Ladda ned PDF! - Art Bin

nog på att jag naivt nog förmodade att eftersom amalgamet var borta, så
var det väl knappast det som ställde till problem. Men tänk om det under
själva saneringen hade frigjorts kvicksilver som skadat mig. Tandläkaren
som utförde saneringen hade nämligen inga särskilda skyddsanordningar.
Hon trodde egentligen inte på det där med amalgamets skadlighet, men
resonerade ungefär som så att om folk nu ville betala för att hon skulle
borra bort fyllningarna, så kunde hon väl göra det.
Det ironiska var att jag kommit på idén att sanera tänderna, inte därför
att jag hade några direkta symtom som skulle kunna hänföras till amal-
gam, utan jag hade bara en diffus känsla av att det nog inte var nyttigt att
ha kvicksilver i munnen – det var ju dock både ett farligt miljögift och ett
nervgift, det visste jag. Så i förebyggande syfte, för att slippa besvär läng-
re fram, tänkte jag att det nog skulle vara klokt att byta ut amalgamet och
i framtiden bara sätta in plastfyllningar.
När jag väl börjat fundera i den riktningen att min gamla tandläkare
gjort fel, såg jag till att komma till en annan, som insåg amalgamets far-
lighet och som tillämpade alla försiktighetsmått. Denna nya var också en
kvinnlig tandläkare, och i oktober och november tog hon så bort en del
mindre amalgamfyllningar som den andra tandläkaren (lyckligtvis) inte
brytt sig om.
Jag hade sedan tio år en rotfylld kindtand också, en ”minussexa” till
höger i underkäken, och när hon fick se den hajade hon till. Rotfyllningar
kunde verkligen vara roten till mycket ont, menade hon. Tandköttet runt
roten såg inte heller friskt ut, kunde hon konstatera. Och senare har jag
lärt mig att rotfyllningar kan innehålla alla möjliga skadliga material, t.ex.
kreosot, blymönja, fenol och formalin samt metaller som kadmium,
11