Konsertprogram Transient Skies (pdf) - Sveriges Radio
Konsertprogram Transient Skies (pdf) - Sveriges Radio
Konsertprogram Transient Skies (pdf) - Sveriges Radio
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
NorrlaNdsoperaNs<br />
symfoNiorkester<br />
traNsieNt skies<br />
13.9<br />
Dirigent: Joana Carneiro<br />
Solister: Ilya Gringolts<br />
NorrlandsOperans Symfoniorkester
NorrlandsOperans Symfoniorkester<br />
NorrlandsOperans Symfoniorkester är en nyfiken orkester som gärna<br />
provar på nya uttryck och samtidigt vårdar en anrik musikskatt.<br />
Chefdirigent sedan 2009 är Rumon Gamba från England.<br />
Det är en i allra högsta grad internationell orkester. Musikerna<br />
kommer från många olika håll i världen, de gästande dirigenterna<br />
och solisterna likaså. Man har flera gånger uppmärksammats på<br />
den internationella skivmarknaden, bland annat med en amerikansk<br />
Grammy Awardnominering för Urban Concertos med musik av<br />
David Chesky. Orkestern turnerar både i Sverige och utomlands.<br />
Grundstenarna till symfoniorkestern lades redan 1841 i och med<br />
bildandet av en militär blåsorkester i Umeå. Stråksektionen kom<br />
till 1974 i samband med grundandet av NorrlandsOperan. I dag<br />
består orkestern av omkring femtio yrkesmusiker, varav många<br />
även framträder i olika kammarmusiksammanhang. Utöver den ordinarie<br />
konsertsäsongen, spelar symfoniorkestern en viktig roll som<br />
opera-orkester. Den har också en självklar plats i NorrlandsOperans<br />
två festivaler, MADE och Umeå Jazzfestival.<br />
Sparbanksstiftelsen Norrland satsar på regional utveckling och kultur.<br />
Stiftelsen har inköpt två kvalitetsfioler som får disponeras av Norrlands-<br />
Operan i Umeå, en raritet tillverkad i Mantua Camilli Skola ca 1745<br />
och en svensktillverkad fiol av Jan Larsson från Malung.
Program<br />
Wolfgang Amadeus<br />
Mozart<br />
(1756–1791)<br />
Pjotr Tjajkovskij<br />
(1840–1893)<br />
Katarina Leyman<br />
(f. 1963)<br />
Eftersnack<br />
SR P2 spelar in konserten.<br />
Symfoni nr 32, G-dur, K.318<br />
(1779) [9’]<br />
Allegro spiritoso<br />
Andante<br />
Primo Tempo<br />
Violinkonsert, D-dur, opus 35<br />
(1878) [33’]<br />
Allegro moderato<br />
Canzonetta: Andante<br />
Allegro vivacissimo<br />
Solist: Ilya Gringolts<br />
PAUS<br />
<strong>Transient</strong> <strong>Skies</strong> för orkester<br />
(2012), uruppförande [40’]<br />
I King of Clouds<br />
II Mackerel <strong>Skies</strong> and Sun Dogs<br />
III Morning Glory<br />
IV Shapeshifters<br />
Eftersnack med Katarina Leyman och<br />
Helen Tronstad i Konsertsalen.
Joana Carneiro dirigent<br />
Joana Carneiro, född i Lissabon 1976, är det tredje av nio barn<br />
till Portugals förre utbildningsminister Roberto Carneiro. Hon<br />
började med viola och studerade dirigering för Jean-Marc Burfin<br />
vid Lissabon-akademien, tog därpå mastergraden i musik vid<br />
Northwestern University och doktorsgraden vid University of<br />
Michigan, USA. Hon har gått mästarkurser för Gustav Meier,<br />
Michael Tilson Thomas, Larry Rachleff, Jean Sebastian Bereau,<br />
Roberto Benzi och Pascal Rophe. 2002 blev hon finalist<br />
i Maazel-Vilar-tävlingen i dirigering i Carnegie Hall och vann<br />
samma år Young Musician’s Foundations National Conductor<br />
Search. 2002–5 ledde hon Los Angeles Debut Orchestra och var<br />
assisterande dirigent i nära samarbete med Esa-Pekka Salonen<br />
vid Los Angeles Philharmonic 2005–8. I Portugal var hon förste<br />
gästdirigent för Lissabons Metropolitan-orkester 2005–6 och<br />
hade samma uppdrag i Gulbenkian-orkestern 2006–7 för att nu<br />
vara knuten till orkestern minst fyra veckor om året. 2009 fick<br />
hon treårskontrakt som Kent Naganos efterträdare som ledare<br />
för Berkeley Symphony, den tredje i orkesterns 40-åriga historia.<br />
Ilya Gringolts violin<br />
Violinisten Ilya Gringolts slog igenom 1998 då han vann den<br />
internationella Paganini-tävlingen och tog två specialpriser – som<br />
yngsta deltagare till final och som bästa tolkare av Capricerna.<br />
Han föddes 1982 i Sankt Petersburg och började spela violin<br />
som femåring. Efter studier i violin och komposition i hemstaden<br />
för Tatiana Liberova och Jeanna Metallidi studerade han vid Juilliard<br />
för Itzhak Perlman. I dag tillhör han världens mest eftersökta<br />
solister med turnéer med olika stora orkestrar i Europa, Japan,<br />
Kina, Fjärran östern, Australien och Sydafrika. Han har spelat alla<br />
Bachs sonator och partitor på Verbier-festivalen och startat egen<br />
stråkkvartett. Skivan med Tanejevs kammarmusik vann Gramophone<br />
Award. Hans tre skivor på Deutsche Grammophon med<br />
Prokofjev, Sibelius, Bach och Sjostakovitj har fått lysande recensioner,<br />
liksom en rad skivor för märkena Hyperion och Onyx. Ilya<br />
Gringolts är nu professor i violin vid Basels Musikhögskola och är<br />
även hängiven spelare på tidstrogna instrument. Han spelar på<br />
den berömda Kiesewetter-Stradivarius från 1723, som ställts till<br />
förfogande via Stradivarius-sällskapet i Chicago.<br />
Mozart<br />
Mozarts Symfoni nr 32 var egentligen en uvertyrsymfoni i tre<br />
korta satser att spelas utan paus. Den skrevs 1779 i Salzburg,<br />
daterad 26 april, och var det enda större orkesterverk som blev<br />
tryckt i partitur under Mozarts livstid. Detta skedde i Paris 1792<br />
efter att stycket använts som uvertyr till Francesco Bianchis operabuffa<br />
Villanella rapita (Den bortrövade lantflickan), uruppförd på<br />
Teatro San Moisé i Venedig 1783. För framförandet av samma<br />
pjäs på Burgtheater i Wien i november 1785 hade Mozart bland
annat skrivit tersetten Mandina amabile som slutnummer i första<br />
akten, likaså den första stora operaensemble han fick utgiven i<br />
partitur, sannolikt utan att själv veta om det. Men hans eget syfte<br />
med symfonin var säkert ett annat.<br />
I sin revision av den stora Köchel-förteckningen skrev Alfred<br />
Einstein: ”Utan tvivel skrev Mozart uvertyren för sin opera Zaide<br />
(K.336b), helt enligt sin vana att skriva uvertyren allra sist.”<br />
Zaide skulle dock kapsejsa och åren 1779-80 var mörka. Mozart<br />
var då hemkommen från en misslyckad konsertresa till Paris, där<br />
modern avlidit och han själv fått korgen av Aloysia Weber. Med<br />
fadern var han osams, och familjen var praktiskt taget bankrutt.<br />
I brev beklagade han sig över det förhatliga Salzburg: ”inte bara<br />
för de orättfärdigheter som där drabbat min käre fader och mig,<br />
men Salzburg är ingen plats för min talang! Musikfolket har inget<br />
anseende, man får ingenting höra, ingen teater, ingen opera”.<br />
Hans komponerande gick trögt, och att han över huvud taget<br />
tog upp symfoniformens större palett igen var succén med hans<br />
Parissymfoni. Sitt avsked till Salzburg kom han att ta med sin<br />
Symfoni nr 34, ibland kallad Salzburgsymfonin.<br />
Han for med blandade känslor, sen han i maj 1781 avskedats av<br />
ärkebiskopen. Sina sista tio år var han wienare. Symfonin nr 32<br />
skrevs som en så kallad da capo-uvertyr med en öppningssats<br />
i sonatform och som långsam sats ett rondo i formen ABACAB,<br />
men där lyssnaren i slutet väntar sig att rondotemat ska komma<br />
tillbaka fortsätter stycket med tredje satsen. Mozart bygger där<br />
vidare på första satsens två teman, fast i omvänd ordning.<br />
Leyman<br />
Katarina Leyman, född på Orust 1963, är NorrlandsOperans<br />
nya hustonsättare i tre år, 2012–15, för att skapa fyra verk för<br />
NorrlandsOperans Symfoniorkester. Efter konststudier 1985–9,<br />
inspirerad av fadern, skulptören Fred Leyman, studerade hon piano<br />
och som tonåring även en smula fagott, slagverk och sång,<br />
därpå komposition och dirigering vid Berklee i Boston 1989–93<br />
(dubbel kandidat i filmmusik och komposition), tog mastergrad i<br />
komposition vid New England Conservatory 1995 och studerade<br />
sist komposition på diplomnivå vid Kungliga Musikhögskolan i<br />
Stockholm för Pär Lindgren 2005.<br />
Om <strong>Transient</strong> <strong>Skies</strong> berättar hon: ”Att utgå från moln i ett större<br />
orkesterverk är en idé jag haft länge. Härom året började jag studera<br />
molnen mer ingående, men olika beställningar kom emellan,<br />
som ett orkesterverk inspirerat av solens korona, Solar Flares, för<br />
Östersjöfestivalen 2010, och ett kammarmusikverk kring djurs<br />
och insekters svärmfenomen, Swarms, 2011. Att lära och upptäcka<br />
är ett livselixir. Idéer om former och klanger får jag oftast i<br />
halvvaket tillstånd, som sen tecknas ner grafiskt. Parallellt tar jag
fram ett tonmaterial som bearbetas på olika sätt.<br />
Styckets fyra satser har alla samma grundmaterial kring fyra<br />
molntyper på olika höjd. King of Clouds är mest storslagen,<br />
inspirerad av bymolnet, åskmolnet. Mackerel <strong>Skies</strong> and Sun<br />
Dogs rör sig i cirrusvärlden, med fjädermoln, makrillmoln och<br />
slöjmoln bestående av iskristaller, vackra och sirliga, men<br />
förebådar ofta oväder. Sundogs syftar på en speciell haloeffekt<br />
som ger ”extrasolar” jämte solen. Morning Glory är milslånga<br />
molnrullar, som bara bildas utanför Australiens kust, i musiken<br />
i stora, varma vågor via löpningar och svällare i orkestern.<br />
Shapeshifters syftar på molnens eviga förvandling av samma<br />
grundmaterial, vatten, som böljemoln och skiktmoln. Molnen<br />
dansar och marscherar fram…<br />
Jag använder moln som utgångsläge just för att de inte låter<br />
sig fångas in. Allt är möjligt. Och min musik är öppen för<br />
tolkning. Ingen gömd handling finns, ingen story, endast idén<br />
om vissa molntillstånd. När kompositionsarbetet är igång tar<br />
musiken över och lever sitt eget liv. Musiken styr, eller kanske<br />
rättare sagt jag.”<br />
Tjajkovskij<br />
Tjajkovskijs Violinkonsert skrevs i Clarens vid Genèvesjön, där<br />
den djupt deprimerade tonsättaren sökte komma över sitt<br />
katastrofala sexveckors äktenskap med Antonina Miliukova. I<br />
Clarens besöktes han av en kompositionselev, violinisten Iosif<br />
Kotek, som nog bättre motsvarade hans känslor. De kom att<br />
spela ett violin/piano-arrangemang av Lalos Symphonie Espagnole,<br />
som tycks ha inspirerat till konserten. Till sin mecenat<br />
Nadezjda von Meck skrev han om styckets friskhet, lätthet,<br />
pikanta rytmik och vackra melodier: ”Som Delibes och Bizet<br />
eftersträvar han inte djupsinne men undviker rutin, söker nya<br />
former och tänker mer på musikens skönhet än att gå i gamla<br />
spår.” Receptet blev också Tjajkovskijs.<br />
På en månad var mellansatsen klar, nu bytt mot Canzonettan.<br />
Han var själv inte violinist, men Kotek hjälpte till med tekniken.<br />
När denne skulle tillägnas konserten backade han, rädd för<br />
ryktena, och Kotek vägrade också spela den. Budet gick till<br />
Leopold Auer, som likaså vägrade. Stycket var för svårt och<br />
förberedelsetiden för kort före det planerade uruppförandet.<br />
Stycket fanns därtill i tryck för violin och piano, tillägnat Auer<br />
utan att denne var tillfrågad. Efter några ändringar i solostämman<br />
fann dock Auer den spelbar. Hans framföranden blev<br />
senare ryktbara. Den sårade Tjajkovskij ändrade sedan dedikationen<br />
till Adolf Brodsky, som uruppförde den i Wien 4 december<br />
1881. Succén grumlades dock av att den fruktade kritikern<br />
Hanslick vände tummen ned: ”Tjajkovskij är nog ingen vanlig<br />
talang men alltför forcerad och smaklöst produktiv.” Hanslick
fann början måttfull, musikalisk och inspirerad, men snart tog<br />
råheten över och dominerade första satsen. Konserten var för<br />
lång, anspråksfull och väckte ”en upprorisk tanke att musik kan<br />
existera fast den stinker för örat”. Violinen spelades inte ”utan<br />
slogs svart och blå”. Men Tjajkovskij blev rehabiliterad. Brodsky<br />
gjorde odelad succé i Moskva i augusti 1882, och den stora<br />
vändningen kom med Karel Halí i Leipzig 1888, en ”minnesvärd<br />
dag” för Tjajkovskij. Nu spelar varje stor violinist den, fast<br />
den hör till det svåraste en solist kan ta itu med. Och publiken<br />
har inga bekymmer med musikens känsloladdning, lyrik och<br />
melodiskönhet.<br />
Rolf Haglund
NorrlaNdsoperaNs<br />
symfoNiorkester<br />
HÖsteN 2012<br />
GoldeN HarmoNy<br />
Musik av Mozart, Martinsson och Sibelius<br />
6.9<br />
traNsieNt skies<br />
Uruppförande av Katarina Leymanns verk <strong>Transient</strong> <strong>Skies</strong>.<br />
Musik även av Tjajkovskij och Mozart.<br />
13.9<br />
tHe elepHaNt maN<br />
Opera av Carl Unander-Scharin.<br />
6.10–20.10<br />
aNte lUCeUm<br />
Uruppförande av Iro Haarlas verk Ante Luceum.<br />
25.10<br />
iCe CoNCerto<br />
Multimediakonsert med musik av Fredrik Högberg, Weber och Beethoven.<br />
22.11<br />
klUBBkoNsert<br />
Musik av Fredrik Högberg.<br />
23.11<br />
aGaiN<br />
Dansföreställning av Ina Christel Johannesen med musik<br />
av Marcus Fjellström.<br />
30.11 och 1.12<br />
messias<br />
Musik av Händel.<br />
8.12 och 9.12<br />
Läs mer på<br />
www.norrlandsoperan.se<br />
Våra sponsorer