FÃ¶rdjupning av befintlig farled till Hargshamn - LÃ¤nsstyrelserna

Raggsträfse i norra Kalmar län 

Eftersök och återinventering av grunda vikar 2012

Raggsträfse i norra Kalmar län 

Författare: Gustav Johansson & Anna Gustafsson 

2013-02-13 

Rapport 2013:XX 

Naturvatten i Roslagen AB i samarbete med Hydrophyta Ekologikonsult 

Norr Malma 4201 

761 73 Norrtälje 

0176 – 22 90 65 

Raggsträfse i norra Kalmar län Sidan 2 av 62 

www.naturvatten.se

SAMMANFATTNING ...................................................................................................... 5 

INLEDNING .................................................................................................................... 6 

Artbeskrivning och förväxlingsrisker ........................................................................................... 7 

METODER ...................................................................................................................... 8 

Urval av lokaler .......................................................................................................................... 8 

Inventeringsmetodik ................................................................................................................... 8 

Artbestämning och belägg ......................................................................................................... 9 

Resultatredovisning ................................................................................................................... 9 

SAMMANFATTANDE RESULTAT .............................................................................. 10 

Fynd av raggsträfse ................................................................................................................. 10 

Raggsträfsets status ................................................................................................................ 13 

Hotbilder och rekommendationer ............................................................................................. 14 

Övrig undervattenvegetation .................................................................................................... 15 

DELOMRÅDE 1 - SV STORA ASKÖ ........................................................................... 17 

Lilla och Stora Torögloet .......................................................................................................... 17 

Norraglo och Skurklev .............................................................................................................. 18 

Askösundet - Båtsviken, Sänkviken samt området mellan Högholmen och Baggholmen ......... 21 

DELOMRÅDE 2 – BREDVIKEN ................................................................................... 23 

Bredviken ................................................................................................................................. 23 

DELOMRÅDE 3 – NORDVÄSTRA BERGHOLMSFJÄRDEN ..................................... 26 

Uknö glo .................................................................................................................................. 26 

Boflagen .................................................................................................................................. 27 

Långviken ................................................................................................................................ 29 

DELOMRÅDE 4 - ÖRSERUMSVIKEN ......................................................................... 31 

DELOMRÅDE 5 - ÖSTRA SKÄLÖ GLO OCH BRESFJÄRDEN ................................. 33 

Östra Skälö glo ........................................................................................................................ 33 


www.naturvatten.se

Bresfjärden .............................................................................................................................. 36 

DELOMRÅDE 6 - FLÄSKÖSKÄRGÅRDEN ................................................................ 38 

Djupeskaft ................................................................................................................................ 39 

Hemfjärden .............................................................................................................................. 41 

Björkskärsglo ........................................................................................................................... 42 

Klintsundet ............................................................................................................................... 42 

DELOMRÅDE 7 - EKÖ-VIRBOOMRÅDET .................................................................. 44 

Fägloet ..................................................................................................................................... 44 

Äspflagen ................................................................................................................................. 46 

Tvavarp .................................................................................................................................... 47 

Dalsvarp .................................................................................................................................. 47 

Kojflagen .................................................................................................................................. 48 

Fittjö glo ................................................................................................................................... 50 

Mickelsfjärd .............................................................................................................................. 50 

Viken öster om Mickelsfjärd ..................................................................................................... 51 

Gruvflagen ............................................................................................................................... 52 

Sundet mellan Björkskär och Långe holmen ............................................................................ 53 

DELOMRÅDE 8 - STORA SALTVIKEN ....................................................................... 55 

Stora Saltviken ......................................................................................................................... 55 

DELOMRÅDE 9 - SJÖBODVIKEN OCH BORGEFJÄRD ............................................ 56 

Sjöbodviken och Borgefjärd ..................................................................................................... 57 

DELOMRÅDE 10 - SMÄLTEVIK .................................................................................. 59 

Smältevik ................................................................................................................................. 59 

REFERENSER ............................................................................................................. 62 


www.naturvatten.se

Sammanfattning 

Raggsträfse (Chara horrida) är en kransalgsart som endast förekommer i 

brackvatten och troligen är endemisk för Östersjön. Arten är fridlyst och 

klassificeras i den svenska rödlistan som nära hotad, och omfattas även av 

ett nationellt åtgärdsprogram som syftar till artens bevarande. 

Föreliggande rapport redovisar resultat av riktade eftersök av raggsträfse i 

de norra delarna av Kalmar län. Undersökningen syftade till att hitta nya 

lokaler för arten och samtidigt öka den generella kunskapen om 

undervattensmiljöerna i områdets grunda vikar. Inventeringen utfördes av 

Naturvatten AB och Hydrophyta på uppdrag av Länsstyrelsen i Kalmar 

län. 

Raggsträfse påträffades vid totalt nio lokaler. Sex av dessa låg i länets 

allra nordligaste del och alltså relativt nära de tidigare kända lokalerna i 

södra Östergötlands län. Övriga tre fyndlokaler låg i den södra delen av 

undersökningsområdet. Den rikaste var Bresfjärden på Västra Eknö. Här 

växte den eftersökta arten bitvis mattbildande i det klara vattnet. De 

djupast påträffade plantorna hittades på nästan två meters djup centralt i 

viken. Vid den tidigare kända lokalen i Östra Skälö glo har raggsträfsepopulationen 

uppenbarligen kollapsat. Här noterades endast ett fåtal 

solitära, småvuxna plantor. Eventuell återkolonisering av denna lokal bör 

följas upp. Den sydligaste raggsträfselokalen som upptäcktes är en liten 

vik mellan Brännö och Åskeholmen strax väster om Fläskö. Raggsträfset 

växte här som enstaka plantor. 

Med undantag för Östra Skälö glo bedömdes raggsträfsepopulationerna 

vara livskraftiga och vid god status. Vid fyra lokaler var det särskilt gott 

om övergångsformer mot de likartade kransalgsarterna grön- och 

långsträfse, och många av raggsträfseplantorna var relativt smala och av 

mindre tydlig artkaraktär. I dessa områden bedömdes status vara tämligen 

god. 

Rapporten redovisar hot och rekommendationer för samtliga fyndlokaler. 

Generella rekommendationer i områden med raggsträfse är att i möjligaste 

mån reducera tillförsel av näring från land. Muddringar bör inte tillåtas 

eller bör omges av mycket strikta restriktioner. Båttrafiken bör regleras så 

långt möjligt med väl utmärkta leder för att styra trafiken bort från 

känsliga områden samt hastighetsbegränsas vid behov. 


www.naturvatten.se

Inledning 

Raggsträfse (Chara horrida) är en kransalgsart som endast förekommer i 

brackvatten och troligen är endemisk för Östersjön, det vill säga är unikt 

förekommande i detta område. Förutom i Sverige har den påträffats i 

Finland, Estland, Tyskland och Danmark. Fynd har även rapporterats från 

Frankrike, Nederländerna och Storbritannien men dessa är sannolikt inte 

korrekt bestämda. Arten är fridlyst och klassificeras i den svenska 

rödlistan som nära hotad (Gärdenfors 2010). Raggsträfse omfattas även av 

ett nationellt åtgärdsprogram som syftar till artens bevarande (Blindow 

2009). 

Raggsträfse hör till de tämligen storvuxna arter som framförallt växer i 

grunda vind- och vågskyddade vikar vars mjukbottnar ofta täcks av täta 

kransalgsängar. Denna vegetationstyp är känslig för övergödningseffekter 

som grumligare vatten och ökad tillväxt av trådalger och även för 

störningar i form av båttrafik, muddringar och annan exploatering. I 

Tyskland och Danmark har raggsträfset försvunnit från många tidigare 

lokaler, huvudsakligen på grund av exploatering och förstörd livsmiljö 

(Blümel 2003). Det samma tycks gälla även för den svenska kusten där 

arten försvunnit från eller uppvisar en kraftig tillbakagång i tidigare kända 

lokaler som är tydligt påverkade av människan. 

Artens svenska utbredning sträcker sig från västra Blekinge till norra 

Uppland, inklusive Öland och Gotland, och omfattar ett sjuttiotal kända 

lokaler upp till gränsen mot Stockholms län. De senaste årens relativt 

intensiva inventeringsarbete, både inom Natura 2000 och inom 

Åtgärdsprogrammet för hotade kransalger, har resulterat i att antalet kända 

lokaler ökat rejält, särskilt i Blekinge, Östergötlands och Södermanlands 

län. Med anledning av detta klassas raggsträfse inte längre som sårbar i 

rödlistan. I Stockholms län är fynden dock förvånansvärt få med tanke på 

den stora mängd lämpliga miljöer som besökts. Troligen beror detta i 

huvudsak på att många av vikarna är utsatta för en lokal mänsklig 

påverkan. En lucka i utbredningen syns också i Kalmar län varifrån endast 

en handfull fynd finns rapporterade sedan tidigare. 

Föreliggande rapport redovisar resultat av riktade eftersök av raggsträfse i 

de norra delarna av Kalmar län. Undersökningen syftade till att hitta nya 

lokaler för arten och samtidigt öka den generella kunskapen om 

undervattensmiljöerna i områdets grunda vikar. Inventeringen utfördes på 

uppdrag av Länsstyrelsen i Kalmar län. 


www.naturvatten.se

Artbeskrivning och förväxlingsrisker 

Raggsträfset är den taggigaste av de kransalger som förekommer i 

Östersjön och storvuxna exemplar med tydliga karaktärer är 

omisskännliga. Det vetenskapliga artepitetet kommer från latinets 

horridus som betyder skräckinjagande eller förskräcklig. Taggarna sitter i 

knippen på stammen och taggar som är längre än stamdiametern är 

vanliga, särskilt i plantans övre delar. Raggsträfse är den enda art som har 

fler än två rader svepeceller (de taggkransar som sitter direkt under 

grenkransarna) och svepecellerna ger också ett oordnat intryck. Plantorna 

är vanligen några decimeter höga men i vikar med tät, högvuxen 

kransalgsvegetation kan de bli närmare en meter. Raggsträfset övervintrar 

troligen huvudsakligen med hjälp av flercelliga bulbiller (stärkelselager) 

som sitter runt de rotliknande rhizoiderna. Vid gynnsamma förhållanden 

kan antagligen också gröna plantor i reducerad form stå kvar över vintern. 

Raggsträfse kan förväxlas med grönsträfse (Chara baltica) som dock har 

två välordnade rader svepeceller och i regel enstaka taggar som är kortare 

än stamdiametern. En storvuxen, vanligen ljusare grön varietet av 

grönsträfse med långa kransgrenar går under benämningen Chara baltica 

var. liljebladii. Ibland urskiljs denna varietet som en egen art med det 

svenska namnet ”långsträfse” (Chara liljebladii). Det är framförallt 

långsträfset som förekommer i de grunda våg- och vindskyddade 

mjukbottenvikar där raggsträfset trivs, medan ren grönsträfse ofta växer 

något mer exponerat alternativt djupare. Avgränsningarna inom komplexet 

baltica-horrida-liljebladii är inte helt utredda och övergångsformer 

förekommer ofta. De genetiska studier som utförts har inte kunnat 

särskilja arterna (Boegle m.fl. 2010). Späda raggsträfseplantor kan även 

förväxlas med kraftiga exemplar av hårsträfse (Chara canescens). Vid en 

närmare titt syns dock att hårsträfset endast har lika många barkcellsrader 

som grenar medan raggsträfset har dubbelt så många. Enklast ses detta på 

att hårsträfset har taggar på varje cellrad medan raggsträfset endast har 

taggar på varannan. 

Exemplaret till vänster har endast någon enstaka extra tagg mellan de två raderna svepeceller och taggarna på 

huvudstammen är för korta för att vara raggsträfse. De flesta av taggarna på stammen sitter dock i grupper och på en 

sådan här planta bör man söka igenom flera toppar innan man bedömer den som en övergångsform. Plantan till 

höger är en äkta raggsträfse med mängder av taggar i svepet och långa taggar i grupper på huvudstammen. 


www.naturvatten.se

Metoder 

Urval av lokaler 

Inventeringarna utfördes i områden som valts ut av 

Länsstyrelsen i Kalmar län. Före fältbesöken konsulterades 

rapporten ”Inventering av lek- och uppväxtområden för 

Kalmar läns kustbestånd av gädda och abborre 2002/2003 

– med inriktning på grunda havsmiljöer” (Borger 2003) 

som är en gedigen översiktlig genomgång av de flesta 

intressanta grunda miljöer i länet. Även satellitbilder 

studerades för att få ett begrepp om var de lämpligaste 

raggsträfselokalerna skulle kunna finnas. I fält styrdes 

sedan eftersöket av vad som erfarenhetsmässigt föreföll 

vara de lämpligaste områdena. Således valdes till exempel 

alltför djupa eller vågexponerade lokaler bort. 

Översiktskartan, se figur 1, visar lokalernas fördelning på 

tio delområden vilka redovisas som separata kartor i 

resultatdelen. 

Inventeringsmetodik 

Figur 1. Norra Kalmar läns kust med 

de olika delområdena: 1 SV Stora 

Askö, 2 Bredviken, 3 Nordvästra Bergholmsfjärden, 

4 Örserumsviken, 5 

Östra Skälö glo och Bresfjärden, 6 

Fläsköskärgården, 7 Ekö-Virboområdet, 

8 Stora Saltviken, 9 Sjöbodviken 

och Borgefjärd samt 10 Smältevik. 

I många fall var vattnet så pass grunt och klart att eftersök 

kunde ske direkt från båten. Med hjälp av vattenkikare och 

en långskaftad kratta undersöktes intressanta bottenytor. 

Vid varje krattdrag eller annan observation togs en 

waypoint. Inventeringsinsatsen har varierat beroende på de 

olika områdenas karaktär och lämplighet som 

raggsträfsehabitat. Områden med sämre sikt, vanligen på 

grund av att vattnet varit djupare, har ofta tätare punkter i 

kartorna medan grundare områden, där sannolikheten att 

stöta på raggsträfse är större, har färre punkter eftersom 

man ofta kan artbestämma direkt från båten. Observerade 

arter och trådalgsmängder har angivits i klasser enligt 

basinventeringsmanualen för grunda marina miljöer 

(Persson och Johansson 2007), se tabell 1 och 2. Djupen 

mättes med båtens ekolod eller med krattskaftet. I områden 

med tät undervattenvegetation läser ekolodet ibland mot 

vegetationsytan istället för mot botten och vissa djup kan 

därför ha underskattats. Vid fynd av raggsträfse 

kontrollerades alltid djupet manuellt. 


www.naturvatten.se

Tabell 1. Täckningsgradsskala för vegetationen mellan rutorna vid inventering av grunda mjukbottnar enligt 

Basinventeringsmanual (Persson och Johansson 2007). 

Klass 

Beskrivning 

4 "dominerande" (mer än 60-70 %) 

3 "vanlig" (ca 20 till 60-70 %) 

2 "sparsam", "ganska vanlig" (ca 5 till 20 %) 

1 enstaka exemplar (upp till ca 5 % täckning) 

Tabell 2. Täckningsgradsskala för trådalger i och mellan rutorna vid inventering av grunda mjukbottnar enligt 

Basinventeringsmanual (Persson och Johansson 2007). 

Klass 

Beskrivning 

4 "Kvävande", underliggande vegetation måste grävas fram och ser ut att 

må dåligt av täcket, alternativt bar botten med tät sammanhängande 

trådalgsmatta 

3 Kraftig trådalgspåväxt men underliggande vegetation ser frisk ut 

2 Tydliga (> femkronorsstora) ansamlingar av trådar 

1 Nästan alla rutor där vegetationen ser ren ut (där finns alltid trådar) 

0 Används nästan uteslutande för bar gyttjebotten där man kontrollerat 

med fingret att trådalger inte förekommer 

Artbestämning och belägg 

Material för säker artidentifikation av raggsträfse samlades in från aktuella 

lokaler. Detta material har gåtts igenom och i vissa fall fotograferats under 

stereolupp. Fynden har även fotograferats i fält över eller under vattnet. 

Belägg för det flesta fynd kommer att levereras till Fytoteket i Uppsala. 

Övrig artbestämning har huvudsakligen gjorts i fält och till exempel sterila 

Ruppia-plantor har endast bestämts till släktesnivå eftersom endast blomoch 

frökaraktärer krävs för säker artbestämning. Baserat på författarnas 

erfarenhet är dock det mesta av Ruppia-materialet, särskilt från de mer 

öppna områdena, med stor sannolikhet skruvnating (Ruppia cirrhosa). 

Obestämd Ruppia anges som ”nating” i resultatdelen. Materialet av 

Aphanothece stagnina har artbestämts av Roland Bengtsson, Mikroalg. 

Resultatredovisning 

Resultat av inventeringen redovisas framförallt i form av föreliggande 

rapport. Resultatdelens indelning i områden följer delvis Borger (2003). I 

Borgers rapport är objekten numrerade kommunvis och i förekommande 


www.naturvatten.se

fall anges denna objektnumrering även i föreliggande arbete. 

Delområdeskartor i resultatdelen redovisar undersökta lokaler och 

punkter. Alla namn på dessa kartor har hämtats från gamla Ekonomiska 

kartan. Områden som inte kunde besökas med båt saknar waypoints och 

har istället ringats in på kartorna. För vissa vikar där båten inte kom in 

(t.ex. Lilla Torögloet) har representativa positioner hämtats från 

satellitbilden i Eniro.se. 

Alla fynd av raggsträfse har rapporterats till Artportalen med exakt 

position och en noggrannhet på 10 m. Övriga arter har, i de fall arterna 

varit mycket allmänna, rapporterats centralt i utbredningsområdena med 

en lägre noggrannhet (oftast 100 m). Enstaka fynd av vanligare arter har 

dock rapporterats med exakt position och en noggrannhet på 10 m. 

Rådata från de översiktliga inventeringarna har levererats till 

Länsstyrelsen i en excelfil. Data från transektinventeringarna enligt 

Basinventeringsmetod har levererats inlagda i Accessbasen ”Grunda”. 

Sammanfattande resultat 

Fynd av raggsträfse 

Raggsträfse påträffades vid totalt nio lokaler i de delar av norra Kalmar 

län som var föremål för föreliggande undersökning. Sex av dessa lokaler 

låg i länets allra nordligaste del och alltså relativt nära de tidigare kända 

lokalerna i södra Östergötlands län, se figur 2. I området sydväst om Stora 

Askö växte raggsträfset frodigt huvudsakligen insprängt i täta mattor av 

rödsträfse. Arten var här morfologiskt väl skild från den grönsträfse av 

varieteten liljebladii (långsträfse) som också var relativt vanlig på dessa 

lokaler. Här förekom alltså inga mellanformer vilket det däremot gjorde i 

Boflagen och Långviken, de två vikarna utanför Uknö glo, där 

mellanformer var vanligare än rent raggsträfse. 


www.naturvatten.se

Loftahammar 

Gamleby 

Figur 2. Lokaler där raggsträfse påträffades i den nordligaste delen av Kalmar län i föreliggande studie (röda 

stjärnor). De nordvästra lokalerna ligger i områdena SV Stora Askö och Bredviken och de sydvästra i nordvästra 

Bergsholmsfjärden. 

I Norraglo växte raggsträfse i fin kondition (de täta plantorna med hopslagna grenar i toppen) främst insprängda i 

mattor av rödsträfse. Här och var syns också glesa, långgreniga plantor av tydlig långsträfse (Chara baltica var. 

liljebladii). 

I den södra delen av undersökningsområdet påträffades raggsträfse vid tre 

lokaler, se figur 3. Den rikaste var Bresfjärden på Västra Eknö. Här växte 

arten fläckvis mattbildande i det klara vattnet och dessutom insprängd i 

mattor av grön- och rödsträfse. De djupast påträffade plantorna växte på 

nästan två meters djup centralt i viken. Överhuvudtaget var detta en 


www.naturvatten.se

Skälö 

V Eknö 

mycket vacker vik och ytan lämpligt habitat för 

raggsträfse uppgår till åtminstone 6 ha. 

Vid den tidigare kända lokalen i Östra Skälö glo har 

raggsträfsepopulationen uppenbarligen kollapsat. Enligt 

Markus Nord på Naturum i Västervik har det under de 

senaste åren förekommit en äng huvudsakligen 

bestående av raggsträfse centralt i viken. Vid fältbesöket 

2012 dominerades de lämpliga ytorna helt av havsnajas 

och endast ett fåtal solitära, småvuxna plantor 

raggsträfse påträffades efter idogt letande. Eventuell 

återkolonisering på denna lokal bör följas upp. 

Den sydligaste raggsträfselokalen som upptäcktes i 

föreliggande studie är en liten vik mellan Brännö och 

Åskeholmen strax väster om Fläskö. Raggsträfset växte 

här som enstaka plantor tillsammans med grönsträfse 

samt rikligt med övergångsformer. 

Simpevarp 

Figeholm 

Figur 3. Lokaler där raggsträfse påträffades i den södra delen av 

undersökningsområdet i föreliggande studie (röda stjärnor). De norra 

lokalerna är Östra Skälö glo respektive Bresfjärden och den södra 

viken mellan Brännö och Åskeholmen 

I det pressade materialet syns tydligt skillnaden mellan en decimeterhög raggsträfseplanta från Östra Skälö glo 

jämfört med ett yvigt och välväxt exemplar från Bredviken där de längsta skotten närmar sig sex decimeter. 


www.naturvatten.se

Raggsträfsets status 

På de flesta lokaler där raggsträfse förekom verkade populationerna vara 

livskraftiga med undantag för Östra Skälö glo där det är uppenbart att en 

kollaps inträffat. I de fall det är särskilt gott om övergångsformer mot 

grön- och långsträfse, i föreliggande studie lokalerna Boflagen, Långviken 

och Viken mellan Brännö och Åskeholmen, är det vanligt plantorna är 

relativt smala och material som bedöms som ren raggsträfse har ofta 

mindre tydliga karaktärer. Detta har uttryckts som ”tämligen god” status i 

tabell 3 som sammanfattar fynden av raggsträfse i norra Kalmar län 2012. 

Fertiliteten hos materialet var genomgående låg bortsett möjligen för 

Viken mellan Brännö och Åskeholmen. Sannolikt övervintrar raggsträfset 

med underjordiska delar, alternativt som kraftigt reducerade gröna plantor 

och det är oklart hur viktig den sexuella reproduktionen är för att 

upprätthålla de lokala populationerna. 

Raggsträfset växte nästan uteslutande i relativt vind- och vågskyddade 

miljöer på mycket mjuka bottnar. Arten påträffades som djupast på 

närmare två meter i Bresfjärden men de flesta fynden gjordes runt en 

meters djup. De vanligaste följearterna var röd- och grönsträfse samt 

havsnajas följt av hårsträfse, borstnate, hårnating och axslinga. 

Tabell 3. Lokaler där raggsträfse påträffats i föreliggande studie med uppgift om antal, kondition, mattbildning och om 

där fanns övergångsformer mot grön- och långsträfse. 

Område Uppskattat antal Kondition 

Norraglo Åtminstone 10 000 God 

Skuruklev Något hundratal God 

Båtsviken Något hundratal God 

Bredviken Åtminstone 10 000 God x 

Mattbildning 

Övergångsformer 

Boflagen Understiger troligen 100 Tämligen god x 

Långviken Antagligen upp emot 1000 Tämligen god x 1 x 

Tämligen 

Östra Skälö glo Endast något hundratal 

dålig 

Bresfjärden Flera tiotusental God x x 

Viken mellan Brännö 

och Åskeholmen Några hundratal Tämligen god x 

1) Mattorna bestod här huvudsakligen av övergångsformer. 


www.naturvatten.se

Hotbilder och rekommendationer 

Belagda hot mot raggsträfse uppges i Åtgärdsprogrammet (Blindow 2009) 

främst vara övergödning med konsekvenser som ökad mängd trådalger 

och sämre ljusgenomsläpplighet i vattnet. Högst sannolika hot är 

muddringar och båttrafik. Muddringar ger dels en direkt grumling men 

vanligen även ett kraftigt ökat läckage av näringsämnen från de frilagda 

bottenytorna. Båttrafik har visats ha en starkt negativ effekt på exempelvis 

rödsträfse eftersom den ökade grumlingen leder till ökad längdtillväxt 

medan turbulent vatten (t.ex. från båttrafik) ger mer kompakta plantor och 

plantorna kommer alltså i kläm mellan två faktorer som kräver motsatt 

ekologisk respons (Blindow 2009). 

Generella rekommendationer i områden med raggsträfse är att i möjligaste 

mån reducera tillförsel av näring från land. Muddringar bör inte tillåtas 

eller bör omges av mycket strikta restriktioner. Båttrafiken bör regleras så 

långt möjligt med väl utmärkta leder för att styra trafiken bort från 

känsliga områden samt hastighetsbegränsas vid behov. Vår erfarenhet är 

att det ofta är lätt att ta upp frågor om hänsynsfull båtkörning med 

närboende om man samtidigt kan visa att en hotad art faktiskt finns i 

närmiljön och att det redan nu verkar som om trafiken styrts rätt och idkas 

med försiktighet. 

I föreliggande undersökning var det endast populationen i Östra Skälö glo 

som kunde betraktas som hotad av mänskliga aktiviteter. Något av en 

ödets ironi är att denna lokal är det enda fall där en hotad kransalg använts 

i domstol för att förhindra muddring (Dom 2010-11-16, mål nr M 4272- 

09, Växjö Tingsrätt). En dom baserad på resultat från 2012 års 

inventeringar hade möjligen inte fått samma utgång, men vid tidpunkten 

för rättegången var de tidigare raggsträfseängarna lyckligtvis redan kända. 

Särskilda hot mot de enskilda objekten återfinns i texter under respektive 

lokal. En sammanfattning av rekommendationer för att motverka hoten 

ges i tabell 4. I alla lägen gäller att muddring bör undvikas. 


www.naturvatten.se

Tabell 4. Rekommendationer för att motverka hot mot raggsträfset vid de enskilda fyndlokalerna. Muddring bör 

undvikas på alla lokaler. 

Lokal 

Norraglo och Skuruklev 

Båtsviken 

Bredviken 

Boflagen 

Långviken 

Östra Skälö glo 

Bresfjärden 

Viken mellan Brännö och 

Åskeholmen 

Rekommendationer 

Se till att leden är väl utmärkt och att båttrafik undviks i 

övriga områden. 

Information till närboende. 

Undersök och begränsa eventuell påverkan i form av 

näringsrik tillrinning från bondgården i norr. 

Tillåt inga bryggor annat än möjligen i vikens 

mynningsområde. 

Nyexploatering av strandområden bör betraktas restriktivt. 

Skarpa restriktioner vid eventuellt underhåll av kanalen 

till Uknö glo. 

Brygganläggning bör inte tillåtas i viken. 

Se till att leden är väl utmärkt och att båttrafik undviks i 

övriga områden. 

Se till att avloppen i tillrinningsområdet har god status. 

Undvik gödsling av gräsmattor. 

Ingen dikesrensning. 

Infiltration av avrinningen från hårdgjorda ytor. 

Inget upplag av snömassor som avvattnas till viken. 

Skarpa restriktioner vid eventuellt underhåll av kanalen. 

Inga hot identifierades och inga rekommendationer 

lämnas därför. 

Övrig undervattenvegetation 

Förutom raggsträfse räknades totalt 25 taxa av undervattensvegetation in 

under inventeringarna, se tabell 5. Havsnajas och borstnate var de klart 

vanligaste arterna med fynd i mer än dubbelt så många punkter som de 

nästföljande arterna axslinga och rödsträfse. Inga övriga rödlistade eller 

direkt sällsynta arter påträffades och merparten skulle kunna räknas som 

normala följearter till raggsträfset. Brunalgen gyllenskägg finns sällan 

med i de dykinventeringar som görs inom miljöövervakningen men anses 

ändå inte särskilt ovanlig. Noterbart är att de tre fynd som gjordes i föreliggande 

studie alla är från smala sund i de undersökta skärgårdsområdena, 

det vill säga områden där dyktransekter sällan placeras. Övriga 

trådalger som bl.a. förekom som påväxt på annan undervattensvegetation 

artbestämdes eller noterades inte annat än som en täckningsgradklass. 

Nämnvärda är dock de fynd som gjordes av stora, sjöhjortronliknande 

kolonier av cyanobakterien Aphanothece stagnina (artbestämd av Roland 

Bengtsson, Mikroalg). Detta är en sötvattensart som antagligen är 

förbisedd i Östersjön 


www.naturvatten.se

Tabell 5. TaxonID enligt Svensk taxonomisk databas (Dyntaxa), vetenskapligt namn och svenskt namn på 

undervattensvegetation som påträffades i föreliggande studie. 

TaxonID Vetenskapligt namn Svenskt namn 

Kransalger 

225236 Chara aspera Borststräfse 

322 Chara baltica Grönsträfse 

235059 Chara baltica var. liljebladii Långsträfse 

325 Chara canescens Hårsträfse 

225244 Chara globularis Skörsträfse 

329 Chara horrida Raggsträfse 

334 Chara tomentosa Rödsträfse 

Övriga makroalger 

232750 Chorda filum Sudare 

232658 Dictyosiphon chordaria Gyllenskägg 

232759 Fucus vesiculosus Blåstång 

Kärlväxter 

222389 Ceratophyllum demersum Hornsärv 

219572 Lemna trisulca Korsandmat 

223346 Myriophyllum sibiricum Knoppslinga 

223347 Myriophyllum spicatum Axslinga 

219579 Najas marina Havsnajas 

221733 Nymphaea alba Vit näckros 

219594 Stuckenia pectinata Borstnate 

219595 Potamogeton perfoliatus Ålnate 

219598 Potamogeton pusillus Spädnate 

222893 Ranunculus circinatus Hjulmöja 

224928 Ranunculus peltatus ssp. baudotii Vitstjälksmöja 

1005573 Ruppia sp. Natingar 

219603 Ruppia cirrhosa Skruvnating 

219604 Ruppia maritima Hårnating 

223535 Zannichellia major Storärv 

219614 Zannichellia palustris Hårsärv 


www.naturvatten.se

Delområde 1 - SV Stora Askö 

Lokalerna Lilla och Stora Torögloet, Norraglo och Skurklev som 

presenteras nedan ingår i det som av Borger (2003) kallas Lilla Askökomplexet 

och har beteckningen v4. De tre lokalerna i Askösundet - 

Båtsviken, Sänkviken och viken mellan Baggholmen och Högholmen - 

omfattades inte av Borgers inventeringar. 

Lilla 

Torögloet 

Båtsviken 

Stora Torögloet 

Sänkviken 

Skurklev 

Baggholmen 

Norraglo 

N 

0 500 

Meter 

Högholmen 

Delområde 1 - SV Stora Askö. Inventeringen omfattade lokalerna Lilla och Stora Torögloet, Norraglo, Skurklev, 

Båtsviken, Sänkviken och viken mellan Baggholmen och Högholmen. 

Lilla och Stora Torögloet 

Generell beskrivning 

Lilla Torögloet är ett mycket väl skyddat vatten som står i förbindelse med 

utanförliggande vik genom en cirka 30 meter lång grävd kanal. Över 

kanalen sträcker sig en gångbro i trä. Större delen av gloet är mycket grunt 

med djup under en halv meter. Närmast mynningen finns vissa partier där 

djupet närmar sig en meter och bottnarna är genomgående mjuka. Gloet 

inventerades den 14 september. 


www.naturvatten.se

Omgivningarna utgörs av skog, hällmarker och våtmark. Huvuddelen av 

stränderna kantas av täta vassar och hällar finns endast längs en kortare 

sträcka i gloets norra del samt i anslutning till kanalen. Utöver bron, den 

muddrade kanalen och muddermassor i säckar längs denna sågs inga 

tecken på fysisk exploatering. 

Den muddrade kanalen in till Lilla Torögloet och det grunda vasskantade gloet sett från land 

Undervattensvegetation 

Lilla Torögloet inventerades översiktligt genom snorkling. I de inre 

delarna växte havsnajas i hög täckningsgrad och bitvis mattbildande 

bestånd. Här förekom också sparsamt med borststräfse och enstaka 

borstnate och hårsärv. Närmare kanalen var täckningsgraden av najas 

lägre och borstnate och hårsärv förekom sparsamt. Trådalger förekom i 

liten mängd. 

Stora Torögloet inventerades översiktligt med hjälp av kratta och 

vattenkikare. Större grundområden saknades och de strandnära bottnarna 

sluttade brant. Vattenvegetation förekom huvudsakligen i de strandnära 

delarna och dominerades av borstnate. Andra vanligt förekommande arter 

var ålnate, blåstång och sudare. Trådalger förekom i liten mängd. 

Norraglo och Skurklev 


Söder om Lilla Torögloet och Långholmen ligger ett väl skyddat 

viksystem som via muddrade kanaler förbinds med Grytfjärden åt 

nordväst (Pannkakehålet) och Askösundet åt öster (Hjulströmmen). 

Norraglo i väster avskiljs från Skurklev i öster av ett cirka 30 meter brett 

sund. Hela området är mycket grunt och bottnarna är genomgående mjuka. 

I sundet mellan vikarna finns en del häll- och blockbotten. Huvuddelen av 

stränderna kantas av täta vassar men hällar förekommer också längs 


www.naturvatten.se

strandlinjen, framförallt i Skurklev. Vid inventeringen den 14 september 

var vattentemperaturen 13-14 grader. 

Omgivningarna domineras av skog och hällmarker. Västerut gränsar 

Norraglo mot våtmark och i den södra delen mynnar ett dike som 

avvattnar åker och öppen mark. Den sista biten mot vattnet är diket diffust 

och rinner genom våtmark. Vid den södra stranden ligger en gård med 

bryggor och båthus. I anslutning till dessa har en yta av åtminstone 1000 

m 2 muddrats. Från kanalerna och in mot gården sträcker sig en prickad 

småbåtsled. Hjulströmmen i öster korsas av landsvägen. 

Norraglo och Skurklev 


Norraglo och Skurklev inventerades översiktligt med hjälp av vattenkikare 

och kratta samt genom snorkling. Bottnarna i Norraglo karakteriserades av 

ängar av rödsträfse i vilka raggsträfse utgjorde ett större eller mindre 

inslag. I vikens norra del var vegetationens täckningsgrad överlag lägre 

och raggsträfse påträffades inte. I större delen av vikens centrala del växte 

raggsträfse rikligt i de mattbildande rödsträfsebestånden på cirka en 

halvmeters djup. Här växte också sparsamt med havsnajas och grönsträfse 

som var en tydlig varietet liljebladii (”långsträfse”). Övriga arter som 

noterades i Norraglo var borststräfse, hårnating, hårsärv, borstnate och 

axslinga. Trådalger förekom i liten till fläckvis ganska riklig mängd. 

I Skurklev var bottenvegetationen mer varierad och utbredda 

kransalgsängar saknades. Raggsträfse noterades endast i ett område, 

nämligen mitt för den södra stranden. Arten växte här sparsamt på 0,8 

meters djup i en matta av rödsträfse. Andra följearter var grönsträfse, 

havsnajas och axslinga som alla förekom i enstaka exemplar eller 

sparsamt. Övriga arter som noterades i den östra viken var borstnate och 

ålnate. Strax öster om sundet växte grönsträfse i mattbildande bestånd. 

Trådalger förekom i liten till riklig mängd. 


www.naturvatten.se

Stora delar av Norraglos bottnar täcks av undervattensängar av rödsträfse och raggsträfse i fin kondition. Så här 

tydlig raggsträfse känns lätt igen på de hopslagna topparna. Under luppen syns svepeceller i flera rader och taggar 

längre än stamdiametern placerade i grupper. 


Det totala antalet raggsträfseplantor i Norraglo uppskattades till 

åtminstone 10 000. I Skurklev uppskattades antalet till några hundra. 

Raggsträfset var i god kondition men mycket lite fertil. 


www.naturvatten.se

Hotbild och rekommendationer 

Vid den utmarkerade leden var bottnarna kala och tydligt påverkade av 

båttrafiken. Några starka rekommendationer för att minska denna 

påverkan ges inte då hänsyn redan visas i hög grad i och med att leden 

löper längs stranden och inte rakt genom de värdefulla 

vegetationsområdena. För att undvika direkt eller indirekt påverkan är det 

lämpligt att tillse att leden är väl utmärkt och att båttrafik undviks i övriga 

områden. Muddring eller annan typ av bottenstörande och/eller 

grumlingsalstrande verksamhet bör inte tillåtas. Information om 

raggsträfseförekomsten till de boende i södra änden av Norraglo 

rekommenderas, förslagsvis tillsammans med lite beröm för att de 

sannolikt redan visar hänsyn i sitt båtåkande. 

Askösundet - Båtsviken, Sänkviken samt området 

mellan Högholmen och Baggholmen 


Med Askösundet avses här vattenområdet mellan Lilla och Stora Askö. I 

denna skyddade innanfjärd undersöktes tre lokaler, samtliga grunda 

mjukbottnar. Stränderna kantades omväxlande av vassar och kala hällar. 

Vid inventeringen den 14 september var vattentemperaturen 13-14 grader. 

Landskapet som omger Askösundet är småkuperat och karakteriseras av 

skogs- och hällmarker som i sänkor och dalar avlöses av jordbruksmarker. 

Båtsviken gränsar i norr mot landsvägen och vidare mot en bondgård. 

Sänkviken avvattnar åker och öppen mark via ett dike som rinner söder 

om gården Rosendal. Åkermark finns också i tillrinningsområdet till 

området mellan Högholmen och Baggholmen. Vattenområdena var 

oexploaterade så när som på ett båthus i Sänkviken. 

Båtsviken och Sänkviken 


www.naturvatten.se


Askösundet inventerades översiktligt med hjälp av vattenkikare och kratta 

samt snorkling. Bottnarna i Båtsviken karakteriserades av ängar av 

rödsträfse. I vikens inre del hittades i dessa ängar enstaka exemplar av 

raggsträfse på en halvmeters djup. Följearter var, utöver rödsträfse, även 

grönsträfse, hårsträfse och havsnajas – samtliga mycket sparsamt 

förekommande. I övriga områden av viken var vegetationen likartad med 

den skillnaden att havsnajas förekom mer rikligt och att raggsträfse 

saknades. Trådalger förekom i liten till riklig mängd. 

I övriga områden noterades ingen raggsträfse. I Sänkviken växte borstnate 

och rödsträfse i mycket täta bestånd utanför vassen. Här förekom också 

sparsamt av havsnajas, hårsärv och axslinga. Längre ut på en dryg meters 

djup växte enbart borstnate och axslinga, fortfarande i sammantaget hög 

täckningsgrad. Trådalger förekom rikligt. 

I området mellan Högholmen och Baggholmen var vattnet påtagligt 

grumligt och vegetationens artsammansättning och täckningsgrad 

varierade mer än i övriga områden. I den södra delen växte heltäckande 

bestånd av havsnajas med inslag rödsträfse på de grundaste bottnarna. På 

lite större djup i samma område uppträdde vegetationen mosaikartat som 

sparsamt förekommande borstnate avlöst av kala bottnar respektive täta 

bestånd av axslinga och borstnate. I områdets norra del växte havsnajas 

omväxlande sparsamt till heltäckande med inslag av borstnate och/eller 

rödsträfse. Trådalger förekom överlag ganska rikligt till rikligt. 


Antalet raggsträfseplantor i Båtsviken uppskattades till några hundratal. 

Raggsträfset var i god kondition men mycket lite fertil 


Påverkan i form av näringsrik tillrinning från bondgården kan tänkas 

utgöra ett hot mot raggsträfset i Båtsviken. Om och i vilken utsträckning 

den aktuella viken tillförs vatten från gården är dock oklart. Muddring 

eller annan typ av bottenstörande och/eller grumlingsalstrande verksamhet 

bör inte tillåtas. 


www.naturvatten.se

Delområde 2 – Bredviken 

Bredviken ingår i det område som av Borger (2003) kallas Lilla Askökomplexet 

och har beteckningen v4. 

Bredviken 

N 

0 500 

Meter 

Delområde 2 - Bredviken 

Bredviken 


Bredviken är ett skyddat vattenområde vars cirka 120 meter breda öppning 

vetter åt väster mot den långsmala viken Ärmdalen. Större delen av viken 

är mycket grund med ett djup kring en meter. Bottnarna var genomgående 

mjuka. Vid inventeringen den 14 september var vattentemperaturen 12-13 

grader. 

Omgivningarna domineras av skog med större inslag av hällmark och 

öppen mark. Norr om viken finns åkermark som avvattnas till Bredviken 

via ett dike. Här finns också tomtmark med ett hus. Huvuddelen av 

stränderna kantas av breda och täta vassar men hällar förekommer vid den 

södra stranden. Vattenmiljöns fysiska exploatering begränsades till en 

mindre brygga i vikens yttre norra del. 


www.naturvatten.se

Bredviken och dess vasskantade stränder 


Bredviken inventerades översiktligt med vattenkikare och krattning samt 

genom snorkling. Raggsträfse hittades i tre områden, nämligen i vikens 

norra respektive sydöstra del och i den lilla delviken Bastuviken i söder. I 

det förstnämnda området förekom raggsträfse med relativt hög 

täckningsgrad på en halvmeters djup och växte där tillsammans med 

rödsträfse och hårsträfse i likartad täckningsgrad samt sparsamt 

förekommande borstnate, axslinga och grönsträfse. Fläckvis förekom 

raggsträfse i mattbildande bestånd. I den sydöstra delen av Bredviken 

växte arten sparsamt på knappt en halvmeters djup tillsammans med 

rödsträfse, hårsträfse, borststräfse och havsnajas och ibland solitärt. 

Rödsträfse förekom med hög täckningsgrad och övriga arter sparsamt. 

Förhållandena var likartade över ett större område i den sydöstra delen. I 

den södra viken hittades ett exemplar av raggsträfse på 0,6 meters djup. 

Följearter var havsnajas, hårsträfse, rödsträfse, hårsärv och borstnate varav 

den förstnämnda förekom rikligt och övriga sparsamt eller i enstaka 

exemplar. 

I Bredviken växte raggsträfse både i relativt hög täckningsgrad tillsammans med rödsträfse och havsnajas och 

sparsamt på i övrigt nästan vegetationsfria ytor. 


www.naturvatten.se

I övriga delar dominerades bottenvegetationen av borstnate eller 

rödsträfse. Den sydligaste delen av Bastuviken karakteriserades av ängar 

av rödsträfse med enstaka inslag av grönsträfse som var en tydlig varietet 

liljebladii (”långsträfse”). Trådalger förekom sparsamt till rikligt. 


Det totala antalet raggsträfseplantor i Bredviken uppskattades till 

åtminstone 10 000. Raggsträfset var i god kondition men lite fertil. 


Inga pågående hot bedömdes föreligga mot raggsträfsepopulationen i 

Bredviken. Muddring eller annan grumlingsalstrande verksamhet bör inte 

tillåtas. För att minska risken för att det värdefulla vegetationssamhället 

påverkas av båttrafik, både i form av direkta propellereffekter och indirekt 

genom grumling och överslamning, är det heller inte lämpligt att 

brygganläggningar tillåts annat än möjligen i vikens mynningsområde. 


www.naturvatten.se

Delområde 3 – Nordvästra 

Bergholmsfjärden 

De tre områden som redovisas nedan hör alla till det större område som 

Borger (2003) kallat Uknö glo och betecknat v52. 

Boflagen 

Uknö glo 

Långviken 

N 

0 500 

Meter 

Delområde 3 – Nordvästra Bergholmsfjärden. Inventeringen omfattade Uknö glo, Boflagen och Långviken. 

Uknö glo 


Uknö glo är en mycket väl skyddad vik som förbinds med utanförliggande 

Boflagen av en kilometerlång grävd kanal. Gloets stränder domineras helt 

av täta våtmarksliknande vassar. Hela vattenområdet är mycket grunt (0,4- 

1,3 meter) och bottnarna är genomgående av mjuk karaktär. Vid 

inventeringen den 14 september var vattentemperaturen 12 grader. 

Gloets omgivningar domineras av våtmarker men skog- och hällmark 

liksom öppen mark förekommer också. Övrig synlig mänsklig påverkan, 

utöver den grävda kanalen, begränsas till en brygga vid den östra stranden. 

Av flygbilder framgår också en muddrad ränna som sträcker sig från 

kanalmynningen ner mot gloets sydvästra strand. 


www.naturvatten.se

Uknö glo 


Uknö glo inventerades genom snorkling längs tre transekter enligt 

Basinventeringsmetod. Ytterligare eftersök av raggsträfse och andra 

särskilt intressanta arter gjordes med hjälp av vattenkikare och kratta. 

Vegetationens täckningsgrad var generellt hög men dominerande art 

varierade - borststräfse i gloets södra del, rödsträfse i den centrala och 

havsnajas i den norra. Även hårsärv och grönsträfse förekom fläckvis i 

högre täckningsgrader. Övriga arter noterades sparsamt eller i enstaka 

exemplar. Havsnajas, borstnate och rödsträfse växte i samtliga tre 

transekter. Grönsträfse förekom i de båda inre transekterna medan 

axslinga och hornsärv hittades i de båda yttre. Utöver ovanstående arter 

hittades hårsärv i den södra och i den norra transekten. I den norra 

förekom dessutom hårnating och enstaka ruskor av lösliggande blåstång. 

Trådalgsförekomsten var liten i vikens inre del och i övrigt liten till riklig. 

I ett mindre område i den norra transekten förekom trådalger i kvävande 

mängder. 

Boflagen 


Boflagen är en relativt skyddad vik som öppnar sig mot Bergholmsfjärden 

åt öster. Boflagen står också i förbindelse med Uknö glo via en 

kilometerlång kanal som mynnar i vikens västra del. Hela flagen är 

mycket grund och bottnarna är genomgående mjuka. Vid inventeringen 

den 14 september var vattentemperaturen 12-13 grader. 

Omgivningarna utgörs huvudsakligen av våtmarker men också en del 

åker, skog och hällmark. På Friholmen nordost om Boflagen finns en del 

bebyggelse och tre mindre bryggor sträcker sig genom vikens breda 

vassbälten ut mot öppet vatten. Utöver dessa samt den muddrade kanalen 


www.naturvatten.se

in till Uknö glo sågs inga tecken på fysisk exploatering. På grund av ett 

kamerahaveri finns tyvärr inga miljöbilder från Boflagen. 


Boflagen inventerades översiktligt med hjälp av vattenkikare och kratta. 

Ett exemplar av raggsträfse hittades i vikens södra del på en knapp 

halvmeters djup. Följearter på fyndplatsen var axslinga, havsnajas och 

rödsträfse varav de båda förstnämnda förekom sparsamt och den sista i 

enstaka exemplar. Trots idoga eftersök gjordes inga ytterligare fynd av 

raggsträfse i viken. Vattenvegetationen förekom överlag inte i några 

heltäckande bestånd annat än i mindre områden. Havsnajas, borstnate och 

i ett mindre område även blåstång förekom i högst täckningsgrader. 

Övriga arter som noterades var ålnate, knoppslinga, hjulmöja, hornsärv, 

grönsträfse, rödsträfse, hårsärv och sudare. Trådalger förekom i liten till 

riklig mängd. 

Raggsträfset i Boflagen var delvis tämligen korttaggigt i vissa toppar. 


I Boflagen hittades trots idoga eftersök endast en individ av raggsträfse 

och det totala antalet plantor i viken understiger troligen 100. Konditionen 

på plantan var relativt god men den var steril. 

Hot och rekommendationer 

Möjliga hot mot raggsträfset i Boflagen är direkt och indirekt påverkan 

från båttrafik och muddringar/rensningar av kanalen till Uknö glo samt vid 

befintliga bryggor. Muddring eller annan grumlingsalstrande verksamhet 

vid brygganläggningar bör därför inte tillåtas och nyexploatering av 

strandområden bör betraktas restriktivt. Borger (2003) bedömer att Uknö 

glo har potential att utgöra ett mycket bra rekryteringsområde för gädda 

och abborre - en bedömning som delas av Hydrophyta och Naturvatten. 

Det är därför ytterst angeläget att fiskvandring mellan Uknö glo och 


www.naturvatten.se

Boflagen är möjlig även fortsättningsvis. Om en situation uppkommer där 

muddring/resning av kanalen krävs för att vidmakthålla förbindelsen är det 

nödvändigt att arbetsområdet skärmas av med geotextil eller dylikt till 

dess grumlingen lagt sig. Påverkan av näringsämnen från närliggande 

åkermark är ytterligare ett möjligt hot mot det övergödningskänsliga 

raggsträfset. Med tanke på att åkermarken inte förefaller vara extensivt 

brukad och att viken omges av breda vassbälten som troligen fångar upp 

en stor del av den näring som tillförs från land lämnas inget åtgärdsförslag 

för detta potentiella hot. 

Långviken 


Långviken är en långsmal vik vars norra del skyddas från vindar och 

vågor av Ekholmen. Vikens södra del skyddas i viss mån av ön 

Lindklabben men är i stort sett öppen mot utanförliggande 

Bergholmsfjärden. Större delen av viken är mycket grund, men djup på 

drygt 1,5 meter förekommer även i de inre delarna i höjd med Ekholmen. 

Bottnarna är genomgående mjuka. Vid inventeringen den 14 september 


Omgivningarna utgörs huvudsakligen av skogs- och hällmarker. I norr 

gränsar viken mot våtmark och i tillrinningsområdet finns också åker och 

öppna betesmarker. Inga tecken på fysisk exploatering noterades vid 

fältbesöket. 

Långviken 


Långviken inventerades översiktligt med hjälp av vattenkikare och kratta. 

Inventeringen begränsades till de delar som låg i höjd med och norr om 


www.naturvatten.se

Ekholmen. I vikens inre norra del växte bitvis mattbildande bestånd av 

övergångsformer mellan ragg- och grönsträfse med enstaka ren raggsträfse 

på 1,4 meters djup. I övrigt dominerade rödsträfse i vikens inre del. Här 

noterades också grönsträfse, borststräfse, havsnajas, borstnate, hornsärv 

och axslinga. I vikens yttre delar var hornsärv vanligast förekommande 

art. I detta område förekom också hårsärv och korsandmat, samt bitvis 

också grönsträfse. Trådalger förekom genomgående relativt sparsamt. 


Raggsträfsebeståndet i Långviken uppskattades omfatta upp emot 1000 

plantor. Beståndet var i relativt god kondition men med låg fertilitetsgrad. 


Ett möjligt hot mot raggsträfsepopulationen i Långviken är påverkan av 

näringsämnen från närliggande åkermark. Liksom för Boflagen bedöms 

detta hot vara potentiellt snarare än reellt eftersom åkermarken inte 

förefaller vara extensivt brukad samt att viken omges av breda vassbälten 

som troligen fångar upp en stor del av näringen. Brygganläggningar och 

muddring eller annan grumlingsalstrande verksamhet bör inte tillåtas i 

viken. 


www.naturvatten.se

Delområde 4 - Örserumsviken 

Örserumsviken presenteras av Borger (2003) med beteckningen v71. 

Örserumsviken 

N 

0 500 

Meter 

Delområde 4 - Örserumsviken 


Örserumsviken omfattar nära 40 hektar och står i förbindelse med 

utanförliggande vattenområde via ett cirka hundra meter brett sund i dess 

nordöstra del. Viken är skyddad från våg- och strömpåverkan från 

vattenområdet utanför, men har en nära 1,5 kilometer lång sträcka att 

bygga vågor på vid västnordvästliga eller ostsydostliga vindar. Stränderna 

är öppna eller kantas av vassar. I större delen av Örserumsviken ligger 

djupet kring fyra meter. De inre västliga delarna är dock grundare med ett 

medeldjup av 2-2,5 meter. Bottnarna är av mjuk karaktär undantaget i de 

strandnära delarna. Vid inventeringen den 13 september var 

vattentemperaturen 13 grader. 

Omgivningarna domineras av skog men mest påtagligt är ändå det av 

muddermassor utfyllda området i vikens inre västra del. Innanför detta 

område ligger industrifastigheter (f.d. Westerviks Pappersbruk AB). I 

Örserumsvikens östra del finns bebyggelse och en mindre småbåtshamn. I 


www.naturvatten.se

övrigt räknades till ett 30-tal bryggor längs stränderna. I syfte att sanera 

vikens bottnar från kvicksilver och PCB genomfördes en omfattande 

muddring i början av 2000-talet. 

Örserumsvikens västra stränder 


Örserumsvikens inre delar inventerades genom snorkling längs tre 

transekter enligt Basinventeringsmetod. Övriga delar inventerades 

översiktligt genom vattenkikare och krattning. Arbetet koncentrerades till 

den södra stranden eftersom det område där kransalger senast påträffats 

var i vikens sydligaste del (Andersson 2008). 

Vegetation förekom i så gott som hela den del av viken som 

transektinventerades. Täckningsgraden var dock generellt låg i den yttersta 

och den innersta transekten och botten var kal i flera av 

inventeringsrutorna. I den mellersta transekten var täckningsgraden högre 

och färre rutor var vegetationstomma. Borstnate, axslinga, ålnate och 

hårsärv noterades i samtliga tre transekter och hornsärv hittades i de båda 

innersta. De enda spåren av de kransalgsängar som dominerade viken före 

saneringen var några plantor rödsträfse i den norra änden av den yttersta 

transekten. I den södra änden påträffades hårsträfse och borststräfse. 

Dessutom förekom enstaka exemplar av vitstjälksmöja i den yttersta 

transekten, enstaka individer av havsnajas i den mellersta samt enstaka 

exemplar av vitstjälksmöja och hårsträfse i den innersta transekten. 

Trådalger förekom generellt i liten mängd undantaget invid stränderna där 

påväxten vad ganska riklig till riklig. 

Vid den översiktliga inventeringen i vekens yttre del noterades borstnate, 

axslinga, ålnate, blåstång (huvudsakligen lösliggande), skruvnating och 

vitstjälksmöja. I vikens sydöstra del på 0,7 meters djup hittades också 

några exemplar hårsträfse. Trådalgsförekomsten var i de flesta områden 

liten till ganska riklig. Mer kraftig påväxt noterades endast sporadiskt. 


www.naturvatten.se

Undantaget grönsträfse och korsandmat hittades samtliga av de arter som 

rapporteras för 2007 (Andersson 2008). Tillkommande arter var 

rödsträfse, hårsträfse, borststräfse och vitstjälksmöja. 

Delområde 5 - Östra Skälö glo och 

Bresfjärden 

Östra Skälö glo och Bresfjärden presenteras av Borger (2003) som område 

v100 respektive v97. 

Östra 

Skälö 

glo 

Bresfjärden 

N 

0 500 

Meter 

Delområde 5 - Östra Skälö glo och Bresfjärden 



Östra Skälö glo är en liten väl skyddad vik som förbinds med 

utanförliggande Skälöfjärden av ett cirka 50 meter brett grunt sund. I 

sundet ligger några hällskär som minskar den redan begränsade 

öppningsarean ytterligare. Strandlinjen karakteriseras av påverkande 

marktyper, se nedan, samt av hällar och vassbälten. Huvuddelen av viken 

är grund med djup kring en meter. Djupare områden förekommer främst 

alldeles innanför mynningen samt i en prickad båtled som löper längs den 

östra stranden för att sedan svänga åt väster in mot bryggor och båthus i 

vikens sydvästra del. Bottnarna är alltigenom av mjuk karaktär bortsett 


www.naturvatten.se

från direkt mot den östra stranden. Vid inventeringen den 13 september 

var vattentemperaturen 14 grader. 

Vikens omgivningar domineras av skogs- och hällmark och har också 

större inslag av äldre åkermark/öppen mark. Mest påtagligt i vikens 

närmiljö är dock de artificiella marker som upptar cirka hälften av 

strandlinjen. Dessa utgörs av bebyggelse - tomtmark med gräsytor ner mot 

vattnet samt en restaurang med parkeringsplatser och andra hårdgjorda 

ytor – i vikens västra del samt av en väg/vägbank som sträcker sig längs 

hela vikens södra strand. Vid den västra stranden ligger ett båthus, några 

bryggor och en kajanläggning. Strandområdet är här delvis utfyllt. Norr 

om Östra Skälö glo ligger en öppen mark som avvattnas till vikens 

nordvästra del via ett dike som den sista biten mot havet rinner i kanten av 

en vassdominerad våtmark. Övrig synlig mänsklig påverkan på viken är 

den muddrade ränna som anlagts för att möjliggöra båttrafik till bryggor. 



Skälö glo inventerades genom snorkling längs tre transekter. Ytterligare 

eftersök av raggsträfse och andra särskilt intressanta arter gjordes med 

hjälp av vattenkikare och kompletterande snorkling. 

Vegetationens täckningsgrad var generellt hög och havsnajas var tydligt 

dominerande art. Även borstnate förekom bitvis i högre täckningsgrader. 

Övriga arter noterades sparsamt eller i enstaka exemplar. Havsnajas, 

borstnate, hårsärv och hårnating växte i samtliga tre transekter och enstaka 

exemplar av hårsträfse observerades i transekt 1 och 2. Utöver 

ovanstående arter hittades i vikens centrala del (transekt 2) också enstaka 

exemplar av grönsträfse och ett fåtal små exemplar av raggsträfse med 

ganska kraftig trådalgspåväxt som växte på en dryg meters djup. Den mest 

mynningsnära transekten var djupare än de båda andra. Här förekom 

lösliggande och fastsittande blåstång samt storsärv utöver de arter som 

ovan anges som gemensamma för samtliga transekter. 

Trådalgsförekomsten varierade mellan att vara liten till riklig. 


www.naturvatten.se


Sannolikt var antalet raggsträfseplantor i viken endast något hundratal. 

Plantornas kondition var nedsatt till följd av trådalgspåväxt. Plantorna var 

sterila Noterbart är att raggsträfse varit mattbildande över en större yta 

centralt i viken under tidigare år enligt Markus Nord på Naturum i 

Västervik. Uppenbarligen har beståndet kraschat och en uppföljning av 

eventuell återhämtning bör genomföras. 

I Östra Skälö glo hittades enstaka exemplar av småvuxen raggsträfse som på bilden till vänster ses tillsammans med 

ett mer långsträckt exemplar av långsträfse. Bilden till höger visar svepecellerna (stipularerna) hos en raggsträfse 

från lokalen. 


Flera potentiella hot finns mot raggsträfset i Skälö glo i och med att 

närmiljön kring viken har en relativt hög grad av exploatering. 

Småbåtstrafik in till restaurangen utgör ytterligare en riskfaktor för 

undervattenvegetationen. Trots detta fanns mattbildande bestånd av 

raggsträfse i Skälö glo så sent som 2011. De bakomliggande orsakerna till 

att populationen nu kraschat kan vara både naturliga och en konsekvens av 

mänsklig påverkan. Kollapsande kransalgsbestånd i grunda havsvikar 

finns dokumenterade tidigare (se ex. Hansen m.fl. 2008) även i vikar där 

raggsträfse varit en vanlig art (Persson m.fl. 2008). 

I syfte att ge den nu kraftigt decimerade populationen en chans till 

återhämtning samt att minska risken för framtida påverkan på den 

värdefulla undervattenvegetationen lämnas här några rekommendationer. 

Muddring eller annan typ av bottenstörande och/eller grumlingsalstrande 

verksamhet bör inte tillåtas. Båtleden in till bryggor i vikens inre del bör 

vara väl utmärkt och all båttrafik i övriga områden bör undvikas. För att 

minimera näringstillförseln till viken och minska risken för kvävande 

trådalgstillväxt är det lämpligt att tillse att avloppen i tillrinningsområdet 

har god status och att undvika gödsling av gräsmattor. Diket som 

avvattnar den öppna marken norr om viken och eventuella andra diken till 

viken bör inte rensas. Avrinningen från hårdgjorda ytor bör i möjligaste 

mån infiltreras och snömassor från plogning av väg och hårdgjorda ytor 

läggs om möjligt så att de vid avsmältning inte avvattnas till gloet. 


www.naturvatten.se

Bresfjärden 


Bresfjärden är en större väl skyddad och långsträckt gloflada som förbinds 

med utanförliggande Skälöfjärden av en smal och cirka 70 meter lång 

uppmuddrad kanal som löper genom ett tätt vassbälte. Stränderna kantas 

omväxlande av hällar och vass/sävbälten. Vikens norra och centrala del 

ligger djupmässigt kring 2,5-3 meter medan de södra delarna är betydligt 

grundare med maxdjup kring 1,5 meter. Bottnarna är alltigenom av mjuk 

karaktär. Vid inventeringen den 12 september var vattentemperaturen 16- 

17 grader. 

Bresfjärden har ett mycket litet tillrinningsområdet som helt domineras av 

skogs- och hällmark. Vikens båda ändar gränsar mot öppen mark som i 

norr delvis har planterats igen. Sydväst om viken ligger ett litet bebyggt 

område, men det ser ut att avvattnas till vattenområdet söder om 

Bresfjärden. Sammanfattningsvis var viken förskonad från synlig 

mänsklig påverkan undantaget den muddrade kanalen i dess mynning. 

Bresfjärdens stränder 


Bresfjärden inventerades genom snorkling längs tre transekter. Ytterligare 

eftersök av raggsträfse och andra särskilt intressanta arter gjordes med 

hjälp av vattenkikare och kratta samt ytterligare snorkling. 

På bottnarna i Bresfjärdens klara vatten bredde vidsträckta och välmående 

kransalgsängar ut sig. I vikens inre del dominerades ängarna av rödsträfse 

och övergick i den centrala delen till ett blandbestånd av röd- och 

grönsträfse. Raggsträfse förekom sparsamt i den södra delen för att sedan 

öka norrut. Strax söder om den norra transekten var raggsträfset 

mattbildande på en dryg meters djup. Den norra transekten 

karakteriserades i sin östra del av ett blandbestånd av röd- och raggsträfse 

i varierande dominans för att längre västerut övergå i enartsbestånd av 

grönsträfse. Den totala ytan mattbildande raggsträfse uppskattades till ca 

3000 m 2 men de största mängderna växte som inslag i röd- och 


www.naturvatten.se

grönsträfseängar. Det totala antalet plantor i viken uppgick sannolikt till 

flera tiotusental. Arten noterades mellan knappt en och knappt två meters 

djup men verkade inte förekomma i den norra delen av viken. 

Havsnajas och borstnate växte i samtliga tre transekter. I övrigt noterades 

ett exemplar av axslinga i vikens centrala del och sparsamt förekommande 

hårsträfse runt den norra transekten. Hårsträfse förekom även på de allra 

grundaste bottnarna i söder 

Vid inventeringen sågs stim av årsyngel av björkna/braxen. Dessutom 

observerades svanspillning som huvudsakligen bestod av kransalger på 

bottnarna – ett tydligt tecken på att Bresfjärdens ovanligt fina Chara-ängar 

uppskattas av även andra än biologer på tillfälligt besök. 

Välmående kransalgsängar bredde ut sig över stora delar av Bresfjärdens bottnar. I handen ett exemplar av 

raggsträfse i fin kondition. 


Totalt uppskattades antalet raggsträfseplantor i viken till åtskilliga 

tiotusental. Beståndet var i god kondition men med låg fertilitetsgrad. 

Hotbilder och rekommendationer 

Inga direkta hot identifierades mot raggsträfsebeståndet Bresfjärden. För 

att bibehålla vikens höga värden som rekryteringsområde för 

varmvattenarter av fisk är det av största vikt att en vandringsbar 

förbindelse till utanförliggande område vidmakthålls (Borger 2003). Om 

en situation uppkommer där muddring/resning av kanalen krävs för att 

vidmakthålla förbindelsen är det nödvändigt att arbetsområdet skärmas av 

med geotextil eller dylikt till dess grumlingen lagt sig. Inga 

brygganläggningar eller muddringar bör tillåtas i viken. 


www.naturvatten.se

Delområde 6 - Fläsköskärgården 

Områdena nedan presenteras huvudsakligen efter indelningen i Borger 

(2003). Således omfattar ”Djupeskaft” (o66 i Borger 2003) både 

Djupeskaft och Grundeskaft, viken mellan Brännö och Åskeholmen samt 

sundet söder om denna ö. ”Hemfjärden” (o67 i Borger 2003) är allt vatten 

innanför Långevarp och Hemfjärden. ”Björkskärsglo” har getts samma 

namn av Borger och betecknats där o65. ”Klintsundet” (o68 i Borger 

2003) slutligen är hela skärgården mellan Lillevik och Klintsundet. I vår 

beskrivning ingår även Östreglo i detta område. 

Björkskärsglo 

Brännö 

Djupe- 

skaft 

Åskeholmen 

Grunde- 

skaft 

Hemfjärden 

Inre Gåsveken 

Långevarp 

N 

Lillevik 

Klintsundet 

Östreglo 

0 500 

Meter 

Delområde 6 – Fläsköskärgården. Inventerade lokaler omfattade Djupeskaft inklusive Grundeskaft och viken mellan 

Brännö och Åskeholmen, Hemfjärden inklusive Inre Gåsveken och Långevarp, Björkskärsglo och Klintsundet 

inkusive Lillevik och Östreglo. 


www.naturvatten.se

Djupeskaft 


Ett urbergsdominerat skärgårdsområde där småöar och skär bildat två 

långsmala sund, Djupeskaft och Grundeskaft, samt några vikar. På en av 

småöarna i områdets östra del finns ett glo, Stora Gastveken, vars 

mynning täppts till med sten och block, möjligen för att den lilla viken ska 

fungera som färskvattentäkt för betande djur. Området är genomgående 

skyddat. Djupet i de områden dit inventeringarna koncentrerades varierade 

mellan en halv och två meter och bottnarna var huvudsakligen mjuka. Det 

Djupeskaft är överlag inte lika grunt som övriga områden och djupet låg 

här mellan två till fyra meter. Vid inventeringen den 12 september var 

vattentemperaturen 13-14 grader. 

Skärgårdsområdet är urbergsdominerat med tallskog uppe på öarna. 

Stränderna utgörs av kala hällar eller kantas av smala vass och/eller 

sävbälten. Området är opåverkat av fysisk exploatering och föreföll ostört 

även i övrigt. 

Djupeskaft 


Området inventerades översiktligt med hjälp av vattenkikare och 

krattning. Raggsträfse förekom här som solitära plantor i den grunda (0,4- 

1,2 m) viken mellan Brännö och Åskeholmen i områdets västra del. 

Sammantaget uppskattades beståndet här till ett hundratal plantor med 

koncentration till vikens södra del. Plantorna var relativt korttaggiga men 

alla undersökta exemplar hade någonstans taggar som var längre än 

stamdiametern. På lokalen förekom även en hel del övergångsformer mot 

grönsträfse samt ren grönsträfse. Dessutom fanns sparsamt med rödsträfse. 

Utöver dessa arter noterades havsnajas i bitvis hög täckningsgrad och 

borstnate sparsamt. Trådalgsförekomsten var liten till ganska riklig. 

Övriga delar av området dominerades av kärlväxter av vilka borstnate och 

axslinga bitvis förekom i heltäckande bestånd. Stora delar av bottnarna var 

också kala. Resterande arter som observerades i sunden var havsnajas, 


www.naturvatten.se

nating och hornsärv. Liksom i viken där raggsträfse påträffades var 

trådalgsförekomsten liten till ganska riklig. 

Stora Gastveken på ön i områdets östra del inspekterades från land. Ingen 

undervattenvegetation sågs på de mjuka bottnarna. 

Raggsträfse från viken mellan Brännö och Åskeholmen. Svepeceller i fler än två rader och taggar i grupper är tydliga 

karaktärer för raggsträfse. Taggar med en längd av minst stamdiameterns längd fanns men var mycket få. 


Antalet raggsträfseplantor i viken mellan Brännö och Åskeholmen 

uppskattades till några hundratal. Beståndet var i relativt god kondition 

och tämligen fertilt. 


Inga hot identifierades för det aktuella området och inga 

rekommendationer lämnas därför. 


www.naturvatten.se

Hemfjärden 


Det område som här (och enligt Borger 2003) avses med Hemfjärden är 

två vikar som sträcker sig i ost-västlig riktning in mot fastlandet samt 

Långevarp. I den södra viken ligger ett antal vasskantade häll- och 

blockskär. Området är genomgående exponeringsskyddat. Huvuddelen av 

vikarna är mycket grunda med djup på mindre än en meter. Vattenområdet 

norr om Långevarp in mot Inre Gåsveken var dock 1,5-2,5 meter. 

Bottnarna var huvudsakligen mjuka. Vid inventeringen den 12 september 


Omgivningarna karakteriseras av ett delvis småbrutet landskap där öppna 

marker, tall- och blandskog, våtmarker och gammal åkermark bildar en 

mosaik. Stränderna utgörs av hällar, block och sten men våtmarksliknande 

vassområden dominerar i den södra viken samt i den inre delen av det 

sund som tidigare avskilde Brändö från fastlandet. Längst in den södra 

viken finns tomtmark med två hus och en liten brygga, och i den norra 

viken ligger ett äldre skärgårdshemman med båthus och bryggor. I till 

båda dessa områden går en djupränna som tydligt framgår på flygbilder. 

Rännan löper i båda fall huvudsakligen längs stränderna. 

Hemfjärden 


Hemfjärdens grunda mjukbottnar inventerades översiktligt med hjälp av 

vattenkikare och krattning. Området dominerades i stort sett helt av 

havsnajas, fläckvis mattbildande. I den norra viken var även inslaget av 

rödsträfse påtagligt. Borstnate förekom över hela området med låga 

täckningsgrader. Övriga arter som endast påträffades på ett fåtal punkter 

var grönsträfse och axslinga. Trådalgsförekomsten var överlag liten till 

ganska riklig. 


www.naturvatten.se



Björkskärsglo är en västvänd trösklad liten vik vars stränder utgörs av 

hällar som omväxlande är öppna mot vattnet och omväxlande kantas av 

säv och/eller bladvass. Vikens djup ligger mellan en och två meter och 

endast mynningsområdet och de strandnära delarna är riktigt grunda. 

Bottensubstratet var huvudsakligen mjukt men häll-, block- och stenbotten 

förekom bland annat vid tröskeln. Vid inventeringen den 12 september var 


Vikens omgivande landområde, det vill säga själva Björkskär, 

karakteriseras av gles tallskog på hällmark. Vid fältbesöket låg en husbåt 

förtöjd vid vikens södra strand. I övrigt var viken skonad från synlig 

mänsklig påverkan. 



Viken inventerades översiktligt med vattenkikare och kratta. 

Björkskärsglo dominerades av kärlväxter. I den centrala delen växte 

axslinga och borstnate i heltäckande bestånd. Blåstång förekom sparsamt 

och framförallt på tröskelområdets hårda bottnar. Grönsträfse hittades i 

enstaka exemplar på två platser. Övriga arter som noterades var nating och 

hornsärv. Trådalgsförekomsten var liten till ganska riklig. 

Klintsundet 


Klintsundet är ett urbergsdominerat skärgårdsområde där småöar och skär 

bildar en labyrint av vikar och sund. Exponeringsgrad varierar men med 

undantag för de södra delarna är området generellt att betrakta som 


www.naturvatten.se

skyddat. Djupet i de områden som inventerades varierade mellan en halv 

och två meter och bottnarna utgjordes huvudsakligen av sand och grus. 

Häll- eller stenbotten förekom också och i några områden mjukbotten. 

Svavelbakterier noterades i ett område. Vid inventeringen den 12 

september var vattentemperaturen 13-14 grader. 

På de små hälldominerade öarna växte tallskog och stränderna 

karakteriserades av hällar. I de mer skyddade områdena växte vass 

och/eller säv längs stranden. Området är opåverkat av fysisk exploatering 

och föreföll ostört även i övrigt. 

Inventering med hjälp av vattenkikare i Klintsundet 


Klintsundet inventerades översiktligt med hjälp av vattenkikare och 

krattning. Vikens undervattensvegetation var varierad och präglades av en 

blandning av exponeringståliga/gynnade arter som blåstång och arter som 

föredrar mer skyddade miljöer, exempelvis havsnajas. Borstnate och 

blåstång noterades bitvis i relativt höga täckningsgrader. Övriga arter – 

havsnajas, axslinga, ålnate, sudare, nating, hornsärv och hårsärv – 

förekom sparsamt. Utöver dessa arter hittades två kransalger, nämligen 

grönsträfse och hårsträfse i enstaka exemplar på en plats vardera. 

Trådalger förekom huvudsakligen rikligt men i några områden mer 

sparsamt. 


www.naturvatten.se

Delområde 7 - Ekö-Virboområdet 

Även i detta delområde presenteras lokalerna huvudsakligen efter 

indelningen i Borger (2003). Särskilt de västra områdena var mycket 

grunda i de delar där vegetationen förekom. Inga waypoints har därför 

lagts i dessa områden då de ej var möjliga att komma intill med båten. 

Fägloet 

Äspflagen 

Tvavarp 

Björkskär 

Dalsvarp 

Mickelsfjärd 

Långe holmen 

Gruvflagen 

Kojflagen 

N 

0 500 

Meter 

Fittjö glo 

Delområde 7 - Ekö-Virboområdet. Inventeringen omfattade Fägloet, Äspflagen, Tvavarp, Kojflagen, Fittjö glo, 

Mickelsfjärd, Gruvflagen samt Dalsvarp. 

Fägloet 


Fägloet är ett litet skyddat viksystem som har tre förbindelser med 

utanförliggande vatten – två åt öster och en åt norr. Strandlinjen 

dominerades av smala säv- och/eller vassbälten med inslag av hällar. 

Huvuddelen av vattenområdet har ett djup av 1-1,5 meter och grundare 

bottnar förekommer främst i de innersta södra delarna. Bottnarna var 

huvudsakligen mjuka. Vid inventeringen den 11 september var 



www.naturvatten.se

Omgivningarna utgörs av barroch blandskog samt hällmark. Den 

innersta södra delen gränsar mot våtmark. Viksystemet är förskonat från 

synlig mänsklig påverkan. 

Fägloet 


Vikarna inventerades översiktligt med vattenkikare och kratta. 

Vegetationen var generellt sparsam och delar av bottnarna var kala. 

Borstnate och havsnajas förekom bitvis i heltäckande bestånd. Enstaka 

exemplar av grönsträfse påträffades i sundet i öster på två till drygt tre 

meters djup. I övrigt noterades storsärv, hårsärv, hårnating, ålnate 

lösliggande och fastsittande blåstång i området. I den smalaste delen av 

detta sund, egentligen utanför och strax norr om Äspflagen, växte stora 

exemplar av den antagligen förbisedda brunalgen gyllenskägg 

(Dictyosiphon chordaria). Denna art skiljs lätt från det vanligare 

smalskägget (D. foeniculaceus) genom att endast ha grenar av första 

ordningen som är insnörda där de fäster på huvudstammen. 

Trådalgsförekomsten varierade från liten till riklig. 

I vattenområdet mellan Fägloet och Äspflagen växte stora exemplar av den antagligen förbisedda brunalgen 

gyllenskägg (Dictyosiphon chordaria). Till skillnad från det vanligare smalskägget (D. foeniculaceus) har arten endast 

grenar av första ordningen och dessa grenar är tydligt insnörda där de växer ut från huvudstammen. 


www.naturvatten.se

Äspflagen 


Äspflagen är litet skyddat till mycket skyddat viksystem som åt öster står i 

förbindelse med utanförliggande vatten via ett cirka 20 meter brett sund. 

Ytterligare en vattenpassage, en mycket grund meterbred naturlig glipa 

mellan hällarna, finns i vikens nordöstra del. Strandlinjen utgörs 

omväxlande av säv och/eller vassbälten och hällar. Huvuddelen av 

vattenområdet är grunt men djup nedåt tre meter och mer förekommer i 

mynningens smalaste del. Bottnarna var huvudsakligen mjuka och 

svavelbakterier noterades i några områden. Vid inventeringen den 11 

september var vattentemperaturen 14-16 grader. 

Omgivningarna utgörs av tallskog på hällmark samt av blandskog och i 

mindre utsträckning av våtmarker. Viksystemet var förskonat från synlig 

mänsklig påverkan. 

Äspflagen 


Viken inventerades översiktligt med vattenkikare och kratta. De lite 

djupare bottnarna, kring två meter, dominerades av borstnate medan 

grundområdena huvudsakligen koloniserats av havsnajas som växte i 

bitvis hög täckningsgrad. I övrigt noterades rödsträfse i vanligen låg 

täckning, lite blåstång samt ett exemplar av grönsträfse strax innanför 

mynningen. Trådalgsförekomsten var liten till ganska riklig och i något 

område riklig. 


www.naturvatten.se



Tvavarp är en mycket skyddad och näst intill helt avsnörd gloflada vars 

förbindelse med utanförliggande vattenområde är ett vassigenväxt sund åt 

öster. Vattenområdet kan inte nås med båt. Tvavarp är mycket grund, 

cirka 0,3-0,4 meter, och bottnarna var genomgående mjuka. Vid 

inventeringen sågs fiskyngel vilket får betraktas som ett säkert tecken på 

att ett biologiskt utbyte sker med utanförliggande vatten. 

Omgivningarna karakteriseras av våtmarker, barroch blandskog samt 

hällmarker. Huvuddelen av stränderna kantas av vassar och utgörs i övrigt 

av häll. Området är helt förskonat från mänsklig fysisk påverkan. 



Vikens grunda bottnar var kala och ingen vattenvegetation noterades. 

Förekomsten av trådalger var liten. Utanför viken växte sparsamt med 

havsnajas och borstnate. Här hittades också stora, sjöhjortronliknande 

kolonier av cyanobakterien Aphanothece stagnina (se vidare under 

Kojflagen). 

Dalsvarp 


Lokalen omfattar den sydostligaste delen av Virbofjärd. Viken är mycket 

skyddad och huvuddelen är mycket grund med djup kring en halvmeter 

eller mindre. Bottnarna var alltigenom mjuka. Vid inventeringen den 10 

september var vattentemperaturen 15 grader. 


www.naturvatten.se

Vid vikens västra strand finns tomtmark och en brygga till vilken 

båttrafiken satt tydliga spår på bottnarna. Omgivningarna utgörs av barroch 

blandskog samt i de inre delarna av våtmarker. Huvuddelen av 

stränderna kantades av vassar. 

Dalsvarp 


Viken inventerades översiktligt med hjälp av vattenkikare och kratta. Den 

enda vegetation som noterades var enstaka plantor av havsnajas. 

Trådalgsförekomsten var överlag liten. 

Kojflagen 


Kojflagen är en mycket skyddad vik som förbinds med utanförliggande 

vattenområde via ett knappt 20 meter brett och tröskellöst sund i öster. En 

förbindelse söderut, mot mynningsområdet vid Fittjö glo, finns också men 

den är igenväxt och ej passerbar med båt. Kojflagen är mycket grund och 

bottnarna var genomgående mjuka. Vid inventeringen den 10 september 

var vattentemperaturen 15 grader. 

Vid Kojflagens västra strand finns tre bryggor där åtta småbåtar låg 

förtöjda vid fältbesöket. Från mynningen löper en lite djupare ränna in 

mot dessa bryggor och båttrafiken bedöms medföra en tydlig negativ 

påverkan på vikens mycket grunda och grumlingsbenägna bottnar. 

Omgivningarna utgörs av tallskog och hällmarker samt i de södra delarna 

av tomtmark. Stränderna domineras av hällar undantaget i den norra delen 

som karakteriseras av ett våtmarksliknande vassområde. Närmiljön vid 

bryggorna används som upplagsplats för småbåtar. 


www.naturvatten.se

Kojflagen 


Viken inventerades översiktligt med genom snorkling. I vikens centrala 

del noterades enbart sparsamt med borstnate. Längs stränderna och i 

vikens norra del som var mindre störd av båttrafiken växte havsnajas i 

bitvis heltäckande bestånd. Hårnating och rödsträfse noterades sparsamt i 

samma område. Dessutom hittades ansenliga mängder stora, 

sjöhjortronliknande kolonier av cyanobakterien Aphanothece stagnina 

(artbestämd av Roland Bengtsson, Mikroalg) på de djupare bottnarna. 

Detta är en sötvattensart som antagligen är förbisedd i Östersjön. 

Trådalgsförekomsten var överlag liten. 

Den kolonibildande cyanobakterien Aphanothece stagnina förekom rikligt på Kojflagens bottnar. Detta är en 

sötvattensart som antagligen är förbisedd i Östersjön. 


www.naturvatten.se

Fittjö glo 


Fittjö glo är en mycket skyddad vik som omfattar cirka 6 hektar. Viken 

förbinds med utanförliggande vattenområde via ett knappt 20 meter brett 

sund. Hela Fittjö glo är grunt och bottnarna var genomgående mjuka. Vid 


Omgivningarna utgörs av tallskog och hällmarker samt i söder av våtmark. 

Stränderna är huvudsakligen vasskantade och utgörs i övrigt av hällar. Vid 

den norra stranden och invid mynningen finns tomtmark med några hus. I 

Fittjö glo fanns vid fältbesöket en brygga med två motorförsedda 

roddbåtar. Övrig fysisk påverkan utgörs av två vatten(?)ledningar som 

löper längs vikens botten. Inga tecken på muddring noterades. 

Fittjöglo 


Viken inventerades översiktligt med vattenkikare och genom krattning. 

Vid fältbesöket var vikens bottnar kala undantaget en cirka tio meter bred 

bård av havsnajas som växte utanför vassarna. Trådalger förekom 

sparsamt. Ett årsyngel av abborre simmade förbi under vattenkikaren. 

Mickelsfjärd 


Mickelsfjärd är avskuren från utanförliggande vattenområden och 

vattenutbyte med dessa förekommer troligen endast vid höga 

havsvattenstånd. Fjärden var tydligt utsötad med en salthalt kring en 

promille. Djupet i den västra delen översteg inte 0,7 m. På bottnarna låg 

rikliga mängder fågelspillning vilket vittnar om att fjärden är en flitigt 

använd rastplats. 


www.naturvatten.se

Omgivningarna domineras av tallskog på hällmark. Väster om fjärden 

ligger ett hus, men i övrigt finns ingen synlig påverkan av vare sig 

landmiljö eller vattenområde. Stränderna utgörs omväxlande av hällar och 

vassar. 

Mickelsfjärd 


Västra delen av Mickelsfjärden inventerades översiktligt genom snorkling. 

Bottnarna var genomgående kala och ingen undervattenvegetation 

noterades. 

Viken öster om Mickelsfjärd 

Det område som av Borger (2003) redovisas som Gruvflagen o82 har här 

delats upp och presenteras som tre separata lokaler: Viken öster om 

Mickelsfjärd, Gruvflagen samt Sundet mellan Björkskär och Långe holme. 


Viken öster om Mickelsfjärd är en skyddad vik vars cirka 15 meter breda 

mynning vetter åt norr. Stränderna domineras av öppna hällar och säv 

och/eller bladvassar förekommer sparsamt. Innanför mynningen är viken 

genomgående grund och har mjuka bottnar. Vid inventeringen den 11 

september var vattentemperaturen 14 grader. 

Omgivningarna utgörs av gles tallskog på hällmark. Längs delar av 

stränderna låg sprängsten. I övrigt var viken skonad från synlig mänsklig 

påverkan. 


www.naturvatten.se

Viken öster om Mickelsfjärd 


Viken inventerades översiktligt med vattenkikare och kratta. På de grunda 

mjukbottnarna noterades havsnajas i bitvis hög täckningsgrad samt 

enstaka exemplar av borstnate. Trådalger förekom rikligt som påväxt på 

vegetationen. Utanför vikens mynning förekom fastsittande blåstång och 

sparsamt med borstnate och najas. Här var trådalgsförekomsten ganska 

riklig. 

Gruvflagen 



Mickelsfjärd, Gruvflagen samt Sundet mellan Björkskär och Långe holme. 


Gruvflagen är en liten skyddad vik som står i förbindelse med öppet hav 

via två smala (10 respektive 15 m) trösklade sund. Ytterligare en 

vattenförbindelse finns från vikens nordvästra del och norrut men denna är 

inte passerbar med båt. Strandlinjen kantas nästan uteslutande av öppna 

hällar och bestånd av säv och/eller bladvass förekommer mycket sparsamt. 

Innanför de cirka 1,5 meter djupa trösklarna uppgår djupet till som mest 

cirka tre meter. Inventeringen fokuserades till djup mellan en halv och två 

meter. Bottnarna var huvudsakligen mjuka och svavelbakterier noterades i 

några områden. Vid inventeringen den 11 september var 


Omgivningarna utgörs av gles tallskog på hällmark. På Gruvflagsholmen - 

den ö som delar mynningsområdet i två sund - ligger ett hus och här finns 

också en äldre brygga. Spår av stenbrytning sågs vid delar av stränderna. 


www.naturvatten.se

Inventering i Gruvflagen 


Viken inventerades översiktligt med vattenkikare och kratta. Gruvflagens 

bottnar dominerades helt av tätväxande borstnate. Blåstång förekom bitvis 

i hög täckningsgrad på häll. I övrigt noterades endast sparsamt 

förekommande havsnajas, hårnating och sudare. Trådalgsförekomsten var 

ganska riklig till riklig. 

Sundet mellan Björkskär och Långe holmen 



Mickelsfjärd, Gruvflagen samt Sundet mellan Björkskär och Långe 

holmen. 


Området utgörs av ett långsmalt sund som sträcker sig i ostvästlig riktning 

mellan Långe holmen i söder och Björkskär i norr. Stränderna domineras 

av öppna hällar med ett fåtal mindre bestånd av säv och/eller bladvass. 

Sundet är relativt djupt och inventeringen omfattade bottnar i 

djupintervallet 1,4-2,6 meter. Bottnarna var huvudsakligen mjuka men 

utgjordes i några områden av häll. Sundet är relativt skyddad för vågor 

och vindar men troligen strömutsatt. Vid inventeringen den 11 september 


Omgivningarna utgörs av gles tallskog på hällmark. I sundets västra del 

låg sprängsten vid stranden. I övrigt var det skonat från synlig mänsklig 

påverkan. 


www.naturvatten.se

Sundet mellan Björkskär och Långe holmen 


Viken inventerades översiktligt med vattenkikare och kratta. Bottnarnas 

vegetation dominerades av borstnate som förekom i måttlig till hög 

täckningsgrad. Även blåstång förekom relativt rikligt och då framförallt på 

hällsubstrat, men även lösliggande. Övriga arter som noterades var sudare, 

nating och ålnate. Trådalgsförekomsten var ganska riklig till riklig. 


www.naturvatten.se

Delområde 8 - Stora Saltviken 

Stora Saltviken presenteras av Borger (2003) med beteckningen o87. 

Stora Saltviken 

N 

0 

500 

Meter 

Delområde 8 - Stora Saltviken 



Stora Saltviken är en större skyddad vik med två öppningar mot 

utanförliggande skärgårdsområde. I det östra mynningsområdet ligger en 

ö, Korsholmen, som delar öppningen i två sund med en sammanlagd bredd 

av cirka 80 meter. Åt söder, från Mareviken mellan Saltö och fastlandet, 

finns ett smalt kanalliknande sund, Finnekorset, som inte är passerbart 

med båt. Från det norra sundet och in mot vikens centrala del ligger djupet 

kring fyra meter. De innersta delarna är mycket grunda. Bottnarna består 

huvudsakligen av gyttja eller grovleregyttja samt bitvis av häll, särskilt i 

den inre norra delen. Svavelbakterier förekom fläckvis på mjukbotten. Vid 


Omgivningarna karakteriseras av tallskog på hällmark. I vikens inre västra 

del vidtar vassdominerade våtmarker. Norr om viken, men inte i själva 

strandområdet, finns tomtmark med tre hus. Väster om Stora Saltvik ligger 


www.naturvatten.se

åkermark som dock inte avvattnas till viken. Stränderna utgörs 

huvudsakligen av hällar och kantas bitvis av täta smala vassbårder. 

Vattenmiljöns fysiska exploatering begränsades till två små bryggor. Inga 

tecken på muddring noterades i de områden som kunde besökas med båt. 

Det är dock troligt att det smala sundet åt söder tidigare har rensats. 



Stora Saltviken inventerades översiktligt med vattenkikare och krattning. 

Vegetationen dominerades av kärlväxter. Kransalger och brunalger - fast 

och lösliggande blåstång samt sudare - förekom sparsamt. Övriga arter 

som noterades vid inventeringen var skruv- och hårnating, axslinga, 

hårsärv, borstnate, hornsärv, ålnate samt kransalgerna grönsträfse, 

rödsträfse och borststräfse. Trådalger förekom bitvis mycket rikligt. 

Delområde 9 - Sjöbodviken och 

Borgefjärd 

Sjöbodviken och Borgefjärd presenteras av Borger (2003) som 

Sjöbodviken med beteckningen o93. 


www.naturvatten.se

Sjöbod- 

viken 

Borgefjärd 

N 

Lilla Kronoholmen 

0 500 

Meter 

Delområde 9 - Sjöbodviken och Borgefjärd 

Sjöbodviken och Borgefjärd 


Sjöbodviken och Borgefjärd är ett större skyddat viksystem som förbinds 

med utanförliggande vattenområde via ett knappt 20 meter brett sund i 

söder. Sjöbodviken, är genomgående grund och endast på ett fåtal punkter 

i söder uppmättes större djup än en meter. I vikens västra del ligger en helt 

avsnörd gloflada med mynningsområdet övervuxet av vass. Större delen 

av denna vik var i 0,4-0,5 meter med ett maxdjup på en knapp meter. 

Längst i norr finns en delvis avsnörd liten lagun med en kanal på varje 

sida om en ö. Här var vattendjupet inte ens en halv meter. Sundet mellan 

Sjöbodviken och Borgefjärd är runt 2 m djupt. Borgefjärd är ett mer 

varierat vattenområde både vad gäller djup och bottensubstrat. I väster, 

innanför några småskär, finns område grundare än en meter. I övrigt är 

större delen av Borgefjärd 1,5-2 m bortsett från i söder mot mynningen där 

djupet ökar till 3,5 m. 

Områdets bottnar är huvudsakligen mjuka, särskilt i Sjöbodviken, och 

utgörs i de djupare områdena av grovleregyttja/gyttja och i de grundare 


www.naturvatten.se

och allra mest skyddade av findetritusgyttja. Grynnor och grundområden 

med sten, block och hällar förekommer, särskilt i Borgefjärd, som också 

har en hel del skär och små öar. Vid inventeringen den 11 september var 


Omgivningarna utgörs av bland- och barrskog samt hällmarker och 

våtmarker. Öster om viken ligger ett större fritidshusområde. Stränderna 

karakteriseras av hällar och vassbälten. Sjöbodviken, tillsammans med 

Borgefjärd, är som namnet antyder ett populärt hamnområde. Tre 

småbåtshamnar och flera bryggor utöver dessa finns längs stränderna. 

Muddring kunde inte konstateras vid fältbesöket - snarare gav viken ett 

oväntat ostört intryck och det föreföll som om boende och båttrafikanter 

visade stor hänsyn till dess naturvärden. 

Sjöbodviken och Borgefjärd 


Sjöbodviken och Borgefjärd inventerades översiktligt och huvudsakligen 

med hjälp av vattenkikare och krattning. Glofladan väster om Sjöbodviken 

inventerades genom snorkling. Undervattensvegetationen dominerades 

helt av kärlväxter. Av dessa förekom axslinga, havsnajas, borstnate och 

hårnating i bitvis höga till mycket höga täckningsgrader. Övriga kärlväxter 

– hornsärv, ålnate, hårsärv, storsärv och skruvnating förekom sparsamt. 

Utöver detta noterades blåstång på ett fåtal platser. Av kransalgerna 

hittades en enda representant, nämligen grönsträfse som växte mitt i 

sundet mellan Sjöbodviken och Borgefjärd på 1,8 meters djup i vikens 

Kala bottnar förekom i stort sett endast längs norra stranden av 

Borgefjärds grunda, västra vik. Trådalgsförekomsten var vanligen liten till 

ganska riklig. I den nordvästra delen av Borgefjärd samt i södra delen av 

sundet mellan de båda delbassängerna förekom dock rikligt med trådalger. 

På de mycket lösa findetritusbottnarna i den avsnörda glofladan i västra 

Sjöbodviken växte mattbildande slangalger. Här förekom också ”moln” av 

spiralbandsalger. I övrigt noterades enstaka exemplar av borststräfse, 

havsnajas, hårsärv, hårnating och – något oväntat med tanke på det grunda 

vattnet - axslinga. 


www.naturvatten.se

Delområde 10 - Smältevik 

Smältevik presenteras av Borger (2003) med beteckningen o96. 

Smältevik 

N 

0 500 

Meter 

Delområde 10 - Smältevik 

Smältevik 


Smältevik är en större skyddad vik med en knappt 30 meter bred öppning 

åt söder mot öppet hav. Över mynningsområdet har en hög gångbro 

anlagts som dock inte utgör något hinder för småbåtstrafik. Innanför 

sundet är djupet nära fyra meter men snart grundar bottnarna upp och 

större delen av viken har ett djup på mindre än en meter. Bottnarna var 

genomgående av mjuk karaktär med inslag av sten- och blockgrynnor. Vid 

inventeringen den 11 september var vattentemperaturen 16-17 grader. 

Omgivningarna utgörs huvudsakligen av bland- och barrskog. I vikens 

inre del mynnar Applerumsån som den sista halvkilometern mot havet 


www.naturvatten.se

inner genom en vassdominerad våtmark. Vikens stränder karakteriseras 

av vassbälten. Ingen fysisk exploatering noterades. 

Smälteviks inlopp och stränder 


Smältevik inventerades översiktligt genom vattenkikare och krattning. 

Generellt dominerades de allra sydligaste och lite djupare delarna av 

kärlväxter medan de grunda bottnarna karakteriserades av mattbildande 

bestånd av kransalger. 

I vikens södra del på 1-2 meters djup växte borstnate, axslinga, hornsärv, 

havsnajas, spädnate och enstaka grönsträfse. I detta område var 

trådalgsförekomsten ganska riklig. Lite längre in i viken var vegetationen 

heltäckande och utgjordes omväxlande av mattbildande kransalger 

(borststräfse, rödsträfse och/eller grönsträfse) eller kärlväxter (havsnajas 

eller spädnate). Övriga arter som noterades var hår- och skruvnating och 

ålnate samt, längst in i vikens mest utsötade delar, vit näckros. 

Förekomsten av trådalger varierade kraftigt och var bitvis mycket riklig. 

Kransalgsängar bredde ut sig över bottnarna i de inre delarna av Smältevik. 


www.naturvatten.se

Omväxlande rödsträfse, grönsträfse och/eller borststräfse utgjorde mattbildande bestånd i de inre delarna av 

Smältevik. Bilden till höger visar de arttypiska vita klotrunda bulbiller (stärkelselager) hos borststräfse. 


www.naturvatten.se

Referenser 

Andersson, S. 2008. Biologiska undersökningar i samband med saneringen 

av Örserumsviken – lägesrapport 2007. Rapport 2008:3, Naturvetenskapliga 

institutionen, Högskolan i Kalmar. ISSN: 1402-6198. 

Blindow, I. 2009. Åtgärdsprogram för hotade kransalger: arter i 

brackvatten och hav 2008-2011 – Raggsträfse (Chara horrida) och 

axsträfse (Lamprothamnium papulosum). Naturvårdsverket, Rapport 5853. 

63 sid. 

Blümel, C. 2003. Chara horrida, Wahlst. 1862. I Schubert & Blindow, 

Charophytes of the Baltic Sea. A. R. G. Gantner Verlag Kommanditgesellschaft. 

Ruggell. Sid 113-121. 

Boegle, M.G., S.C. Schneider, A. Melzer & H. Schubert. 2010. Distinguishing 

Chara baltica, C. horrida and C. liljebladii – conflicting results 

from analysis of morphology and genetics. Charophytes 2: 53–58. 

Borger, T. 2003. Inventering av lek- och uppväxtområden för Kalmar läns 

kustbestånd av gädda och abborre 2002/2003 - med inriktning på grunda 

havsmiljöer. Länsstyrelsen Kalmar län. Meddelande 2003:19. ISSN 0348- 

8748, ISRN LSTY-H-M--2003/19—SE. 

Gärdenfors, U. (ed.). 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010 – The 2010 

Red List of Swedish Species. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. 

Hansen, J., G. Johansson & J. Persson. 2008. Grunda havsvikar längs 

Sveriges kust – Mellanårsvariationer i undervattensvegetation och 

fiskyngelförekomst. Länsstyrelsen i Uppsala län, Meddelande 2008:16. 70 

sid. 

Persson, J. & G. Johansson. 2007. Manual för basinventering av marina 

habitat (1150, 1160 och 1650) - Metoder för kartering av undervattensvegetation. 

Naturvårdsverket. (Manualen fanns vid denna rapports författande, 

januari 2013, inte längre tillgänglig för nedladdning från Naturvårdsverkets 

hemsida men kan laddas ned som PDF från 

www.hydrophyta.se/pages/publikationer.php) 

Persson, J. G. Johansson & M. Hjelm. 2008. Fiskrekrytering och 

undervattensvegetation – En fortsatt studie av grunda vikar i 

Södermanlands län sommaren 2007 samt eftersök av raggsträfse (Chara 

horrida). Länsstyrelsen i Södermanlands län, Rapport 2008:04. 59 sid. 


www.naturvatten.se

FÃ¶rdjupning av befintlig farled till Hargshamn - LÃ¤nsstyrelserna

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?