28.09.2013 Views

1987/2_3 - Vi Mänskor

1987/2_3 - Vi Mänskor

1987/2_3 - Vi Mänskor

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

En alldeles ovanlig och högst uttrycksfull<br />

Fröken Ltr som drack lcisk, målade sig och<br />

kbsade under sitt Yrkesutövande.<br />

44<br />

Utställningen upptog kulturcentrets<br />

bottenvåning, apelsinträdgården och lindarnas<br />

gård medräknade.<br />

På programmet under kvällar och helger<br />

fanns bland mycket annat workshops<br />

om ämnen som ensamhet, kvinnors<br />

erotiska drömmar, medelålderskriser,<br />

myter kring förlossningen,<br />

rörelse-, mask-, poesiverkstäder, visningar,<br />

föreställningar och monologer.<br />

Några män medverkade också i<br />

utställningen, fast ingen ställde ut något<br />

verk. Det var till exempel en man som<br />

valt ut och spelat in musik komponerad<br />

av kvinnor, från medeltiden till våra<br />

dagar, som man dagligen kunde åhöra.<br />

semester i Brasilien. Och som nu inte<br />

minns henne.<br />

I den tredje, den mest säregna och<br />

bildmässiga, såg jag en mycket annorlunda<br />

Fröken Ur, inte alls orubblig och<br />

oberörd som hon brukar vara. Den här<br />

Fröken Ur dricker läsk, målar sig, kissar,<br />

krystar och bajsar utan att för det<br />

avbryta sitt eviga kväde: Sexton. Femtiosex.<br />

Och noll. Pip. Sexton. Femtiosex.<br />

Och tio. Pip. Sexton.<br />

Hennes ton ändras hela tiden. Växelvis<br />

låter hon stram, mjuk, högtidlig, jäktad,<br />

sexig, uppfordrande, suggererande,<br />

lättad. . .<br />

När jag träffade Monique Altschul, litteraturvetare,<br />

konstnär och eldsjälen<br />

bakom Mitominas och bad om en intervju,<br />

erbjöd hon sig omedelbart att samla<br />

några i arbetsgruppen som organiserat<br />

utställningen för ett samtal i lugnare<br />

miljö några dagar efter dess avslutning.<br />

- Huvudmålet med utstållningen var<br />

att kasta ut en f räga, att folk ställer sig<br />

frågor om myterna och dess relation till<br />

kvinnorna. Id6n att arbeta med myter<br />

kom från Angelica Gorodischer. Många<br />

kvinnor nappade på den så småningoffi,<br />

berättar hon när jag senare träffade sex<br />

mitominas (: mytbrudar), som de gärna<br />

kallar sig själva för.<br />

- Jag tror att den argentinska kvinnan<br />

idag upplever ett tomrum som behöver<br />

fyllas, inte av förnekande av eller<br />

kamp mot männen, utan av självförståelse<br />

och av ett nytt sätt att se på sig själv,<br />

säger Diana Raznovich, dramatiker och<br />

serietecknare.<br />

- Nästan all litteratur. nästan all<br />

mytologi saknar den här sortens blick.<br />

I Mitominas tittar vi på myterna med en<br />

kvinnas ögon. Att göra det innebär både<br />

att vi gråter över och att vi skrattar åt<br />

oss själva, fortsätter Diana.<br />

EN FLICKA FÖDS<br />

I andra änden av Frankesteins korridor<br />

hängde en serie fotografier som tillkom<br />

när en grupp kvinnor diskuterade och<br />

undersökte myter. Man dramatiserade<br />

en del situationer och tog bilder.<br />

I en av bilderna fick en docka symbolisera<br />

ett flickebarn som håller på att<br />

födas. Fotot bär rubriken "Och en flicka<br />

föds och jag älskar henne", som<br />

anspelar på den mer än vanliga situationen<br />

att många föräldrar blir besvikna<br />

när de får en flicka.<br />

I Kina kallar man detta för lilla lyckan.<br />

Den stora lyckan är förstås att få<br />

ett gossebarn.<br />

I Argentina kallar man ett nyfött flickebarn<br />

för "chancleta". ett ord som<br />

också betyder toffel.<br />

-<br />

TETEFONEN, EN MCDERN MYT<br />

Och skrattade åt sig själva, länge och<br />

friskt, gjorde både män och kvinnor när<br />

de hörde de tre monologerna kring telefonen,<br />

denna moderna gud och sYmbol<br />

för kvinnors eviga väntan på manlig<br />

uppmärksamhet och intresse.<br />

Styckena framfördes flera gånger om<br />

under helgerna i en korridorända dominerad<br />

av Dr Frankesteins gestalt, en jättelik<br />

helvit staty med en urkopplad telefon<br />

i händerna.<br />

Första monologen berättar om tjejen<br />

som i tjugotre timmar suttit och väntat<br />

på en gift mans samtal, utan att äta eller<br />

gå på toan.<br />

Den andra monologen handlar om<br />

brasilianskan som ringer till argentinaren<br />

som gjort henne med barn under sin<br />

Och ju mer pengar och makt det<br />

finns med i bilden, desto mera vill man<br />

få söner, påpekar Diana.<br />

- Med utställningen ville vi också få<br />

folk att reflektera över hur vi själva<br />

ibland är Kybeles eller Iokaste eller<br />

Lilith, över hur det mytiska, det vill säga<br />

det förstelnade och stereotypa, än idag<br />

är närvarande i vår vardag, säger Liliana<br />

Mizrahi, psykolog och författare.<br />

- Ett bra exempel på det fanns i salen<br />

vi ägnade åt indiansk-latinamerikanska<br />

myter och riter, upplyser Diana.<br />

I denna sal såg jag gudabilder och fantastiska<br />

djur samt reproduktioner av<br />

enkla musikinstrument (gjorda till exempel<br />

av kalebasser och kokosskal) och<br />

masker som användes vid övergångsriter<br />

när flickor fick mens och blev<br />

kvinnor.<br />

- Hos vissa brasilianska stammar<br />

och hos matacos-indianerna i nordöstra<br />

Argentina straffades flickorna, berättar<br />

Diana. De tvingades fasta, blev<br />

instängda i mörka rum och slagna.<br />

Dessa myter och riter har försvunnit,<br />

men en del kvinnor straffar sig själva<br />

under mensperioden även idag: de tappar<br />

aptiten, badar inte, solar inte, undviker<br />

samlag, eller har det men med extrem<br />

blyghet.<br />

- De gamla föreställningarna kring

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!