Sjukgymnastik

intensivvård
intensivvård
Sjukgymnastik
på liv
och död
På central-IVA på Örebro universitetssjukhus får alla
patienter träffa sjukgymnasten. Tidig mobilisering har hög
prioritet. Det ger ett försprång när det gäller senare träning,
menar Kristoffer Ingeby, engagerad och entusiastisk IVAsjukgymnast.
Intensivt. Det blir mycket
andningsträning för Kristoffer
Ingeby, sjukgymnast
på IVA vid Örebro universitetssjukhus.
text: Hilda Zollitsch Grill
foto: Magnus Westerborn
10 Fysioterapi nr 1 / 2011
Fysioterapi nr 1 / 2011 11

intensivvård
Aktuellt
”Som sjukgymnast ser jag
redan tidigt om det finns risk
för till exempel kontrakturer
och stelhet hos en patient.”
Som mest finns åtta patienter på central-
IVA vid Örebro universitetssjukhus. Just
denna dag är det helt tomt. Sällsynt.
Nästan unikt. Fotografen som följt med
mig får komma tillbaka en annan dag,
bestämmer vi. Tack och hej. Men jag
stannar kvar och får desto mer av sjukgymnasten
Kristoffer Ingebys tid. Tur i
oturen ändå alltså.
Kristoffer Ingeby är ensam sjukgymnast
på avdelningen och sköter bland annat
andningsträningen för alla patienter
som inte har respirator. Han är den enda
i personalen som träffar avdelningens alla
patienter. De andra – läkare, sjuksköterskor
och undersköterskor – jobbar i
team kring två patienter var.
Nu står sängarna prydligt bäddade
med blå plastöverdrag. Maskinerna står
tysta men redo, när som helst kan någon
ny patient behöva hjälp.
De flesta patienter som kommer till
central-IVA har genomgått en lång operation,
lider av svårare infektioner, som
sepsis, eller är svårt skadade genom exempelvis
en trafikolycka.
Sjukgymnasten har en stark position
på IVA och tidig mobilisering är en högt
prioriterad del av behandlingen. Huvudsyftet
med träningen är att aktivera muskulaturen
och att motverka stelhet. Här
är en tidig sjukgymnastisk insats av stor
Omedelbart svar. Alla instrument ger Kristoffer Ingeby direkt feedback på övningarna han gör tillsammans
betydelse, menar Kristoffer Ingeby.
– Som sjukgymnast ser jag redan tidigt
om det finns risk för till exempel kontrakturer
och stelhet hos en patient. Sjuksköterskorna
är mer omvårdnadsinriktade
och gör inte sin funktionsbedömning
ur ett sjukgymnastiskt perspektiv, så de
reagerar och slår larm först när stelheten
är ett faktum.
Som tidig mobilisering räknas mobilisering
inom tre dagar. Därefter har så
med patienten. Puls, blodtryck, syresättning och så vidare kan läsas av medan andningsgymnastiken pågår.
mycket gått förlorat av muskelstyrka och
funktion att det krävs en mycket större
ansträngning för patienten att till exempel
börja träna andning, eller att hosta
upp slem.
Träningen är inriktad mot autonomi
snarare än omvårdnad, och målet är detsamma
för i stort sett alla patienter: Att
kunna sitta på sängkanten, hålla balansen
en liten stund och kunna lägga sig
ner själv.
Ett slutmål är att patienten ska kunna
stå på benen och förflytta sig mellan säng
och stol. Det lägger grunden för patientens
autonomi – att kunna äta och dricka
själv, att raka sig och så vidare. Autonomin
är mycket värd för människan, påpekar
Kristoffer Ingeby. Det händer till
12 Fysioterapi nr 1 / 2011
Fysioterapi nr 1 / 2011 13

intensivvård
intensivvård
”Vid tidig mobilisering får
patienten en kortare tid av
funktionsnedsättning”
Peppar för PEP-andning. Det är viktigt att opererade patienter kommer ur sängen och kommer igång med andningsgymnastik så fort det bara är
möjligt efter en operation. Efter narkos har patienten nedsatt förmåga till gasutbyte i lungorna. Att komma upp ökar lungornas volym i vila vilket tillsammans
med andningsgymnastik, PEP-andning, öppnar upp de stängda delarna i lungorna.
och med att patienter från IVA klarar av en
kortare rullstolspromenad, med slangar
och allt, ute i sjukhusparken längs Svartån.
– Då brukar folk runt omkring höja
ögonbrynen och bli lite nervösa, säger
han och skrattar lite.
Självständigheten och kontakten med
det vanliga livet, om så bara under en
kort vända i friska luften, är otroligt viktig
för patienterna, menar Kristoffer Ingeby.
Det förhindrar hospitalisering och
förkortar vårdtiden. Det finns också studier
som visar att det är stor skillnad vid
utskrivningen om patienten fått tidig
mobilisering eller inte.
– Vinsterna ser man på lång sikt. Håller
patienten igång får han eller hon ett
försprång vad gäller senare träning. Vid
tidig mobilisering får patienten en kortare
tid av funktionsnedsättning, vilket
gör att man tidigare kan sätta igång med
en mer aggressiv träning.
Kristoffer Ingeby arbetar dagtid måndag
till fredag. Morgnarna går åt till planering
och koordinering av träningen för
de patienter som ligger på avdelningen.
Eftersom det är mycket som sker runt
varje patient – mediciner och näring behöver
tillföras i dropp, dränageslangar
från operationsområdet tar plats och behöver
kontrolleras och provtagningar
och undersökningar av olika slag måste
utföras – kan det vara svårt för Kristoffer
Ingeby att få tillgång till patenten.
– Ibland måste jag kriga till mig tid,
berättar han och drar lite på munnen.
Men han känner sig sällan överkörd,
det är komplicerat när många faktorer
och insatser måste samordnas för att träningen
ska kunna genomföras.
– Jag behöver ju ofta hjälp med lyft
och förflyttning av patienten från sängen
till mobiliseringsstolen. Ibland behöver
vi vara fyra personer, vilket gör att
träningen bara kan ske när tillräckligt
många finns på plats och kan hjälpa till.
Träningen måste också koordineras med
anestesipersonalen, eftersom patienten
måste vara tillräckligt vaken vid träningstidpunkten.
Kunskaperna om hur betydelsefullt det
är med tidig mobilisering har slagit igenom
väl på hans arbetsplats, tycker Kristoffer
Ingeby.
Han möter sällan något ifrågasättande
från de övriga yrkesgrupperna i personalen.
Tvärtom, numera är patienterna i
mindre utsträckning nedsövda än förr,
just för att de ska kunna träna, framför
allt andning.
Även respiratorpatienterna är numera
så vakna det bara går, för bland annat
mobiliseringens skull. En viktig uppgift
för Kristoffer Ingeby är att sköta ”urträningen”
för patienter som ligger i respirator.
Det stora problemet för patienter som
ligger i respirator är att andningsmusklerna
förtvinar. Vid spontan andning används
de aktivt hela tiden, eftersom patienten
själv drar in luft. I en respirator
trycks luften istället in i patientens lungor,
och får sedan passivt sippra ut. Andningsmuskulaturen
används alltså inte.
Respiratorluft är torr och kall, vilket
gör att luftvägarna torkar ut och luftvägarnas
flimmerhår blockeras av syrgasen.
Det gör att det slem som bildas blir extra
segt och dessutom svårt för patienten att
bli av med, eftersom det är svårt att hosta
med försvagad andningsmuskulatur.
Kristoffer Ingeby arbetar mycket med
motståndsandning och aktiv värmebefuktning
med dessa patienter.
– Jag provar ut vad som behövs och
vad patienten klarar av. Alla instrument
som patienten är uppkopplad till ger mig
ju direkt feedback på det jag gör. Jag ser
minsta förändring i blodets syresättning,
i puls och blodtryck, andningsfrekvens och
andningsmönster. Jag har en unik möjlighet
att kunna följa upp det jag gör.
Många händer. Att hjälpa patienten att komma upp i mobiliseringsstolen kräver planering.
Kristoffer flyttar över en nyopererad patient och får hjälp av sjuksköterskan Håkan och
undersköterskan Lillian att hålla i slangar och dränage.
14 Fysioterapi nr 1 / 2011 Fysioterapi nr 1 / 2011 15

intensivvård
foto: Susanne Kistner
Aktiv insats. Kristoffer Ingeby trivs på central-IVA i Örebro. Många patienter minns också sjukgymnasten bäst från sina intensivvårdsdygn.
Något som Kristoffer Ingeby just nu jobbar
på att införa på bredare front för sina
IVA-patienter är användningen av en
högflödesgrimma för att befukta luftvägarna
vid andningsträning. Den används
nu på prov och förser patienten med
varm och fuktig luft. Grimman kan även
användas till patienter som är tracheostomerade
eller sättas utanpå en andningsmask.
Kristoffer är mycket nöjd med
grimmans fördelar, och nu återstår att ”sälja
in” den som ett nytt inslag på IVA.
– Man får argumentera klokt, säger
han lite finurligt.
Kan man förebygga slemproblematiken
minskar till exempel risken för lunginflammation
och den därmed längre
vårdtiden på IVA. Varje insparat vårddygn
på IVA innebär en stor besparing.
På IVA i Örebro har man numera även
infört IVA-mottagning. De patienter som
vårdats minst fyra dygn på IVA erbjuds
ett återbesök efter tre månader. Patienten
får då tillfälle att ställa frågor om tiden
på IVA, vad som hände, vilken behandling
de fick, hur det gick och så vidare.
För de flesta är IVA-dygnen kaotiska
och de flesta har endast vaga minnen av
vad som hänt. Men de flesta kommer
ihåg att de träffade sjukgymnasten. Kristoffer
Ingeby är också med vid återbesöket
och passar på att följa upp patientens
fysiska status.
– Jag brukar kolla handstyrkan, det är
ett bra mått på den generella muskelstyrkan,
och genomföra ett sex minuters
gångtest. Utifrån deras skattning av ansträngningen
rekommenderar jag promenader
till exempel. Jag kollar hur de rört
på sig, skriver kanske remiss till primärvården
för fortsatt träning, informerar
om fysisk aktivitet på recept och så vidare.
Men varför minns patienterna sjukgymnasten
bäst? Kristoffer Ingeby tror
att det beror på att sjukgymnasten står
för aktivitet och positiva händelser under
tiden på IVA. Jag tänker att sjukgymnasten
även står för en snabbare väg tillbaka
till ett självständigt liv. u
16 Fysioterapi nr 1 / 2011 Fysioterapi nr 1 / 2011 17