Ladda ned PDF! - Art Bin

gick på gatan och rökte 20–30 meter bort kunde ge samma reaktion. Men
även detta skiftade. Vissa dagar om jag satt på restaurang och någon rökte
vid bordet intill kunde jag nästan tycka att det luktade gott. Jag har ju själv
en gång rökt och hade aldrig trott att jag skulle bli en sådan där trist typ
som ber folk att inte röka när jag är i närheten. Men tyvärr måste jag
ibland göra det numera.
De här paradoxala kasten mellan att vara totalt utmattad och aktiv,
extremt överkänslig och oberörd, gör sjukdomen underlig – i ens egna
ögon förvisso, men kanske framför allt i omgivningens. För ens egen
del är det en gåta, men först och främst en mycket allvarlig realitet
vars existens inte kan betvivlas. För omgivningen kan det lätt fram-
stå som att man kanske bara gör sig till eller att alltihop är utslag
av någon sorts hysteri.
I augusti 1997 hade ett papperslager brunnit i Västberga utanför
Stockholm, och brandröken hade lagt sig som en dimma över hela
staden. Jag blev yr och mådde oerhört illa av detta och hade tving-
ats stänga fönstren. Den rök som redan hunnit komma in i lägenhe-
ten, kunde jag inte på något sätt vädra ut, för då skulle ju bara mera
rök ha trängt in. En verklig moment 22-situation. Jag hade ett hel-
vete med yrsel och häftiga kramper i omkring 24 timmar, och den
händelsen fick mig att inse något jag aldrig tänkt på förut. När man
läser om t.ex. skogsbränder som ofta kanske varar i flera veckor, som
t.ex. häromåret i Miami eller i år i Arizona och Australien, tänker
man mest på direkta skador av eld, men jag hade aldrig förut tänkt
på hur fasansfull röken måste vara för sjuka människor, t.ex. astma-
tiker eller andra där en överkänslighet ingår i sjukdomsbilden.
27