Behandling av ångestsyndrom - SBU

enbart patienter som fullföljt hela behandlingen [72]. En eventuell
skillnad mellan preparaten kan ha dolts av effekten av den kognitiva
beteende terapi som alla i studien deltog i.
Jämförelser mellan SSRI och tricykliska
antidepressiva läkemedel (TCA) (se Tabell 1c)
Paroxetin 20–60 mg/dag hade likvärdig effekt med klomipramin 50–
150 mg/dag i en 12 veckors studie [129] och citalopram 20–60 mg/dag
visade likvärdig effekt med klomipramin 60–90 mg/dag i en åtta veckors
studie [272]. Sertralin 50–100 mg/dag var likvärdigt med imipramin
100–200 mg/dag i en studie [133]. Fluoxetin och desipramin jämfördes
i en liten studie som saknade statistisk styrka att påvisa skillnader [38].
Signifikant färre patienter behandlade med fluvoxamin 150–300 mg/dag
uppnådde panikfrihet än patienter behandlade med imipramin 150–
300 mg/dag [173].
Andelen patienter som uppnådde panikfrihet, skilde sig inte mellan
citalopram och klomipramin [272], medan däremot paroxetin var mer
effektivt än klomipramin i detta hänseende [129]. Det är möjligt att
klomipramindosen var för låg och att det relativt sett gynnade SSRI i
jämförelserna. Det är svårt att avgöra vilka klomipramin doser som borde
användas vid jämförelser med SSRI-preparat eftersom det saknas kontrollerade
studier av vilka doser av klomipramin som är de optimala.
För att sammanfatta jämförelserna mellan SSRI och TCA kan konstateras
att fluvoxamin har rapporterat mindre effekt än TCA, att citalopram
har rapporterat likvärdig effekt med klomipramin i låg dos, att sertralin
har rapporterat likvärdig effekt med imipramin i medelhög dos och
paroxetin större effekt än klomipramin i medelhög dos.
Efter ett år av behandling med citalopram 10–60 mg/dag eller klomipramin
60–90 mg/dag fanns ingen signifikant skillnad i andelen som
avbrutit behandlingen [135], inte heller efter ett halvt års behandling
med sertralin 50–100 mg/dag eller imipramin 100–200 mg/dag [133].
Även i kortare jämförande studier av paroxetin jämfört med klomipramin
[129] och av fluvoxamin jämfört med imipramin [173] har bortfallet
i SSRI-grupperna varit minst lika stort som bortfallet i grupperna
som erhållit tricykliska antidepressiva läkemedel (TCA). Studierna visar
följaktligen en likvärdig tolerans för preparatgrupperna trots att TCA
anses orsaka mer biverkningar än SSRI-preparat.
Maprotilin är kemiskt något annorlunda än tricykliska antidepressiva
läkemedel, men farmakologiskt likvärdigt. Maprotilin gav mindre effekt
på paniksymtom än fluvoxamin i en liten och bristfälligt rapporterad
studie [65].
Monoaminooxidas (MAO)-hämmare
Placebokontrollerade studier (se Tabell 1f)
Moklobemid
uppvisade i en flerdosstudie ett samband mellan dos och
respons, dvs högre doser (600–900 mg/dag) minskade antalet panikattacker,
medan lägre doser saknade effekt [271]. Moklobemid hade
ingen effekt på agorafobi [271]. I en mindre studie jämfördes moklobemid
(300–600 mg/dag) med kognitiv beteendeterapi (KBT), med
kombinationen moklobemid och KBT samt med placebo [138]. Studien
var för liten för att kunna påvisa mindre skillnader, men moklobemid
visade sig inte effektivare än placebo och ingen kombinationsvinst påvisades
av moklobemid plus KBT.
Studier med aktiv kontroll (se Tabell 1g)
Moklobemid
i en medeldos på 500 mg/dag har jämförts med fluoxetin
(medeldos 20±2,7 mg/dag) i en större korttidsstudie. Resultatet tydde på
en likvärdig effekt på paniksymtom av de båda preparaten [266,267].
I en åtta veckors studie har moklobemid 450 mg/dag jämförts med
klomipramin 150 mg/dag [128]. Inga skillnader i tolerans eller effekt
på paniksymtom kunde påvisas mellan moklobemid och klomipramin.
Klomipraminpatienterna uppnådde bättre resultat mätt med depressionsskattning
men uppvisade flera biverkningar.
Övriga antidepressiva läkemedel
Placebokontrollerade studier (se Tabell 1i)
Reboxetin har i en mindre korttidsstudie visat signifikant större effekt än
placebo på såväl paniksymtom som fobiska symtom [281].
124 B E H A N D L I N G AV Å N G E S T S Y N D R O M
K A P I T E L 2 • B E H A N D L I N G AV PA N I K S Y N D R O M 125