Skolbibliotekets%20roller%20slutrapport%202013

Denna version föreligger i manuskriptform. Referenser och citat bör hänvisa till förlagsutgåvan, Limberg,
Louise & Lundh, Anna Hampson, red. (2013). Skolbibliotekets roller i förändrade landskap. Lund: BTJ Förlag.
nätverk där både praktiker och forskare (eller personer som undervisar om forskning) deltar.
Kungliga bibliotekets expertgrupper utgör ett annat forum för möten mellan forskare och
praktiker. Vid flera universitet och högskolor ges kontinuerligt skolbibliotekskurser. Under
2013 ges på Högskolan i Borås exempelvis Skolbibliotek, informationssökning och lärande
och Skolbibliotek, IKT och nya medier och vid Linköpings universitet ges kursen
Skolbibliotekets roll – undervisning på vetenskaplig grund. På flera håll i landet arrangeras
regelbundet träffar såsom Forskning och fika (Kultur i Väst), Vetenskap för profession –
forskare möter praktiker (Svensk förening för informationsspecialister, Chalmers bibliotek
och Institutionen Biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan) och Alltid på
en onsdag (Regionbibliotek Stockholm) för att nämna några exempel. Trenden verkar vara att
arenorna blir alltfler och samarbetet mer upparbetat med tiden.
De kulturella skillnaderna som finns mellan forskare och yrkesverksamma bibliotekarier, ett
annat av de glapp som nämns i artikeln av Haddow och Klobas (2004), kan nyanseras i ljuset
av att de personer som har studerat biblioteks- och informationsvetenskap sedan 1993
regelbundet i sin utbildning har sökt fram, tagit del av, diskuterat och presenterat forskning.
De har också provat på att använda forskningsmetoder i samband med projektuppgifter och
uppsatsarbete. Många praktiker har därmed kunskaper och redskap för att förstå forskning
och att själva göra undersökningar på biblioteken. Dessutom har många biblioteksforskare,
nationellt såväl som internationellt, själva en bakgrund som yrkesverksamma bibliotekarier.
Ett annat av de glapp som framförts är att terminologi utgör ett hinder. Att terminologi skiljer
sig mellan bibliotekspraktik och forskningspraktik är inte särskilt märkligt. Därför blir det
intressant när begrepp glider mellan den ena och den andra praktiken. För skolbibliotekens
verksamhet är begrepp som informationssökning och informationskompetens centrala. Julien
och Williamson (2011) påpekar att informationssökning är ett grundläggande begrepp inom
biblioteks- och informationsvetenskaplig forskning, medan informationskompetens främst har
sitt ursprung i bibliotekspraktiken. När forskning om informationskompetens ökar förändras
förståelsen för begreppet. Pilerot och Hedman (2009) menar att tidiga texter om
informationskompetens ofta handlade om hur bibliotekarier praktiskt skulle agera för att öka
vissa användargruppers informationskompetens eller att det var politiska texter där
informationskompetens framhölls för att stärka demokratiska värden (s. 8).
Forskningsbaserade texter utforskar andra aspekter av informationskompetens (se kapitel 5,
denna volym). En sådan pendling av begrepp mellan olika praktiker främjar utveckling. En
annan aspekt som vi i Sverige har att förhålla oss till har att göra med språk och översättning,
i de flesta fall från engelska till svenska. Översättningen av exempelvis information literacy
till informationskompetens är inte självklar. Ibland lyder översättningen
informationslitteracitet (se Sundin 2012) eller informationskunnighet (se boken Medie- och
informationskunnighet i nätverkssamhället, Carlsson 2013), beroende på sammanhang.
Ett annat av de glapp som Haddow och Klobas (2004) beskriver handlar om att
yrkesverksamma inte publicerar sig. Här finns skillnader mellan länder. Om vi jämför
exempelvis USA och Sverige så finns en annan tradition i USA av publicering och antalet
bibliotekstidskrifter av och för bibliotekarier är stort. I Sverige saknas ofta dokumentation av
utvecklingsarbete på bibliotek, eller åtminstone är den blygsam. En undersökning av 283
projektbeskrivningar mellan 2005-2009 visar att dokumentationen i många fall är
knapphändig, att den är spretig, att den är svårtillgänglig och ofta inriktad på att redovisa
vilka aktiviteter man ägnat sig åt i projektet, snarare än en kritisk diskussion av vad man lärt
sig och hur man ska fortsätta utvecklingsarbetet (Gärdén, Michnik & Nowé Hedvall 2010, se
också Sandin 2011). En analys av yrkesverksammas publicering visar att hinder för att