Entreprenörer

The
Majority Says
THE MAJORITY SAYS
FRÅN VÄNSTER TILL
HÖGER: EMIL BERG,
AXEL ENGSTRÖM,
MATHIAS JONAS-
SON, TIMO KRANTZ,
JONATHAN LENNER-
BRANT OCH HANNA
ANTONSSON.
TEXT: DANIEL ATTERBOM
FOTO: SAMUEL WESTERGREN
Popgruppen The Majority Says från Linköping erövrar Tyskland. Bandet bildades i sin
nuvarande uppsättning hösten 2010 och uppmärksammades stort efter att låten »114«
medverkat i en stor reklamkampanj för Viasat Film, som visades under 2012 i nationell
TV i Skandinavien. Vi pratade med Emil Berg från The Majority Says.
Ni är baserade i Linköping, hur fungerar det
ihop med att åka på turné till Tyskland?
– Det är annorlunda. Det blir mycket
pendlande, även om det är kortare saker vi
ska ned på, som en spelning för promotion.
– Då blir det tolv minuter på scen och två
dagars resa. Det tar extra mycket tid, men
det är en marknad som är bra och aktuell för
oss. Vi tror att det är värt det i längden.
Om ni hade bott i Stockholm hade det varit
ännu längre.
– I alla fall om man bilar ned. Vi ska iväg
på turné och då åker vi minibuss till Tyskland
och turnerar under en vecka.
Varför slår ni just i Tyskland?
– Det började med att vi hade med en låt,
»114«, i en reklamfilm 2012 för Viasat. Den
gick över Skandinavien.
– Oftast när man »pitchar« in musik för
reklam har man möten med en »supervisor«
som säljer in musiken till olika sammanhang.
– Det var ett förlag från Tyskland där och
de hörde låten. Då började vi samarbeta med
det tyska förlaget och de introducerade oss
för skivbolag i Tyskland.
– Warner Music hittade oss och tyckte att
vi var värda att satsas på. Vi jobbar med dem
och vårt svenska skivbolag Queenside.
Ni är inte »big in Japan«, utan stora i Tyskland.
– Precis, skrattar Emil Berg. Vi är inte
stora än, men mer aktuella än i Sverige.
Det är lite annorlunda. Kompisar vill se
vår musikvideo, som finns på olika sajter i
Tyskland, men ingen kan se den i Sverige
innan den kommer på Youtube. Många band
tar sig från till exempel Tyskland och tillbaka
in i Sverige. Det är stor konkurrens i Sverige
med bra artister och låtskrivare. Då måste
man ha något på CV:t.
Har ni idag en större publik i Tyskland än i
Sverige?
– Det är ungefär 50–50, många vet vilka
vi är i Sverige i och med reklamen. Det här
året kommer vi nog att växa mer i Tyskland
än i Sverige, just för att det satsas mer ekonomiskt
och nästan all vår promotion sker i
Tyskland just nu.
Pratar du tyska?
– Nej, faktiskt inte. Man borde ta tag i det.
En av oss har läst tyska i skolan, och han tar
sig fram. Vi funderar på att ta tag i det lite
extra. I våra kretsar har man klarat sig bra
med engelska, men många tyskar kan inte
så bra engelska. Många intervjuer översätts
från engelska till tyska. Senast i tysk TV så
svarade vi på engelska och så översatte de
direkt i TV. Då förstår man att det är många
som inte snappar upp engelskan.
Hur vill du beskriva er musik för dem som
inte hört er?
– (Tänker.) Den frågan är alltid lika svår.
Det är äkta – det är många som grottar ned
sig i klipp eller digitalt. Vi influeras av att
hålla det äkta med riktiga instrument och att
vi sjunger på riktigt. Det är indiepop med
lite rockigare influenser. Vi själva känner oss
spretiga och är öppna för att prova nya saker.
Det är så man överlever, se på David Bowie.
– Eller ta Queen, ingen låt är den andra lik.
Som musiker utövar ni ett slags entreprenörsskap.
– Så är det. Det trodde man inte när man
började spela i band, men det handlar mycket
om att rent ekonomiskt marknadsföra sig
själv och hålla ordning på utlägg och procent
till management och skivbolag. Det blir som
ett litet företag.
Gör ni detta på heltid?
– Nu är det nästan heltid. Vi är alla egenföretagare
med relaterade jobb vid sidan av,
med lite studioverksamhet, låtskrivande och
musikproduktion utanför bandet. n
54