06.08.2013 Views

Konsertprogram Transient Skies (pdf) - Sveriges Radio

Konsertprogram Transient Skies (pdf) - Sveriges Radio

Konsertprogram Transient Skies (pdf) - Sveriges Radio

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

NorrlaNdsoperaNs<br />

symfoNiorkester<br />

traNsieNt skies<br />

13.9<br />

Dirigent: Joana Carneiro<br />

Solister: Ilya Gringolts<br />

NorrlandsOperans Symfoniorkester


NorrlandsOperans Symfoniorkester<br />

NorrlandsOperans Symfoniorkester är en nyfiken orkester som gärna<br />

provar på nya uttryck och samtidigt vårdar en anrik musikskatt.<br />

Chefdirigent sedan 2009 är Rumon Gamba från England.<br />

Det är en i allra högsta grad internationell orkester. Musikerna<br />

kommer från många olika håll i världen, de gästande dirigenterna<br />

och solisterna likaså. Man har flera gånger uppmärksammats på<br />

den internationella skivmarknaden, bland annat med en amerikansk<br />

Grammy Awardnominering för Urban Concertos med musik av<br />

David Chesky. Orkestern turnerar både i Sverige och utomlands.<br />

Grundstenarna till symfoniorkestern lades redan 1841 i och med<br />

bildandet av en militär blåsorkester i Umeå. Stråksektionen kom<br />

till 1974 i samband med grundandet av NorrlandsOperan. I dag<br />

består orkestern av omkring femtio yrkesmusiker, varav många<br />

även framträder i olika kammarmusiksammanhang. Utöver den ordinarie<br />

konsertsäsongen, spelar symfoniorkestern en viktig roll som<br />

opera-orkester. Den har också en självklar plats i NorrlandsOperans<br />

två festivaler, MADE och Umeå Jazzfestival.<br />

Sparbanksstiftelsen Norrland satsar på regional utveckling och kultur.<br />

Stiftelsen har inköpt två kvalitetsfioler som får disponeras av Norrlands-<br />

Operan i Umeå, en raritet tillverkad i Mantua Camilli Skola ca 1745<br />

och en svensktillverkad fiol av Jan Larsson från Malung.


Program<br />

Wolfgang Amadeus<br />

Mozart<br />

(1756–1791)<br />

Pjotr Tjajkovskij<br />

(1840–1893)<br />

Katarina Leyman<br />

(f. 1963)<br />

Eftersnack<br />

SR P2 spelar in konserten.<br />

Symfoni nr 32, G-dur, K.318<br />

(1779) [9’]<br />

Allegro spiritoso<br />

Andante<br />

Primo Tempo<br />

Violinkonsert, D-dur, opus 35<br />

(1878) [33’]<br />

Allegro moderato<br />

Canzonetta: Andante<br />

Allegro vivacissimo<br />

Solist: Ilya Gringolts<br />

PAUS<br />

<strong>Transient</strong> <strong>Skies</strong> för orkester<br />

(2012), uruppförande [40’]<br />

I King of Clouds<br />

II Mackerel <strong>Skies</strong> and Sun Dogs<br />

III Morning Glory<br />

IV Shapeshifters<br />

Eftersnack med Katarina Leyman och<br />

Helen Tronstad i Konsertsalen.


Joana Carneiro dirigent<br />

Joana Carneiro, född i Lissabon 1976, är det tredje av nio barn<br />

till Portugals förre utbildningsminister Roberto Carneiro. Hon<br />

började med viola och studerade dirigering för Jean-Marc Burfin<br />

vid Lissabon-akademien, tog därpå mastergraden i musik vid<br />

Northwestern University och doktorsgraden vid University of<br />

Michigan, USA. Hon har gått mästarkurser för Gustav Meier,<br />

Michael Tilson Thomas, Larry Rachleff, Jean Sebastian Bereau,<br />

Roberto Benzi och Pascal Rophe. 2002 blev hon finalist<br />

i Maazel-Vilar-tävlingen i dirigering i Carnegie Hall och vann<br />

samma år Young Musician’s Foundations National Conductor<br />

Search. 2002–5 ledde hon Los Angeles Debut Orchestra och var<br />

assisterande dirigent i nära samarbete med Esa-Pekka Salonen<br />

vid Los Angeles Philharmonic 2005–8. I Portugal var hon förste<br />

gästdirigent för Lissabons Metropolitan-orkester 2005–6 och<br />

hade samma uppdrag i Gulbenkian-orkestern 2006–7 för att nu<br />

vara knuten till orkestern minst fyra veckor om året. 2009 fick<br />

hon treårskontrakt som Kent Naganos efterträdare som ledare<br />

för Berkeley Symphony, den tredje i orkesterns 40-åriga historia.<br />

Ilya Gringolts violin<br />

Violinisten Ilya Gringolts slog igenom 1998 då han vann den<br />

internationella Paganini-tävlingen och tog två specialpriser – som<br />

yngsta deltagare till final och som bästa tolkare av Capricerna.<br />

Han föddes 1982 i Sankt Petersburg och började spela violin<br />

som femåring. Efter studier i violin och komposition i hemstaden<br />

för Tatiana Liberova och Jeanna Metallidi studerade han vid Juilliard<br />

för Itzhak Perlman. I dag tillhör han världens mest eftersökta<br />

solister med turnéer med olika stora orkestrar i Europa, Japan,<br />

Kina, Fjärran östern, Australien och Sydafrika. Han har spelat alla<br />

Bachs sonator och partitor på Verbier-festivalen och startat egen<br />

stråkkvartett. Skivan med Tanejevs kammarmusik vann Gramophone<br />

Award. Hans tre skivor på Deutsche Grammophon med<br />

Prokofjev, Sibelius, Bach och Sjostakovitj har fått lysande recensioner,<br />

liksom en rad skivor för märkena Hyperion och Onyx. Ilya<br />

Gringolts är nu professor i violin vid Basels Musikhögskola och är<br />

även hängiven spelare på tidstrogna instrument. Han spelar på<br />

den berömda Kiesewetter-Stradivarius från 1723, som ställts till<br />

förfogande via Stradivarius-sällskapet i Chicago.<br />

Mozart<br />

Mozarts Symfoni nr 32 var egentligen en uvertyrsymfoni i tre<br />

korta satser att spelas utan paus. Den skrevs 1779 i Salzburg,<br />

daterad 26 april, och var det enda större orkesterverk som blev<br />

tryckt i partitur under Mozarts livstid. Detta skedde i Paris 1792<br />

efter att stycket använts som uvertyr till Francesco Bianchis operabuffa<br />

Villanella rapita (Den bortrövade lantflickan), uruppförd på<br />

Teatro San Moisé i Venedig 1783. För framförandet av samma<br />

pjäs på Burgtheater i Wien i november 1785 hade Mozart bland


annat skrivit tersetten Mandina amabile som slutnummer i första<br />

akten, likaså den första stora operaensemble han fick utgiven i<br />

partitur, sannolikt utan att själv veta om det. Men hans eget syfte<br />

med symfonin var säkert ett annat.<br />

I sin revision av den stora Köchel-förteckningen skrev Alfred<br />

Einstein: ”Utan tvivel skrev Mozart uvertyren för sin opera Zaide<br />

(K.336b), helt enligt sin vana att skriva uvertyren allra sist.”<br />

Zaide skulle dock kapsejsa och åren 1779-80 var mörka. Mozart<br />

var då hemkommen från en misslyckad konsertresa till Paris, där<br />

modern avlidit och han själv fått korgen av Aloysia Weber. Med<br />

fadern var han osams, och familjen var praktiskt taget bankrutt.<br />

I brev beklagade han sig över det förhatliga Salzburg: ”inte bara<br />

för de orättfärdigheter som där drabbat min käre fader och mig,<br />

men Salzburg är ingen plats för min talang! Musikfolket har inget<br />

anseende, man får ingenting höra, ingen teater, ingen opera”.<br />

Hans komponerande gick trögt, och att han över huvud taget<br />

tog upp symfoniformens större palett igen var succén med hans<br />

Parissymfoni. Sitt avsked till Salzburg kom han att ta med sin<br />

Symfoni nr 34, ibland kallad Salzburgsymfonin.<br />

Han for med blandade känslor, sen han i maj 1781 avskedats av<br />

ärkebiskopen. Sina sista tio år var han wienare. Symfonin nr 32<br />

skrevs som en så kallad da capo-uvertyr med en öppningssats<br />

i sonatform och som långsam sats ett rondo i formen ABACAB,<br />

men där lyssnaren i slutet väntar sig att rondotemat ska komma<br />

tillbaka fortsätter stycket med tredje satsen. Mozart bygger där<br />

vidare på första satsens två teman, fast i omvänd ordning.<br />

Leyman<br />

Katarina Leyman, född på Orust 1963, är NorrlandsOperans<br />

nya hustonsättare i tre år, 2012–15, för att skapa fyra verk för<br />

NorrlandsOperans Symfoniorkester. Efter konststudier 1985–9,<br />

inspirerad av fadern, skulptören Fred Leyman, studerade hon piano<br />

och som tonåring även en smula fagott, slagverk och sång,<br />

därpå komposition och dirigering vid Berklee i Boston 1989–93<br />

(dubbel kandidat i filmmusik och komposition), tog mastergrad i<br />

komposition vid New England Conservatory 1995 och studerade<br />

sist komposition på diplomnivå vid Kungliga Musikhögskolan i<br />

Stockholm för Pär Lindgren 2005.<br />

Om <strong>Transient</strong> <strong>Skies</strong> berättar hon: ”Att utgå från moln i ett större<br />

orkesterverk är en idé jag haft länge. Härom året började jag studera<br />

molnen mer ingående, men olika beställningar kom emellan,<br />

som ett orkesterverk inspirerat av solens korona, Solar Flares, för<br />

Östersjöfestivalen 2010, och ett kammarmusikverk kring djurs<br />

och insekters svärmfenomen, Swarms, 2011. Att lära och upptäcka<br />

är ett livselixir. Idéer om former och klanger får jag oftast i<br />

halvvaket tillstånd, som sen tecknas ner grafiskt. Parallellt tar jag


fram ett tonmaterial som bearbetas på olika sätt.<br />

Styckets fyra satser har alla samma grundmaterial kring fyra<br />

molntyper på olika höjd. King of Clouds är mest storslagen,<br />

inspirerad av bymolnet, åskmolnet. Mackerel <strong>Skies</strong> and Sun<br />

Dogs rör sig i cirrusvärlden, med fjädermoln, makrillmoln och<br />

slöjmoln bestående av iskristaller, vackra och sirliga, men<br />

förebådar ofta oväder. Sundogs syftar på en speciell haloeffekt<br />

som ger ”extrasolar” jämte solen. Morning Glory är milslånga<br />

molnrullar, som bara bildas utanför Australiens kust, i musiken<br />

i stora, varma vågor via löpningar och svällare i orkestern.<br />

Shapeshifters syftar på molnens eviga förvandling av samma<br />

grundmaterial, vatten, som böljemoln och skiktmoln. Molnen<br />

dansar och marscherar fram…<br />

Jag använder moln som utgångsläge just för att de inte låter<br />

sig fångas in. Allt är möjligt. Och min musik är öppen för<br />

tolkning. Ingen gömd handling finns, ingen story, endast idén<br />

om vissa molntillstånd. När kompositionsarbetet är igång tar<br />

musiken över och lever sitt eget liv. Musiken styr, eller kanske<br />

rättare sagt jag.”<br />

Tjajkovskij<br />

Tjajkovskijs Violinkonsert skrevs i Clarens vid Genèvesjön, där<br />

den djupt deprimerade tonsättaren sökte komma över sitt<br />

katastrofala sexveckors äktenskap med Antonina Miliukova. I<br />

Clarens besöktes han av en kompositionselev, violinisten Iosif<br />

Kotek, som nog bättre motsvarade hans känslor. De kom att<br />

spela ett violin/piano-arrangemang av Lalos Symphonie Espagnole,<br />

som tycks ha inspirerat till konserten. Till sin mecenat<br />

Nadezjda von Meck skrev han om styckets friskhet, lätthet,<br />

pikanta rytmik och vackra melodier: ”Som Delibes och Bizet<br />

eftersträvar han inte djupsinne men undviker rutin, söker nya<br />

former och tänker mer på musikens skönhet än att gå i gamla<br />

spår.” Receptet blev också Tjajkovskijs.<br />

På en månad var mellansatsen klar, nu bytt mot Canzonettan.<br />

Han var själv inte violinist, men Kotek hjälpte till med tekniken.<br />

När denne skulle tillägnas konserten backade han, rädd för<br />

ryktena, och Kotek vägrade också spela den. Budet gick till<br />

Leopold Auer, som likaså vägrade. Stycket var för svårt och<br />

förberedelsetiden för kort före det planerade uruppförandet.<br />

Stycket fanns därtill i tryck för violin och piano, tillägnat Auer<br />

utan att denne var tillfrågad. Efter några ändringar i solostämman<br />

fann dock Auer den spelbar. Hans framföranden blev<br />

senare ryktbara. Den sårade Tjajkovskij ändrade sedan dedikationen<br />

till Adolf Brodsky, som uruppförde den i Wien 4 december<br />

1881. Succén grumlades dock av att den fruktade kritikern<br />

Hanslick vände tummen ned: ”Tjajkovskij är nog ingen vanlig<br />

talang men alltför forcerad och smaklöst produktiv.” Hanslick


fann början måttfull, musikalisk och inspirerad, men snart tog<br />

råheten över och dominerade första satsen. Konserten var för<br />

lång, anspråksfull och väckte ”en upprorisk tanke att musik kan<br />

existera fast den stinker för örat”. Violinen spelades inte ”utan<br />

slogs svart och blå”. Men Tjajkovskij blev rehabiliterad. Brodsky<br />

gjorde odelad succé i Moskva i augusti 1882, och den stora<br />

vändningen kom med Karel Halí i Leipzig 1888, en ”minnesvärd<br />

dag” för Tjajkovskij. Nu spelar varje stor violinist den, fast<br />

den hör till det svåraste en solist kan ta itu med. Och publiken<br />

har inga bekymmer med musikens känsloladdning, lyrik och<br />

melodiskönhet.<br />

Rolf Haglund


NorrlaNdsoperaNs<br />

symfoNiorkester<br />

HÖsteN 2012<br />

GoldeN HarmoNy<br />

Musik av Mozart, Martinsson och Sibelius<br />

6.9<br />

traNsieNt skies<br />

Uruppförande av Katarina Leymanns verk <strong>Transient</strong> <strong>Skies</strong>.<br />

Musik även av Tjajkovskij och Mozart.<br />

13.9<br />

tHe elepHaNt maN<br />

Opera av Carl Unander-Scharin.<br />

6.10–20.10<br />

aNte lUCeUm<br />

Uruppförande av Iro Haarlas verk Ante Luceum.<br />

25.10<br />

iCe CoNCerto<br />

Multimediakonsert med musik av Fredrik Högberg, Weber och Beethoven.<br />

22.11<br />

klUBBkoNsert<br />

Musik av Fredrik Högberg.<br />

23.11<br />

aGaiN<br />

Dansföreställning av Ina Christel Johannesen med musik<br />

av Marcus Fjellström.<br />

30.11 och 1.12<br />

messias<br />

Musik av Händel.<br />

8.12 och 9.12<br />

Läs mer på<br />

www.norrlandsoperan.se<br />

Våra sponsorer

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!