Ladda ned PDF! - Art Bin

en att kunna tala öppet om allt detta i en atmosfär av ömsesidig förståelse,
både för vad det innebär att vara kroniskt sjuk och att vara närstående till en
kroniskt sjuk, så har man en ovärderlig grund för att åtminstone klara var-
dagen bättre – och kanske också bli lite friskare.
Flera av dem som ifrågasätter om t.ex. amalgamförgiftning eller kroniskt
trötthetssyndrom är något som över huvud taget existerar, brukar hävda
att alltihop beror på att kända personer går ut och förklara sig sjuka – och
deras beundrare suggererar sedan sig själva att tro att de också är sjuka.
Det där är naturligtvis dumheter. Däremot tror jag att det har betydelse
om det blir känt att människor som är respekterade i något avseende har
en sådan sjukdom. Förhoppningsvis kan det bidra till att det blir lite svå-
rare att sprida uppfattningen att det bara är tokstollar som drabbas.
Det finns å andra sidan också en del offentliga personer som lider av
t.ex. amalgamförgiftning, elöverkänslighet eller fibromyalgi, men som
inte vill tala om det, eftersom de fruktar att det skulle kunna undermine-
ra deras auktoritet. Det är högst begripligt. Jag har själv länge varit tvek-
sam till om jag skulle skriva den här artikeln. Några som inte gjort hem-
lighet av sina besvär är t.ex. förre koncernchefen i SKF Mauritz Sahlin
och hans hustru Ulla Hilding, numera egen konsult, samt journalisten
Gunnar Lindstedt, vilka medverkar i detta nummer av Art Bin.
I Sverige var det först sångaren Gunnar Wiklund och löparen Christer
Garpenborg som på 70-talet figurerade i pressen med den mystiska sjuk-
dom som då kallades ”oral galvanism”. Barbro Jöberger på DN drabba-
43