Poesi on line - Författares Bokmaskin

118
Det är viskande sus av det vissnande löv.
Det är prassel av skur faller ner utan löv.
Det är en viskning av nätternas möte.
Visst, det är våra livs vissa gyllene tid –
våran höst vistas här mitt emellan vår gård,
bakom den vistas tiden att vissna.
Det är senkomna kärlekens drömliga fång.
Det är hösten som väver en trollgobeläng,
den som väverskor skulle missunna…
Och en fläta av strålar som flätas av oss,
ingenstans får du fly, till och med om du vill –
den har bundit ihop alla trådar.
Vår senhöst skapar det underverket för oss.
Skogar prasslar och viskar och vissnar i sus
av det fallande guldiga lövet.
Höstens matta ska ej falla sönder i stoft.
Vi är flätade in i en odödlig bild –
in i prassel och viskning och susning.
Rimma Markova