Konsertprogram Transient Skies (pdf) - Sveriges Radio

annat skrivit tersetten Mandina amabile som slutnummer i första
akten, likaså den första stora operaensemble han fick utgiven i
partitur, sannolikt utan att själv veta om det. Men hans eget syfte
med symfonin var säkert ett annat.
I sin revision av den stora Köchel-förteckningen skrev Alfred
Einstein: ”Utan tvivel skrev Mozart uvertyren för sin opera Zaide
(K.336b), helt enligt sin vana att skriva uvertyren allra sist.”
Zaide skulle dock kapsejsa och åren 1779-80 var mörka. Mozart
var då hemkommen från en misslyckad konsertresa till Paris, där
modern avlidit och han själv fått korgen av Aloysia Weber. Med
fadern var han osams, och familjen var praktiskt taget bankrutt.
I brev beklagade han sig över det förhatliga Salzburg: ”inte bara
för de orättfärdigheter som där drabbat min käre fader och mig,
men Salzburg är ingen plats för min talang! Musikfolket har inget
anseende, man får ingenting höra, ingen teater, ingen opera”.
Hans komponerande gick trögt, och att han över huvud taget
tog upp symfoniformens större palett igen var succén med hans
Parissymfoni. Sitt avsked till Salzburg kom han att ta med sin
Symfoni nr 34, ibland kallad Salzburgsymfonin.
Han for med blandade känslor, sen han i maj 1781 avskedats av
ärkebiskopen. Sina sista tio år var han wienare. Symfonin nr 32
skrevs som en så kallad da capo-uvertyr med en öppningssats
i sonatform och som långsam sats ett rondo i formen ABACAB,
men där lyssnaren i slutet väntar sig att rondotemat ska komma
tillbaka fortsätter stycket med tredje satsen. Mozart bygger där
vidare på första satsens två teman, fast i omvänd ordning.
Leyman
Katarina Leyman, född på Orust 1963, är NorrlandsOperans
nya hustonsättare i tre år, 2012–15, för att skapa fyra verk för
NorrlandsOperans Symfoniorkester. Efter konststudier 1985–9,
inspirerad av fadern, skulptören Fred Leyman, studerade hon piano
och som tonåring även en smula fagott, slagverk och sång,
därpå komposition och dirigering vid Berklee i Boston 1989–93
(dubbel kandidat i filmmusik och komposition), tog mastergrad i
komposition vid New England Conservatory 1995 och studerade
sist komposition på diplomnivå vid Kungliga Musikhögskolan i
Stockholm för Pär Lindgren 2005.
Om Transient Skies berättar hon: ”Att utgå från moln i ett större
orkesterverk är en idé jag haft länge. Härom året började jag studera
molnen mer ingående, men olika beställningar kom emellan,
som ett orkesterverk inspirerat av solens korona, Solar Flares, för
Östersjöfestivalen 2010, och ett kammarmusikverk kring djurs
och insekters svärmfenomen, Swarms, 2011. Att lära och upptäcka
är ett livselixir. Idéer om former och klanger får jag oftast i
halvvaket tillstånd, som sen tecknas ner grafiskt. Parallellt tar jag