Naturkompaniet 365
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Skridskopremiär<br />
Höstens första isar<br />
Många väntar med att ställa sig på skridskor<br />
till efter jul. Då kan man ha missat<br />
flera av de riktigt fina isarna. Skridskoklubbarna<br />
runtom i landet har alla sina<br />
”premiärsjöar”, där man av erfarenhet vet<br />
att isen lägger sig tidigast på höstarna.<br />
Premiärsjöarna är ofta grunda och/eller<br />
högt belägna, då luften blir kallare ju<br />
högre upp man kommer.<br />
För att isen ska börja lägga sig måste<br />
dygnsmedeltemperaturen vara under noll.<br />
Värt att tänka på är också att en sjö fryser<br />
snabbare om den en gång har varit ordentligt<br />
nedkyld. Så även om höstisen smälter<br />
bort kan den lägga sig snabbt igen.<br />
”Frysordningen” runt Stockholm<br />
brukar vara ungefär så här:<br />
• Dammtorpssjön i Nackareservatet.<br />
• Kvarnsjön norr om Lissma på Södertörn.<br />
• Stava Långsjö och Svulten på väg<br />
mot Åkersberga.<br />
• Jälnan och Garnsviken i södra Roslagen.<br />
• Säbysjön i Barkarby.<br />
Andra klassiska premiärsjöar i landet:<br />
• Fyrsjön utanför Linköping.<br />
• Kolmårdssjöar som Svängbågen<br />
utanför Norrköping.<br />
• Tämnaren norr om Uppsala.<br />
• Ånnsjön nära Åre.<br />
• Krankesjön öster om Lund.<br />
klar, bjöd på en vacker botten samt även några<br />
förvånade fiskar som förmodligen undrade vad<br />
vi höll på med. Det undrade i alla fall vi. Men<br />
Kebnekaisemassivet kändes som en magnet, vi<br />
måste bara närmare. Till slut var isen så tunn<br />
att det knappt gick att ta ett enda skär. I stället<br />
stakade vi oss fram riktigt bredbenta för att inte<br />
bryta isen, tills vi insåg att det vi sysslade med<br />
inte längre klassades som skridskoåkning.<br />
Vi vände, och under den långsamma färden<br />
tillbaka utmattades isen lite väl mycket och några<br />
halvplurr var omöjliga att undvika. Eftersom det<br />
var så grunt slapp man bada helt. Väl tillbaka på<br />
den bäriga isen togs några obligatoriska gruppbilder<br />
framför Keb innan vi vandrade åter mot<br />
Nikkaluokta.<br />
Resten av dagen skrinnades på betydligt stabilare<br />
isar nere i dalen, med Kebnekaise i bak grunden.<br />
Vi avslutade med att göra fullmånen sällskap en<br />
stund innan det var dags att nöja sig.<br />
Sista dagen var det sovmorgon, i alla fall enligt<br />
småbarnsföräldern Rickard. I stället för ännu en<br />
dag av osäkra äventyr bestämde vi oss att viga<br />
dagen åt ordentlig skridskoåkning på stabila<br />
isar. Vår skridskovän hade rapporterat att sjön<br />
Kaalasjärvi hade, enligt honom, nästan för tjock<br />
is, vilket lät bra. Vi hade börjat bli lite trötta i armarna<br />
efter allt pikande. Vi parkerade i närheten av<br />
Fjällnäs vid Kaalasjärvis södra spets. Det blev ännu<br />
en lång dags åkning som avslutades i fullmånens<br />
sken. Utöver fantastisk skridskoåkning i ett frostbeklätt<br />
landskap blev vi rätt som det var inropade<br />
till land av en man som ville bjuda på kaffe.<br />
Vanligtvis brukar skridskoåkarens försäsong<br />
bestå av att finkamma nätet efter väderleksrapporter,<br />
satellitbilder och annan information, tills<br />
plötsligt förhållandena ser ut att bli perfekta. Man<br />
lämnar allt annat bakom sig och bara sticker. I det<br />
här fallet gjorde vi i stort sett tvärtom.<br />
När vi klev i land och började gå mot hyrbilen<br />
hade vi åkt 115 kilometer på tolv olika sjöar och<br />
vattendrag. Nöjda konstaterade vi att vi under vår<br />
premiärtur nog hade prickat in den bästa skridskohelgen<br />
på hela säsongen.<br />
Soluppgång över<br />
Kebnekaisemassivet,<br />
med isbelagda Ladtjojaure<br />
i förgrunden.<br />
naturkompaniet <strong>365</strong> höst 2012 — 33
Change language