Ladda ner - Jti

21
Laboratorieförsök
Laboratorieförsöken utgör en direkt fortsättning på tidigare försök (Nordberg
& Edström, 1997) med 35 L totalomblandade rötkammare (RÖDLUVAN och
VARGEN). Detta innebar att en lång uppstartsperiod kunde undvikas. Reaktor A
har beskickats med en blandning motsvarande A (80:20), medan reaktor B har
beskickats med en blandning motsvarande B (50:50). Det utgående reaktorinnehållet
har separerats i en fast och i en flytande fas med återföring av en del av
den flytande fasen i syfte att underlätta omrörning. Polyelektrolyt användes vid
separationen under en begränsad tid i början av försöken men uteslöts därefter.
Ammoniumhalten har under försöksperioden varit ≤ 1 g L -1 för båda processerna
(bild 1), vilket är betydligt lägre än de halter som brukar anges som toxiska
(McCarty & McKinney, 1961; Koster & Lettinga, 1984). Det är framför allt det
relativt låga kväveinnehållet i ensilaget tillsammans med en viss spädning med
färskvatten som är orsaken till att ammoniumnivån kunnat hållas under toxiska
nivåer. Nettomineraliseringsgraden av det organiskt kvävet (bild 2) var lägre för
reaktor B i slutet av försöksperioden (ca 18 %) än för reaktor A (ca 30 %). En
förklaring till detta kan vara att mängden bakteriell biomassa (dvs. andelen organiskt
kväve) var något högre i reaktor B, på grund av att denna blandning hade
en optimalare näringssammansättning.
Halten torrsubstans i reaktorerna (bild 3) sjönk i början av försöket på grund av att
ts-halten på det ingående materialet minskades jämfört med tidigare försök. Den
ökning av ts-halten som sker efter dag 70 beror på att den procentuella andelen av
rejektvätska (återförd avvattnad processvätska) minskar i båda processerna (bild 4
och 5). Vid slutet av försöket var ts-halten omkring 9 % i båda reaktorerna (bild 3).
Ammonium-N, g/L
1,2
1
Reaktor A
Reaktor B
0,8
0,6
0,4
0,2
0
0 20 40 60 80 100 120 140
Tid, dagar
Bild 1. Ammoniumhalten i reaktor A och reaktor B.