Byggnadshyttan på gotland 2001–2002

R E S TAURERINGEN AV KAPLANEN 6 I VISBY
1600- och 1700-talen. Som byggnadsvårdare får man dock närmast
beteckna henne som en vetgirig amatör. Många av de intressanta detaljer
som kommit fram vid den nu utförda restaureringen måste ha varit fullt
synliga i samband med hennes restaurering, men några försök till framtag-
ning eller noggrannare dokumentation gjordes inte.
20
År 1965 donerade Block hela fastigheten till Föreningen Gotlands forn-
vänner. Byggnaderna användes efter hennes död 1968 och fram till 1996
som tjänstebostad för landsantikvarien. Sistnämnda år såldes fastigheten,
köpare var undertecknad, byggnadsantikvarie Joakim Hansson, med
sambo, läkaren Kristina Fritz. När vi tillträdde fastigheten var allt målat i
en institutionsgrå färgskala. De flesta golv var belagda med parkett, och en
av husets kalkelugnar hade rivits bort. Köket var inrett i en f.d. pigkam-
mare på andra våningen med köksbänkar i två olika arbetshöjder, en för
apotekare Block och en för hennes trotjänarinna, Maja Göthberg, som var
mycket liten till växten.
För oss som nya ägare var byggnaderna en stor utmaning. Vi gjorde upp
en restaureringsplan, vars interiöra delar förverkligades i två etapper
1998– 1999 respektive 2000– 2001. Projektet har understötts av läns-
styrelsen med kulturmedel. Restaureringen har haft som utgångspunkt att
å t e rföra interiöre rna till husens blomstringstid under 1 6 0 0- och 1 7 0 0- t a l e n ,
d.v.s. samma utgångspunkt som Ada Block hade en gång i tiden. Skillna-
den har legat i att denna gång har noggranna iakttagelser gjorts då det gäl-
ler utformning av snickerier, beslag, färgsättning, o.s.v. Ada Block hade ju
en målsättning med renoveringen som var viktig för henne, nämligen att
skapa de rätta miljöerna för sin antikvitetssamling, men nu skulle byggna-
den inte vara ett privat museum utan ett hem för en barnfamilj.
De viktigaste funktionella förändringarna har varit att flytta köket till
dess ursprungliga plats i nedre våningen av det mindre stenhuset och att
inreda tredje våningen av det stora stenhuset till bibliotek. Den sistnämnda
våningen hade på 1800-talet inretts med en tjänarinnekammare, som dock
revs på 1950-talet, och därefter stod den oanvänd. Båda ändringarna var
stora utmaningar som krävde stor varsamhet och skicklighet av hant-
verkarna. Alla detaljer specialritades av oss och utformades i samråd med
dem. Rummen är genom sina färger, snickerier och övrigt hantverk en
blandning av modernt boende och gångna tiders charm.