Lösning - Fysikum - Stockholms universitet
Lösning - Fysikum - Stockholms universitet
Lösning - Fysikum - Stockholms universitet
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
STOCKHOLMS UNIVERSITET<br />
FYSIKUM<br />
Tentamensskrivning del 2 i Fysik A för Basåret<br />
Tisdagen den 10 april 2012 kl. 9.00 - 13.00<br />
(Denna tentamen avser andra halvan av Fysik A, kap 2 och 7-9 i Heureka. Fysik A)<br />
Hjälpmedel: Miniräknare (ej grafräknare) och formelsamling.<br />
Fullständiga lösningar krävs för att varje uppgift skall ge maximalt 4 poäng.<br />
OBS! I denna tentamen är antalet värdesiffror detsamma som antalet utskrivna siffror.<br />
___________________________________________________________________________<br />
1. Elektriska ledningar i bostäder brukar vara säkrade med 10 A säkringar (detta innebär<br />
att ledningen tål högst 10 A).<br />
a) Hur hög är spänningen i ett normalt svenskt vägguttag? (1p)<br />
b) Man kopplar in ett elektriskt värmelement märkt 2,0 kW. Håller säkringen? (2p)<br />
c) Hur många kWh förbrukar elementet i uppgift b) om det är påslaget i 1 dygn? (1p)<br />
<strong>Lösning</strong>:<br />
a) 230 V<br />
b) P = U⋅I Insättning av U = 230 V ger I = 2000<br />
A = 8,7 A .<br />
230<br />
c) E = P⋅t så att E = 2,0⋅24 kWh = 48 kWh<br />
{<br />
a) 230 V<br />
Svar: b) Säkringen håller<br />
c) 48 kWh<br />
2. En viss kikare har beteckningen 8×30.<br />
a) Vilken förstoring (G) har kikaren? (1p)<br />
b) Hur stor är diametern hos strålknippet som träffar betraktarens öga? Rita en figur som<br />
visar strålgången så att det framgår hur diametern kan beräknas. (3p)<br />
<strong>Lösning</strong>:<br />
a) G = 8×<br />
US<br />
b) Objektivets diameter D = 30 mm.<br />
Utgående strålknippes diameter ges<br />
av d = D<br />
G<br />
= 30<br />
8<br />
≈ 4 mm<br />
Svar:<br />
a) 8×<br />
{ b) 4 mm
3. Figuren visar en krets innehållande en spänningskälla med polspänningen 4,5 V och två<br />
resistorer med resistanserna 1,0 Ω samt en glödlampa med resistansen 0,50 Ω när den<br />
lyser.<br />
<strong>Lösning</strong>:<br />
a) Beräkna ersättningsresistansen i<br />
kretsen. (2p)<br />
b) Beräkna huvudströmmen i kretsen.<br />
(1p)<br />
c) Beräkna effektutvecklingen i<br />
lampan. (1p)<br />
a) Två parallellkopplade resistorer kan ersättas med en resistor enligt 1<br />
=<br />
Rers 1<br />
+<br />
R1 1<br />
.<br />
R2 Med insatta värden: 1<br />
=<br />
Rers 1 1<br />
+<br />
1,0 1,0 = 2 Ω−1 eller Rers = 0,50 Ω.<br />
Glödlampan är kopplad i serie med dessa resistorer så att den totala ersättningsresistansen<br />
i kretsen uppgår till Rtotal = Rers + Rglödlampa. Alltså får vi Rtotal = 0,50 + 0,50 Ω<br />
= 1,0 Ω.<br />
b) Ohms lag I = U 4,5<br />
ger I = = 4,5 A (i huvudledningen).<br />
R 1<br />
c) Effekten i lampan ges av P = I 2 ⋅R . Alltså P = 4,5 2 ⋅0,50 = 10,1 W ≈10 W<br />
{<br />
a) 1,0 Ω<br />
Svar: b) 4,5 A<br />
c) 10 W<br />
4. a) En utomhustermometer visar -10 0 C. Utomhustemperaturen kan förutsättas vara<br />
konstant. Man omsluter termometern med ett isolerande hölje. Man väntar en lång<br />
stund och läser på nytt av termometern. Visar termometern mer eller mindre eller lika<br />
mycket som tidigare? (1p)<br />
b) Ett välisolerat kärl innehåller 200 g av en vätska vid 20 0 C. Man tillför energi till<br />
vätskan med en doppvärmare, som utvecklar 0,25 kW. Detta leder till en konstant<br />
temperaturökning, som emellertid avstannar vid 65 0 C. Det tar 2,0 min för att nå denna<br />
platå. Beräkna vätskans specifika värmekapacitet. (2p)<br />
c) Förklara varför temperaturökningen avstannar. (1p)
<strong>Lösning</strong>:<br />
a) Värme strömmar alltid från en varmare kropp till en kallare kropp av sig självt. Ingen<br />
isolering kan förhindra detta. Således kommer termometern att visa -10 0C när jämvikt<br />
väl inställt sig.<br />
b) Specifika värmekapaciteten c = E<br />
där E är upptagen energi. E bestäms ur<br />
m⋅ΔT<br />
sambandet E = P⋅t . Insättning ger c = 0,25⋅103 ⋅2⋅60<br />
0,200⋅(65−20) = 3,3⋅103 J/(kg·K) .<br />
c) När vätskan når kokpunkten åtgår all tillförd energi vid fasövergången till förångning<br />
istället för höjning av vätskans temperatur. Svar: { a) −10 0 C<br />
b) 3,3 kJ/(kg·K)<br />
c) Fasövergång<br />
5. En liten kula är upphängd i en tråd och har<br />
laddningen +30 nC. En annan likadan kula med<br />
laddningen -20 nC håller den första kulan i jämvikt<br />
enligt figuren, då kulornas mittpunkter befinner sig på<br />
3,0 cm avstånd från varandra.<br />
a) Beräkna kraften på vardera kulan. (2p)<br />
b) Den vänstra kulan förs i kontakt med den högra kulan<br />
på ett sådant sätt, att inga laddningar går förlorade till<br />
omgivningen, och ställs sedan tilbaka på samma<br />
plats. Ange laddningarna på kulorna efter kontakten.<br />
(1p)<br />
c) Rita en figur, som visar den nya kraftsituationen.<br />
Var noga med att ange relativa storlekar och riktningar. Inga beräkningar behöver göras.<br />
(1p)<br />
<strong>Lösning</strong>:<br />
a) Enligt Coulombs lag blir kraften F = k⋅ Q1⋅Q 2<br />
. Vi<br />
erhåller lika stora attraktionskrafter på kulorna<br />
F = 8,99⋅10 9 ⋅ (−20⋅10−9 )⋅(+ 30⋅10 −9 )<br />
0,03 2 N = (-)6,0 mN .<br />
Minustecknet visar att vi har en attraktiv kraft.<br />
b) Vid kontakten fördelas laddningarna lika på kulorna<br />
dvs +30−20<br />
= +5 nC på var och en.<br />
2<br />
c) Lika stora repulsiva krafter (fast mindre än i a).<br />
r 2<br />
Svar: { a) 6,0 mN<br />
b) +5 nC på vardera kulan<br />
c) Lika stora repulsiva krafter
6. I en diaprojektor finns en positiv lins med brännvidden 105 mm. Ett motiv på en dia<br />
avbildas med hjälp av linsen på en duk (skärm).<br />
Antag att du vill studera en växt, som finns på en dia, och placerar dian i projektorn<br />
2,5 mm utanför linsens brännpunkt. Du prövar ut skärmens placering och finner ett läge<br />
där bilden blir skarp. Växten på duken är då 67 cm hög.<br />
a) Beräkna på vilket avstånd från projektorlinsen, som du placerat skärmen. (2p)<br />
b) Hur hög är växten på dian? (2p)<br />
<strong>Lösning</strong>:<br />
a) Föremålsavståndet a = 105+ 2,5 = 107,5mm . Linsformeln 1 1 1<br />
+ = ger oss<br />
a b f<br />
1 1 1<br />
sambandet + = med b i mm. Det ger b = 4515 mm ≈ 4,5 m.<br />
107,5 b 105<br />
b) Den linjära förstoringen H b<br />
a<br />
= ger oss att h = ⋅H så att<br />
h a b<br />
h = 107,5<br />
⋅67 cm = 1,6 cm<br />
4515<br />
Svar:<br />
a) 4,5 m<br />
{ b) 1,6 cm
7. a) Diagrammet visar brytningsvinkeln som funktion av infallsvinkeln när en ljusstråle<br />
bryts vid en gränsyta mellan luft och ett annat medium. Vinklarna är givna i grader.<br />
Bestäm med hjälp av diagrammet ett värde på brytningsindex för det andra mediet. (1p)<br />
b) I botten av en bassäng finns en lampa på ett vattendjup av 2,0 m. Lampan sänder ut ljus<br />
i alla riktningar. På vattenytan uppstår ett ljust cirkelformat område, genom vilket<br />
lampans sken passerar. Bestäm diametern på detta område. (3p)<br />
<strong>Lösning</strong>:<br />
a) Använd brytningslagen n 1⋅sin (θ 1) = n 2⋅sin (θ 2) . Låt n 1 vara brytningsindex för luft och<br />
n 2 brytningsindex för det främmande mediet. Alltså n 1 = 1 . Läs av någon<br />
brytningsvinkel θ2 och tillhörande infallsvinkel. T.ex.<br />
b)<br />
Infallsvinkel θ1 sin(θ1) Brytningsvinkel θ2 sin(θ2) n2 = sin(θ1)/sin(θ2)<br />
20 0 0,3420 15 0 0,2588 1,32<br />
50 0 0,7660 35 0 0,5736 1,34<br />
Ur tabellen får vi n = 1,33 och mediet är sannolikt vatten.<br />
Av figuren framgår att när ljusstrålarnas infallsvinkel (i) i gränsytan mellan vatten och<br />
luft överstiger gränsvinkeln (θg) för totalreflektion kan inget ljus tränga upp ur vattnet.<br />
Ljusknippet är alltså begränsat till ett område där i är mindre än gränsvinkeln. Vi<br />
beräknar först denna gränsvinkel. nvatten⋅sin (θg) = nluft⋅sin(90 0 ) . Dvs 1,33⋅sin(θ g) = 1<br />
eller θg = 48,75 0 (d /2)<br />
. Av figuren framgår också att tan (θg ) = för i = θg. Alltså<br />
h<br />
d = 2⋅h⋅tan (θ g) så att d = 2⋅2,0⋅tan (48,75 0 ) = 4,56 m ≈ 4,6 m<br />
Svar:<br />
a) 1,33<br />
{ b) 4,6 m
8. En tandläkarborr åstadkommer friktionsvärme, som kan ge en så stor<br />
temperaturstegring i tanden att smärta uppstår. Därför förses moderna borrar med<br />
vattenkylning. Man kan ställa upp en förenklad modell för energiomvandlingen i tanden<br />
på följande sätt:<br />
2 π<br />
Effektutveckling i tanden P = ⋅μ⋅F⋅f⋅d där<br />
μ = friktionstalet mellan borr och tand<br />
F = kraften från borren mot tanden<br />
f = borrens rotationshastighet i varv per sekund<br />
d = borrens diameter<br />
3<br />
Normal tandtemperatur är 37 0 C. Om temperaturen i tanden når 47 0 C upplever<br />
patienten smärta i tanden. Antag att vattenflödet från den vattenkylda borren uppgår till<br />
1,0 ml/s och att vattnets temperatur stiger med 2 0 C när det passerar över tanden.<br />
μ = 0,3<br />
F = 2 N<br />
f = 4000 varv/s<br />
d = 2 mm<br />
Borrtiden = 25 s<br />
Tandens volym = 3·10 -6 m 3<br />
Tandmaterialets specifika värmekapacitet = 1,2·10 3 J/(kg·K)<br />
Tandmaterialets densitet = 1,9·10 3 kg/m 3<br />
Kommer patienten att uppleva smärta? (Beräkningar krävs) (4p)<br />
<strong>Lösning</strong>:<br />
Vi beräknar total energiutveckling i tanden<br />
2 π<br />
2 π<br />
E = P⋅t = ⋅μ⋅F⋅f ⋅d⋅t = ⋅0,3⋅2⋅4000⋅0,002⋅25 J = 251,3 J<br />
3 3<br />
Kylvattnets temperatur stiger och värme avlägsnas<br />
E kylvatten = mvatten⋅c vatten⋅Δ T vatten = (25⋅0,001⋅1)⋅4,18⋅10 3 ⋅2 J = 209 J där vi använt oss<br />
av att 1 l vatten har massan 1 kg.<br />
Alltså tillförs tanden energin E = 251,3 - 209 = 42 J<br />
Vi beräknar hur mycket temperaturen stiger på 25 s när denna energi tillförs.<br />
E<br />
42<br />
ΔT = =<br />
mtand⋅c tand (3⋅10 −6 ⋅1,9⋅10 3 )⋅1,2⋅10 3 = 6,14 0 C ≈ 6 C<br />
0<br />
Temperaturhöjningen är alltså mindre än tillåtet värde 10 0C Svar: Nej