Jazzbladet nr 2/12 - Classic Jazz Göteborg
Jazzbladet nr 2/12 - Classic Jazz Göteborg
Jazzbladet nr 2/12 - Classic Jazz Göteborg
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
”Unge man, man kommer långt med<br />
den rätta känslan, det är den vi har,<br />
rätta känslan. Man måste inte använda<br />
alla klaffar inte.”<br />
… - ”Är det något särskilt problem för<br />
er 70-plussare med att spela?” – Nej,<br />
vad skulle det vara? Jo, alla gubbarna<br />
har ju problem med hörseln. Vi både<br />
hör illa och är ljudkänsliga på en gång.<br />
Ett tag hade alla kraftiga dämpare<br />
och det hände några gånger att vi inte<br />
visste om vi hade slutat eller börjat<br />
spela. … Men vi har löst det så att vi<br />
har en ljuddämpare i ena örat och en<br />
förstärkare i det andra.”<br />
(Ur ett kåseri av Bo Löfgren under<br />
rubriken ”En ny skiva”)<br />
15 år sedan<br />
<strong>Jazz</strong>huset har under året prövat med<br />
tidig jazz på lördagarna och sedan<br />
disco efter kl 23. Tradjazzen har svårt<br />
att locka tillräckligt med kapitalstark<br />
publik till vår fina högborg. Det var<br />
på <strong>Jazz</strong>huset som vår förening såg<br />
dagens ljus för ca 20 år sedan. West<br />
Side <strong>Jazz</strong> Club på Kapellet i Långedrag<br />
är för närvarande den mest levande<br />
av våra jazzscener med ett band<br />
varje onsdag. En fortsättning på West<br />
Side var det under sommaren på<br />
Långedrags brygga. Torsdagsjazzen<br />
på Gillestugan blir allt mer sällsynt och<br />
restaurant Weise har lagt ner jazzen till<br />
söndagsmidda’n och hela restauranten.<br />
Skivaffären Pennies from Heaven<br />
har ett eget jazzutbud med olika<br />
grupper på lördag eftermiddag som<br />
är lite modernare, och Rubinen har<br />
haft TubaTrion som underhållning till<br />
fredagsölet under en längre tid. <strong>Jazz</strong><br />
i Billdal fortsätter sin verksamhet trots<br />
vissa rykten om motsatsen. Hotell<br />
7<br />
Sheraton prövar med Peoria på<br />
lördagseftermiddagar.<br />
Båten Motala Ström hade<br />
jazzkryssningar med tre av<br />
medlemsbanden och under Takåsarna i<br />
Mölndal är det enligt uppgift jam ibland<br />
fortfarande.<br />
(Dåvarande ordföranden Leif<br />
Erlandsson under rubriken ”TJG<br />
Verksamhet och årskrönika för 1996”)<br />
20 år sedan<br />
Coleman Hawkins, ”the boss of the<br />
tenor”, hade rest till Europa 1934 och<br />
i hans frånvaro växte det upp mer än<br />
ett dussin stora tenorister ur Harlems<br />
asfalt. Nu gick plötsligt ryktet som en<br />
tornado att Coleman Hawkins hade<br />
återvänt och var tillbaka i Harlem. …<br />
Den måndagskvällen var Puss’ klubb<br />
packad med folk … Alla tenorister (som<br />
var lediga) var där och väntade på att<br />
”the Mighty Hawk” skulle göra entré –<br />
Lester Young, Ben Webster, Don Byas,<br />
Bud Freeman. … Jag klämde mig fram<br />
nära scenen för att få en glimt av Hawk<br />
– och där satt ”the King”, fullt upptagen<br />
av en vacker kvinna som han tittade<br />
djupt i ögonen. … Hawk och kvinnan var<br />
djupt inbegripna i ett allvarligt, dämpat<br />
samtal.<br />
Hawk tittade då och då med orörligt<br />
pokerface på var och en av tenoristerna<br />
– Chu, Ben, Don, Lester – när de<br />
applåderades av publiken efter så där<br />
ett dussin chorus var. Men när låten väl<br />
tog slut började man otåligt ropa: ”We<br />
want Hawkins!” ”We want Hawkins!”<br />
Puss Johnson närmade sig Hawks bord<br />
och snackade med honom med allas<br />
ögon på sig.
Change language