Ladda ned PDF! - Art Bin

yrsel arbetade jag ganska hårt – lugnt men metodiskt. Dessutom förekom
också hela spektrumet av kramper, illamående och värk i mage, huvud,
fötter och händer. 1998 skiftade dock symtomfloran något, så att jag fick
allt svårare att sova. Jag sov ibland inget alls under några dygn för att där-
efter inte göra något annat än sova i något dygn eller två. Ibland kunde jag
sova nästan som en normal människa, i åtta–nio timmar, dock med den
lilla skillnaden att jag vaknade var femte minut – ungefär 90 gånger per
natt alltså.
Förändringen av symtomen innebar också att kramperna blev lite mera
sällsynta, medan muskelvärken förvärrades. Smärtorna i armar, ben, hän-
der och fötter blev från och med nu oerhört mycket värre än tidigare.
Dessutom började även lederna värka. Jag hade kommit på att jag kunde
lindra värken en aning med elastiska tubbindor runt armar och ben, och
jag sov nu också allt oftare med dem på.
Försiktig massage hjälper mest för stunden, men det är förstås bättre än
ingen lindring alls. Musklerna har nästan ständigt rätt djupt liggande knö-
lar, som på vaderna kan vara i vindruvsstorlek. När dessa blir försiktigt
masserade, får jag alltid en reaktion – jag måste andas ut, och det är en
tvingande, helt oemotståndlig impuls. Det förefaller som om något frigörs
ur muskeln, som går ut i blodet och som genast måste vädras ut via lung-
orna. Det är åtminstone min teori. Effekten är fascinerande och uppstår
även vid stretchning (som för övrigt är en oerhört viktig form av egenbe-
handling, har jag märkt). 6
6. Man kan i detta sammanhang fundera över hur blodets kemoreceptorer fungerar. Det
är anmärkningsvärt att jag nästan aldrig gäspar numera, jag smittas inte ens när andra
gäspar, vilket ju annars är ett vanligt fenomen. Kanske är det något fel på de kemoreceptorer
som normalt signalerar blodets syrehalt till hjärnan. På ett liknande sätt tycks
23