Poesi on line - Författares Bokmaskin

90
Horse
en ängel har fallit, hon ligger naken på fällen, vingarna utspridda
i fullständig tillit, hon sover med ansiktet nedborrat
i de mjuka lockarna, mörkret faller, stearinljuset lyser upp
hennes blottade bakdel, i hagen står hästarna stilla, lyssnar
mot skogen, suckar och blinkar mot månen
lampetten har åtta ljuspunkter, tre av dem har slocknat, men
de övriga fem lyser, belyser närvarande gästernas frånvaro,
belyser sorg och samhörighet med väggarna, gud och varandra,
samtalet rör sig lätt och ledigt genom tomrummet, stöter
emot ett annat samtal, en tanke, en tystnad, i hagen galopperar
hästarna, de frustar, deras näsborrar vidgas, vibrerar i takt med
hovarnas nedtramp, leran gluckar och svetten ångar om starka
rörliga kroppar
barnet sover vid moderns bröst – förbehållslös kärlek – den
berör, rispar ett märke i mitt vänstra bröstben, skär ett snitt i
min oammade flickbröstvårta, låter saften rinna, den söta, den
röda, den bedövande likören, och de vilda hästarna behöver
ingen hage, de vilda hästarna bor i sina kroppar, har byggt
sina slott i frihet, inhängnade av gudarna och den oändliga
himmelen
hur är det möjligt att döda en häst, skära kroppen i tunna skivor,
lägga på brödet, tugga, svälja, hur är det möjligt, en häst
skulle aldrig äta människa, jag dricker vatten, livets vatten, och
blundar, känner svalkan i gomen, i strupen, dricker och fyller
kroppen, känner berusningen av livet
barnet har vaknat, det vackraste man har…och hästarna
springer … sätter man på bordet, ytterligare en lampa har
slocknat i lampetten, de fria hästarna sover stående, turas om
att vaka över vilan, suckar och blinkar mot månen som ler
och blinkar tillbaka
Helena Jernberg