Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
ö<br />
A<br />
C<br />
N<br />
E<br />
T<br />
A<br />
år så hade hon alltid skrivit en liten<br />
krönika om henne, ungefär så här:<br />
"Jag kommer ihåg dig, Agnes, när<br />
du kom till byn. Då var du smal och<br />
fin. . . och så gifte du dig Psd" -<br />
vem det nu var - "ssfi så fick du<br />
ditt första barn. ."<br />
<strong>Vi</strong>lken underbar känsla det måste<br />
ha varit att få tio verser om sitt liv -<br />
då fanns ju Agnes. Det var ju ingen<br />
annan som talade om att hon fanns,<br />
att hon hade gjort det där och att det<br />
var värt någonting.<br />
Mamma var solidarisk med kvinnorna<br />
- men det vete sjutton om det<br />
var någon annan som var. Jag känner<br />
det som en sorg att hon inte fick<br />
leva längre så att hon fick ord för det<br />
hon upplevt. Att hon inte hann träffa<br />
andra med samma värderingar. För<br />
det fanns ju andra. Men vi bodde så<br />
avlägset.<br />
Hon dog när jag var 30.<br />
PAPPA VAR SMABRUKARE. HAN<br />
kunde ta med en ut och säga: "Nu<br />
skall jag visa dig vad jag byggt här",<br />
eller "Se så många rader jag plöjde<br />
upp igår. ." Han var stolt över vad<br />
han gjorde. Det var mamma också.<br />
Den självkänsla jag i alla fall har,<br />
har jag fått av dem.<br />
Både mamma och PaPPa hade varit<br />
"getare" när de var små. De blev<br />
skickade ut i skogen med kreaturen<br />
och fick inte komma hem förän till<br />
kvällen. De berättade mycket om sin<br />
barndom och också om det de visste<br />
om sina föräldrar. De tyckte båda att<br />
de hade något att delge, något som<br />
var viktigt.<br />
Det är historia som jag tänker På<br />
när jag bor här. <strong>Vi</strong>lken miljö kommer<br />
de människor från som bor i Flemingsberg?<br />
De kommer från Turkiet,<br />
.6<br />
Libanon, Chile - de är också småbrukare<br />
många av dem.<br />
Det är min historia, min släkt bakåt,<br />
så har barn haft det, så har vuxna<br />
haft det.<br />
Jag berättar om detta för barnen i<br />
skolan. Det tycker de om. l0-åringen<br />
är idealist.<br />
Hemma hade vi hade en världskarta<br />
på väggen och vi Pratade om hur<br />
det var och vad som hände.<br />
Jag hade klara bestämda uPPfattningar<br />
om vad jag skulle bli när jag<br />
blev stor. Först skulle jag bli filmstjärna<br />
- i Hollywood naturligtvis -<br />
och tjäna mycket pengar. Sen skulle<br />
jag köpa en sexrumslägenhet i Stockholm,<br />
och ta dit svarta, sYdafrikanska<br />
studenter, som skulle läsa juridik<br />
och medicin och bo gratis hos mig<br />
och få gratis mat, för jag var ju rik.<br />
Alternativ två var att jag skulle<br />
utbilda mig till lärarinna, som mamma,<br />
men också till sjuksköterska. Jag<br />
skulle åka till Etiopien och bygga upp<br />
ett sjukhus och en skola. Och jag<br />
skulle serva båda anläggningarna så<br />
det var ingen måtta vad jag trodde<br />
mig själv om, då.<br />
Som jag växte uPP, På ett småbruk<br />
var världen begriplig, sammanhangen<br />
tydliga. Stora världen fanns ju där<br />
bakom <strong>Vi</strong>berget.<br />
Min olycka som jag inte tror är så<br />
ovanlig, mer än att jag tillhör dem<br />
som har lyckats reda ut det - är när<br />
jag som 16-17-ärig flicka går in i det<br />
egenliga livet - som då är ett medelklassliv.<br />
Och senare gifter mig in i<br />
medelklassen.<br />
Då försvinner min starka bakgrund.<br />
Min tydlighet är inte giltig,<br />
den är inte värd någonting, det är<br />
ingen som frågade efter den, i det<br />
rätta livet, i stadskulturen.<br />
JAG KAN SE MIG SJÄLV SOrn CN<br />
bild. <strong>Vi</strong> bodde på norra sidan om<br />
Umeälven . Jag sitter i båten - en<br />
stark tjej som är duktig På att ro.<br />
Jag har starka skuldror, och jag ror<br />
över Umeälven till andra sidan. Där<br />
finns affären, Posten, vägar. Det<br />
egentliga livet.<br />
Jag kliver upp ur båten - och så<br />
måste jag stoppa fötterna i lackskor,<br />
klä mig i silverlam6, och tona håret,<br />
för det är det som gällde i det egentliga<br />
livet.<br />
Jag måste avsvära mig hela min<br />
styrka.<br />
Du kan ju tänka dig att kliva ur<br />
båten 1954, mitt under det kalla kriget<br />
och de spetsiga skornas epok. Du<br />
vet hur 50-talets kvinnobild var. Men<br />
det visste inte jag, då.<br />
När jag senare skilde mig efter 16<br />
års äktenskap, var det ett enormt<br />
arbete att knyta an till den där starka<br />
tjejen som var 17 är. Var fanns jag?<br />
För mig blev kvinnorörelsen min<br />
stora räddning. Jag hade väldig tur<br />
att hamna mitt i 70-talets kvinnouppvaknande.<br />
Kvinnorörelsen lärde mig<br />
att jag fanns och att det var viktigt<br />
att knyta an bakåt. Att se att iag<br />
hade vuxit upp i ett liberalt, frisinnat,<br />
nyktert, protestantiskt, frireligiöst<br />
område i världen. Att jag var en produkt<br />
av det.<br />
När jag insåg det blev jag mYcket<br />
starkare. För ett tag trodde jag att<br />
jag var ovanligt dum i huvudet, jag<br />
förstod liksom ingenting.<br />
Det var en stor befrielse att komma<br />
på att jag inte var dummare än<br />
andra, men att alla är någon slags<br />
produkt av sin tid, sitt samhälle, sin<br />
klass.<br />
Jag hade gått i realskolan i Stor-<br />
I
Change language