong>om</strong> juridiken, Högskoleverket, Stockholm, 2001<br />
Statistiska Centralbyrån, Rapport 2003:99, Tid för vardagsliv, 2003<br />
Statistiska Centralbyrån, Demografiska rapporter 2009:2, Barn eller inte? Resultat från en<br />
enkätundersökning <strong>om</strong> <strong>kvinnor</strong>s <strong>och</strong> <strong>män</strong>s inställning till barnafödande, 2009<br />
Walklate, Sandra, Gender, Crime and Criminal Justice, 2:a uppl., Willan Publishing, Devon,<br />
2004<br />
76
Walldén, Marja, Kvinnor <strong>och</strong> brott – en sammanfattning av tre rapporter <strong>om</strong> kvinnlig<br />
brottslighet, Sociologiska institutionen, Stockholms universitet, 2000<br />
Wiklund, Gunilla, Kvinnor <strong>och</strong> brott, BRÅ – rapport 1990:1, Stockholm, 1990<br />
- Israelsson, Torbjörn, Vad säger statistiken <strong>om</strong> <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> brott?<br />
- Knutsson, Johannes, Kvinnor <strong>och</strong> brott i ett historiskt perspektiv<br />
- Persson, Leif GW, Är kriminologin en vetenskap för <strong>män</strong> med hår på<br />
bröstet?<br />
- Pösö, Tarja, Kvinnor i fängelse<br />
Yourstone, Jenny, Violent female offenders: Facts and preconceptions, Department of<br />
Psychology, Stockholm University, Stockholm, 2008<br />
- Yourstone, Jenny, Lindholm, Torun, Grann, Martin <strong>och</strong> Svenson, Ola,<br />
Evidence of Gender Bias in Legal Insanity Evaluations: A Case Vignette<br />
Study of Clinicans, Judges and Students (Delarbete)<br />
Åklagarmyndigheten, D<strong>om</strong>stolarnas påföljdspraxis vid vissa våldsbrott: en rapport från<br />
Åklagarmyndigheten 2007, Åklagarmyndigheten, Stockholm, 2007<br />
Österberg, Eva <strong>och</strong> Lindstedt Cronberg, Marie (red.), Kvinnor <strong>och</strong> våld: en mångtydig<br />
kulturhistoria, Nordic Academic Press, Lund, 2005<br />
- Riving Cecilia, Ideal <strong>och</strong> avvikelse: Kvinnlighet, våldsamhet <strong>och</strong><br />
sinnessjukd<strong>om</strong> vid 1800-talets mitt<br />
Rättsfall från Högsta d<strong>om</strong>stolen (opublicerade)<br />
B 5097 - 08<br />
D<strong>om</strong>ar<br />
Misshandel Kvinnor<br />
B 688 – 08 (tillsammans med kategorin stöld<br />
<strong>män</strong>)<br />
B 688 – 08 (deld<strong>om</strong>)<br />
B 801 – 08<br />
B 1332 – 08<br />
Misshandel Män<br />
B 40 – 09<br />
B 364 – 09<br />
B 428 – 09<br />
B 537 – 09<br />
B 588 – 09<br />
77
B 2455 – 08<br />
B 446 – 09<br />
B 783 – 09<br />
B 821 – 09<br />
B 1423 – 09<br />
B 1512 – 09 (deld<strong>om</strong> 1, tillsammans med<br />
kategorin misshandel <strong>män</strong>)<br />
Stöld Kvinnor<br />
B 734 – 08<br />
B 885 – 08<br />
B 904 – 08 (tillsammans med kategorin stöld<br />
<strong>män</strong>)<br />
B 1545 – 08 (tillsammans med kategorin<br />
misshandel <strong>kvinnor</strong> <strong>och</strong> misshandel <strong>män</strong>)<br />
B 1642 – 08<br />
B 1745 – 08<br />
B 1984 – 08<br />
B 2107 – 08 (tillsammans med kategorin<br />
Misshandel <strong>kvinnor</strong>)<br />
B 2465 – 08<br />
B 2500 – 08<br />
B 539 – 09<br />
B 607 – 09<br />
B 713 – 09<br />
B 764 – 09<br />
B 851 – 09<br />
B 658 – 09<br />
B 714 – 09<br />
B 771 – 09<br />
B 898 – 09<br />
B 928 – 09<br />
B 940 – 09<br />
B 1085 – 09<br />
B 1151 – 09<br />
B 1158 – 09<br />
B 1328 – 09<br />
B 1498 – 09<br />
B 1512 – 09 (deld<strong>om</strong> 2)<br />
B 1825 – 09<br />
Stöld Män<br />
B 688 – 08<br />
B 1524 – 08<br />
B 1716 – 08<br />
B 1885 – 08<br />
B 2104 – 08<br />
B 2107 – 08<br />
B 2397 – 08<br />
B 136 – 09<br />
B 205 – 09<br />
B 236 – 09<br />
B 263 – 09<br />
B 330 – 09<br />
B 579 – 09<br />
B 585 – 09<br />
B 643 – 09<br />
B 653 – 09<br />
B 716 – 09<br />
B 815 – 09<br />
78
B 1104 – 09<br />
B 1411 – 09<br />
B 1657 – 09<br />
B 1986 – 09<br />
B 968 – 09<br />
B 1030 – 09<br />
B 1049 – 09<br />
B 1143 – 09<br />
B 1161 – 09<br />
B 1407 – 09<br />
B 1427 – 09<br />
B 1521 – 09<br />
B 1562 – 09<br />
B 1572 – 09<br />
79