Lectures for 2008 - KTH

KURSKOMPENDIUM NÄTVERKSSÄKERHETSKURS
___________________________________________________________________________
undviker samtidigt den traditionella betrodda tredje parten (eng. trusted third-party) som är
certifikatutgivare eller liknande som en PKI brukar innehålla.
I tidigare utgåvor använde PGP algoritmerna IDEA och RSA för kryptering. På grund av en
lång rad problem med patent på dessa algoritmer så övergick man i ett senare skede till att
använda DSS och ElGamal för signering och kryptering. PGP definierades i och
användningsområden beskrevs i äldre RFC, nämligen 1991 (”PGP Message Exchange
Formats”), RFC 2015 (”MIME Security with Pretty Good Privacy (PGP)”).
OpenPGP är en standard definierad av IETF i RFC 2440 (”OpenPGP Message Format”), RFC
3156 (”MIME Security with OpenPGP”). GPG, Gnu Privacy Guard, är en fri variant av PGP
som implementerar OpenPGP. GPG finns tillgänglig från http://www.gnupg.org
Secure/Multipurpose Internet Mail Extensions, populärt förkortat som S/MIME är en standard
för att skicka krypterade och signerade e-postmeddelanden. S/MIME bygger på PKCS #7
dataformat för meddelanden samt X.509v3 för certifikat. Många e-postklienter, inlusive
outlook, har stöd för S/MIME-signerade och krypterade meddelanden. Såväl S/MIME och
PGP skickas via MIME-kodade epostmeddelanden. S/MIME existerar i flera versioner, främst
S/MIMEv2 och S/MIMEv3. Version 2 beror på 40-bitars nyckellängd och RSA-kryptering.
Version 3 har utökat skydd och kan använda andra nyckellängder.
Det finns ett antal utökningar till grundprotokollet S/MIME för att erhålla signerade
mottagningskvitton, säker e-postlistor.
S/MIME definieras i RFC 2630, RFC 2632 och RFC 2633
5.10 Säkerhetsaspekter i ett kryptosystem
Det finns flera kritiska säkerhetsaspekter att ta hänsyn till när man skapar ett kryptosystem.
Den första är valet av krypteringsalgoritm. En väl publicerad algoritm som har klarat av
många års analys och kritiskt granskande anses ofta vara ett säkrare alternativ än en ny,
företagshemlig algoritm. En annan viktig säkerhetsaspekt är valet av längd på
krypteringsnyckeln. Tumregeln är att längre kryptonycklar är svårare att attackera än kortare
nycklar för samma eller liknande kryptoalgoritmer. Dessutom innebär hanteringen av nycklar
speciella problem. Såväl nyckelgenerering som nyckeldistribution måste vara genomtänkt och
väl utförd. Ofta är dessa moment systemets akilleshälar.
Dåligt genererade nycklar kan lätt forceras och svagheter i nyckeldistributionen öppnar blottor
hos i övrigt säkra lösningar. Implementationsfrågorna är ytterligare en viktigt säkerhetsaspekt.
Det gäller bland annat att inte få dåligt framtagna sessionsnycklar, inte glömma klartextkopior
av data någonstans i minnet eller filsystemet och liknande.
Sessionsnycklar byggs ofta med hjälp av slumptal. Är dessa inte tillräckligt slumpmässiga så
går det lättare att gissa sig till sessionsnyckeln – man har minskat omfånget på vilka nycklar
som skall provas. Slutligen gäller det förstås också att studera hur nycklarna hanteras i
datormiljön, till exempel om de lagras på hårddisk eller i datorns arbetsminne. En annan
viktig säkerhetsaspekt är att inte återanvända nycklar till andra protokoll eller i andra
sammanhang. Ett exempel på farlig användning är att man brukar samma kryptonyckel för att
sköta autentisering, elektronisk signering och sedan använder samma nyckel för kryptering.
Copyright (c) 2003-2008 Robert Malmgren AB. All rights reserved Sid 88 (139)