Naturkompaniet 365
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Höstpaddling<br />
Det är dagen efter att Tomas Tranströmer<br />
fick Nobelpriset i litteratur. Jag letar<br />
stressat i bokhyllorna hemma efter<br />
hans namn. Om jag minns rätt har jag<br />
inte bara ett exemplar, utan två, av hans samlade<br />
verk. Gåvor från personer som hoppades att<br />
Tomas Tranströmer skulle bli min väg in i poesin.<br />
Skrev han inte en diktsamling kallad ”Östersjöar”?<br />
Den vore ju perfekt att läsa i fiskeboden där vi ska<br />
övernatta, längst ut i Stockholms södra ytterskärgård.<br />
Om vi nu kommer fram.<br />
Jag tvingas ge upp letandet, det är för bråttom.<br />
Först i morse bestämde vi oss för att paddlingen<br />
skulle bli av. Väderprognoserna hade varit dystra<br />
hela veckan, det varnades för styv kuling. Eller<br />
som den ena kvällstidningen skrev med krigsrubriker:<br />
”Multilågtryck slår mot Sverige”.<br />
Fotografen Henrik Trygg kom med idén för ett<br />
par veckor sedan: vi skulle strunta i att vänta in<br />
bra väder för en höstpaddling, och i stället bara<br />
spika ett datum.<br />
– Jag är less på att ställa in turer. Det är bättre att<br />
vi kör på och anpassar oss efter vädret på plats.<br />
Samtidigt har vi ett väldigt optimistiskt slutmål,<br />
Myggskären i havsbandet nordost om Huvudskär.<br />
Där finns två gamla fiskebodar som i dag fungerar<br />
som övernattningsstugor. Henrik har varit<br />
där tidigare och säger att ”Myggorna” är bland de<br />
vackraste ställena i Stockholms skärgård. Och bodarna<br />
är utrustade med braskaminer, så att vi ska<br />
kunna torka kläder och värma oss.<br />
Myggskärens utsatta läge – vi måste passera<br />
tre stora fjärdar – är både en för- och nackdel.<br />
Fördelen är att vi nog inte behöver trängas med<br />
några andra där.<br />
Nackdelen är förstås att paddlingen dit kan bli<br />
riskfylld. Särskilt den sista biten, passagen över<br />
Huvudskärsfjärden med bara kala klippor och<br />
skär utanför. ”Det är öppet hela vägen bort till<br />
Sandhamn. Blåser det från det hållet, så bildas rena<br />
kanonröret”, sade Henrik när vi drog upp planerna.<br />
Kombinationen ”multilågtryck” och ”kanonrör”<br />
lät inget vidare. Men när vi hördes vid i morse<br />
hade Henrik hittat information från en vågboj<br />
någonstans därute. ”Våghöjden har minskat från<br />
2,7 meter till 2,4 meter. Det dojar ut”, sade han.<br />
Två meter höga vågor har jag aldrig paddlat i –<br />
men om det ”dojar ut” så kanske allt ordnar sig.<br />
Vi bestämde oss för att köra på.<br />
Frågan är nu hur det kommer att gå för Marie.<br />
skid- och friluftskläder. Hon har åkt skidor flera<br />
säsonger i Chamonix i Frankrike och Fernie i<br />
Kanda och klättrar, cyklar och seglar en hel del på<br />
somrarna. Detta berättar hon för mig och Henrik<br />
i bilen på väg till Dalarö, där vi ska ta bilfärjan till<br />
Ornö och fortsätta till öns ostsida.<br />
Jag har bara träffat henne en gång tidigare. Då<br />
nämnde hon att hon vill ut i naturen mer och<br />
gärna hänger med på något reportage. När jag och<br />
Henrik frågade kompisar om de ville följa med<br />
till Myggskären tackade alla nej, tills jag kom att<br />
tänka på Marie som sade ja direkt.<br />
– Jag har aldrig paddlat havskajak, men jag har<br />
surfat mycket. Och jag är uthållig, tillade hon.<br />
Vinden piskar skummet ur vågorna när vi<br />
kommer till färjeläget i Dalarö. När jag kliver ur<br />
bilen för att känna på vinden flyger kapuschongen<br />
av och ansiktet duschas av mikroskopiska vattendroppar<br />
som blåser upp över land.<br />
Tillbaka i bilen läser jag högt från en webbsida<br />
med instruktioner som jag har hittat: ”Om att<br />
paddla i vind och vågor.”<br />
De andra tittar ut genom fönstren utan att säga<br />
något. Jag känner mig som en flygvärdinna som<br />
rabblar säkerhetsföreskrifter innan planet lyfter,<br />
och folk tänker ”Äh, jag orkar inte lyssna. Om vi<br />
störtar är det ju ändå kört.”<br />
När vi har lämnat Kyrkviken på Ornö<br />
och kommit ut på Fjärdlångsfjärden<br />
är vi i sjölä bakom några öar i söder.<br />
Vågorna är drygt halvmeterhöga och<br />
kommer in snett framifrån. Henriks förutsägelse<br />
stämmer, det har börjat mojna. Å andra sidan<br />
har det börjat hällregna. Det rinner in vatten vid<br />
Den 7:e oktober<br />
påbörjas färden i<br />
Kyrkviken på Ornö<br />
och vidare ut mot<br />
havsbandet.<br />
Det är öppet hela vägen bort<br />
till Sandhamn. Blåser det från<br />
det hållet, så bildas rena kanonröret.<br />
Sakta men säkert<br />
Marie Andersson är 34 år och kommer från<br />
Mellerud. Hon pendlar mellan Stockholm och<br />
Borås, där hon utbildar sig till modedesigner med<br />
inriktning mot sport. Vid sidan om utbildningen<br />
driver hon en nätbutik som säljer begagnade<br />
naturkompaniet <strong>365</strong> höst 2012 — 23