Konsertprogram Transient Skies (pdf) - Sveriges Radio

NorrlaNdsoperaNs
symfoNiorkester
traNsieNt skies
13.9
Dirigent: Joana Carneiro
Solister: Ilya Gringolts
NorrlandsOperans Symfoniorkester

NorrlandsOperans Symfoniorkester
NorrlandsOperans Symfoniorkester är en nyfiken orkester som gärna
provar på nya uttryck och samtidigt vårdar en anrik musikskatt.
Chefdirigent sedan 2009 är Rumon Gamba från England.
Det är en i allra högsta grad internationell orkester. Musikerna
kommer från många olika håll i världen, de gästande dirigenterna
och solisterna likaså. Man har flera gånger uppmärksammats på
den internationella skivmarknaden, bland annat med en amerikansk
Grammy Awardnominering för Urban Concertos med musik av
David Chesky. Orkestern turnerar både i Sverige och utomlands.
Grundstenarna till symfoniorkestern lades redan 1841 i och med
bildandet av en militär blåsorkester i Umeå. Stråksektionen kom
till 1974 i samband med grundandet av NorrlandsOperan. I dag
består orkestern av omkring femtio yrkesmusiker, varav många
även framträder i olika kammarmusiksammanhang. Utöver den ordinarie
konsertsäsongen, spelar symfoniorkestern en viktig roll som
opera-orkester. Den har också en självklar plats i NorrlandsOperans
två festivaler, MADE och Umeå Jazzfestival.
Sparbanksstiftelsen Norrland satsar på regional utveckling och kultur.
Stiftelsen har inköpt två kvalitetsfioler som får disponeras av Norrlands-
Operan i Umeå, en raritet tillverkad i Mantua Camilli Skola ca 1745
och en svensktillverkad fiol av Jan Larsson från Malung.

Program
Wolfgang Amadeus
Mozart
(1756–1791)
Pjotr Tjajkovskij
(1840–1893)
Katarina Leyman
(f. 1963)
Eftersnack
SR P2 spelar in konserten.
Symfoni nr 32, G-dur, K.318
(1779) [9’]
Allegro spiritoso
Andante
Primo Tempo
Violinkonsert, D-dur, opus 35
(1878) [33’]
Allegro moderato
Canzonetta: Andante
Allegro vivacissimo
Solist: Ilya Gringolts
PAUS
Transient Skies för orkester
(2012), uruppförande [40’]
I King of Clouds
II Mackerel Skies and Sun Dogs
III Morning Glory
IV Shapeshifters
Eftersnack med Katarina Leyman och
Helen Tronstad i Konsertsalen.

Joana Carneiro dirigent
Joana Carneiro, född i Lissabon 1976, är det tredje av nio barn
till Portugals förre utbildningsminister Roberto Carneiro. Hon
började med viola och studerade dirigering för Jean-Marc Burfin
vid Lissabon-akademien, tog därpå mastergraden i musik vid
Northwestern University och doktorsgraden vid University of
Michigan, USA. Hon har gått mästarkurser för Gustav Meier,
Michael Tilson Thomas, Larry Rachleff, Jean Sebastian Bereau,
Roberto Benzi och Pascal Rophe. 2002 blev hon finalist
i Maazel-Vilar-tävlingen i dirigering i Carnegie Hall och vann
samma år Young Musician’s Foundations National Conductor
Search. 2002–5 ledde hon Los Angeles Debut Orchestra och var
assisterande dirigent i nära samarbete med Esa-Pekka Salonen
vid Los Angeles Philharmonic 2005–8. I Portugal var hon förste
gästdirigent för Lissabons Metropolitan-orkester 2005–6 och
hade samma uppdrag i Gulbenkian-orkestern 2006–7 för att nu
vara knuten till orkestern minst fyra veckor om året. 2009 fick
hon treårskontrakt som Kent Naganos efterträdare som ledare
för Berkeley Symphony, den tredje i orkesterns 40-åriga historia.
Ilya Gringolts violin
Violinisten Ilya Gringolts slog igenom 1998 då han vann den
internationella Paganini-tävlingen och tog två specialpriser – som
yngsta deltagare till final och som bästa tolkare av Capricerna.
Han föddes 1982 i Sankt Petersburg och började spela violin
som femåring. Efter studier i violin och komposition i hemstaden
för Tatiana Liberova och Jeanna Metallidi studerade han vid Juilliard
för Itzhak Perlman. I dag tillhör han världens mest eftersökta
solister med turnéer med olika stora orkestrar i Europa, Japan,
Kina, Fjärran östern, Australien och Sydafrika. Han har spelat alla
Bachs sonator och partitor på Verbier-festivalen och startat egen
stråkkvartett. Skivan med Tanejevs kammarmusik vann Gramophone
Award. Hans tre skivor på Deutsche Grammophon med
Prokofjev, Sibelius, Bach och Sjostakovitj har fått lysande recensioner,
liksom en rad skivor för märkena Hyperion och Onyx. Ilya
Gringolts är nu professor i violin vid Basels Musikhögskola och är
även hängiven spelare på tidstrogna instrument. Han spelar på
den berömda Kiesewetter-Stradivarius från 1723, som ställts till
förfogande via Stradivarius-sällskapet i Chicago.
Mozart
Mozarts Symfoni nr 32 var egentligen en uvertyrsymfoni i tre
korta satser att spelas utan paus. Den skrevs 1779 i Salzburg,
daterad 26 april, och var det enda större orkesterverk som blev
tryckt i partitur under Mozarts livstid. Detta skedde i Paris 1792
efter att stycket använts som uvertyr till Francesco Bianchis operabuffa
Villanella rapita (Den bortrövade lantflickan), uruppförd på
Teatro San Moisé i Venedig 1783. För framförandet av samma
pjäs på Burgtheater i Wien i november 1785 hade Mozart bland

annat skrivit tersetten Mandina amabile som slutnummer i första
akten, likaså den första stora operaensemble han fick utgiven i
partitur, sannolikt utan att själv veta om det. Men hans eget syfte
med symfonin var säkert ett annat.
I sin revision av den stora Köchel-förteckningen skrev Alfred
Einstein: ”Utan tvivel skrev Mozart uvertyren för sin opera Zaide
(K.336b), helt enligt sin vana att skriva uvertyren allra sist.”
Zaide skulle dock kapsejsa och åren 1779-80 var mörka. Mozart
var då hemkommen från en misslyckad konsertresa till Paris, där
modern avlidit och han själv fått korgen av Aloysia Weber. Med
fadern var han osams, och familjen var praktiskt taget bankrutt.
I brev beklagade han sig över det förhatliga Salzburg: ”inte bara
för de orättfärdigheter som där drabbat min käre fader och mig,
men Salzburg är ingen plats för min talang! Musikfolket har inget
anseende, man får ingenting höra, ingen teater, ingen opera”.
Hans komponerande gick trögt, och att han över huvud taget
tog upp symfoniformens större palett igen var succén med hans
Parissymfoni. Sitt avsked till Salzburg kom han att ta med sin
Symfoni nr 34, ibland kallad Salzburgsymfonin.
Han for med blandade känslor, sen han i maj 1781 avskedats av
ärkebiskopen. Sina sista tio år var han wienare. Symfonin nr 32
skrevs som en så kallad da capo-uvertyr med en öppningssats
i sonatform och som långsam sats ett rondo i formen ABACAB,
men där lyssnaren i slutet väntar sig att rondotemat ska komma
tillbaka fortsätter stycket med tredje satsen. Mozart bygger där
vidare på första satsens två teman, fast i omvänd ordning.
Leyman
Katarina Leyman, född på Orust 1963, är NorrlandsOperans
nya hustonsättare i tre år, 2012–15, för att skapa fyra verk för
NorrlandsOperans Symfoniorkester. Efter konststudier 1985–9,
inspirerad av fadern, skulptören Fred Leyman, studerade hon piano
och som tonåring även en smula fagott, slagverk och sång,
därpå komposition och dirigering vid Berklee i Boston 1989–93
(dubbel kandidat i filmmusik och komposition), tog mastergrad i
komposition vid New England Conservatory 1995 och studerade
sist komposition på diplomnivå vid Kungliga Musikhögskolan i
Stockholm för Pär Lindgren 2005.
Om Transient Skies berättar hon: ”Att utgå från moln i ett större
orkesterverk är en idé jag haft länge. Härom året började jag studera
molnen mer ingående, men olika beställningar kom emellan,
som ett orkesterverk inspirerat av solens korona, Solar Flares, för
Östersjöfestivalen 2010, och ett kammarmusikverk kring djurs
och insekters svärmfenomen, Swarms, 2011. Att lära och upptäcka
är ett livselixir. Idéer om former och klanger får jag oftast i
halvvaket tillstånd, som sen tecknas ner grafiskt. Parallellt tar jag

fram ett tonmaterial som bearbetas på olika sätt.
Styckets fyra satser har alla samma grundmaterial kring fyra
molntyper på olika höjd. King of Clouds är mest storslagen,
inspirerad av bymolnet, åskmolnet. Mackerel Skies and Sun
Dogs rör sig i cirrusvärlden, med fjädermoln, makrillmoln och
slöjmoln bestående av iskristaller, vackra och sirliga, men
förebådar ofta oväder. Sundogs syftar på en speciell haloeffekt
som ger ”extrasolar” jämte solen. Morning Glory är milslånga
molnrullar, som bara bildas utanför Australiens kust, i musiken
i stora, varma vågor via löpningar och svällare i orkestern.
Shapeshifters syftar på molnens eviga förvandling av samma
grundmaterial, vatten, som böljemoln och skiktmoln. Molnen
dansar och marscherar fram…
Jag använder moln som utgångsläge just för att de inte låter
sig fångas in. Allt är möjligt. Och min musik är öppen för
tolkning. Ingen gömd handling finns, ingen story, endast idén
om vissa molntillstånd. När kompositionsarbetet är igång tar
musiken över och lever sitt eget liv. Musiken styr, eller kanske
rättare sagt jag.”
Tjajkovskij
Tjajkovskijs Violinkonsert skrevs i Clarens vid Genèvesjön, där
den djupt deprimerade tonsättaren sökte komma över sitt
katastrofala sexveckors äktenskap med Antonina Miliukova. I
Clarens besöktes han av en kompositionselev, violinisten Iosif
Kotek, som nog bättre motsvarade hans känslor. De kom att
spela ett violin/piano-arrangemang av Lalos Symphonie Espagnole,
som tycks ha inspirerat till konserten. Till sin mecenat
Nadezjda von Meck skrev han om styckets friskhet, lätthet,
pikanta rytmik och vackra melodier: ”Som Delibes och Bizet
eftersträvar han inte djupsinne men undviker rutin, söker nya
former och tänker mer på musikens skönhet än att gå i gamla
spår.” Receptet blev också Tjajkovskijs.
På en månad var mellansatsen klar, nu bytt mot Canzonettan.
Han var själv inte violinist, men Kotek hjälpte till med tekniken.
När denne skulle tillägnas konserten backade han, rädd för
ryktena, och Kotek vägrade också spela den. Budet gick till
Leopold Auer, som likaså vägrade. Stycket var för svårt och
förberedelsetiden för kort före det planerade uruppförandet.
Stycket fanns därtill i tryck för violin och piano, tillägnat Auer
utan att denne var tillfrågad. Efter några ändringar i solostämman
fann dock Auer den spelbar. Hans framföranden blev
senare ryktbara. Den sårade Tjajkovskij ändrade sedan dedikationen
till Adolf Brodsky, som uruppförde den i Wien 4 december
1881. Succén grumlades dock av att den fruktade kritikern
Hanslick vände tummen ned: ”Tjajkovskij är nog ingen vanlig
talang men alltför forcerad och smaklöst produktiv.” Hanslick

fann början måttfull, musikalisk och inspirerad, men snart tog
råheten över och dominerade första satsen. Konserten var för
lång, anspråksfull och väckte ”en upprorisk tanke att musik kan
existera fast den stinker för örat”. Violinen spelades inte ”utan
slogs svart och blå”. Men Tjajkovskij blev rehabiliterad. Brodsky
gjorde odelad succé i Moskva i augusti 1882, och den stora
vändningen kom med Karel Halí i Leipzig 1888, en ”minnesvärd
dag” för Tjajkovskij. Nu spelar varje stor violinist den, fast
den hör till det svåraste en solist kan ta itu med. Och publiken
har inga bekymmer med musikens känsloladdning, lyrik och
melodiskönhet.
Rolf Haglund

NorrlaNdsoperaNs
symfoNiorkester
HÖsteN 2012
GoldeN HarmoNy
Musik av Mozart, Martinsson och Sibelius
6.9
traNsieNt skies
Uruppförande av Katarina Leymanns verk Transient Skies.
Musik även av Tjajkovskij och Mozart.
13.9
tHe elepHaNt maN
Opera av Carl Unander-Scharin.
6.10–20.10
aNte lUCeUm
Uruppförande av Iro Haarlas verk Ante Luceum.
25.10
iCe CoNCerto
Multimediakonsert med musik av Fredrik Högberg, Weber och Beethoven.
22.11
klUBBkoNsert
Musik av Fredrik Högberg.
23.11
aGaiN
Dansföreställning av Ina Christel Johannesen med musik
av Marcus Fjellström.
30.11 och 1.12
messias
Musik av Händel.
8.12 och 9.12
Läs mer på
www.norrlandsoperan.se
Våra sponsorer