Genusperspektiv på medie- och kommunikationsvetenskap (pdf 286 ...

Feministisk mediekritik och
teoretiska perspektiv
Inom ramen för den tanketradition som feminismen utgör
brukar man identifiera olika inriktningar som liberalfeminism,
marxistisk feminism och radikalfeminism. Den
tidiga feministiska mediekritiken, liksom medieforskningen,
har också den kategoriserats i liberalfeminism,
radikalfeminism samt socialistisk eller marxistisk feminism
(Kaplan 1988, Kleberg 1993 och van Zoonen 1991). Utifrån
dessa inriktningar har antaganden gjorts om varför medierna
beskriver kvinnor på det sätt som sker, vilken betydelse
dessa beskrivningar har för samhällets syn på kvinnor samt
vilka åtgärder eller aktioner som krävs för att förändra mediernas
misogyna eller kvinnonedvärderande innehåll.
Den framväxande mediekritiken
En bakgrund till framväxten av den svenska feministiska
medieforskningen finns i den kritik som andra vågens kvinnorörelse
under 1960-talet riktade mot medieutbudet. Då
publicerades i Sverige några viktiga debattinlägg om mediernas
kvinnobilder. I ”Damernas instängda värld” i Det
förkrympta kvinnoidealet kritiserade författaren och politikern
Barbro Backberger det förkrympta kvinnoideal hon
menade dominerade veckopressen (Backberger 1966). I
debattskriften Kynne eller kön? (1966) kritiserades både ungdomsböcker
och massmedier för att de förmedlade traditionella
könsroller. I Kvinnor och människor (1962) resonerade
författaren Eva Moberg om den amerikanska veckopressens
kvinnoideal och om hur damtidningarna talade till sina
läsare som till barn, med en lätt förtrolig men nedlåtande
ton. Den amerikanska författaren Betty Friedans bok Den
13