Konsertprogram Transient Skies (pdf) - Sveriges Radio

More documents

Recommendations

Info

Joana Carneiro dirigent Joana Carneiro, född i Lissabon 1976, är det tredje av nio barn till Portugals förre utbildningsminister Roberto Carneiro. Hon började med viola och studerade dirigering för Jean-Marc Burfin vid Lissabon-akademien, tog därpå mastergraden i musik vid Northwestern University och doktorsgraden vid University of Michigan, USA. Hon har gått mästarkurser för Gustav Meier, Michael Tilson Thomas, Larry Rachleff, Jean Sebastian Bereau, Roberto Benzi och Pascal Rophe. 2002 blev hon finalist i Maazel-Vilar-tävlingen i dirigering i Carnegie Hall och vann samma år Young Musician’s Foundations National Conductor Search. 2002–5 ledde hon Los Angeles Debut Orchestra och var assisterande dirigent i nära samarbete med Esa-Pekka Salonen vid Los Angeles Philharmonic 2005–8. I Portugal var hon förste gästdirigent för Lissabons Metropolitan-orkester 2005–6 och hade samma uppdrag i Gulbenkian-orkestern 2006–7 för att nu vara knuten till orkestern minst fyra veckor om året. 2009 fick hon treårskontrakt som Kent Naganos efterträdare som ledare för Berkeley Symphony, den tredje i orkesterns 40-åriga historia. Ilya Gringolts violin Violinisten Ilya Gringolts slog igenom 1998 då han vann den internationella Paganini-tävlingen och tog två specialpriser – som yngsta deltagare till final och som bästa tolkare av Capricerna. Han föddes 1982 i Sankt Petersburg och började spela violin som femåring. Efter studier i violin och komposition i hemstaden för Tatiana Liberova och Jeanna Metallidi studerade han vid Juilliard för Itzhak Perlman. I dag tillhör han världens mest eftersökta solister med turnéer med olika stora orkestrar i Europa, Japan, Kina, Fjärran östern, Australien och Sydafrika. Han har spelat alla Bachs sonator och partitor på Verbier-festivalen och startat egen stråkkvartett. Skivan med Tanejevs kammarmusik vann Gramophone Award. Hans tre skivor på Deutsche Grammophon med Prokofjev, Sibelius, Bach och Sjostakovitj har fått lysande recensioner, liksom en rad skivor för märkena Hyperion och Onyx. Ilya Gringolts är nu professor i violin vid Basels Musikhögskola och är även hängiven spelare på tidstrogna instrument. Han spelar på den berömda Kiesewetter-Stradivarius från 1723, som ställts till förfogande via Stradivarius-sällskapet i Chicago. Mozart Mozarts Symfoni nr 32 var egentligen en uvertyrsymfoni i tre korta satser att spelas utan paus. Den skrevs 1779 i Salzburg, daterad 26 april, och var det enda större orkesterverk som blev tryckt i partitur under Mozarts livstid. Detta skedde i Paris 1792 efter att stycket använts som uvertyr till Francesco Bianchis operabuffa Villanella rapita (Den bortrövade lantflickan), uruppförd på Teatro San Moisé i Venedig 1783. För framförandet av samma pjäs på Burgtheater i Wien i november 1785 hade Mozart bland
annat skrivit tersetten Mandina amabile som slutnummer i första akten, likaså den första stora operaensemble han fick utgiven i partitur, sannolikt utan att själv veta om det. Men hans eget syfte med symfonin var säkert ett annat. I sin revision av den stora Köchel-förteckningen skrev Alfred Einstein: ”Utan tvivel skrev Mozart uvertyren för sin opera Zaide (K.336b), helt enligt sin vana att skriva uvertyren allra sist.” Zaide skulle dock kapsejsa och åren 1779-80 var mörka. Mozart var då hemkommen från en misslyckad konsertresa till Paris, där modern avlidit och han själv fått korgen av Aloysia Weber. Med fadern var han osams, och familjen var praktiskt taget bankrutt. I brev beklagade han sig över det förhatliga Salzburg: ”inte bara för de orättfärdigheter som där drabbat min käre fader och mig, men Salzburg är ingen plats för min talang! Musikfolket har inget anseende, man får ingenting höra, ingen teater, ingen opera”. Hans komponerande gick trögt, och att han över huvud taget tog upp symfoniformens större palett igen var succén med hans Parissymfoni. Sitt avsked till Salzburg kom han att ta med sin Symfoni nr 34, ibland kallad Salzburgsymfonin. Han for med blandade känslor, sen han i maj 1781 avskedats av ärkebiskopen. Sina sista tio år var han wienare. Symfonin nr 32 skrevs som en så kallad da capo-uvertyr med en öppningssats i sonatform och som långsam sats ett rondo i formen ABACAB, men där lyssnaren i slutet väntar sig att rondotemat ska komma tillbaka fortsätter stycket med tredje satsen. Mozart bygger där vidare på första satsens två teman, fast i omvänd ordning. Leyman Katarina Leyman, född på Orust 1963, är NorrlandsOperans nya hustonsättare i tre år, 2012–15, för att skapa fyra verk för NorrlandsOperans Symfoniorkester. Efter konststudier 1985–9, inspirerad av fadern, skulptören Fred Leyman, studerade hon piano och som tonåring även en smula fagott, slagverk och sång, därpå komposition och dirigering vid Berklee i Boston 1989–93 (dubbel kandidat i filmmusik och komposition), tog mastergrad i komposition vid New England Conservatory 1995 och studerade sist komposition på diplomnivå vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm för Pär Lindgren 2005. Om <strong>Transient</strong> <strong>Skies</strong> berättar hon: ”Att utgå från moln i ett större orkesterverk är en idé jag haft länge. Härom året började jag studera molnen mer ingående, men olika beställningar kom emellan, som ett orkesterverk inspirerat av solens korona, Solar Flares, för Östersjöfestivalen 2010, och ett kammarmusikverk kring djurs och insekters svärmfenomen, Swarms, 2011. Att lära och upptäcka är ett livselixir. Idéer om former och klanger får jag oftast i halvvaket tillstånd, som sen tecknas ner grafiskt. Parallellt tar jag
Page 1 and 2: NorrlaNdsoperaNs symfoNiorkester tr
Page 3: Program Wolfgang Amadeus Mozart (17
Page 7 and 8: fann början måttfull, musikalisk

Konsertprogram Transient Skies (pdf) - Sveriges Radio

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?