En stormig långresa med Fylgia 1919-1920 - Sjöhistoriska samfundet

96
stenbössorna var avsedda för. L G Carr Laughton har angivit följande uppgifter
för engelska flottan "stone-guns" under första hälften av 1S00-talet.
De grundas dels på samtida uppgifter, dels på Laughtons egna beräkningar.
Vid en rent approximativ beräkning saknar det betydelse att de
engelska och svenska tum- och fotmåtten är något olika:
Stenbössornas kaliber
tum
4
5
6
7
8
9
10
Stenkulans vikt
skålpund
2
5 (?)
8
14
20
27
37
I det svenska ark lie t fanns på 1540- och 1SS0-talen även två "stora stenbössor",
benämnda "Djävulen" och "Djävulens moder". Projektilvikten för
dessa pjäser är inte känd; vid beräkningen av Stora Kravelens artillerieffekt
1544/45 har de antagits avfyra 50 pundskulor vilket dock är en gissning.
Tyngre kulor bör dock ha varit mycket svårhanterliga ombord på ett fartyg.
Tillförlitligheten för de här lämnade uppgifterna minskas ytterligare av
att standardiseringen vid tillverkningen av kanoner och kulor var föga utvecklad
under denna period. Man kan därför inte uppfatta de angivna
pundingtalen som annat än ungefärliga värden - i bästa fall genomsnittsvärden.
Vid beräkningen av effekten har kanonerna indelats i fyra grupper:
A. Kopparskytt (gjutna, nästan alltid framladdare)
B. Järnskytt (smidda bakladdade kammarstycken)
C. Stenbössor (smidda bakladdade kammarstycken av järn)
D. Falkuner och hakar.
För de tre första grupperna har effekten beräknats genom att projektilvikten
aven salva från samtliga pjäser summerats. För grupp D anges endast
antalet pjäser vilket för dessa lätta, i första hand anti-personella, vapen
kan vara ett lika gott mått som en summering av bristfälligt kända projektilvikter.
En summa anges även för effekten av kanonerna i grupperna
fort på s 104