Ladda ner - Jti

38
Rötrest från rötkammare, april 1997
Torrsubstans i rötrest var 7,6 % av våtvikten. Av denna torrsubstans kommer
ca 56 % från den återförda vätskan (som är fiberfri). Mätning med Brookfieldviskosimeter
gav ekvation 3.
Ekvation 3 τ = 0,9*(du/dy) 0,43
Rötrest från rötkammare, juni 1997
Torrsubstans i rötrest var 9,0 % av våtvikten. Av denna torrsubstans kommer
ca 47 % från den återförda vätskan (som är fiberfri). Mätning med Brookfieldviskosimeter
gav ekvation 4. Bild 15 beskriver laboratorierötkammarens massflöden
under denna period.
Ekvation 4 τ = 3,3*(du/dy) 0,27
Laboratorieprocess, blandning B (reaktor B)
Ensilaget och hushållsavfallet maldes med samma utrustning som för reaktor A.
I bild 5 beskrivs blandningsförhållandet mellan ensilage, hushållsavfall, vatten
och återförd vätska.
Rötrest från rötkammare, april 1997
Torrsubstans i rötrest var 7,2 % av våtvikten. Av denna torrsubstans kommer
ca 50 % från den återförda vätskan (som är fiberfri). Mätning med Brookfieldviskosimeter
gav ekvation 5.
Ekvation 5 τ = 0,52*(du/dy) 0,44
Rötrest från rötkammare, juni 1997
Torrsubstans i rötrest var 9,1 % av våtvikten. Av denna torrsubstans kommer
ca 39 % från den återförda vätskan (som är fiberfri). Mätning med Brookfieldviskosimeter
gav ekvation 6. Bild 16 beskriver laboratorierötkammarens massflöden
under denna period.
Ekvation 6 τ = 4,3*(du/dy) 0,22
Bild 28 visar på de reologiska skillnaderna mellan de olika rötningsförsöken.
Skillnaden kan delas upp i tre olika faktorer:
1) Fiberlängden. Ensilaget som användes under laboratorieförsöket hade en
mindre partikelstorlek än ensilage som användes under pilotförsöket. Därför
ligger kurvorna från ekvation 1 och 2 högre än motsvarande laboratorieprocess
med likartad substratblandning.
2) Koncentrationen fibrer i slammet. Skillnaden mellan kurvorna för ekvation 3
och 4 (samt ekvation 5 och 6), där substratfördelningen mellan ensilage och
hushållsavfall samt partikelstorleken är lika, kan förklaras med antalet fibrer