Nr. 1, 2011 - BÄR | Biologiska Ämnesrådet

Uppsala naturvetarstudenters tidning
B
LADET
HÖSTEN 2011
Tema: Kost och
Förfriskningar
38:e årgången

2
Ledare
Hej i höstmörkret!
I dessa tider av sjunkande temperatur
och dramatisk minskning av
fotonmedierad D-vitaminsyntes kommer
vi samman i matens tecken. De
heliga julborden, nästan två månader
för tidiga, börjar snart digna av
slaktmånadens skörd av animaliskt
protein. I artikeln “Odla kött?” på
sidan 12 kan man läsa att vi i västvärlden
konsummerar mer animaliskt
protein än både vi och planeten mår
bra av. Kanske ska man konsumera
förhållandevis mer potatis i sin kost,
som ju är detta numrets organism, om
inte herr Atkins misstycker det vill säga.
Chefredaktören glatt poserandes bland medlemmar ur Brassicaceae
I DN debatt den första oktober 2011
skrev 41 forskare verksamma vid de
stora svenska lärosätena att EU måste
lätta på den lagstiftning som genmodifieringen
av växter faller under,
i syfte att kunna bedriva ett mer effektivt
och miljövänligare jordbruk
med genteknikens hjälp. Potentiellt
kan denna teknik även hjälpa till att
kväsa A-vitaminbristen i världen,
som Malin Undin skriver om i artikeln
“De gyllene riset” på sidan 18.
Men kan man verkligen lita på att denna
modifiering av livets ritning är helt
Foto: Piotr Rowiński
riskfri? På sidan 16 drar Ingela Källén
uppmärksamhetens ljuskägla över
detta, samtidigt som kultursidan innefattar
en bokrecension av en novell
som beskriver en framtid där ovanstående
problematik blivit ett faktum.
Med dessa incitament för fortsatt läsning
önskar jag Dig välkommen till detta
senaste nummer av Bladet. Trevlig läsning,
och god fortsättning på hösten!
/Johannes Pohl
Chefredaktör

Chefredaktör
Johannes Pohl
bladet@utn.se
Redaktionen
Marianne Balck
Ingela Kjällén
Matilda Lewander
Alexander Nordstrand
Sara Thedvall
Max Persson
Piotr Rowiński
Fotografer
Ella Franzén
Julia Löndal Jonsson
Illustratör
Julia Löndal Jonsson
Layout
Johannes Pohl
Framsida
Foto: Julia Löndal Jonsson
Baksida
Tryck
Kontakt
Email
Foto: Johannes Pohl
Eklundshofs Grafiska
www.ehof.se
Bladet
c/o IBG
Norbyvägen 14
752 36 Uppsala
bladet@utn.se
4
En volontär i Brasilien
7
Ordförandespalter
10
Två män om sitt mjöd
14
Potatisens tid är nu
receptsamling
18
Det gyllene riset
22
Numrets organism
Innehåll
6
Information
från IBG och studieråden.
8
Noahs ark - en lättare studie
12
Odla Kött?
om alternativa proteinkällor
16
Vad är det vi äter egentligen?
20
Ätbart i Svensk natur
23
Kultur!
Recention: The Wind Up Girl
3

En volontär i Brasilien
Att resa ut i världen och arbeta som volontär
har blivit väldigt populärt. Resor
går oftast uteslutande till Afrika,
Asien och Latinamerika och arbetsuppgifterna
är allt från barnhem, skola,
vård till djur och natur och byggprojekt.
Jag har varit intresserad länge av att åka
på en eko-volontärresa och arbeta med
något djurprojekt. Började studera Biovetenskap
hösten 2010. Där fick jag information
om volontärresor och gick
på ett möte. Tyckte att resan var lite
dyrt och att projekten inte passade mig.
Började leta information själv på nätet
och hittade Volontärresors hemsida.
Volontärresor grundades 2005 som
Sveriges första företag med tydlig inriktning
på volontärresor. Där hittade
jag ett projekt med utrotningshotade
djur i Brasilien och föll direkt
för projektet Jaguar Breeding Ground.
Är intresserad av bevarandebiologi
och detta kändes perfekt för att prova
på och se hur det är att arbeta med
det. Ett tips att tillägga är att de flesta
i Brasilien talar enbart portugisiska
så jag köpte mig en parlör att ta med.
4
Text och bild: Jessica Keränen
Min volontärresa till
Cridouro Onça Pintada -
Jaguar breeding ground
- i Campina Grande do
Sul, Parana, Brasilien.
Jag bokade en resa för 4 veckor. Fredag
den 10 juni klockan 19:25 bar det av och
jag var framme i Curitiba Brasilien klockan
06:22 lokaltid på lördag den 11 juni.
Tidsskillnad minus 5 timmar under vår
sommartid, vintertid 4 timmar. Blev upp
mött på flygplatsen av Rafaela Rolim från
Brasilian Experience som har ett samarbete
med Volontärresor i Sverige. Fick
skjuts till reservatet som heter Criadouro
onca pintada betyder jaguar uppfördning.
Ligger ca 30 km utanför Curitiba i
ett område som heter Campina Grande
do Sul som ligger i delstaten Paraná.
Väl i reservatet träffade jag Cristiane Saboia,
en av reservat ägarna som gav mig en
introduktion av reservatet och visade mig
mitt boende. Cristiane Saboia och Luciano
Saboia köpte området i januari 1995 och
det var en betesmark då som inledningsvis
var 60 hektar med knappt någon regnskog
kvar. Långsamt kom växtligheten
tillbaka genom återplantering av inhemska
träd, växter och även kommersiella träd
som växer snabbt. De ville snabbt ha en
skog som de kunde introducera djur i.
Området började återhämta sig till det
ursprungliga mönstret av regnskog. De
kommersiella träden ska bytas ut mot
regnskogs träd så småningom. Denna
regnskog består utav blandad regnskog
med inhemska barrträd som t ex Araucaria.
Det tog längre tid för införandet av vilda
djur i regnskogen. Nu är naturreservatet
lika stort som halva Gotland. Hela
Gotland är ca 3140 kvadratkilometer.
År 2002 fick reservatet 12 stycken agutier
(gnagare) som en del av ett program för
återinföra en population i regnskogen
med denna skyddade art. På grund av
framgången med dem sökte de tillstånd
att använda området för att ta emot, skydda
och föda upp andra utrotningshotade
arter av brasilianska djur. 2003 fick de sin

licens och kunde ta emot den första jaguaren.
Den var från ett offentlig zoo som
stängts ner på grund av verksamheten var
dåligt förvaltat. Snart fick de en mängd
andra djur, främst från djursmuggling,
olagligt innehav av vilda djur och räddning
från till exempel skövling av regnskog.
Lucianos tanke är att plantera så många
inhemska träd som möjligt som kan
ge mat till djuren året runt så att regnskogen
tillslut blir självförsörjande.
Bland det jag mest blev imponerad av
där var de fina och trivsamma inhägnaderna
för djuren. De som var färdigbyggda
i alla fall. De är tvungna att ha massa
tillfälliga inhägnader för att de får så mycket
djur från veterinärer som i sin tur
fått dem från myndigheter som tagit fast
folk för djursmuggling. Även zoo-parker
tar kontakt med dem och vill att de ska
ta emot djur som de har för många av.
Luciano säger att de skulle vilja ta emot
alla djur men har tyvärr inte plats. Så
de får välja ut djuren de har plats med.
Försöker även få tag i makar till djuren de
redan har på reservatet för fortplantning.
När jag var i reservatet fanns det ca 152
arter och över 2200 djur, allt från jaguar,
puma, kapybara även kallad vattensvin
(gnagare), agutier (gnagare), myrslok, näsbjörn,
ara, papegoja, tukan och olika apor.
De försöker förbättra och utveckla uppfödningstekniker
för de djur som finns i
fångenskap och man gör dokumentation
av uppfödningen. De har gjort flera lyckade
försök med att släppa ut olika sorters
fåglar, agutier och näsbjörnar i reservatet
som är omringat av en stor mur så de lever
fritt där och förökar sig. Men de blir
matade från olika utfodringsbord där det
läggs mat varje dag till ”the outsiders” som
de kallas. Därav stannar fåglarna kvar eftersom
de får mat och troligtvis har svårt
att hitta mat själva eftersom de är uppfödda
i reservatet och vana vid utfodring.
Jag började jobba 07:30 nästan varje morgon,
fick välja arbetstider själv. Var ganska
enkelt att gå upp tidigt eftersom klockan
hemma i Sverige då var 12:30. De anställda
började oftast vid 07:00 ibland tidigare.
Började alltid med att hacka dagens
frukt till djuren och förbereda all annan
mat till dem som t ex kött till kattdjuren
och en slags frukt/protein smoothie till
myrslokarna. Jag jobbade tillsammans
med en master student i biologi, Henrique
Chupil som utbildar sig till ornitolog på
universitetet i Curitiba. Det var väldigt
intressant när han berättade på knagglig
engelska om djuren och visade mig hur
allt fungerade där. Förvisso hade vi en
språkbarriär men med teckenspråk löste
det sig tillslut och vi förstod varandra.
En uppgift jag hade varje morgon var att
göra i ordning maten till arorna. De har
ett schema över vilken frukt djuren ska ha
varje dag. Ena dagen var det äpple, mango
och papaya nästa dag kunde det vara
banan, papaya och apelsin som jag hackade
lagom i bitar i en stor hink. De flesta
djuren får även olika slags torrfoder varje
dag som komplement. Mina andra uppgifter
var att mata djuren även spola rent
i djurens inhägnader. Hjälpa till med sjuka
djur och hålla i dem när de fick medicin.
Jobbade även med att plantera om träd i
växthuset. Detta gjorde jag när Henrique
inte fanns på plats för att han hade projekt
med universitetet. Eftersom han var
den enda av de anställda som kunde lite
engelska. Reservatägarna pratade giv-
etvis engelska men de var bara där på
helgerna eftersom de båda jobbar som
läkare. Vid de tillfällena var jag i växthuset
och arbetade självständigt med att plantera
om träden med specialblandad jord.
Har lärt mig massor om Brasiliens djurliv,
natur och hur mycket de båda påverkar
varandra. Det är ett väldigt känsligt ekosystem
som har förstörts genom att
regnskogen skövlats och används till till
exempel betesmarker. Fått kunskap som
har gett mig ännu mera intresse för att arbeta
med utrotningshotade arter och även
väckt ett intresse för träd. Denna resa var
en ögonöppnare för min del och jag känner
att jag verkligen har valt rätt utbildning.
Rekommenderar starkt att åka på en volontärresa
för att utforska sitt intresse
inom biologi. Du får nya idéer och kan
känna efter om man har valt rätt inriktning.
Även bra merit i din utbildning.
Det finns stipendium att söka. Jag använde
mig inte av stipendium utan tog
av mina sparpengar. Men använde mig
ändå av stipendium.se och fick adresser
till att söka stipendium men kände
att jag inte hade tid för det innan resan.
www.volontarresor.se/projekt/latinamerika/
brasilien/brasilien-jaguar-breeding-ground
www.criadourooncapintada.org.br
www.brazilianexperience.com.br/english
www.stipendier.se
5

nnonser och notiser från IBG och studieråden. Annonser och notiser från IBG och studi-
Kontakt
BÄR
Ordförande: Andreas Eriksson
nvb-ordf@utn.se
Vice ordförande: Martin Larsson
martin.larsson.8433@student.uu.se
Sekreterare: Marcus Väneskog
marcus.waneskog.1209@student.uu.se
Studiesocialt ansvarig: Johanna Wallenius
jowa4166@student.uu.se
Utbildningsansvarig: Jonas Andersson
jonas.andersson.9523@student.uu.se
Internationellt ansvarig: Kailash Sing
kailash.sing.2245@student.uu.se
Sir Darwin: Roos van der Spoel
roos.van_der_spoel.1502@student.uu.se
Kassör: Linda Pettersson
linda.petersson.8788@student.uu.se
GeoS
Ordförande: Erika Modig
nvg-ordf@utn.se
Vice ordförande: Franz Åberg
franzaberg@gmail.com
Sekreterare: Sara Johansson
sara.r.johansson@gmail.com
Kassör: Alexandra Drake
alexie_16@hotmail.com
Obs, dessa poster var tillsatta i skrivande
stund.
UTN
www.utn.se
Uppsala Studentkår
www.uppsalastudentkar.nu
6
Information från IBG
Kursombudsmöten
Kursombuden samlas till möte onsdagen
den 9 november samt onsdagen den
7 december. IBG uppmanar samtliga
studerande att kommunicera sina åsikter
om sina kurser till kursombudsrepresentanterna.
Ny hemsida
IBG:s hemsida har fått ett nytt utséende.
Om du upptäcker något fel på hemsidan,
såsom gammal information eller trasiga
länkar, kontakta informationsansvarig på:
elisabeth.langstrom@ibg.uu.se
tudieråden. Annonser och notiser från IBG och studieråden. Annonser och notiser från

Ordförandespalter
En ny höst, en ny termin
och mer kunskap och valfri
kolsyrad att ta in.
Först vill jag tacka gänget i Väl-Com och
alla faddrar för en grymt bra mottagning
av de nyarecentiorerna och hälsa dessa
välkomna till Uppsala – välkommen hit,
välkommen hem.
Jag hoppas att ni har haft en bra första
period på biologutbildningen och att ni
blir kvar och engagerar er i BÄR för utan
medlemmar som engagerar sig i BÄR är vi
inget, vi behöver er alla föra att ha legitimitet
och kunna säga ”Vi representerar
studenterna på IBG”. Så om du känner att
du vill engagera dig i BÄR under detta eller
nästa verksamhets år, gå på våra möten,
snacka med oss som är förtroendevalda
eller bara häng med på de aktiviteter som
anordnas.
I slutet av november eller december kommer
BÄR:s årsmöte att hållas där DU kan
söka poster till BÄR. Funderar du på att
en post, leta upp den som innehar den just
nu och intervjua denna om posten. Jag har
själv studerat här i Uppsala i mer än tre år
nu och varit med i BÄR sedan min första
termin och förtroendevald sedan min andra.
Min tid i BÄR har varit bland de bästa
jag någonsin haft.
Nu vill jag göra lite reklam för kommande
aktiviteter i höst. Den 26e oktober kommer
BÄRsrundan med Team Star Wars att
hållas av Sir Darwin Ross van der Spoel
och Darwinfinken Miriam Rubin. Den 12
november arrangerar I.U.P.A.K Analysfesten
i Flogsta låghus med tema alkemi.
Vi i BÄR har även en nystartad kulturgrupp
som kommer att fokusera på att lära
ut gamlareccedanser och sånger samt anordna
helkvällar med BÄR. Vidare kan jag
hälsa att revideringen av stadgarna snart är
färdigställda.Som vanligt är BÄRrummet
öppet oftare än det är stängt så det är bara
att komma förbi och hänga med oss eller
varför inte köpa en läsk eller något ätbart
från kiosken.
Vi syns, antingen på EBC, BMC, på stan
eller långt inne i Dimman.
Hej allesammans!
Hoppas alla återhämtat sig efter mottagningen,
och att ni alla hade en underbar
UTN-gasque. Nu har terminen kommit igång
på riktigt, och i skrivande stund sitter
de flesta av er troligen med näsan i böckerna
och tentapluggar. När du får denna
tidning i din hand så har vi hunnit med
en historisk händelse: geovetarnas första
labbrocksfest Orogonesen. Hoppas ni
som var där hade en underbar kväll och
ett stort tack till Orogenesenkommittén
som anordnade spektaklet! Tre dagar efter
Orogenesen gick även årsmötet av stapeln
och GRUS beslutade om sina nya stadgar
och tillsatte massa härliga människor till
en bunt olika poster. I december anordnas
den traditionsenliga Julfesten av Geologiska
Sektionen, men även vi i GRUS kommer
ha några fingrar med i spelet. Hoppas
att ni har en härlig hösttermin och att ni
nya nu funnit er tillrätta bland stuffer och
jord på Geocentrum.
Stor kram!
/Andreas Eriksson
/Erika Modig
Hej!
Välkommen till min första ordförandespalt,
det är spännande att få ett helt eget
utrymme i Bladet där man får skriva vad
man vill. Jag heter Hilde och blev i våras
ordförande för IUPAK, ni vet, de märkliga
nissarna i vinröda labrockar. Vi hade en
mycket trevlig start på terminen, då antalet
reccar var mer än det dubbla jämfört med
de senaste åren. Eftersom vi har haft problem
med låga studentantal så hoppas vi att
det är en trend som håller i sig.
Vi håller också som bäst på och firar
kemins år! Det har varit kemivandringar
genom Uppsala, öppet hus för allmänheten
som dragit massor med folk, spännande
föreläsningsserier och en allmän
känsla av firmafest. Vi njuter så länge det
varar.
Till sist hoppas jag att ni inte glömmer
bort analysfesten den 12 november! Det
är ju ohyggligt spännande att se om maten
fortsätter hålla den shyssta standard som
varit de senaste åren, eller om det blir en
favorit i repris med pytt i panna-toast…
/Hilde Bergman
7

Noahs ark – En lättare
studie
Författare: Alexander Nordstrand
Berättelsen om Noas ark är en… intressant
saga att undersöka, även om man snart
drunknar i dess orimligheter och tröttnar
på eländet. Men jag har ändå, för skojs
skull, sammanställt en – föga heltäckande
– serie galna utsagor att förundras över.
Inte nog med att det inte finns några som
helst geologiska bevis för en global översvämning
– en sådan skulle aldrig kunna
inträffa! Efter beräkningar av mängden
vatten som finns uppbunden i jordens atmosfär
och den yta den skulle täcka om
den föll, upptäcker man att det bara skulle
bli några få centimeter djupt världen över.
Om vi föreställer oss att syndafloden bara
föll över torra land i det bibliska Mellanöstern
– det vill säga Palestina, Israel,
Libanon, Jordanien, Irak, Turkiet, Syrien,
Saudiarabien, Iran och Egypten – skulle
vattnet vara ca 2,4 m djupt. Jämför detta
med Bibelns utsago om hur ”all the high
mountains under the entire heavens were
covered” med ca 6,8 m. Hur nu det går
ihop sig. Nåväl.
Båten som Noa byggde, efter Guds speci-
8
fikationer, var omkring 135 m lång, 23 m
bred och 14 m hög. Den hade tre våningar.
Djuren som kom ombord beskrivs på olika
ställen som ”all living creatures”, ”all creatures
that have the breath of life in them”
och ”every living thing”, men det står
också skrivet att djuren kom till Noa och
hans ark på eget bevåg. Det kan således
inte ha funnits några strikt vattenbundna
djur ombord. Den slutsatsen bekräftas
även senare, där det står skrivet att “[e]very
living thing that moved on land perished”,
och att “[e]verything on dry land that had
the breath of life in its nostrils died. Every
living thing on the face of the earth was
wiped out”.
Så vattenlevande djur medtogs inte på
arken, då man troligen tänkte sig att de
skulle överleva hur som helst. Men låt oss
närmare granska ett sådant påstående. Vad
händer med salthalten i haven efter fyrtio
dagars konstant nederbörd? Och hur går
det för Amazonas och alla dess sötvattensfiskar
om haven svämmar över? För alla
sötvattendrag i världen? Svaret är enkelt:
åt helvete.
Men om vi för ett ögonblick glömmer
detta faktum (som är ungefär lika lätt att
förbise som en knölval i en klädgarderob)
och ser till vad Noa faktiskt hade sinnesnärvaro
nog att ta med sig på arken, var
det följande: sju par av alla fåglar, sju par
av alla rena djur och ett par av alla orena
djur. Med på arken fanns ”everything with
wings” och ”everything that moves on
land”.
Det finns en ofantlig mängd olika djurarter
på vår planet. Även om Noa nu bara
behövde tampas med de landlevande, är
insekterna tyvärr, tyvärr landlevande.
Man beräknar deras totala artantal till
mellan 6 000 000 och 10 000 000. Andra
svårigheter blir de 600 000 arterna spindeldjur
och de 18 000 arterna mångfotingar.
Och hur bar djuren sig åt för att komma
till arken? Vill vi tro att sengångarna självmant
tog sig från Sydamerikas djungler till
Mellanöstern? Att Texas blindsalamander,
känd från endast sju lokaler, satte kurs mot
Noa och hans ark på andra sidan jorden?
Sju dagar efter arkens fullbordan kom
regnet. Det regnade i 40 dagar och 40 nät-

ter. Men det fortsatte att stiga i 150 dagar,
vilket ter sig obegripligt. I slutet av de 150
dagarna började vattnet sjunka undan.
Men vad du kanske inte visste var att Noa
satt kvar och ugglade på sin ark i ytterligare
225 dagar! 76 dagar efter att översvämningen
börjat sjunka undan, strandade arken
på Ararats berg. 54 dagar senare hade Noa
äntligen fått se sin berömda duva komma
tillbaka med en kvist i näbben. Först 95 dagar
efter det var marken fullständigt torr,
så att Noa och alla hans djur kunde kliva
ned på jorden.
Tid spenderad på arken, totalt: 415 dagar.
Noa höll all världens landlevande djur på
sin båt i 415 dagar. Inklusive sjuttonårscikadan,
som ligger under marken i sjutton år
innan hela världspopulationen gräver sig
upp till ytan, ägnar några få dagar åt att
para sig, och dör. Men de var också med.
Jajamän. Gud sade dessutom: “You are to
take every kind of food that is to be eaten
and store it away as food for you and for
them [the animals].”
Yeah, right! En vuxen elefant behöver 140-
270 kg mat per dygn. Det är ett genomsnitt
på 205 kg. Det finns tre elefantarter
i världen och sju par av varje togs med på
resan. Således fanns 14 x 3 = 42 elefanter
på arken. Det ger 42 x 205 x 415 kg mat
per dag. För elefanterna enbart…
Det här är vad Zoo Berlin i genomsnitt
införskaffade dagligen under år 2000: 822
kg hö, 746 kg grönsaker, 297 kg halm, 577
kg rovor, 279 kg äpplen, 97 kg kött, 156 kg
fisk, 63 kg ägg och 33 råttor. Kom ihåg att
Noa hade med sig representanter för alla
landlevande djur på arken, och att de alla
måste utfodras dagligen i 415 dagar.
Vissa arter av bönsyrsor (det finns omkring
2 200 arter totalt) äter heller inte annat
än sådant de själva dödat, och man kan
förstås inte ge dem insekter att äta om man
inte vill utrota en hel art. Men oavsett, hur
samlar man all den här maten innan floden
kommer? Det måste ha tagit åratal! Var
lagrar man den så att den hålls färsk? Och
väl ombord på arken, hur distribueras
den?
Noa (som råkade vara 600 år gammal)
bodde på arken med sin hustru, sina tre
söner och sönernas hustrur. Det fanns
alltså åtta människor ombord. Från dessa
åtta ska alla nu levande människor härstamma.
Hur funkar det på ett genetiskt plan?
Samma sak gäller för alla andra landdjur på
planeten. Hur undviker vi inavel? Ämnet
tycks helt enkelt så urbota dumt att det inte
ens är roligt att driva med. Så tänker jag
ibland. Men sedan ser jag framför mig hur
Noa och hans djur står samlade utanför
arken – regnmolnen har börjat hopa sig
och det är en lite allmänt nervös stämning.
Djuren vill uppenbart komma ombord
och undrar vad det är som dröjer så
förbannat. Till sist vågar sig Noas hustru
fram för att kolla läget med sin man. ”Vad
väntar vi på?” undrar hon. ”Varför går vi
inte ombord allihop, ögonaböj?” Men Noa
tittar bara spänt mot horisonten och pekar
vid sidan om på sitt armbandsur.
”Cikadorna”, mumlar han stressat. ”De
jävlarna har försovit sig.”
9

Två män om sitt mjöd
Mjödbryggning tillämpar
biokemiska processer och
har en djup och intressant
historia. Bladets medarbetare
Marianne Balck gav
sig ut för att intervjuva två
hängivna mjödbryggare om
deras konst.
Vad är mjöd egentligen?
- Mjöd är till skillnad från vad många tror
inte en typ av öl utan kan närmast klassas
som en typ av vin. Både smak och färg
påminner om ett vitt vin men med en tydlig
fruktig ton av honung. Traditionellt
mjöd består av enbart tre ingredienser; honung,
jäst och vatten. Denna dryck var på
den tiden det begav sig en lyxartikel som
enbart dracks till fest eller till blot. Det
honungsbaserade ölet som oftast förknippas
med mjöd kallas istället för mölska och
dracks ofta under mer vardagliga former.
Vad inspirerade dig till att brygga
mjöd?
- Eftersom jag har ett visst intresse för
nordisk historia och mytologi är vikingatiden
något man ofta återkommer till. Alla
vet att vikingarna drack något som kallades
”mjöd”, men vad är mjöd? Hur smakar det
egentligen och hur tillverkas mjöd?
För ca tre år sedan beslutade jag mig för att
ta reda på det genom att för första gången
brygga mitt eget mjöd. Jag började
med att skaffa fram nödvändig bryggeriutrustning
såsom jästunnor, hävert och
oschselemätare från stans lokala bryggerihandel
och slutligen ett enklare recept från
internet som jag utgick från.
Hur gick det
med första satsen?
- Det slutade med 21 liter mjöd med en
helt okej men något mäskaktig smak. Bra
för att vara första gången!
Hur tillverkas mjöd?
- Först behöver du ett jäskärl som är
helt lufttätt och ett vattenlås alternativt
ett backventil så att koldioxiden som bil-
10
Daniel Åberg
das i jäsningen kommer ut och ingen luft
kommer in i jäskärlet. Detta för att jästsvamparna
endast kan bilda alkohol under
anaeroba förhållanden. Skulle det ändå
komma in luft är risken att man sitter där
med 25 liter vinäger istället för 25 liter
mjöd! Därefter kokas honungen tillsammans
med önskad mängd vatten. Detta för
att ta död på vildjäst och andra mikroorganismer
samt att honungen då löser sig
enkelt i vattnet. Honungslösningen eller
”musten” som det också kallas hälls sedan
över i jäskärlet och slutligen tillsätts jäst av
typen starkvinsjäst. Jäskärlet försluts med
vattenlåset och tillåts stå och jäsa i upp till
en månad.
När jäsningen är slut- förd (jäsprocessen
kontrolleras med hjälp av en
oschselemätare) görs en omtapp- ning av
bryggden till ett annat kärl så att bottensattsen
kan avlägsnas. Slutligen får bryggden
stå och klarna i några veckor för sedan
tappas på flaska.
Är detta verkligen lagligt?
- Ja! I sverige är det lagligt att brygga sitt
eget vin/öl upp till en alkoholhalt av 22
vol %.
Vad är ditt bästa samt sämsta
minne hittills i din ”mjödkarriär”?
- Mitt sämsta minne måste vara från min
andra mjödsats. Jag var lite för ivrig med
att buteljera brygden så lite socker fanns
då kvar och den var således inte helt utjäst.
Efter någon vecka efter buteljeringen tog
jag med en flaska till en fest för att stoltsera
med mitt hemmabryggda mjöd. Vad jag
inte tänkte på var att under en veckas tid
hade sockret som var kvar i flaskan börjat
jäsa och skapat ett kraftfullt övertryck!
Mjödflaskan nära inpå exploderade när
den skulle öppnas och allt innehåll for ut
över festdeltagere och möblemang. En riktig
succé!
Mitt bästa minne måste vara från min
senaste sats på 11 liter som har fått god
kritik från dem som har provsmakat den.
Den är gjord på lokalproducerad nyslungad
honung från den uppländska landsby-

gden och sedan jag införskaffat två böcker
i mjödbryggningsteknik har kvaliteten förbättrats
en hel del.
Blir det olika smaker? Kan jag
önska mig flädermjöd till exempel?
- Självklart! Smaken påverkas av vilken typ
av honung som används. Honungens smak
varierar beroende på vilka växter som bina
livnärt sig på. Mjöd kan varieras på många
Thomas Karlsson
Hur kom det sig att du började
brygga mjöd?
- Det började för ca 7 år sedan när en av
mina nära vänner introducerade mig till
andra öltyper än lager. Efter att ha fått upp
smaken för något annat än blaskig ljus öl
började sökandet efter nya smakupplevelser.
En dag för ca 5 år sedan vandrade jag
omkring på systemet och letade efter nya
spännande drycker då jag såg att de sålde
ett mjöd (Svea Viking Mjöd), eller snarare
en öl med mycket honungs- karaktär. Hade
jag inte köpt flaskan hade jag nog aldrig
fått för mig att försöka brygga mitt egna
mjöd i framtiden.
Beskriv hur du går till väga?
- Utan att nämna några mått och mindre
detaljer så börjar man med att göra
en sockerlag av honung och vatten som
man kokar till dess att det inte bildas några
stora mängder vitt skum som man avlägsnar.
Detta blandar man sedan ut med mer
vatten och tillsätter jäst och låter mjödet
olika vis, blandar man i fläder under jäsningen
får man således ett flädermjöd. Denna
typ av mjöd som består av andra ingredienser
än bara honung, jäst och vatten kallas
för melomel.
Finns det någon typ av mat som
passar bra till mjöd tycker du?
- Jag har personligen inte testat så många
maträtter tillsammans med mjöd, men det
sägs att det passar riktigt fint till stark mat
jäsa tills det att det inte finns något socker
kvar. Efter det tillsätts ett medel som dödar
jästen och ett klarningsmedel som gör
att jästen faller till botten så man får en
bärnstensklar vätska. Tada! Mjöd!
Hur mycket gör du åt gången?
- 20 liter, så det går åt många kilo honung.
Vad är det bästa med att brygga
eget mjöd?
- Det är att få bjuda vänner på en dryck
man gjort själv och som de uppskattar.
Lite som att laga mat åt andra är mycket
mer tillfredställande, med förutsättning att
man kan laga god mat. Haha!
Går det att smaksätta sin mjöd?
- Ett traditionellt mjöd består endast av
vatten och honung. Sedan beroende på
vilka blommor bina har gjort sin honung
på så kan mjödet få olika smaker. Däremot
och fläskkött.
Tror du att den smakade likadant
som för vikingarna?
- Vikingarna hade ju inte tillgång till klarningsmedel
och jässtopp m.m. så om man
inte har i några tillsatser och låter det sköta
sig självt, så tror jag att det smakar precis
som en viking skulle känna igen det.
kan man också smaksätta sitt mjöd under
eller efter kokningsprocessen av honungen.
Tror du den smakar likadant
som för vikingarna?
- Det är svårt att säga då jag inte vet så
mycket om deras bryggningstekniker men
det går säkert att efterlikna om man läser
på lite.
Finns det någon särskild mat
som passar bra till mjöd tycker
du?
- Mjöd är eller kan vara en väldigt söt dryck
beroende på om man väljer att eftersöta
mjödet med mera honung efter man dödat
jästen eller om man avslutar jäsprocessen
innan jästen gjort om allt socker till alkohol.
Skulle därför rekommendera mjöd till
dessert eller till rätter där ett sött vitt vin
normalt dricks.
Är det verkligen lagligt?
- Där är jag lite kluven i frågan faktiskt
efter att ha skummat igenom lite lagar för
några år sedan. Som jag läste då och om
jag minns rätt så enligt svensk lag får man
för eget bruk brygga öl och vin. Det är
däremot olagligt att brygga mäsk som normalt
destilleras till starksprit eller dricks av
minderåriga och punkare. Det enda som
skiljer mäsk från vin är att man i vin tillsätter
frukt, vilket då gör det lagligt.
Ett mjöd, som man brukar benämna som
ett vin bryggt på honung innehåller traditionellt
ingen frukt och är därför inte ett
vin. Men om jag måste ta ställning till frågan
så tror jag inte det är olagligt, annars
hade jag inte ställt upp på intervjun, haha.
11

Odla kött?
-Om alternativa proteinkällor
12
Text: Piotr Rowiński Illustration: Julia Löndal Jonsson

När världen står inför globala
problem som matkrisen, hunger
och klimatförändringar,är det
dags att tänka på sitt eget liv och hur det
påverkas. Den som sitter bekvämt och säkert
hemma i Sverige kan betrakta allt snack
om globala problem som ett kvällsnöje
framför teve. Men tanken är att det är vi,
konsumenter som har en väldigt stor makt
att både skapa och lösa globala problem.
Tänk dig kött. En välstekt fläskfilé
som du just har ätit. Du känner
dig bra – det var ju smakligt och
du är mätt. Det är vi vana vid. Vi äter kött
varje dag, för det är gott och nyttigt. Tänk
dig sju miljarder människor. Alla vill vara
mätta och äta goda saker. Alla vill ha sin
fläskfilé, köttbulle eller annat kött. Varje
dag? Även om det är bara en tredjedel av
jordens befolkning som äter kött dagligen
så ökar andelen ständigt i takt men
världens utveckling. Dags att tänka på vilka
konsekvenser det har!
På en planet där 15 % (en miljard!)
människor lever i kronisk hunger
befinner vi oss i mitten av matkrisen.
Fenomenet medför att matpriser stiger
allt snabbare och orsakar hunger och säkerhets
problem i Afrika, Asien och Mellanöstern.
I takt med världens utveckling,
ökar efterfrågan på jordbruksprodukter
kraftigt. En av anledningarna till stigande
matpriser är att försörjningen inte hinner
med efterfrågan. Dessutom äter allt mer
människor ofta kött och det är från djur
som är den största gruppen som konsumerar
jordbruksprodukter!
Det andra som bidrar till hunger
och matprisstigningen är sänkt
produktionseffektivitet i utvecklingsländerna
på grund av bland annat
klimatförändringar. Det är kött igen
som kommer på bilden med sitt 18 %-iga
bidrag till det totala växthusgasutsläppet.
Det beräknas att för att tillfredställa den
ökande köttefterfrågan behöver vi öka
dess produktion med 85 % till år 2030.
Siffror och fakta
Och sista men inte minst viktigaste
är de etiska frågor som vi måste
svara på när vi stöder stora, industriella
köttproduktionsanläggningar
som ofta betraktar levande organismer på
skrämmande sätt. Lustigt nog är det utvecklingen
som skapar problemet och kan
lösa det samtidigt. I utvecklade länder finns
det gott om produkter som kan ersätta kött
i vår kost. Dessutom är det varken hälsosamt
eller nödvändigt att äta kött varje
dag. Det finns både färdiga produkter och
råvaror som kan försörja organismen med
alla nödvändiga ingredienser som proteiner,
mineraler och vitaminer.
Den viktigaste proteinkällan i vegetabilisk
kost är baljväxter. Soja,
linser, bönor, ärter och kikärter
tillsammans med olika sädesslag tillför alla
nödvändiga aminosyror i lämpliga mängder.
Man kan äta de i form av flera färdiga
produkter som t.ex. sojakorv, falafel,
humus, ”chiken wings” av sojafibrer
eller tofu i olika former och smaker som
tillsammans med sojasås utgör ett väldigt
smakligt smörgåspålägg. Det går också
att laga flera njutbara rätter själv som t.ex.
olika kotletter eller soppor av soja, bönor,
linser eller kikärtor som kan kryddas enligt
sin egen smak. Man kan t.o.m. äta en vegetarisk
hamburgare på Burger King!
Förutom baljväxter är det Quorn
som kan vara en viktig proteinkälla.
Den består av Fusarium
venenatum-svampproteiner och äggvita.
Svampen odlas i stora jästtankar med glukos,
mineraler och vitaminer som föda.
Det vuxna massan bestående av celler
och myceltrådar formas och kryddas till
olika produkter som t.ex. färs, bitar och
filè. Quorn kan köpas på nästan alla stormarknader
i form av frysta, färdiga rätter
eller som halvprodukter.
”Sverige bör satsa på odlat kött” Svenska Dagbladet, tisdagen den 4 oktober 2011, s.5.
www.ifad.org/operations/food/
www.slv.se/sv/Settings/Topplankar/Lattlast/Vegetarisk-kost/Vegankost
sv.wikipedia.org/wiki/Quorn
www.quorn.se
När det gäller utvecklingen så ser
framtiden även ljusare ut. Åtminstone
vissa tycker så, och
för andra är det ett avvisande perspektiv.
Det gäller nämligen odlat kött. I Holland
och Sverige pågår forskning som går ut på
att utveckla tekniker av muskelcell-odling.
Dessa tekniker kan utvecklas tack vore
framsteg inom stamcellforskning. Man
kommer att odla stora mängder muskelceller
i speciella bioreaktorer utifrån muskelstamceller.
Genom att välja celler från olika
djur och stimulera dem med olika faktorer
kommer vi att erhålla olika köttsorter.
Dagsläget är långt ifrån storskalig
produktion men de första resultaten
ser lovande ut. I jämförelse
med den traditionella köttproduktionen,
beroende på djurart, är energiåtgång 7-45
% lägre, växthusgasutsläpp 78-96 % lägre,
åtgång av areal 99 % lägre och vattenåtgång
82-96 % lägre per kilo färdigt kött.
Sådant kött kan vara hälsosammare än traditionellt
producerat med avseende på bättre
kontroll av ämnen som hamnar i köttet
(t.ex. ingen antibiotika) samt kontroll av
fetthalt.
Det finns motståndare som tycker
att det är olämpligt att äta ännu
mer konstproducerat mat men
fördelar med odlat kött lär vara enormt
stora, särskild de etiska och miljömässiga.
För de som fortfarande äter kött dagligen
säger jag att det är dags att börja betrakta
det som en lyxvara, för både sin hälsas, andras
välmående och miljöns skull.
13

Potatisens tid är nu
Potatisen gör sig lämplig i all matlagning med sin enkla, välsmakande karaktär. Sara
Thedvall har här samlat ett par av sina favorita kreationer med potatisen i centrum.
Läs mer om potatisen, som är numrets organism, på sida 22.
14
VEGETARISK
Potatissoppa
~ 3 port.
5-6 mjöliga potatisar (hackade i mindre bitar)
1 liten lök
½ buljongtärning
~ ½ dl crème fraiche
~ ½ dl mjölk
1-2 krm kanel
paprikakrydda, vitpeppar
Fräs löken i lite olja. Tillsätt rotfrukt och buljong. Fräs en liten
stund.
Tillsätt vatten så det täcker (mindre vatten = krämigare).
Koka potatisen mjuk.
Tag av plattan och passera soppan slät med mixer.
Tillsätt crème fraiche och mjölk. Krydda.
Koka upp igen.
Servera med bröd.
Potatisomelett
~ 1 port
200g kokt potatis
1st gul lök
2 ägg
2 dl grädde
1 knippe basilika
1 dl gräddfil
salt, vitpeppar, muskot
Skala löken och koka potatisen. Skiva potatisen och stek den sen
lätt i smör/olja. Varva lök och potatis i en smord form.
Blanda ägg och grädde, krydda och häll över potatisen.
Laga i ugn, 250°C i ca 30 min.
Låt svalna. Rör ihop gräddfil med basilika och kryddor.
Servera!
Potatissallad
~ 4 port
½ kg färskpotatis
ruccolasallad
2 dl sockerärtor
1 paket bacon
½ l jordgubbar
Dressing:
½ dj olivolja spetsad med lite citronsaft
balsamvinäger
honung
Blanda olivoljan med någon matsked balsamvinäger (för färgens
skull) och någon skedhonung, rör om.
Koka potatisen, skrubba och dela den in mindre bitar.
Skär bacon i små bitar och knaperstek den.
Täck ett stort fat med ruccola sallad och lägg över potatisbitarna,
sockerärtor skurna i mindre bitar och bacon. Rör om blandningen
med händerna.
Fördela delade jordgubbar över salladen.
Häll dressingen över salladen och servera till exempel med grillat
eller kallskuret kött eller kyckling.

VEGETARISK
Borsjtj – rysk rödbetssoppa
~ 4 port
500 g färska rödbettor
1 morot
1 potatis
0,5 gul lök
~ 250 g vitkål
1,5 grönsaksbuljongstärningar
250 g pressade tomater
100 g tomatpuré
2,5 lagerblad
1 msk vitvinsvinäger
cream cheese
salt och peppar
rapsolja till stekningen (OBS, ej olivolja!)
Skala rödbettor, morot, potatis och lök.
Riv allt grovt i matberedare.
Hetta upp olja i stor kastrull.
Fräs allt (ej stek – bara upphettat).
Häll på vatten så det täcker. Lägg i buljong.
Tillsätt pressade tomater, tomatpuré, lagerblad samt kryddor och
koka tills allt är mjukt, ~30 min.
Tillsätt kryddor och vinäger.
Servera med cream cheese och bröd.
Fransk potatisgratäng
~ 4 port
10-12 potatisar (ca 900 g)
3 dl vispgrädde
1 dl mjölk
1 ½ tsk salt, vitpeppar
1 krm riven muskotnöt
Skala och riv potatisarna i 2 mm tjocka skivor. Smöra ugnssäker
form. Lägg i potatisen
och krydda mellan varven. Häll på mjölk och grädde.
225°C i ca 40 min.
För bästa effekt ska potatisen vara ”gammal”, dvs fått groddar
på sig. Då suger potatisen upp mer av vätskan och gratängen blir
saftigare!
Foto: Ludvig Orsén
Somliga dras med allergier mot vissa matvaror.
Sam Elfqvist trotsade sin allergi och ställde upp i
tv-programmet “Sveriges mästerkock”. Marianne
Balck bad honom att svara på några frågor.
När kom ditt matintresse?
- Tjaa det har nog alltid funnits. Satt alltid med mamma när jag var
liten och tittade på när hon lagade mat och sedan började jag titta
mycket på matprogram på tv. Så intresset har nog alltid funnits fast
jag inte började laga mat själv ordentligt förrän i 7an.
Berätta om något speciellt minne som involverar
mat?
- Det måste nog vara att vara med i ”Sveriges mästerkock”. Utöver
det så är det nog när jag och mina vänner gjorde våfflor en hel
söndag. Kanske inte så mycket till matlagning men ändå.
Hur kommer det sig att du var med?
- Att jag bestämde mig för att ställa upp var nog bara på skoj. Jag
skämtade om att jag också kunde laga mat som de på tv när jag såg
programmet förra året. Det var bara på kul.
Du får inte berätta hur det gick men du får berätta
någon maträtt du lagade?
- Jag gjorde en “Nästan gazpacho”. Det är ungefär som en
tomatsoppa, fast med lite fler olika grönsaker. Vanligtvis så tillagas
den rå men jag tog min mammas recept och kokade grönsakerna i
vatten och buljong. Jag tycker att smaken blir mustigare då.
Går det bra med matlagningen trots att du är allergisk
mot vissa saker?
- Joo det går bra. Det gäller bara att veta vad man är allgergisk mot
och hitta något annat som går att ersätta med. Jag tror att många
som lagar mat enligt recept tar det lite för ordagrant. Det går i de
flesta fall att byta ut det mesta mot något annat.
Bestäm din favorit 3-rätters meny?
- Oh, det var nog den svåraste frågan. Som förrätt måste jag nog
säga min Nästan Gazpacho. Den serveras kall och är inte allt för
mättande men fortfarande mer än bara en brödbit med något på.
Som huvudrätt säger jag ungsgrillad kyckling med klyft- eller hasselbackspotatis
och en grädd- och filadelfiaostsås och ångkokta
harikuvert. Till efterrätt skulle jag sätta min absoluta favorit: vanliljpannacotta
med hallon.
15

16
Vad är det vi äter
egentligen?
Klumpförebyggande medel, smakförstärkare, antioxidationsmedel, ytbehandlingsmedel
och stabiliseringsmedel. Dessa ord hittar man inte i kokböckernas uppslagslistor om användbara
kökstermer. Inte heller ingår de i recepten som kokböckerna består av. Men tar
man till exempel en påse bröd på Ica, Coop, eller vilken mataffär som helst så består
innehållsförteckningen till stor grad av sådana ord. Oftast följda av konstiga nummer. Så
vad är det vi stoppar i oss egentligen?
Det är en tisdagseftermiddag i november
och du har haft föreläsningar
hela dagen. Innan du får
träda innanför din dörr hemma måste du
till affären för att handla. Ute faller blötsnö
och cykeln går tungt. Väl framme tar du en
korg och börjar plocka i varor, snabbt, så
du får komma hem någon gång. De varor
du behöver ligger där och väntar på dig,
men slår dig tanken någonsin, varifrån
kommer dem och vad består de av? Vilken
bild dyker upp i huvudet av hur kakorna
tillverkats? Faktum är att kakorna är gjorda
i en ren processindustri, långt ifrån de
bilder som kanske föreställer bakning och
Foto: Ingela Källén
garnering. Under innehållsförteckningen
på Singoalla kan man läsa att kakorna innehåller
över 30 olika ingredienser, vilket
inte är ovanligt på kexhyllan. När jag själv
bakar kakor använder jag cirka 6-7 ingredienser
– såklart beroende på vilka kakor
man gör men aldrig har jag kommit upp i
över 30 ingredienser hittills. Så varför är det
såhär? Det känns ju långt ifrån naturligt…
Att läsa boken ”Den hemlige kocken”
av Mats-Eric Nilsson gör
inte handlandet lättare, men man
får ett friskt uppvaknande angående livsmedelsbranschen.
Och man inser att man

kanske borde tänka efter lite innan man
stoppar ner en vara i korgen. Om man då
är intresserad av vad man äter och verkligen
vill ha det som står på förpackningen
istället för konstgjorda ingredienser. I
boken kan man till exempel läsa om hur
livsmedelsföretagen mixtrar hej vilt med
smakförstärkare och tillsatser. Den kemist
som kommer på den billigaste ersättaren
för en dyr krydda som vanilj rankas högst
och kommer tjäna åtskilligt med pengar
på detta. Nu vill väl ingen att de kemisterna
blir arbetslösa men känns det inte
väldigt fel att köpa vaniljyoghurt som inte
innehåller vanilj utan denna smak kommer
ursprungligen ifrån rötad gran. Att
det sedan finns ett litet milligram äkta
vanilj i bidrar till att produkten får heta
just vaniljyoghurt. Tillsatserna gör att
produkten blir billigare än om den skulle
ha innehållt riktiga råvaror, produkten får
ofta längre hållbarhet och priset kan pressas
ytterliggare nedåt, vilket lockar en stor
köparkrets. Det finns ett antal tillsatser att
välja mellan, från E100 till E1500. Vissa
beskrivningar av dessa följs av en rad otrevliga
bieffekter som kan inträffa om man
får i sig dem.
Ett annat kort som livsmedelsföretagen
spelar på är det här med
lightprodukter. Det slog igenom
stort på grund av att människor dras till
genvägar. Man kan fortfarande äta lika
mycket eftersom det är samma vara men
reducerad på en del av fettet och/eller
sockret. Detta sker inte på en naturlig väg
såklart utan för att få fram varans önskade
egenskaper krävs en hel del mixtrande,
bland annat med tillsatser av stabiliseringsmedel
och/eller sötningsmedel. Känns
det då inte bättre att äta mindre av en vara
med naturliga ingredienser än en konstgjord
produkt som kan innehålla skadliga
ämnen?
E
621 är kanske världens mest använda
tillsats. Den kallas även
MSD, mononatriumglutamat och
förekommer naturligt i många livsmedel,
till exempel ostar som parmesan, valnötter
och skinka för att nämna några. Den är en
mycket effektiv smakförstärkare som även
anses vara vårt femte smaksinne, umami.
Livsmedelsföretagen frossar i denna tillsats
och tillsätter den i nästan all halvfabrikat,
där råvarorna helt enkel är så dåliga att de
inte bidrar med någon egen smak själva.
Men även i andra varor kan man hitta denna
tillsats som många blandkryddor. Det
har diskuterats mycket angående MSD om
det även kan ha en skadlig effekt på oss
som äter den, men man är oense om hur
det ligger till.
Ett ämne som ständigt dyker upp i
debatter och artiklar är GMO. Genetiskt
modifierad organism. Det
innebär att man genom genteknik förändrar
arvsmassan hos en organism så att
den får en eller flera önskade egenskaper.
Till exempel tomater som tål kyla bättre
eller havre med större ax än tidigare. Man
kan jämföra detta med traditionell förädling
som människan sysslat med i flera
tusen år, den här metoden går dock mycket
snabbare. Säg att det gäller en växt och den
planteras ut för att odlas storskaligt, ingen
har någon aning om vad som händer om
växten sprider sig. Växten kan konkurrera
ut andra och faktiskt hota den biologiska
mångfalden. Och vad händer sedan om ett
företag tar patent på sin genmodifierade
växt och den råkar sprida sig vidare med
hjälp av vind till en annan bondes fält? Ska
man då bli straffad om det visar sig att man
olagligt odlar dessa patentlagda växter?
Och hur låter det egentligen, ”äga en art”?
Traditionell förädling har skett
tillsammans med naturen och är
inte samma hot som en genmodifierad
växt som är skapad att klara extrema
förhållanden. Såklart är det en stor ekonomisk
vinst i att kunna odla grödor som är
fria från skadedjur och mer härdade mot
kyla, torka och så vidare. Men vinsterna
kan också bli väldigt kortsiktiga. Till exempel
kan man gå in i arvsmassan hos en gröda
och ge den resistens mot ett bekämpningsmedel
för ogräs, sedan sprutar man
åkern full med bekämpningsmedlet och
ogräset dör medan grödan lever vidare.
Om man gör det ett antal gånger kan vissa
ogräs själva börja utveckla en resistens, då
måste man ta till ett annat gift och processen
blir som en ond cirkel som dessutom
kan bli dyr.
Så frågan kan då ställas, är det verkligen
värt att fortsätta satsa på genmodifiering
av bland annat grödor
när ingen vet hur konsekvenserna av det
kommer att se ut? Att rubba ekosystemens
otroligt fina balans brukar inte leda
till något bra i slutändan och kan kosta
dubbelt så mycket som att odla naturliga
grödor, om man ska väga vinsten i pengar.
Tyvärr fungerar ju världen så, men alla
borde hålla med om att frågan om att bevara
biologisk mångfald borde ses som en
ekonomisk vinst – hur mycket skulle det
kosta att handpollinera alla blommor om
våra bin väljer bort genmodifierade växter?
Det är nog ingen som kan föreställa
sig det…
/Ingela Källén
17

Det gyllene riset
Är tillbakahållningen av genteknisk forskning och tillämpning stridande mot de av FN
uppsatta mänskliga rättigheterna? Maja Undin berättar om en genmodifierad gröda som
skulle kunna rädda liv.
Vitamin A och brist på det
Drömmen om ett ris som innehåller
β-karoten har funnits mycket länge eftersom
de områden i världen som drabbas
värst av VAD – brist på vitamin A – i stor
utsträckning sammanfaller med de där ris
är den huvudsakliga basfödan. Av de 250
miljoner barnen med VAD har de flesta
en mildare form som ger symtom i form
av ett sänkt immunförsvar. Det beror på
att de vita blodkropparna inte bildas som
de ska. Detta gör till exempel att barnen
löper större risk att drabbas av malaria.
När bristen blir allvarligare förlorar man
mörkerseendet och mellan 250 000 och
500 000 barn blir helt blinda varje år. VAD
är därför världens vanligaste orsak till behandlingsbar
blindhet.
För hälften av barnen som blir blinda är
vitaminbristen så allvarlig att de dör inom
ett år. Dessutom dödar VAD hos gravida
kvinnor mängder av barn redan på fosterstadiet,
eftersom vitamin A är en helt
avgörande signalsubstans under fosterutvecklingen.
En viktig antioxidant
β-karoten som människan omvandlar till
vitamin A, finns i de gröna delarna på alla
växter. β-karoten är ett pigment som tar
upp energi från solen. Detta effektiviserar
fotosyntesen eftersom det vidgar det
spektrum av ljus som växten kan utnyttja.
β-karoten reagerar dessutom väldigt lätt
med syre – det är en så kallad antioxidant.
Detta skyddar växten eftersom det skulle
vara dödligt om syret istället reagerade
med någon av växtens vitalare molekyler.
Länge har man sök efter ris med naturlig
β-karoten i fröna för att kunna använda
dessa i klassisk växtförädling men det har
varit utan resultat. Fotosyntesen pågår ju
främst i bladen och därför är det där som
β-karoten finns i första hand. Detta är
dock inte absolut sant eftersom β-karoten
är ämnet som ger färgen till morötter och
många andra grönsaker. Ris däremot är ett
frö och skyddas från solen av sitt skal, därför
har det ingen användning för β-karoten
och generna för β-karotensyntes har stängts
av i riskornet.
18
Början till ett nytt ris
1982 började forskarna Ingo Potrykus
och Peter Beyer arbeta på varsitt håll med
liknande projekt. Målet för båda två var
att med hjälp av nya framväxande tekniker
skapa ett genmodifierat ris som producerar
β-karoten även i fröna. 1992 träffades
forskarna och började arbeta gemensamt.
Till deras stora glädje visade det sig att
det enda som krävdes för att risförna
Amerikanskt långkornig risplanta, Oryza sativa.*
skulle börja producera β-karoten var två
eller möjligen tre gener som kodade för
lika många enzymer. Resten av generna i
β-karotentillverkningen var fortfarande
aktiva även i fröna. Detta var färdigt 1999
och ett par år senare kunde man skörda
sitt första Gyllene ris. β-karoteninnehållet
var lågt men man hade bevistat att det var
möjligt att få även endospermet (dvs fröets
närningsvävnad) att producera β-karoten.
Foto: Keith Weller

Kan gentekniken bidra till att lösa näringsbristen?*
Forskningen går vidare
Uppmuntrade av resultatet fortsatte forskarna
sitt arbete. Nästa generations “gyllene
ris” fick namnet Gr1 – 2004 skördade
man sitt första fältodlade Gr1. Riset visade
sin innehålla 6 μg β-karoten per gram
ris. Detta var 5 gånger så mycket som
det första Gyllene riset men det var fortfarande
så lite att man skulle bli tvungen
att äta en orimligt stor mängd ris varje dag
för att täcka sitt behov av vitamin A.
Forskarna gav inte upp och redan 2005 var
man färdig med vad man kallar andra generationens
Gyllene ris (Gr2). Skördat Gr2
ris visade sig innehålla 31 μg β-karoten/g
vilket är tillräckligt för att ett normalstort
dagsintag av ris i kombination med de få
andra vitamin A-källor människorna i de
drabbade områdena har tillgång till ska
täcka dagsbehovet!
Nuläget och framtiden
Det har gått 5 år sedan Gr2 blev färdigt
men forskarna räknar med att det tar minst
ett år till innan man kommit genom allt de
kontroller som finns uppsatta runt nya
GMO produkter. Förutom lång tid så har
det kostat enorma summor pengar med
alla kontrollsteg och miljontals människor
har hunnit dö till följd av VAD. Nästa steg
– som har påbörjats på försök med goda
resultat i Indien och Filippinerna2 – blir
att korsa Gr2 med lokala risvarianter så att
dessa börjar producera β-karoten. Detta
gör man för att varje rissort är väl anpassad
för att växa optimalt just där det odlas.
Dessutom vill man att omställningen till
det nya riset ska bli så liten som möjligt för
både bönder och konsumenter. Forskar-
gruppen har också sagt att deras mål är att
inom några år ta fram Gr3 som förutom
vitamin A också ska innehålla förhöjda
halter av järn, zink och vitamin E.
Under den tid som gått sedan Gr2 teoretiskt
sett skulle ha kunnat börja rädda liv
har mellan 10 och 15 miljoner barn dött av
VAD för att riset sitter fast i otaliga kontroller
och kontroller av kontrollerna. Har
de dött i onödan? Visst måste man utföra
kontroller på alla nya produkter innan de
börjar användas men kan det verkligen rättfärdigas
att kontrollerna är så rigorösa just
runt GMO?
En mänsklig rättighet?
Foto: Scott Bauer
Förutom att det tar lång tid är alla kontroller
också mycket dyra för förtaget som
vill få sin GMO godkänd. Det här riskerar
eventuellt att höja priset på varan när den
väl godkänts till bönderna och konsumenterna.
Teamet bakom Gyllene riset har
lovat att Gr2 ska ut till folket till ett lågt
pris. De har också lovat – tillskillnad från
många andra – att inte behandla riset på
ett sätt som gör att bönderna måste köpa
nytt utsäde varje år istället för att kunna
ta lite av sin egen skörd till frö. Men inget
projekt kan fortsätta utan pengar så dessa
löften blir troligen svårare och svårare att
hålla ju mer pengar som försvinner till
kontroller.
Frågan är till och med om inte den långa
kontrolltiden strider mot de mänskliga
rättigheterna. Artikel 27 i FNs Mänskliga
Rättigheter lyder nämligen:
“1. Envar har rätt att fritt taga del i samhällets
kulturella liv, att njuta av konsten samt
att bli delaktig av vetenskapens framsteg
och dess förmåner.
*Bilderna är från det Amerikanska jordbruksdepartementets pressarkiv och har inget med artikeln i sig att göra.
2. Envar har rätt till skydd för de moraliska
och materiella intressen, som härröra från
varje vetenskapligt, litterärt eller konstnärligt
verk, till vilket han är upphovsman.
”Detta borde ge folket rätt till Gyllene riset
samt forskarna rätt att ge det till dem.
En organisk vitamintablett
Drömlösningen på problemet med VAD
och andra typer av malnutrition vore
förstås att hjälpa de drabbade ut från sin
fattigdom så att de hade råd att ge sig och
sina barn en varierad kost som innehåller
alla essentiella näringsämnena. Hur det ska
gå till är en fråga som knappast kommer att
lösas snabbt och lätt men som inte desto
mindre måste lösas på sikt. Under tiden
skulle Gyllene riset kunna rädda miljontals
människoliv varje år. Idag delas stora mängder
vitamin A ut som kosttillskott i form
av tabletter. Fördelen med Gyllene riset
framför kosttillskotten är att människorna
skulle komma ur sitt biståndsberoende, i
alla fall på den här punkten genom att odla
sin egen vitamin A-källa. För det andra så
innehåller kosttillskotten rent vitamin A
och inte β-karoten. Det gör att tillskillnad
från av riset så kan man få en farlig överdos
av tabletterna.
Tredje gången gillt
Andra fördelar med riset är att om det
korsas med lokala sorter kommer människorna
inte att tvingas till stora omställningar
vad gäller odlings- och matkultur.
Förhoppningsvis accepteras den ovanliga
gula färgen och naturligtvis att riset är just
genmodifierat, relativt lätt. Förmodligen
skulle det gå ännu lättare om EU visade
lite större tillit till GMO.
Två gånger har Nobelpriset i medicin gått
till forskning kring vitamin A – 1937 till
Paul Karrer och 1938 till Richard Kuhn
– kanske blir det ett tredje den dag det
Gyllene riset kommer ut till folket? Man
kan önska att mat med genmodifierat innehåll
inte skulle behövas men till den dag
jordens pengar är lite mer jämnt fördelade
är det väl det minsta västvärlden kan göra
att följa de mänskliga rättigheterna och
därmed göra Gyllene riset tillgängligt för
Asiens bönder.
19

Ätbart i Svensk natur
Alla vet att man kan gå ut i skogen och plocka svampar och bär för att sedan ta hem
och njuta av, smörstekta eller i bakverk. Allemansrätt är en härlig sak. Men det finns så
mycket mer i svensk natur som går att äta, allt är inte lika gott som blåbär, men är man
vilse i skogen eller fattig student har man inte råd att vara kräsen.
Jag ska skriva om några växter jag själv har testat att äta, var man
hittar dem, när man kan njuta av dem och hur man förbereder och
äter dem. Ska börja med de som man endast behöver skölja lite
innan förtäring.
Våtarv
En av mina favoriter bland dessa är våtarv, en liten, lätthittad, krypande
växt på vilken man kan äta allt utom rötterna. Den växer på
skuggiga, helst odlade, platser. Till exempel gräsmattor eller åker-
och vägkanter. Har själv observerat ett bestånd utanför hamburgerrestaurangen
Max på stora torget här i Uppsala, växandes under
ett brunnsgaller. Våtarv smakar inte mycket, lite beskt, men inte
mer än te. Inte helt annorlunda smak än många blad man kan hitta
i sallader man köper i butik.
Våtarv
Rönnbär
Något det finns gott om i städer är rönn, och rönnbär är faktiskt
ätliga, även om de är beska. De kan ätas råa, men har fått höra av
en bekant att de går utmärkt att ha i bröd eller liknande. De smakar
bäst råa när de har blivit frostnypna, detta kan man simulera
hemma genom att helt enkelt ha de i frysen över natten. De blir
mindre bäska av detta, och lättare att äta. Finns olika sorters rönnbär,
och de smakar olika. Energiinnehållet är som för andra bär,
mest vatten och socker.
Groddblad
Något som det är vanligt att man hittar i gräsmattor hela sommaren
är groddblad. Fröna, blommorna och skoten kan ätas råa
eller kokas, för att äta som råa tar man bara stjälken som fröna/
blommorna är på och biter av dem och tuggar. För att koka dem
rappsar man av dem från stjälken med en kniv och har i dem i
vattnet, kan användas för att dryga ut grytor eller dylikt. Bladen
kan man koka för att få fram ett “te” som är helt ok.
20
Foto: Anna-lena Anderberg
Groddblad
Kärleksört
Foto: Max Persson
Kärleksört är en blomma som växer i torr och stenig miljö och är
vanlig i södra och mellersta Sverige, men är sällsyntare längre norrut.
Den har tjocka, vaxiga blad där den sparar vatten, dessa gör
det svårt att förväxla den med andra växter i svensk natur, de är
ätliga och är bland det godaste jag har hittat i skogen . Kärleksört
har även rotknölar som går att äta och som har en mild nötsmak.
Dessa behöver man endast skölja, blad liksom rotknöl.
Kärleksört
Brännässla
Foto: Gun Kuoppamaa
Bladen från brännässlor går att äta råa, trixet är att man inte nuddar
undersidan av bladet, där nässelcellerna sitter, utan plockar det
genom att vika det så endast ovansidan är utåt. Se dan viker man
ihop det till ett litet paket och lägger långt in på molarerna och

Vildsallad:
Maskrosblad, våtarv, kärleksörtsblad och blåbär.
-Plocka
-Skölj
-Blanda
-Förtär.
God och snabb, men går bara under sommaren.
börjar tugga snabbt. Nässel cellerna slås ut av salivet och smaken
är inte dålig. Om man vill kunna äta sig mätt är dessa en bra start,
men ska man fylla magen krävs viss tillagning av allehanda växter.
En av de mest energirika växterna är någon som vi alla har stött
på, maskrosen.
Maskros
Maskrosens blad går att äta råa, men de är väl beska när de blivit
gamla. Men dess rötter är bland det mest näringsrika man kan
hitta i svensk flora. De påminner lite om morötter till formen,
men smalare, mer förgrenade och brun-vita till färgen. Det man
behöver göra innan man kan äta dom är att få fram dom, strimla
dom, skölja dom och låta dom ligga i vatten för att laka ur. Två
timmar ska det ta för att få de ätbara Men jag har låtit de ligga i
vatten i tre dygn, under tiden har jag bytt ut vattnet några gånger.
Efter det kan man äta dem som de är eller kokta, i sallad, gryta eller
liknande. De smakar inte så mycket, lite beskt beroende på hur
länge man har lakat ur dem.
Lav
Foto: Max Persson
Nu kommer vi till favoriten: Lavarna. Dessa symbionter går att
äta och var en vanlig mat vid svälttider i många länder. Islandslaven
har fått sitt namn efter detta, då den var speciellt vanlig
som nödföda på Island. De två lavar jag själv tillagat på sättet jag
ska beskriva är just Islandslav och renlav (grå och gulvit). Dessa
behöver man laka ur ordentligt innan man äter, så det första man
måste göra är att tillverka asklut. Detta gör man helt enkelt genom
att ta en del aska (den bästa ska vara björkaska) och en del vatten.
Dessa blandar man och låter stå över natten, sen filtrerar man det
genom en tygbit och tar tillvara på vätskan som då är asklut. Den
ska vara basisk, man kan testa med att stoppa ner fingrarna och
känna om de blir glidiga, är de det så är det basiskt nog. Man ska
absolut inte vara i kontakt med den för länge eller förtära den.
För att tillreda lavarna låter man de helt enkelt ligga i askluten runt
24 timmar, sedan skölja laven noga för att få bort all asklut. Sedan
kokar man dem.

Islandslaven kokas till dess att man har bildat
en gegga. Sen går den att äta. Smakar
ingenting och konsistensen är en upplevelse.
Bästa ordet för den är just slem. När
man har ätit det förstår man varför det var
en nödföda. Då den blir så slemmig av att
kokas går den att använda i mindre mängd
som redning, men detta har jag ej testat
själv.
Renlaven behåller sin form under kokningen,
den är seg, svårtuggad och smakar
inte heller speciellt mycket. Men skulle
kunna användbar som tilltugg eller i sallad
om man så vill.
De var de växter jag hade att skriva om,
bifogar ett recept som ni kan testa till sommaren
om ni har kvar detta blad.
22
/Max Persson
Foto: Max Persson
Skribenten (t.h) och modig försökskanin njuter av maskrosrötter och tallbarrsdricka
Numrets organism
Solanum tuberosum
Potatisen är en vanligt förekommande
gröda i de svenska hemmen. Den äts såväl
i chipsform på fredagskvällarna, som kokt
till vardagsmiddagen. Förutom att potatisen
kan tillagas på en mängd olika sätt så
innehåller den stora mängder nyttoämnen
och kanske är det dessa två egenskaper
som gett potatisen dess plats på de svenska
matborden.
Det var på 1600- talet potatisväxten tog sig
in i våra trädgårdar, men kanske blev den
som viktigast under den stora befolkningsökningen
på 1800- talet. Tillägas kan att
potatisen även användes till framställning
av brännvin på just 1800- talet, vilket också
kan ha haft betydelse för dess allmänna utbredning
i svenska hem…
Eftersom potatisblasten är giftig äter man
endast rotknölen, men det betyder inte att
blasten behöver gå till spillo. I takt med ett
ökat behov av biogas har man börjat använda
potatisblast vid biogastillverkning.
Kortfakta om potatis
- Potatisens dag infaller den 26 oktober
varje år.
- Tillhör familjen Solanaceae och släktet
potatisväxter.
- Har en egen akademi.
- Växer vilt i Sydamerika
Illustration: E. Strasburger, källa: Strasburger: Lehrbuch der Botanik für Hochschulen. G.Fischer,
Jena 1900.
/Matila Lewander

Omslagsbild: Raphael Lacoste
Omslagsdesign: Eugene Wang
© 2010 Night Shade Books
Tänk dig dagens värld, med transportmöjligheter
som en människa från hundra
år sedan sällan skulle kunna drömma om.
Snabbmatshak serverandes kaloristinna
rätter mer smakliga och billiga än de förra.
Konsumtionsvaror och teknologi som
möjligör all världens kommunikation och
information på ett klick. Tänk dig sedan en
värld där alla dessa realiteter inverteras.
En värld i en inte alldeles för avlägsen
framtid där oljeresurserna sedan länge sinat
och den globala uppvärmingen orsakat
en biblisk dränkning av hela landmassor.
Där stora gentekniska företag med dollartecken
i blicken sedan lång tid har skapat
en global policy där samtliga grödor står
under strikt upphovsrätt och inducerad
sterilitet, med följd att i stort sett alla ekosystem
på jorden har havererat i och med
korsbefrukning med dessa modifierade
väster. Horribla sjukdommar relaterade till
den omfattande genmanipulationen härjar.
Ät en infekterad grönsak och riskera
döden via en upphostad lunga.
I denna verklighet är kalorin den valuta
som styr samhället. Ett mål mat möjligör
det kroppsliga arbetet som krävs för att
upprätthålla det mekaniska arbetet som ett
organiserat samhälle bygger på.
Paolo Bacigalupi porträtterar denna värld i
sin roman The Windup Girl från år 2009.
Boken faller inom en spännande genre som
har döpts till biopunk, efter sin spirituella
föregångare cyberpunk, som bland annat
författaren William Gibson lade grunden
till på 80-talet. Genren illustrerar i regel
Kultur
Bokrecension
en ganska blek framtidsvision där nytänkande
teknik och vetenskap går hand i hand
längs en skrämmande, smutsig aveny där
människans mörka sidor ofta rår. Resultatet
blir dock smakliga litterära upplevelser,
som grundar till en undran och nyfikenhet
över vilken väg människan kommer att ta
i en tid då den tekniska utvecklingen och
vetenskapen går med stormsteg.
Boken kretsar kring en handfull personers
tillvaro i denna framtid mycket annorlunda
från den vi känner idag. Anderson
Lake kommer till Thailand för ett av de
stora gentekniska bolagens räkning. Han
är där i syfte att leta efter nya grödor fria
från de korsberuktningsburna patogena
mutationerna. Nya mutationsfria frukter
och grönsaker har börjat läggas upp bland
marknadsstånden runt Bangkok. Lake
inser att Thailands regering gömmer en
biobank, en veritabel gruldgruva fylld med
fröer från de stora biodiversitetsdrivna
insamlingarna som ägde rum runt millenieskiftet.
Thailand har relativt framgångsrikt
lyckats hålla sina gränser stängda från
utländska modifierade grödor, och vilar på
en tradition av skepsis mot genteknisk besudlade
organismer, bland vilka även människor
finns representerade.
I Bangkok korsas hans väg av Emiko, en
framklonad, programerad och metodiskt
skolad japanskdesignad följeslagare, i folkmun
en av de “nya folket”. Relativt väl
omhändertagen i det tekniskt sofistikerade
Japan, men bespottad och driven till anonymitet
i det Thailand hon hamnat i sedan
hennes ägare beslutat sig för att göra sig av
Boktips inom genren biopunk
The Windup Girl, Paolo Bacigalupi Clade, Mark Budz
Ribofunk, Paul Di Filippo
med henne. Genom de fysiologiska egenheter
som hennes designers har gett henne,
såsom en till synes ryckig gång liknandes
en uppvridningsbar dockas (se bokens titel),
tvingas hon att leva i den mörka undre
världen där det inte saknas folk som ser
pengar att tjäna på hennes udda uppsyn.
Samtidigt ökar naturligtvis hennes hat proportionerligt
mot dessa människor som
inte värdesätter henne högre än det biologiska
avfall som dumpas i rötningstanken
som förser stadens wokpannor med gas.
Bacigalupis stil gör det lätt att dras in i
miljön. Man kan liksom höra sorlet från
havet som dundrar in mot de stora vallar,
prydda med buddistiska bönepapper,
som skyddar staden mot den havslinje som
skulle hota att förgöra den. Handlingen
håller intresset och den ständiga känslan
av att detta kan bli vår framtid tillåter viss
nagelbitning.
Boken ger grund till många funderingar
kring bioteknik, bioetik och den mänskliga
utvecklingen. Samtidigt ger historien en
inblick i ett samhälle som inte är så långt
ifrån det vi delar idag. Ett samhälle där
ideologier, religioner och monetära intressen
står mot varandra i människans sinne.
Tekniken och vetenskapen bör förena oss,
vilket dock inte alltid kan komma att bli
fallet om vi inte låter oss fundera på vilka
fantastiska möjligheter och enorma skyldigheter
vi har på vårt bord.
/Johannes Pohl
23

Trevlig höst!