Lerhantverksrapp7 dec 2011.pdf - Knadriks Kulturbygg

Nedan följer utdrag ur tullskrivaren Magnus Petter Hjelmbergs hyllningstal, från 1789, till de
skånska korsverkshusen som enligt honom är ett byggnadssätt som sparar skog och
arbetskraft, är positivt för folkmängdens ökning och närapå lösningen på alla tänkbara
problem. Han jämför även timmeråtgången mellan ett skånskt och ett svenskt hus och
kommer till slutsatsen att av timret till två svenska timmerhus kan man bygga fem skånska
korsverkshus. ”Beskrifning på Skånska byggningssättet, i afsigt til skogarnes besparing och
folkhopens förökning.” ”Skåne, et landskap, både kändt för skoglöshet och at inom sig hysa och
afkasta de härliga produkter, lärer för mig blifwa det ojäfagtigaste bewis i detta ämne….den stränga
tuktmästaren Nöden, har lärt detta folk, på alt sätt hushålla med sina skogar, och i stället för at upföra
sina hus af träd, hafwa de måst tilgripa dem at lera; konsten har sedermera lärt dem at både bygga
täta wackra och waraktiga hus, som öfwer alt ses på prästegårdar och boställen, hwarest man giör sig
mera mån derom, än Skånska allmogen:” ”Emellan stolpar och snedstyfwor, brukar skåningen sätta,
rätt upp och ned 4 tum ifrån hwarandra, runda eller fyrkantige stakar, hwilka hugges runt omkring
med goda hugg, på det sättet, at spånen derefter sitter qwar, för at desto bättre fästa och
sammanbinda leret, som emellan dessa stakar fastslås; Leret arbetas således: Det tilredes och ränsas
först, hwarpå det med watten hopältas, til dess det blir lagom lent, at för flera par oxar kunna
genomtrampas till botten, sedan lägges på denna tilredda lerälta, någon lös halm, för at med leret
arbetas ihop, som giör det sammanbindande, derefter upkjöres oxarne at trampa och tilreda leret til
dess det blir bra segt: Ju mera leret blir på detta sättet arbetat, desto bättre och segare, och då detta
för sig gått, sker lerslåningen, som man det på Skånska kallar, eller wäggarnes upsättande, medan
leret är mjukt, af flera Qwinkön; (som gjöres på en dag) ty det är deras lott upslå wäggarne, och
karlarne bära leran til dem, då en person är inom och en utom för hwarje wägg, at beständigt möta
hwarandra med leret och wrida samt hoppacka det omkring stockarne: Wäggen således upförd slätas
med tilhjelp af watten, hwilket ständigt brukas, at deruti doppa hwarje lerklimp, som inlägges i
wäggen, hwarefter den får torrka och hopsjunka, då de springor som upkomma deraf, ofwantil på
wäggarne, med annat ler, måsa eller kalk gjöras täta: Sedan slås kalk utan tilblandning af sand, på
det sättet, at 2:ne karlar slå hela dagen, på en bänk med kylfwor, som äro skodda på ändan: kalken
dyftas först med watten i bänken, då den slås tils han blir torr och börjar damma, då den åter dyftas,
och så fortfares hela dagen med kalkslåningen, sedan blandas denna up med watten och med
kalkborste påstrykes wäggarne, när de blifwit wäl torra, innan och utan flera warf; och sjelfwa
stolparne öfwerstrykas med tjära och rödfärga, at bewara dem från röta. En wägg på detta sättet
upförd, är både tät och dragfri, ty kalken afhåller wätan och motstår slagrägn.” ”Inredningen skjer
på wanligt sätt med dörr och fönsterposter, utom det allmogen nyttjar lergolf, i stället för trä, som
skogsbristen wållar” ”Jag får ock här anmärka, det jag i Skåne, der upfödd ut sådan af mig här
beskrifwen byggnad, hwilken hålles warm med mindre eldning, aldrig frös så mycket i 20 år, som i
Westergöthland på 10 år, uti hwars byggnader, man ständigt är exponerad för drag och slagrägn om
höst och wår” ”Det enda som fördomen kan invända, är at upländningen tror, det lerwäggar ej äro
waraktige: De hafwa så wida rätt, när en dålig byggnad i Skåne, ses med nedfallna wäggar, kan man
ej derom ej fatta annat begrep, men jag försäkrar, et hus på detta sättet byggt, som jag här beskrifvit,
skall wara likså bastant, som trähus, hwilket är försökt, at förtiga det wackra utseendet af en hwit
wägg och röda stolpar, samt undgå de ohygeliga insekter, wägglöss, som alltid innässla sig i trähus.
Nu får man se, om intet Skånska byggningssättet förordsakat dessa inwånares folkstyrka och
förmögenhet.” ”...Skånska byggningssättet besparar således först och främst skogarne, byggnaderne
gjöres lindrigare; och då detta kan wärkställas, skall nödwändigtwis följa folkmängdens förökning,
genom tidige giftermål, hwilka härigenom sättas igång, när hindren äro undanröjde, och dermed är
upodlingen äfwenledes hulpen, 3:ne förmåner, som gjör hela Sweriges styrka och wälmåga, som jag
förmodar hafwa bewist.” 30
30 Hjelmberg 1789:55ff
14