Arsenikförgiftat grundvatten Lärarbrist i framtiden Arkitekt forskar på KI

Lärarbristen viktigaste
framtidsfrågan
Det börjar bli ont om universitetslärare. På KTH ställs allt fler kurser in på
grund av brist på behöriga lärare. Samtidigt visar studier att universitetslärarna
i genomsnitt arbetar över 50 timmar i veckan.
TH riskerar att få rykte om
sig som ett ställe där man sliter
ut sig, säger Björn Lisper, Kproprefekt på institutionen för teleinformatik
i Kista.
Lärarbristen börjar bli ett problem för
universitet och högskolor. Värst är det
för tekniska högskolor inom överhettade
områden som IT, telematik och telekommunikation.
KTH är inte förskonad och särskilt
utsatt är Ingenjörsskolan i Kista med en
stor företagsby precis intill.
På Teleinformatik i Kista har man för
närvarande tre obesatta lektorat. Detta
trots en stor annonskampanj i utländska
branschtidskrifter.
– Det är hopplöst. Och inte första
gången, suckar Björn Lisper. Vi har ingen
chans att konkurrera med näringslivet.
Ericsson och andra företag lockar till sig
ingenjörerna innan de har examinerats.
Dessutom tar de våra doktorer.
Björn Lisper understryker att det i och
för sig är bra att forskarutbildade personer
går till industrin. Problemet är bara
att det skapar temporär lärarbrist.
– Det finns för få doktorer i Sverige
inom vårt ämne, helt enkelt, säger han.
Detsamma tycks gälla på andra högskolor.
Lunds tekniska högskola saknar
sedan i höstas ett tiotal lektorer, luckor
man fyller bäst man kan med tillfälliga
vikariat.
I några fall använder man obehöriga
lärare. Det undviker man på KTH. Där
ställer man hellre in kurser. På Teleinformatik
har man tvingats ställa in två
civilingenjörskurser på grund av lärarbristen
– en kurs i parallella datasystem
och en kurs i datorsystemarkitektur. Inte
heller det är första gången.
Viktigaste frågan
Bo Wahlberg, professor i reglerteknik, tillika
prorektor med ansvar för utveckling
av utbildningen, är också
han bekymrad över
lärarsituationen. Någon
viktigare fråga för KTH
finns inte, menar han.
– Vi letar med ljus och
lykta efter professorer,
lektorer och adjunkter.
Det är samma problem på högskolor och
universitet över hela världen, säger Bo
Wahlberg, som dock understryker att
kvalitetsribban ligger fast.
– Det är inte så att kvaliteten sänks.
Däremot blir verksamheten mindre om
vi har färre lärare. Vi får koncentrera oss,
säger han.
”Vi letar med ljus och lykta
efter professorer, lektorer och
adjunkter. Det är samma
problem på högskolor och
universitet över hela världen”
Lärarbristen kan komma att förvärras
när stora lärargrupper går i pension i
början av nästa sekel. Ett exempel: på
verkstadsteknik pensioneras nio professorer,
en fjärdedel av kåren, inom två år.
Samtidigt kommer åttiotalets talrika
barnkullar snart att knacka på dörren.
Regeringen har bestämt att antalet
studieplatser i naturvetenskapliga och
tekniska ämnen ska öka kraftigt de närmaste
åren. Hur går det ihop?
Universitetslärarfacket, SULF, menar
att lärarbristen har strukturella orsaker,
och att det bara är en tidsfråga innan även
humaniora och medicin drabbas. Ökat
studentantal kombinerat
med hårdare
sparkrav har gjort att
universitetsläraryrket
har fått sämre rykte,
och att det är svårare
att rekrytera forskarbegåvningar
till yrket.
I dag producerar exempelvis KTH dubbelt
så många högskole- och civilingenjörer
och dubbelt så många doktorer som
för tio år sedan. Men lärarkåren har inte
vuxit nämnvärt.
På andra högskolor är bilden densamma.
I Umeå har studentantalet ökat
från 16 300 läsåret 93/94 till 25 000
8
KTH-nytt
4/99