Hämta pdf-versionen av Föräldrakraft nr 2, 2008.
Hämta pdf-versionen av Föräldrakraft nr 2, 2008.
Hämta pdf-versionen av Föräldrakraft nr 2, 2008.
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
”Assistenten ska ta mer hänsyn till<br />
familjen än tvärtom”<br />
O<br />
m Kaspers mamma<br />
Ann-Sofie Hult med<br />
ett enda ord ska<br />
beskriva hur hon<br />
upplever assistansen<br />
så blir det viktigaste<br />
ordet: normalt.<br />
– Vi kan leva så normalt som<br />
möjligt. Lite mer som man tänker sig<br />
att det ska vara.<br />
Förutom Ann-Sofie och Kasper, sju år,<br />
består familjen <strong>av</strong> pappa Tommy och<br />
Kajsa, fem år. Kasper har haft assistans<br />
sedan han var tre år.<br />
– Tack vare assistansen kan vi vara en<br />
familj. Barnen får vara som syskon<br />
som leker tillsammans, med<br />
hjälp <strong>av</strong> assistenten och utan<br />
inblandning <strong>av</strong> mamma eller<br />
pappa.<br />
Utgångspunkten för<br />
Ann-Sofie och Tommy är<br />
hela tiden vad Kasper skulle<br />
kunna ha gjort om han<br />
hade varit frisk<br />
– Han hade till exempel<br />
inte kunnat vara ensam hemma. Assistenten<br />
ska alltså inte fungera som barnvakt.<br />
Vi bestämmer vad som är adekvat<br />
för hans ålder och det är viktigt att assistenten<br />
inte känner sig utnyttjad. Assistenten<br />
är inte mamma eller pappa. Vi tar<br />
konflikterna med honom.<br />
Ann-Sofi e Hult.<br />
Kasper har stora behov. Assistenterna<br />
kommer på morgonen, är med i skolan<br />
och går hem på kvällen.<br />
– I början hade vi svårt att vara oss<br />
själva med en annan person ständigt<br />
närvarande. Men man vänjer sig. Vid<br />
mid dagsbordet kan vi sitta och äta och<br />
prata som vilken familj som helst. Skillnaden<br />
är att det sitter en person till vid<br />
bordet som har till uppgift att assistera<br />
Kasper. Det är en <strong>av</strong>lastning som gör måltiden<br />
trevligare för hela familjen.<br />
Ann-Sofie tycker att den viktigaste<br />
egenskapen hos en assistent är ödmjukhet.<br />
Om den finns så löser sig mycket.<br />
– Assistenten ska ta mer hänsyn till familjen<br />
än tvärtom. När assistenten kommer<br />
till jobbet så gäller det att kunna<br />
skaka <strong>av</strong> sig sitt eget och vara som ett<br />
tomt vitt blad som under arbetspasset<br />
fylls <strong>av</strong> brukaren.<br />
– Det kan också vara svårt att rekrytera<br />
rätt person som fungerar i familjen. Det<br />
kanske inte alltid märks på en gång om<br />
det är så eller inte.<br />
– Men assistansen är det som gör att<br />
vi orkar. Vi hittar tillbaks till varandra<br />
som man och kvinna. Vi<br />
kan återuppta arbetet och känna<br />
oss trygga när vi är på jobbet<br />
med vetskap om att assistansen<br />
och skolan fungerar.<br />
I jobbet möter Ann-Sofie<br />
and ra människors behov <strong>av</strong> assistans.<br />
Hon är utbildad socionom<br />
och arbetar som LSShand<br />
läggare sedan ett år. Under utbildningen<br />
skrev hon en tiopoängsuppsats,<br />
”Mamma, pappa, barn och personlig assistent<br />
– en undersökning om fyra föräldrars<br />
upplevelser <strong>av</strong> att leva med personlig<br />
assistans till sina barn”.<br />
I slutordet skriver hon att det är en<br />
svår situation att leva med assistans.<br />
Samtidigt är det assistansen som gör det<br />
möjligt att verkligen leva istället för att<br />
vardagen bara ska kännas som en kamp<br />
för överlevnad. ●<br />
På nästa uppslag kan du läsa om<br />
hur Anna och Anders får hjälp.<br />
GULDKORN 3. Kasper,<br />
här med syster Kajsa<br />
och pappa Tommy,<br />
har assistans från<br />
morgon till kväll.<br />
# 2, 2008 FÖRÄLDRAKRAFT 37