Konsertprogram Transient Skies (pdf) - Sveriges Radio

fram ett tonmaterial som bearbetas på olika sätt.
Styckets fyra satser har alla samma grundmaterial kring fyra
molntyper på olika höjd. King of Clouds är mest storslagen,
inspirerad av bymolnet, åskmolnet. Mackerel Skies and Sun
Dogs rör sig i cirrusvärlden, med fjädermoln, makrillmoln och
slöjmoln bestående av iskristaller, vackra och sirliga, men
förebådar ofta oväder. Sundogs syftar på en speciell haloeffekt
som ger ”extrasolar” jämte solen. Morning Glory är milslånga
molnrullar, som bara bildas utanför Australiens kust, i musiken
i stora, varma vågor via löpningar och svällare i orkestern.
Shapeshifters syftar på molnens eviga förvandling av samma
grundmaterial, vatten, som böljemoln och skiktmoln. Molnen
dansar och marscherar fram…
Jag använder moln som utgångsläge just för att de inte låter
sig fångas in. Allt är möjligt. Och min musik är öppen för
tolkning. Ingen gömd handling finns, ingen story, endast idén
om vissa molntillstånd. När kompositionsarbetet är igång tar
musiken över och lever sitt eget liv. Musiken styr, eller kanske
rättare sagt jag.”
Tjajkovskij
Tjajkovskijs Violinkonsert skrevs i Clarens vid Genèvesjön, där
den djupt deprimerade tonsättaren sökte komma över sitt
katastrofala sexveckors äktenskap med Antonina Miliukova. I
Clarens besöktes han av en kompositionselev, violinisten Iosif
Kotek, som nog bättre motsvarade hans känslor. De kom att
spela ett violin/piano-arrangemang av Lalos Symphonie Espagnole,
som tycks ha inspirerat till konserten. Till sin mecenat
Nadezjda von Meck skrev han om styckets friskhet, lätthet,
pikanta rytmik och vackra melodier: ”Som Delibes och Bizet
eftersträvar han inte djupsinne men undviker rutin, söker nya
former och tänker mer på musikens skönhet än att gå i gamla
spår.” Receptet blev också Tjajkovskijs.
På en månad var mellansatsen klar, nu bytt mot Canzonettan.
Han var själv inte violinist, men Kotek hjälpte till med tekniken.
När denne skulle tillägnas konserten backade han, rädd för
ryktena, och Kotek vägrade också spela den. Budet gick till
Leopold Auer, som likaså vägrade. Stycket var för svårt och
förberedelsetiden för kort före det planerade uruppförandet.
Stycket fanns därtill i tryck för violin och piano, tillägnat Auer
utan att denne var tillfrågad. Efter några ändringar i solostämman
fann dock Auer den spelbar. Hans framföranden blev
senare ryktbara. Den sårade Tjajkovskij ändrade sedan dedikationen
till Adolf Brodsky, som uruppförde den i Wien 4 december
1881. Succén grumlades dock av att den fruktade kritikern
Hanslick vände tummen ned: ”Tjajkovskij är nog ingen vanlig
talang men alltför forcerad och smaklöst produktiv.” Hanslick