Ladda ner - Jti

42
Uppvärmningsbehov för substrat vid rötning
Uppvärmningsbehovet, E, för de två substratblandningarna har beräknats enligt
ekvation 7 och redovisas i tabell 11. Specifika värmekapacitiviteten för ett
material x beräknas enligt ekvation 8.
Ekv. 7 E = mx*Cx*(t 1 - t 2 )
Ekv. 8 Cx = (100- TSx)/100*4200+TSx/100*1000 (J kg -1 °C -1 )
mx = materialets massa, (kg)
Cx = specifika värmekapacitiviteten, (J kg -1 °C -1 )
TSx = materialets ts-halt, (% av våtvikt)
t 1 - t 2 = materialets temperaturförändring, (°C)
Tabell 11. Beräknat värmebehov för att värma de olika delsubstraten från 10 till 37°C
utan några värmeförluster under uppvärmningen.
Substrat Blandning A Blandning B
Ensilage kWh d -1 4,3 3,1
Hushållsavfall kWh d -1 1,1 2,3
Återförd vätska kWh d -1 13,4 13,8
Vatten kWh d -1 3,9 3,5
Summa kWh d -1 22,7 22,6
Värmebehov % av biogas 11,6 9,4
Noterbart är att delar av den värmemängd som åtgår för att höja temperaturen
på ensilage och hushållsavfall kan erhållas från den värmeutvecklig man får vid
malningen, se tabell 10 (vid malning av ensilage blir temperaturhöjningen ca 20°C
och vid malning av hushållsavfall ca 4°C, se kapitel ”Malning”). Vidare hade
den återförda vätskan i princip rötningstemperatur direkt efter avvattningen men
den svalnade till omgivningstemperatur innan den återfördes till rötkammaren.
Om man tar hänsyn till detta var värmebehovet bara 12 kWh d -1 då blandning A
rötades och 13 kWh d -1 då blandning B rötades.
Hushållsavfallet hygieniserades vid 70°C. Detta ökade dock ej pilotanläggningens
totala värmebehov för att substraten skulle nå rötningstemperaturen vid 37°C.
Eftersom det hygieniserade materialet (70°C) blandades med ensilage, vätska som
återfördes samt resterande vattenmängd medförde detta att överskottsvärmen i det
hygieniserade materialet (från 70 till 37°C) utnyttjades för att värma de andra substraten
till processtemperaturen vid 37°C.