Terapeutisk juridik – bakgrund - Juridicum - Stockholms universitet

Terapeutisk juridik – En utvidgad juristroll
Av Jan Tydner
Examensarbete 20 poäng i allmän rättslära
Stockholm vårterminen 2006
1

Inledning ........................................................................................................ 4
Syfte ............................................................................................................... 4
Metod ............................................................................................................. 5
Avgränsning................................................................................................... 5
Disposition ..................................................................................................... 5
1 TERAPEUTISK JURIDIK ............................................................................. 6
1.1 Bakgrund till terapeutisk juridik .............................................................. 6
1.2 Innebörden av terapeutisk juridik ............................................................ 8
1.2.1 Utveckling......................................................................................... 8
1.2.2 Karaktär som rättsideologi................................................................ 9
1.2.3 Begreppet terapeutisk, vad det är och vad det inte är ....................... 9
1.3 Tillämpning............................................................................................ 11
1.4 Kritik...................................................................................................... 13
2 EN UTVIDGAD JURISTROLL................................................................... 16
2.1 Den multidimensionelle juristen............................................................ 16
2.2 Juristens roll som problemlösare ........................................................... 16
2.2.1.Problemlösningsmetoder................................................................. 16
2.2.2 Juristens traditionella problemlösningsmetod................................. 17
2.2.3 Nya problemlösningsmetoder för juristen ...................................... 18
2.3 Mångfacetterad juridik........................................................................... 19
2.3.1 Olika synsätt på juridiken ............................................................... 19
2.4 En mångfacetterad rättstillämpning i praktiken, den psykologiska
aspekten av juridik ....................................................................................... 20
2.4.1 Juristens ansvar att leverera helhetslösningar ................................. 20
2.5 Terapeutisk juridik och proaktiv juridik ................................................ 22
2.5.1 Proaktiv juridik ............................................................................... 22
2.5.2 Integrering terapeutisk juridik och proaktiv juridik........................ 23
2.5.3 Psycholegal softspots ...................................................................... 23
2.5.4 Exempel .......................................................................................... 24
2.6 Juristen förhållande till den psykologiska vetenskapen......................... 24
2.6 1 Hur juristen tillgodogör sig psykologiska kunskaper ..................... 24
2.6.2 Exempel på psykologiska rön som kommer juristen till godo........ 26
2.6.3 Begränsningar ................................................................................. 27
2.7 Terapeutisk juridik i undervisningen ..................................................... 28
2.7.1 Terapeutisk juridik i den teoretiska undervisningen....................... 28
2.7.2 Terapeutisk juridik i den praktiska undervisningen........................ 29
2.8 Juristpersonligheten ............................................................................... 30
3 DISKUSSION............................................................................................... 32
3.1 Om terapeutisk juridik som rörelse........................................................ 32
3.1.1 Finns det behov av terapeutisk juridik i Sverige?........................... 32
3.1.2 Begränsningar ................................................................................. 33
3.2 Om juristens roll som psykolog ............................................................. 34
3.2.1 Behövs en utvidgad juristroll? ........................................................ 34
3.2.2 Finns det ett behov av en utvidgad juristroll i Sverige?.................. 36
3.2.3 Svårigheter som möter en utvidgad juristroll.................................. 37
3.3 Det större intresset. Den multidimensionelle juristen............................ 38
2

3.3.1 En framtidsvision för juristyrket..................................................... 38
3.3.2 Ethic of care .................................................................................... 38
3.3.3 Hinder p.g.a. juristpersonligheten................................................... 39
3.3.4 Hinder p.g.a. erkända rättsprinciper................................................ 40
3.4 Sammanfattning ..................................................................................... 41
Källförteckning ............................................................................................ 42
Litteratur .................................................................................................. 42
Tidskrifter ................................................................................................ 42
Internet ..................................................................................................... 46
3

Inledning
Juristyrket är ett människoyrke. Många jurister kommer i direktkontakt med
människor dagligen, människor med små eller stora problem av de mest varierande
slag. Också de jurister som sitter på myndigheter och kontor där de aldrig
har någon personlig kontakt med utomstående fattar beslut som har en direkt
eller indirekt påverkan på människors tillvaro. Detta samspel mellan juridiken
och dess användare är utgångspunkten för denna framställning.
Den traditionella bilden av juristens roll som kännare av lagen är ofullständig.
Juristen måste ha kunskap om hur den mänskliga sidan av det juridiska
arbetet ska hanteras. Juristen måste vara psykolog.
Detta vidsträckta synsätt har ännu inte fått något större genomslag i den juridiska
forskningen i Sverige även om många praktiserande jurister skulle invända
att de är medvetna om sin roll som människokännare. I USA har på senare
tid uppstått en rad juridiska inriktningar som intresserar sig för hur samspelet
mellan juridiken och människan fungerar idag och hur det kan göras
bättre inför framtiden. I synnerhet en inriktning, som vunnit uppmärksamhet
sedan början av 90-talet, fokuserar särskilt på juridikens och rättstillämpningens
inverkan på människors mentala hälsa. Den går under namnet terapeutisk
juridik och ligger till grund för en mängd infallsvinklar i ämnet. Terapeutisk
juridik kommer i det följande att utgöra ett avstamp för diskussionen
om den praktiserande juristens psykologroll.
Det finns många exempel på företeelser med psykologisk betydelse i juristens
dagliga arbete. Det kan handla om hur en klient under stor press ska
bemötas eller hur man bäst kommunicerar med en trilsken part i rättssalen. En
domare bör känna till sina egna begränsningar när intuitionen bestämmer sig
för vilken part som ljuger och vilken som talar sanning. Familjerättsadvokaten
kan ta hänsyn till klientens psykiska välmående och inte enbart dennes förmögenhetsställning
i samband med en skilsmässa. Oavsett vilken roll man har så
finns det anledning att ha en öppen syn på vad man kan uppnå i sitt juridiska
arbete. Målet är en bättre rättstillämpning för dem rätten berör.
Syfte
Det ena syftet med uppsatsen är att diskutera den psykologiska karaktären av
den praktiserande juristens arbete. Vilka är de psykologiska aspekterna, hur
ska juristen förhålla sig till dessa och på vilket sätt kan juristens användning av
psykologi förbättras?
Det andra syftet är att, utifrån ett större perspektiv, diskutera juristrollen
och om en mer psykologisk medveten jurist i förlängningen kan leda till att
juristens funktion i samhället förskjuts.
Uppsatsen intar ett makroperspektiv i betydelsen av att den inriktar sig på
de övergripande förutsättningarna för, effekterna av och möjligheterna och
svårigheterna med juristen som psykolog och den nya juristrollen.
4

Metod
Uppsatsen redovisar och diskuterar skrivet material som till stor del är en produkt
av rörelsen terapeutisk juridik och det väckta intresset för kombinationen
juridik och psykologi i USA. Större delen av materialet är artiklar som är publicerade
i amerikanska juridiska tidskrifter.
Eftersom nästan allt material som ligger till grund för den här uppsatsen är
på engelska uppstår översättningsproblem när det gäller vissa ord och begrepp
som utgör specifika namn på företeelser. När det inte finns en erkänd motsvarighet
på svenska har ord översatts så att de förmedlar ungefär samma betydelse.
Avgränsning
Det är ett relativt brett perspektiv som utgör ramarna för det här arbetet. Eftersom
ämnet ännu inte har fått samma utbredning i Sverige som i USA finns det
anledning att hålla det öppet så att ämnet som helhet introduceras. En andra
anledning till att arbetet har ett brett perspektiv är att det följer den mer allmänna
diskussionen om ett nytt synsätt på juristrollen som förs i USA. Det
ligger inte i uppsatsens huvudsakliga syfte att göra en skildring av hur konkreta
psykologiska företeelser ska förenas med juridisk tillämpning även om
illustrerande exempel förekommer. Det är inte heller uppsatsens syfte att ingående
diskutera detaljer i den psykologiska vetenskapen som kan komma juristen
till del. Uppsatsen diskuterar den psykologiska aspekten av juridik med
en öppen definition av psykologi som vetenskapen om mänskligt beteende.
Disposition
Kapitel 1 handlar om den amerikanska rättsideologin terapeutisk juridik i allmänhet.
Rörelsens innebörd, syfte, historia och svårigheter.
Kapitel 2 koncentrerar sig på den praktiserande juristen och dennes psykologiska
juristroll. Denna del är inte inskränkt till att enbart diskutera sådant
som faller inom ramarna för terapeutisk juridik även om rörelsen ligger till
grund för huvudparten av debatten och forskningen. Avsnittet börjar med ett
brett perspektiv av juristrollen. Juristens funktion som problemlösare leder in
på hur juristrollen kan förändras till från en konfliktinriktad till en försonande,
från en byråkratisk till en människoinriktad. Sedan tas steget till att beskriva
hur den nya juristrollen förutsätter en psykologiskt medveten jurist och hur
denna medvetenhet gestaltar sig.
Slutligen diskuteras juristutbildningens ställning och juristens/juriststudentens
personlighetsdrag för att klargöra förutsättningarna för den nya juristrollen.
Kapitel 3 Diskuterar juristens roll som psykolog och den nya juristrollen
och applicerar den på svenska förhållanden.
5

1 TERAPEUTISK JURIDIK
1.1 Bakgrund till terapeutisk juridik
Första gången begreppet terapeutisk juridik användes var 1987 av David Wexler
i samband med ett seminarium om psykiatrisk juridik. David Wexler och
Bruce Winick, grundarna av terapeutisk juridik, hade båda på var sitt håll och
under en längre tid, intresserat sig för den rättsvetenskapliga grunden för mentalvårdens
juridik. Wexler hade sedan sjuttiotalet forskat kring tvångsomhändertagande
av psykiskt sjuka och närliggande frågor om terapi i rättssystemet.
Winick var engagerad inom samma område och hade bl.a. skrivit om de antiterapeutiska
effekterna av att man i vissa rättegångar förklarade psykiskt sjuka
personer som friska när psykosen föranletts av psykofarmaka. Deras forskning
förde dem samman men snart insåg de att mentalvårdens juridik begränsade
deras egentliga intresseområde. Det var inte de juridiska bestämmelserna om
psykisk ohälsa som väckte deras engagemang utan ett vidare perspektiv på
rättssystemet som sådant och dess samband med psykisk hälsa. Slutligen bestämde
de sig för att omdefiniera sin forskningsinriktning från det perifera området
av juridiken de dittills sysslat med till att omfatta allt intresse för juridikens
terapeutiska verkningar. Detta skulle vara en helt ny juridisk skola och
den fick från början namnet terapeutisk juridik, ett namn som sedan dess kritiserats
för sin vaghet men som ändå snabbt befästes och blev kvar. 1
Redan 1990 publicerades den första samlingen artiklar på temat terapeutisk
juridik, sammanställt av Wexler under titeln: ”Therapeutic Jurisprudence: The
Law as a Therapeutic Agent”. 2 1991 kom nästa samling: ”Essays in Therapeutic
Jurisprudence” 3 med Wexler och Winick som redaktörer. Båda dessa samlingar
fokuserade på redaktörernas ursprungliga kompetensområde som var
mentalvård. Författarna kommenterade att specialiseringen på mentalvård i
början var en naturlig följd av deras bakgrund samt ämnets karaktär och att
terapeutisk juridik är ämnad att vara tillämplig inom flera, om inte alla, juridiska
discipliner. Exempel på ämnen som förekom i 1991 års samling är hur
en domare, genom att tillämpa psykologiska principer under en förhandlig i
vilken man friger en tvångsomhändertagen psykiskt sjuk person kan öka sannolikheten
för att den frigivne kommer att anpassa sig till de krav som ställs på
denne av domstolen. Det diskuteras också om ett större intresse för komparativ
rätt kan öppna upp debatten i USA där den är starkt begränsad av den konstitutionella
rätten. Erfarenheter från andra delar av världen skulle kunna bidra till
att legitimera de terapeutiska argumenten.
1996 kom den största samlingen artiklar skrivna av fler än 50 författare
inom ämnet terapeutisk juridik; ”Law in a Thereapeutic Key, Developments in
1 Se Wexler, The Development of Therapeutic Jurisprudence. s. 693 ff.
2 Se Wexler, ed. Therapeutic Jurisprudence: The Law as a Therapeutic Agent.
3 Se Wexler och Winick, ed., Essays in Therapeutic Jurisprudence.
6

Therapeutic Jurisprudence”. 4 Den här gången var perspektivet bredare. Artiklarna
behandlade ämnen inom straffrätt, straffprocess, påföljdslära, familjerätt,
skadeståndsrätt, arbetsrätt och avtalsrätt. Många av artiklarna diskuterade rörelsen
i sig och dess möjligheter som säreget rättsområde men det förekom
även artiklar med empirisk forskning, vilken hade hunnit komma igång i liten
utsträckning. Ett exempel är en artikel som utifrån befintlig psykosocial forskning
diskuterar hustrumisshandel och hur det juridiska systemet bidrar till att
försämra situationen för både offret och gärningsmannen. 5
Rörelsen terapeutisk juridik hade därmed fått ett stort antal anhängare både
bland forskare och praktiker. Exempel på återkommande namn bland domare
som visar intresse för terapeutisk juridik är William Schma och Peggy Hora
som skrivit om erfarenheterna från de s.k. ”drug treatement courts”, specialdomstolar
för narkotikamål. 6
Från att ha inriktat sig på lagstiftning och den rättsliga processen växte intresseområdet
till att också omfatta frågor om hur praktisk juridisk verksamhet
relaterade till människors psykologiska välbefinnande. 2000 kom en ny samling
av Wexler och Winick; ”Practicing Therapeutic Jurisprudence: Law As A
Helping Profession” 7 inriktad på praktiserande jurister. Artiklarna berör relationen
till klienten i både civilmål och brottmål och tar upp aspekter som exempelvis
advokatens kommunikation med klienten.
2003 publicerades ”Judging in a therapeutic key: Therapeutic Jurisprudence
and the Courts” 8 om tillämpningen av terapeutisk juridik i domstolarna. Artiklarna
behandlar i stor utsträckning de specialdomstolar som inrättats för
specifika problemområden. Det finns också mycket skrivet om hur domare i
allmänna domstolar kan tillgodogöra sig vissa principer från terapeutisk juridik
för att nå mer tillfredsställande resultat för alla parter vid rättegångar.
Terapeutisk juridik har växt sig stort men är fortfarande begränsat till USA
även om anhängare har börjat dyka upp från framför allt de engelskspråkiga
länderna England, Kanada. 9 I Sverige har terapeutisk juridik ännu inte fått något
större genomslag som begrepp även om det förekommer i den juridiska
undervisningen. 10 Rörelsen har introducerats genom en artikel av professor
Christian Diesen i Juridisk Tidskrift 2001. 11
4 Se Wexler och Winick, ed. Law in a Therapeutic Key.
5 Se Simon, A Therapeutic Jurisprudence Approach to the Legal Processing of Domestic Violence
Cases.
6 Se Hora och Schma, Drug Treatment Courts: Therapeutic Jurisprudence in Practice.
7 Se Stolle, m.fl., ed., Practicing Therapeutic Jurisprudence.
8 Se Wexler och Winick, ed., Judging In A Therapeutic Key.
9 Se Wexle,. Some Thoughts and Observations on the Teaching of Therapeutic jurisprudence.
s. 277.
10 T.ex. ges en föreläsning om terapeutisk juridik av prof. Christian Diesen på kursen Rättspsykologi
10p, juristlinjen, Stockholms universitet.
11 Se Diesen, Terapeutisk juridik.
7

1.2 Innebörden av terapeutisk juridik
1.2.1 Utveckling
Terapeutisk juridik bygger på den amerikanska rättsrealismens och den rättsociologiska
skolans tradition som härstammar från början av förra århundradet.
Båda vänder sig emot en formalistisk syn på rättssystemet och menar att detta
endast kan förstås som ett resultat av den samhälleliga verklighet det existerar
i.
I rättssociologiska skolan manifesterades detta synsätt genom uppmaningen
att lagstiftning och rättstillämpning måste ta hänsyn till sociala fenomen
från vilka rätten har sitt ursprung och vilka den är satt att reglera. Således ska
både lagstiftningsprocessen och rättsbildningen ta vara på sociologisk forskning
och inte stanna vid att göra jämförande studier med rättsystemet i övrigt.
Bedömningen av dess kvalitet ska inte begränsas till ett beaktande av lagtextens
effekt på framtida rättstillämpning eller till domens prejudikatvärde. Istället
ska rättstillämpningens verkliga genomslagskraft bland dem som är föremål
för lagstiftningen eller domen observeras. Vidare ska stor vikt läggas vid att
resultatet av en rättsprocess är rättvis i det enskilda fallet vilket emellanåt medför
att man måste ge efter för kravet på förutsägbarhet. Ett rättssociologiskt
synsätt innebär en skälig rättstillämpning i vilken det finns ett utrymme för att
väga alla argument som kan hänföras till verkningarna av en dom. De förespråkar
ett teleologiskt tillvägagångssätt. 12
Rättssociologiska skolan har uppmärksammat riskerna att fastna i klassiska
argument relaterade till erkända juridiska principer som individuella rättigheter,
objektivitet, m.m. Denna observation har varit en viktig inspirationskälla
för terapeutisk juridik vid initierandet av nya argument inom den juridiska disciplinen.
Terapeutisk juridik utsätts även för samma kritik som den som riktats mot
Roscoe Pounds övergripande idéer. Kritiken innebär att det är svårt att definiera
de samhällsintressen som ska tas tillvara och att idéerna visar en ignorans
för de konstitutionella principer som ligger till grund för demokratiska samhällen.
13 Samtidigt är Pounds målsättningar om en samhälleligt resonabel rättstillämpning
högaktuella även i den svenska juridiska debatten. Målet för terapeutisk
juridik är att tillföra en aspekt av tvärvetenskaplig forskning som bidrar
till att öppna upp den juridiska argumentationen för bredare hänsynstaganden
i den rättssociologiska skolans anda.
12 Se Pound, The Scope and Purpose of Sociological Jurisprudence s. 512 ff. Beträffande en
skälig rättstillämpning skriver Pound: “The judge … should be free to deal with the individual
case so as to meet the demands of justice between the parties and accord with the general reason
of ordinary men.” Se s. 515.
13 Jfr Petrila, Paternalism and the Unrealized Promise of Essays in Therapeutic Jurisprudence.
s. 879 ff.
8

1.2.2 Karaktär som rättsideologi
Terapeutisk juridik faller in i kategorin tvärvetenskapliga rättsinriktningar liksom
t.ex. rättspsykologi eller rättsekonomi. Den skiljer sig från rättspsykologin
genom att enbart intressera sig för juridikens effekt på den psykiska hälsan hos
människor som kommer i kontakt med den, och lämnar utanför övrig psykologisk
forskning om lagens effektivitet eller rättstillämpningens förutsättningar.
14 En ständigt återkommande kommentar från terapeutiska jurister är att de
terapeutiska effekterna inte är den enda aspekt av juridiken som är värd att tas
på allvar eller ens att denna aspekt skulle vara viktigare än någon annan. 15 Rörelsens
anhängare är väl medvetna om att skeptikernas första fråga är hur terapeutiska
argument ska ställas gentemot erkända intressen i rättsdebatten. Särskilt
i upphovslandet USA som har en stark kultur av konstitutionell rätt riskerar
argument av den typ som terapeutisk juridik för fram uppfattas att uppfattas
som inkräktande på rättighetsintressen. Dessa invändningar gör sig givetvis
gällande även i samband med diskussionen om rörelsens införande i svensk
rätt med beaktande av avvägningar mot t.ex. rättsäkerhet och effektivitet. Därför
är det viktigt att understryka förespråkarnas avsikt att lyfta fram terapeutisk
juridik som ett perspektiv som inte bör ignoreras, inte att kräva dess absoluta
företräde.
Terapeutisk juridik har ett normativt synsätt till den grad att den försöker
påverka och förändra rättsbildning och rättstillämpning så att hänsyn tas till
terapeutiska överväganden. Den skiljer sig därmed från rörelser som är deskriptiva
till sin karaktär.
Hur stor hänsyn som ska tas till terapeutiska intressen gentemot andra är
däremot inte vad terapeutisk juridik har att avgöra enligt dess förespråkare. De
erkänner vikten av andra intressen men invänder på samma gång att terapeutiska
intressen inte nödvändigtvis konkurrerar med andra hänsynstaganden,
utan tvärtom kompletterar eller överlappar de olika åskådningarna varandra.
Ett exempel på det är när feministisk filosofi förespråkar jämställd behandling
av kvinnor och män på arbetsplatsen vilket samtidigt ger uttryck för en värdering
som främjar den psykiska livskvaliteten hos de anställda. 16
1.2.3 Begreppet terapeutisk, vad det är och vad det inte är
Terapeutisk juridik förespråkar lösningar som är terapeutiskt fördelaktiga och
vill undvika dem som är terapeutiskt ofördelaktiga. Därmed uppkommer definitionsproblemet
med dessa begrepp. Terapeutisk är enligt Wexler ett medve-
14 Jfr Winick, The Jurisprudence of Therapeutic Jurisprudence. s. 187.
15 Se t.ex. Perlin, What is Therapeutic Jurisprudence? s 626.
16 Se Winick, The Jurisprudence of Therapeutic Jurisprudence. s. 188. Winicks exempel beträffande
feminisktisk teori är givetvis mycket allmänt beskrivet. Det svarar inte på huruvida
terapeutisk juridik skulle förespråka mer konkreta förslag som t.ex. likabehandling genom
lagstiftning. I sådana fall är de terapeutiska fördelarna inte lika uppenbara.
9

tet omfångsrikt begrepp vilket ger utrymme för ett brett utbud av aspekter i
diskussionen. Samtidigt begränsas inte meningsutbytet av en börda att försöka
utröna inom vilka ramar den legitima debatten kan föras, utan gränserna för
innebörden av begreppet terapeutisk bestäms utifrån den betydelse ordet har
språkligt och förnuftsmässigt.
Vidare konstaterar Wexler att utanför den akademiska arenan så definieras
begreppet ”terapeutiskt fördelaktigt” genom sociala och politiska beslut. I brist
på empirisk forskning lämnas kriteriet till att vara en värdefråga. Det är inte
rörelsens uppgift att i avsaknad av konkreta psykosociala forskningsresultat
peka ut vilket alternativ som ska föredras i terapeutisk bemärkelse. Återkommande
kritik är att samtidigt som anhängarna inte kan komma med konkreta
svar, vilket de borde, så kommer de med konkreta svar, vilket de inte borde.
Som svar anförs att rörelsens främsta uppgift är att föra fram det terapeutiska
intresset för diskussion och inte att komma med en lösning på dess innebörd. 17
En sådan försiktig inställning öppnar upp för kritik om att terapeutisk juridik
egentligen åstadkommer mycket lite, och att gränserna för dess omfattning blir
vaga till den grad att det blir svårt att erkänna den som en egenartad inriktning.
18 Trots det anses fördelarna med att hålla definitionerna öppna överväga
till förmån för rörelsens utvecklingsmöjligheter.
Wexler påpekar att i synnerhet forskare har ett högt krav på sig att tydligt
definiera begreppet terapeutiskt. Han förespråkar fortfarande en bred definition
för att möjliggöra många ingångar till forskning på området. Samtidigt understryker
han vikten av att det är varje forskares skyldighet att explicit beskriva
innebörden av det terapeutiska kriteriet i sin tes. Kriteriet ska kunna utvärderas
mot variablerna i en empirisk undersökning med de krav på noggrannhet och
stringens som krävs av vetenskaplig forskning. Även i de artiklar i ämnet som
är av mer spekulativ karaktär, som ofta är fallet inom terapeutisk juridik, så är
det eftersträvansvärt att noggrant klargöra begreppets innebörd. För att rörelsen
inte ska förlora sin karaktär måste en ungefärlig och allmän betydelse av
begreppet terapeutisk erkännas. Terapeutisk betyder därför åtminstone ett intresse
för människors ”psykiska hälsa”. 19 Wexler ger ett exempel på ett område
som inte intresserar terapeutisk juridik nämligen tillförlitligheten av ögonvittnen.
Dessa frågor hör till rättspsykologin och illustrerar hur terapeutisk juridik
inte ska förväxlas med detta område. Winick exemplifierar vad som däremot
faller inom ramen för rörelsens intresse. 20 Det är sålunda de mer uppenbara
företeelserna av psykosocial karaktär; drogmissbruk, ungdomsvåld, våld i
hemmet, sexualbrott och brottsoffer. Dessa utgör dock bara en kärna av aspekter
som sträcker sig över ett stort antal juridiska inriktningar. Skadeståndsrätten
och dess emotionella verkningar 21 eller sambandet mellan arbetsrätten och
risken för utbrändhet p.g.a. stress är ämnen som har behandlats. Även jurister-
17 Se Wexler, Reflections on the Scope of Therapeutic Jurisprudence. s. 221.
18 Slobogin, Therapeutic Jurisprudence: Five Dilemmas to Ponder. s. 196.
19 Se Wexler, Reflections on the Scope of Therapeutic Jurisprudence: s. 223. ”mental health
and psychological aspects of health.”
20 Se Winick, The Jurisprudence of Therapeutic Jurisprudence. s. 193.
21 Se Shuman, The Psychology of Compensation in Tort Law. S 76 f.
10

nas egen psykiska hälsa och dess samband med rättstillämpningen är ett ämne
för terapeutisk juridik. 22
Det senare belyser frågan vems terapeutiska intressen terapeutisk juridik
inriktar sig på. Också här intas en öppen inställning genom att det inte sätts
någon begränsning för vems mentala hälsa som är värd att diskutera. 23 Ursprungligen
var det parterna i rättsprocessen som terapeutisk juridik var inriktad
på d.v.s. svaranden, patienten eller den tilltalade. Numera är den däremot
intresserad av alla aktörer som kommer i kontakt med rättssystemet. Det kan
handla om brottsoffer, övriga parter i en rättsprocess, anhöriga, jurymedlemmar,
samt de som är professionellt involverade alltifrån domare och ombud till
poliser och mentalvårdare. 24 Terapeutisk juridik behöver emellertid inte enbart
handla om mental hälsa på individnivå. Det terapeutiska kriteriet kan diskuteras
utifrån gruppintressen såsom familjen, minoriteter eller samhället i stort.
En erkänd definition av terapeutisk juridik såsom föreslagen av Slobogin
är: ”användandet av samhällsvetenskapliga rön för att studera i vilken utsträckning
en lagregel eller rättslig praktik befrämjar det fysiska eller psykiska
välbefinnandet hos de personer som blir föremål för dess tillämpning”. 25 Det
ska framhållas att diskussionen inom terapeutisk juridik i första hand berör det
som med ett svenskt begrepp är psykisk hälsa och att den fysiska hälsan i Slobogins
definition måste anses vara hälsoaspekter som är ett utflöde av den
psykiska hälsan.
1.3 Tillämpning
Terapeutisk juridik kom till och formades i en akademisk miljö på rent teoretiska
grunder. Målsättningen var att föra fram dessa nya intressen i ljuset och
debattera dem men också att stimulera fram ny empirisk forskning. I första
hand skulle den beteendevetenskapliga forskningen förse terapeutisk juridik
med de svar den sökte, men de som skrev om terapeutisk juridik hämtade material
från all samhällsvetenskaplig och psykologisk forskning och efterhand
inleddes egna undersökningar på området. 26
En svårighet som terapeutisk juridik omedelbart möter i dess tillämpning
är att avgöra hur höga krav som ska ställa på den empiriska forskningen. I vilken
utsträckning måste en diskussion av terapeutiska ideal backas upp av konkreta
undersökningar och hur bedöms dessas kvalitet? Konkreta resultat medför
en större legitimitet och är eftersträvansvärda men är dock svårare att finna.
Alltför stora ansträngningar för att söka bevis leder till en ogynnsam nertrapp-
22 Se t.ex. Daicoff, Lawyer, Know Thyself: A Review of Empirical Research on Attorney Attributes
Bearing on Professionalism. [cit. Daicoff, Lawyer, Know Thyself: A Review].
23 Se Wexler, Reflections on the Scope of Therapeutic Jurisprudence: s. 224.
24 Betäffande mentalvårdare se t.ex. Poythress och Brodsky, In the wake of a negligent release
law suit. I artikeln diskuteras de emotionella konsekvenserna på några mentalvårdare efter en
rättsprocess i vilken de anklagades för att ha släppt ut en patient som senare begick ett mord.
25 Se Slobogin, Therapeutic Jurisprudence: Five Dilemmas to Ponder. s. 196. Översättningen
är gjord av Diesen, Terapeutisk juridik s. 16.
26 Se Winick, The Jurisprudence of Therapeutic Jurisprudence. s. 195 f.
11

ning av rörelsens utveckling. Detta motverkar i sin tur rörelsens strävan att nå
ut till så många som möjligt bland forskare och praktiker inom alla discipliner.
Beträffande empirisk forskning inom samhällsvetenskap så är den ofta redan
till sin karaktär svår att tillämpa, i synnerhet inom de juridiska disciplinerna.
Slobogin benämner det som ”bristen på vetenskap i samhällsvetenskap”. 27
Inom psykologin bedrivs forskningen ofta genom det renodlade experimentet.
En slumpartad försökspopulation väljs ut och utsätts för de isolerade variabler
man är intresserad av att undersöka i en kontrollerad miljö. Sedan utvärderas
resultaten noga gentemot tänkbara utomstående faktorer som man inte har
lyckats filtrera bort. Ett experiments validitet definieras sedan utifrån hur väl
de variabler man undersöker har varit de enda som påverkat resultatet. 28 I de
sammanhang där terapeutisk juridik verkar är sådana experiment näst intill
omöjliga att genomföra. Juridiska spörsmål är ofta känsliga och möjligheterna
att i stor utsträckning samla in nödvändig information begränsas av både etiska
regler och svårigheter att få de involverade att ställa upp på de påträngande
undersökningar som krävs för att forska kring psykisk hälsa.
Det finns andra metoder att uppnå kunskap än genom det kontrollerade experimentet,
t.ex. genom kvalitativ analys utifrån diskussioner mellan, eller intervjuer
med, försökspersonerna. Sådan forskning möter samma typ av svårigheter
som de kvantitativa om inte i än större proportioner, i synnerhet med att
försvara bristen på objektivitet. 29 Svårigheterna betyder däremot inte att grunden
för terapeutisk juridik raseras och de bör heller inte avskräcka från att engagera
sig i frågorna. Winick påpekar att även ofullständiga samhällsvetenskapliga
rön kan vara till stor nytta för rättsbildningen så länge man är
försiktig med hur de används. I rättssystemet fattas ofta beslut på osäkra grunder
baserade på den kunskap som är tillgänglig. Ansträngningarna inom terapeutisk
juridik bidrar därför med att kunskapsbasen växer och juridiskt beslutsfattande
blir mer välgrundat. 30
John Monahan och Laurens Walker drar det till sin spets i en artikel om juridiska
beslut om sociala företeelser kring vilka det råder empirisk osäkerhet.
Vid sådan osäkerhet menar de att även spekulativa teorier ska betraktas som
om de är av prejudiciell betydelse, så länge teorierna är rimliga och användandet
av dem görs tydligt. 31 En viktig anmärkning i sammanhanget är emellertid
den försiktighet som måste iakttagas när slutsatser dras utifrån osäkra forskningsresultat.
Det är inte uteslutet att osäkerheten kan göra slutsatserna kontraproduktiva
d.v.s. när hänsyn tas till slutsatser som rent av är felaktiga.
Vid sidan av empirisk forskning fyller terapeutisk juridik en viktig funktion
som rättsideologi. Visserligen är det en förutsättning för att rörelsen ska
27 Se Slobogin, Therapeutic Jurisprudence: Five Dilemmas to Ponder. s. 204. ”The Lack of
‘Science’ in Social Science”.
28 Se t.ex. Carlson m.fl. Psychology s. 45 f.
29 Se a. a. s. 57.
30 Se Winick, The Jurisprudence of Therapeutic Jurisprudence. s. 196.
31 Se Monahan och Walker, Empirical Questions Without Empirical Answers. s. 593. Modellen
diskuteras utifrån det amerikanska common law systemet. Förutsättningen för att man kan
stödja sig på osäkra slutsatser är öppenheten som gör att beslutet är tydligt och kan omvärderas
i framtida rättsbildning.
12

tas på allvar att man har ett konkret forskningsunderlag som stöd för sina teorier.
När terapeutiska jurister talar om syftet med terapeutisk juridik understryker
man vikten av att ta tillvara vetenskapliga rön. Alla vetenskapliga rön behöver
inte gestalta sig i form av genomförda experiment. Wexler och Winick
talar om den icke empiriska dimensionen av terapeutisk juridik som innebär
intellektuellt arbete utifrån den omfattande litteratur som finns till hand inom
t.ex. beteendevetenskapen och dess tillämpning för juridiken. 32
Som nämnts har terapeutisk juridik samtidigt en normativ agenda i och
med att den strävar efter ett ökat hänsynstagande till terapeutiska intressen.
Många artiklar är endast av spekulativ karaktär och har till syfte att belysa
problem och skapa ett engagemang för ökad kunskap inom ämnet. 33 Även i
brist på forskning och i de fall konkreta resultat inte kan presenteras finns det
en anledning till att göra jurister uppmärksamma på frågorna som rörelsen ställer.
Ett ökat intresse bland praktiserande jurister innebär att de kan bidra till
diskussionen med värdefull kunskap utifrån den egna erfarenheten. 34 Denna
aspekt som innebär att terapeutisk juridik inte ska förbli ett intresse enbart för
forskningen utan nå ut till den juridiska verkligheten har i stor utsträckning
realiserats. För teoretikerna är denna utveckling starkt önskvärd. Utöver att
deras idéer kan omsättas i praktiken så bidrar en praktisk syn på terapeutisk
juridik till forskningen. Dels berikas forskningen med värdefulla observationer,
dels kan praktiker utmana och ifrågasätta teorier utifrån ett perspektiv som
forskare ofta saknar och slutligen kommer rörelsen att växa i betydelse i och
med att man kan visa att den har ett värde utanför universiteten. 35
1.4 Kritik
Är terapeutisk juridik någonting nytt eller diskuterar man aspekter som man
sedan länge tagit hänsyn till i praktiken och i olika vetenskapliga inriktningar?
Invändningen är att skickliga praktiserande jurister alltid har tagit hänsyn till
terapeutiska intressen och att terapeutisk juridik inte är en nyhet. 36 På en forskarnivå
uppkommer frågan huruvida terapeutisk juridik, med sin omfångsrika
definition är självständig nog från närliggande inriktningar så att den kan kallas
en egen rörelse. I synnerhet är rättssociologi och rättspsykologi områden
som kan ställas i relation till terapeutisk juridik.
Om målsättningen med terapeutisk juridik är att främja allmänt välbefinnande
och om definitionen av terapeutisk lämnas så pass öppen att den korresponderar
med allting som är fördelaktigt, medan antiterapeutiskt är allt ofördelaktigt,
så reduceras behovet av en särskiljande definition. Såsom diskuterats
beträffande begreppet terapeutisk ovan vill man hålla begreppet öppet men er-
32 Se Wexler och Winick, Therapeutic Jurisprudence as a New Approach to Mental Health
Law Policy. s. 984.
33 Se Finkelman and Grisso. "Therapeutic Jurisprudence: From Idea to Application. s. 243 not
36.
34 Se a. a. s. 251 ff.
35 Se a. st.
36 Se Daicoff, Making Law Therapeutic for Lawyers. s. 814.
13

känner behovet av att vara noggrann med hur man använder det. Om man håller
sig till den etablerade definitionen, som innebär ett främjande av psykiskt
och fysiskt välbefinnande, så skiljer den sig från rättssociologi och rättspsykologi
genom ett snävare fokus men framför allt genom att vara preskriptiv till
sin karaktär. 37 Terapeutisk juridik argumenterar för att hänsyn bör tas till terapeutiska
effekter men garderar sig med att dessa hänsynstaganden inte nödvändigtvis
behöver väga tyngre än andra. 38
Terapeutisk juridik bör även jämföras med andra ideologier som har en
normativ agenda t.ex. feministisk rättsfilosofi, eller critical race theory. På ett
generellt plan har dessa rörelser som mål att förbättra välfärden för specifika
grupper och överlappar i sådana fall de välfärdsintressen som terapeutisk juridik
vill främja hos alla. En viktig skillnad består emellertid i betoningen på
den kunskap som samhällsvetenskapen och beteendevetenskapen kan förmedla
till juridiken. Dessutom är intresset för terapeutisk juridik inskränkt till mentalt
välbefinnande vilket endast är en indirekt effekt av de två andra inriktningarnas
intressen. Slobogin konstaterar att det som förenar terapeutisk juridik är
kanske tyngdpunkten på begreppet terapeutisk och inte de konkreta förändringar
som föreslås och som också delas av andra inriktningar. 39
Det hävdas också att jurister redan tar hänsyn till terapeutisk juridik alternativt
att jurister inte besitter erfarenheten och skickligheten att praktisera psykologi.
Den första kritiken säger emot den andra. Om vissa jurister redan tar
hänsyn till terapeutisk juridik så går ingenting förlorat på att diskutera dessa
faktorer i explicita termer. Det som jurister hittills intuitivt har praktiserat kan
utvecklas och förbättras om det diskuteras öppet. 40 Beträffande den senare kritiken
så är det inte terapeutisk juridiks syfte att göra jurister till psykologer.
Det är meningen att man hänsyn ska tas till psykologiska aspekter i tillämpningen
av juridiken och i utövandet av sin juridiska yrkesverksamhet men det
poängteras noga att jurister inte ska försöka ge sig in på ren terapi eller andra
områden inom vilka de saknar kompetens. Finner man behov av sådant hos en
part så ska hänvisas till en psykolog.
Ytterligare kritik, som redan har berörts, handlar om de svårigheter som är
förknippade med att försöka mäta den terapeutiska effekten. Till att börja med
är den forskning som terapeutisk juridik är förknippad med, den samhällsvetenskapliga
och i synnerhet den beteendevetenskapliga, svår att tillämpa på
specifika juridiska aspekter. Inte sällan uppvisar forskningen oklara eller motstridiga
resultat. Dessutom måste det bestämmas huruvida slutsatserna som
dras är generella eller betingade av individuella skillnader från fall till fall. Vidare
finns svårigheter, oavsett om det handlar om att använda befintlig forskning
eller att bedriva egen, p.g.a. den diffusa definitionen av begreppet terapeutisk.
För att definiera begreppet mental hälsa räcker det inte att försöka
jämställa det med något så allmänt som ”lycka” utan det krävs att man lägger
37 Se Slobogin, Therapeutic Jurisprudence: Five Dilemmas to Ponder. s. 197.
38 Se t.ex. Winick, The Jurisprudence of Therapeutic Jurisprudence. s. 198 f.
39 Se Slobogin, Therapeutic Jurisprudence: Five Dilemmas to Ponder. s. 200. ”Perhaps it is
fair to say that TJ has a uniqueness to it, but more by way of emphasis than content”.
40 Se Patry, m.fl., Better Legal Counseling Through Empirical Research. s. 442.
14

ner stor ansträngning på att konkretisera det man mäter, t.ex. självkänsla, återanpassning
eller psykologisk tillfredsställelse. Men även dessa begrepp är
långt ifrån tydligt definierade. Slutsatsen blir att terapeutisk juridik i stor utsträckning
kommer att vara spekulativ innan man lyckats producera en mångfald
av empirisk forskning. 41
Även när entydig och tillförlitlig forskning finns tillgänglig måste de som
tillämpar terapeutisk juridik avgöra hur stort genomslag dess teorier ska få
gentemot andra intressen. Detta skulle enligt kritiker medföra viss risk för att
de relativt nyetablerade och snäva terapeutiska intressena inkräktar på erkända
rättsäkerhetsprinciper och principen om individens självbestämmanderätt. Rörelsen
anklagas för paternalism genom att individen påtvingas välstånd. Detta
tvång ska snarare ses som ett utflöde av makt och inte välvilja enligt kritikerna.
Grundarna av terapeutisk juridik har redan från börjat undvikit den här
problematiken genom att anse att rörelsen endast är ett komplement till den
nuvarande rättsordningen. Målet är endast att belysa de terapeutiska aspekterna
och se till att de beaktas i rättstillämpningen. Hur stor genomslagskraft de
ska få, om någon, är inget rörelsen ska ge instruktioner om. 42 Inte sällan kommer
de terapeutiska intressena att sammanfalla med andra vilket undanröjer
problemet.
Det återstår att se hur länge man kan undvika att bemöta intresseavvägningsfrågorna.
Rörelsen skulle vinna i legitimitet om man gav de juridiska beslutsfattarna
förslag på hur man kan väga in de terapeutiska argumenten. I annat
fall riskerar de att alltid bli ignorerade även om de görs tillgängliga. En annan
invändning mot att man inte tar ställning i intressefrågan utgår från det
genomslag som terapeutisk juridik redan har haft och fortsätter att få. I och
med att man belyser vilken terapeutisk effekt som uppnås i olika situationer så
är denna kunskap fastställd. Det blir lönlöst att lämna avvägningsfrågan öppen
eftersom ett beslut om att bortse från terapeutiska argument kommer att ha lika
tydliga konsekvenser som om man tar hänsyn till dem. Passivitet kommer att
vara ett aktivt alternativ. Vidare förespråkas att terapeutisk juridik måste börja
diskutera helhetskonsekvenserna av att man väger in de effekter man för fram.
Diskussionen bör alltid försöka att inkludera övriga sociala och politiska konsekvenser
utöver de rent terapeutiska. I bästa fall kommer sådana hänsynstaganden
att avslöja ytterligare terapeutiska eller antiterapeutiska följder som
man tidigare inte beaktat. 43
41 Se Slobogin, Therapeutic Jurisprudence: Five Dilemmas to Ponder. s. 208.
42 Jfr. Wexler och Winick, Patients, Professionals, and the Path of Therapeutic Jurisprudence.
s. 908 f.
43 Jfr. Slobogin, Therapeutic Jurisprudence: Five Dilemmas to Ponder s. 218.
15

2 EN UTVIDGAD JURISTROLL
2.1 Den multidimensionelle juristen
När juristen ställs inför ett problem så är detta sällan begränsat till den rent juridiska
angelägenheten. Utöver den rena, abstrakta rättslägesanalysen så är juridiska
frågor alltid en del av ett större sammanhang för den berörda klienten
eller medborgaren. När denne vänder sig till advokatbyrån eller har ett ärende
hos en myndighet kommer det ofta att vara likgiltigt hur de olika juridiska resonemangen
faller ut. Det intressanta är helhetslösningen. Det är således den
slutliga konsekvensen som är av betydelse och den kommer att vara sammansatt
av en rad faktorer såsom juridiska, ekonomiska, sociala och psykologiska.
2.2 Juristens roll som problemlösare
2.2.1.Problemlösningsmetoder
I sin utforskning av problem, deras natur och hur vi hanterar dem, delar Barton
in problemlösning i tre kategorier. Problem uppstår när: ”det föreligger en
oförenlighet mellan människans mål och dess omgivning.” Annorlunda uttryckt;
Det föreligger ett hinder mellan människan och dennes mål. 44 De tre
problemlösningsmetoderna är; 45
1. att avlägsna hindret som utgör problemet,
2. att anpassning sina strategier eller mål till problemet och,
3. att fälla utslag utifrån etablerade normer. 46
Att avlägsna hindret innebär att problemet löses genom manipulering av omgivningen
så att den problemskapande faktorn försvinner. Verktyget kan utgöras
av makt, men det är inte nödvändigt utan anpassning kan ske genom sam-
44 Se Barton, Creative Problem Solving: Purpose, Meaning, and Values. s. 273. “Problems are
mismatches between the environment and human purpose.”
45 Se Barton, Therapeutic Jurisprudence, Preventive Law, and Creative Problem Solving. s.
923.
46 Problemlösningsmetoderna är lätta att illustrera genom att använda den i skivandes stund
aktuella fildelningsdebatten. Problemet ligger i att upphovsmännen inte får betalt för sina verk
i.o.m att det är mycket svårt att förhindra fildelning över Internet. Den traditionella metoden;
(nr 3 enligt ovan) att fälla utslag utifrån etablerade normer lagför dem som fildelar utifrån
normen d.v.s. lagstiftningen. En metod som avlägsnar hindret som utgör problemet (nr 1) innebär
att det sätts in tekniska lösningar t.ex. kopieringsskydd el. dyl. som gör det omöjligt att
fildela. Hittills har dessa två metoder används utan större framgång. Alternativet är att enligt
metod nr 2 anpassa strategierna genom att utkräva betalningen av t.ex. bredbandsbolagen, eller
att anpassa målen. Målet att överhuvudtaget få betalt genom upphovsrätt kan ses över till förmån
för andra inkomstkällor t.ex. dold reklam el. dylikt.
16

arbete. För anpassning måste det finnas kännedom om omgivningens beskaffenhet
och det hinder som måste manipuleras men det är ointressant vilka
normer som är förknippade med problemet.
Anpassning av strategier och mål till problemet sker genom att undvika
hindret och ändra strategi eller mål till sådana där hindret saknas. Här är det
viktigt med kännedom om det olika alternativa strategierna. Verktyget är emotionell
och social skicklighet. Förhandling är ofta nödvändig. Problemet kan
genom en anpassningsstrategi lösas utan att det ursprungliga målet nås.
Utslag utifrån normer löser problem genom att jämföra en aktivitet eller
beteende gentemot en norm och i det fall de är avvikande införs en sanktion.
Utslagsmetoden tar inte hänsyn till huruvida normen i sig är befogad eller rimlig.
Den vilar på förutsättningen att sanktionen görs trovärdig och upprepas vid
avsaknad av efterrättelse. 47
2.2.2 Juristens traditionella problemlösningsmetod
Den dominerande problemlösningsstrategin i juridiken är utslag utifrån normer.
Juridiken har ett naturligt ursprung i en tradition av rigid formalism som
garanterar upprätthållandet av övergripande värden som rättsäkerhet och objektivitet.
På ett generellt plan är uppgiften att balansera två intressen; att
skydda individen och att underlätta mänskligt samspel. Båda intressena representeras
på alla plan i juridikens struktur men den rättsliga kulturen och den
juridiska processen har av tradition varit associerad med den förra, att skydda
individen. Juristen omgärdas av höga ideal som innebär att resonemangen i
största möjliga utsträckning skall kunna relateras till universella principer vilket
gör att man inte sällan automatiskt förkastar alternativa argument med motiveringen
att de inte är relevanta. 48
De tre olika problemlösningsmetoderna är förenade med olika intressen av
makt, ordning, känsloliv och mänsklig kontakt. Den normbaserade utslagsmetoden
gynnar ordning i form av förutsebarhet och stabilitet genom framför allt
maktanvändning. Den är inte beroende av emotionella eller sociala faktorer.
Upprätthållandet av ordning är ett av juridikens viktigaste syften, men jurister
som i alltför stor utsträckning förlitar sig på det maktverktyg rättssystemet erbjuder
för problemlösning försummar möjligheten att utnyttja alternativa metoder
som bygger på klientrelationer, social interaktion och emotionell skicklighet.
47 Se a. a. s. 926 f. Barton hänvisar till Immanuel Kants: ”det sista som ska genomföras innan
världens undergång är verkställandet av alla straff.”
48 Jfr Barton och Cooper, Preventive Law and Creative Problem solving. s. 6.
17

2.2.3 Nya problemlösningsmetoder för juristen
Kreativ problemlösning 49 är en benämning för hur man kan åstadkomma en
bättre rättstillämpning genom att bredda sitt perspektiv till att omfatta människors
relation till omgivningen och de möjligheter som följer med problemlösningsmetoden
som förutsätter anpassning. Kreativ problemlösning innebär inte
att en användningen av metoden är lämplig för alla typer av problem eller att
den juridiska traditionen fullständigt ska överge sin mekaniska karaktär. Olika
problem kräver olika lösningar.
En förutsättning är emellertid att det finns potentiella lösningar. Till skillnad
från de invändningar som critical legal studies gav upphov till, i relationen
mellan rättens rationalitet och makt, så medför inte en kreativ problemlösning
att man måste inta en kritisk hållning till det rådande rättstraditionens bakomliggande
motiv. Det anförs att det finns alternativ som innebär reella förbättringar
och som inte enbart utgör kanaliseringar av makthavarnas intressen.
Kreativ problemlösning förespråkar en utökning av vad som i juridiken är legitima
hänsynstaganden och att juristen blir skickligare i att hantera denna
mångfald av aspekter. 50
Flera naturliga verktyg i samband med ett bredare synsätt för juridisk problemlösning
är de alternativa tvistelösningsmetoderna som har diskuterats under
de senaste decennierna. Dessa anpassas till olika konflikters egenart och
strävar därmed efter att nå så smidiga lösningar som möjligt utifrån parternas
eventuella behov och önskemål. En stor motivationsfaktor är givetvis den ekonomiska
när man framförallt inom civilrätten kan erbjuda billigare lösningar,
men de alternativa metoderna är inte begränsade till affärsverksamhet. 51 I
USA har införts speciella narkotikamissbruksdomstolar 52 vars uppgift är att
tillvarata narkomaners intresse av behandling istället för att enbart utnyttja
straffsanktionen. Dessa domstolar har uppstått i den anda som förespråkar en
ny sorts problemlösning framför traditionella angreppssätt.
Nya metoder för tvistelösning är ett första steg i riktningen mot den kreativa
problemlösningsmetoden och en mer positiv syn på juristers potential men
därmed är inte behovet av utveckling tillfredsställt. Hela konceptet av juridisk
tillämpning måste ses över till förmån för en strategi som är konstruerande till
skillnad från den befintliga som är angripande och bygger på konflikt. 53 Proaktiv
juridik 54 är ett utmärkt exempel på hur detta ändrade tänkande har kommit
igång.
49 Se Barton, Creative Problem Solving: Purpose, Meaning, and Values. s 288.
50 Se a. a. s. 296.
51 Jfr t.ex. Diesen. Terapeutisk juridik. s. 19.
52 Jfr t.ex. Barton och Cooper, Preventive Law and Creative Problem solving. s. 16 f.
53 Jfr a. a. s. 1 ff. Barton talar om juristen som “fighter” och förespråkar en jurist som är “problem
solver” eller “designer”.
54 Se Haapio, Introduction to Proactive Law from a Business Lawyer’s Point of View. s. 24 f.
och not 8. Det amerikanska namnet på rörelsen är ”Preventive Law” eller “Proactive Law”.
Proactive law har ett bredare perspektiv än preventive law eftersom den ser bortom juristens
hjälpande funktion och tar in faktorer som en klient själv kan ombesörja. Preventive law sätter
18

För mer långtgående förändringar krävs en förändring även av juristkulturen.
Juristen måste omvärdera sin roll från den nuvarande ansvarsutkrävande
till en hjälpande och stödjande. Traditionell rättstillämpning koncentrerar sig
på problemets karaktär såsom det kan definieras och klassificeras enligt den
rådande juridiska systematiken vilket utesluter alla utom den utslagsbaserade
problemlösningsmetoden. Psykologen Abraham Maslow sa: ”Om allt du har är
en hammare så kommer du att se varje problem som en spik.” 55 Den multidimensionelle
juristen utvärderar problemets natur utifrån en öppen syn, som
inkluderar emotionella och sociala aspekter och respekterar det humanistiska
sammanhang rättssystemet verkar i. 56 Det är samtidigt viktigt att tillägga att
systemets integritet och rationalitet är väl befäst i den juridiska processen och
att de här förslagen om ökad empati, bättre kommunikationsförmåga och människokännedom
inte hotar att underminera erkända rättsäkerhetsintressen. 57
2.3 Mångfacetterad juridik
2.3.1 Olika synsätt på juridiken
Önskan om en multidimensionell jurist har fått genomslag det senaste decenniet
genom en rad inriktningar som är tvärvetenskapliga till sin karaktär. De
har alla det gemensamt att de ser bortom den traditionella, formalistiska juridiska
metodläran, som är inskränkt till att vara en produkt av erkända rättsprinciper,
och inriktar sig istället på en juridik som främjar individuell och
samhällelig välfärd. I USA har Susan Daicoff gett dessa inriktningar namnet
mångfacetterad juridik. 58 Förutom terapeutisk juridik och kreativ problemlösning
ingår följande inriktningar:
-Proaktiv juridik som förespråkar en tidig och kontinuerlig interaktion med
klienten för att förebygga potentiella juridiska problem och tvister.
-Rättvisa procedurer 59 är en rörelse som utforskar folks relation till och
förväntningar på rättsprocessen som egen institution, utöver den juridiska lösning
den producerar. Den menar att människors behov av rättsprocessen kan
inskränka sig till ett respektfullt bemötande av myndigheten eller en möjlighet
att göra sig hörd i rättssalen.
juristen och dennes arbetssätt i fokus. I fortsättningen används begreppet Proaktiv juridik och
någon distinktion görs inte mellan de båda amerikanska begreppen.
55 Goldman, och Cooney. Beyond Core Skills and Values s. 1123 not 1. “If your only tool is a
hammer, then everything looks like a nail." Citatet hänförs också ibland till Mark Twain alt.
refereras det som ett gammalt ordspråk.
56 Se Barton, Creative Problem Solving: Purpose, Meaning, and Values s. 284.
57 Se Barton, Therapeutic Jurisprudence, Preventive Law, and Creative Problem Solving s.
942.
58 Se beträffande de olika inriktningarna Daicoff, Susan, Law as a Healing Profession. s 5 ff
och Daicoff, Comprehensive Law Movement s. 835 ff. Det engelska begreppet är ”Comprehensive
Law Movement” Författarens överättning till svenska.
59 Se a. st. “Procedural justice” egen övers.
19

-Holistisk juridik 60 förespråkar en humanare rättsprocess med fredliga metoder,
medkänsla, försoning och förlåtelse.
-Collaborative law 61 är ett konkret förslag på hur man ska lösa äktenskapsskillnad
och vårdnadstvister utan att låta tvisten hamna i domstol. Det praktiska
tillvägagångssättet är att hålla förhandling mellan parterna och ombuden,
där de senare uttryckligen går med på att avsäga sig uppdraget om de inte
lyckas nå en överenskommelse.
-Transformative mediation 62 utnyttjar medlingens potential till att höja parternas
moraliska och empatiska mognad vilket bidrar till att underlätta lösningen
på en konflikt.
-Reparativ rättvisa 63 är en process genom vilken brottslingen ska återanpassas
till samhället och medverka till en försoning med sina offer. Verktyget
är medling med en oberoende tredje part. Målet är långsiktig problemlösning
av konflikter i samband med brott. Denna åskådning utgör en kontrast mot det
aktuella straffande systemet som man anser är både improduktivt och ineffektivt.
-Slutligen är de problemlösande domstolarna, t.ex. narkotikamissbruksdomstolarna
som diskuterats ovan, en egen företeelse som ökar i popularitet.
2.4 En mångfacetterad rättstillämpning i praktiken, den psykologiska
aspekten av juridik
2.4.1 Juristens ansvar att leverera helhetslösningar
Ett behov av att ta hänsyn till psykologiska faktorer finns både i bemötandet av
klienten och i den slutliga lösningen av klientens problem. Många jurister accepterar
säkerligen att sådana aspekter behöver vägas in i arbetet. I den storskaliga
affärsverksamheten kommer psykologi att erkännas en liten betydelse
men även här talas det om kundbemötande och skicklighet i förhandlingsteknik.
Vad förespråkare för bättre terapeutiskt medvetna jurister försöker lära oss
är att psykologiska aspekter kan vara av vikt på långt fler områden och i
många fler situationer än de som idag är de mest framträdande. 64
En invändning är att klienten som kommer till juristen med ett uppdrag
förväntar sig erhålla en lösning som är begränsad till det juridiska området.
Vare sig det handlar om den privatpraktiserande juristen eller myndigheten så
skulle det vara ett överskridande av juristens mandat att beakta annat än rent
juridiska hänsyn. Klienten vet bäst själv hur problemet i sin helhet ska hante-
60 Se a. st. ”Holistic justice” egen övers.
61 Se a. st. Brist på svensk översättning. Närmast: ”Försonande rättvisa”.
62 Se a. st. Brist på svensk översättning. Närmast: ”Bildande medling”.
63 Se a. st. Det svenska begreppet är: reparativ rättvisa. Det engelska: ”Restorative Justice.”
64 Se t.ex. Zacharias, Therapeutic Jurisprudence/Preventive Law and the Lawyering Process s.
909 f. Zacharias föreslår att mer forskning ska göras de underliggande psykologiska faktorer,
t.ex. kommunikationsförmåga som är förutsättningar för upprätthållandet av en god advokatsed.
20

as. Stolle m.fl. gör beträffande den här invändningen en läkaranalogi. En patient
som skulle föreskriva för sin läkare hur denne ska genomföra sin undersökning
genom att utropa: ”palpera min bukspottskörtel och gör ingenting
mer”, skulle inte bli tagen på allvar. Den seriöse läkaren gör en egen bedömning
av hur han ska fortskrida. På samma sätt menar Stolle et al att klienten
som besöker juristen sällan är i stånd att själv avgöra tillvägagångssätten för
lösningen på sina problem utifrån den fulla potential som juridiken erbjuder.
Det ligger i juristens skyldighet att ta hänsyn till utomjuridiska faktorer som
klienten inte har möjlighet att identifiera eller bemöta. I vissa fall kommer det
att innebära att man hänvisar klienten till andra yrkesgrupper som lämpligare
kan hantera problemet. Är det ett ärende som juristen inte kommer ifrån så
kan, utifrån det anförda resonemanget, en inställning som tar helhetshänsyn
inte förkastas. 65
Stolle m.fl. ger ett illustrerande exempel på hur man ska lämna den rent juridiskt
analytiska nivån och bredda sitt perspektiv med andra aspekter i ett bolagsrättsligt
problem. 66
En för juristen okänd klient kommer in till kontoret och vill ha hjälp med
att i sitt familjeägda aktiebolag emittera aktier som för med sig samma finansiella
rättigheter som övriga aktier men som ger ett begränsat inflytande i bestämmanderätten
över företaget. Problemet är juridiskt okomplicerat. Enligt
svensk rätt kan man närmast överväga med olika röstvärden på aktierna. Andra
alternativ för vinstdelning är instrumenten vinstandelslån och kapitalandelslån.
67 I nästa steg bör juristen fråga efter motivet till att aktieslagen ska
skiljas åt. Denna information kan vara betydelsefull för den juridiska analysen
av vilken lösning som är den optimala, men för den multidimensionelle juristen
kommer svaret också att ha betydelse för om det finns andra intressen att
ta tillvara än de mest uppenbara. I vårt exempel svarar klienten med att han vill
belöna en anställd genom att dela med sig av företagets framgång. Juristen bör
då fortsätta genom att fråga om den anställde och hans relation till klienten.
Det visar sig att den anställde är klientens son och när utfrågningen fortsätter
så kommer det fram att sonen enligt fadern har hamnat snett i en livsstil som
fadern tar avstånd från. Nu vill fadern motivera sonen till ett ansvarsfullt yrkesliv
genom att ge honom möjligheten att arbeta på faderns företag. Dessutom
kommer relationen dem emellan att förbättras enligt honom och de kommer
att kunna starta om på nytt. Det är på denna nivå som det blir uppenbart
att den juridiska lösningen som fadern från början var ute efter kanske inte är
den bästa för att uppnå faderns egentliga syfte.
65 Se Stolle m.fl. ,Integrating Preventive Law and Therapeutic Jurisprudence. s. 35.
66 Se a. a. s. 34.
67 Se Aktiebolagslagen (2005:551), 4:5 och 11:11.
21

2.5 Terapeutisk juridik och proaktiv juridik
2.5.1 Proaktiv juridik
I och med att terapeutisk juridik har börjat intressera sig för den praktiserande
juristen så har man funnit en lämplig partner till implementeringen av sitt budskap
i proaktiv juridik. Proaktiv juridik är inte ett nytt koncept utan kan spåra
sina rötter till 1950-talet i USA. 68 Grundtanken är att juristens yrkesroll ska
karaktäriseras av förebyggande arbete som ska förhindra att juridiska problem
uppkommer istället för att enbart reparera skador som redan har uppkommit.
Förespråkare av proaktiv juridik har för att illustrera tankegångarna jämfört
juristen med läkaren. Beträffande människors hälsa så är det mer effektivt att
lägga ner resurser på friskvård än att sedan behandla folk som har insjuknat.
På samma sätt borde juristen inse lönsamheten av att omfördela sina ansträngningar
på proaktivt arbete.
Även om proaktiv juridik har utvecklats under mer än femtio år så är det
först på senare tid som konceptet har uppnått en eftersträvad ökad uppmärksamhet.
Samtidigt kommer det genomgående invändningar som innebär att
proaktiv juridik inte alls är någonting nytt utan att jurister alltid har tillämpat
sådana strategier även innan det fick ett eget namn som en specifik inriktning.
Juristers huvudsakliga arbete brukar trots det karaktäriseras av att vara konfliktlösände
och proaktiv juridik tillämpas inte i den utsträckning som är möjlig.
När ämnet nu diskuteras som en egen företeelse får det utvecklingsmöjligheter
och kan granskas öppet i den juridiska debatten. Proaktiv
juridik består inte av vaga invändningar mot hur jurister bör arbeta utan presenterar
konkreta strategier. De jurister som redan tillämpar proaktiv juridik
utifrån det egna sunda förnuftet kommer därmed att få en konkret teori mot
vilken de kan utvärdera sitt arbete. 69
Det tillvägagångssätt som förespråkas för att göra juristens arbete mer proaktivt
handlar i grunden om noggrann planering i samspråk med klienten. Härutöver
bör en regelbunden uppföljning ske för att löpande bibehålla en medvetenhet
om möjliga problem som kan uppstå. Identifiering av potentiella riskfaktorer
och förebyggande av problem sker lämpligen genom fördefinierade
riskanalysmetoder och formella verktyg som t.ex. genom användandet av
checklistor eller genom simulerandet av scenarier. 70
Utöver vissa invändningar om att jurister i viss utsträckning redan tillämpar
proaktiv juridik så möter den en rad andra svårigheter. Avsaknad av rutiner,
brist på utbildning i de preventiva metoderna och resultat som inte är lika
68 Se t.ex Schneider, The Intersection of Therapeutic Jurisprudence, Preventive Law, and Alternative
Dispute Resolution. s. 1087 ff.
69 Se t.ex Barton, Thinking Preventively and Proactively. s. 84 ff. Barton presenterar en sexstegs
metod för hur man ska tänka förebyggande för att lösa problem.
70 Jfr Wahlgren, Juridisk riskanalys s. 57 ff.
22

uppenbara som en vunnen tvist gör att både uppdragsgivarna och juristerna är
ovilliga att investera i den preventiva metoden. 71
2.5.2 Integrering terapeutisk juridik och proaktiv juridik
Terapeutisk juridik och proaktiv juridik kompletterar varandra väl. Proaktiv
juridik tillför terapeutisk juridik en konkret strategi för hur man ska implementera
det terapeutiska tankesättet i den praktiska verksamheten. Terapeutisk juridik
däremot bidrar med en humanistisk aspekt till proaktiv juridik som den
annars så tekniskt fokuserade inriktningen saknar. 72
2.5.3 Psycholegal softspots
För genomförandet av en förebyggande terapeutisk juridik använder man sig
av begreppet psycholegal soft spots, som bygger vidare på de känsliga riskområden
som proaktiv juridik menar ska identifieras och hållas under uppsikt. Det
terapeutisk juridik tillför är att riskanalysen ska vidgas till att inkludera juridiska
aspekter som kan leda till stress, ångest, depression och andra negativa
effekter på en persons mentala välstånd. 73 Dessa aspekter, som har benämnts
”psycholegal soft spots”, ska inte enbart beaktas och sedan lämnas därhän,
utan de ska påverka det faktiska juridiska arbetet. De ska påverka hur mötet
med klienten genomförs så att en öppen diskussion om de terapeutiska förutsättningarna
kan hållas. En handlingsplan beträffande de riskfyllda aspekterna
ska övervägas så att det finns ett konkret underlag för hur man ska framskrida i
klientens ärende. 74 Tillvägagångssättet kan sammanfattas enligt följande;
1. identifiera omständigheter som kan medföra negativa psykologiska effekter,
2. bestäm vilken strategi som med största sannolikhet medför positiva terapeutiska
effekter,
3. förbered framtida strategier för juridisk problemlösning som är terapeutiskt
fördelaktiga,
4. etablera ett system för hur man ska hantera oförutsedda händelser för att
undvika antiterapeutiska effekter. 75
71 Jfr a. a. s. 133 ff.
72 Se Stolle, m.fl. Integrating Preventive Law and Therapeutic Jurisprudence. s. 19.
73 Se a. a. s. 42.
74 Se a. a. s 44.
75 Jfr Schneider, The Intersection of Therapeutic Jurisprudence, Preventive Law, and Alternative
Dispute Resolution. s. 1089.
23

2.5.4 Exempel
Ett exempel på hur ett sådant tänkande kan tillämpas ska illustreras med familjerätten.
76 I många vårdnadsmål i samband med skilsmässa hamnar barnen i
kläm och ombuden för föräldrarna befinner sig i en svår situation när det gäller
avvägningen av barnens intresse av en odramatisk separation i samförstånd
gentemot den egna klientens stridsvilja för att få igenom sina krav. Det ligger i
farans riktning att ombuden förstärker de traumatiska effekterna för barnen
genom att inta en offensiv ställning gentemot motparten i utvecklingen av
ärendet. Ett tillvägagångssätt präglat av proaktiv juridik och terapeutisk juridik
kan undvika denna oönskade aspekt. Det första förslaget för en sådan tillämpning
är en konsekvent hållning av att enbart åta sig uppdrag i vilka föräldrarna
är inställda på att ta hänsyn till barnets bästa och avvisa de klienter som inte
vill gå med på en sådan strategi. Alternativt kan man göra det klart för klienten
att man enbart är beredd att föra ärendet på ett sätt som tar tillvara barnens
psykiska hälsa och emotionella behov. Nästa steg är att undervisa klienten i de
negativa emotionella effekterna på barn som en skilsmässa innebär. Klienten
måste göras medveten om att de negativa effekterna på barn i samband med en
skilsmässa i främsta hand beror på instabilitet, uttrycklig osämja mellan föräldrarna
och frånvaron av ett effektivt föräldraskap. Sedan upprättas en strategi
för hur man ska hantera de terapeutiska effekterna av de juridiska lösningar
som är tillgängliga. En sådan strategi ska både omfatta de finansiella behov
som krävs för att barnet kan försäkras en levnadsstandard präglad av stabilitet
och försäkra en stabilitet i barnets sociala och emotionella liv genom att planera
för barnets påverkan av en eventuell flytt, skolbyte, nya vänner och nya rutiner
som kan utsätta barnet för stress. Planeringen för barnets psykologiska
behov kan med fördel utföras genom att följa en etablerad checklista. 77 Föräldrarna
ska delges ett informationspaket om barn och skilsmässa, innehållandes
bl.a. en tabell över normalstadierna i ett barns utveckling som man kan stämma
av mot för att tidigt upptäcka signaler som tyder på störningar. Dessutom
ska juristen redan från inledningsskedet av klientens ärende arbeta för att lösa
skilsmässan genom fredliga medel som medling och till varje pris undvika en
fullskalig rättstvist.
2.6 Juristen förhållande till den psykologiska vetenskapen
2.6 1 Hur juristen tillgodogör sig psykologiska kunskaper
Utifrån vårdnadsexemplet ovan är det tydligt att juristen måste besitta skicklighet
inom ett större område än laganalys och processtrategi. Familjejuristen
76 Se Maxwell, Preventive Lawyering Strategies to Mitigate the Detrimental Effects of Clients'
Divorces on Their Children. s. 155 ff.
77 Se a. a. s. 162 f. Maxwell presenterar en checklista med 27 specifika punkter.
24

måste ha kunskap om barns emotionella behov och hur dessa kan påverkas av
en skilsmässa. Denne måste ha kunskap om hur vuxna riskerar att reagera i
situationer av stress och påfrestning när uppdraget består av att fördela tillgångar
i en bodelning eller upprätta ett äktenskapsförord. Även juristen som
ska upprätta ett kontrakt mellan två affärsparter måste vara medveten om hur
en tvist, som på ytan ser ut att vara rent affärsmässig, kan innehålla en rad omständigheter
som är känslomässigt betingade.
Skickligheten att kunna förutspå mäskligt beteende under olika förhållanden
är psykologi och rättstillämpningen som helhet har mycket att vinna på att
införliva det. I viss utsträckning finns det redan jurister som medvetet eller
omedvetet praktiserar psykologi. Dessa skulle hävda att de genom sin erfarenhet
har utvecklat en intuitiv känsla för att ta hänsyn till utomjuridiska faktorer
och värna om människors känslomässiga välfärd.
Somliga har en god intuitiv förmåga och andra inte. Oavsett detta torde
dock flertalet överhuvudtaget inte ta sådan hänsyn. 78
Att visa medvetenhet för ett utökat perspektiv är en bra början men målet
för en terapeutiskt fördelaktig rättstillämpning slutar inte härvid. Erfarenhet
och intuition ska inte förväxlas med forskning och empiriska resultat. I den
bredare bemärkelsen av juridisk riskanalys är juristen fortfarande amatör. Terapeutisk
juridik har som långsiktig uppgift att bidra med kunskap men än viktigare
för tillfället är att inspirera juristen till att visa intresse för den här disciplinen
och inte nöja sig med rådande tillstånd. 79
Det finns två sidor av hur psykologiska kunskaper kommer juristen till nytta.
Juristen måste dels kunna bemöta klienten på ett korrekt sätt för att komma
åt all information som kan ha betydelse för en tillfredsställande helhetslösning
av klientens problem, dels veta hur informationen ska utnyttjas psykologiskt
fördelaktigt. Vid diskussionen rörande juristens bemötande av klienten läggs
fokus på t.ex. egenskaper som emotionell intelligens och självinsikt. 80 Emotionell
intelligens är ett begrepp som bygger vidare på psykologen Howard
Gardners teori om de sju identifierbara intelligenserna varav de två socialt relaterade
är interpersonell och intrapersonell intelligens. Interpersonell intelligens
är förmågan att förstå andra människor medan intrapersonell är förmågan
att förstå sig själv. 81 Emotionell intelligens är en produkt av 90-talet och är ett
förslag på ytterligare en typ av intelligens som tar tillvara begreppet empati
och förmågan att framkalla positiva reaktioner hos andra. Det handlar i grunden
om känslomedvetenhet och känslokontroll. 82 Det är sällan som någon hänsyn
överhuvudtaget tas till den här typen av färdigheter på juristutbildningarna.
Samtidigt tyder den forskning som har gjorts på juristpersonligheten att den
problemförebyggande juristen, som tar helhetshänsyn och är mån om klientens
allmänna välstånd, kan sättas i samband med karaktärsdrag av emotionell typ.
Det hävdas att juristen måste ta ett steg tillbaka från normen idag som ständigt
78 Se Stolle, m.fl. Integrating Preventive Law and Therapeutic Jurisprudence. s. 39.
79 Se Dauer, Preventive Law Before and After Therapeutic Jurisprudence. s. 803.
80 Se Silver, Emotional Intelligence and Legal Education. s. 1176 ff.
81 Se a. st. och Carlson m.fl. Psychology s. 414.
82 Se a. st. Silver.
25

uppmuntrar kvaliteter som rationalitet och logik till förmån för interpersonella
hänsynstaganden. En rigorös syn som innebär att allt som ligger utanför logiskt
tänkande inte hör hemma på juristutbildningen bidrar till att de praktiserande
juristernas arbetsinsats utvärderas mot kriterier som inte tar hänsyn till
utomjuridiska faktorer. 83 En rättstillämpning kan vara korrekt trots att den i ett
större perspektiv ger negativa konsekvenser.
2.6.2 Exempel på psykologiska rön som kommer juristen till godo
Ytterligare konkreta exempel på hur den psykologiska vetenskapen kan vara
till nytta för juristen diskuteras av Silver i en artikel som behandlar juristens
möte med klienten utifrån Freuds teori om överföring och motöverföring. Det
är generellt svårt för de flesta att få en insikt om hur det undermedvetna påverkar
vårt känsloliv men det har visat sig att jurister som yrkesgrupp har svårare
för denna insikt än andra. 84 Det föreligger en förhöjd risk för motöverföring,
vilket är det psykoanalytiska begreppet för hur terapeuten omedvetet upprepar
ett relationsmönster inpräglat sedan barndomen. Överföring är en viktig del av
psykoanalysen när den sker från patienten till psykologen, även om begreppet
inte är begränsat till att enbart användas i terapisammanhang. Det är emellertid
inte Silvers avsikt att i artikeln förespråka att juristen ska använda sig av överföring
gentemot sin klient utan istället att denne ska vara medveten om risken
för motöverföring. Juristen är generellt mindre benägen att ta hänsyn till känslomässiga
faktorer vilket leder till en mindre självinsikt. Konkret så kan detta
få negativa följder vid en rad olika tillfällen eftersom juristen inte sällan kommer
i kontakt med människor i ansträngda situationer.
Ett exempel är juristen som ställs inför en mycket osympatisk klient. Juristens
bemötande och tillvägagångssätt kommer att styras av en intuitiv känsla
för sin lojalitet mot klienten och den uttryckligen formulerade advokatetiken.
Silver understryker här vikten av att diskutera de egentliga psykologiska funktionerna
som har inverkan på klienten och dennes beteende. När jurister har en
djupare kännedom om anledningen till klientens reaktion blir den lättare att
bemöta, än om man slentrianmässigt hänvisar till sin känsla för advokatetik. 85
Anledningen till att jurister är känsliga för motöverföring kan spåras till det
karaktärsdrag av rationalitet som kännetecknar juristpersonligheten. Avståndstagandet
av känslomässiga värderingar får effekter på både jurist –
klientrelationen men också på juristens egen mentala hälsa. En jurist som har
kunskap om grundläggande psykologiska funktioner kommer att få nytta av
dem, inte som terapeut, men som terapeutiskt medveten jurist. Silver ser hoppfullt
på utvecklingen mot större hänsynstagande av psykologi i juridisk praktik.
Dels håller mentaljuridiken på att få större genomslag i USA, dels expan-
83 Se Daicoff, Asking Leopards to Change Their Spots. s. 587 f.
84 Se Silver, Love, Hate and Other Emotional Interference in the Lawyer/Client Relationship. s
278.
85 Se a. a. s. 277.
26

derar intresset för humanjuridik tack vare de framgångar som den mångfacetterade
juridiken, bl.a. terapeutisk juridik och proaktiv juridik, har uppnått.
Ett sätt för jurister att utveckla sin kommunikationsskicklighet är att snegla
på sjukvården och det tillvägagångssätt som kliniker tillämpar i relation till
patienten. I en artikel koncentrerar sig Wexler på metoder för hantering av förnekelse
och motstånd, även dessa är freudianska begrepp, och han begränsar
sig till upprättandet av testamenten och andra instruktionsinstrument för oförutsedda
händelser. 86 Han påpekar emellertid att behovet av kunskap om dessa
metoder inte ska inskränkas till en särskild juridisk funktion utan metoderna
kan vara användbara i alla typer av juridisk rådgivning. Dessa tekniker inkluderar;
-uppmuntran, genom vilken terapeuten antar patientens synvinkel och intar
en ställning som dennes bundsförvant,
-konfrontation, genom vilken patienten görs uppmärksam på särskilda
aspekter i sitt beteende och förväntas reparera dem samt,
-tolkning, när terapeuten ger patienten en förklaring till dennes försvarsmekanism.
87
Wexler understryker att juristen sällan kan praktisera dessa teorier fullständigt
utan att ha fått erforderlig utbildning. En ökad kännedom om de explicita
psykologiska verktygen är även till stor fördel för jurister som redan tilllämpar
dem genom intuition. Övriga borde följa efter och utveckla sina interpersonella
färdigheter för att kunna tillmötesgå klienten med tålamod och empati.
2.6.3 Begränsningar
Fråga uppkommer om det är meningen att juristen ska praktisera psykologi
vilket det finns andra specialister för. Svaret är att juristen måste vara medveten
om sina begränsningar och hänvisa sin klient till en psykolog om det är vad
som verkligen behövs. Oftast är emellertid de olika beståndsdelarna av ett problem
sammanvävda till den grad att de är oskiljbara. Juristen ska angripa problemet
från en juridisk infallsvinkel men lärdomen är att denne inte får utelämna
övriga hänsynstaganden. 88
86 Se Winick, Client Denial and Resistance in the Advance Directive Context. s. 901.
87 Se a. a. s. 908.
88 Jfr Wexler, Practicing Therapeutic Jurisprudence: Psycholegal Soft Spots and Strategies. s.
329.
27

2.7 Terapeutisk juridik i undervisningen
2.7.1 Terapeutisk juridik i den teoretiska undervisningen
Terapeutisk juridik har börjat förekomma på juristutbildningarna i USA. Både
David Wexler och Bruce Winick erbjuder kurser i terapeutisk juridik på sina
respektive hemuniversitet. Susan Daicoff undervisar i comprehensive law movement
på en kurs som ”explicit utnyttjar psykologi för att utvärdera juridikens
konsekvenser”. 89 Andra kurser i terapeutisk juridik och närliggande inriktningar
som förespråkar psykologiskt skickliga jurister ges på en rad universitet
i USA. 90
Det amerikanska advokatsamfundet utökade år 2005 sina krav på juristutbildningarna
till att inkludera utbildning i färdigheter som går utöver den traditionella
rättsanalysen och är nödvändiga för en effektiv och ansvarstagande
rättstillämpning. Sådana färdigheter inkluderar alternativ tvistelösning, juridisk
rådgivning, bemötande, förhandling, problemlösning och organisering av juridiskt
arbete. 91
Är man beredd att ta nytänkandet som terapeutisk juridik för med sig på
allvar är det önskvärt att man införlivar de värderingar som terapeutisk juridik
och närliggande rörelserna förespråkar redan från början av juristutbildningen.
I annat fall undviker man inte att juriststudenten får en ensidig uppfattning av
juridiskt arbete, begränsad till den formalistiska rättstillämpningen och ett konfliktinriktat
processtänkande. Det är just en sådan inskränkning av juristmentaliteten
som står i vägen för en utvidgning av juristens färdigheter. Straffrätten
är ett exempel på en kurs som oftast utgår från ett traditionellt perspektiv präglat
av sanktionsinstrumenten och begränsad av legalitet. Om terapeutisk juridik,
som en del av den teoretiska undervisningen eller förenad med juridisk
praktik, endast finns representerad som tillvalskurs i slutet av utbildningen riskerar
den att möta ett hinder i att försöka införa ett nytt sätt att tänka juridiskt.
92
Något som bör övervägas för att erbjuda studenterna ett bredare, tvärvetenskapligt
perspektiv är att integrera viss undervisning tillsammans med studenter
i psykologi, sociologi, kriminologi och andra vårdinriktade och beteendevetenskapliga
utbildningar. Fördelarna med ett sådant, relativt radikalt, förslag är
att studenterna genom interaktion kan få inspiration och dra lärdomar av varandra.
Det inskränker sig inte enbart till konkret kunskap utan omfattar ett utbyte
av erfarenheter och mentalitet, praktisk tillämpning och etiska aspekter.
Nackdelen med en gemensam undervisning är dock att man måste sänka sig
89 Se Florida Coastal School of Law Description Of Courses. s. 6 f,
(http://www.fcsl.edu/academics/schedule/coursedescriptions.pdf).
90 För en uppdaterat förteckning över kurser se: Courses and Law School Groups on Therapeutic
Jurisprudence. (http://www.law.arizona.edu/depts/upr-intj/intj-c.html).
91 Se Winick, Using Therapeutic Jurisprudence in Teaching Lawyering Skills. s. 429 f.
92 Se Wexler, Therapeutic Jurisprudence and Legal Education s 186.
28

till en minsta gemensam nivå för att deltagandet från flera olika utbildningar
ska vara möjligt. Omfattningen av de föreläsningar som är gemensamma måste
därför begränsas men det hindrar inte att den interdisciplinära prägeln behålls
och utnyttjas i t.ex. gemensamma projektarbeten. 93
2.7.2 Terapeutisk juridik i den praktiska undervisningen
Eftersom terapeutisk juridik har en människocentrerad syn som präglas av
psykologiska färdigheter i bemötande och kommunikation är det tillfredsställande
om man kan erbjuda juridisk praktik under juristutbildningen. Juridisk
praktik erbjuds idag på många universitet i USA genom vad man benämner
juridisk klinik. Den amerikanska juridiska praktiken i den aktuella betydelsen
utmärker sig av en kontinuerlig uppföljning genom den teoretiska undervisningen.
Utbildningsmetoden har fått ett uppsving de senaste två decennierna
och har fört med sig en akademisk inriktning med intresse för pedagogik, metodologi
och praktisk rättstillämpning. 94 Den juridiska praktiken har sina rötter
i 1930-talets rättsrealism och passade väl in som ett instrument till att studera
hur sociala och psykologiska faktorer påverkar rättstillämpningen. Juriststudenter
läts erbjuda gratis rådgivning till fattiga och fick i sin tur praktisk erfarenhet.
Juridisk praktik har även använts som ett verktyg för rättsreformer, i
synnerhet i samband med 1960-talets reformrörelse som utnyttjade praktiken
till att sprida humanistiska och etiska värden. Idag är den funktionen nedtonad
men kliniken har utöver den praktiska utbildningen fortfarande en viktig funktion
i att spåra reformbehov. Den utgör en viktig kontaktpunkt mellan den
akademiska och den tillämpande världen. 95 Hur den kliniska kursen organiseras
i praktiken varierar, men det kan handla om en mottagning genom vilken
studenterna erbjuder gratis rådgivning eller s.k. ”externship” d.v.s. arbetsplatspraktik
med kopplingar till den teoretiska utbildningen eller verklighetssimulering.
96
Den juridiska praktiken skapar stora möjligheter för terapeutisk juridik i
undervisningen. Praktiken kan effektivt förmedla det terapeutiska idealet och
förbättra studenternas färdigheter på en rad områden. Studenternas problemlösningsförmåga
kompletteras med verktyg som ger dem möjlighet att bemöta
problemet utifrån fler aspekter än de rent juridiska. Deras uppmärksamhet i
bemötandet av klienten växer till att omfatta viktiga psykologiska interaktionsprinciper
och aspekter som är känslorelaterade. Deras självinsikt förbättras
och medvetenheten om de egna begränsningarna ökar utifrån psykologisk
kunskap kring t.ex. personlighet eller stereotypisering. Självinsikten kan dessutom
hjälpa yrkesjuristen i att vårda sin egen mentala hälsa. Slutligen utgör
den kliniska juridiken en bra plattform för att utveckla studentens känsla för
93 Se Wexler, Some Thoughts and Observations on the Teaching of Therapeutic Jurisprudence.
286 f.
94 Se Perlin och Gould. “Johnny’s in the basement/Mixing Up His Medicine”. s. 339.
95 Berkheiser, Frasier Meets CLEA. s. 1151.
96 Se Perlin och Gould. “Johnny’s in the basement/Mixing Up His Medicine”. s. 341.
29

god juristetik. 97 Att lämna det sistnämnda till den dagen då juristen kommer ut
i arbetslivet medför risker i och med att det tillkommer krav på effektiv och
lönsam prestation.
2.8 Juristpersonligheten
En intressant fråga är om juristerna kan förknippas med vissa typiska personlighetsdrag
vilka får effekter på hur de utför sitt arbete. Om det är en viss typ
av person som dras till juristyrket så ligger kanske lösningen till hur man
åstadkommer den mångdimensionelle juristen ligger i urvalet av de studenter
som kommer in på juristutbildningarna.
I USA har det bedrivits mycket forskning kring juristpersonligheten. Susan
Daicoff har undersökt och diskuterat juristens personlighetsdrag i relation till
en mer mångfacetterad syn på juridiken. 98 För terapeutisk juridik och de närliggande
rörelserna är detta intressant såtillvida att de vill utröna om nyckeln
till en bättre rättstillämpning kan spåras i juristens personlighet. Vidare är det
kanske nödvändigt att börja diskutera sambandet mellan den framtida rättstillämpningen
och de personlighetsdrag som utmärker dagens juriststudenter.
Daicoffs observationer om juristpersonligheten bygger på omfattande psykologisk
forskning som har inriktat sig på dels hur och varför juristen skiljer
sig från populationen i övrigt, dels på juristens personlighetsförändring genom
juristutbildningen. Den idag praktiserande juristen i USA kan sammankopplas
med kännetecken som tävlingslystnad, prestationsinriktning, materialism, låg
altruism och en rationell beslutsfattarstil. 99
Att juristen är mer tävlingslysten har man kommit fram till i flera undersökningar.
I en undersökning från 1992 i vilken tävlingslysten definierades
som ”strävan efter att vinna i interpersonella situationer” visade sig advokater
vara mer tävlingslystna än sjuksköterskor. I en studie från 1998 mättes testosteronhalten
på manliga och kvinnliga processjurister och jämfördes med halten
hos andra jurister som inte uppträder i rättssalen. Processjuristerna visade sig
ha högre testosteronhalter. 100
Prestationsbenägenhet brukar i den psykologiska forskningen delas upp i
benägenheten att uppnå resultat, benägenheten att inneha makt och benägenheten
att ha goda relationer till andra. När prestationsbenägenheten bland jurister
undersöktes var resultatet en utpräglad benägenhet att uppnå resultat och i
andra hand en benägenhet att inneha makt. Benägenheten att ha goda relationer
till andra var bland jurister låg. 101
Studier visar också att jurister i första hand fokuserar på ekonomiska
aspekter i sitt beslutsfattande. I en undersökning lät man praktiserande jurister
97 Se Berkheiser, Frasier Meets CLEA. 1155 ff.
98 Se t.ex. Daicoff, Lawyer, Know Thyself: A Review. Se även Master Bibliography - Susan
Daicoff http://www.fcsl.edu/faculty/daicoff/MASTERBI32700.htm.
99 Se Daicoff, Susan. Lawyer, Know Thyself: A Psychological Analysis of Personality
Strengths and Weaknesses [cit. Daicoff, Susan. Lawyer, Know Thyself, Book] s. 25 f.
100 Se a. a. s. 26. “the desire to win in interpersonal situations”.
101 Se a. a. s 27 ff.
30

och ickejurister bedöma ett fiktivt skadeståndsärende. Frågan var om deltagarna
skulle gå med på en förlikning när man föreslog ett belopp som var samma
för alla deltagare. Däremot varierade man de ickemonetära aspekter som t.ex.
skadevållandens uppträdande mellan deltagarna. Juristerna tenderade att besluta
om förlikningen utifrån beräkningar av förväntad ekonomisk avkastning
oavsett andra aspekter i det fiktiva fallet. Ickejuristerna tog i större utsträckning
hänsyn till sådana aspekter och var mer måna om att utfallet av skadeståndsärendet
skulle uppfattas som rättvist. 102 Att jurister är mer rationella i
sitt beslutsfattande kan förklaras av den juridiska metoden som sätter upp tydliga
strukturer för hur juristen ska resonera. Det har dock gjorts personlighetsstudier
som konstaterar att rationalitet och objektivitet kan spåras i juristens
personlighet. I Myers-Briggs metoden, som mäter personlighet genom att sätta
olika karaktärsdrag i kontrast till varandra, är jurister överlag ”tänkare” i sitt
beslutsfattande. Tänkare resonerar rationellt och logiskt i en beslutssituation
till skillnad från motsatsen; ”kännare” som är känsliga för människors behov
och reaktioner. 103
Den stereotypa juristen är i flera hänseenden rakan motsatsen till vad förespråkare
för terapeutisk juridik vill se i juristpersonligheten. Jurister med låg
tävlingslystnad har större förutsättningar för att tillämpa ett mer proaktiv och
mindre angripande tillvägagångssätt. Jurister som inte begränsar sig till att resonera
kring ekonomiska faktorer tar hänsyn till ickemonetära aspekter bl.a.
mental hälsa. Den känsloinriktade juristen fattar beslut som tillser mänskliga
behov till skillnad från den rationelle beslutsfattaren som koncentrerar sig på
en konsekvent rättstillämpning. 104
De karaktäristiska juristdragen gör att Terapeutisk juridik och proaktiv juridik
riskerar att möta hinder bland de jurister som stämmer in på den här stereotypa
bilden. Metoderna som de två rörelserna förespråkar är mer lämpade,
och har större utsikt att lyckas, för den atypiske juristen som uppvisar låg tävlingslystnad.
Om terapeutisk juridik och proaktiv juridik kommer att få ökat
inflytande med tiden är det sannolikt att juristens personlighetsdrag kommer
att förändras. 105 Alternativt behövs det en förändring av juristens personlighetsdrag
genom en översyn av vilka som söker sig till juristutbildningen. Oavsett
vad som är orsak eller verkan finns det ett samband mellan juristpersonligheten
och rörelsernas framgång.
102 Se a. st.
103 Se Daicoff, Lawyer, Know Thyself: A Review s. 1392.
104 Se Daicoff, Making Law Therapeutic for Lawyers. s. 829 ff.
105 Se a. a. s. 842.
31

3 DISKUSSION
3.1 Om terapeutisk juridik som rörelse
3.1.1 Finns det behov av terapeutisk juridik i Sverige?
Frågan ställdes av Christian Diesen i den artikel där han utvärderade terapeutisk
juridik inför en svensk publik. 106 Han spekulerar huruvida behovet av ett
nytt synsätt kan inskränkas av att det är ett ”amerikanskt försök att möta uppenbara
brister i det egna rättsystemet”. 107 Behovet torde vara större i USA
eftersom ”rättstillämpningens konsekvenser där har mer drastiska uttryck” i
och med hårdare straff och högre skadestånd. 108 Dessutom sker rättsbildningen
i USA annorlunda än i Sverige. Den svenska lagstiftningsprocessen tar redan
hänsyn till många kringliggande konsekvenser genom utredningar och remissförfaranden
som föregår ett färdigt lagförslag. Det inkluderar många av de
aspekter som terapeutisk juridik förespråkar. Ett exempel på område där det
terapeutiska tänkandet har fått genomslag i svensk rätt är presumtionen om
gemensam vårdnad och utdömande av sådan mot förälderns vilja. 109 Samtidigt
finns det terapeutiska idéer som har fått genomslag, den straffrättsliga behandlingsideologin
på 70-talet, för att senare överges till förmån för ”allmänna rättvisekrav”,
”förutsebarhet” och ”objektivitet”. 110 Sammantaget anser Diesen
att det kan finnas ett behov av terapeutisk juridik inom de flesta rättsområden.
Domarpsykologi i vittnesförhör är oumbärlig kunskap som ständigt måste utvecklas
och nya tvistelösningsinstrument i processrätten eller utredningsstrategier
i straffrätten är områden med potential.
Innan man går in på vilka delar som är lämpliga att anamma i Sverige är
det lämpligt att reda ut den övergripande ambitionen för terapeutisk juridik och
vilken ambitionsnivå det är intressant att ansluta till. Diskussionen inom rörelsen
kan grovt delas in i två intresseområden, det ena som inriktar sig på lag
och processreform och det andra vars inriktning är den tillämpade juridiken
och de terapeutiska effekterna av juristens relation till klienten. Stolle et al diskuterar
de båda perspektiven i vad man benämner som ”hård” och ”mjuk” bemärkelse.
111 Med hård bemärkelse menar man en stark koppling till konkreta
beteendevetenskapliga forskningsresultat. Beträffande lagreform gestaltar sig
en hård syn i omfattande empirisk forskning och långtgående utredningar av
de psykologiska konsekvenserna. Den hårda bemärkelsen är förenad med stora
106 Se Diesen, Terapeutisk juridik.
107 Se a. a. s. 30.
108 Se a. st.
109 Se a. a. s. 31 not 72.
110 Se a. a. s. 31.
111 Se Stolle, m.fl. Integrating Preventive Law and Therapeutic Jurisprudence, s. 33. På engelska
”strong” och ”weak” sense.
32

vetenskapliga ansträngningar för varje slutsats som föreslås. Med den mjuka
bemärkelsen förstås ett allmänterapeutiskt tänkande som, när det gäller lagreform,
innebär ett generellt engagemang för människors välbefinnande. I den
bemärkelsen är genomslaget det viktigaste och definitionssvårigheterna ska
inte stå ivägen för en utbredning av den terapeutiskt medvetna mentaliteten.
Mellan dessa två extremer finns en glidande skala som avgör vilken roll terapeutisk
juridik ska tilldelas. När det i Sverige tas hänsyn till uppdykande samhällsvetenskapliga
rön i en SOU placerar man sig på den hårda änden av ambitionsskalan.
Man är mer intresserad av färdiga beprövade koncept och om det
uppstår ett behov av forskning genomförs sådan ofta på begäran. Vad förespråkare
för terapeutisk juridik försöker att lära oss är att hela tiden lyfta fram
de terapeutiska frågorna och skapa ett klimat i vilket de blir legitima hänsynstaganden.
Det betyder emellertid inte att de argumenten ska vara utslagsgivande
eller väga tyngre än andra. Målsättningen är att bereda plats för terapeutisk
juridik på juristutbildningen och i den akademiska debatten.
3.1.2 Begränsningar
Kritiska röster mot terapeutisk juridik lägger vikt vid att anklaga rörelsen för
paternalism. De frågar vem som beslutar, och utifrån vilka kriterier, vad som
utgör en terapeutiskt förmånlig lösning? Om det är rättsvetenskapsmännen och
psykologerna som ska avgöra vad som är den bästa lösningen för den enskilde
riskerar man hamna i en situation där reformerna endast förstärker rådande
maktförhållanden. Detta innebär att det fria valet i realiteten inskränks till förmån
för vårdapparatens och domstolarnas beslutsrätt, trots att terapeutisk juridik
påstår sig ta hänsyn till den individuella friheten. 112 I synnerhet är denna
invändning aktuell inom de områden som innefattar tvång t.ex. inom mentalvården,
i vilken terapeutisk juridik hade sin början och inom straffrätten.
Överhuvudtaget lockar terapeutisk juridik till sig kritik från dem som är överkänsliga
mot alla slags ingrepp i traditionella rättsprinciper. Det är denna heliga
mark terapeutisk juridik inkräktar på samtidigt som rörelsen försöker klargöra
att den endast tar små steg i periferin och inte hotar att tränga ut grundläggande
värderingar. Förespråkarna understryker att den långsiktiga lösningen
inte är att juristkåren ska ersättas av kvalificerade psykologer och psykiatrer.
Terapeutisk juridik, framför allt i hård bemärkelse, lider av de problem
som samhällsvetenskapen i stort stöter på. 113 Svårigheter med att nå konkreta
och entydiga forskningsresultat bromsar upp rörelsens inflytande. Å andra sidan
är försiktighet beträffande slutsatser i denna typ av vetenskap önskvärd.
112 Se Petrila, Paternalism and the Unrealized Promise of Essays in Therapeutic Jurisprudence.
s. 880 f.
113 Jfr. Heuman, Hjälpvetenskapernas betydelse för rättstillämpningen och rättsvetenskapen. s.
769. Heuman diskuterar i vilken utsräckning domstolarna bör grunda sina bedömningar på
landvinningar inom den omfattande forskning som ligger utanför juridikens område.
33

Ogenomtänkta och förhastade reformer kan få rakt motsatt effekt mot den önskade
och kan innebära en samhällsförlust samt att rörelsen förlorar i legitimitet.
Terapeutisk juridik utsätts därmed för uppgiften att balansera sitt intresse
av inflytande gentemot intresset av riktighet men de två är inte nödvändigtvis
ömsesidigt uteslutande.
Förespråkarna för ett ökat hänsynstagande av de terapeutiska konsekvenserna
anklagas också för att inte tillföra något nytt. Diesen påpekar att vi i
Sverige, med ett lindrigare rättssystem än i USA, redan tar hänsyn till många
terapeutiska aspekter men även i USA anklagas rörelsen för att missionera ett
tänkande som i många fall redan praktiseras. 114 Anklagelsen är, som anhängare
till rörelsen noterar, inkonsekvent med den kritik som riktas mot att det
överhuvudtaget praktiseras juridik på det här sättet. 115 Däremot erkänner man
att inom vissa områden, i synnerhet inom den juridik som är kopplad till mentalvården
så är nyheten med terapeutisk juridik inte de konkreta förslagen i sig
utan det nya perspektivet. 116
Terapeutisk juridik är likväl seriös med målet att ta hänsyn till samhällsvetenskapliga
rön. Det är inte meningen att rörelsen ska begränsas till en enbart
ideologisk agenda. Den ska stimulera mer konkret forskning. Samtidigt
ska man inte förkasta rörelsen utifrån att sådan forskning är svårtillgänglig.
Nyckel till den potential förespråkarna ser i terapeutisk juridik ligger i just den
hårda och mjuka bemärkelsen, d.v.s. i rörelsens vetenskapliga och ideologiska
karaktär. För att bemöta de två typer av invändningar ovan, behovet av försiktighet
och avsaknaden av nyhetsvärde, får man inte glömma att terapeutisk juridik
försöker få oss att anta ett helt nytt perspektiv för juridiskt problemtänkande.
Kärnan i rörelsens agenda är en långsiktig, övergripande förskjutning i
den juridiska mentaliteten och inte att vi med pincett ska plocka de godbitar
som faller oss i smaken.
3.2 Om juristens roll som psykolog
3.2.1 Behövs en utvidgad juristroll?
Det nyare intresseområdet för terapeutisk juridik som inriktar sig på den praktiserande
juristen och relationen till klienten har också en hård och en mjuk
sida utifrån definitionen ovan. I sin ena extrem ska juristen besitta långtgående
psykologiska kunskaper för att kunna bemöta likartade problem som psykologen
möter i sitt arbete. I den andra extremen strävas det efter en mer humanistisk
juridik som tar hänsyn till klientens allmänna välfärd. 117 De invändningar
som görs mot terapeutisk juridik i dess ursprungliga utformning kan därmed
sträckas ut till att gälla juristen som psykolog.
114 Se a. st.
115 Se t.ex. Stolle, m.fl. Integrating Preventive Law and Therapeutic Jurisprudence. s. 17.
116 Se Slobogin, Therapeutic Jurisprudence: Five Dilemmas to Ponder. s. 200.
117 Se t.ex. Stolle, m.fl. Integrating Preventive Law and Therapeutic Jurisprudence. s 33.
34

Det kan diskuteras huruvida det inte finns ett paternalistiskt tänkande i att
klienten, som vänder sig till juristen eller kommer i kontakt med myndigheten,
får sina psykologiska problem lösta. Ligger det inte i klientens egen beslutanderätt
att välja om det är den juridiska aspekten av hans problem som ska
lösas och inget annat? Innebär denna, envars beslutanderätt, att staten
överskrider sin befogenhet i och med ökade terapeutiska hänsyn istället för en
inskränkning till formella och erkända kriterier? Eventuellt kan göras gällande
att förväntningarna på juristkåren är att hålla sin fokus på juridiken och när
man går utanför den tar man sig an en uppgift man inte har mandat att utföra.
Två huvudsakliga synpunkter kan riktas mot den här typen av argument. Den
ena är att juridiska problem har en inneboende mångsidig prägel vars beståndsdelar
inte är åtskiljbara. Det är inte bara lönlöst men även improduktivt
att ignorera den psykologiska dimensionen av klientens ärende om den är
sammankopplad med den juridiska. Den andra synpunkten är att människor
inte själva alltid är medvetna om den här mångsidigheten. Samhällets förväntningar
på vad juristen har för mandat utgår ifrån en föreställning som inte ens
är medveten om de möjligheter som finns i den tillämpande juridiken. Resultatet
blir den jämförelse Stolle at al gör med patienten som säger åt läkaren vad
som är felet och var denne ska lägga snittet.
Empiriska svårigheter drabbar i viss utsträckning även den tillämpande delen
av terapeutisk juridik men här finns den fördelen att beträffande aspekter
som bemötande och interpersonell interaktion så har den psykologiska forskningen
många års erfarenheter att bidra med. Även om det kvarstår mycket att
göra i forskningen som applicerar de psykologiska aspekterna på den juridiska
arenan, så är tillgängligheten på kunskap som kan förmedlas till juristen och
juriststudenten stor. Det handlar om varierande ämnen som t.ex. stereotypisering,
kommunikation, stresspåverkan, självinsikt, personlighetstyper, gruppsykologi
och språkpsykologi. Listan kan göras lång.
Det invänds också att många jurister utifrån lång erfarenhet är medvetna
om det juridiska arbetets psykologiska sida och beaktar den genom intuition.
118 En sådan invändning hindrar inte att man för upp de psykologiska
aspekterna till ytan och gör dem explicita. Ökad uppmärksamhet innebär en
öppen granskning och en debatt beträffande lämpligheten och effektiviteten
hos olika teorier och tillvägagångssätt. Dessutom är behovet försvarbart eftersom
många jurister inte praktiserar den psykologiska sidan av juridiken. De
jurister som påstår sig praktisera psykologiska aspekter gör det för lite och
framför allt; intuition är ingen garanti för att det görs rätt. Särskilt det senare
bör understrykas därför att psykologiska upptäckter emellanåt medför resultat
som inte stämmer med de flestas intuitiva känsla.
Slutligen måste man ställa sig frågan i vilken utsträckning den psykologiska
delen är relevant för alla jurister. Det är en glidande skala i vars ena ände
man finner den biträdande juristen som sitter på den stora, multinationella affärsbyrån
och analyserar företagsförvärv och i den andra änden målsägandebiträdet
som ska följa ett svårt traumatiserat brottsoffer genom rättsprocessen.
Den förre har inte något större behov av färdigheter i att möta andra människor
118 Se Daicoff, Making Law Therapeutic for Lawyers. s. 814.
35

medan den senares uppdrag ligger på gränsen till vad som borde handhas av en
kurator. Terapeutisk juridik har ett brett tillämpningsområde som sträcker sig
längre än den traditionella mentaljuridiken och diskussionen omfattar arbetsrätt,
skadeståndsrätt och kontraktsrätt. 119 När man överväger en implementering
av det terapeutiska tänkandet på t.ex. juristutbildningen så måste man
dock beakta att det finns studenter som inte kommer att praktisera människoinriktad
juridik.
Den mjuka bemärkelsen av terapeutisk juridik, den långsiktiga och övergripande,
förespråkar mer än att juristen ska få en snabbkurs i perceptionspsykologi
eller lögndetektion. Rörelsens mål är ett nytt perspektiv på hur juridik
ska tillämpas. Även på det här området vill man se en mentalitetsförskjutning.
Det handlar om att omdefiniera hela juristrollen. Tillsammans med preventive
law och övriga inriktningar för en mer allsidig juridik vill man medverka till
ett juristyrke präglat av större humanism och en omsorgsfull karaktär i kontrast
till det nuvarande som är konflikt- och affärsinriktat.
3.2.2 Finns det ett behov av en utvidgad juristroll i Sverige?
Redan idag kan man som student läsa kurser i rättspsykologi både fristående
och på juristutbildningen. Kurserna utgör i samtliga fall ett tillval och når i
praktiken ut till en liten skara intresserade. Under den obligatoriska delen av
undervisningen inskränks ämnet till ett fåtal lektioner i t.ex. vittnespsykologi.
Praktiserande jurister kan delta i kurser i advokatsamfundets regi som är inriktade
på rättegångspsykologi eller vittnespsykologi och domstolspersonal får
löpande utbildning i likartade ämnen. 120 Det finns alltså utrymme för en långtgående
utbredning av terapeutisk juridik som är inriktad på den verksamme
juristens skicklighet och arbetssätt. Ska idéerna tas på allvar måste juristutbildningarna
ge större utrymme för psykologiska ämnen, allmän rättslära och
ett preventivt tänkande. Jurister måste få ett bredare perspektiv på vilken genomslagskraft
deras yrke för med sig. Kännedom om den symbolik som kommer
till uttryck i rättstillämpningen och effekten av det bemötande som människor
får är oumbärliga, och avsaknaden av sådan kännedom riskerar att medföra
negativa psykologiska konsekvenser. Det kan handla om bemötandet av parter,
om det så är vittnen, offer eller gärningsmän i rättssalen. Vidare kan man
diskutera målsägandebiträdets eller ombudets roll och vilka av klientens hänsyn
de är skyldiga att tillvarata. Kan man förbättra mottagandet av brottsoffer
men likväl gärningsmän i samband med brottsutredningen? Beträffande vikten
av symbolism och dess betydelse ligger det nära till hands att t.ex. diskutera
domskälens utformning. Även om man strävar efter att skriva begripliga domskäl
inskränks denna begriplighet inte sällan till att gälla språkbruket. Det
finns kanske anledning att undersöka huruvida resonemang som skrivs rent
slentrianmässigt och utgörs av schablonmässiga begrepp som; ”omständighe-
119 Jfr Wexler Some Thoughts and Observations on the Teaching of Therapeutic Jurisprudence.
s. 275.
120 Se förteckning över kurser på advokatsamfundets hemsida. www.advokatsamfundet.se
36

terna i övrigt” eller ”utifrån den samlade bedömningen”, leder till ett misstroende
och en frustration hos mottagaren av domen.
3.2.3 Svårigheter som möter en utvidgad juristroll
Ett förslag till nytänkande om juristens färdigheter och tillvägagångssätt riskerar
att mötas av ett omotiverat ointresse och ignoreras alternativt ett medhåll
om idéernas lämplighet för att sedan ignoreras. Juristkåren är generellt konservativ
och värnar om stabilitet och kontinuitet. Rättsprocessen och det juridiska
arbetet är präglat av en formalism som ska försäkra en likformighet i rättssäkerhetens
intresse. Terapeutisk juridik har sannolikt en svårgenomtränglig väg
att gå i sin strävan att påverka juristmentaliteten.
Ett stort hinder för ett mer terapeutiskt tänkande men också för en mer preventiv
syn på juridiskt arbete är den osynliga hand som utgör lönsamhet och
andra ekonomiska intressen. Det kan vara svårt för juristen att inför sin klient
motivera sitt preventiva arbete och ta betalt för det. Preventiva åtgärder har
inte den effekt och tydlighet som tvistelösningen har när juristens arbete betraktas
i andras ögon. Faran är därför att ombudet som inriktar sig på prevention
kommer att slås ut av sina konkurrenter eftersom klienterna förblir ointresserade
när de inte ser några snabba resultat. Å andra sidan är målet med
preventiv juridik att undvika de drastiska effekterna och göra så att det långsiktigt
blir billigare för klienten att förvalta de juridiska frågorna. Även de terapeutiska
begreppen, eller dem i synnerhet, är främmande för all form av
ekonomisk effektivitet för den enskilde juristen. Ett bra bemötande kan sammankopplas
med lönsamhet men så länge allmänheten inte har skönjt en stor
fördel med den terapeutisk inriktade juristen så riskerar dennes ansträngningar
att bli ouppmärksammade.
Ytterligare ett hinder ligger i att anhängare av terapeutisk juridik blir kategoriserade
som tillhörandes den forna hippierörelsen och att begreppen är
präglade av vänsterpolitik. Den kan uppfattas som en modefluga i en tid som
har återupplivat intresset för etik och moral. För många jurister kan tankegångarna
uppfattas som naiva i och med att man lägger stor vikt vid grumliga
och svårdefinierade aspekter som mänskliga relationer utgör. De passar inte in
i den annars så välsystematiserade juridiken och passar inte heller in i den bild
många jurister, juriststudenter och allmänheten i övrigt har av juristyrket. En
vilja att förändra juristmentaliteten kan av juristerna uppfattas som ett angrepp
på den egna personen och möta motstånd som ett utflöde av ren självbevarelsedrift.
Om Terapeutisk juridik ska lyckas måste den gå långsamt och försiktigt
tillväga, inte bara för rättsäkerhetens skull men också för att inte skrämma iväg
åhörarna och bibehålla sin legitimitet.
37

3.3 Det större intresset. Den multidimensionelle juristen.
3.3.1 En framtidsvision för juristyrket
Terapeutisk juridik, med sin betoning på mental hälsa, utgör en viktig beståndsdel
i ett större intresse som vill förändra juristrollen. Juristen ska inte
enbart förlita sig på problemlösningsmetoden som fäller utslag utifrån etablerade
normer. Det ligger en begränsning i den här metoden. Normerna är ofta
generella och svåra att anpassa till varje persons distinkta situation och behov
och utslagen får inte alltid det genomslag som förväntas. Det finns därför fördelar
i att juristen börjar vänja sig vid att använda de två andra metoderna för
problemlösning; att avlägsna hindret som utgör problemet eller att anpassa
strategier och mål efter problemet. I synnerhet den senare metoden är attraktiv
att ta till sig eftersom den med rätt sorts skicklighet kan bidra till en mindre
ansträngande och mer friktionsfri problemlösning. Den här metoden förutsätter
emellertid ett mer människoinriktat angreppssätt. I större utsträckning krävs
kännedom om mänskligt beteende för att finna motiv till att anpassa strategier
och mål och det krävs en skicklighet i mänskliga relationer för att förhandla
fram strategierna och målen. 121
För juridiken är en problemlösningsmetod som anpassar strategier och mål
fördelaktig också därför att den bidrar till ett större hänsynstagande till mänskliga
och sociala faktorer än vad det formalistiska juridiska systemet kan erbjuda.
Juridik påverkar allas våra dagliga liv men det juridiska systemet löser våra
problem i ett slutet system som resonerar kring beprövade koncept och erkända
omständigheter utan att behöva bemöta den samhälleliga verkligheten. I
vissa fall fyller denna åtskillnad mellan juristen en viktig funktion. Samtidigt
kan spekuleras om åtskillnaden endast är ett utflöde av vårt rättssystems naturliga
utveckling genom tiden och anledningen till att vi inte förändrar det är bekvämlighet.
Det skulle krävas stora ansträngningar för att lära juristerna att bli
en mer människokännande yrkesgrupp.
Det är precis denna ansträngning som terapeutisk juridik och en rad andra
rörelser har åtagit sig att göra. Man vill se en multidimensionell jurist som inte
inskränker sitt ansvar till ren formalism. Man vill se en juristroll som klarar av
att bemöta mänskliga problem med människoinriktade problemlösningsmetoder.
Man vill se en juristroll präglad av humanism.
3.3.2 Ethic of care
I den amerikanska diskussionen om juristrollen talar man om en ”ethic of
care”. Begreppet innebär en empatisk förmåga, en förmåga att förstå sina
medmänniskor och deras behov. När det talas om att juristen ska ha en ”ethic
of care” menar man en genuin vilja att sätta sig in i en annan människas verk-
121 Barton, Therapeutic Jurisprudence, Preventive Law, and Creative Problem Solving. s. 925.
38

lighet, om det så är en klient, en part eller någon annan aktör inom rättssystemet.
Begreppet betyder mer än förståelsen för hur man ska gå tillväga i bemötandet
av människor. 122
En bra illustration av vilken juristroll det är terapeutisk juridik och de nya
rörelserna strävar efter ligger i jämförelsen med läkaren. Juristyrket ska vara
omgärdat av samma föreställningar av en ”hjälpande” yrkesroll som omgärdar
läkaryrket. Juristen ska gå in för sitt jobb med samma känsla för ansvar över
människors välbefinnande som läkaren.
3.3.3 Hinder p.g.a. juristpersonligheten
Bland de studier av juristpersonligheten som Susan Daicoff diskuterar finns
det jämförelser mellan juriststudenter och läkarstudenter. Utifrån dessa är jurister
mer cyniska och auktoritära och mindre humanitära än läkarstudenter.
Att påstå att jurister har fel personlighet för sitt yrke är kontroversiellt. Det
kan lätt uppfattas som en personlig förolämpning mot dem som känner igen
sig i de personlighetsdrag och det traditionella juridiska synsätt som de nya
rörelserna i viss mån angriper.
Däremot är inte allting svart eller vitt och det är inte meningen att hårdra
slutsatserna om sambandet mellan juristpersonligheten och en humanare
rättstillämpning. Det finns alla slags jurister och många typer av juridiska problem.
Den rationella sidan av juristens personlighet fyller ett mycket viktigt
syfte i upprätthållandet av objektiviteten i rättsystemet. Vad som förespråkas
är inte att döma ut alla praktiserande jurister idag som inkompetenta. Däremot
är kunskapen om juristens personlighetsdrag och i förlängningen om juristkulturen
nyttig som en form av kollektiv självinsikt.
Om inriktningen mot en humanare rättstillämpning kommer att öka i popularitet
så kommer också efter hand juristen som person att bli mer människoinriktad.
Länken till en sådan inriktning, en ökad ”ethic of care”, ligger i juristutbildningen.
Det finns en naturlig koppling mellan juristyrkes natur och de
faktorer som är avgörande för vilka individer som söker sig till yrket och varför.
Det spekuleras att om juristyrket får en humanare prägel och juristutbildningen
inriktar sig på att i större utsträckning undervisa i humana ämnen
så kommer det ske en förändring av vilka som söker sig till att bli jurister. Med
risk för att ge sig in i farlig terräng finns också anledning till att i alla fall undersöka
möjligheten för den omvända korrelationen; hur man genom att påverka
urvalet av dem som söker sig till juristlinjen kan åstadkomma en humanare
rättstillämpning.
En förskjutning av juristpersonligheten är nödvändig om juristyrket förvandlas
till att vara ett brett problemlösningsyrke präglat av humanitet. Oavsett
om det är juristerna själva eller samhället i övrigt som först inser fördelarna
med en mångfacetterad juristkår så kommer juristerna förr eller senare vara
tvungna att anpassa sig för att möta det nya kraven som ställs på dem. I ett sådant
perspektiv kommer de jurister som väljer att stanna kvar i den traditionel-
122 Se Mendel-Meadow, Narrowing the Gap by Narrowing the Field. s. 620.
39

la rollen som ”lagvrängare” efterhand riskera att bli överflödiga. Det återstår
att se hur mycket samhällets krav på juristerna kommer att förändras och om
juristerna i sådana fall lyckas stå emot en sådan förändring genom att stå fast
vid sin egna definition av juristyrket.
3.3.4 Hinder p.g.a. erkända rättsprinciper
Genomgående har det i det föregående talats om hur erkända rättsprinciper
måste börja vägas mot andra intressen. För många är dessa tankar främmande.
Rättssäkerhet, objektivitet, rationalitet och formalism kan, i rättspositivismens
anda, invändas utgöra förutsättningarna om inte t.o.m. syftet med vårt rättssystem.
Andra intressen är politikens uppgift att ta hänsyn till. En sådan
åskådning lovordar juristen som är rationell och okänslig. Det gör att domaren
kan döma objektivt utan att påverkas av egna känslor. Det gör också att en person
som kommer i kontakt med rättsystemet kan vara säker på att han inte
kommer att bedömas utifrån sitt utseende. Vissa domare besitter förvisso goda
tvärvetenskapliga kunskaper och gott omdöme men det finns inga garantier för
att alla gör det. 123
Kritikern frågar sig om terapeutisk juridik och rörelserna för en humanare
juridik förespråkar att man ska ta mindre hänsyn till de erkända rättsprinciperna?
Svaret från förespråkarna av terapeutisk juridik är att de erkända
rättsprinciperna absolut inte får bortses ifrån, men; ja, man ska ta mindre hänsyn
till de erkända rättsprinciperna. 124
De senare påståendet utsätter rörelserna för stor potentiell kritik. I USA har
sådan kritik redan framförts och i Sverige med en civil law tradition och en
relativt formbunden rättstillämpning riskerar den här typen av påståenden göra
att rörelserna kommer att möta stora hinder. Ett första steg är att öppna upp
den svenska debattkulturen så att den tillåter nya typer av argument. Om nya
argument riskerar att förklaras som ogiltiga enbart utifrån det hot de utgör på
rättsäkerheten så innebär det en censur som omöjliggör en allsidig juridisk debatt.
Hur är det möjligt att förespråka att domaren ska döma olika t.ex. om den
tilltalade är man eller kvinna, svensk eller invandrare? Uppfattningen att alla
är lika inför lagen är en viktig norm som sällan ifrågasätts. En öppnare debattkultur
ger möjlighet att på allvar väga in reella argument som t.ex.; om de
strukturella skillnaderna i kvinnors och mäns förutsättningar i samhället inte
ska vägas in i bedömningen av straffvärdet eller om beviskravet ska vara högre
när den tilltalade är invandrare p.g.a. risken för negativ stereotypisering.
Målet är den multidimensionelle juristen som är i stånd att göra genuina
helhetsbedömningar och kombinera rationalitet och rättsäkerhet med humanism
och emotionella aspekter. Det är en jurist på vilken man ställer höga
krav, en jurist som besitter många färdigheter och en hög grad av intellektualism.
Frågan om det överhuvudtaget är möjligt att producera en sådan jurist
123 Jfr. Lindblom, Domstolarnas växande samhällsroll. s. 258.
124 Se t.ex. Dauer, Preventive Law Before and After Therapeutic Jurisprudence. s 809 ”In
many ways [preventive law] suggests that (if Dworkin will forgive it) we should take rights
less seriously, or at least less preemptively.”
40

utgör den ideologiska sidan av rörelserna som förespråkar en mångfacetterad
juridik.
3.4 Sammanfattning
Terapeutisk juridik är en rättsideologi som förespråkar att det ska tas större
hänsyn till rättssystemets terapeutiska effekter. Genom att utnyttja samhällsvetenskapliga
rön ska juridiken göras mer förmånlig för människors psykiska
välstånd. I början inriktade förespråkarna inom terapeutisk juridik sig på den
terapeutiska effekten av lagstiftningen och den rättsliga processen. Senare växte
intresset till att omfatta all juridisk verksamhet inklusive hur juridiken praktiseras
dagligen utav dess aktörer.
Terapeutisk juridik har hittat en samarbetspartner i rörelsen proaktiv juridik
som förespråkar att juridiken ska ha en preventiv, förebyggande funktion
istället för den reparativa, konfliktlösande som den har idag. Genom att integrera
terapeutisk juridik och proaktiv juridik ska juristrollen att förändras. Juristen
kommer att bli en problemlösare istället för en byråkrat som begränsar
sig till rättslägesanalys Vidare kommer hänsyn tas till helheten av problemet
vilket inkluderar psykologiska och emotionella aspekter. Juristen kommer att
erkänna sin roll som psykolog.
I ett större perspektiv ifrågasätts om inte den tekniska och formella karaktären
på juristens arbete inte begränsar hela juristyrket. För att åstadkomma en
rättstillämpning som utnyttjar hela den juridiska verksamhetens potential bör
man diskutera lämpligheten av den rådande juristmentaliteten. Studier som har
gjorts på den stereotypa juristens personlighet visar att jurister är relativt rationella
och känslokalla. Att utbilda jurister till att ta större psykologiska hänsyn
är ett viktigt steg på vägen. Det långsiktiga målet är en mer humanistisk juridik
och en juristroll som likt läkarens är hjälpande till sin karaktär. För att nå dit
krävs det bättre jurister. Den skicklige juristen ska precis som den skicklige
läkaren kombinera sina färdigheter i juridisk analys och logiskt tänkande med
en stor människokännedom, kommunikationsförmåga och empati. Huruvida vi
vill ha en sådan jurist eller om en sådan jurist är möjlig att producera får framtiden
utvisa.
41

Källförteckning
Litteratur
Carlson, Neil R; Martin, G. Neil & Buskist, William, Psychology, Pearson
Education ltd., 2 nd ed, (2004).
Daicoff, Susan. Lawyer, Know Thyself: A Psychological Analysis of Personality
Strengths and Weaknesses. American Psychological Association Books
(2004).
Stolle Dennis P., David B. Wexler, & Bruce J. Winick,ed., Practicing
Therapeutic Jurisprudence Durham: Carolina Academic Press (2000).
Wexler, David B & Winick, Bruce J. ed. Judging In A Therapeutic Key:
Therapeutic Jurisprudence and the Courts. Carolina Academic Press (2003).
Wexler, David B. & Bruce J. Winick, ed. Law in a Therapeutic Key. Durham:
Carolina Academic Press (1996).
Wexler, David B., ed. Therapeutic Jurisprudence: The Law as a Therapeutic
Agent. Durham: Carolina Academic Press (1990).
Wexler, David B. & Bruce J. Winick, ed. Essays in Therapeutic Jurisprudence.
Durham: Carolina Academic Press (1991).
Wahlgren, Peter. Juridisk riskanalys - Mot en säkrare juridisk metod. Jure
AB. Stockholm. (2003).
Tidskrifter
Barton, Thomas D. Thinking Preventively and Proactively. Scandinavian
Studies in Law, Vol 49. s. 71 (2006).
_, Therapeutic Jurisprudence, Preventive Law, and Creative Problem
Solving: An Essay on Harnessing Emotion and Human Connection. Psychology
Public Policy and Law. Vol 5 s. 921 (1999).
_, Creative Problem Solving: Purpose, Meaning, and Values. California
Western Law Review. Vol 35. s. 273 (1998).
Berkheiser, Mary. Frasier Meets CLEA: Therapeutic Jurisprudence and
Law School Clinics. Psychology Public Policy and Law. Vol 5 s. 1147 (1999).
42

Daicoff, Susan. Law As A Healing Profession: The 'Comprehensive Law
Movement' 6 Pepperdine Dispute Resolution Law Journal Vol 6. s. 1 (2006).
_, Comprehensive Law Movement. Touro Law Review Vol. 19 s. 825
(2004).
_, Making Law Therapeutic for Lawyers: Therapeutic Jurisprudence, Preventive
Law, and the Psychology of Lawyers." Psychology Public Policy and
Law. Vol 5. s. 811 (1999).
_, Asking Leopards to Change Their Spots: Should Lawyers Change? A
Critique of Solutions to Problems with Professionalism by Reference to Empirically-Derived
Attorney Personality Attributes. Georgetown Journal of Legal
Ethics Vol 11. s. 547 (1998).
_, Lawyer, Know Thyself: A Review of Empirical Research on Attorney Attributes
Bearing on Professionalism, American University Law review. Vol
46. s. 1337 (1997).
Dauer, Edward A. Preventive Law Before and After Therapeutic Jurisprudence.
A Foreword to the Special theme Issue. Psychology Public Policy and
Law. Vol 5. s. 800 (1999).
Diesen, Christian., Terapeutisk juridik, Juridisk Tidskrift nr 1 2001/2002,
s. 15.
Finkelman, David & Thomas Grisso. "Therapeutic Jurisprudence: From
Idea to Application." New England Journal on Criminal and Civil Confinement,
Vol 20, s. 243 (1994).
Goldman, Pearl & Cooney, Leslie L. Beyond Core Skills and Values: Integrating
Therapeutic Jurisprudence and Preventive Law Into the Law School
Curriculum. Psychology Public Policy and Law. Vol 5. s. 1123 (1999).
Haapio, Helena, Introduction to Proavtive Law from a Business Lawyer’s
Point of View. Scandinavian Studies in Law, Vol 49. s. 21 (2006).
Hora, Peggy Fulton & William G. Schma. Drug Treatment Courts: Therapeutic
Jurisprudence in Practice. Judicature, Vol 81, s. 9 (1998).
Heuman, Lars. Hjälpvetenskapernas betydelse för rättstillämpningen och
rättsvetenskapen. Juridisk Tidskrift nr 4 2005/2006, s. 768.
Lindblom, Per Henrik. Domstolarnas växande samhällsroll och processens
förändrade funktioner – flosker eller fakta. Svensk Juristtidning 2004 nr 3 s.
229 (2004).
43

Maxwell, Kathryn E., Preventive Lawyering Strategies to Mitigate the
Detrimental Effects of Clients' Divorces on Their Children. Revista Juridica
Universidad De Puerto Rico. Vol 67. s. 137 (1998).
Mendel-Meadow, Carrie, Narrowing the Gap by Narrowing the Field;
What’s Missing From the MacCrate Report – Of Skills, Legal Science and Being
a Human Being. Washington Law Review. Vol 69. s. 593 (1994).
Monahan John & Laurens Walker, Empirical Questions Without Empirical
Answers, 1991 Wisconsin. Law. Review. s. 569 (1991).
Patry, Marc W., David B. Wexler, Dennis P. Stolle & Alan J. Tomkins.
Better Legal Counseling Through Empirical Research: Identifying Psycholegal
Soft Spots and Strategies. California Western Law Review. Vol 34. s. 439
(1998).
Petrila, John. Paternalism and the Unrealized Promise of Essays in Therapeutic
Jurisprudence. Review of Essays in Therapeutic Jurisprudence, by
David B. Wexler and Bruce J. Winick. New York Law School Journal of Human
Rights, Vol. 10. s. 877 (1993).
Perlin, Michael L. & Gould, Keri K., “Johnny’s in the basement/Mixing
Up His Medicine”: Therapeutic Jurisprudence and Clinical Teaching. Seattle
University Law Review. Vol 24. s. 339 (2000).
Perlin, Michael L. What is Therapeutic Jurisprudence? New York Law
School Journal of Human Rights, Vol 10, s. 623 (1993).
Pound, Roscoe. The Scope and Purpose of Sociological Jurisprudence, 25
Harvard. Law Review. Vol. 25. s. 489 (1912).
Poythress Norman G. & Stanley L. Brodsky, In the wake of a negligent release
law suit, Law and Human Behavior, Vol 16, Issue 2, Apr 1992, s. 155
(1992).
Schneider, Andrea K. The Intersection of Therapeutic Jurisprudence, Preventive
Law, and Alternative Dispute Resolution. Psychology Public Policy
and Law Vol 5. s. 1084 (1999).
Shuman, Daniel W. The Psychology of Compensation in Tort Law. University
of Kansas Law Review, Vol 43, s. 39 (1994).
Silver, Marjorie A, Love, Hate and Other Emotional Interference in the
Lawyer/Client Relationship. Clinical Law Review. Vol 6. s. 259 (1999).
44

_, A. Emotional Intelligence and Legal Education." Psychology Public
Policy and Law. Vol 5. s. 1173 (1999).
Simon, Leonore M. J. A Therapeutic Jurisprudence Approach to the Legal
Processing of Domestic Violence Cases. Psychology Public Policy and Law.
Vol 1. s. 43 (1995).
Slobogin, Christopher. Therapeutic Jurisprudence: Five Dilemmas to Ponder.
Psychology, Public Policy, and Law, Vol., 1, s. 193 (1995).
Stolle, Dennis P., David B. Wexler, Bruce J. Winick & Edward A. Dauer.
Integrating Preventive Law and Therapeutic Jurisprudence: A Law and Psychology
Based Approach to Lawyering. California Western Law Review, Vol.
34. s. 15 (1997).
Wexler, David B., Therapeutic Jurisprudence and Legal Education: Where
do we go from Here? Revista Juridica Universidad de Puerto Rico Vol 71. s.17
(2002).
_, The Development of Therapeutic Jurisprudence: From Theory to Practice.
Revista Juridica Universidad De Puerto Rico, Vol. 68, Num. 3, s. 691
(1999).
_, Practicing Therapeutic Jurisprudence: Psycholegal Soft Spots and
Strategies. Revista Juridica Universidad De Puerto Rico, Vol. 67. s. 317
(1998).
_, Some Thoughts and Observations on the Teaching of Therapeutic Jurisprudence.
Revista de Derecho Puertorriquno. Volume 35. s. 273 (1996).
_, Reflections on the Scope of Therapeutic Jurisprudence. Psychology,
Public Policy, and Law, Vol 1, s. 220 (1995).
Wexler, David B. & Bruce J. Winick, Patients, Professionals, and the Path
of Therapeutic Jurisprudence: A Response to Petrilla. New York Law School
Journal of Human Rights. Vol 10. s. 907 (1993).
_, Therapeutic Jurisprudence as a New Approach to Mental Health Law
Policy Analysis and Research, 45 University of Miami Law Review. Vol 45. s.
979 (1991).
Winick, Bruce J. Using Therapeutic Jurisprudence in Teaching Lawyering
Skills: Meeting the Challenge of the New ABA Standards. St. Thomas Law
Review Vol. 17(3) s. 429 (2004).
45

_, Client Denial and Resistance in the Advance Directive Context: Reflections
on How Attorneys Can Identify and Deal With a Psycholegal Soft Spot.
Psychology, Public Policy, & the Law Vol 4. s. 901 (1998).
_, The Jurisprudence of Therapeutic Jurisprudence. Psychology, Public
Policy, and Law Vol 1. s. 43 (1995).
Zacharias, Fred C. Therapeutic Jurisprudence/Preventive Law and the
Lawyering Process; Professional Responsibility, Therapeutic Jurisprudence,
and Preventive Law. Psychology, Public Policy, and Law. Vol 5. s. 909
(1999).
Internet
Advokatsamfundets hemsida. www.advokatsamfundet.se (lydelse 2006-06-07)
Courses and Law School Groups on Therapeutic Jurisprudence
http://www.law.arizona.edu/depts/upr-intj/intj-c.html (lydelse 2006-06-07)
Florida Coastal School of Law Description Of Courses (October 2005)
http://www.fcsl.edu/academics/schedule/coursedescriptions.pdf (lydelse 2006-
06-07)
Master Bibliography - Susan Daicoff
http://www.fcsl.edu/faculty/daicoff/MASTERBI32700.htm (lydelse 2006-06-
07)
Thomas D. Barton & James M. Cooper, Preventive Law and Creative
Problem solving: Multi-dimensional Lawyering.
http://www.preventivelawyer.org/content/pdfs/Multi_Dimensional_Lawyer.pdf
(lydelse 2006-06-05)
46