Berwald 031003 - Sveriges Radio

Mahlerserien 

Berwaldhallen fredag 3 oktober 2003 kl. 19.30 

Presentatör: Henrik Björlin 

Konserten direktsänds i Sveriges Radio P2 

… och spelas in för kommande sändningar 

Det är viktigt att inspelningen blir av högsta 

kvalitet även tekniskt. Här har du som 

konsertbesökare möjlighet att hjälpa till. 

Försök undvik att hosta. Om det är 

nödvändigt gör det så diskret som möjligt. 

Glöm inte att stänga av mobiltelefon, 

personsökare m.m! 

3 

Sveriges Radios Symfoniorkester 

Konsertmästare: Bernt Lysell 

Manfred Honeck, dirigent 

Matthias Goerne, baryton 

Bedrich Smetana (1824-1884) 

Stråkkvartett nr 1 e-moll 

”Ur mitt liv” i arrangemang för stråkorkester 

av Manfred Honeck 

-Allegro vivo appassionato 

-Allegro moderato a la polka 

-Largo sostenuto 

-Vivace 

Paus 

Gustav Mahler (1860-1911) 

Ur Des Knaben Wunderhorn 

1) Der Schildwache Nachtlied 

2) Rheinlegendchen 

3) Wo die schönen Trompeten blasen 

4) Das irdische Leben 

5) Urlicht 

6) Lied des Verfolgten im Turm 

7) Verlor’ne Müh 

8) Des Antonius von Padua Fischpredigt 

9) Lob des hohen Verstandes 

10) Revelge 

11) Der Tamboursg’sell 

Beräknad sluttid 21.20


Orkester 

”Bästa orkesterkonsert under 

2001” skrev recensenten i Washington 

Post och talade vidare om ”musikskapande 

som innefattade risktagning, 

sårbarhet och känslomässig utsatthet… 

En konsert som denna återbördar 

lyssnaren till världen hänförd, och 

otålig vad gäller allting annat”. 

Dessa uttalanden gällde orkesterns 

framförande av Verdis Requiem tillsammans 

med Radiokören och Eric 

Ericsons Kammarkör. Ytterligare bevis 

på att orkestern hör till världens främsta 

har visat sig genom flera Grammy- 

och Grammisnomineringar, nu senast 

i klassen ”Best classical album” för 

skivan med Arvo Pärts Orient & occident. 

Till de internationella framgångarna 

hör också turnéframträdanden i 

Wien, Salzburg, Berlin och Wilhelmshafen. 

Samtidigt fortsätter orkestern att 

vara en ensemble för hela Sverige 

genom de regelbundna radiosändningarna 

från Berwaldhallen, som ofta 

också når lyssnare i en mängd länder 

genom programutbytet inom Europeiska 

Radiounionen (EBU). Orkestern 

har fortsatt ett särskilt ansvar för ny 

musik vilket avspeglas på flera sätt i 

programmen, inte minst genom en rad 

beställningar till svenska tonsättare. 

Det är en lång utveckling som lett 

fram till orkesterns nuvarande position. 

1965 fick Sveriges Radio äntli- 

4 

gen en fullt utbyggd symfoniorkester 

genom sammanslagningen av dåvarande 

Radioorkestern och Underhållningsorkestern. 

Den legendariske 

dirigenten Sergiu Celibidache svarade 

fram till 1971 för ett intensivt utvecklingsarbete 

och det var också under 

denna tid som orkestern började turnera 

utomlands. Herbert Blomstedt, 

som var chefdirigent 1977 – 1982 

befäste ytterligare orkesterns internationella 

renommé och samtidigt gjorde 

Stig Westerberg som kapellmästare 

stora insatser för svensk musik: han 

svarade för över 100 svenska uruppföranden 

under åren 1958 – 1983. 

Esa-Pekka Salonen var chefdirigent 

1984 – 1995 och under denna period 

befästes orkesterns ställning ytterligare, 

inte minst genom bejublade 

turnéer utomlands. Han avlöstes av 

Evgenij Svetlanov 1997 och sedan tre 

år har Manfred Honeck som chefdirigent 

fört orkestern till nya framgångar. 

Ett hundratal välutbildade musiker 

bildar tillsammans Sveriges Radios 

Symfoniorkester – musiker med den 

speciella lyhördhet som krävs för 

ensemblespel. Och den lyhördhet 

som är förutsättningen för att tolka de 

många olika typer av musik som står 

på repertoaren. Som orkestermusiker 

står man alltid inför nya utmaningar 

– Sveriges Radios Symfoniorkester är 

fortsatt en ensemble i utveckling.

Manfred Honeck 

Dirigent 

Manfred Honeck är nu inne på sin 

fjärde säsong som chefdirigent för 

Sveriges Radios symfoniorkester. De 

första två åren har inneburit många 

musikaliska höjdpunkter både i 

Sverige och utomlands. 

USA-turnén 2001, med Sveriges 

Radios symfoniorkester och Radiokören, 

blev en stor framgång. En 

recensent i Washington Post skrev 

att framförandet av Verdis Requeim 

var ”En av de bästa konserter jag kan 

minnas” och utnämnde den till ”Årets 

konsert i Washington”. Vid turnén i 

Österrike och Tyskland i januari 2002 

blev det stående ovationer i Wilhelmshaven, 

vilket inte hänt mer än två 

gånger tidigare under de senaste 20 

åren. Och konserten i Berlinfilharmonin 

avslutades med dryga 7 minuters 

applåder. 

Manfred Honeck är född i Österrike 

och studerade vid Musikaliska 

Akademien i Wien. Han är musikaliskt 

präglad av många år som altviolinist 

i Wienerfilharmonikerna och Wiener 

Staatsopers orkester, och som dirigent 

för Wiens Ungdomsorkester. 

1987-88 var Manfred Honeck assistent 

åt Claudio Abbado för Gustav 

Mahlers Ungdomsorkester i Wien. 

Därefter följde flera operauppsättningar; 

på Wiener Volksoper Wiener 

Staatsoper och Berliner Staatsoper. 

1991 blev Honeck 1: e kapellmästare 

för Zürichoperan, följt av bl.a. debut 

5 

på La Scala och musikchefskap på 

Den Norske Oper i Oslo 1997-98. 

Parallellt med operaengagemangen 

har Manfred Honeck dirigerat symfoniorkestrar 

som Bayerska radions 

symfoniorkester, Gewandhausorkestern 

Leipzig, Staatskapelle Dresden, 

Wienerfilharmonikerna, La Scalas 

Symfoniorkester, Tjeckiska filharmonin, 

London Philharmonic Orchestra, 

Orchestre Philharmonique de Radio- 

France, Göteborgs symfoniker, Chicago 

Symfoniorkester, Los Angeles 

Philharmonic och Yomiuri Nippon 

symfoniorkester Tokyo, för att bara 

nämna några. 

1993 tilldelades Honeck den prestigefyllda 

European Conductor’s 

Award i Zürich. 

Ett lyckat inhopp gjorde Manfred 

Honeck 1996, då han tog över en 

festivalturné med Oslofilharmonikerna, 

med bl.a. två BBC Promskonserter 

och konserter vid festivalerna i Edinburgh 

och Luzern. Han blev därefter 

utsedd till Oslofilharmonikernas förste 

gästdirigent och tillsammans med 

dem debuterade han vid Festspelen 

i Salzburg 1999. Ett annat inhopp 

gjorde Honeck för Neeme Järvi 2001, 

när han räddade en konsert med 

Göteborgs symfoniorkester vid BBC 

Proms och Festspelen i Salzburg. 

Det ledde till att han blev återinbjuden 

till Salzburg 2002.

Mathias Goerne 

Baryton 

Han har liedern i blodet. Och han 

har redan utsetts till den främste 

lieder-sångaren under detta sekel! 

Mathias Goerne är utan tvekan en 

av musikvärldens mest eftertraktade 

unga sångare. Framför allt har han 

övertygat som interpret av den klassiska 

tyska liedern. 

Mathias Goerne föddes i Weimar 

1967 och hade redan från början 

nära till musikens och teaterns värld. 

Fadern arbetade som dramaturg och 

teaterdirektör och hemmet genomsyrades 

av både musikdramatik och 

den stora romantiska tyska musiken. 

Mathias Goerne började spela cello 

och piano i unga år. Dessutom sjöng 

han i Dresdenoperans barnkör. 

1985 började Mathias Goerne studera 

musik på allvar och tog bland 

annat sånglektioner för liederns mästaren 

själv, Dietrich Fischer-Diskau, 

samt för den berömda sopranen 

Elizabeth Schwarzkopf. 

I slutet av 1980-talet vann han en 

rad priser för unga instrumentalister 

– han hade vid det laget spelat cello 

och piano ungefär lika länge som han 

hade sjungit. 

1992 gjorde Mathias Goerne sin 

debut som sångare – både som konsertsångare 

och operasångare vid 

6 

operan i Dresden. Sedan följde en rad 

engagemang vid operorna i Berlin och 

Zürich samt med flertalet av Europas 

ledande orkestrar. 

1997 debuterade han vid festspelen 

i Salzburg i rollen som Papageno 

och sedan dess har han varit en av 

världens mest eftertraktade unga 

baritoner – både på operascenen och 

på konsertscenen. 

Under 1999-2000 gjorde Mathias 

Goerne en konsertturné tillsammans 

med pianisten Alfred Brendel som av 

många ansågs banbrytande: Deras 

gemensamma tolkningar av Schuberts 

Winterreise and Schwanengesang 

fick stående ovationer överallt. 

Han har även samarbetat med 

andra pianister som Eric Schneider, 

Graham Johnson, Andreas Haefliger 

och Leif Ove Andsnes. 

Mathias Goerne har gett konserter 

tillsammans med Claudio Abbado och 

Berlins filharmoniska orkester, Hellmuth 

Rilling och hans internationella 

Bach-Akademie, med Philippe Herreweghe 

och Chapelle Royale och han 

har även samarbetat framgångsrikt 

med dirigenter som Vladimir Ashkenazy, 

Sir Charles Mackerras, Kurt 

Masur, Lothar Zagrosek och Manfred 

Honeck.

Mathias Goerne 

Baryton 

Nyligen har Mathias Goerne arbetat 

med Nicolaus Harnoncourt och 

Concentus Musicus, med Herbert 

Blomstedts Gewandhausorkester och 

Riccardo Chailly och Concertgebouworkestern. 

Dessutom har Mathias Goerne 

gjort en lång rad hyllade skivinspelningar 

där han sjunger sina favoriter: 

Schubert, Schumann och Mahler… 

Ett av Mathias Goernes särdrag 

som sångare är att han närmar sig en 

sång på likadant sätt som en operaroll: 

I båda fallen är den dramatiska 

gestaltningen lika viktig. 

”Glöm inte att jag är son till en dramaturg” 

säger han själv. 

Inte minst i planeringen av ett konsertprogram 

lägger han ner mycket 

möda – för att ge sången så stort dramatiskt 

utrymme som möjligt. 

”Jag tycker om att skapa en liten 

opera i hjärtat av ett konsertprogram 

– att lyfta fram den dramatiska röda 

tråden mellan sångerna.” 

Han erkänner att sången är hans liv: 

”Sjunga eller ingenting – det är mitt 

credo.” 

Men om han en gång skulle förlora 

sin röst vet han vad han skulle vilja 

göra istället: 

7 

”Då skulle jag förmodligen ägna 

mig åt filosofi…”

Bedrich Smetana 

Stråkkvartett nr 1 e-moll ”Ur mitt liv” 

När den tjeckiske kompositören 

Bedrich Smetana skrev stråkkvartetten 

i e-moll, som fick undertiteln Ur 

mitt liv, hade han äntligen nått den 

framgång som han drömt om i hela 

sitt liv. Smetana växte upp i byn 

Litomysl i Böhmen i en musikälskande 

familj. Han var ett musikaliskt 

underbarn som redan i femårsåldern 

spelade violin och piano men han 

lyckades inte så bra i skolan och kom 

heller aldrig in vid musikkonservatoriet 

i Prag. 

De unga åren kantades av misslyckanden 

och han tvingades avstå 

från en karriär som solist. I stället 

blev han lärare och startade en egen 

musikskola i Prag. 

Det land Smetana levde i var hårt 

kuvat under det habsburgska väldet, 

men en tjeckisk nationalidentitet hade 

börjat gro och slog också rot i den 

unge Smetana. 1848, samma år som 

Europa skakades av en revolutionär 

våg, skickade Smetana sex kompositioner 

för piano till Liszt, som då var 

verksam i Weimar. 

Liszt blev djupt imponerad och 

senare kom han att kalla Smetana 

för ”en kompositör med ett genuint 

tjeckiskt hjärta”. Men Smetana fick 

det allt svårare att försörja sig i Prag 

och när tre av hans fyra små barn dog 

8 

i tät följd, antog Smetana ett anbud 

om arbete i Göteborg. Han flyttade dit 

med sin familj 1856 och under åren i 

Göteborg gjorde han succé som pianist, 

dirigent och inspiratör av stadens 

musikliv. Men Smetana längtade hem 

och beslöt att återvända till Prag. På 

vägen hem 1859 dog hans hustru i 

Bremen. 

Under de närmaste åren komponerade 

Smetana den musik som skulle 

göra honom berömd. Operan Brudköpet 

(1866) blev en enorm succé 

och de sex symfoniska dikterna som 

samlas under namnet Mitt fosterland 

(1874) etablerade hans rykte som 

Tjeckiens nationalkompositör. 

Smetanas musik är romantisk, med 

tydlig inspiration från Liszt, Berlioz och 

Wagner: den är målerisk, melodisk 

och omedelbart attraktiv. Hans musik 

har inte bara betytt oerhört mycket för 

tjeckernas självkänsla som nation och 

folk, den har även inspirerat senare 

tiders tjeckiske kompositörer, från 

Dvoràk till Suk, Janacek och Martinu. 

Stråkkvartett nr 1 i e-moll, Ur min 

levnad från 1876 och Stråkkvartett nr 

2 i d-moll från 1883 hör till Smetanas 

mest spelade verk. De påminner om 

att kompositören började sin bana 

som violinist och ägnade skolåren 

åt att skriva stråkkvartetter åt sina 

vänner i stället för att studera. Men de

Bedrich Smetana 

Stråkkvartett nr 1 e-moll ”Ur mitt liv” 

stråkkvartetter som Smetana skrev i 

sin ungdom har gått förlorade. 

Precis som Beethoven plågades 

Smetana av allt sämre hörsel. Dövheten 

drabbade honom på allvar kring 

1874 och året därpå tvingades han 

lämna det hektiska livet i Prag för att 

bosätta sig hos sin dotter Zofie i den 

betydligt lugnare landsortsidyllen Jabkenice. 

En annan tragisk likhet med Beethoven 

var att Smetana led av tinnitus. 

Den drabbade honom värst om 

kvällarna och gjorde det omöjligt för 

honom att arbete. I den sista satsen 

av Ur min levnad, Vivace, ger Smetana 

en musikalisk gestaltning av denna 

plågsamma åkomma. Smetanas 

hälsa förvärrades snabbt och mot 

slutet lades han in på sinnessjukhus. 

Det var också där, på ett sjukhus i 

Prag, som han dog, den 12 maj 1884. 

I dag finns ett vackert litet museum 

till minne av Tjeckiens nationalkompositör 

i Jabkenice, den plats där han 

plågades mycket, men där han också 

skrev sin kanske vackraste musik. 

Mikaela Kindblom 

9

Gustav Mahler 


Napoleons härjningar i Europa 

ingrep naturligtvis också mycket djupt 

i Tysklands förhållanden, vilket väckte 

ett starkt motstånd till liv bland den 

tyska befolkningen - både mot Napoleon 

själv och mot den franska upplysningskulturen. 

Omkring 1805 samlades en grupp 

författare i Heidelberg kring en programförklaring 

där ett av honnörsorden 

var ”tysk renässans”. Enligt 

programmet gällde det att ”i en tid 

av djupaste nationella vanmakt fylla 

läsarna med mod, tröst och ädelt 

självmedvetande genom att hänvisa 

dem till tysk konst och tysk andlig 

dådkraft i det förgångna”. 

Två av gruppens medlemmar var 

Achim von Arnim (1781-1831) och 

Clemens Brentano (1778-1842). De 

började samla in hundratals dikter och 

folkvisor från äldre människor, som i 

sin tur hade hört dem av sina föräldrar. 

De samlade in en mängd material 

från bönder och herdar och inte minst 

från vandringsmän, som underhöll 

med folkvisor i utbyte mot mat och 

husrum. 

von Arnims och Brentanos insamlade 

material publicerades i tre 

volymer 1806-1808 under namnet 

Des Knaben Wunderhorn - Gossens 

förtrollade horn. Samlingen var ett 

uttryck för den patriotiska väckelsen 

10 

och ville visa på den nationella egenarten 

och stärka motståndsviljan. Den 

första delen blev tillägnad Goethe, 

som i en recension av verket skrev: 

”Denna lilla bok borde rätteligen 

finnas till hands i varje hus där det bor 

friska människor - vid fönstret, under 

spegeln eller varhelst det annars 

brukar ligga sång- eller kokböcker, 

så att man kan slå upp den närsomhelst, 

i glad eller missmodig stämning 

och där finna något likstämt eller 

inspirerande, även om man eventuellt 

måste vända blad några gånger. Men 

framförallt borde detta band ligga 

på pianot hos tonkonstens älskare 

eller mästare, så att de kan göra där 

införda visor full rättvisa, antingen 

med kända, traditionella melodier eller 

genom att ur dem framlocka nya betydande 

melodier.” 

Men det skulle dröja omkring 80 

år innan någon kompositör började 

arbeta med dessa texter - och då 

var det Mahler. Han greps av Wunderhornvärlden 

och gjorde snabbt 

texterna till sina egna. Han valde ut de 

visor som passade honom och tvekade 

inte att göra språkliga bearbetningar, 

ändringar och omtolkningar så 

att de skulle passa hans egna romantiska 

känslor bättre. Ändringar hade 

f.ö. redan von Arnim och Brentano 

gjort för att bättre passa deras syften!

Gustav Mahler 


Wunderhorntexterna kom att 

ligga till grund för en rad olika verk 

av Mahler, både sånger och symfonier. 

En sångcykel fick heta just Des 

Knaben Wunderhorn, som består av 

12 tonsatta Wunderhorntexter. Åtta av 

dagens sånger är hämtade därifrån. 

Det är svårt att säga något exakt 

årtal när de komponerades, eftersom 

Mahler reviderade sina verk många 

gånger, men någon gång mellan åren 

1891-97 verkar troligt. Revelge och 

Der Tamboursg’ sell är fristående 

sånger med Wunderhorntext och 

komponerades omkring 1899. 

Det är uppenbart att Mahler kände 

en andlig släktskap med texterna 

eftersom han så ofta återvände till 

dem, och flera av dem ansåg han så 

speciella att de också dök upp i hans 

symfonier, t.ex. sången Des Antonius 

von Padua Fischpredigt som återfinns 

i scherzosatsen i hans andra symfoni. 

Bruno Walter skriver om Mahlers 

förhållande till Wunderhorntexterna: 

”Där fann han allt det som grep hans 

själ, och fann det framställt som han 

kände det: naturen, fromheten, längtan, 

kärleken, avsked, död, andeväsen, 

landsknektskynne, ungdomlig 

glättighet, barnsliga skämt, kärv 

humor - allt detta levde inom honom 

liksom i dikterna och så flödade hans 

sånger fram.” 

Bengt Arwén 

11

Gustav Mahler 


Der Schildwache Nachtlied 

”Ich kann und mag nicht fröhlich sein; 

Wenn alle Leute schlafen, 

So muß ich wachen, 

Muß traurig sein.” 

”Lieb’ Knabe, du musst nicht traurig 

sein, 

Will deiner warten, 

Im Rosengarten, 

Im grünen Klee.” 

”Zum grünen Klee, da geh’ ich nicht, 

zum Waffengarten 

Voll Helleparten 

Bin ich gestellt.” 

”Stehst du im Feld, so helf dir Gott, 

An Gottes Segen 

Ist alles gelegen, 

Wer‘s glauben tut.” 

”Wer‘s glauben tut, ist weit davon, 

Er ist ein König, 

Er ist ein Kaiser, 

Er führt den Krieg.” 

Halt! Wer da? Rund! 

Bleib‘ mir vom Leib! 

Wer sang es hier? 

Wer sang zur Stund‘? 

Verlorne Feldwacht 

Sang es um Mitternacht. 

Mitternacht! Feldwacht! 

12 

Vaktpostens visa om natten 

Jag vill det ej men måste stå 

Nu sover hela trakten, 

jag håller vakten, ja vakten! 

Jag sörjer må! 

Kär gossen min , inte sörja så! 

Dej vill jag vänta 

i solig glänta 

På ängens gräs, på ängens gräs! 

Till ängens gräs, dit går jag ej! 

Vid vapnens rader, 

bland hillebarder, 

har man mej ställt! Har man mej ställt! 

Står du i fält, så hjälpe dej Gud! 

Be Gud dej bevara 

För varje fara! 

Om du så tror! Om du så tror! 

Den som så tror, han står ej här! 

Han är en konung, 

så stor och mäktig, så mäktig! 

Han för sin här! 

Halt! Vem där? Helt om! 

Bort ifrån mej! 

Vem sjöng så här? 

Vem sjöng sin sång? 

En vilsen fältvakt 

sjöng genom natten lång! 

Natten lång! Natten lång! Fältvakt!

Gustav Mahler 


Rheinlegendchen 

Bald gras ich am Neckar, 

bald gras ich am Rhein; 

Bald hab‘ ich ein Schätzel, 

bald bin ich allein! 

Was hilft mir das Grasen, wenn d‘ 

Sichel nicht schneid‘t! 

Was hilft mir ein Schätzel, wenn‘s bei 

mir nicht bleibt. 

So soll ich denn grasen am Neckar, 

am Rhein, 

So werf ich mein goldenes Ringlein 

hinein. 

Es fließet im Neckar 

und fließet im Rhein, 

Soll schwimmen hinunter 

ins Meer tief hinein. 

Und schwimmt es, das Ringlein, 

so frißt es ein Fisch! 

Das Fischlein soll kommen 

auf‘s König sein Tisch! 

Der König tät fragen, 

wem‘s Ringlein sollt sein? 

Da tät mein Schatz sagen: 

das Ringlein g‘hört mein. 

Mein Schätzlein tät springen 

Berg auf und Berg ein, 

Tät mir wiedrum bringen 

das Goldringlein mein! 

Kannst grasen am Neckar, 

kannst grasen am Rhein, 

Wirf du mir nur immer 

dein Ringlein hinein! 

13 

Gullringen 

Jag går med min räfsa 

på vall och på myr 

Nyss var här min fästman, 

långt bort nu har styr! 

Vad ska jag med räfsa, 

när lien ej slår! 

Vad ska jag med fästman, 

när från mej han går! 

Men nedanför vallen 

där flyter en älv 

dit kastar jag ringen 

som han gav mig själv. 

Den simmar i sjö 

och den driver i ström 

tills älven långt ute 

i havet sig tömt. 

Och ringen som simmar 

blir fiskarnas mat. 

Men fisken den hamnar 

på konungens fat! 

Och konungen frågar: 

”Vems är denna ring?” 

Då svarar min fästman: 

”Jo, ringen är min!” 

Min fästman far strax 

över vatten och land 

och sätter sin ring 

en gång till på min hand. 

”Så räfsa på vall, 

eller myr om du vill! 

Din ring får du åter, 

så länge jag finns till!”

Gustav Mahler 


Wo die schönen Trompeten blasen 

Wer ist denn draußen 

und wer klopfet an, 

Der mich so leise, 

so leise wecken kann? 

Das ist der Herzallerlieble dein, 

Steh auf und laß mich zu dir ein! 

Was soll ich hier nun länger stehn? 

Ich seh die Morgenröt aufgehn, 

Die Morgenröt, zwei helle Stern, 

Bei meinem Schatz, da wär ich gern, 

bei meiner Herzallerlieble. 

Das Mädchen stand auf 

und ließ ihn ein; 

Sie heißt ihn auch wilkommen sein. 

Willkommen, lieber Knabe mein, 

So lang hast du gestanden! 

Sie reicht ihm auch 

die schneeweiße Hand. 

Von ferne sang die Nachtigall 

Das Mädchen fing zu weinen an. 

Ach weine nicht, 

du Liebste mein, 

Aufs Jahr sollst du mein eigen sein. 

Mein Eigen sollst du werden gewiß, 

Wie‘s keine sonst auf Erden ist. 

O Lieb auf grüner Erden. 

Ich zieh in Krieg auf grüner Haid’, 

Die grüne Haide, die ist so weit. 

Allwo dort die schönen Trompeten 

blasen, 

Da ist mein Haus, von grünem Rasen. 

14 

Vem står och kallar 

på mej i min sömn, 

så jag får vakna, 

får vakna ur min dröm? 

”Det är ju den som så älskar dej, 

stig upp och öppna dörr’n för mej! 

Ack, låt mej inte vänta mer! 

Jag redan morgondagen ser, 

en morgonrodnad och stjärnor två. 

O, min lilla flicka jag längtar då, 

till henne som är mej kärast.” 

Och flickan gick upp till dörren sin 

och bjöd sin älskling komma in. 

Välkommen, 

kära gossen min! 

Se, dina kläder är våta! 

Hon räckte honom 

sin snövita hand. 

Det sjöng en trast vid skogens rand, 

och flickan började gråta. 

”Min kära, gråt ej mera så, 

min kära, gråt ej mera så! 

I vår ska vi till vigsel gå. 

Med fröjd ska vi tillsammans bo, 

som ingen kan på jorden tro! 

O, fröjd att komma samman. 

Jag drog i krig förr’n bröllopet stod, 

i fält långt borta, där flöt mitt blod. 

Där hälsas fanan, klingar trumpeter 

sköna, 

Där är mitt hem allt under gräset gröna”

Gustav Mahler 


Das irdische Leben 

”Mutter, ach Mutter! es hungert mich! 

Gieb mir Brot, sonst sterbe ich.” 

”Warte nur, warte nur, 

mein liebes Kind! 

Morgen wollen wir ernten geschwind!” 

Und als das Korn geerntet war, 

Rief das Kind noch immerdar: 

”Mutter, ach Mutter! es hungert mich, 


”Warte nur, mein liebes Kind, 

Morgen wollen wir dreschen geschwind.” 

Und als das Korn gedroschen war, 

rief das Kind noch immerdar: 

”Mutter, ach Mutter! es hungert mich, 


”Warte nur, mein liebes Kind, 

Morgen wollen wir backen geschwind.” 

Und als das Brot gebacken war, 

Lag das Kind auf der Totenbahr. 

15 

Det jordiska livet 

”Mor, kära mor, jag är hungrig ännu! 

Ge mej bröd, annars dör jag ju!” 

”Vänta, barn, vänta, barn, 

snart får du gott! 

I morgon skär vi ju säden så brått.” 

Säden blev skuren och tröskad därtill, 

men barnet höll sej inte still: 



”Vänta då, vänta då, kära barn! 

I morgon mal vi ju säden i kvarn.” 

Mjölet blev malet och kört hem till dörr, 

men barnet grät än mer än förr:” 



”Vänta då, vänta då, barnet mitt! 

I morgon bakar vi brödet så vitt.” 

Brödet blev bakat av vete och råg, 

men i kistan då barnet låg.

Urlicht 

Gustav Mahler 


O Röschen rot, 

Der Mensch liegt in größter Not, 

Der Mensch liegt in größter Pein, 

Je lieber möcht‘ ich im Himmel sein. 

Da kam ich auf einen breiten Weg, 

Da kam ein Engelein 

und wollt‘ mich abweisen. 

Ach nein, ich ließ mich nicht abweisen! 

Ich bin von Gott und will wieder zu Gott, 

Der liebe Gott 

wird mir ein Lichtchen geben, 

wird leuchten mir bis 

in das ewig selig‘ Leben! 

16 

Det första ljuset 

O ros så röd! 

Se, mänskan ska lida nöd! 

Se, mänskan ska plågor få! 

Långt hellre ville jag till himlen gå! 

Där gick jag på breda vägen fram, 

då stod en ängel där 

och ville visa bort mig 

O nej, man visar inte bort mig. 

Jag kom från Gud och vill åter till Gud! 

Han älskar mig! 

Ett ljus har han mig givit 

att lysa mig fram 

till det eviga sälla livet!

Gustav Mahler 


Lied des Verfolgten im Turm 

Der Gefangene: 

Die Gedanken sind frei, 

Wer kann sie erraten? 

Sie rauschen vorbei 

Wie nächtliche Schatten. 

Kein Mensch kann sie wissen, 

Kein Jäger sie schießen; 

Es bleibet dabei, 

Die Gedanken sind frei. 

Das Mädchen: 

Im Sommer ist gut lustig sein 

Auf hohen wilden Bergen, 

Dort findet man grün Plätzelein, 

Mein Herz verliebtes Schätzelein, 

Von dir mag ich nicht scheiden. 


Und sperrt man mich ein 

in finstere Kerker, 

Dies alles sind nur 

Vergebliche Werke; 

Denn meine Gedanken 

Zerreißen die Schranken 

Und Mauern entzwei, 


Das Mädchen: 

Im Sommer ist gut lustig sein 

Auf hohen wilden Bergen; 

Man ist da ewig ganz allein, 

Auf hohen wilden Bergen. 

Man hört da gar kein Kindergeschrei, 

Die Luft mag einem da werden. 

17

Gustav Mahler 



So seis, wie es sei, 

Und wenn es sich schicket, 

Nur alles in der Still; 

Mein Wunsch und Begehren 

Niemand kann‘s wehren; 



Das Mädchen: 

Mein Schatz, du singst so fröhlich hier 

Wie‘s Vögelein im Grase; 

Ich steh so traurig bei Kerkertür, 

Wär ich doch tot, wär ich bei dir, 

Ach, muß ich immer denn klagen? 


Und weil du so klagst, 

Der Lieb ich entsage, 

Und ist es gewagt, 

So kann mich nichts plagen! 

So kann ich im Herzen 

Stets lachen, und scherzen; 



18

Gustav Mahler 


Verlorne Müh’! 

Sie: 

Büble, wir - 

Büble, wir wollen ausse gehe! 

Wollen wir? 

Unsere Lämmer besehe? 

Gelt! Komm! lieb‘s Büberle, 

komm‘, ich bitt‘! 

Er: 

Närrisches Dinterle, 

ich mag dich halt nit! 

Sie: 

Willst vielleicht? 

Willst vielleicht a bissel nasche? 

Hol‘ dir was aus meiner Tasch‘! 

Hol‘, lieb‘s Büberle, 

hol‘, ich bitt‘! 

Er: 


ich nasch‘ dir halt nit! 

Sie: 

Gelt, ich soll - 

gelt, ich soll mein Herz dir schenke!? 

Immer willst an mich gedenken. 

Immer!? 

Nimm‘s! Lieb‘s Büberle! 

Nimm‘s, ich bitt‘! 

Er: 


ich mag es halt nit! 

Nit! 

19 

Besvär förgäves 

Syster, säj – 

kan vi inte gå ut tillsammans? Ut tillsammans? 

Kan vi väl? Kan vi väl? 

Ut dit och se på små lammen? 

Kom! Kom! 

Snälla syster, jag kan väl få? 

”Jobbiga unge, jag vill inte alls gå!” 

Lilla vän – 

vill du ha en lite kaka? Liten kaka? 

Vill du ha? Vill du ha? 

Sätt dej här och smaka på! 

Sätt dej då! Sätt dej då? 

Så? Så? 

Lilla vännen, ta gärna två! 

”Otäcka gubbe, jag är mätt nog 

ändå! Gå! 

Tänk om jag – 

om jag sa du skulle få mej, skulle få 

mej? 

Om jag sa? Om jag sa? 

Skulle du alltid tänka på mej? 

Alltid? – Alltid? Alltid? 

Ja! Ja! 

Kära gosse, då får du mej! 

”Tokiga tös, jag vill alls inte ha dej! 

Nej!”

Gustav Mahler 


Des Antonius von Padua Fischpredigt 

Antonius zur Predigt 

Die Kirche findt ledig. 

Er geht zu den Flüssen 

und predigt den Fischen; 

Sie schlagen mit 

den Schwänzen, 

Im Sonnenschein glänzen. 

Die Karpfen mit Rogen 

Sind all’ hierher zogen, 

Haben d‘Mäuler aufrissen, 

Sich Zuhörens beflissen; 

Kein Predigt niemalen 

Den Fischen so g’fallen. 

Spitzgoschete Hechte, 

Die immerzu fechten, 

Sind eilends herschwommen, 

Zu hören den Frommen; 

Auch jene Phantasten, 

Die immerzu fasten; 

Die Stockfisch ich meine, 

Zur Predigt erscheinen; 


Den Stockfisch so g‘fallen. 

Gut Aale und Hausen, 

Die vornehme schmausen, 

Die selbst sich bequemen, 

Die Predigt vernehmen. 

20 

Antonius av Paduas predikan 

för fiskarna 

Antonius predikar, 

men kyrkfolket sviker! 

På sjön i ett öskar 

han talar för fiskar! 

Med fenor de svingar! 

På ytan slår ringar, 

på ytan, på ytan slår ringar, 

slår ringar, slår ringar, ringar! 

En karp med stort tryne 

har kommit till synes, 

vitt öppnar han gapet 

att höra budskapet! 

Sån vacker predikan! 

Han kan sin publik han! 

En stor gammal gädda 

gör småfiskar rädda, 

men nu vill hon höra 

och Guds ord ej störa! 

Jämväl den där fule, 

som fångas till julen, 

jag menar ju laken, 

han lyssnar helt vaken! 

Så vackert, tycker laken! 

Har aldrig hört maken! 

Och laxar och ålar, 

som jämt med sej snålar, 

har hit velat simma 

att ordet förnimma! 

Ja till och med kräftor, 

som annars blir efter,

Gustav Mahler 


Auch Krebse, Schildkroten, 

Sonst langsame Boten, 

Steigen eilig vom Grund, 

Zu hören diesen Mund: 


den Krebsen so g‘fallen. 

Fisch große, Fisch kleine, 

Vornehm und gemeine, 

Erheben die Köpfe 

Wie verständge Geschöpfe: 

Auf Gottes Begehren 

Die Predigt anhören. 

Die Predigt geendet, 

Ein jeder sich wendet, 

Die Hechte bleiben Diebe, 

Die Aale viel lieben. 

Die Predigt hat g‘fallen. 

Sie bleiben wie Allen! 

Die Krebs gehn zurücke, 

Die Stockfisch bleiben dicke, 

Die Karpfen viel fressen, 

die Predigt vergessen. 

Die Predigt hat g‘fallen. 

Sie bleiben wie Allen! 

Die Predigt hat g‘fallen, 

hat g'fallen. 

21 

vill ej längre försumma evangelium! 

Så vackert det låter! 

Så kräftan rent gråter! 

Båd’ stor fisk och småfisk, 

förståndig och fåvitsk, 

får hjärtanas lyftning 

och tankarnas syftning! 

Den Gud ord får höra 

vill genast så göra! 

Predikan är över, man vila behöver! 

Strax gäddan stjäl småfisk, 

blir ålen erotisk, 

predikan var präktig 

men vanan för mäktig! 

Så kräftan går bakåt, 

på nytt somnar laken, 

och karpen allt slukar, 

det går som det brukar, 

som det brukar! 

Predikan var präktig 

men vanan för mäktig! 

Predikan var präktig, var präktig!

Gustav Mahler 


Lob des hohen Verstands 

Einstmals in einem tiefen Tal 

Kukuk und Nachtigall 

Täten ein Wett’ anschlagen: 

Zu singen um das Meisterstück, 

Gewinn‘ es Kunst, gewinn‘ es Glück: 

Dank soll er davon tragen. 

Der Kukuk sprach: ”So dir‘s gefällt, 

Hab‘ ich den Richter wählt”, 

Unt tät gleich den Esel ernennen. 

”Denn weil er hat zwei Ohren groß, 

Ohren groß, Ohren groß, 

So kann er hören desto bos 

Und, was recht ist, kennen!” 

Sie flogen vor den Richter bald. 

Wie dem die Sache ward erzählt, 

Schuf er, sie sollten singen. 

Die Nachtigall sang lieblich aus! 

Der Esel sprach: ”Du machst mir‘s kraus! 

Du machst mir‘s kraus! I-ja! I-ja! 

Ich kann‘s in Kopf nicht bringen!” 

Der Kukuk drauf fing an geschwind 

Sein Sang durch Terz 

und Quart und Quint. 

Dem Esel g‘fiels, er sprach nur 

”Wart! Wart! Wart! 

Dein Urteil will ich sprechen, 

Wohl sungen hast du, Nachtigall! 

Aber Kukuk, singst gut Choral! 

Und hältst den Takt fein innen! 

Das sprech‘ ich nach 

mein‘ hoh‘n Verstand! 

Und kost‘ es gleich ein ganzes Land, 

So laß ich‘s dich gewinnen!” 

22 

Den höga kunskapens lov 

En gång uti en stilla dal 

ville en näktergal 

hålla ett vad med en göken 

och tävla om ett pris i sång! 

Med konst och tur på samma gång: 

Det är väl värt försöken. 

Och göken sa: ”Vill du som jag, 

har jag ett bra förslag!” 

Och den har föreslog, det var åsnan. 

”Ty han har öron stora nog, 

stora nog, stora nog, 

då lyssnar han på oss med fog, 

domare och rådman!” 

De flög till åsnans foderbod. 

Så snart han deras sak förstod, 

så var han idel öra. 

Och skönt slog näktergal’n sin drill! 

Men åsnan sa: ”Du krånglar till! 

Du krånglar till! I-ja! I-ja! 

Sånt kan jag inte höra!” 

Sen stämde göken upp sin sång: 

två toner gång på gång på gång. 

Belåten talte åsnan: ”Bra! 

Bra! Bra! 

Nu ska jag läsa domen, ja domen. 

Du näktergal kan sjunga, ja! 

Men du, gök, du kan tonen ta, tonen ta, 

och takten har du säker, jag säker! 

Kritik behövs det kunskap till! 

Kunskap till! Kunskap till! 

Och må det kosta vad det vill, 

åt dej jag priset räcker, ja räcker!” 

Ko-ko! Ko-ko! I-ja!

Gustav Mahler 


Revelge 

Des Morgens zwischen drein und vieren, 

Da müssen wir Soldaten marschieren 

Das Gäßlein auf und ab; 

Tralali, Tralalei, Trallalera, 

Mein Schätzel sieht herab. 

”Ach Bruder jetzt bin ich geschossen, 

Die Kugel hat mich schwere, 

schwer getroffen, 

Trag mich in mein Quartier, 


Es ist nicht weit von hier.” 

”Ach Bruder, ich kann dich nicht tragen, 

Die Feinde haben uns geschlagen, 

Helf dir der liebe Gott; 


Ich muß marschieren bis in Tod.” 

”Ach, Brüder, ach, Brüder, 

ihr geht ja mir vorüber, 

Als wär‘s mit mir vorbei, 

Als wär‘s mit mir vorbei, 


Ihr tretet mir zu nah. 

Ich muß wohl meine Trommel rühren, 

ich muß meine Trommel wohl rühren, 

trallali, trallalej, trallali, trallalei, 

Sonst werde ich mich verlieren; 


Die Brüder dick gesät, 

die Brüder dick gesät, 

Sie liegen wie gemäht.” 

23 

Revelj 

Var morgon i gevär, defilera, 

sen måste vi soldater marschera 

sta’ns gata opp och ner, 

trallali, trallalej, trallalera, 

Min fästmö vinkar och ler! 

Ack broder, i strid är jag fallen, 

den kulan visste var den tog i skallen, 

bär mig till vårt kvarter, 

trallali, trallalej, trallalera, 

så får jag vila där! 

”Ack broder, jag orkar ej bära, 

ty fienden går oss för nära, 

bed Gud att ge dig stöd! 

Trallali, trallalej, trallali, trallalej, trallalera, 

jag måste själv marschera till min död”. 

Ack bröder, ack bröder, 

ni går från mig som blöder, 

som levde jag ej mer? 

Som levde jag ej mer? 

Trallali, trallalej, trallali, trallalej, trallalera, 

då ska jag visa er. 

Nu måste jag väl slå min trumma, 

nu måste jag slå på min trumma, 

trallali, trallalej, trallali, trallalej, 

och visa vägen för de stumma, 

trallali, trallalej, trallala! 

Mina bröder drog åstad, 

mina bröder drog åstad 

här ligger de på rad.

Gustav Mahler 


Er schlägt die Trommel 

auf und nieder, rührt 

Er wecket seine stillen Brüder, 

Sie schlagen 

und sie schlagen ihren Feind, 

Tralali, Tralalei, Tralala, 

Ein Schrecken schlägt den Feind. 

Er schlägt die Trommel auf und nieder, 

Da sind sie vor dem Nachtquartier 

schon wieder, 

Ins Gäßlein hell hinaus, 


Sie ziehn vor Schätzleins Haus. 

Des Morgens stehen da die Gebeine 

In Reih und Glied sie stehn 

wie Leichensteine, 

Die Trommel steht voran, 


Daß sie ihn sehen kann. 

24 

Han trummar på 

mot norr och söder, 

han väcker sina fallna bröder, 


de tågar emot fienden igen, igen, 

trallali, trallalej, trallaleralla, 

då fasar fienden, 

då fasar fienden. 

Mot norr och söder trumman låter, 

nu tågar de förbi kvarteret åter, 


på gatans damm och grus, 

damm och grus, 

och nedanför fästmöns hus, 

trallali, trallalej, trallali, trallalej, trallalera, 

och nedanför fästmöns hus. 

På gatan gör de halt, alla döda, 

på led i rad i gryningen den röda, 

som gravkors står i rad. 

Trumslagarn leder dem, 

trumslagarn leder dem: 

till fästmön kom han hem, 

trallali, trallalej, trallali, trallalej, trallalera, 

till fästmön kom han hem.

Gustav Mahler 


Der Tambourg’sell 

Ich armer Tambourg’sell, 

Man führt mich 

aus dem Gwölb, 

Wär ich ein Tambour blieben, 

Dürft ich nicht gefangen liegen. 

O Galgen, du hohes Haus, 

Du siehst so furchtbar aus, 

Ich schau dich 

nicht mehr an, 

Weil i weiß, 

daß i g’hör d’ran. 

Wenn Soldaten vorbeimarschieren, 

Bei mir nit einquartieren. 

Wenn sie fragen, wer i g‘wesen bin: 

Tambour von der Leibkompanie. 

Gute Nacht! ihr Marmelstein, 

Ihr Berg und Hügelein. 

Gute Nacht, ihr Offizier, 

Korporal und Musketier. 

Gute Nacht! Gute Nacht! 

ihr Offizier, Korporal und Grenadier! 

Ich schrei mit heller Stimm, 

Von euch ich Urlaub nimm. 

Von euch ich Urlaub nimm! 

Gute Nacht! Gute Nacht! 

25 

Trumslagarrekryten 

Jag var trumslagarrekryt! 

Från valvet leds jag ut, 

från valvet leds jag ut! 

Skulle lytt och trummat den gången 

så jag sluppit ligga fången! 

Å galge, så hög du står, 

med fasa du mej slår! 

Dej ser jag inte på, 

dej ser jag inte på, 

För jag kommer dit ändå, 

för jag kommer dit ändå! 

Ni soldater som går förbi, 

långt under mej går ni! 

Frågar ni, vem som har kommit hit? 

Jag slog trumma för livkompanit, 

jag slog trumma för livkompanit! 

Sov i ro, regementskasern, 

med vall och skyttevärn! 

Sov i ro, min officer, 

aftonbön ber jag för er! 

Sov i ro! Sov i ro! 

Soldat, korpral, officer, 

jag ber för er! 

Jag ropar med stämma klar: 

Från er jag avsked tar! 

Från er jag avsked tar! 

Sov i ro! Sov i ro! 

Översättning: Gustav Asplund


VIOLIN I 

Bernt Lysell 1:e konsertmästare 

Kjell Lysell 1:e konsertmästare 

Jannica Gustafsson Alt 1:e konsertmästare 

Ulrika Jansson 2:e konsertmästare 

Ulf Forsberg 

Lars Stegenberg 

Christian Bergqvist 

Per Sporrong 

Leander Belladestino 

Alexandra Kramer 

Aleksander Migdal 

Olle Markström 

Gunnar Eklund 

Torbjörn Bernhardsson 

Lena Röjder 

Åsa Hallerbäck Thedéen 

Hanna Göran 

Per Hammarström 

Stanka Simeonova 

Svein Harald Martinsen 

VIOLIN II 

Per Sandklef 

Torsten Nilsson 

Per Öman 

Anders Nyman 

Eva Jonsson 

Bo Söderström 

Tomas Andersson 

Jan Isaksson 

Ann-Marie Lysell 

Veneta Zaharieva Blendulf 

Saara Nisonen Öman 

Roland Kress 

Renate Klavina 

Martin Stensson 

Paul Waltman 

Frida Hallén 

VIOLA 

Lars Arvinder 

Håkan Olsson 

Ingegerd Kierkegaard 

Mikael Sjögren 

Leopold Rapoport 

Håkan Roos 

Hans Åkesson 

Kristina Arvinder 

Elisabeth Arnberg Ranmo 

Tony Bauer 

Ann Christin Ward 

CELLO 

Ola Karlsson, solocellist 

Jan-Erik Gustafsson, solocellist 

Ulrika Edström, Alt solocellist 

Helena Nilsson 

Staffan Bergström 

Kjell Bjurling 

Peter Molander 

Per Blendulf 

Johanna Sjunnesson 

Jana Boutani 

Åsa Strid 

KONTRABAS 

Entcho Radoukanov 

Ingalill Hillerud 

Robert Röjder 

Maria Johansson 

Martin Bergstrand 

Jan Dahlkvist 

Carina Sporrong 

Peter Lysell 

FLÖJT 

Tobias Carron 

Susanne Hörberg 

Anu Jämsä (även piccolaflöjt*) 

Per-Olof Sköld (även altflöjt*) 

OBOE 

Bengt Rosengren 

Ulf Bjurenhed 

Bo Eriksson (även 

engelskt horn*) 

Björn Uddén 

KLARINETT 

Kjell-Inge Stevensson 

Niklas Andersson 

Dag Henriksson (även 

ess-klarinett*) 

Mats Wallin (även 

bas-klarinett*) 

26 

VALTHORN 

Hans Larsson 

Ivar Olsen 

Susan Sabin 

Tom Skog 

Rolf Nyquist 

Bengt Ny 

FAGOTT 

Henrik Blixt 

Fredrik Ekdahl 

Katarina Agnas 

(även kontrafagott*) 

Maj Widding 

TRUMPET 

Mark Schrello 

Joakim Agnas 

Mats-Olov Svantesson 

Torben Rehnberg 

TROMBON 

Mikael Oskarsson 

Christer Torgé 

Göran Brink 

BASTROMBON 

John Lingesjö 

TUBA 

Lennart Nord 

PUKA 

Tomas Nilsson 

Jan Huss (även slagverk) 

SLAGVERK 

Seppo Asikainen 

Mats Nilsson 

HARPA 

Lisa Viguier 

*Huvudansvarig för biinstrument

Kommande konserter 

Oktober 2003 

To 9/10 Torsdagsserien 



Bruckner: Symfoni nr 9 

Torsdag 9 oktober kl 18.00 

Berwaldhallen 

Biljetter 50-220 kr, från 9/10 

Fr 10/10 Evenemangsserien 



Friedrich Lips, bajan 

Gubajdulina: Konsert för bajan, 

”Under the sign of Scorpio”, uruppförande 

Bruckner: Symfoni nr 9 

Fredag 10 oktober kl 19.30 



On 15/10 Favoritserien 

Radiokören 

Stefan Parkman, dirigent 

Palestrina: Missa Papae Marcelli 

J Sandström: Surge aquilo 

Martin: Mässa för dubbelkör 

Onsdag 15 oktober kl 18:00 



Fr 17/10 Pianistserien 


David Robertson, dirigent 

Garrick Ohlsson, piano 

Debussy: Jeux 

Bartók: Pianokonsert nr 3 

Bartók: Danssvit 

Debussy: Havet 




27 

Lö 18/10 Matinéserien 


David Robertson, dirigent 

Garrick Ohlsson, piano 

Debussy: Jeux 

Bartók: Pianokonsert nr 3 

Bartók: Danssvit 

Debussy: Havet 

Lördag 18 oktober kl 15.00 



To 23/10 Arton noll noll 


Damkör ur Radiokören 

Marin Alsop, dirigent 

Holst: Planeterna 

Torsdag 23 oktober kl 18:00 

Bewaldhallen 


Fr 24/10 Blandad konfekt 


Damkör ur Radiokören 

Marin Alsop, dirigent 

MacMillan: The Confession of 

Isobel Gowdie 

Holst: Planeterna 




Lö 25/10 The Eric Ericsons Award 

Finalkonsert i den internationella 

dirigenttävlingen. 

Radiokören 

bl.a. uruppförande av 

Per Gunnar Petersson: ”Omnia tempus 

habent” 

Lördag 25 oktober kl 15.00 


Biljetter och släppdatum meddelas senare

Berwald 031003 - Sveriges Radio

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?