Nordeuropeisk energikarta (pdf) - IVA

nordeuropeisk 

ENERGIKARTA 

Stefan Grönkvist 

medförfattare: 

Maria Stenkvist 

Hanna Paradis 

VÄGVAL 

ENERGI

PROJEKTET VÄGVAL ENERGI 

Vi måste fatta ett antal beslut om hur 

vi ska klara framtidens energiförsörjning 

och samtidigt minska utsläppen 

av växthusgaser. För att nå konkreta 

resultat måste viktiga aktörer 

i samhället – näringsliv, forskare och 

politiker – arbeta tillsammans, med 

en gemensam kunskapsbas och en 

gemensam handlingsplan. 

Vägval energi samlar deltagare från 

näringsliv, akademi och politik i fyra 

arbetsgrupper. Målet är att ta fram 

strategier för Sveriges energisystem, 

som ska fungera som beslutsunderlag 

till politiker inom energiområdet. 

Den här rapporten ingår i en serie 

studier som publiceras under hösten 

2008 och våren 2009. Vägval energi 

arrangerar dessutom seminarier och 

konferenser och kommer att leverera 

tre panelrapporter. Projektet avslutas 

hösten 2009 med en slutrapport. 

Vägval energi drivs av Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien 

och stöds 

ekonomiskt av Energimyndigheten, 

Formas, Svensk Energi, Ångpanneföreningens 

forskningsstiftelse samt 

Svenskt Näringsliv. 

Läs mer på projektets webbplats: 

www.iva.se/energi 

INNEHÅLL 

1. Sammanfattning 

3 

2. Energianvändning i Nordeuropa 

4 

3. Energinäten breder ut sig över Nordeuropa 6 

4. Produktion och handel med primärenergi 

17 

5. Regionens framtida energikarta 

23 

Referenser 

25 

© STEFAN GRÖNKVIST, MARIA STENKVIST, 

HANNA PARADIS OCH IVA 2008 

Projektledare STAFFAN ERIKSSON 

Textredigering HENRIK LUNDSTRÖM 

Grafisk formgivning och figurer AIRI ILISTE 

Omslag AIRI ILISTE 

Tryck GLOBALT FÖRETAGSTRYCK AB 

ISBN: 978-91-7082-781-5 

IVA-M 396 

Rapportens huvudförfattare är Stefan Grönkvist. Medförfattare är Maria Stenkvist och 

Hanna Paradis. Samtliga är verksamma som konsulter inom ÅF. 

STEFAN GRÖNKVIST arbetar med uppdrag som berör nationella och internationella 

energisystemfrågor. Stefan Grönkvist är utbildad civilingenjör och teknologie doktor. Han 

disputerade vid KTH 2005 med en avhandling inom energisystemanalys och klimatpolitik. 

MARIA STENKVIST är civilingenjör och arbetar med strategiska utredningar åt i huvudsak 

departement och myndigheter med fokus på klimat-, styrmedels- och elmarknadsfrågor. 

HANNA PARADIS är civilingenjör i energisystem och arbetar med utredningar åt myndigheter 

och företag med fokus på förnybara energialternativ, bränslen och GIS-analyser.

1. 

Sammanfattning 

Olja, kol och naturgas dominerar energianvändningen i Nordeuropa, 

liksom i världen i stort. Energimixen varierar dock mellan regionens 

länder. Exempelvis används en stor andel biomassa och avfall i Finland 

och Lettland, i Norge och Sverige nyttjas en hög andel vattenkraft 

medan Polen har en mycket hög andel kol i sin energimix. Energianvändningen 

per person i Nordeuropa är mer än dubbelt så hög jämfört med 

genomsnittet globalt – men lägre än genomsnittet inom OECD. 

I Nordeuropa finns tre separata infrastrukturer för energiöverföring: 

naturgas, elektricitet och fjärrvärme. Expansionen av naturgasnätet har 

varit kraftig sedan 1970. Gasledningar täcker i dag stora delar av Europa 

och nya ledningar planeras. Också elnäten och överföringskapaciteten 

har vuxit. Elektricitet började överföras mellan de nordiska länderna 

under 1960-talet. Numera är Nordeuropas länder sammanbundna med 

ett flertal större elkablar. Även näten för fjärrvärme har vuxit, men dessa 

system är separata för enskilda städer. 

De senaste åren har regionens nettoimport av olja stigit, eftersom Norges 

oljeproduktion minskat sedan början av 2000-talet. Å andra sidan 

blev Nordeuropas länder under 2007 för första gången nettoexportör 

av naturgas. 

I takt med att energisystemen breder ut sig har handeln med energi 

ökat – både inom regionen och med övriga Europa och resten av världen. 

Flera nya energiprojekt planeras i Nordeuropa, det gäller dels utökad 

kapacitet i oljeraffinaderier dels nya ledningar för naturgas och el. Den 

energimässiga integrationen i regionen förväntas därför att öka ytterligare. 

På sikt kommer klimatpolitik att få en allt större betydelse, både för 

regionens användning av primärenergi och för utseendet på regionens 

framtida energikarta. 

IVA 2008 

3

4 

Tidsperioden från 1970 och framåt är intressant 

eftersom den inrymmer flera händelser 

som har haft stor betydelse för energianvändningen 

i världen, framför allt de två 

oljekriserna 1973–74 och 1979 samt Sovjetunionens 

sammanbrott 1991. Andra 

viktiga faktorer som påverkar utvecklingen 

är klimatöverenskommelserna, och de styrmedel 

som har blivit följden av dessa, samt 

ett allt högre pris på olja. Energisystemens 

infrastruktur är dock komplex, stor och investeringstung, 

vilket gör att förändringar 

av energisystemen tar lång tid. 

2. 

Energianvändning 

i Nordeuropa 

Energimarknaden i Europa blir alltmer 

sammanflätad, både vad gäller infrastruktur 

och handelsutbyte. Rapporten beskriver 

utvecklingen i Nordeuropa från 1970. I det 

här inledande avsnittet presenteras en 

översikt av Nordeuropas energitillförsel. 

Syftet med informationsmaterialet är 

att för ett antal nordeuropeiska länder 

beskriva utvecklingen för de mest betydelsefulla 

energislagen och infrastrukturen 

för dessa från 1970-talet och framåt. Vi 

beskriver energisystemen från ett perspektiv 

där den nordeuropeiska regionen så 

långt det går betraktas som en helhet. En 

allt mer långtgående sammanlänkning av 

energisystemens infrastruktur i regionen 

gör också att ett sådant betraktelsesätt blir 

mer och mer relevant. Trots det är det långt 

kvar innan de olika länderna har spelat ut 

sin roll när det gäller den nordeuropeiska 

regionens energisystem. 

Energianvändningen i Nordeuropa 

Hur ser då energianvändningen i de studerade 

länderna ut i jämförelse med världen i 

övrigt? Det finns många svar på den frågan 

och det beror naturligtvis på vilka faktorer 

som studeras. I jämförelse med världen i 

övrigt så är den genomsnittliga energitillförseln 

per capita drygt dubbelt så hög, 

45,5 MWh jämfört med 20,7 MWh för år 

2005 [10]. Däremot är energitillförseln i 

den nordeuropeiska regionen lägre än inom 

OECD-länderna totalt, där snittet ligger på 

55,1 MWh per capita och år. 

Hög andel biomassa i Skandinavien 

– hög andel kol i Polen 

Sammansättningen av den totala energitillförseln 

skiljer sig markant åt mellan de 

olika länderna. Utmärkande är bland annat 

stor användning av biomassa och avfall 

i Danmark, Finland, Lettland och Sverige, 

hög andel vattenkraft i Norge och Sverige, 

mycket hög andel kol i Polen, hög andel oljeskiffer 

i Estland samt hög andel kärnkraft 

i Sverige och Litauen. Som helhet motsvarar 

regionens sammansättning av tillförd 

primärenergi dock på många sätt OECDländerna 

eller världen som helhet, vilket 

framgår av figur 1. 

Nordeuropas länder 

De länder som ingår i den här rapporten 

är Danmark, Finland, Estland, 

Lettland, Litauen, Norge, Polen, Sverige 

och Tyskland. Dessa länder kallas 

här den nordeuropeiska regionen. 

IVA 2008

Total tillförsel av primärenergi år 2005… 

…till de nordeuropeiska länderna 

6 920 TWh 

övrigt 0,5 % 

vattenkraft 4 % 

biomassa och avfall 

7 % 

kärnkraft 12 % 

naturgas 

19 % 

olja och 

oljeprodukter 

33(32,5)% 

kol 

25 % 


…till världen 

132 976 TWh 

övrigt 1 % 




4 % 

…till OECD-länderna 

64 593 TWh 


naturgas 

22 % 

övrigt 1 % 

kol 

20 % 

olja och 

oljeprodukter 

40 % 


10 % 

naturgas 

21 % 

kol 

25 % 

olja och 

oljeprodukter 

35 % 

Figur 1. NOTERA: I enlighet med IEAs standard är mängden primärenergi från vattenkraft densamma 

som producerad mängd elektricitet i vattenkraftverk. Primärenergin från kärnkraft räknas 

som mängden producerad värme i kärnkraftverk innan omvandling till elektricitet. Kärnkraft antas 

ha en genomsnittlig elverkningsgrad på 33 procent. Källa: IEA. 

Primär och sekundär energi 

Energislag i oförädlad form benämns 

ibland primärenergi. Exempel på primärenergi 

är råolja, kol och naturgas. 

Primärenergi omvandlas ofta till mer 

användbara energiformer, exempelvis 

el, bensin och fjärrvärme (sekundär 

energi). 


5

6 

åren. 1963 startades Nordel, den organisation 

som fortfarande arbetar för att utveckla 

elsamarbetet i Norden. Ledningar 

mellan länderna har byggts ut successivt 

sedan dess, vilket framgår av figur 2. 

3. 

Energinäten 

breder ut sig över 

Nordeuropa 

I det här avsnittet beskrivs hur tre infrastrukturer 

i den nordeuropeiska regionen har 

vuxit fram – transmissionsnätet för elektricitet, 

transmissionsnätet för naturgas och fjärrvärmenäten. 

El- och naturgasledningar är numera 

förgrenade i sammanhängande nät över en stor 

del av Nordeuropa. Fjärrvärmesystem är däremot 

uppbyggda för varje enskild stad. 

Elektricitet 

El började överföras mellan de nordiska 

länderna redan i början av 1960-talet. 

Drivkraften har varit att genom elhandel 

utnyttja olikheter i de nordiska ländernas 

produktionssystem. På så vis blir det möjligt 

att hantera variationer i efterfrågan på 

el – under dygnet, under året och mellan 

1975 hade Sverige elförbindelser med 

Norge, Finland och Danmark. Från 1975 

och fram till i dag har den totala överföringskapaciteten 

mellan Sverige och dessa 

länder ökat med omkring 4 000 MW. (Det 

kan jämföras med effekten hos landets två 

största kärnkraftsreaktorer, Oskarshamn 

3 och Forsmark 3, som 2008 var cirka 

1 200 MW vardera). Kapacitetsökningen 

har åstadkommits bland annat tack vare 

en ny sjökabel till Finland, FerroScan, samt 

ett flertal ledningar över gränsen till Norge. 

Numera har Sverige även förbindelser 

med Tyskland och Polen. En överföringsledning 

mellan Sverige och Tyskland togs i 

drift 1995 och fem år senare en kabel mellan 

Sverige och Polen. 

Norge hade 1975 förbindelser med Sverige, 

Ryssland och Finland. Året efter togs 

en ny förbindelse mellan Jylland och Norge 

i drift. Sedan 2008 kan Norge även handla 

el med Nederländerna, via den nya sjökabeln 

Nordned. 

Danmark har sedan 1975 haft förbindelser 

med Sverige och Tyskland. Kapaciteten 

mellan Tyskland och Jylland har byggts 

ut med drygt 1 500 MW. 1995 kopplades 

även Själland samman med Tyskland. 

Finland har under hela perioden varit 

beroende av import från Ryssland. Fram 

till 1979 bestod överföringsförbindelserna 

endast av några lokala 110 och 25 kV-ledningar, 

men 1979 byggdes en 400 kV-ledning 

mellan södra Finland och Ryssland 

som ökade Finlands importkapacitet. I 

dag uppgår kapaciteten till 1 400 MW. År 

2006 sammankopplades Finland med Estland 

genom en ny kabel över Finska viken. 

Transport av energi 

Sättet att transportera olika energibärare varierar. 

Det beror på energibärarens fysiska beskaffenhet, 

transportavståndet och den mängd 

som ska transporteras. Naturgas transporteras 

på flera olika sätt, dels via gasledningar dels 

i flytande form som LNG, liquefied natural 

gas. Andra energibärare, som fjärrvärme eller 

elektricitet, transporteras i princip uteslutande 

via ledningsnät. 


1975 1985 

0–500 MW 

500–1000 MW 

1000–2000 MW 

> 2000 MW 

1995 2008 

UTBYGGNADEN AV ELNÄTET I NORDEUROPA 1975–2008 

Figur 2 visar utbyggnaden av elnätet i Nordeuropa från 1975 fram till i dag. Kartan visar de ledningar som 

förbinder regionens olika länder och ledningarnas överföringskapacitet. För Tyskland, Polen och de baltiska 

länderna saknas uppgifter för åren 1975 och 1985. Källa: Nordel, UCTE, Baltrel. 


7

8 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

6,7 

Danmark 

7,6 

Estland 

13,4 

Finland 

2,1 

Lettland 

4,2 

Litauen 

Nordel 

Nordel är ett samarbete mellan de myndigheter 

som ansvarar för de nationella 

elnäten i Danmark, Finland, Island, Norge 

och Sverige. I Nordels styrelse sitter en 

representant från Svenska Kraftnät. 

I likhet med de nordiska länderna är de baltiska 

ländernas elsystem samordnade sedan 

1992. De har även ett gemensamt samarbete 

med det ryska elsystemet. De flesta 

förbindelserna mellan de baltiska länderna 

byggdes ut redan under 1970- och 1980- 

talet. I dag är överföringskapaciteten mellan 

Estland och Lettland drygt 1 000 MW. 

Mellan Lettland och Litauen är kapaciteten 

drygt 3 000 MW. Samtliga länder har egna 

förbindelser med Ryssland medan Lettland 

och Litauen även har förbindelse med Vitryssland. 

Mellan Tyskland och Polen finns två förbindelser 

med en sammanlagd överföringskapacitet 

på drygt 3 000 MW. Båda länderna 

har vidare en rad förbindelser med 

sina övriga grannländer i Europa. 

Elproduktionen har minskat i Baltikum 

Elhandeln i regionen är förutom överföringarna 

också beroende av hur elproduktionen 

utvecklas i de enskilda länderna. Medan elproduktionen 

har ökat kraftigt i de nordiska 

länderna, i Tyskland och i Polen sedan 1970 

har den minskat sedan 1990 i samtliga baltiska 

länder. Innan 1990 finns ingen separat 

statistik för de baltiska länderna då dessa 

Figur 3. 

Elproduktion 

i de nordeuropeiska länderna per capita 2005 

(MWh/person och år) 

29,7 

30 

Norge 

4,1 

Polen 

17,5 

Sverige 

7,4 

Tyskland 

Källa: IEA. 

var en del av Sovjetunionen. Minskningen 

av elproduktionen i de baltiska länderna, 

vilket framgår av figur 4, kan förklaras 

med nedgången i dessa länders ekonomi 

under den första hälften 1990-talet. Efterfrågan 

på el minskade och därmed även 

elproduktionen. Sedan år 2000 har dock 

elproduktionen ökat i både Estland och 

Litauen. Lettland har en stor andel vattenkraftsproduktion, 

vilket innebär att elproduktionen 

varierar mellan olika år. 

Störst ökning av elproduktionskapaciteten 

av de studerade länderna har skett i 

Finland. Här har elproduktionen ökat från 

20 TWh år 1975 till drygt 80 TWh 2007. I 

Sverige, Norge och Polen har elproduktionen 

ökat med omkring 150 procent och i 

Tyskland och Danmark med 100 procent. 

Av de studerade länderna har Tyskland 

den i särklass största inhemska elproduktionen. 

Om elproduktionen istället beräknas 

per capita blir bilden en annan. Räknat 

per invånare har Norge högst elproduktion 

i regionen. Det framgår av figur 3. 

I takt med utbyggnaden av överföringsförbindelserna 

och elproduktionskapaciteten 

har elhandeln ökat kraftigt inom den 

nordeuropeiska regionen, vilket framgår av 

figur 5. Handelsströmmarna år 1975 var 

relativt små. De största strömmarna gick 

från Norge till Sverige, som sedan exporterade 

el vidare till Finland och Danmark. 

Den totala exporten respektive importen 

1975 var 12 TWh vardera. 

Tillgången på vatten styr 

handelsströmmar 

Eftersom vattenkraften står för närmare 

hälften av elproduktionen i Norden, är 

elmarknaden väldigt beroende av tillrinningen 

till de nordiska vattenkraftmagasinen. 

Den totala nordiska produktionen av 

vattenkraft kan variera så mycket som 70 

TWh mellan så kallade våtår och torrår. 

I figur 5 har åren 1996 och 2000 valts för 

att åskådliggöra dessa variationer. 2000 

var ett våtår medan 1996 var ett torrår med 

liten vattenkraftsproduktion i både Norge 

och Sverige. Det ledde till stor import till 

Sverige och Norge från Finland, Tyskland 

och Danmark. 

Den totala importen till Nordel-området 

uppgick 1996 till 37 TWh och den samlade 

exporten till 33 TWh. År 2000 var istället 


200 

200 

200 

160 

160 

160 

120 

120 

120 

80 

80 

80 

40 

40 

40 

0 

1975 1996 2000 2007 

NORGE 

0 

1975 1996 2000 2007 

SVERIGE 

0 

1975 1996 2000 2007 

FINLAND 

200 

160 

120 

80 

40 

0 

1975 1996 2000 2007 

DANMARK 

200 

160 

120 

80 

40 

0 

1975 1996 2000 2005 

ESTLAND 

200 

600 

160 

120 

500 

80 

40 

400 

0 

1975 1996 2000 2005 

LETTLAND 

300 

200 

100 

0 

1975 1996 2000 2007 

TYSKLAND 

200 

160 

120 

80 

40 

0 

1975 1996 2000 2007 

POLEN 

200 

160 

120 

80 

40 

0 

1975 1996 2000 2005 

LITAUEN 

ELPRODUKTION I NORDEUROPA 1975–2007 (TWh/år) 

Figur 4 visar hur stor elproduktionen har varit i de olika länderna i Nordeuropa 1975, 1996, 2000 samt 2007. 

Källa: IEA. 

Enheter för energi, 

effekt och spänning 

Effekt är energi per tidsenhet och mäts i 

watt (W). 

Energi kan uttryckas som wattimme (Wh). 

1 terawattimme (TWh) = 1 000 GWh 

1 gigawattimme (GWh) = 1 000 MWh 

1 megawattimme (MWh) = 1 000 kWh 

1 kilowattimme (kWh) = 1 000 wattimmar 

Överföringskapaciteten i en elkabel uttrycks 

vanligen som effekt, i watt, eller som 

spänning, i volt (V). 

ett våtår med rekordstor vattenkraftsproduktion 

i Norden. Följaktligen gick handelsströmmarna 

i stort sett i omvänd riktning 

under året och den totala importen 

och exporten uppgick år 2000 båda till 40 

TWh. Under både dessa år importerade 

Finland knappt fem TWh från Ryssland. 

Denna import har dock ökat kraftigt under 

senare år och 2007 importerade Finland 

12 TWh från Ryssland. De totala handelsströmmarna 

inom Nordel-länderrna hade 

år 2007 ökat till 51 TWh import respektive 

47 TWh export. 


9

10 

Elhandeln mellan Tyskland och Polen varierar 

också i storlek mellan olika år, men 

inte i samma utsträckning som i Norden. 

Exporten från Polen till Tyskland har de 

flesta åren uppgått till mellan en och tre 

TWh medan exporten från Tyskland till 

Polen varierat mellan fyra och fem TWh. 

Tyskland har varit nettoexportör samtliga 

år sedan 1991. 

För de baltiska länderna har vi endast kunnat 

finna elhandelsstatistik för ett fåtal år 

under 2000-talet och uppgifterna från de 

olika länderna stämmer inte alltid överens 

med varandra. Det gör det svårt att utläsa 

utvecklingen av elhandeln i området. Det 

som kan konstateras är dock att såväl Estland 

som Litauen har varit nettoexportörer 

till Lettland under de två senaste åren och 

1975 

13 

1996 

253 

176 

3499 

1411 

180 

2149 

5944 

319 

663 

4050 

7981 

4657 

189 

1551 

4846 

165 

8670 

293 

495 

3975 

68 

33 

1449 1011 

4034 

1568 

2000 

173 

131 

8216 

813 

2007 

231 190 

110 

202 

4213 

3690 

15724 

916 

4520 

11144 

3826 

19 

21 

12092 

4634 

1613 

146 3390 

424 

5994 

88 

395 

2004 

689 

54 

374 

138* 

813* 

52* 

0* 8* 

626* 

667* 

717* 

90* 

1159 

7807 

3974 

1465 

2462 

5039 

1858 

4891 

2211 1392 

936 

48 

230 

1524 

2016 

442 

376 

195 

200 

3239 

3979 

4455 

707 

* Osäkra siffror för Baltikum år 2000 

ELHANDELN MELLAN NORDEUROPAS LÄNDER 1975–2006 (GWh/år) 

Figur 5 illustrerar import och export av el mellan Nordeuropas länder åren 1975, 1996, 2000 och 

2007. Källa: Nordel, UCTE, Baltrel. 


77A 

77B 

Gormanston 

Loughshinny 

Ballylumford 

I S L E O F M A N 

86A 

86B 

61A 61B 

61C 

10A 

STATPIPE 

NOGAT 

32A 

32B 

29A29B 

28A28B 

45A45B 

14A 

14B 

14C 

14D 

14F 

14G 

14H 

14I 

LIECHT. 

24A 24C 

24B 24D 

26A 26B 

23A 

22A 23B 

22B 

25A25B 

25C 25D 

49A49B 

48A48B 

54A54B 

53A53B 

55A55B 

73A 73B 

74A 74B 

79A 79B 

A N D 

Waterford 

I C E L A N D 

Derry City 

Milford Haven 

South Hook LNG 

Brest 

85 

Lannion 

35 

Montoir 

de Bretagne 

Dragon LNG 

S.N.I.P. 

INTERCONNECTOR 2 

DUBLIN 

BELFAST 

INTERCONNECTOR 1 

Nantes 

BARROW 

Anglesey 

Glenmavis 

Twynholm 

60 

Point of Ayr 

59 

Moffat 

Barrow 

Glasgow 

U N I T E D 

K I N G D O M 

LANGELED SOUTH 

Canvey Island 

T H E N E T H E R L A N D S 81 

LONDON 

AMSTERDAM Vlieghuis 

Gate Terminal 

63 

Liongas 

Isle of Grain 

Wytch Farm 

Rotterdam 

Southampton 

Winterswijk 13 

Zeebrugge 

12 

Dunkerque 1C 

31 

Zevenaar 

1A 

3C 

1B 3A 

2A 3B 

4 

1D 2B 

Zelzate Zandvliet Hilvarenbeek 

Obbicht 5 

Lille 

Cherbourg 

BRUSSELS 

Bocholtz 

11 

Quévy 

‘s Gravenvoeren 6 

Köln 

7A 7C 

Le Havre 

Taisnières 10CC10B Blaregnies Eynatten 7B 

7D 

Antifer 

B E L G I U M 

Caen 

Bras 8 

L U X . 

Petange 9 30 

Remich 

PARIS 

Le Mans 

Edinburgh 

Teessport 

Teesside 

83 

Easington 

Theddlethorpe 

58 

St. Fergus 

CATS 

W. SOLE 

METHYS 

LOGGS 

ANGLIA 

SAGE 

N o r t h 

S e a 

Bacton 

Världens reserver av naturgas 

Av väldens kända reserver innehar 

Ryssland de största reserverna, följt av 

Iran och Qatar. De kända reserverna av 

naturgas i förhållande till den årliga produktionen, 

det så kallade R/P-värdet, är 

för naturgas 60 år [3]. 

att Estland år 2007 exporterade två TWh 

till Finland. När Ignalinas andra reaktor 

stängs ned 2009 enligt krav vid inträdet 

till EU, förändras situationen i regionen. 

AUDREY 

HEWEIT 

GALLION 

INTERCONNECTOR 

LEMAN 

Tampen Link 

FLAGS NLGP 

PIPER 

FUKA 

BRITTANNIA FORTIES 

SEAL 

MURDOCH 

MARKHAM 

BBL 

NELSON 

WGT 

MAGNUS 

STATFJORD 

SNORRE 

MURCHINSON 

VISUND 

TERN 

KVITEBJØRN 

BRENT 84 GULLFAKS 

EVEREST 

FULMAR 

HEATHER 

VESTERLED 

FRANPIPE 

MILLER 

SLEIPNER 

ELGIN 

FRANKLIN 

ZEEPIPE 

A6 

Balgzand 

Julianadorp 

ULA 

GYDA 

EKOFISK 

VALHALL 

HOD 

62 

Nancy 

ALWYN 

TUNE 

OSEBERG 

BERYL 

STATPIPE 

OGT 

DRAUPNER 

EUROPIPE I 

SYD 

ARNE 

NGT 

HEIMDAL 

JOTUN 

Medelsheim 

Obergailbach 

HULDRA 

VESLEFRIKK 

BRAGE 

LULITA 

HARALD 

NORPIPE 

TYRA 

15E 15F 

15C 15C 15D 

15B 15A 

Emden 

Eemshaven 

Strasbourg 

TOGI 

STATPIPE 

ZEEPIPE IIA 

WEDAL 

ZEEPIPE IIB 

STATPIPE 

EUROPIPE 

Oude Statenzijl 

TROLL 

SLEIPNER CONDENSATE 

EUROPIPE II 

SETG 

Stavanger 

EUROPIPE II 

Dortmund 

ASGARD TRANSPORT 

Bygnes 

Kårstø 

14E 14J 

LANGELED NORTH 

Kollsnes 

Bergen 

16 Dornum 

Wilhelmshafen 

MIDAL 

WEDAL 

NETRA 

Frankfurt 

19 

Nybro 

Stuttgart 

ORMEN LANGE 

RGH 

SKANLED 

G E R M A N Y 

MIDAL 

KRISTIN 

Ellund 

17 

ASGARD 

DRAUGEN T 

Nyhamna 

Kiel 

Lübeck 

Hannover 

NJORD 

N O R W A Y 

Rafnes 

Hamburg 

NORNE 

HELDRUN 

OSLO 

D E N M A R K 

DEUDAG 

RGH 

NETRA 

HALTENPIPE 

SKANLED 

Dragør 

COPENHAGEN 

18 

Rostock 

Schwerin 

Salzwedel 

Nürnberg 

Waidhaus 

München 

Tjeldbergodden 

STEGAL 

Vendsyssel 

Leipzig 

Zwickau 

Olbernhau II 

Trondheim 

Lysekil 

JAGAL 

Vallby Kile 

Gothenburg 

Varberg 

Peenemünde 

Malmö 

Greifswald 

BERLIN 

BALTIC PIPE 

Świnoujście 

JAGAL 

Mallnow 

20 

Frankfurt am Oder 

Lasów 

Dresden 

Görlitz 21 

Deutsch Neudorf 

Hora Svaté Kateřiny 

Szczecin 

PRAGUE 

Teriberka 

Murmansk 

ledande naturgasanvändaren. Tyskland är 

Kandalaksha 

länderna sker i dag helt genom rörledningar. 

S W E D E N 

C Z E C H R E P. 

TRANSGAS 

Om ingen ny kraftproduktion kommer in 

kommer Litauen att övergå från att vara 

nettoexportör till nettoimportör. Det finns 

emellertid planer på ett nytt kärnkraftverk 

i Litauen. 

Naturgas 

SNØHVIT 

ASKELADD 

Naturgas har 

ALBATROSS 

i över ett halvt sekel utgjort 

MELKØYA 

en komponent i det nordeuropeiska ener- 

Hammerfest 

gisystemet. En kraftig expansion ägde rum 

under 1970-talet med Tyskland som den 

världens näst största importör av naturgas efter 

USA [3]. Importen till de nordeuropeiska 

TRANSGAS 

NORD STREAM 

STOCKHOLM 

Gdansk 

NORD STREAM 

Kaliningrad 

R U S S I A 

P O L A N D 

EuRoPoL 

F I N L A N D 

WARSAW 

Turku 

Tampere 

72 

Šakiai 

Drozdowicze 

Tietierowka 

66 

Wysokoje 

TALLINN 

RIGA 

Kieménai 

L I T H U A N I A 

64 

65 

HELSINKI 

E S T O N I A 

Kondratki 

Karksi 

VILNIUS 

Vilnius S. 

L A T V I A 

71 

Kotlovka 

Narva 

75 

Korneti 

Imatra 

76 

Izborsk 

Vyborg 

MINSK 

St. Petersburg 

B E L A R U S 

YAMAL 

BROTHERHOOD 

Medvezhyegorsk 

Orsha 

Belomorsk 

Petrozavodsk 

KIEV 

Smolensk 

Torzhok 

U K R A I N E 

Pogar 

Gryazovets 

MOSCOW 

Yelets 

Sumy 

Khariv 

Nr Location 

51 Murfeld/Ceršak 

52 Mosonmagyaro 

53A Baumgarten 

53B Baumgarten 

54A Lanzhot 

54B Lanzhot 

55A Velke Kapusany 

55B Velke Kapusany 

56 Revythoussa 

57 Sidirokastron (K 

58 St. Fergus (Vest 

59 Moffat 

60 Twynholm 

61A Bacton 

61B Bacton 

61C Bacton 

62 Julianadorp (H 

63 Isle of Grain 

64 Drozdowicze 

65 Wysokoje 

66 Tieterowka 

67 Beregdaróc 

68 Kiskundorozsm 

69 Rogatec 

Kupyansk 

NORTHERN LIGHTS 

70 Zvornik 

71 Kotlovka 

72 Šakiai 

73A Kiemenai 

73B Kiemenai 

74A Karksi 

74B Karksi 

75 Korneti 

76 Imatra 

77A Biriatou (Irun) 

77B Biriatou (Irun) 

78 Isaccea 

79A Negru Voda 

79B Negru Voda 

80 Mediesu Aurit 

81 Vlieghuis 

82 Mugardos 

83 Easington 

84 Tampen Link 

85 Milford Haven 

86A Teesside 

86B 

Novopskov 

Teesside (dockside re 

87 Malkoclar 

88 Zidilovo 

o 40 Bilbao 

ria 

San Sebastian 

Biriatou 

Vitoria 

Pamplona 

Logroño 

Lacq 

34 Larrau 

Zaragoza 

La Rochelle 

Le Verdon-sur-Mer 

Bordeaux 

Castillon (Dordogne) 

Poitiers 

Toulouse 

Girona 

F R A N C E 

Lyon 

Geneva 

Oltingue 

BERN 

Basel 

Wallbach 

Zürich 

S W I T Z E R L A N D 

Griespass 

Kiefersfelden 

Innsbrück 

Burghausen 

NATURGASNÄTET I NORDEUROPA IDAG 

27 

Tarvisio 

Arnoldstein 

Murfeld 

51 

Baumgarten 

VIENNA 

BRATISLAVA 

52 

Mosonmagyarovar 

Rogatec 

Gorizia 

69 

Kiskundorozsma 

68 

LJUBLJANA 

Szeged 

ZAGREB 

Milano 

Zaule S L O V E N I A 

Grenoble 

Trieste 

Sombor 

Figur 6. Kartan illustrerar naturgasens infrastruktur i Europa. Kartan visar existerade 

Rijeka 

R O Moch A N I Anågra 

Karlovac 

Brasov 

C R O A T I A 

Porto Levante 

Omisalj 

planerade rörledningar – Nord Stream mellan Ryssland och Tyskland, Novi Sad Skanled mellan Norge, Sverige 

Pula 

Cruzy (Herault) 

och Danmark samt Baltic Pipe mellan Danmark och Polen. 

Banja 

Källa: 

Luka 

Gas BELGRADE Infrastructure Europé [5]. 

Montpellier 

Casalborsetti 

Horezu 

Mehedinti 

Fos-sur-Mer 33 46 

Nice 

B O S N I A - 

Fos Cavaou 

Loznica 

BUCHAREST 

Panigaglia 

Fos Tonkin Marseille 

Pisa 

70 Zvornik 

H E R Z E G O V I N A 

Toulon 

Toscana Offshore 

Livorno 

Rosignano Marittimo 

SARAJEVO 

Split 

Zajecar Vidin 

S E R B I A 

Nis 

from Qatar 

Oberkappel 

WAG 

A U S T R I A 

IAP 

TAG 

Lanžhot 

S L O V A K I A 

BUDAPEST 

H U N G A R Y 

Velke Kapusany 

Beregdaróc 

67 

Satu Mare 

Nabucco 

Beregdaroc 

Hust 

80 

Mediesu Aurit 

M O L D O V A 

Silistra 

Tiraspol 

CHISINAÚ 

78 Isaccea 

Tulcea 

Negru Voda 

GOLITSYNO 

KRYM 

ODESSA 

WHITE STREAM 

STREIKOV 

Simferopol 

Sevastopol 

B l a c k S e a 

WHITE STREAM 

BLUE STREAM 

Teruel 

Valencia 

41 

Castellón 

Sagunto 

from Egypt 

36 

Barcelona 

Palma de Mallorca 


Olbia 

(GALSI) 

ROME 

I T A L Y 

Mostar 

M O N T E N E G R O 

Niksic 

PODGORICA 

Fier 

TIRANA 

Kosovska Mitrovica 

U N M I PRISTINA 

K O S O V O 

Tetovo 

SKOPJE 

Leskovac 

88 

Zidilovo 

F Y R O 

M A C E D O N I A 

SOFIA 

Dupnitsa 

Bansko 

57 

Sidirokastron (Kula) 

B U L G A R I A 

Komotini 

Nabucco 

87 

Nabucco 

ITG 

Malkoclar 

Istanbul 

Tekirdag 

79 

Marmara Ereglisi 

Sakarya 

Eregli 

Bartin 

Karabük 

Cankiri 

Kirkkale 

Corum 

Yozgat 

Samsun 

Amasya 

11 

Tokat 

Sivas

12 

Globalt sett ser distributionen av naturgas till 

viss del annorlunda ut, eftersom 29 procent 

av den internationella handeln utgörs av 

naturgas kyld till vätska, så kallad liquefied 

natural gas (LNG) som transporteras 

via fartyg. I de nordeuropeiska länderna 

finns inte idag inte någon terminal för mottagning 

av LNG men till år 2010 respektive 

2011 planeras mottagningsterminaler i 

Wilhelmshafen i Tyskland och i Swinoujscie 

i Polen [5]. 

I dag är i princip hela centrala Europa 

täckt av ett sammanlänkat naturgasnät 

medan den geografiska täckningsgraden 

i Finland, Norge och framförallt i Sverige 

är lägre, se figur 6. Den stora utbyggnaden 

av infrastruktur för naturgas i Europa har 

Oslo 

Stockholm 

Helsingfors 

London 

Isle of Grain 

Paris 

Amsterdam 

Hamburg 

Berlin 

Bryssel 

Prag 

Wien 

München 

Bern 

Budapest 

Lyon 

Fos Tonkin 

Panigaglia 

Rom 

NATURGASNÄTET I EUROPA 1970 

Figur 7. Kartan visar utbredningen av naturgasnätet 1970. Källa E.ON Ruhrgas. 

Ryssland största naturgasexportör 

Naturgas är en betydelsefull energibärare 

globalt. Dess andel av den totala energitillförseln 

har ökat från 16 till cirka 21 procent 

mellan åren 1973 och 2005 [10]. OECD-länderna 

producerade 1973 drygt 71 procent av 

världens naturgas och USA var då den helt 

dominerande producenten. Sedan dess har 

OECD-ländernas andel av världens naturgasproduktion 

minskat och var 2006 drygt 37 

procent. OECD-ländernas produktion har 

dock ökat i reella tal under samma tidsperiod. 

Rysslands andel av naturgasproduktionen har 

vuxit stadigt och landet är i dagsläget den överlägset 

största naturgasexportören i världen. 


HANDEL MED NATURGAS I NORDEUROPA 2007 (TWh/år) 

Figur 8. Kartan visar de stora handelsflödena av naturgas i Nordeuropa 2007. Observera att pilarna 

inte representerar faktiska gasledningar, utan handelsflöden mellan länder. Källa: Data från BP [3], 

Eurogas via Svenska Gasföreningen och IEA [6]. 

* Danmarks export till Tyskland gäller 2006, källa Eurogas. 

** Estlands import från Ryssland gäller 2005, källa IEA. 

skett sedan 1970-talets början då endast 

Tyskland hade ett naturgasnät av de studerade 

nordeuropeiska länderna, se figur 7. 

Tillförseln av naturgas till Nordeuropa 

domineras av Ryssland, Norge och Nederländerna. 

Dessa tre länder är också nummer 

ett, tre och fyra i rankningen över 

världens största naturgasexportörer [3]. 

De stora internationella handelsflödena för 

naturgas finns utritade i figur 8. Den visar 

att Sverige inte importerar några större 

mängder naturgas, varken i ett nordeuropeiskt 

eller i ett europeiskt perspektiv. En 

begränsad utbyggnad och avsaknad av 

egen produktion är två anledningar till att 

användningen av naturgas per capita i regionen 

är lägst i Sverige, se figur 9. 

Naturgas i Sverige 

Den naturgas som används i Sverige kommer 

huvudsakligen från danska gasfält i 

Nordsjön. I dagsläget finns bara en tillförselpunkt, 

i Dragør, till det naturgasnät som 

täcker den svenska västkusten och delar av 

15 

12 

9 

6 

3 

0 

Figur 9. 

Naturgastillförsel 



9,4 

Danmark 

6,9 

Estland 

8,0 

Finland 

6,9 

Lettland 

8,4 

Litauen 

13,0 

Norge 

3,7 

Polen 

1,1 

Sverige 

11,4 

Tyskland 

Källa: IEA [6] och [7]. 


13

14 

Småland. Det svenska nätet började byggas 

ut 1984 och har efter hand utökats. 

De senaste större utbyggnaderna, till Gislaved 

och Stenungsund, togs i drift 2003 respektive 

2004. En ny planerad gasledning, 

Skanled, är tänkt att gå utefter den norska 

kusten och över till Sverige. Ägaren till det 

svenska transmissionsnätet, Swedegas, har 

tillsammans med norska Gassco lämnat in en 

koncessionsansökan för den svenska delen. 

Andra planerade ledningar är Nordstream, 

mellan Ryssland och Tyskland genom Östersjön, 

samt en ledning mellan Danmark 

och Polen, Baltic Pipe. 

Fjärrvärme 

Fjärrvärme finns huvudsakligen i norra 

Europa och i de länder som tidigare hade 

planekonomier i Östeuropa. I andra delar 

av världen är fjärrvärme fortfarande en 

relativt okänd teknik för uppvärmning av 

fastigheter. 

Stor internationell utbyggnad 

under 1960-talet 

Figur 10. 

Producerad fjärrvärme 



8 

6 

4 

2 

0 

5,6 

Danmark 

4,8 

Estland 

7,6 

Finland 

3,3 

Lettland 

3,3 

Litauen 

0,7 

Norge 

2,1 

Polen 

4,8 

Sverige 

1,7 

Tyskland 

Källa: IEA [8] och [9]. 

De första fjärrvärmenäten i världen byggdes 

i slutet av 1800-talet i vissa städer i 

USA, däribland New York. I Europa byggdes 

den första pannan för fjärrvärmeproduktion 

i Dresden år 1900 och det första 

fjärrvärmesystemet för uppvärmning av 

kontorsbyggnader konstruerades i Manchester 

under 1910-talet. De första något 

större fjärrvärmesystemen i E uropa byggdes 

under 1920-talet i tyska städer som 

Berlin, Frankfurt och Hamburg och under 

den senare delen av 1920-talet byggdes 

fjärrvärmenät ut i Danmark, Island, Kanada, 

Schweiz och Sovjetunionen. Något 

som var typiskt för flera av de första fjärrvärmenäten 

var att energbäraren var ånga, 

vilket tyder på att kraftvärme inte var ett 

av huvudargumenten för fjärrvärme i dessa 

fall. En hög temperatur på fjärrvärmemediet 

försämrar nämligen möjligheterna 

att utnyttja kraftvärme. När den verkliga 

utvecklingen för fjärrvärme satte fart under 

1960-talet var det huvudsakligen i de 

nordiska länderna samt i Sovjetunionen 

som expansionen skedde. Den totala produktionen 

av fjärrvärme och utvecklingen 

för fjärrvärmeproduktionen för ett urval 

av år från 1975 och framåt visas för de 

nordeuropeiska länderna i figur 10. För de 

baltiska länderna finns inte någon internationell 

statistik före 1990 och urvalet av år 

är därför ett annat i dessa länder. 

Fjärrvärme har ökat sen 1975 

– utom i Baltikum 

Som figur 11 visar ökar produktionen av 

fjärrvärme i samtliga länder i regionen, 

utom i de forna öststaterna där fjärrvärmeproduktionen 

har minskat sedan 1990. 

En förklaring till det är att fjärrvärmesystemen 

från planekonomiernas tid var 

byggda utan tanke på energieffektivitet 

och att underhållet dessutom varit eftersatt 

sedan planekonomiernas sammanbrott i 

början på 1990-talet. Sedan dessa länder 

har övergått till marknadsekonomi har det 

funnits andra mer komfortabla uppvärmningssätt 

för fastigheter att välja på än de 

ineffektiva fjärrvärmesystemen. Därför har 

en övergång skett från fjärrvärme till andra 

uppvärmningssätt. I det forna Östtyskland 

skedde däremot en kraftig modernisering av 

fjärrvärmenäten i samband med Tysklands 

återförening. Det östtyska fjärrvärmenätet 

är därför fortfarande konkurrenskraftigt i 

förhållande till andra uppvärmningssätt [4]. 

Många skäl till fjärrvärme 

Drivkrafterna att bygga fjärrvärme har varit 

olika i olika tider och i olika regioner. Ett av 

huvudargumenten för fjärrvärme har under 

lång tid varit möjligheten att utnyttja bränslet 

bättre genom samtidig produktion av 

elektricitet och värme i så kallad kraftvärmedrift. 

Andra motiv har varit att förbättra 

stadsluft och att minska brandrisken genom 

förbränning i centrala anläggningar istället 


140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

1975 1985 1995 2005 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

1975 1985 1995 2005 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

1975 1985 1995 2005 

NORGE 

SVERIGE 

FINLAND 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

1975 1985 1995 2005 

DANMARK 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

1990 1995 2000 2005 

ESTLAND 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

1975 1985 1995 2005 

TYSKLAND 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

1990 1995 2000 2005 

LETTLAND 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

1975 1985 1995 2005 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

1990 1995 2000 2005 

POLEN 

LITAUEN 

PRODUKTION AV FJÄRRVÄRME I NORDEUROPA 1975–2005 (TWh) 

Figur 11. Produktion av fjärrvärme i ett antal nordeuropeiska länder för ett antal år från 1975 och 

framåt. För de baltiska länderna visas statistik från 1990 och framåt. I statistiken inkluderas inte 

bara det som traditionellt betecknas fjärrvärme utan också värmeleveranser till industrier från en 

extern anläggning, vilket även kan vara processånga. Källa: IEA [8] och [9]. 

för i många små. Dessutom innebär stora 

förbränningsanläggningar, till skillnad 

från många små, att det går att utnyttja 

bränslen av sämre kvalitet. Fjärrvärmenät 

kan också utnyttja lågvärdig värmeenergi, 

från exempelvis industrier, som 

annars skulle gå förlorad. 

EUs fokus på klimatåtgärder har även 

medfört att kraftvärme ser ut att premieras 

inför den kommande handelsperioden för utsläppsrätter 

(European Union Emissions Trading 

Scheme, EU ETS) som påbörjas 2013 

[12]. På detta sätt kommer även fjärrvärme 

att premieras, vilket kan få konsekvenser för 


15

16 

över 100 GWh/år 



1977 

1988 1997 2005 

STORA SVENSKA FJÄRRVÄRMENÄT 1977–2005 

Figur 12. De fyra kartorna illustrerar utvecklingen av Sveriges större fjärrvärmenät, vilket här innefattar 

nät med leveranser på över 100 GWh per år, för åren 1977/78, 1988, 1997 och 2005. 

Källa: Data från Svensk Fjärrvärme. 

fjärrvärmesystemens utbredning i stora delar 

av Europa. 

I Sverige byggdes det första fjärrvärmenätet 

ut i Karlstad 1948 och fjärrvärmeanvändningen 

har därefter expanderat 

kontinuerligt. Den stora expansionen kom 

dock under 1970-talet. Utvecklingen för de 

stora svenska fjärrvärmenäten illustreras i 

figur 12. 

Stor andel spillvärme i svensk 

fjärrvärme 

Den sammantagna energitillförseln till de 

svenska fjärrvärmenäten utmärks av en stor 

andel biobränsle och en relativt sett mycket 

stor andel industriell spillvärme. Den höga 

andelen biobränslen i de svenska fjärrvärmenäten 

är en av tre huvudanledningar till 

att Sverige har EU-ländernas högsta andel 

förnybar energi i energitillförseln (de andra 

anledningarna är den höga andelen vattenkraft 

i svensk elproduktion samt industrisektorns 

höga andel förnybar energi). 

Produktionen av fjärrvärme per capita är i 

Sverige såväl som i Danmark, Finland och 

Estland relativt hög i ett nordeuropeiskt 

perspektiv, se figur 10. Jämfört med Västeuropa 

är fjärrvärmeproduktionen i dessa 

länder än mer utmärkande. 


OM DIAGRAMMEN 

Baltikum är med trots bristfällig 

statistik 

I diagrammen i följande kapitel inkluderas 

de baltiska länderna, trots att statistik för 

dessa länder bara finns för 1990–2005. 

Före 1990 finns inte någon internationell 

energistatistik att tillgå (och i skrivande 

stund är IEAs statistik för icke OECDländer 

ännu inte är tillgänglig för åren 

efter 2005). De baltiska ländernas del 

i regionens totala energiflöden är dock 

relativt liten. Exempelvis motsvarar deras 

del i regionens totala tillförda primärenergi 

cirka tre procent år 2005. De stora 

dragen i regionens energiflöden påverkas 

därför inte nämnvärt av om de baltiska 

länderna är med eller ej. 

Produktion, import och export 

De data för hela regionens energiflöden 

som redovisas i följande avsnitt är summan 

av de enskilda ländernas produktion, 

import och export. När det gäller produktion 

av primärenergi är summan av ländernas 

produktion lika med hela regionens 

produktion. När det gäller import och 

export till den nordeuropeiska regionen 

är siffrorna emellertid inte desamma som 

summan av de enskilda ländernas import 

och export, eftersom handel med energi 

också sker mellan de olika länderna i 

regionen. 

Nettoutbyte 

Nettoutbyte för ett enskilt land är import 

minus export. I diagrammen redovisas 

nettoutbytet för hela Nordeuropa. Nettoutbyte 

för regionen är summan av de 

enskilda ländernas nettoutbyte (import 

minus export). 

Kärnkraft och vattenkraft 

Internationell statistik, från IEA och BP, 

betraktar kärnkraft och vattenkraft som 

inhemskt producerad primärenergi. Däremot 

finns inte några import eller exportflöden 

redovisade eftersom den transporterade 

elektriciteten inte går att skilja från 

elektricitet producerad på annat sätt. 

4. 

Produktion och handel 

med primärenergi 

Efter att länge ha varit beroende av importerad 

naturgas, blev Nordeuropa under 2007 för 

första gången en nettoexportör. Däremot har 

produktionen av kol i regionen minskat stadigt de 

senaste tjugo åren. Sedan början av 2000-talet är 

också Norges oljeproduktion i avtagande. Det visar 

statistik över regionens produktion och handel 

med primärenergi. 

De nordeuropeiska ländernas tillgångar 

på primärenergi ser mycket olika ut 

med avseende på kvantiteter och energislag. 

Det återspeglas i ländernas inhemska energitillförsel 

men också i energiutbytet med 

andra länder. I den nordeuropeiska regionen 

finns tillgångar av råolja, kol, naturgas 

och biobränslen. Utvinningen av dessa energislag 

(som ibland också kallas produktion) 

kommer att beskrivas följande avsnitt. I internationell 

statistik ingår också två andra 

slag av primärenergi som utgör en avsevärd 

andel av den totala energitillförseln: kärnkraft 

och vattenkraft. I statistiken redovisas 

både kärnkraft och vattenkraft som producerad 

mängd elektricitet, varför det inte 

är möjligt att studera utbytet mellan olika 

länder. 

De olika slagen av primärenergi är inte 

fullständigt utbytbara, men det är ändå tydligt 

hur tillgångarna på inhemska energislag 


17

18 

2000 

1000 

0 

År 1970 -72 -74 -76 -78 -80 -82 -84 -86 -88 -90 -92 -94 -96 -98 -00 -02 -04 -06 

-1000 

-2000 

1000 

600 

200 

-600 

-1000 

Figur 13. 

Råolja och oljeråvaror 

Produktion, import, export och nettoutbyte av råolja och oljeråvaror 

till den petrokemiska industrin i Nordeuropa 1970–2007* TWh/år 

Källa: IEA [6] och [7] 

* Notera att data för Baltikum bara representeras från 1990–2005. 

Produktion 

Import 

Export 

Nettoutbyte 

Figur 14. 

Oljeprodukter 

De nordeuropeiska ländernas sammanlagda import, export och 

nettoutbyte av oljeprodukter 1970–2007* TWh/år 

0 

År 1970 -72 -74 -76 -78 -80 -82 -84 -86 -88 -90 -92 -94 -96 -98 -00 -02 -04 -06 

-200 



påverkar energitillförseln till el och fjärrvärme 

i respektive land. Även flöden av olika primärenergislag 

till och från regionens länder 

samt hur dessa har förändrats sedan 1970- 

talets början beskrivs. Avsnittet avslutas med 

en sammanfattning av de nordeuropeiska 

ländernas självförsörjningsgrad av energi. 

Tillförd primärenergi 

I den internationella statistiken beräknas 

tillförd primärenergi enligt formeln: 

Tillförd primärenergi = inhemsk produktion 

+ import – export. 

Dessutom görs kompensation för förändringar 

i energilager och den andel som går 

till internationella bunkerbränslen. 

Olja och oljeprodukter 

Olja och oljeprodukter utgör idag den 

största andelen tillförd primärenergi till de 

nordeuropeiska länderna. Detsamma gäller 

OECD-länderna och världen i övrigt, 

se figur 13. Oljans betydelse för världsekonomin, 

dels för energiförsörjning inom 

framförallt transportsektorn dels för olika 

produkter som plaster, är naturligtvis så 

enorm att det idag är svårt att föreställa sig 

hur samhället skulle se ut utan tillgång på 

olja. Världens oljetillgångar är emellertid 

mycket ojämnt fördelade mellan olika regioner. 

Mellanöstern har idag 61 procent av 

de kända tillgångarna på råolja [3]. Priset 

på råolja är också mycket betydelsefullt för 

världsekonomin och även en styrande faktor 

för prissättningen av andra energislag. 

De kända reserverna av råolja i förhållande 

till den årliga produktionen av råolja, 

det så kallade R/P-värdet, är för världen 

42 år [3]. Av de nordeuropeiska länderna 

dominerar Norge produktionen av råolja 

inom området med 85 procent av produktionen 

år 2005 medan Danmark kommer 

på en andra plats med 11 procent. Norges 

produktion, och därmed också regionens, 

nådde sin maxnivå mellan åren 1996 och 

2002 och produktionen har därefter varit 

vikande, se figur 13. Frågan om när och 

om världens oljeproduktion har nått sin 

maxnivå (på engelska peak oil), är ett hett 

debatterat ämne inom energibranschen. Ett 

annat sätt att bedöma de framtida produktionsmöjligheterna 

är genom att studera 

R/P-värdet som för Norges oljetillgångar 

vid nuvarande produktionstakt är uppskattat 

till 9 år [3]. Som en följd av att oljeproduktionen 

i Norge nått sin maxnivå, har 

den sammanlagda exporten av råolja från 

länderna i den nordeuropeiska regionen 

också minskat. 

I jämförelse med regionens råoljeflöden är 

flödena av oljeprodukter jämnare fördelade 


mellan länderna i regionen. Regionen som 

helhet har under de senaste åren blivit en 

nettoexportör av oljeprodukter, vilket 

framgår av figur 13. Den största exportören 

av oljeprodukter i regionen är Tyskland, 

följt av Norge och Sverige. Det är 

främst Tyskland och Norge som har ökat 

exporten av oljeprodukter under det senaste 

decenniet medan Sveriges export har 

varit relativt stabil. 

Kol 

3500 

3000 

2500 

2000 

1500 

1000 

Figur 15. 

Kol 

De nordeuropeiska ländernas sammanlagda produktion, 

import, export och nettoutbyte av kol 1970–2007* TWh/år 

Kol utgör den näst största andelen tillförd 

primärenergi till de nordeuropeiska länderna, 

efter olja och oljeprodukter. Detsamma 

gäller världen som helhet, se figur 

1. Tillgångarna på kol är dock mer jämnt 

fördelade över jorden än oljetillgångarna. 

USA, Ryssland och Kina har i dag världens 

största kända tillgångar på kol. Det globala 

R/P-värdet för kol är uppskattat till 

133 år med dagens produktionstakt, vilket 

innebär att kol är det fossila bränsle där de 

kända tillgångarna räcker längst. 

Globalt sett har konsumtionen av kol 

ökat snabbast av de fossila bränslena fem 

år i rad. I de nordeuropeiska länderna är 

trenden snarare att den totala tillförseln 

varit relativt stabil de senaste fem åren. 

Därmed har kurvan planat ut efter en kraftigt 

sjunkande tillförsel under 1980- och 

1990-talen. 

Produktionen av kol i den nordeuropeiska 

regionen domineras helt av Polen och 

Tyskland. Tyskland har historiskt sett varit 

regionens största kolproducent, men sedan 

1993 har Polen haft den största kolproduktionen. 

Den totala produktionen av 

kol i regionen har i likhet med den totala 

tillförseln sjunkit kraftigt sedan mitten av 

1980-talet. Den nordeuropeiska regionen 

gick därför i början av 1990-talet från att 

vara nettoexportör till att bli nettoimportör 

av kol. R/P-värdena för Tysklands och Polens 

koltillgångar är vid dagens produktionstakt 

uppskattade till 33 respektive 51 år [3]. 

Naturgas 

I tidigare avsnitt om energisystemens fasta 

infrastruktur beskrivs vissa delar av naturgasens 

flöden till, från och inom den nordeuropeiska 

regionen. Följande text bör ses 

som ett komplement till det avsnittet. 

500 

0 

År 1970 -72 -74 -76 -78 -80 -82 -84 -86 -88 -90 -92 -94 -96 -98 -00 -02 -04 -06 

-500 

-1000 

1500 

1000 

500 


Notera att data för Baltikum bara representeras från 1990–2005. 

0 

År 1970 -72 -74 -76 -78 -80 -82 -84 -86 -88 -90 -92 -94 -96 -98 -00 -02 -04 -06 

-500 

-1000 

-1500 

Produktion 

Import 

Export 

Nettoutbyte 

Figur 16. 

Naturgas 

De nordeuropeiska ländernas sammanlagda produktion, import, 

export och nettoutbyte av naturgas 1970–2007* TWh/år 



Naturgas utgör den tredje största andelen 

tillförd primärenergi till de nordeuropeiska 

länderna, i likhet med världen i stort, se 

figur 1. I OECD-länderna utgör däremot 

naturgas den näst största andelen tillförd 


19

20 

900 

800 

700 

600 

500 

400 

300 

200 

100 

300 

250 

200 

150 

100 

50 

Figur 17. 

Kärnenergi 

De nordeuropeiska ländernas sammanlagda tillförsel av kärnenergi 

1970–2007* TWh/år 

0 

År 1970 -72 -74 -76 -78 -80 -82 -84 -86 -88 -90 -92 -94 -96 -98 -00 -02 -04 -06 



Figur 18. 

Vattenkraft 

De nordeuropeiska ländernas sammanlagda tillförsel av vattenkraft 

1970–2007* TWh/år 

0 

År 1970 -72 -74 -76 -78 -80 -82 -84 -86 -88 -90 -92 -94 -96 -98 -00 -02 -04 -06 



primärenergi. I den nordeuropeiska regionen 

har tillförseln av naturgas i princip 

ökat kontinuerligt sedan 1970-talets början. 

Detsamma gäller för produktionen. 

Inom regionen är Tyskland den största förbrukaren 

av naturgas med tre fjärdedelar 

av den totala mängden tillförd naturgas år 

2007. 

Norges naturgasproduktion utgjorde 76 

procent av regionens totala produktion år 

2007 medan Tysklands produktion motsvarade 

13 procent och Danmarks åtta procent. 

I Norge finns även regionens överlägset 

största reserver av naturgas. R/P-värdena 

för Norges, Tysklands och Danmarks naturgastillgångar 

är vid dagens produktionstakt 

uppskattade till 33, 10 respektive 

13 år [3]. Från att ha varit nettoimportör 

sedan 1970-talet har den nordeuropeiska 

regionens under 2007 för första gången blivit 

nettoexportör av naturgas, se figur 16. 

Kärnkraft 

Kärnkraft utgör 12 procent av regionens 

totala tillförsel av primärenergi (motsvarande 

siffra för hela världen är sex procent, 

se figur 1). Fördelningen mellan länderna är 

ojämn, eftersom kärnkraft bara produceras 

i fyra av regionens länder: Finland, Litauen, 

Sverige och Tyskland. Tyskland har den 

största totala produktionen av kärnkraft, 

medan den största andelen kärnkraft finns 

i Sverige. Här utgjorde kärnkraften cirka 

35 procent av den nationella tillförseln av 

primärenergi år 2007. Näst störst andel av 

total energitillförsel utgör kärnkraften i 

Litauen. 

Notera att kärnkraft i statistisken redovisas 

som producerad mängd termisk energi 

(värme) i ett kärnkraftverk som har en 

verkningsgrad för elproduktion som motsvarar 

33 procent. Med andra ord är det 

snarare kärnenergin som redovisas, vilket 

ungefär motsvarar mängden uran. Det är 

också därför beteckningen kärnenergi används 

i figur 17. Den producerade mängden 

elektricitet från kärnkraft är därför ungefär 

en tredjedel av den redovisade mängden 

kärnenergi. I statistiken redovisas ingen 

import, lagerhållning eller användning som 

internationella bunkerbränslen av kärnenergi. 

Det gör att den producerade mängden 

kärnenergi är lika stor som tillförd energi. 

Som framgår av figur 17 ökade den nordeuropeiska 

regionens kärnkraftsproduktion 

mycket kraftigt från 1970-talets början 

för att sedan plana ut under 1990-talet. 

Sedan år 2004 har den sammanlagda produktionen 

av kärnkraft varit i avtagande. I 

Tyskland föreskriver lagstiftningen en total 


utfasning av kärnkraft. Utfasningen styrs 

inte av ett bestämt årtal utan är beroende 

av producerad mängd elektricitet. I Litauen 

planeras en stängning av det enda kärnkraftverket 

Ignalina i slutet av 2009, men 

planer finns på att bygga ett nytt större 

kärnkraftverk på samma plats. I Finland 

pågår byggnationen av en femte reaktor, 

Olkiluoto 3, och redan planeras för en sjätte 

reaktor, Olkiluoto 4. Sveriges hållning i 

fråga om kärnkraft är i sammanhanget mer 

oviss. Det senaste egentliga beskedet kom i 

och med energiöverenskommelsen mellan 

socialdemokraterna, centern och vänsterpartiet 

1997. I den fattades beslut om att 

påbörja en avveckling av kärnkraften genom 

en stängning av Barsebäck 1 och 2. Å 

andra sidan försvann 2010 som slutår för 

hela avvecklingen av kärnkraft i Sverige. 

Vattenkraft 

Vattenkraft är relativt sett mer betydelsefull 

i den nordeuropeiska regionen än i världen 

i stort. Den utgör fyra procent av regionens 

totala tillförsel av primärenergi medan den 

globalt sett utgör två procent. Samtliga av 

regionens länder har produktion av vattenkraft, 

även om Danmark, Polen och de 

baltiska ländernas andelar endast utgör en 

marginell andel i regionens totala tillförsel. 

Norge dominerar produktionen, med drygt 

hälften av regionens totala vattenkraft, 

följt av Sverige, Tyskland och Finland. Utvecklingen 

för den totala tillförseln av vattenkraft 

visas i figur 18. 

Primärenergin från vattenkraft motsvarar 

i internationell statistik den producerade 

mängden elektricitet från vattenkraftverken. 

På samma sätt som för kärnkraft, 

innebär det att, eftersom vattenkraftsel 

varken importeras, lagerhålls eller används 

som internationella bunkerbränslen, är den 

producerade mängden vattenkraft lika stor 

som tillförd mängd vattenkraft. 

Regionens produktion av vattenkraft 

har ökat stadigt sedan 1970-talets början, 

men uppgången har inte varit lika dramatisk 

som för flera andra primärenergislag. 

Produktionen varierar dock år från år beroende 

på mängden nederbörd. Därför är 

trenden över ett antal år mest betydelsefull. 

Norge står för den största ökningen av vattenkraft, 

medan Sveriges relativt måttliga 

ökning ändå är regionens näst största. Värt 

att notera är också att den producerade 

600 

500 

400 

300 

200 

100 

Figur 19. 

Biomassa och avfall 

De nordeuropeiska ländernas sammanlagda produktion, import, 

export och nettoutbyte av biomassa och avfall för förbränning 

1970–2007* TWh/år 

0 

År 1970 -72 -74 -76 -78 -80 -82 -84 -86 -88 -90 -92 -94 -96 -98 -00 -02 -04 -06 

-100 



mängden elektricitet från regionens kärnkraftverk 

respektive vattenkraftverk under 

2007 i stort sett var lika stor. 

Biobränslen och avfall 

Biobränslen och avfall utgjorde sju procent 

av den nordeuropeiska regionens totala 

tillförsel av primärenergi år 2007. Motsvarande 

siffra för hela världen är tio procent, 

se figur 1. Produktionen av biobränsle 

och avfall för förbränning har i regionen 

ökat kontinuerligt sedan 1970-talet, vilket 

framgår av figur 19. Den relativt snabba 

ökningstakten sedan början på 1990-talet 

kan till stor del förklaras med att förbränning 

av biomassa och förnybart avfall i 

vissa länder har blivit en viktig del av strategin 

för att klara klimatåtaganden och för 

att minska beroendet av importerad energi. 

Den största tillförseln såväl som produktion 

av biobränslen och avfall för förbränning 

sker i Tyskland, Sverige, Finland och 

Polen – i nämnd ordning. 

Om den internationella statistiken för internationellt 

utbyte av biobränslen och avfall 

finns inte mycket att säga mer än att det 

internationella utbytet i stort sett verkar 

försumbart. Här kan det emellertid finnas 

fog för att ifrågasätta delar av statistiken. 

Produktion 

Import 

Export 

Nettoutbyte 


21

22 

Självförsörjning av 

energi 

Ett lands eller en regions självförsörjningsgrad 

av primärenergi uttrycker hur stor 

den inhemska produktionen är i förhållande 

till den totala tillförda primärenergin 

i landet. 

775 % 

703 % 

Självförsörjningsgrad av 

primärenergi 

Av de nordeuropeiska länderna har Norge i 

särklass högst självförsörjningsgrad tack vare 

sin stora olje- och gasproduktion samt vattenkraftsproduktion. 

Det framgår av figur 20. 

Norge har utvecklats från att 1975 vara helt 

självförsörjande till att numera ha en inhemsk 

produktion som är ungefär åtta gånger så stor 

som total tillförd primärenergi till landet. 

Danmark har också haft en positiv utveckling 

av självförsörjningsgraden sedan 1995, tack 

vare att landets olje- och gasproduktion har 

ökat samtidigt som landets totala tillförsel har 

minskat något. Även Polen och Estland har 

i jämförelse med övriga länder i regionen en 

relativt hög självförsörjningsgrad, tack vare 

inhemsk produktion av kol i Polen och oljeskiffer 

i Estland. Självförsörjningsgraden för 

Polen har dock, i likhet med Tyskland, sjunkit 

sedan 1975, vilket kan förklaras med att ländernas 

kolproduktion minskat. Att Sveriges 

självförsörjningsgrad ökade mellan 1975 och 

1985 beror på utbyggnaden av kärnkraften 

under denna period (eftersom kärnkraften 

räknas som inhemsk produktion i IEAs statistik). 

Självförsörjningsgraden för samtliga 

OECD-länder var 69 procent år 2005. 

358 % 

109 % 

1975 1985 1995 2005 

NORGE 

30 % 

57 % 63 % 66 % 

1975 1985 1995 2005 

SVERIGE 

159 % 

78 % 

3 % 

25 % 

1975 1985 1995 2005 

DANMARK 

GRADEN AV SJÄLVFÖRSÖRJNING AV PRIMÄRENERGI 

i de nordeuropeiska länderna 1975–2005. 

Figur 20. Primärenergi från vattenkraft motsvaras av 

producerad mängd el. Primärenergi från kärnkraft 

motsvaras av producerad värme i kärnkraftverk innan 

omvandling till elektricitet (elverkningsgraden antas 

vara 33 procent). Källa: IEA [6] och [7]. 

54 % 58 % 42 % 39 % 

1975 1985 1995 2005 

TYSKLAND 


5. 

22 % 40 % 45 % 48 % 

1975 1985 1995 2005 

FINLAND 

53 % 62 % 65 % 73 % 

1990 1995 2000 2005 

ESTLAND 

15 % 32 % 40 % 49 % 

1990 2000 2005 

LETTLAND 

Regionens 

framtida 

energikarta 

Den klimatpolitik som förs i regionen får en 

avgörande betydelse för vilka energislag som blir 

vinnare och förlorare i framtiden. På kort sikt 

ser exempelvis kolanvändningen ut att minska, 

medan användningen av naturgas troligen ökar. 

På lite längre sikt påverkar klimatpolitiken 

utvecklingen av ny teknik, vilket kommer att få 

mer långtgående effekter på användningen 

av primärenergi. 

31 % 44 % 47 % 46 % 

1990 1995 

1995 

2000 2005 

LITAUEN 

112 % 101 % 100 % 85 % 

1975 1985 1995 2005 

POLEN 

den nordeuropeiska regionen finns planer 

I på flera större energirelaterade projekt. 

Projekten, som är i olika stadier av realisering, 

rör raffineringskapacitet för olja och 

oljeprodukter, transmissionsledningar för 

både naturgas och elektricitet samt produktions- 

och mottagningskapacitet för 

LNG. Dessa projekt medför att det finns 

förutsättningar för ökad energimässig integration 

inom regionen, men också att energiutbytet 

med omvärlden sannolikt kommer 

att öka. 

Det faktum att självförsörjningsgraden 

för regionens största energikonsument, 

Tyskland, sakta avtar (se figur 20), kan 


23

24 

också få till följd att regionens energiintegration 

kommer att öka. Tyskland har 

under hela perioden sedan 1970 haft mer 

än hälften av regionens totala energitillförsel 

men dominansen var än mer markant i 

början på 1970-talet. Hela regionens tillförsel 

av primärenergi är i stort sett stabil 

eller möjligen svagt vikande och har så varit 

sedan mitten av 1980-talet. Självförsörjningsgraden 

har ökat från att vara ungefär 

60 procent i början av 1970-talet, till ungefär 

90 procent sedan början av 2000-talet. 

Oljeproduktionen beroende av Norge 

Regionens stora producent av olja, Norge, 

har minskat sin produktion under de senaste 

fem åren och även Danmarks produktion 

av råolja minskar. De senaste officiella 

uppskattningarna av Danmarks reserver 

av olja och naturgas visar att Danmark 

självförsörjningsgrad för dessa energislag 

går under 100 procent år 2018 respektive 

2017. Hela regionens självförsörjningsgrad 

av olja beror dock på Norge och regionens 

totala produktion av råolja kommer därför 

fortsättningsvis att minska, men sannolikt 

inte i en dramatisk takt. För både olja och 

oljeprodukter är marknaden att betrakta 

som icke-regional och de totala import- och 

exportflödena i regionens länder är därför 

stora i förhållande till produktionen. De 

stora investeringarna i regionens raffinaderier 

talar för att regionens export av oljeprodukter 

kommer att fortsätta att öka. 

Klimatpolitik minskar 

kolproduktionen... 

Kol kommer även i framtiden att vara ett 

betydelsefullt energislag i den nordeuropeiska 

regionen även om den totala tillförseln 

kommer att fortsätta sjunka. Det är också 

troligt att trenden med produktionsminskning 

och importökning kommer att hålla i 

sig under det kommande decenniet. Kol är 

ett av de primärenergislag som berörs, och 

kommer att beröras, mest av klimatpolitik 

och utvecklingen kommer därför att vara 

starkt beroende av EUs och världens framtida 

klimatpolitik. 

...men gynnar produktionen av 

naturgas 

Expansionen för produktion av naturgas 

har varit mycket kraftig sedan början på 

1970-talet. Framtiden för regionens naturgasförsörjning 

präglas av ett antal olika 

faktorer, bland annat utbyggnaden av 

mottagningsstationer för LNG och transmissionsnätet 

för naturgas. LNG ger möjligheter 

till samma icke-regionala marknader 

som för olja och oljeprodukter och 

påverkar därför flöden av naturgas på ett 

helt annat sätt än transport i rörledningar. 

Också utvecklingen i Barents hav, där stora 

reserver av naturgas finns, kommer att påverka 

regionens naturgasförsörjning. Här 

finns ett relativt stort område, vilket än så 

länge varit mycket sparsamt prospekterat, 

som både Norge och Ryssland gör anspråk 

på. Utvecklingen av de enorma gasfyndigheterna 

vid det ryska Stokhman-fältet, där 

Norge och Ryssland har inlett ett samarbete, 

är också betydelsefull. Planerna för 

Stokhman-fältet har primärt kretsat kring 

LNG, men även rörtransport till den europeiska 

marknaden har diskuterats. Det 

finns dock stora tekniska problem att lösa 

innan produktion vid Stokhman-fältet kan 

påbörjas, vilket illustreras av de problem 

som följt produktionen vid det norska 

Snövit-fältet. Klimatpolitik kommer också 

sannolikt att få en allt starkare positiv påverkan 

på tillförseln av naturgas, då kol i 

första hand ersätts med naturgas. 

Svårt att förutse kärnkraftens framtid 

Utvecklingen för regionens kärnkraft är 

svårbedömd. I Tyskland finns lagstiftning 

om en avveckling, i Finland kommer produktionen 

att öka och i Litauen kommer 

kärnkraften först att minska för att sedan 

troligtvis öka. En trolig utveckling för de 

svenska kärnkraftverken är att de i dagsläget 

producerande enheterna även fortsättningsvis 

kommer att vara en del i det svenska 

energisystemet, eftersom det inte tagits 

några aktiva politiska steg i någon annan 

riktning. Ämnet är inte ett av de mest omdiskuterade 

i landet och något som indikerar 

samma sak är den stora fokuseringen 

på klimatpolitiska åtgärder. En förändring 

av politiken skulle däremot kunna orsakas 

av en större kärnkraftsolycka i någon del 

av världen och den svängning i opinion 

som kan bli följden. 

Stabil produktion av vattenkraft 

Vattenkraften kommer under överskådlig 

tid att vara en betydelsefull del av energitillförseln 

till regionen. De två länder 

som bidrar till de största mängderna vattenkraft, 

Norge och Sverige, skulle kunna 

bygga ut vattenkraften kraftigt men det är 

mycket osannolikt att så skulle bli fallet. I 


Sverige är en utbyggnad av de fyra orörda 

älvarna i Norrland i dagsläget uteslutet. En 

mindre utbyggnad av vattenkraft i de nu utbyggda 

älvarna är mer opinionsmässigt och 

politiskt tänkbart, men det kommer inte 

att förändra situationen på ett dramatiskt 

sätt. I Norge har motståndet för utbyggnad 

ökat och många vattendrag är skyddade. 

Det gör att en storskalig utbyggnad inte 

heller i Norge är sannolik. Uppskattningar 

av klimatförändringens påverkan på vattenkraftsproduktionen 

tyder däremot på 

en ökad och jämnare framtida tillrinning, 

vilket skulle ge ökade möjligheter till produktion 

i befintliga vattenkraftverk. 

Ökad internationell handel med 

biomassa 

Utvecklingen för användning av biomassa 

och avfall har i regionen varit mycket snabb 

under det senaste decenniet, vilket till stor 

del kan förklaras med den klimatpolitik 

som förts. Tillgången av inhemskt avfall 

och biomassa är emellertid inte obegränsad 

och även om EUs klimatpolitiska 

målsättningar fram till år 2020 kommer 

att sätta ytterligare tryck på tillförseln 

av biomassa, kommer produktionen inte 

att kunna öka i någon extrem omfattning 

fortsättningsvis. Det är däremot troligt 

att den internationella handeln med biomassa 

kommer att öka som ett sätt att 

möta klimatpolitiska krav. 

Klimatpolitiken styr framtidens 

energikarta 

Sammanfattningsvis kommer den framtida 

tillförseln av olika primärenergislag till 

den nordeuropeiska regionen att påverkas 

av flera olika faktorer där tillgångar är en 

betydande faktor och det är också infrastrukturens 

utveckling. Något som kommer 

att få en allt större betydelse på sikt, 

och som redan i dag påverkar, är den klimatpolitik 

som förs inom EU och regionens 

länder. Klimatpolitiken påverkar tillförseln 

av olika primärenergislag direkt men också 

utvecklingen av olika tekniker som kan få 

effekter på användningen av primärenergi. 

Det gäller i synnerhet utvecklingen av metoder 

för avskiljning och lagring av koldioxid 

(på engelska carbon capture and storage, 

CCS). Storskalig tillämpning av sådan 

teknik skulle kunna innebära att tillförseln 

av kol kommer att öka. Som en följd av 

klimatpolitiken kan även vissa primärenergislag 

som i dag inte är så betydelsefulla 

få en allt större betydelse. Det gäller särskilt 

vindkraft, där utbyggnaden är mycket 

kraftig. Sverige är det land som hittills haft 

den kanske mest ambitiösa klimatpolitiken 

i världen. En bieffekt är att landet även 

framledes kan vara en relativt isolerad ö i 

en allt mer energimässigt integrerad omvärld. 

Huruvida så blir fallet beror både på 

Sveriges klimatpolitik och på den framtida 

utvecklingen för kärnkraften. 

REFERENSER 

[1] Baltrel Annual Reports, The Baltic Ring Electricity Co-operation 

Committee (Baltrel), 1999-2006. 

Vissa av dessa återfinns på: http://www.baltrel.com/ 

[2] BaltsoCooperation Organization of Estonian, Latvian and Lithuanian 

Transmission System Operators (Baltso). http://www.baltso.eu 

[3] BP Statistical Review of World Energy, London, June 2008. 

http://www.bp.com/liveassets/bp_internet/globalbp/globalbp_uk_ 

english/reports_and_publications/statistical_energy_review_ 

2008/STAGING/local_assets/downloads/pdf/statistical_review_of_ 

world_energy_full_review_2008.pdf 

[4] Fernwärme- Forschungsinstitut (FFI), History of district heating, 

Hannover E.V., 2001. 

http://www.fernwaerme.de/Informationen_Geschichte_EN.html 


25

26 

[5] Gas Infrastructure Europe (GIE) 

http://www.gie.eu.com/maps_data/lng.html 

[6] International Energy Agency, Energy Balances of non-OECD countries, 

1971–2005, Paris, 2007. 

[7] International Energy Agency, Energy Balances of OECD countries, 

Paris, 2008. 

[8] International Energy Agency, Energy Statistics of non-OECD countries, 

1971–2005, Paris, 2007. 

[9] International Energy Agency, Energy Statistics of OECD countries, 

Paris, 2008. 

10] International Energy Agency, Key World Energy Statistics, 2007. 

http://www.iea.org/textbase/nppdf/free/2007/key_stats_2007.pdf 

[11] Nordel Annual Statistics1970-2007. Vissa av dessa återfinns på: 

http://www.nordel.org/content/Default.asp?PageID=213 

[12] Proposal for a DIRECTIVE OF THE EUROPEAN PARLIAMENT 

AND OF THE COUNCIL amending Directive 2003/87/EC so as to improve 

and extend the greenhouse gas emission allowance trading system 

of the Community (presented by the Commission), 

COMMISSION OF THE EUROPEAN COMMUNITIES, {COM(2008) 30 

final}, {SEC(2008) 52}, {SEC(2008) 53}, {SEC(2008) 85}, COM(2008), 16 

final, 2008/0013 (COD), Brussels, 23.1.2008. 

http://ec.europa.eu/environment/climat/emission/pdf/ets_revision 

_proposal.pdf 

[13] UCTE Statistical Year Books 2000–2007. Vissa av dessa återfinns på: 

http://www.ucte.org/publications/statsyearbook/ 

Bundesministerium für Umwelt, Naturschutz und Reaktorsicherheit, link 

to the German Atomic Energy Act:Act on the Peaceful Utilization of 

Atomic Energy and the 

Protection against its Hazards (Atomic Energy Act) 

http://www.bmu.de/files/pdfs/allgemein/application/pdf/atg_english.pdf 

Byggandet av en kärnkraftsenhet i Olkiluoto, Generell utredning, 

Teollisuuden Voima Oyj, 2008. 

http://www.tvo.fi/uploads/File/2008/OL4_YLPS_sve_final_lukittu_print. 

pdf 

Energistyrelsen i Danmark 

http://www.ens.dk/ 

Ignalinos atomine elektrine 

http://www.iae.lt/ 

http://www.iae.lt/inpp_en.asp?lang=1&subsub=201 

Regeringens proposition 1996/97:176 Lagen om kärnkraftens avveckling, 

Stockholm den 21 augusti 1997. 

http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=37&dok_id=GK03176 

SMHI 

http://www.smhi.se/cmp/jsp/polopoly.jsp?d=9369&a=25151&l=sv 


PERSONLIGA KONTAKTER 

Frisk Lars, Swedegas AB 

Hedgran Magnus, E.ON Gas Sverige 

Hennius Matias, E.ON Gas Sverige 

Jezy´nski Lukasz, PSE-Operator S.A. 

Jørgensen Peter, Energinet 

Kuronen Pertti, Fingrid 

Milkeviciute Saule, Baltso 

Moberg Ulf, Svenska Kraftnät 

Rass Herbet, E.ON Ruhrgas 

Valleskog Martin, Svenska Gasföreningen 

Vesperis Edijs, Latvenergo 

Wegner Bernd, BDEW 

(Bundesverband der Energie- und Wasserwirtschaft e.V.) 

Winiarski Leslaw, PSE-Operator S.A. 

Åkesson Hans, Svenska Gasföreningen

NORDEUROPEISK ENERGIKARTA 

I takt med att energisystemen breder ut sig över Nordeuropa 

har handeln med energi ökat – både inom regionen och med 

övriga Europa och resten av världen. Flera nya energiprojekt 

planeras i Nordeuropa, bland annat nya ledningar för naturgas 

och el. Den energimässiga integrationen i regionen förväntas 

därför öka ytterligare. 

Klimatpolitik påverkar redan i dag vår energianvändning. På sikt 

kommer klimatpolitiken att få en allt större betydelse, både 

för regionens användning av primärenergi och för utseendet 

på regionens framtida energikarta. 

Vägval energi finansieras av

Nordeuropeisk energikarta (pdf) - IVA

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?