Tidningen som pdf-dokument - Svensk Biblioteksförening

0579_app_sol_fast_RK-1006_38x88.indd 2010-06-24 1 16:38:45
överge en ”traditionell, modernistisk kunskapssyn”
och börja ”tänka och arbeta utifrån
en mer senmodernistisk kunskapssyn”.
Det ”senmoderna” definierar de som relaterat
till problemorienterat lärande (pbl), med
diskussioner och praktiska övningar. Kraven
från ”det nya samhället” förutsätter, enligt
författarna, bibliotekariers individuella vilja
att vara öppna för förändringar.
Att uppsatsförfattarna driver tydliga kunskapsideologiska
teser gör inte deras undersökning
mindre intressant. Det blir snarare
själva poängen med uppsatsen som har goda
förutsättningar att, precis som Malene Jensen
och Caroline Törnqvist-Andersson hoppas,
fungera som ytterligare underlag och bränsle
i den diskussion som oavbrutet pågått, inte
minst i biblioteksvärlden, sedan Wikipedia
introducerades 2001. Q
Malene Jensen och Caroline Törnqvist-
Andersson: ”Statistiskt sett har ju NE
också fel”. En kvalitativ studie rörande
gymnasiebibliotekariers uppfattning
och undervisning kring Wikipedia.
Magisteruppsats i biblioteks- och
informationsvetenskap vid institutionen
för kulturvetenskaper vid Linnéuniversitet.
2010.
Första Appen
Ladda ner vår iPhone-app,
Första hjälpen A-Ö, så får
du praktiska tips och råd
om allt från myggbett
till hjärtstillestånd! Det är
både smart och gratis.
www.redcross.se/forstahjalpen
recensioner
Dan Andersson
Folkbibliotek, makt och disciplinering:
en genealogisk studie av folkbiblioteksområdet
under den organiserade
moderniteten.
Pedagogiska institutionen, Stockholms
universitet, 2009
Redan på sidan 14 i Dan
Anderssons avhandling
hajar jag till. Här talas
om att folkskolan ”inrättas”
1841. I alla lexikon jag
slår i står det 1842 (sedan
reformen diskuterats på
riksdagarna 1840–41). Inrättas?
På vilket sätt då?
Nåja, jag fortsätter läsa
(årtalet 1841 upprepas dessutom två gånger).
Några sidor senare kommer Andersson in på
mitt specialområde Stockholm. Här stämmer
det ännu mindre. De äldsta församlingsbiblioteken
var Klara och Storkyrkoförsamlingen,
inte Adolf Fredrik. Att 1800-talets ”stadsbibliotek”
drevs av kyrkan stämmer inte heller.
Visserligen var Dicksonska i Göteborg störst
vid sekelskiftet 1900, men Andersson har inte
uppmärksammat Stockholms arbetarebibliotek
som var lika stort.
Lite längre fram ser jag att Andersson uteslutit
ett viktigt ord från riksdagsbeslutet om
allmän folkskola, som publicerades som sfs
1842. Prästerskapet skulle enligt texten tjänliga
böcker föreslå. Andersson har utelämnat
ordet föreslå vilket gör att texten får en helt
annan mening, mer i linje med författarens
resonemang. Ytterligare lite senare kommer
en ny uppgift om det största församlingsbiblioteket
i Stockholm ”i början av 1900-talet”.
Några sidor tidigare står alltså Adolf Fredrik,
men nu står det istället Kungsholmen (som
verkligen var Stockholms största folkbibliotek,
men först på 1920-talet). I skildringen av
Nick Carter-fejden 1909 har Andersson missat
standardverket av Ulf Boëthius. Misstagen
tror jag beror på att han litat för mycket till
Valfrid Palmgrens siffror från utredningen
1911. Här förekommer direkta felaktigheter,
och inte minst en tendentiös beskrivning
som förringar arbetarrörelsens insatser helt.
Andersson använder sig här och senare av
andrahandskällor som en historiker knappast
skulle ha godkänt. Och citationstekniken är
tvivelaktig med ideliga uteslutningar.
Folkbibliotek, makt och disciplinering är
en avhandling i pedagogik och som sådan en
skrivbordsprodukt som bygger på teori, men
mycket lite på hur det praktiska arbetet bedrevs
vid folkbiblioteken i Sverige. Den bygger
på Foucaults disciplineringsteorier som jag
ställer mig ganska kritisk till. Bilden av folkbiblioteksarbetet
– avhandlingen omfattar
nästan hela 1900-talet – det Andersson kallar
”den organiserade moderniteten”, blir väldigt
konstig: hela det svenska folkbiblioteks- och
även folkbildningsarbetet, styrs manipulativt
av några stora riksorganisationer, där staten
övertar kyrkans roll som indoktrinerare under
förra seklet.
Foucaults exempel på ”panoptikon” bygger
på observationer gjorda vid fängelser, mentalsjukhus
och andra vårdinrättningar i ett
långt historiskt perspektiv. Samma metoder
för statlig kontroll och övervakning ser Andersson
på skolor och universitet, och även
på folkbibliotek och studiecirklar. Jag menar
att detta är ett i första hand teoretiskt resonemang
där all verksamhet från bokinköp, inre
och yttre verksamhet, personalpolitik, utlåning,
marknadsföring till exponering, enligt
författaren styrs av den Foucaultska ”osynliga
handen”. Jag skulle tvärtom mena att folkbibliotekens
historia i Sverige i stora drag är lokal,
just i brist på en nationell bibliotekspolitik.
Att den övergripande ideologin skulle vara
konservativ stämmer inte heller. I Stockholm
och Göteborg var den snarast socialliberal.
Där var de konservativa den stora bromsklossen
när utbyggnader skulle göras. En så oerhört
central person som Bengt Hjelmqvist var
knappast särskilt konservativ, tvärtom uttalat
(även politiskt aktiv) liberal.
Den Foucaultska teorin fungerar, som
många kritiker, t ex Marshall Berman påpekat,
som en tvångströja – alla fakta måste knådas,
sågas till och formas för att passa in i pusslet.
Vi brukar ju skryta med svenskt folkbiblioteksväsens
stora framgångar på 1900-talet
som globalt närmast exceptionella efter ett
litet lands förutsättningar. Bibliotekens stora
antal, centrala placering, de vackra byggna-
34 biblioteksbladet [08 : 2010]