Jazzbladet nr 2/12 - Classic Jazz Göteborg

More documents

Recommendations

Info

Down by the Riverside är titeln på boken om den traditionella jazzen i Göteborg. Ett fåtal ex finns kvar till salu. Info se www.jazzhistoria.se Titeln är förstås hämtad från den mycket kända sången med samma namn. Den påstås i åtskilliga källor vara känd sedan amerikanska inbördeskriget på 1860-talet: ’Down by the Riverside’ is, of course, one of the oldest of the Negro spirituals, coming out of the South in the years following the Civil War. (Pete Seeger) ”Down by the Riverside” has a long history and was known in Civil War times. It was sung by both whites and blacks. The line ”I ain’t goin’ to study war no mo’” perhaps originated about this time. Slaves from the American South adopted this song as a work song and added many lines to it from other spirituals. It has endured far into modern times with little changes since. (Wikipedia – inte alltid helt tillförlitlig källa…) A very old spiritual that was originally known as Study War No More. It started out as a song associated with the slaves’ struggle for freedom, but after the American Civil War (1861-65) it became a very high-spirited peace song for people who were fed up with fighting. (Grove Music) 16 Ingemar W om sången ”Down By The Riverside” Det är mycket möjligt att dessa påståenden är riktiga, men det finns inga källor som styrker att sången verkligen var känd så tidigt. Den danske fredsforskaren Holger Terp har publicerat en uppsats (http:// www.fredsakademiet.dk/library/ riverside.pdf) med titeln ”Aint Gonna Study War No More”, där han grundligt redogör för de många sånger som bär namnet ”Down by the River(side)” och de många alternativa titlarna (”I Ain’t Gonna Lay Down My Burden”, ”Study War No More” m.fl.). Han lägger stor vikt vid den pacifistiska texten, men framhåller också att anknytningen till amerikanska inbördeskriget är tveksam. Det första kända skriftliga belägget är ett par tidningsnotiser från Atlanta som recenserar en väckelsekampanj med den vite evangelisten Billy Sunday 1917. Denna mötesserie var remarkabel eftersom Sunday beslöt att ordna ett framträdande med svarta deltagare, något som i början mötte motstånd från såväl svarta som vita. Den vita pressen var däremot överväldigande positiv till de svarta sångarnas insatser. En tidningsrubrik (Atlanta Constitution, 7 december 1917) kallade öppningsmötet för ”a Great Musical Festival under Spell of Negro Melody”: ”Down by the Riverside”, the greatest of the songs, and the one that was received most
enthusiastically by the audience, was sung before Billy Sunday reached the tabernacle, and when he came in he requested that they repeat it. Uttrycket “the greatest of the songs” tyder väl på att den var etablerad och välkänd för publiken, men den finns inte tidigare dokumenterad i skrift eller på skiva. Billy Sundays dirigent och musikledare var Homer Rodeheaver, som 1918 gav ut Plantation Melodies. Där trycktes ”Down by the River-Side” för första (?) gången med text och noter. Rodeheaver spelade också in den 1923 med titeln ”Down by the River Side”. Den inspelningen är anmärkningsvärd eftersom besättningen var blandad. (Av denna anledning finns några nummer av Rodeheaver med i Dixon, Godrich & Rye’s ”Blues & Gospel Records”, som annars bara tar upp svarta artister.) Rodeheaver var inte den förste som spelade in ”Down By the Riverside”. Fisk University Jubilee Singers var först (1920) med titeln ”I Ain’t Goin’ to Study War No More”. Den mig obekante John J. Nolan skrev text och musik till ”Down by the River Side” som publicerades 1902. Denna sång har varken religiöst eller pacifistiskt innehåll – det är en kärlekssång av den typ som var populär vid den tiden. Ändå får Nolan ibland äran av att ha komponerat melodin, som inte har den minsta likhet med ”vår” Down by the Riverside. De första rena jazzinspelningarna av religiös musik stod Sam 17 Morgan’s Band för 1927, då åtta låtar spelades in för för Columbia, under skivbolagets två ”field trips” till New Orleans. Det var bolagets önskemål att rida på vågen med svart religiös musik på skiva. Tre av numren var religiösa, ”Sing On”, ”Over in the Gloryland” och ”Down by the Riverside”. Det var många som reagerade negativt: sådana melodier skulle inte spelas i syndiga jazzsammanhang. Enligt uppgift var det första och sista gången bandet spelade dessa melodier. Det finns två varianter av text och melodi i versen. Sam Morgans version lyder ”Down by the riverside I gonna lay my burden down”, medan den vanligare varianten är “Gonna lay down my burden, down by the riverside”. Melodi och ackordföljd är också olika. Morgans vers är snarlik ”Do Lord”. Kanske finns det ett samband. Bunk Johnson spelade in låten med den alternativa titeln den 11 juni 1942, men det ansågs tydligen opassande att använda denna pacifistiska titel när USA just hade gått med i andra världskriget. Den gavs därför ut som ”Down By the Riverside”. En mer omfattande artikel om ”Down by the Riverside” kommer at ingå i boken Jazz at Vespers – Jazz och Religion, som förhoppningsvis kan publiceras under året på eget förlag. För att säkra utgivningen tar jag tacksamt emot förhandsbeställningar à 200:- ! Se www.jazzhistoria.se för info! Ingemar Wågerman
Page 1 and 2: Mässfall på Ö’a - tropiskt reg
Page 3 and 4: Organ för Föreningen Classic Jazz
Page 5 and 6: Hej alla jazzvänner. Sommaren stå
Page 7 and 8: ”Unge man, man kommer långt med
Page 9 and 10: Beckes Kvartett Becke Hinnerson 031
Page 11 and 12: Tubabanden Bert Slättung 031-47720
Page 13 and 14: Nostalgin slår till i nästa skiva
Page 15: 15 Stena Danmark 12.9 Peoria Jazz B
Page 19 and 20: Bandet som lyfter fram jazzevergree
Page 21 and 22: Nisse föddes i Stockholm 1925. Han
Page 23 and 24: Karriären gick vidare - han gjorde
Page 25 and 26: Snart slår portarna upp för den 2
Page 27 and 28: 27 Second Line - ett moget ungdomsb

Jazzbladet nr 2/12 - Classic Jazz Göteborg

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?