Ladda hem skriften som PDF - IVA

Solceller
De första effektiva solcellerna tillverkades på 1950-talet. Tekniken väckte
stort intresse men den var för dyr annat än för mycket speciella ändamål.
Den första tillämpningen kom i rymdprogrammen där solceller
användes som kraftkälla för satelliter.
Oljekrisen på 1970-talet ökade intresset för att utveckla solcellstekniken.
Flera länder initierade program för forskning och utveckling. Solceller
började vid denna tid användas i t ex nödtelefoner, på fyrar och i
avsides belägna hus där konventionell energiförsörjning var svår och dyr.
Under 1980-talet skapades ytterligare en kommersiell marknad, när
japanska företag började använda solceller i miniräknare, klockor och
andra små konsumentprodukter.
Oron för de fossila bränslenas klimatpåverkan förstärkte intresset för
solcellerna. Under 1990-talet har framför allt Japan och Tyskland intensifierat
sina satsningar för att introducera solceller på marknaden.
Bidrag till installationskostnaden och förmånliga villkor för att sälja
överskottsel har lett till att solceller under de senaste åren i växande
utsträckning börjat installeras i byggnader i städer och anslutas till det
ordinarie elnätet.
En solcell består av två eller flera skikt av halvledare – vanligen i
kiselmaterial. När solljuset faller på cellen skapas en elektrisk spänning
mellan skikten vilket gör att cellen fungerar som ett batteri. I praktisk
användning är flera solceller hopkopplade i väderskyddade solcellsmoduler.
Kristallina kiselceller som hittills dominerat marknaden, består av
kiselbrickor i samma slags material som i mikroelektroniken. Tekniken är
väl utprovad men materialkostnaden blir förhållandevis hög eftersom
kiselbrickorna är självbärande.
Tunnfilmssolceller, som nu är under utveckling, bedöms kunna bli
väsentligt billigare eftersom halvledaren anbringas som en tunn film på
en glasskiva, en plastskiva eller annat bärande lager. Därigenom minskas
materialåtgången och den tillverkade enheten kan göras större vilket
också sänker produktionskostnaden. Eftersom filmerna är mycket tunna
blir det möjligt att använda många olika slags halvledare – också sällsynta
och dyra material.
I fristående system behövs ett batteri för att lagra energi och en
laddningsregulator. I nätanslutna system kan man undvara dessa. Där
FOTO: CARL MICHAEL JOHANNESSON
Solceller (10 kW toppeffekt) i Nordens Ark, en park för hotade djur i Bohuslän. I
parken finns också solfångare för värmeproduktion.
IVA · ENERGI – MOT EN NY ERA · 37