Psykiskt störda lagöverträdare - - Juridicum - Stockholms universitet

Psykiskt störda lagöverträdare -förskjutningen av den rättsliga grunden för frihetsberövandeenligt det av Psykansvarskommittén föreslagnasamhällsskyddsinstitutetExamensarbete i allmän rättslära 30 hpCharlotta Björnsson1

FörkortningarA.a.Anfört arbeteBrB Brottsbalken (1962:700)BråEKMRBrottsförebyggande rådetEuropakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna ochde grundläggande friheterna (1950)HDHögsta domstolenHSL Hälso- och sjukvårdslag (1982:763)JTLPTLRPULRVLSPRLULLVMNJAProp.RBRFRHRPUJuridisk TidskriftLag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvårdLag (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökningLag (1991:1129) om rättspsykiatrisk vårdLag (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fallLag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdareLag (1988:870) om missbrukare i vissa fallNytt juridiskt arkiv (avgöranden av Högsta domstolen)PropositionRättegångsbalkenRegeringsformenRättsfall från hovrätternaRättspsykiatrisk undersökningSL Strafflagen från 1864SOUSUPSvJTStatens offentliga utredningarSärskild utskrivningsprövningSvensk Juristtidning2

4.2 Sakkunnig före en eventuell uppsåtsprövning4.2.1 Mindre rättspsykiatrisk utredning4.2.2 Ansvarsutredning4.2.3 Samhällsskyddsutredning4.2.4 Vård eller omsorgsbehov4.3 Ett reformerat reaktionssystem4.4 Samhällsskyddsinstitutet4.4.1 Förutsättningar för samhällsskyddsinstitutet4.4.2 Beslutsfattare och verkställighetens inledande4.5 LPT och LRV5 ANALYS s. 485.1 Tillräknelighet som ansvarsförutsättning5.2 Psykiskt sjuka i fängelseeller fängelse genom rättspsykiatrisk vård?5.3 Kritik mot den psykiatriska tvångsvården5.3.1 Anna Odells konstprojekt - eller rätten att tala5.4 Risker med att avskaffa rättspsykiatrisk vård som särskild påföljd5.5 Samhällsskyddsinstitutet5.6 Princip-paradoxen5.7 Maktförskjutning utifrån Foucaults maktteorier?5.7.1 Ansvarsutredning på ett tidigare stadium5.7.2 Den självständiga samhällsskyddsutredningen6 SLUTSATS s. 667 KÄLLFÖRTECKNING s. 684

1 INLEDNING"Straffrättens historia handlar i mycket om missbruk av straffrätten. Den grymhet,ondska och okänslighet som vi möter från den lagliga maktens företrädare är nästanofattbar. Först under de senaste två århundradena har en moraliskt mer acceptabelform av straffrätt vuxit fram." 1 Orden är den kände straffrättsprofessorn Nils Jareborgssom inledning till en artikel i vilken han vill lyfta fram tendenserna till ochvarna för effekterna av ett allt hårdare straffrättsligt klimat under senare år. Hanmenar att den här gången är det dock inte från maktmissbrukande fanatiker som hotetkommer, utan från välmenande människor. Citatet ovan skulle lika gärna ha kunnathandla om hur man behandlat psykiskt sjuka genom århundradena.Den svenska konstitutionen ger möjlighet att genom lag begränsa grundlagsstadgaderättigheter för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle(RF 2:12). Detta innebär, från ett psykiatriskt perspektiv, att det under vissaförutsättningar är godtagbart att frihetsberöva psykiskt sjuka människor oavsett om dehar begått ett brott eller inte.1.1 BakgrundDenna uppsats ska behandla gränsområdet mellan straffrätt och psykiatri. Det villsäga om psykiskt sjuka människor som begår straffbelagda gärningar, hur dessagärningar ska klassificeras och vilka rättsliga konsekvenser de får för dessa människor.Den idag gällande regleringen på detta område har kritiserats hårt från fleraolika håll och det under många år gällande fängelseförbudet för allvarligt psykisktstörda lagöverträdare har av många uppfattats som ett hål i lagen. Den 1 juli 2008omvandlades dock förbudet genom en lagändring till en presumtion mot fängelse.Ytterligare lagändringsförslag vad gäller den psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen äri skivandets stund under beredning. I kommittédirektivet Översyn över denpsykiatriska tvångsvårdslagstiftningen (Dir. 2008:93) anges som utgångspunkt förberedningen bland annat att man ska räkna med att Psykansvarskommitténs förslagPsykisk störning, brott och ansvar (SOU 2002:3) kommer att genomföras. Ett sådant1 Jareborg, Nils, "Vilken sorts straffrätt vill vi ha? Om defensiv och offensiv straffrättspolitik", i Victor,Dag (red.), Varning för straff: Om vådan av den nyttiga straffrätten, Fritze, Stockholm, 1995, s. 19 f.5

genomförande skulle leda till avsevärda ändringar inom det ifrågavaranderättsområdet.Den franske filosofen Michel Foucault (1926-1984) problematiserar makten somfenomen, eller kanske snarare hur den verkar utifrån de för makten utsattas perspektivoch har skrivit böcker i skärningspunkten mellan straffrätt och psykiatri. Av denanledningen har jag valt att försöka använda delar av hans maktteorier som analysverktygi föreliggande uppsats.1.2 Syfte och frågeställningarSyftet med följande uppsats är att belysa den problematik som kan uppkomma genomförskjutningen av den rättsliga grunden för den statliga maktutövningen gentemotpsykiskt störda lagöverträdare som en lagändring i enlighet med Psykisk störning,brott och ansvar (SOU 2002:3) skulle innebära. Denna belysning görs i ljuset avFoucaults maktteorier. De frågor som främst aktualiseras av syftet är följande.1. Hur skulle återinförandet av tillräknelighetsbegreppet i straffrätten rättsligt settpåverka den kategori av människor som det berör?2. Vilka problem kan uppstå om man tar bort rättspsykiatrisk vård som särskildpåföljd?3. Vilka konsekvenser skulle införande av förslagen avseende det s.k.samhällsskyddsinstitutet i SOU 2002:3 få för psykiskt störda lagöverträdare?1.3 Metod, material och genomförandeMetoden i föreliggande arbete har, främst när det gäller redovisningen av gällanderätt, varit en sedvanlig rättsutredning med beaktande av lag, rättspraxis och förarbeten.När det gäller Psykansvarskommitténs betänkande så har det ännu inte lett tillnågon proposition och är fortfarande i politikernas händer. Det är därför inte särskiltmånga, vad jag kunnat se, som bemödat sig att skriva om förslaget i någon störreomfattning. 2 De hänvisningar som gjorts till betänkandet har främst rört denföreslagna tillräknelighetsregleringen. Således redovisas de lagändringar som föreslåsi korthet vad det gäller de frågor som är relevanta för denna uppsats. Utifrån hur2 Se dock t.ex. Wennberg, Suzanne, Psykisk störning, brott och ansvar - För och emotPsykansvarskommitténs betänkande, SvJT 2002 s. 577 och Andersson, Robert, Superfängelset och denobotliges återkomst, JT nr 2 2004/05. Andersson berör dock en lite annan aspekt än i föreliggandeuppsats.6

Psykansvarskommittén argumenterar lyfts sedan i analysen fram såväl positiva somproblematiska konsekvenser som en lagändring skulle kunna leda till. Detta sett ur depsykiskt störda lagöverträdarnas perspektiv i de delar de korresponderar medovannämnda frågor. Utifrån detta görs sedan ett ödmjukt försök att se om och i så fallhur det sker en maktförskjutning utifrån Foucaults maktteorier.Denna uppsats är i en mening "orwellsk" på så sätt att den behandlar de tänkbarakonsekvenserna av en ännu inte gällande lagändring. Fokus kommer således riktasfrämst mot det liggande lagförslaget Psykisk störning, brott och ansvar (SOU 2002:3)samt förarbeten som berör frågor som sammanhänger med dessa förslag. Som nämntsovan är det dock ännu inte klart om förslaget kommer att leda till lagstiftning.Kommittédirektivet Översyn av den psykiatriska tvångsvården (Dir. 2008:93)kommer att beröras mer flyktigt i de delar som sammanhänger med uppsatsensfrågeställningar. Doktriner inom såväl straffrätt som rättspsykiatri är relevanta, menäven litteratur från närliggande områden som exempelvis kriminologi. Vidarekompletteras detta material med röster ur den pågående samhällsdebatten i form avnyhetsartiklar. Dessa artiklar berör främst psykiatriska frågeställningar ochkontroverser men som på olika sätt även har juridisk relevans och kan kopplas tillföreliggande uppsats.1.4 AvgränsningarDet är, vilket torde ha framgått ovan, särregleringen av de psykiskt stördalagöverträdarna i straffrättsligt hänseende som är uppsatsens fokus. Således kommerden förvaltningsrättsliga regleringen endast beröras i förbigående. Vad gäller skuldformeni svensk rätt så är utgångspunkten uppsåt, såvida inget annat särskilt anges.Perspektivet kommer främst att vara från gärningsmannens sida, och kanske i vissmening hans advokats. Givetvis kan den psykiskt störde lagöverträdaren vara såvälkvinna som man. Majoriteten är dock män 3 och för läsbarhetens skull refereras tilllagöverträdaren som en man och således används pronomenet "han" i föreliggandeuppsats. Inriktningen kommer att vara mer principiell avseende frågan omansvarsförmåga och den därtill kopplade problematiken med det föreslagna3 Holmberg, Gunnar, Strand, Susanne och Söderberg, Erik, Den rättspsykiatriska vården,Studentlitteratur, Lund, 2009, s. 26. Av dem som överlämnades till rättspsykiatrisk vård 2007 varendast 18 procent kvinnor. Detta är dock en ökning i förhållande till tidigare statistik.7

samhällsskyddsinstitutet, varvid den specifika kategorin lagöverträdare med vissafunktionshinder endast tangeras. Ett fåtal processrättsliga frågor kommer att berörasmen endast inom det smala område som är av intresse för föreliggande uppsats syfte.Skadeståndsrättsliga frågor faller helt utanför.2 TEORI OCH HISTORIK[Även] en så normativ företeelse som straffsystemet har sökt sina grundvalar ellerberättiganden först, naturligtvis, i en rättsteori och sedan från och med 1800-talet isociologisk, psykologisk, medicinsk eller psykiatrisk kunskap. Det är som om inte ens lagensord kunde auktoriseras i vårt samhälle av något annat än en sanningsdiskurs. 4Michel Foucault2.1 StraffrättsteorierBestraffningsteorierna eller ideologierna är internationella och kan delas in i tvåöverkategorier. Den första kategorin är de absoluta ideologierna med vilka man intehar något uttalat syfte med själva straffet, utan straffet i sig är ett mål. Till den avdelningenbrukar försoning och vedergällning hänföras. Den andra kategorin är derelativa ideologierna till vilken de ideologier som har ett artikulerat syfte brukarräknas, nämligen allmän- och individualpreventionen. 5 Straffet blir då ett medel i ensträvan mot syftet.Tanken med vedergällningen var att skapa en slags balans mellan brott och straff såatt de skulle ta ut varandra och på så sätt uppnå en slags högre rättvisa. Det varsåledes mer sofistikerat än ren hämnd. Historiskt sett härrör vedergällningen frånområden utanför straffrätten och har sina rötter i religionen. 6 Även om vedergällningensom sådan teoretiskt sett sedan länge anses förkastad så kan man ändå i vissmening tolka in ett korn av vedergällning i själva straffet, eftersom man bemöter ontmed ont. 7 Det är dock de båda relativa teorierna som är av mer egentligt intresse idag4 Foucault, Michel, Diskursens ordning, Brutus Östlings Bokförlag Symposion, Stockholm, 1993,s. 14.5 Jareborg, Nils och Zila, Josef, Straffrättens påföljdslära, 2 u., Norstedts Juridik, 2007, s. 62 f.6 A.a., s. 63.7 Lernestedt, Claes, "Rättsfilosofiskt perspektiv. Principen om likhet inför lagen", i Diesen, Christian,Lernestedt, Claes, Lindholm, Torun och Pettersson, Tove, Likhet inför lagen, Natur och kultur,Stockholm, 2005, s. 20.8

och de kommer därför att belysas mer utförligt i det följande. Preventionsteoriernassyfte är, som namnen antyder, att förhindra brott.2.1.1 AllmänpreventionAllmänpreventionen har två syften. Det första syftet är att avskräcka människor iallmänhet från att begå brott vilket kan ske antingen genom omedelbar eller medelbaravskräckning. Omedelbar avskräckning manifesteras i ofta grymma och offentligtverkställda straff. 8Medelbar avskräckning verkar istället genom själva hotet omstraff. Vetskapen om att ifall man begår en straffbelagd gärning så kommer man medstor sannolikhet att straffas. En förutsättning torde vara att upptäcktsrisken avseendebrottet är mer påtaglig. Straffrättsprofessor Nils Jareborg och Josef Zila, docent istraffrätt, menar att "[m]änniskor [sålunda] förutsätts handla rationellt egoistiskt" ochavstå från att begå brott för att slippa straff. 9 Det andra syftet, vilket är mer i samklangmed synsättet i ett modernare demokratiskt samhälle, är moralförstärkande ellermoralbildande och verkar genom att ett straffstadgande förutsätts påverka människorsuppfattning om vad som är rätt. Det innefattar tanken på en socialiseringsprocess, detvill säga att människor vill anpassa sig till ett socialt sammanhang för att få entillhörighet. 10Den s.k. klassiska straffrättsskolan blev rådande från och med slutet av 1700-talet somen reaktion mot grymma och godtyckliga straff 11 och den ansluter sig till allmänpreventionen.Upphovsmännen till den klassiska straffrätten kom från två olika läger,det var dels upplysningsmännen i form av samhällsreformatorer, dels filosofer. 12 Dengemensamma utgångspunkten var att människan besitter en fri vilja och kan välja omhon vill göra gott eller ont, och hon kan därför klandras om hon väljer det senare. Menhon kan också påverkas, eller om man så vill avskräckas, så att hon snarare väljer detförstnämnda. De mest namnkunniga förgrundsgestalterna var den italienske filosofenoch straffrättsteoretikern Cesare Beccaria (1738-1794) som var den förste att förespråkaprincipen om proportionalitet mellan brott och straff, och den engelskefilosofen och juristen Jeremy Bentham (1748-1832). Den sistnämnde ritade en modell8 Jareborg och Zila, Straffrättens påföljdslära, s. 73 ff.9 A.a., s. 73 ff.10 A.a, s. 73 f.11 Lidberg, Lars och Wiklund, Nils (red.), Svensk rättspsykiatri. Psykisk störning, brott och påföljd,2 u., Studentlitteratur, Lund, 2004, s. 17.12 A.a., s. 18.9

till ett modernt fängelse, som ett humanare alternativ till dåtidens ofta grymmakroppsstraff. Modellen som kom att kallas Panoptikon, det vill säga det allseendeögat, byggdes aldrig men kom att utgöra en central symbol i Foucaults maktteorierflera hundra år senare. 13 Upphovsmännen hade delvis olika argument för straffet, mengemensamt för den klassiska straffrätten är betoningen på principer som legalitet,proportionalitet, likhet inför lagen och skuld. 14 Skulden i sig var avhängig människansfria vilja, vilket innebar att man enligt ett slags dåtida otillräknelighetsresonemangteoretiskt sett frånkände de vansinniga moralisk skuld. Humanitet blev ett ledord förden klassiska straffrättsskolan. Centralt är också att straffets rättsgrund är brottet i sigoch dess straffvärde, det vill säga lika brott skulle bestraffas lika. Den objektivt ochrättvist dömande Fru Justitia skulle väga i rättvisans vågskålar med ögonbindeln på.Dessa tankeströmningar cirkulerade i Europa under lång tid och det var inspirationfrån detta tankegods som låg till grund för införandet av 1864 års svenska Strafflag. 15Den klassiska straffrättsskolan lade den första grunden för det som sedermera kom attbeaktas som rättsstatsprinciper. 162.1.2 IndividualpreventionOm allmänpreventionens övergripande syfte är att förhindra människor i allmänhetfrån att begå brott, så riktar individualpreventionen istället in sig på att förhindra enviss specifik personkategori från att begå brott. Nämligen den kategori som redan hargjort det, det vill säga lagöverträdarna som om möjligt ska återanpassas i samhället. 17De individualpreventiva tankegångarna började komma runt 1900-talets början.Brottslingarna kunde enligt den tyske straffrättsprofessorn Franz von Liszts (1851-1919) idéer, 18 vilka kom till uttryck i Marburgprogrammet 1882, delas in i trekategorier. Den första kategorin bestod av sådana som var oförbätterliga och därmedskulle oskadliggöras. Oskadliggörandet var till en början liktydigt med avrättning,men kom efterhand i stället att bestå av inkapacitering, det vill säga frihetsberövanden-främst fängelsestraff-, för farliga brottslingar. Den andra kategorin var sådana sombehövde avskräckas, de s.k. tillfällighetsförbrytarna, vilka inte ansågs ha något behov13 Sarnecki, Jerzy, Introduktion till kriminologi, 2 u., Studentlitteratur, Lund, 2009, s. 40 ff.14 Beccaria betonade dock skadan, menar Jareborg, och graderade inte skulden mellan t.ex. uppsåt ochoaktsamhet, vilket i dagens straffrätt är centralt.15 Lidberg och Wiklund, Svensk rättspsykiatri, s. 18.16 Sarnecki, Introduktion till kriminologi, s. 41. Se även Wahlgren, Peter, Lagstiftning. Problem, teknik,möjligheter, Norstedts Juridik, Stockholm, 2008, s. 40.17 Lidberg och Wiklund, Svensk rättspsykiatri, s. 27.18 Före honom hade Bentham liknande idéer.10

av förbättring i övrigt. Den tredje och sista kategorin bestod av lagöverträdare somhade förbättringsbehov, det vill säga vill säga de behövde någon form av behandling.Denna behandling kunde med tiden bestå av olika former av vård som till exempel"medicinsk, psykiatrisk eller psykologisk". 19 Liszt var liksom sin föregångare, denitalienske psykiatrikern och rättsläkaren Cesare Lombroso (1835-1909), determinist 20och menade att människan som sådan var en "omständigheternas fånge" som saknadekontroll över sina överväganden. Därför var det centralt att så långt som möjligtförsöka påverka dessa omständigheter som kunde finnas dels i samhälletsuppbyggnad, dels hos individen själv. 21 Liszt tog dock avstånd från Lombrosos teorierom den födde förbrytaren och förespråkade istället sociologisk forskning för attutröna brottslighetens orsaker. 22Lombrosos teorier kom dock indirekt att spela en inte oväsentlig roll i Sverige. Enligtden italienske läkaren var brottslingen som person en biologisk atavism, det vill sägaen slags tillbakagång till ett tidigare utvecklingsstadium i människans historia. Hanvar degenererad och handlade utifrån sin, jämfört med laglydiga människor, merprimitiva utvecklingsnivå vilken avslöjades redan i ansiktsdragen ochkroppskonstitutionen. 23 Brottslingen var, enligt den biologiska deterministenLombroso, född förbrytare. Tillsammans med sin lärjunge Enrico Ferri (1856-1929),vilken dock fogade en sociologisk faktor till den biologiska, lade han grunden till dens.k. positiva straffrättsskolan.Straffet ansågs enligt denna skola inte handla om vedergällning eller moral. Brottetsstraffvärde och gärningsmannens skuld var inte längre så relevanta faktorer, utanistället hamnade individens vårdbehov och farlighet i fokus. 24 Den positivastraffrättsskolan ville inledningsvis stryka ordet straff helt och ersätta det med påföljd,vilken skulle vara individualiserad och till gagn för den enskilde lagöverträdaren. 25Dessa tankegångar kom att spela en central roll i Sverige under 1900-talets förstahälft, inte minst med Sveriges förste rättspsykiatriker, Olof Kinberg (1873-1960), i19 Jareborg och Zila, Straffrättens påföljdslära, s. 82 ff.20 Leijonhufvud, Madeleine och Wennberg, Suzanne, Straffansvar, 8 u., Norstedts Juridik, Stockholm,2009, s. 19 f.21 Sarnecki, Introduktion till kriminologi, s. 46.22 Leijonhufvud och Wennberg, Straffansvar, s. 20.23 Lidberg och Wiklund, Svensk rättspsykiatri, s. 19.24 A.a., s. 21.25 A.a., s 21.11

spetsen. Han var determinist och menade att den fria viljan inte var någonting annatän en metafysisk "såpbubbla" och han var en av de starkaste krafterna bakomavskaffandet av den s.k. tillräknelighetsläran. 26 Det centrala var att försökaåteranpassa den enskilde lagöverträdaren och vad som krävdes för en sådanåteranpassning var individuellt, vilket medförde att det snarare var brottslingensperson än brottet och skulden, i den mån man kunde tala om skuld, som bestämdepåföljden. 27 Detta gällde alla kategorier av lagöverträdare, sjuka såväl som friska, iden ur individualpreventionen sprungna behandlingsoptimism som rådde ochsedermera kom att kallas behandlingsideologin. När det gällde de psykiskt sjuka varäven vårdbehov och farlighet centrala faktorer. 28 I och med brottsbalkens (BrB)ikraftträdande 1965 avskaffades tillräknelighetskriteriet för straffansvar och dentidigare fokuseringen på allmänprevention fick nu kraftig konkurrens avindividualpreventionen i den svenska strafflagstiftningen.2.1.3 NyklassicismBrottsbalken hann inte mer än träda i kraft innan den individualpreventivabehandlingsideologins praktiska genomförande började kritiseras, bland annat pågrund av avsaknaden av egentlig behandling. 29 När Brottsförebyggande rådet (Brå)publicerade sin rapport Nytt straffsystem 1977 förespråkade man en återgång till denklassiska straffrättsskolans grundprinciper som rättvisa och proportionalitet mellanbrott och straff. Fokus skulle åter ligga på gärningen istället för gärningsmannen, föratt komma ifrån den rättsosäkerhet som de individanpassade påföljderna, vilka förespråkadesinom behandlingsideologin, förde med sig. I debatten som följde pårapporten befarade motståndarna att en sådan återgång skulle medföra minskadhumanism. Detta dementerades dock av rapportförespråkarna vilka menade attbehandling i vissa fall kan vara mindre humant och mer ingripande än ettproportionellt utdömt straff. 3026 Sarnecki, Introduktion till kriminologi, s. 142 f. och Lidberg och Wiklund, Svensk rättspsykiatri, s.25 ff.27 Lidberg och Wiklund, Svensk rättspsykiatri, s. 21.28 Holmberg, Gunnar och Kullgren, Gunnar, "Bakgrund och kommentarer", i Riskbedömning vidrättspsykiatrisk undersökning - riktlinjer och reflexioner, Rättsmedicinalverket - rapport 2000:1,Norstedts, Stockholm, 2000, s. 13 f.29 Leijonhufvud och Wennberg, Straffansvar, s. 20.30 Sarnecki, Introduktion till kriminologi, s. 450.12

Brottets klandervärdhet skulle komma till uttryck vid straffvärdet, men samtidigtskulle det även fortsättningsvis finnas vissa möjligheter att beakta den specifikelagöverträdarens förutsättningar och behov vid påföljdsvalet. Denna inriktning harkallats nyklassicism och är den som förespråkas i Sverige idag. 312.2 Foucaults maktteorierFå ord förknippas så starkt med Foucault som "makt". Det finns, enligt hans mening,flera olika typer av makt som verkar i olika kontexter och olika tider, men ocksåparallellt. I föreliggande uppsats kommer fokuseringen vara på den äldre suvärenitetsmaktenoch den senare uppkomna disciplinen. För att förstå hur dessa olika former avmakt verkar så följer nedan en kort historisk beskrivning utifrån hur Foucault beskriverdenna i förskjutning mot en ny maktutövning. Därefter redovisas de begrepp somkan anses förbundna med respektive maktform.En kärna i alla rättssystem är "sambandet sanning-makt." 32 Frågan varför denna"sanning" ska anses som just sanning kan och har dock besvarats olika. Ursprungligen,menar Foucault, var tortyren juridisk. Den var ett sätt att framtvinga etterkännande för att kunna döma. 33 Erkännandet i sig, även om det inte kunde stå heltutan andra bevis, indikerade mycket starkt att man hittat sanningen vilket berättigadeatt straffa den åtalade. Den suveräne makthavaren och domaren ägde "ensamma denabsoluta rättigheten och makten att fastslå sanningen" 34 och därför var rättegångarnahemliga och straffen offentliga. 35 Straffen var ofta en slags manifestation av makten iform av fruktansvärda avrättningar där man utdraget och med stor uppfinningsrikedomplågade den dömdes kropp. 36 Straffet var själva lidandet. Det var i viss mångodtyckligt vilka gärningar man bestraffade och på vilket sätt straffet skulleverkställas. Brottet ansågs riktat mot fursten och han utkrävde hämnd. 37 Bestraffningarnai form av dessa "karnevaliska skådespel" ledde till att straffet ofta blev betydligtvärre än själva brottet, vilket i förlängningen ledde till att maktutövningen i form avdet oproportionella, avskräckande och våldsamma straffet blev kontraproduktivt. Det31 Leijonhufvud och Wennberg, Straffansvar, s. 21.32 Foucault, Michel, Övervakning och straff. Fängelsets födelse, 4 u., Arkiv förlag, Lund, 2003,s. 59.33 A.a., s. 45.34 A.a., s. 40.35 A.a., s. 40 och s. 48.36 A.a., s. 48 ff.37 A.a., s. 57 f. och s. 92 f.13

hände att bödeln blev dödad, och brottslingen blev hjälte. 38 Rätten att bestraffa komatt bli allt mer ifrågasatt.Sedan skedde successivt en humanisering av bestraffningarna. Enhetliga rättsordningarväxte fram. Legalitetsprincipen började ta form och avgränsade vad somskulle ses som brott. Proportionalitet mellan brott och straff eftersträvades. Alla skulleha rätt till "samma död" vid dödsstraff och man använde sig allt mer frekvent av andrabestraffningsformer som fängelse och annan inspärrning samt straffarbete. EnligtFoucault skedde därmed en förskjutning i vad straffet inriktade sig på. Straffets objektvar inte längre enbart kroppen, utan den utgjorde endast ett mellanled för straffetsverkliga objekt, nämligen "själen". 39 Detta skedde genom att man på ett så humantsätt som möjligt berövade den dömde de rättigheter som han genom att begå brottetfråndömdes, som till exempel rätten till liv eller rätten till frihet. 40 Förhandlingarnaoch domslutet blev offentliga samtidigt som straffet gömdes undan. Själva straffetberättigades med vetskapen om att det skulle avskräcka människor. Det var så att sägaett sätt att bota dem från deras eventuella vilja att begå brott, och om de ändå gjordedet så kunde de också botas genom straffet så att de bättrade sig. 41 Man straffademildare men också mer frekvent, eftersom det var ett mer effektivt sätt att upprätthållastraffets avskräckande effekt. Brottet ansågs riktat mot samhället och detta uppnåddemed straffsystemet ett försvar mot brottslingen. 42Samtidigt med en allt mer frekvent användning av fängelse som bestraffningsformbörjade olika vetenskaper om människobehandling, som medicinen och psykiatrin,successivt växa fram inom de institutioner som de var anknutna till och därmeduppkom den sjuka och "botbara själen". 43 Ur detta vetande emanerade så småningompentologin, straffvetenskapen. Denna nya botbara själ producerades genom maktutövningi form av bestraffning, övervakning, dressering och uppfostran samtidigtsom verkningarna av respektive form av maktutövning gav upphov till ett vetande38 Foucault, Övervakning och straff, s. 63 ff.39 A.a, s. 21. Själen ska här inte uppfattas religiöst utan snarare beteckna "hjärtat, tanken, viljan,sinneslaget" etc. Min kursivering.40 A.a., s. 12 ff.41 A.a, s. 15.42 A.a., s. 92 ff.43 A.a., s. 22 ff. och inledningen s. xi av Sune Sunesson. (Sidnummer avseende inledningen är skrivnamed romerska siffror och härrör då från Sunesson. I övrigt är Foucault upphovsmannen.)14

som gjorde att denna kunde utövas än mer effektivt. 44 Det fördes journaler ochiakttagelser blev till teorier som gjorde att man tyckte sig se nya samband. Inom dessadisciplinära institutioner alstrades således "ett kontrollmaskineri som har fungerat somett mikroskop genom vilket man kunde studera mänskliga beteenden". 45 Psykologer,psykiatriker och uppfostrare har utifrån detta nya vetande etablerat begrepp ochdefinierat nya analysområden som "psyke, subjektivitet, personlighet, medvetande"etc. 46 Utifrån detta har teknikerna för maktutövning förfinats och vetenskapligaframställningar och diskurser vuxit fram vilka gjorde och gör anspråk på en ny sorts,vetenskapligt grundad, sanning. 47Foucault ser rätten som en social konstruktion och han menar att de juridiska reglernai sig är innehållslösa och kan fyllas med innehåll från den diskurs som för tillfället ärframträdande. 48 En diskurs är en slags samtalsordning som sätter upp regler för hurvärlden får respektive inte får tolkas 49 i ett visst sammanhang. Diskursens ramarbestäms, enligt Foucault, av en diskursordning med oskrivna men underförståddaregler avseende förbud, procedurer samt villkor för att få träda in i diskursen. Dessaregler varierar mellan olika tider och kontexter. De bestämmer vem som får tala ochvad som får sägas samt i förlängningen vad som ska anses sant eller meningsfullt.Som ett exempel på hur dessa underförstådda regler varierat genom tiderna nämnerFoucault hur synen på den vansinniges tal skiftat mellan att ses som en obefintlignullitet, uttryck för en slags djupare sanning och någonting som kräver uttolkning avexpertis. 50 Foucault skriver i Diskursens ordning:[J]ag skulle vilja mäta vilken effekt en diskurs med vetenskapliga anspråk - den medicinskaeller psykiatriska diskursen men också den sociologiska - har på den samling av praktiker ochpreskriptiva diskurser som straffsystemet består av. Studiet av den psykiatriska expertisen ochdess roll vid utformandet av straffbestämmelserna kommer att tjäna som utgångspunkt ochbasmaterial för denna analys. 5144 Foucault, Övervakning och straff, s. 35.45 A.a., s. 174.46 A.a., s. 35.47 A.a., s. 23 f.48 Dahlman, Christian, "Kritisk rättsteori", i Nergelius, Joakim (red.), Rättsfilosofi. Samhälle och moralgenom tiderna, s. 133.49 A.a., s. 132.50 Foucault, Diskursens ordning, s. 7 ff.51 A.a., s. 44.15

Vetenskapen som alstras inom en diskurs bestämmer, förenklat sett, vad som skaanses som sant. Vetenskapen så att säga "skapar sanningen". Kunskap och makt ärsammanflätade och förutsätter varandra. 52De disciplinära teknikerna uppkommer alltså i olika former inom institutioner somfängelse och mentalsjukhus, där fångvaktare, läkare och psykiatriker utvecklar olikamaktverktyg. Det är också inom den typen av institutioner som den ovannämndadisciplinära makten finns i sin mest koncentrerade form. Den sprider sig sedan tillandra institutioner som korrektionsanstalter för ungdomar, lärlingsanstalter, skolor,sjukhus, välgörenhetsinrättningar etc. i fallande skala och till slut ut i"samhällskroppens kapillärer" så att den genomsyrar nästan hela samhället. 53 Det ärdetta som Foucault beskriver som det Panoptiska samhället, efter Benthamsfängelsemodell. Den arkitektoniska principen i denna runda, cellindelade modell är attdet finns ett övervakningstorn i centrum. Fången som befinner sig i cellen vet att hanalltid kan vara övervakad, men eftersom han inte själv kan se övervakaren i tornet vethan aldrig när. Övervakaren är i sin tur övervakad på samma sätt. 54 Minsta avvikelsekommer att "bestraffas" med en reprimand eller liknande. Detta leder till att fångenständigt försöker anpassa sig, eller som Foucault uttrycker det: "själen [blir] kroppensfängelse". 55Foucault fokuserar på dem som är utsatta för makten, inte de som innehar makten,och på hur makten verkar. 56 En av teserna i Övervakning och straff var att ifrågasättadet som alla såg som en självklarhet, nämligen att människobehandlingen ständigtblivit allt mer "human". Att det var så på ett plan höll visserligen Foucault med omeftersom straffen hade minskat i sin intensitet. Men vad han ville försöka visa var attde samtidigt hade ökat i kvantitet. 57 Man straffar inte mindre, man straffar mereffektivt, menar Foucault.För att klargöra hur relevanta begrepp och företeelser förhåller sig till varandra iFoucaults maktteorier och hur dessa kommer att användas i föreliggande uppsats52 Foucault, Övervakning och straff, inledningen s. xv av Sune Sunesson. Min kursivering.53 A.a., s. 298 ff.54 A.a., s. 251 f.55 A.a., s. 35.56 A.a., inledningen s. xiii ff. av Sune Sunesson.57 A.a., s. 21 ff.16

följer här en kort redogörelse för detta. Det är dock viktigt att hålla i minnet att dettaär en förenkling på så sätt att de olika maktformerna verkar parallellt och ibland äveni en slags symbios i samhällets "arkipelag" av makter. Två begrepp som används i detföljande är dikotomi och kontinuum. Med begreppet dikotomi avses en tudelning,vilken ofta är av antingen eller karaktär. Begreppet kontinuum avser istället enoavbruten följd, en slags glidande skala.Den äldre formen av makt är suveränitetsmakten vilken är knuten till lagen med dessdikotomier som rätt-fel, sjuk-frisk och följdverkningar som förbud-straff.Suveränitetsmakten är förbunden med institutioner som rättsapparaten och staten meddess byråkrati och fokusering på rättigheter. 58Den disciplinära makten är istället ursprungligen knuten till institutioner somfängelset och mentalsjukhuset där normen med dess kontinuum graderar vad som kananses normalt och onormalt. Disciplinens mål är att normalisera avvikande beteendevilket inleds med att ställa en diagnos och en prognos. Tekniken är sedan bland annatatt på olika sätt träna och disciplinera den avvikande genom att minsta avvikelse förmanas.Disciplinens kontroll går utanför lagens. 59 Disciplinen verkar genom ett nät avrelationer, den är ständigt föränderlig och en aktivitet snarare än en position. Enläkare, exempelvis, befinner sig i en position utifrån vilken han kan utöva en form avmakt gentemot en patient men det är först när han gör det, t.ex. genom att ställa endiagnos som denna makt blir disciplinär. Och läkaren kan ju i sin tur vara patient i enannan relation. Patienten å sin sida kan utöva en form av motmakt gentemot läkaren,t.ex. genom att inte bry sig om vad läkaren ordinerar honom. Denna möjliga motmaktär central för den disciplinära makten.2.3 Rättssäkerhetsbegreppet och rättsstatenRättssäkerhet är ett positivt laddat begrepp som ofta används i den juridiska ochsamhälleliga diskussionen, men det är samtidigt ett problematiskt begrepp så till vidaatt olika människor lägger in olika, ibland närmast motstridiga, betydelser i det. EnligtSveriges advokatsamfund så kan dock fem olika principer kopplas till begreppeträttssäkerhet. Dessa är legalitetsprincipen, objektivitetsprincipen, rätten till domstols-58 Nilsson, Roddy, Foucault - en introduktion, Égalité, Malmö, 2008, s. 90 ff.59 A.a., s. 90 ff.17

prövning, krav på att ärendet ska avgöras inom rimlig tid samtoffentlighetsprincipen. 60 Till dessa principer fogar Peter Wahlgren, professor i allmänrättslära vid Stockholms universitet, även ett krav på förutsebarhet. 61Legalitetsprincipen slår fast att det krävs lagstöd för myndighets och domstolsmyndighetsutövning som medför pålaga eller straff (RF 1:1). 62 Den innefattar vidareett förbud mot retroaktiv tillämpning av bland annat strafflag (RF 2:10) såvida intedenna tillämpning leder till en mildare bedömning för den tilltalade, 63 samt ettanalogiförbud inom samma område. Objektivitetsprincipen innebär att den offentligamaktutövningen ska grunda sig på saklighet och opartiskhet. En domstol får t.ex. intelägga sina egna värderingar till grund för att främja en part framför en annan ellerfästa avseende vid rättsligt sett ovidkommande omständigheter och att gällande rättska beaktas. 64 Principen att alla människor är lika inför lagen innebär i och för sig attobjektivitetsprincipen ska beaktas, men kan även sägas sträcka sig något längre än så.I den mån domstolen faktiskt har möjlighet att välja mellan två alternativ som bådauppfyller kravet på saklighet och objektivitet så ska det alternativ väljas som ger denmest enhetliga rättstillämpningen (RF 1:9). 65 Lagen ska gälla alla, såväl styrda somstyrande och makten ska delas så att domstolarna självständigt och oberoende skatillämpa de av riksdagen stiftade lagarna. Däremot kan lagens innehåll särbehandlamänniskor om det sker på ett tillbörligt sätt och inte är kränkande, det vill säga om detär godtagbart i ett demokratiskt samhälle (RF 2:12). 66 Av detta följer att man kanberöva människor deras grundlagsstadgade rätt till frihet genom att i lag föreskrivastraff för begångna brott samt under vissa förutsättningar tvångsvårda psykiskt stördamänniskor. Rätten till domstolsprövning 67 inkluderar bland annat en konstitutionelloch processuell garanti att det vid ett frihetsberövande ska finnas möjlighet att fådenna åtgärd prövad och överprövad. Ett exempel skulle kunna vara om man spärras60 Sveriges advokatsamfund, Rättssäkerhetsprogram (1988).61 Wahlgren, Peter, Lagstiftning. Problem, teknik, möjligheter, Norstedts Juridik, Stockholm, 2008, s.40 f.62 Se även Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggandefriheterna (1950) (EKMR) art. 5.1.63 Wahlgren, Lagstiftning. Problem, teknik, möjligheter, s. 40.64 Frändberg, Åke, Om rättssäkerhet, JT nr. 2, 2000/01, s. 269.65 Lernestedt, Claes, "Rättsfilosofiskt perspektiv. Principen om likhet inför lagen", i Diesen, Lernestedt,Lindholm, och Pettersson, Likhet inför lagen, Natur och kultur, Stockholm, 2005, s. 57 avseende dennaHåkan Strömbergs distinktion mellan principerna.66 Frändberg, Åke, Rättsordningens idé. En antologi i allmän rättslära, Iustus, Uppsala, 2005, s. 255 ff.67 EKMR art. 5.4.18

in som psykiskt sjuk trots att man anser sig fullt frisk. 68 Alla ärenden, men i synnerhetsådana som rör frihetsberövanden, ska avgöras inom rimlig tid. 69Offentlighetsprincipen innefattar en rätt att ta del av allmänna handlingar och medföratt rättegångar och domstolsavkunnanden ska vara offentliga (RF 2:11). 70Förutsebarhet, slutligen, innebär att det ska finnas klara, tydliga och tillförlitliga svarpå juridiska frågor och att rättstillämpningen korresponderar med dessa svar. 71Advokat Claes Beyer menar att rättssäkerhetsbegreppet, enligt advokatsamfundetsdefinition, kan sägas korrespondera med ett slags rättsstatsvärde. Han anser att ettvisst samband kan skönjas mellan mänskliga rättigheter som de kommer till uttryck ikonstitutionell rätt och konventioner, vilka skyddar livsvärden som t.ex. förbud motdödsstraff och tortyr (RF 2:4 och 2:5). 72 För dessa absoluta livsvärden medges ingaundantag (RF 2:12). 73 Men det finns också relativa livsvärden som t.ex. kroppsligintegritet och rörelsefrihet för vilka det under vissa förutsättningar i lag kan medgesundantag (RF 2:12). Ett frihetsberövande kan exempelvis ske genom att någon dömstill fängelse eller tas in för psykiatrisk tvångsvård. I vilket syfte och i hur storutsträckning detta får ske har visat sig svårt att detaljreglera mer direkt. Iställetuppställs formkrav vilka indirekt reglerar detta som t.ex. vem eller vilka som harbeslutanderätt i vissa frågor, krav på domstolsprövning och tidsgränser. Beyer menaratt just "[d]essa formkrav innefattar mycket av det vi kallar för rättssäkerhet". 74 Ävenförutsebarhet kan sägas utgöra ett sådant livsvärde som den rättsstatligarättssäkerheten ska skydda. 75 Den enskilde har således ett visst rättsskydd motoffentligrättslig maktutövning. 7668 Frändberg, Rättsordningens idé. s. 255 ff.69 EKMR art. 6.1. och art. 5.3.70 Wahlgren, Lagstiftning. Problem, teknik, möjligheter, s. 41.71 A.a., s. 41 och Frändberg, Rättsordningens idé, s. 253 ff. och Om rättssäkerhet, JT nr. 2, 2000/01,s. 269 som dock menar att förutsebarhetskriteriet är själva grundstenen i rättssäkerhetsbegreppet, vilketjag är benägen att hålla med om.72 Beyer, Claes, "Vad är rättssäkerhet?", i Thorsson, Leif och Unger, Sven (red), i Festskrift tillGotthard Calissendorff, Norstedt, Stockholm, 1990, s. 24. Se även EKMR art. 2 och art. 3. Avseendeart. 2 som berör rätten till livet se även tillägget i Protokoll nr. 6 (d. 28 april 1983) till EKMR avseendeavskaffande av dödsstraffet art. 1.73 A.a., s. 25. Se även EKMR art. 15.2.74 A.a., s. 25.75 A.a., s. 24 ff.76 Frändberg, Om rättssäkerhet, JT nr. 2, 2000/01, s. 269.19

Ju mer ingripande de rättsliga reglerna är för den enskilde individen desto större kravmåste ställas på rättssäkerheten. Den offentliga rätten är till stor del tvingande för denenskilde vilket innebär att legalitetsgrundsatsen är central för områden som straffrättoch psykiatrisk tvångsvård. Ytterligare rättssäkerhetsgarantier för tvångsvården ärt.ex. tvåläkarprövning vid intagning för att minimera risken för godtyckligabedömningar, 77 krav på proportionalitet mellan mål och medel 78 samt rätten tilldomstolsprövning. 792.4 Rättspsykiatrisk historik[P]sykiatrin som vetenskap [har] haft mycket stor betydelse för den straffrättsliga ochkriminalpolitiska utvecklingen under de senaste seklerna. Man kan kanske till och med säga attdiskussionen om de sinnessjukas ställning inför lagen och den kriminologiska forskningen omsambanden mellan sjukdom och brottslighet varit en av de viktigaste faktorerna bakom dennautveckling. 80Det ovan anförda skriver Roger Qvarsell i sin bok Utan vett och vilja. Det kan därför,men även på grund av att lagförslaget i vissa avseenden är en tillbakagång till vadsom tidigare har gällt, om än på ett något annorlunda sätt, vara intressant att göra enhistorisk exposé.Redan de gamla grekerna gav de psykiskt störda lagöverträdarna en straffrättsligsärställning. Platon menade t.ex. i sitt verk Lagarna att en psykiskt störd gärningsmaninte skulle straffas utan endast ersätta skadan. Om det var fråga om mord så skulle handock förvisas från trakten under viss tid och om han återvände inom denna tid kundefängelse bli aktuellt. Hans lärjunge Aristoteles menade att det krävdes både förnuftoch fri vilja för moraliskt ansvar och därmed även för straffansvar. 81Även för Sveriges del har särreglering, av skiftande slag, skett genom århundradena. Ide medeltida landskapslagarna skiljde man mellan viljeverk och vådaverk. Medvådaverk avsågs någonting som kunde jämställas med en olyckshändelse. Till den77 Prop. 1990/91:58 om psykisk tvångsvård, m.m., s. 4 och s. 110.78 A.a., s. 76.79 A.a., s. 4 och s. 67.80 Qvarsell, Roger, Utan vett och vilja. Om synen på brottslighet och sinnessjukdom, Carlsson,Stockholm, 1993, s. 13.81 A.a., s. 15.20

kategorin klassificerades gärningar begångna av vansinniga förutsatt att de hållitsfängslade i band samt att sjukdomen kungjorts på tinget före brottet. Detta innebar enslags straffrabatt men inte för den egentlige gärningsmannen för han var inte att sesom straffrättsligt ansvarig, utan för den som skulle ha övervakat honom. Detta var iregel en anhörigs uppgift. 82 Kravet att hålla den sjuke i band samt kungöra den galnestillstånd måste ses som en slags primitiv form av samhällsskyddsåtgärd. I den förstasammanhållna strafflagen från 1734 som gällde för hela landet blev det möjligt att iefterhand, det vill säga efter att gärningen begåtts, ta hänsyn till om gärningsmannenvarit vansinnig. Hospitalen hade börjat ta över ansvaret för de vansinniga och manbörjade intressera sig för vad vansinne egentligen var. 83 I detta religiöst prägladesamhälle låg förklaringar som gudsstraff eller besattenhet av onda andar nära tillhands. 84I Strafflagen från 1864 (SL) hade man tagit intryck från den klassiskastraffrättsskolans idéer och i enlighet med den därifrån härledda legalitetsgrundsatsenangavs därför ansvarsfrihetsgrunderna direkt i lagtexten. Detta innebar att man fördein bestämmelser om tillräknelighet (SL 5:5) och förminskad tillräknelighet (SL 5:6). ISverige lades dock tyngdpunkten på ett förnuftskriterium, till skillnad från mångaandra rättsordningar där fokus istället låg på avsaknad av fri vilja. 85 Redan tidigarehade dock strafflindring och hospitalvård istället för straff förekommit och sakkunnigahörts i rättssalen, eftersom den vansinnige nu i och med ett naturvetenskapligtsynsätt istället ansågs som sjuk och därmed behövde läkarvård. Behandlingenbestod dock främst av isolering. Den sjuke kunde även anses som farlig och behövdedärför kontrolleras. Tvånget gentemot den sjuke sågs som en självklarhet och det varnästan helt upp till den ansvarige överläkaren om och i så fall när en patient skulleskrivas ut. 8682 Qvarsell, Utan vett och vilja, s. 78.83 A.a., s. 81 f.84 SOU 1984:64, s. 41 f.85 SOU 2002:3, s. 166.86 SOU 1984:64, s. 46 ff. Så småningom blev det dock möjligt att överklaga till medicinalstyrelsen men"utskrivningen var [dock] obetydlig". Se även s. 131 och s. 143.21

Olof Kinberg, som sedermera skulle bli Sveriges förste professor i rättspsykiatri, ladefram sin doktorsavhandling 1908. 87 Han skulle komma att bli mycket inflytelserik,inte minst för förändringen av den straffrättsliga särregleringen avseende de psykisktsjuka lagöverträdarna. Kinberg var inspirerad av den positiva straffrättsskolan ochLombrosos idéer. Detta märks inte minst i de sakkunnighetsutlåtanden som haningivit till rätten avseende de enligt honom (citerad via Suzanne Wennberg)"amoraliska individer" det gällde. Dessa utlåtanden kunde vara kryddade medbenämningar som "abnorma konstitution", "[h]ans utseende vittnar om djup undermålighetoch en lömsk, hård karaktär", "redan tidigt givit prov på en mängd svårakaraktärsdrag: hårdhet, bakslughet, översitteri" eller "skrävlande, självsäker, självbelåten,påstridig". 88 Allteftersom kom de rättspsykiatriska utlåtandena, och kanske isynnerhet Kinbergs, att förändras så till vida att allt fler kategorier av lagöverträdarekom att straffriförklaras och istället beredas rättspsykiatrisk vård. 89 Villkor förutskrivning kunde i vissa fall vara medgivande till s.k. "frivillig sterilisering" eller attman tog tillbaka sin kritik av vården eftersom kritiken var en del av "sjukdomssymtomen".90 Fram till mitten av 1900-talet inspirerades den psykiatriska vården avkroppssjukvården och fokuserade starkare på biologiska förklaringsmodeller. 91 Förstpå femtiotalet kom dock mer kvalificerade former av psykofarmaka.I och med att brottsbalken trädde i kraft 1965 avskaffades, på bland annat Kinbergsinrådan, tillräknelighetsläran och straffriförklaringarna. Alla brottslingar fick därmedfull ansvarsförmåga i Sverige och ett vårdtänkande tog vid. Psykiskt sjuka skulledömas till vård istället för fängelse. En rest av tillräknelighetstanken fanns dock kvar ibland annat fängelseförbudet. 92 Internering, en tidsobestämd påföljd som funnits inärmare femtio år, avskaffades dock av humanitära skäl 1981 bland annat eftersomprognososäkerheten avseende återfall i grova våldsbrott ansågs för stor. Klientelethade främst bestått av personer som visserligen inte ansetts sinnessjuka men ändåbefunnit sig i gränslandet och därför jämställdes med denna kategori.87 Den fullständiga titeln är Om det rättsliga förfaringssättet i Sverige rörande för brott tilltaladepersoner av tvivelaktig sinnesbeskaffenhet samt behandlingen av kriminella sinnessjuka.88 Se t.ex. Wennberg, Suzanne, Behovet av straffrättslig särreglering av psykiskt avvikandebrottslingar - vad är myt och vad är verklighet? JT nr. 3, 1999/00, s. 612 f.89 A.a., s. 630.90 Qvarsell, Utan vett och vilja, s. 299 f.91 SOU 1984:64, s. 42.92 Wennberg, Behovet av straffrättslig särreglering av psykiskt avvikande brottslingar - vad är myt ochvad är verklighet? JT nr. 3 1999/00, s. 632.22

3 GÄLLANDE RÄTT3.1 StraffansvarEnligt gällande svensk rätt kan alla människor, barn såväl som psykiskt sjuka, begåbrott. För att ett brott ska anses begånget så måste en i strafflag kriminaliserad gärningvara för handen. Alla objektiva rekvisit, det vill säga de rekvisit som är föreskrivna iett specifikt straffstadgande, måste vara uppfyllda för att just det brottet ska kunna bliaktuellt. Men de objektiva rekvisiten måste även vara täckta av ett subjektivt rekvisit,vilket som huvudregel är uppsåt (BrB 1:2 st. 1). Om domstolen anser det bevisat attde objektiva rekvisiten är täckta av ett subjektivt rekvisit i alla delar så föreliggersåledes ett brott, oavsett hur psykiskt sjuk gärningsmannen må ha varit vid tillfället ifråga, och den tilltalade kan dömas till ansvar. Det är först vid detta stadium iprocessen som domstolen med större tyngd beaktar den tilltalades psykiska status. Omden tilltalade är frisk eller psykiskt sjuk så kan fängelse bli aktuellt, så vida dentilltalade är över en viss ålder. 93 Förelåg det en psykisk störning av mer kvalificeratslag vid själva gärningstillfället, det vill säga allvarlig psykisk störning så ska detvägas in och påverka valet av påföljd. Det krävs dock att den allvarliga psykiskastörningen föranledde själva det brottsliga handlandet - det krävs såledesorsakssamband mellan störningen och gärningen(BrB 30:6 och 31:3 st. 2). Om det ärfråga om ett mindre allvarligt brott och inget allmänt eller enskilt intresse åsidosätts ärdock huvudregeln åtalsunderlåtelse i de fall psykisk vård ändå kommer till stånd (RB20:7 p. 4). 943.2 Uppsåtet och dess prövningFör straffrättsligt ansvar krävs att det föreligger ett subjektivt rekvisit, det vill sägastraffrättslig skuld i form av uppsåt, såvida inte oaktsamhet är särskilt föreskrivet(BrB 1:2 st. 1). I det följande fokuseras dock på uppsåtskonstruktionen. Det är skuldprincipensom föranleder kravet på ett subjektivt rekvisit, men det krävs inte att man93 Om den tilltalade är under femton år föreligger fängelseförbud, men ända upp till arton år försökerman undvika lagföring och fängelse enligt särreglering i LUL och upp till tjuguett års ålder föreskrivssärskild straffrabatt. Se t.ex. Diesen, Christian, "Processrättsligt perspektiv. Om positiv och negativsärbehandling i straffprocessen" i Likhet inför lagen, s. 191. I det följande bortser jag dock frånungdomar och fokuserar istället på vuxna lagöverträdare.94 A.a., s. 324.23

handlar av illvilja utan även en barmhärtighetsgärning kan grunda uppsåt. 95subjektiva rekvisitet är således en specifik straffrättslig konstruktion av skuld.DetI gällande svensk rätt laborerar domstolen med tre olika former av uppsåt iförhållande till effekten av ett medvetet, kontrollerat handlande. Är detta handlandehelt "utanför jagets kontroll", t.ex. företas under sömn eller som en reflexrörelse såfaller det utanför uppsåtskonstruktionen eftersom det inte anses som en straffrättsligtrelevant handling, och i vissa fall inte en handling överhuvud taget. 96 De objektivarekvisiten för det första brottsbalksbrottet lyder t.ex. "[d]en som berövar annan livet,dömes för mord" (BrB 3:1) och den effekt som krävs är således att någon ska ha dött,annars kan det aldrig vara fråga om mord. 97 I förhållande till denna effekt, döden, kangärningsmannens själsliga inställning 98 för att utgöra uppsåt vara någon av följande.För det första kan han handla med avsikt eller viss vilja att personen i fråga ska dö ochdöden är så att säga det mål han vill uppnå med handlingen. För det andra kan hanhandla med insikt, det vill säga han är förvissad om att döden är närapå oundviklig omhan handlar på ett visst sätt, men syftet med handlandet är inte i första hand attpersonen ska dö utan detta är endast en bieffekt. För det tredje kan han handla medinsikt om att det föreligger en risk att döden kan inträffa till följd av handlandet, menhan är likgiltig till om personen ifråga dör. 99Föreligger någon av dessa själsliga inställningar till effekten, det vill säga döden iexemplet, så är just det objektiva rekvisitet täckt av ett subjektivt rekvisit. 100 Givetvisär den tilltalades själsliga inställning någonting som domstolen måste försöka taställning till utifrån de yttre omständigheterna i målet. Men en brottsbestämmelseinnehåller i regel flera objektiva rekvisit som måste vara täckta på motsvarande sätt.Vad gäller handlingsrekvisitet, och andra eventuella objektiva rekvisit, så använderdomstolen endast de två sistnämnda typerna av uppsåt, det vill säga insikts- ochlikgiltighetsuppsåt eftersom t.ex. handlingen i sig relaterar till nuet. Gärningsmannen95 Leijonhufvud och Wennberg, Straffansvar, s. 55.96 A.a., s. 55.97 Däremot skulle det kunna vara fråga om försök till mord, men det bortses från i det följande.98 Jareborg, Nils, Handling och uppsåt. En undersökning rörande doluslärans underlag, Norstedt,Stockholm, 1969, s. 1.99 Leijonhufvud och Wennberg, Straffansvar, s. 56 ff.100 Vissa brottsbalksbrott kan dock kräva en viss typ av uppsåt.24

måste således antingen ha insikt och vara säker på vad han gör eller vara likgiltig tilldetta. 101Den rättsliga prövningen av om den tilltalade ska anses ha haft uppsåt på det sätt sombeskrivits ovan kan ofta vara komplicerad. Den förenklas knappast av att dentilltalade lider av en allvarlig psykisk störning, utan blir snarast än mer intrikat. 102Principiellt sett ska dock uppsåtskravet uppfattas på samma sätt i dessa fall ochutgångspunkten blir då huruvida en normal människa skulle anses ha haft uppsåt omhan haft samma uppfattning om sakförhållandena som den psykiskt störde, vilkettorde vara det vanligaste utfallet. 103När domstolen konstaterat att de objektiva rekvisiten föreligger görs i regel enbedömning även i skuldfrågan, men utan att ett definitivt ställningstagande tas innanett rättspsykiatriskt utlåtande begärts in eftersom förekomsten av psykisk störning iviss mån kan inverka på rättens bedömning av om uppsåt kan anses föreligga ellerinte. 104 I ett fåtal fall har domstolen ansett att den psykiska störningens natur i detenskilda fallet i sig har föranlett att uppsåt var uteslutet. Det har i dessa fall rört sigom t.ex. patologiskt rus, senil demens, paranoia m.m. 105 En annan sak är att dentilltalade på grund av störningen kan ha missuppfattat situationen till sådan grad atthan måste anses ha handlat i putativt nödvärn. 106Andra gånger har uppsåt ansetts föreligga trots att gärningsmannen enligt deträttspsykiatriska utlåtandet befunnit sig i t.ex. ett psykotiskt tillstånd. Ett sådanttillstånd innebär att verklighetsuppfattningen är störd och att den sjuke saknar insiktom att hans verklighet inte stämmer med omvärldens uppfattning. 107 Ett exempel påen psykotisk gärningsman som ansetts handlat uppsåtligt är den s.k. järnspettsmannensom dödade en person och skadade ytterligare sju personer som han uppfattade som101 Leijonhufvud och Wennberg, Straffansvar, s. 60.102 SOU 2002:3, s. 217 f.103 Se t.ex. NJA 2004 s. 702: Anna Lind.104 Lidberg och Wiklund, Svensk rättspsykiatri, s. 155 f. och 161.105 A.a., s. 161.106 A.a., s. 44.107 Holmberg, Gunnar, Strand, Susanne och Söderberg, Erik, Den rättspsykiatriska vården,Studentlitteratur, Lund, 2009, s. 84 f.25

troll i människogestalt vilka tänkte anfalla honom. 108 Ett annat exempel är mannensom upplevt sig jagad av demoner när han körde in med bilen på en gågata i Gamlastan i Stockholm varpå två fotgängare avled och ett femtontal skadades. 109 Båda dessagärningsmän dömdes för mord och mordförsök till rättspsykiatrisk vård med särskildutskrivningsprövning. 110 Det har hävdats att domstolen ofta lättare tolkar in ett uppsåt,det vill säga tillämpar ett s.k. uttunnat uppsåt, i den här typen av fall för att möjliggöraatt rättspsykiatrisk vård kommer till stånd om behov av samhällsskydd anses föreliggatill följd av återfallsrisk. 1113.3 Sakkunnig i processen3.3.1 § 7 - intygEnligt lag (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. 1 § så får rättenförordna att en läkare efter en s.k. § 7- undersökning, vilken är ett slags läkarsamtal,avger ett läkarutlåtande gällande den misstänkte. En förutsättning är att allmänt åtalhar väckts alternativt att den misstänkte antingen erkänt gärningen eller att det annarsfinns sannolika skäl för misstanken att han har begått gärningen (2 § st. 2). Om rättensärskilt anger det ska intyget innefatta de medicinska förutsättningarna för överlämnandetill rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning. För sådan vårdkrävs ett § 7- intyg som visar att den tilltalade lider av en allvarlig psykisk störning. 112Syftet med § 7- undersökningen är dock främst att avgöra om det finns behov attgenomföra en mer omfattande rättspsykiatrisk undersökning, en s.k. RPU. 113 Det äroftast efter en rekommendation av läkaren, när det finns indikation på störning, somen sådan undersökning kommer till stånd. 114 Domstolen följer i 80- 90 procent avfallen förslagen i § 7-utlåtandena, och de är i praktiken den viktigaste typen av utlåtandeneftersom de är närapå tre gånger fler än RPU. 115108 Avseende upplevelsen av människor i "trollgestalt" se mål nr. T 6665-03 och i övrigt Holmberg,Strand, och Söderberg, Den rättspsykiatriska vården, s. 14.109 Holmberg, Strand, och Söderberg, Den rättspsykiatriska vården, s. 14.110 A.a., s. 14.111 SOU 2002:3, s. 217 f.112 Prop. 1990/91:58 om psykisk tvångsvård, m.m., s. 7.113 Lidberg och Wiklund, Svensk rättspsykiatri, s. 175.114 A.a., s. 155.115 A.a., s. 178.26

3.3.2 Rättspsykiatrisk undersökningEnligt lag (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning (LRPU) 1 § så får rätten iett brottmål besluta att en rättspsykiatrisk undersökning ska ske i syfte att gedomstolen underlag för att kunna bedöma om det finns medicinska förutsättningar förrättspsykiatrisk vård enligt BrB 31:3 (nutid). En sådan undersökning får ocksåbegäras in för att användas som underlag för att avgöra om den misstänkte begåttgärningen under allvarlig psykisk störning (dåtid), vilket i så fall kan påverka valet avpåföljd enligt BrB 30:6. Ändamålet med undersökningen ska anges i rättens beslutoch det ska särskilt anges om underökningen ska omfatta förutsättningarna för vårdmed särskild utskrivningsprövning, s.k. SUP. Vidare får rätten, efter en lagändring2008, besluta att undersökningen även ska omfatta frågan huruvida den misstänkte1. till följd av störningen har saknat förmåga att inse gärningens innebörd elleranpassa sitt handlande efter en sådan insikt, eller2. i anslutning till brottet själv genom rus eller på något annat liknande sätt harvållat det tillstånd som avses i 1 eller som utgör störningen.Det krävs dock enligt LRPU 2 § att den misstänkte antingen erkänt gärningen eller attövertygande bevisning talar för att så är fallet för att rätten ska kunna besluta om atten rättspsykiatrisk undersökning ska vidtas. Således är det, vad det gäller det sistnämndafallet, först vid huvudförhandlingen som det kan bli aktuellt för domstolen attbegära att en rättspsykiatrisk undersökning ska genomföras. 116 En sådan begäran görsi regel efter de objektiva rekvisiten anses klarlagda och ansvarsfrågan är utredd. 117Det krävs dock inte att skuldfrågan är fullt avgjord eftersom utredningen kan vara tillviss vägledning vid bedömningen av det subjektiva rekvisitet. Om påföljden bedömskunna stanna vid böter får en rättspsykiatrisk undersökning inte begäras (LRPU 2 §). Iförarbetena betonas vikten av restriktivitet med att begära in rättspsykiatriska undersökningar.Det är endast för avgörande av påföljdsfrågan i den mån det gällerförutsättningar för överlämnande till rättspsykiatrisk vård alternativt fängelse och närdet behövs underlag för att slutligt bedöma ansvarsfrågan en sådan undersökning börkomma i fråga. Om det finns förutsättningar att beakta förmildrande omständighetervid bedömningen av straffvärdet på grund av den tilltalades psykiska status får dock116 SOU 2002:3, s. 288.117 Prop. 1990/91:58 (bilaga 2), s. 504.27

domstolen avgöra på annat underlag. 118 Vidare betonades det som principiellt viktigtatt den rättspsykiatriska undersökningen inte i sig läggs till grund för domstolensansvarsprövning, vilket man menade att det kunde finnas risk för om inte skuldfråganutretts innan undersökningen inleds. 119 En av flera anledningar till att skuldfrågan börha klarlagts av domstolen är av hänsyn till den misstänkte för vilken enrättspsykiatrisk undersökning innebär ett avsevärt ingrepp i den personligaintegriteten. 120 Det blir också ett bättre bedömningsunderlag för undersökningen jufler omständigheter som klarlagts. Tidigare var det dock vanligt att läkare ingåendediskuterade uppsåtsfrågan. 121En rättspsykiatrisk undersökning utförs genom en slags observation av ett teambestående av läkare, psykolog, kurator och vårdpersonal, men det är läkaren ensamsom ansvarar för själva utlåtandet. 122 Undersökningen ska genomföras så skyndsamtsom möjligt men kan pågå upp till fyra veckor om den misstänkte är häktad ochannars maximalt sex veckor från rättens beslut (LRPU 6 § st. 2).Utlåtandet ska besvara de specifika frågor som rätten ställt och klargöra om denundersökte dels begått gärningen under inverkan av allvarlig psykisk störning, delslider av sådan störning vid undersökningstillfället. Det ska även framgå om det kananses föreligga ett vårdbehov och om det finns risk att han till följd av störningenåterfaller i brottslighet av allvarligt slag. 123 Det är således tre tidsdimensioner somaktualiseras vid bedömningen, nämligen: dåtid, nutid och framtid. 124Även en lindrigare form av psykisk störning kan diskuteras samt vilken påföljdläkaren bedömer skulle vara den lämpligaste. Vidare ska utlåtandet innehålla fullständigadiagnoser enligt ett vedertaget diagnossystem kallat Diagnostic andStatistical Manual of Mental Disorders (DSM). 125118 Prop. 1990/91:58 (bilaga 2), s. 502.119 A.a., s. 504.120 A.a., s. 504.121 Lidberg och Wiklund, Svensk rättspsykiatri, s. 154 ff.122 A.a., s. 156.123 A.a., s. 156 f.124 Holmberg och Kullgren, "Bakgrund och kommentarer", i Riskbedömning vid rättspsykiatriskundersökning - riktlinjer och reflexioner, s. 14.125 Lidberg och Wiklund, Svensk rättspsykiatri, s. 156 f.28

En rättspsykiatrisk undersökning krävs för att rätten ska kunna döma tillrättspsykiatrisk vård med SUP, såvida inte den misstänkte redan genomgår en sådanvård. En förutsättning är att det bedömts föreligga en risk att han till följd avstörningen återfaller i brottslighet av allvarligt slag (BrB 31:3 st. 2). Däremot är intedomstolen bunden av den rättspsykiatriska undersökningens resultat. Läkarutlåtandetsom den rättspsykiatriska undersökningen utmynnar i är endast ett s.k.sakkunnighetsutlåtande i brottmålsprocessen och beaktas av domstolen tillsammansmed annan föreliggande bevisning. Således gäller principerna om fri prövning och fribevisvärdering vilket innebär att domstolen inte är bunden av utlåtandet (RB 35:1).En annan sak är att domstolen följer utlåtandena i ungefär 95 procent av fallen,eftersom den i regel saknar erforderlig kunskap att avgöra frågan mer tillförlitligt. 126Om domstolen vill ha ett kompletterande yttrande så kan den vända sig tillSocialstyrelsens Rättsliga råd. Om rådet går emot det tidigare sakkunnighetsutlåtandetså krävs en motivering och i regel vänder sig Rättsliga rådet i sin tur till ettvetenskapligt råd för vägledning innan det gör en eventuell ändring. 127 Vid olikabedömningar har det i praxis ansetts att Rättsliga rådets utlåtande ska anses väganågot tyngre, men man tillämpar en slags överviktsprincip avseende allt som framkommiti målet. 128 Förfarandet med Rättsliga rådet har från läkarhåll kritiserats förbristen på insyn samt tendensen till en parallellprocess, eftersom rådet har uppfattatssom en slags oförenlig korsning mellan sakkunniginstans och domstol. 1293.4 Allvarlig psykisk störningAllvarlig psykisk störning är ett juridiskt, inte ett medicinskt, begrepp. Detta innebäratt det i slutänden är rätten som avgör, utifrån allt som framkommit i målet, om denpsykiska störningen ska anses som så allvarlig att den straffrättsliga särregleringengällande påföljdsvalet blir tillämplig. De centrala frågorna för rätten att ta ställning tillär dels om personen "vid brottet hade en så störd verklighetsuppfattning att han/honinte förstod vad som hände", dels om "brottet orsakades av den psykiska störningen".Även om så är fallet ligger en begränsning i specialregleringens tillämplighet i att ett126 Lidberg och Wiklund, Svensk rättspsykiatri, s. 169.127 A.a., s. 172.128 Se t.ex. NJA 1998 s. 162.129 Lidberg och Wiklund, Svensk rättspsykiatri, s. 171.29

sådant tillstånd inte får vara självförvållat, t.ex. genom intagning av rusmedel. 130 Somgrund för rättens ställningstagande i dessa komplicerade frågor ligger det ovannämndasakkunnighetsutlåtandet från medicinsk expertis.Rent definitionsmässigt kan begreppet allvarlig psykisk störning enligt förarbetenaexemplifieras med tillstånd av psykotisk karaktär vilket innebär stördrealitetsvärdering med symtom som t.ex. vanföreställningar, hallucinationer ochförvirring. De psykotiska tillstånden är de som i första hand bör beaktas. Men ävenallvarliga demenstillstånd kan medföra störd realitetsvärdering och oförmåga attorientera sig i tillvaron. Vidare bör till allvarlig psykisk störning kunna räknasallvarliga depressioner med självmordstankar, karaktärsstörningar, personlighetsstörningarmed impulsgenombrott av psykoskaraktär, krisreaktioner med nedsättningav psykotisk art samt alkoholpsykoser och liknande. 131Om den psykiska störningen ska anses "allvarlig" beror av en sammanvägning avtillståndets art och grad. Vissa typer av psykiska störningar är att se som allvarliga tillbåde art och grad, medan andra endast uppfyller det ena kriteriet. Exempelvis ansesschizofreni alltid allvarlig till sin art men inte nödvändigtvis till sin grad i det enskildafallet, medan depressioner inte behöver vara av allvarlig art men kan vara det till singrad. 132Samlingsbegreppet allvarlig psykisk störning infördes i lagstiftningen i och med att denu gällande tvångsvårdslagarna avseende psykiskt sjuka människor trädde i kraft1992, det vill säga lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lag(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV). Samtidigt infördes begreppet i brottsbalkenspåföljdsregler för att uppnå en överensstämmelse mellan den straffrättsligasärregleringen och den aktuella psykiatriska terminologin. 133130 Diesen, "Processrättsligt perspektiv. Om positiv och negativ särbehandling i straffprocessen" iLikhet inför lagen, s. 325. Kursiveringarna är mina.131 Prop. 1990/91:58, s. 86.132 A.a., s. 85 ff.133 A.a., s. 6 och SOU 2002:3, s. 143. Redan tre år efter att lagändringarna trätt i kraft valde dock HDatt tolka begreppet så att det skedde en förskjutning mellan de olika lagarna för att komma runt det dågällande fängelseförbudet. Detta var i NJA 1995 s. 48 (Flink).30

I och med detta samlingsbegrepp ville man markera en ny avgränsning gällandevilken kategori av människor de aktuella bestämmelserna skulle vara tillämpliga på.Begreppet allvarlig psykisk störning avser en snävare kategori än det i den tidigaregällande tvångsvårdslagen (LSPR) använda begreppet psykisk sjukdom. Samtidigtskulle allvarlig psykisk störning tolkas vidare än det i brottsbalken tidigare begagnadebegreppet sinnessjukdom. Den tidigare straffrättsliga terminologin laborerade dockäven med ett s.k. jämställdhetsbegrepp, vilket medförde att vissa tillstånd avsinnesslöhet och annan själslig abnormitet kunde anses jämställda medsinnessjukdom. Av den anledningen så ledde lagändringen ändå till en begränsning avden kategori som skulle omfattas av det då gällande fängelseförbudet. Fler kundesåledes dömas till fängelse istället för vård. 134 Dessutom skulle begreppet allvarligpsykisk störning markera en ny syn på psykiska sjukdomar. Tidigare hade man främstfokuserat på det biologiska, men nu skulle även sociala och psykologiska faktorerbeaktas. Dessa tre faktorer kunde dessutom ofta samspela och förstärka varandra. 1353.4.1 Allvarlig psykisk störning i lagstiftningenI och med 1992 års lagändring då begreppet allvarlig psykisk störning infördes såupphävdes lag (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall(LSPR), vilken gällde alla typer av psykiatrisk tvångsvård. I stället trädde de nugällande tvångsvårdslagarna i kraft. I och med detta separerades regleringen av allmänpsykiatrisk tvångsvård från sådan vård som rörde psykiskt störda lagöverträdare. Enanledning till denna uppdelning var att man ville markera att lagarna delvis hade olikasyften. Vidare ville man med reformen generellt minska tvånget och öka rättssäkerhetenför den intagne.Oavsett vilken tvångsvårdslag som styr intagningen i det enskilda fallet så kan denintagne, beroende av vårdbehov och annat, vara intagen på samma institution. Men tillövervägande del skiljer vårdbehovet sig och olika vårdinrättningar blir därmedaktuella. Övergripande för all psykiatrisk vård är de föreskrifter som finns i hälso- ochsjukvårdslagen (1982:763), fortsättningsvis förkortad HSL.134 Prop. 1990/91:58, s. 3 ff.135 A.a., s. 82 och s. 85.31

Lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT)Vårdbehovet är det absolut mest centrala kriteriet för vård enligt LPT.Förutsättningarna för intagning på sjukvårdsinrättning är att patienten lider avallvarlig psykisk störning och har ett oundgängligt vårdbehov som inte kan tillgodosespå annat sätt, samtidigt som han motsätter sig sådan vård (3 §). Det har såledesansetts att vård måste kunna ges av humanitära och medmänskliga skäl för hans egenskull, även när den vårdbehövande själv inte vill eller kan ge sådant samtycke. 136Tvång måste dock vara en allra sista utväg och begränsas i så stor utsträckning det gåreftersom den personliga integriteten också ska beaktas. 137 Rättssäkerhetsgarantier iform av tvåläkarprövning, tidsbegränsningar, kravet om att chefsöverläkaren måsteansöka hos länsrätten om fortsatt tvångsintagning 138 samt rätten till domstolsprövningär därför centrala. Intagning sker efter beslut av läkare och vem som helst somuppfyller kriterierna kan bli intagen. 139 Samhällsskyddet ska beaktas men få mindresjälvständig betydelse än i 1966- års lag, menade man vid LPT:s tillkomst. 140 Ompatienten kan anses farlig för annans personliga säkerhet eller hälsa ska detta beaktasvid bedömningen av vårdbehovet. Sedan 2008 finns också möjlighet till psykiatrisktvångsvård utanför sjukvårdsinrättning, s.k. öppen psykiatrisk vård, om det räckermed att patienten iakttar vissa villkor, t.ex. medicinerar, för att nödvändig vård skakunna ges. 141 Vården måste dock alltid inledas med sluten psykiatrisk vård (2 §).Lag (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV)Givetvis är vårdbehovet centralt även för vård enligt LRV och patienten måste lida avallvarlig psykisk störning (4 §). Det är dock den domstol som beslutat i brottmålet -det vill säga allmän domstol - som beslutar om intagning 142 till sådan vård. Detta skerenligt de föreskrifter som finns i BrB 31:3 (vilka behandlas nedan) så som påföljd fören lagöverträdelse. Beslutar brottmålsdomstolen om rättspsykiatrisk vård i föreningmed SUP så får samhällsskyddet ökad tyngd. 143 I så fall ska chefsöverläkaren anmälanär han anser att inte längre finns ett vårdbehov och återfallsrisk inte längre föreligger136 Prop. 1990/91:58, s. 65.137 Dir. 2008:93, s. 3.138 Prop. 1990/91:58, s. 4.139 En annan sak är att LPT i vissa fall konkurrerar med LRV, LVM och LVU.140 Prop. 1990/91:58, s. 3 f.141 Grönwall, Lars och Holgersson, Leif, Psykiatrin, tvånget och lagen. En lagkommentar i historiskbelysning, 4 u., Norstedts Juridik, Stockholm, 2009, s. 134 f.142 Lagen gäller dock även häktade m.fl.143 Prop. 1990/91:58, s. 432

och det är sedan länsrätten som beslutar om vården ska upphöra (16-16 a § ). Sedan2008 års lagändring kan öppen rättspsykiatrisk vård i vissa fall komma ifråga, dockförst efter inledande med slutenvård (3 §). 144Brottsbalken (BrB)Även om tillräknelighetskriteriet formellt är avskaffat i svensk rätt kommer det in"bakvägen" på så sätt att man vid val av påföljd sneglar på förhållandena vidgärningstillfället för att kunna tillämpa de kvarvarande resterna av tillräknelighet somflyttats till detta led. 145 Av individualpreventiva och humanitära skäl skulle inteallvarligt psykiskt störda lagöverträdare kunna dömas till fängelse var tanken. Dettahar dock till viss del fått stå tillbaka efter 2008 års lagändringar, varom mera nedan.Om den tilltalade till följd av en allvarlig psykisk störning haft starkt nedsatt förmågaatt inse gärningens innebörd eller anpassa sitt handlande efter en sådan insikt ellerannars till följd av en psykisk störning, sinnesrörelse eller någon annan orsak haftstarkt nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande, så ska det tillmätas betydelse vidbedömningen av straffmätningen enligt BrB 29:3 p. 2.Avseende påföljdsval så förelåg det tidigare enligt svensk rätt ett fängelseförbud förgärningsmän som varit allvarligt psykiskt störda vid gärningstillfället och dettainverkat kausalt på handlandet. Men från och med den 1 juli 2008 så har förbudet tillstor del bytts ut mot en presumtion mot fängelse. Fängelseförbudet kvarstår dock fören mindre kategori av lagöverträdare, det vill säga de som till följd av den allvarligapsykiska störningen saknat förmåga att inse gärningens innebörd eller anpassa sitthandlande efter en sådan insikt, såvida inte tillståndet var självförvållat (BrB 30:6 st.2 och st. 1 p. 3.) 146 Denna formulering korresponderar med den om det s.k.otillräknelighetsbegrepp som föreslås i SOU 2002:3 (varom mer nedan). Om detföreligger synnerliga skäl kan således en lagöverträdare som varit allvarligt psykisktstörd när han begick brottet, och detta inverkat kausalt på handlandet, numera undersärskilda omständigheter dömas till fängelse.144 Grönwall, och Holgersson, Psykiatrin, tvånget och lagen, s. 194.145 Jareborg, Nils, Straffrättens ansvarslära, Iustus, Uppsala, 1994, s. 258 f.146 Grönwall, och Holgersson, Psykiatrin, tvånget och lagen, s. 177.33

Vid bedömande av om det föreligger synnerliga skäl ska för det första ett högtstraffvärde väga tungt och som riktvärde anges i förarbetena fyra års fängelse ellermer. Straffvärdet kan dock påverkas i sänkande riktning vid tillämpningen av BrB29:3 p 2. För det andra så ska vårdbehovet vägas in i bedömningen av om detföreligger synnerliga skäl. Saknas eller finns endast ett begränsat vårdbehov så kandetta tala för fängelse. För det tredje så ska det även beaktas om tillståndet kan ansessjälvförvållat. Om så är fallet så spelar straffvärdet i sig mindre roll. 147 När tillståndetuppkommit på grund av avslutad medicinering kan dock i vissa fall, t.ex. där denpsykiska störningen i sig påverkat beslutet att sluta ta föreskriven medicin göra attoaktsamhetsrekvisitet brister och tillståndet är därmed inte att anse somsjälvförvållat. 148 För det fjärde, slutligen, ska omständigheterna i övrigt beaktas.Möjligheten att inte döma ut någon påföljd kvarstår, men är efter lagändringenmindre. Tidigare kunde en gärningsman som varit allvarligt psykiskt störd vidgärningen men tillfrisknat vid domen falla emellan påföljderna på så sätt att hanvarken kunde dömas till fängelse eller till rättspsykiatrisk vård eftersom han saknadevårdbehov. Denna s.k. Flinkproblematik 149 är alltså i och med lagändringen till stordel rättshistoria. Argumenten för lagändringen var bland annat att öka flexibilitetenoch proportionaliteten vid påföljdsbestämningen. 150Redan under lagberedningen påpekade dock ett flertal remissinstanser att dennalagändring skulle medföra motstridiga principer i straffregleringen. Den har vidarekritiserats hårt i doktrinen för vaga formuleringar med bedömningssvårigheter ochdärmed rättsosäkerhet som följd, paradoxen med "absolut förbud" med undantag ochprincipkrocken där proportionalitetens förtjänsttanke står emot vårdbehovet etc. 151Detta är troligtvis en följd av att paragrafen närmast kommit till som en provisorisklösning i avvaktan på om Psykansvarskommitténs betänkande, där en helhetslösningpresenteras, leder till lagstiftning. Huruvida Psykansvarskommitténs förslag leder tilllagstiftning eller inte är dock fortfarande en öppen fråga, eftersom det ännu interöstats igenom.147 Prop. 2007/08:97, s. 38.148 Se t.ex. RH 2009:14.149 Se NJA 1995 s. 48 (Flink) där HD resonerar kring detta.150 Prop. 2007/08:97, s. 1.151 Kindström Dahlin, Moa och Franklin, Nike, Om inkonsekvensen av den rättsliga regleringenavseende psykiskt störda lagöverträdare i Sverige, Juridisk Publikation vid Stockholms universitet01/2009, s. 101.34

Om den tilltalade lider av en allvarlig psykisk störning vid tiden för domen så fårrätten besluta om rättspsykiatrisk vård utan SUP förutsatt att han är i behov av sådanvård och en helhetsbedömning av hans psykiska tillstånd, personliga förhållanden ochrisken för återfall etc. talar för det. 152 Brottspåföljden får dock inte ligga på bötesnivå.Det finns inget krav på att den psykiska störningen förekom vid brottet, utan den kanha uppkommit först efteråt 153 (BrB 31:3 st. 1).Begicks brottet under påverkan av en allvarlig psykisk störning och det kan ansesfinnas risk att den tilltalade återfaller i allvarlig brottslighet så får rätten besluta omrättspsykiatrisk vård med SUP enligt LRV (BrB 31:3 st. 2). I detta fall krävs alltsåorsakssamband mellan den psykiska störningen och gärningen. Återfallsrisken ska iförsta hand avse sådana brott som är riktade mot annans liv, hälsa eller säkerhet menäven vissa grövre former av egendomsbrott, skadegörelsebrott, narkotikabrott etc. Ioch för sig finns det inget krav på att det i processen aktuella brottet ska vara avallvarligt slag, förutom att brottspåföljden inte får ligga på bötesnivå. I praktiken tordedet dock vara mycket svårt att göra en adekvat riskbedömning om så inte är fallet. 154Det är mycket ovanligt att Högsta domstolen ger prövningstillstånd och sedan ändraren dom på rättspsykiatrisk vård med SUP till fängelse mot Rättsliga rådetsrekommendationer. Det har endast hänt en gång mellan åren 2001 och 2006 ochgällde Anna Linds baneman. 1553.5 Problem med nuvarande ordningDet finns enligt Psykansvarskommittén ett flertal problem med den nu gällanderegleringen varav endast ett fåtal kommer att belysas i det följande. När det gäller denstraffrättsliga biten så finns det en tendens att domstolen ofta lättare tolkar in ettuppsåt, s.k. uttunnat uppsåt, när gärningsmannen varit allvarligt psykiskt störd vidgärningstillfället och det bedöms föreligga ett samhällsskyddsbehov. Om han dömsför gärningen så kan detta behov nämligen tillgodoses genom rättspsykiatrisk vårdmed SUP. Detta kan innebära att man ålägger en psykotisk gärningsman med152 Grönwall, och Holgersson, Psykiatrin, tvånget och lagen, s. 186.153 A.a., s. 184.154 A.a., s. 187 f.155 Holmberg, Strand, och Söderberg, Den rättspsykiatriska vården, s. 15.35

vanföreställningar straffrättsligt ansvar i form av skuld lättare än andra gärningsmän,vilket måste ses som orättfärdigt. 156Vad gäller vårddelen så har det rättsliga förfarandet med rättspsykiatrisk vård medSUP lett till att läkarna tvingas kvarhålla färdigvårdade patienter på enheter för rättspsykiatrisktvångsvård trots att de inte längre har något vårdbehov. Denna s.k.maskerade förvaring strider dessutom direkt mot de etiska riktlinjer för psykiatriskvård som ställs upp Hawaiideklarationen från 1977 där det särskilt anges att enpsykiatriker bör neka att samarbeta till tvångsbehandling av personer som inte ärpsykiskt sjuka. 157 Vidare så har det visat sig att många människor som döms förmindre allvarliga brott emellanåt underställs mycket långa vårdtider. Samtidigt så harde personer som inte ansetts fullt så psykiskt störda att de dömts till rättspsykiatriskvård otillräckliga möjligheter att erhålla den vård de är i behov av under sinverkställighet i kriminalvårdsanstalt. 158Slutligen, finns det vissa aspekter som ansetts problematiska vad gäller behovet avsamhällsskydd. Det krävs nämligen att en allvarligt psykiskt störd gärningsman delsdöms till ansvar för ett brott, dels att förutsättningarna för överlämnande tillrättspsykiatrisk vård med SUP är uppfyllda så att han kan dömas till det för attsamhällsskyddet ska kunna beaktas. 159 Visserligen torde samhällsskyddet kunnabeaktas något oftare sedan förbudet mot fängelse omvandlades till en presumtion,men det beror i så fall på förutsättningarna i det enskilda fallet.Vidare har det av många ansetts otillfredsställande från samhällsskyddssynpunkt närpsykiskt störda gärningsmän friskförklaras efter relativt kort tid och kommer ut isamhället igen efter att de har begått ett mycket allvarligt brott. 160156 SOU 2002:3, s. 215 f.157 A.a., s. 215 och Grönwall, och Holgersson, Psykiatrin, tvånget och lagen, s. 287. Extra pinsamt ärdet förstås att det var en svensk psykiatriker, Clarence Blomquist, som var med och utformade Hawaiideklarationen.Deklarationen kom ursprungligen till som en reaktion på att man i forna Sovjetunionenspärrade in friska men oliktänkande på psykiatriska kliniker (se Ottosson, Jan-Otto, Psykiatrin iSverige: vägval och vägvisare, Natur och kultur, Stockholm, 2003, s. 241).158 SOU 2002:3, s. 216 f.159 A.a., s. 219.160 A.a., s. 215 ff.36

4 FÖRESLAGNA ÄNDRINGARFör att komma runt den problematik som enligt Psykansvarskommittén finns i detnuvarande systemet med uttunnat uppsåt, tvångsvård utan vårdbehov och samtidigttillgodose samhällsskyddet så föreslår kommittén ett reformerat reaktionssystem därstraffrättsliga, vård och samhällsskyddsfrågor behandlas var för sig. 161 För det förstaföreslås ett krav på att tillräknelighet införs i den straffrättsliga regleringen. Beroendeav i vilken grad någon kan anses tillräknelig eller inte så kommer olika delar avreaktionssystemet att aktualiseras. För det andra förutsätter det föreslagnareaktionssystemet att det finns underlag att bedöma om någon kan sägas utgöra ensamhällsfara samt om det föreligger ett vårdbehov. Av den anledningen kommertillräkneligheten att beröras först, därefter sakkunnigutredningen och slutligen självareaktionssystemet.4.1 Återinförande av tillräknelighetsbegreppetNästan alla andra civiliserade rättsordningar, med endast ett par undantag, användersig av någon form av tillräknelighetskriterium som begränsning av straffrättslig skuld.Så var det även i Sverige fram tills brottsbalken trädde i kraft. 162 Psykansvarskommitténargumenterar för att ett återinförande bör ske med följande utgångspunkt:De straffrättsliga bestämmelserna om personligt ansvar och straff kan i många stycken ses somen i demokratisk ordning beslutad och därigenom formaliserad samling moralregler.Straffansvar torde i botten alltid förutsätta moraliskt ansvar, medan det omvändaförhållandet inte gäller. 163Ett återinförande av tillräknelighet som ansvarsförutsättning, det vill säga ett slagstillägg till de övriga subjektiva rekvisiten i form av ansvarsförmåga, skulle innebäraatt fokuseringen på ansvarsledet skulle få ökad tyngd. Därmed skullekonformitetsprincipen stärkas. Denna princip innebär att endast den som kan rå för sitthandlande ska kunna straffas och den därur härledda skuldprincipen skulle få störregenomslag i rättstillämpningen jämfört med vad som gäller idag. 164 Humanitet,161 SOU 2002:3, s. 210 ff. Denna problematik har diskuterats mer ingående under föregående avsnitt,det vill säga "Problematik i nuvarande ordning".162 Jareborg, Nils, Allmän kriminalrätt, Iustus, Uppsala, 2001, s. 359.163 SOU 2002:3, s. 231.164 A.a., s. 19, s. 231 och s. 236.37

förutsebarhet, rättvisa och proportionalitet är andra principer som talar förtillräknelighet som ansvarsförutsättning. 165 Den föreslagna tillräknelighetskonstruktionenär restriktiv och uppbyggd med dels grundtillstånd, dels specificerade effekterföranledda av detta tillstånd.4.1.1 GrundtillståndUtredningen föreslår fyra olika grundtillstånd som en första förutsättning för att någonska kunna anses otillräknelig. Det första grundtillståndet är det juridiska begreppetallvarlig psykisk störning, som redogjorts för ovan, vilket således skulle behållas, mennu som en slags basförutsättning för eventuell ansvarsfrihet. Det andra grundtillståndet,allvarlig demens, vilket i viss mening kan sägas ingå kan redan i samlingsbegreppetallvarlig psykisk störning men dock bara i vissa kontexter. Det har ansettsutgöra en allvarlig psykisk störning vid tillämpligheten av det tidigare gällandefängelseförbudet i BrB 30:6, men däremot inte som grund för tvångsvård enligt BrB31:3, LRV och LPT. 166 Tillståndet bör därför anges specifikt i lagtexten. 167 Sammasak gäller det tredje grundtillståndet, svår utvecklingsstörning. 168 Det är i dessa bådasistnämnda fall fråga om organiska tillstånd i hjärnan som klart påverkar kognitivafunktioner. Det betonas i förslaget att det endast är mer kvalificerade former av dessatillstånd som ska anses kunna utgöra grundtillstånd i här åsyftad mening. 169 Det fjärdeoch sista grundtillståndet som föreslås är tillfällig sinnesförvirring. Detta begreppfanns med som ansvarsfrihetsgrund i den tidigare gällande strafflagen (SL 5:5 st. 2),enligt vilken gärningsmannen skulle betraktas som otillräknelig i det fall han hadebegått gärningen i ett sådant tillstånd. I och med att brottsbalken trädde i kraftupphävdes tillfällig sinnesförvirring som specificerad, enskild grund, men tanken vardock att sådana tillstånd även fortsättningsvis skulle beaktas 170 vid tillämpningen avden nya särregleringen. Tillstånd av tillfällig sinnesförvirring kan t.ex. uppkomma till165 SOU 2002:3, s. 246.166 A.a., s. 366.167 A.a., s. 267.168 Prop. 1990/91:58, s. 531.169 SOU 2002:3, s. 367.170 A.a., s. 157 f. Utredningen skriver dock att avsikten med att avskaffa formuleringen som en särskildansvarsfrihetsgrund inte var att "gärningar som begåtts i tillfällig sinnesförvirring skulle utgöra brottutan tanken var att gärningsmän med sådana tillstånd även i framtiden skulle gå fria från straffrättsligtansvar" men nu utan särskild ansvarsfrihetsgrund. För egen del tycker jag det verkar tveksamt, medtanke på de svaga och motsägelsefulla argument som utredningen anför och särskilt som praxis närmastverkar indikera motsatsen. Varför skulle endast tillfällig sinnesförvirring kvarstå som oskrivenansvarsfrihetsgrund när ju alla oavsett tillstånd, i fall bara den medvetandegrad som krävs för attuppsåtskravet ska kunna var uppfyllt, kunde ses som straffrättsligt ansvariga efter att BrB trätt i kraft?38

följd av feber, chock, slag mot huvudet, epilepsianfall, biverkningar av läkemedelsom tagits enligt läkares ordination eller lågt blodsocker hos diabetiker. Men ävenuppvakning från sömn eller narkos kan leda till sådant tillstånd som kan räknas hit. 171Dessa grundtillstånd ska gälla lika för alla lagöverträdare och det krävs således intenågon psykosdiagnos eller liknande, utan även detta första tillräknelighetsrekvisit ärgärningsrelaterat. Detta innebär att en gärningsman kan anses straffrättligt ansvarigför vissa men inte andra gärningar under samma händelseförlopp. 172 En förutsättningär dock att grundtillståndet inte är självförvållat (BrB 1:2 st. 2). 173 För att någon skabedömas som otillräknelig krävs förutom förekomsten av något av ovannämndagrundtillstånd att detta tillstånd lett till en specificerad effekt.4.1.2 Effekter av grundtillståndetDen första effekten formuleras i lagförslaget som att gärningsmannen saknadeförmåga att förstå innebörden av sin gärning och är således insiktsrelaterad (s.k.realitetsvärderingsrekvisit). För att rekvisitet ska anses uppfyllt så ska gärningsmannenvid utförandet av gärningen ha haft en så störd realitetsvärdering, det villsäga en så förvriden verklighetsbild, att han trott befinna sig i en helt annan situationän den verkliga. Som exempel nämns en gärningsman som är övertygad om att hanbefinner sig i krig och anfaller en fiendesoldat. I så fall kanrealitetsvärderingsrekvisitet anses uppfyllt just angående anfallet på denne förmodadefiendesoldat, men däremot inte avseende en person vilken försöker hjälpa den anfallneom inte även denne uppfattas verklighetsförvridet på liknande sätt. 174Den andra effekten, vilken är alternativ till den första, berör istället den situationennär gärningsmannen i och för sig värderat verkligheten korrekt men däremot saknatförmåga att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt. Som exempel på när sådanaallvarliga kontrollproblem kan beaktas nämns en gärningsman som till följd avschizofreni hör sådana inre befallande röster som han upplever sig tvingad att lyda 175171 SOU 2002:3, s. 157.172 A.a., s. 249.173 A.a., s. 249.174 A.a., s. 367 f.175 A.a., s. 368 f.39

Otillräknelighetsbegreppet ska följaktligen tillämpas ytterst restriktivt enligtlagförslaget. Vid bedömningen av straffvärdet kan dock den som inte fullt når upp tillrekvisiten för otillräknelighet på så sätt att han saknat insikt eller kontrollförmåga mendäremot haft starkt nedsatt sådan förmåga bedömas i mildrande riktning. Han är då attanse som förminskat tillräknelig enligt BrB 29:3 p. 2, en regel vilken för övrigt redanändrades i denna riktning vid 2008 års lagändring avseende uppluckringen avfängelseförbudet. 176 Den föreslagna konstruktionen kommer således att innebära atten tredelning görs avseende kategorier av psykiskt störda lagöverträdare somkorresponderar med tillräknelighetsindelningen. Den första och minsta kategorin är des.k. otillräkneliga, den andra kategorin är de s.k. förminskat tillräkneliga och dentredje kategorin är de tillräkneliga.4.2 Sakkunnig före en eventuell uppsåtsprövningEnligt gällande rätt behöver domstolen underlag för att bedöma om den tilltalade kananses som allvarligt psykiskt störd, vilket i så fall påverkar påföljden. På samma sättkommer rätten i ett reformerat system att behöva underlag för att besvara tre olikatyper av frågor som får olika rättsliga konsekvenser för psykiskt störda lagöverträdare.Frågorna är om straffrättsligt ansvar överhuvudtaget bör bli aktuellt samt om det föreliggerett samhällsskyddsbehov och/eller ett vårdbehov att ta hänsyn till.4.2.1 Mindre rättspsykiatrisk utredningPå samma sätt som enligt gällande rätt bör en mindre ingripande utredning avseendeden misstänktes psykiska status först kunna komma ifråga. En sådan torde ungefärmotsvara dagens s.k. § 7 -utredning och benämns mindre rättspsykiatrisk utredning. 177Denna utredning får, liksom dagens § 7 -utredning, företas när den tilltalade antingenerkänt gärningen eller sannolika skäl finns för att anta att så är fallet, såvida inteallmänt åtal väckts. Utredningen ska besvara frågan om det förelåg någon form avpsykisk störning vid gärningstillfället och om det finns indikationer på att det behövsytterligare utredning, vilket i så fall ska framgå av det läkarintyg som utfärdas. 178Istället för den rättspsykiatriska undersökning som idag görs på begäran av och på176 Grönwall, och Holgersson, Psykiatrin, tvånget och lagen, s. 173 ff.177 SOU 2002:3, s. 285.178 A.a., s. 66.40

uppdrag åt rätten i ett brottmål så föreslås dock två nya utredningsformer, dels enansvarsutredning, dels en samhällsskyddsutredning.4.2.2 AnsvarsutredningEn ansvarsutredning ska besvara frågorna om det förelåg något av de grundtillståndsom beskrivits ovan, vid gärningstillfället och om störningen i så fall var såkvalificerad att man kan tala om otillräknelighet, det vill säga om realitetsvärderingsellerkontrollrekvisitet kan anses uppfyllt. Om så inte är fallet ska det anges om dentilltalade istället led av en lindrigare form av psykisk störning, eftersom det kan harelevans för tillämpligheten av strafflindringsregeln i BrB 29:3 samt samhällsskyddsbedömningen.179Förutsättningarna för att en ansvarsutredning ska bli aktuell är att den tilltalade erkäntgärningen eller allmänt åtal har väckts, ett läkarintyg visar sådant utredningsbehovoch inte särskilda skäl talar emot sådan utredning. 180 Beviskravet är således lägrejämfört med det som gäller för dagens RPU för vilken det, i avsaknad av erkännande,krävs övertygande bevisning. Detta innebär att en ansvarsutredning kan och är avseddatt företas på ett tidigare stadium i processen än vad som är fallet enligt dagenssystem. 181Syftet med denna utredning är att ge rätten underlag för att bedöma om den tilltaladebör vara fri från ansvar. Ansvarsutredning krävs innan rätten beslutar om ansvarsfrihet,såvida inte annat underlag styrker detta.4.2.3 SamhällsskyddsutredningSyftet med en samhällsskyddsutredning är ett helt annat än med ansvarsutredningen.Samhällsskyddsutredningen ska hjälpa rätten att bedöma om det finns ettsamhällsskyddsbehov, vilket kan vara fallet oavsett om den tilltalade är att bedömasom straffrättligt ansvarig eller inte. Detta oberoende av om ett eventuellt vårdbehovföreligger. Utredningen ska besvara om det kan anses föreligga en påtaglig risk för attden misstänkte återfaller i allvarliga gärningar mot annans liv eller hälsa.Riskbedömningar görs redan idag i samband med RPU, men skillnaden och avsikten179 SOU 2002:3, s. 283 f.180 A.a., s. 66 f.181 A.a., s. 290 f.41

med denna nya utredningsform är att riskbedömningen ska ges mer självständigbetydelse än idag.Förutsättningarna för att en samhällsskyddsutredning ska få begäras in är att dentilltalade erkänt gärningen eller att övertygande bevisning förebragts om att så är falletoch ett läkarintyg visar att sådant utredningsbehov finns. Påföljden får dock intebedömas kunna stanna vid böter. Beviskravet motsvarar således det som gäller fördagens RPU såvida inte samhällsskyddsutredningen begärs in i kombination medansvarsutredningen. 182 Samhällsskyddsutredning krävs för att rätten ska kunna dömatill den nya reaktionen som utredningen föreslår. Denna reaktion kallassamhällsskyddsåtgärd.4.2.4 Vård eller omsorgsbehovGemensamt för ansvars- och samhällsskyddsutredningen är att de även ska taställning till om ett vård- eller omsorgsbehov föreligger enligt förutsättningarna iLRV, lagen (1988:870) om missbrukare i vissa fall (LVM) eller enligt den nya lagsom utredningen föreslår, nämligen lagen (2002:000) om slutet boende för vissafunktionshindrade lagöverträdare. Om så är fallet ska ett vård- eller omsorgsbeslututfärdas. 1834.3 Ett reformerat reaktionssystemI och med att tillräknelighet införs som ansvarsförutsättning så saknas det behov av ettfängelseförbud. Är man otillräknelig så är man helt enkelt inte straffrättsligt ansvarigoch kan således inte, redan på den grunden, dömas till fängelse eftersom det inteföreligger något brott. Finns det ett vårdbehov, vilket oftast torde vara fallet, ska dettatillgodoses enligt den allmänna vårdlagstiftningen (HSL och LPT) och eftersom det idessa fall är fråga om en rent medicinsk bedömning bör beslutet fattas av läkare. Idessa fall ska vårdbehovet för den enskilde vara ensamt avgörande för hur längevården ska fortgå. 184 Detta förutsatt att ett särskilt samhällsskyddsintresse inte gör sigsärskilt starkt gällande, varom mera nedan.182 SOU 2002:3, s. 291.183 A.a., s. 67.184 A.a., s. 252.42

För att komma runt dilemmat med rättspsykiatrisk tvångsvård utan vårdbehov som ettmedel att tillgodose samhällsskyddet, vilket den särskilda utskrivningsprövningen gettupphov till, så föreslår Psykansvarskommittén att överlämnande till rättspsykiatriskvård som särskild påföljd avskaffas. I stället ska allmänna påföljdsregler gälla förallvarligt psykiskt störda lagöverträdare som kan anses tillräkneliga. De kan alltså,precis som alla andra, dömas till fängelse 185 med beaktande avproportionalitetsprincipen vid bedömande av straffvärde. Detta skulle bli mer rättvistoch förutsägbart, eftersom påföljderna i större utsträckning skulle bli tidsbestämda,menar kommittén. 186 Föreligger ett vårdbehov så ska det tillgodoses inom ramen förfängelsestraffet, istället för att som nu utgöra själva påföljden. 187 Om man t.ex. börjarverkställigheten med rättspsykiatrisk vård, som alltså finns kvar somverkställighetsform inom ramen för fängelsestraffet, men läkarna anser attvårdbehovet har upphört så ska resten av straffet avtjänas i fängelse. För övrigt harredan idag alla människor, oavsett om man är intagen i kriminalvårdsanstalt eller inte,rätt till såväl kroppssjukvård som psykiatrisk vård enligt den s.k.normaliseringsprincipen. Det ska dock bli enklare att växla mellan anstalt ochvårdinrättning. 188 Att ett eventuellt vårdbehov tillgodoses är av stor vikt dels avhumanitära skäl, dels eftersom vård av psykiskt störda lagöverträdare har visat sig habrottspreventiva effekter och därigenom tillgodoses samhällsskyddet. 189 I vissaspecifika fall, menar kommittén, så gör sig dock behovet av samhällsskydd så starktgällande att det bör kunna tillgodoses oberoende av om straffrättsligt ansvar kandömas eller inte. 190 Av den anledningen föreslås en ny reaktionsform för att beaktadetta samhällsskydd.4.4 SamhällsskyddsinstitutetSyftet med samhällsskyddsinstitutet är att förebygga återfall och den utredning somläggs till grund för en bedömning av om detta kan anses aktuellt är den ovannämndasamhällsskyddsutredningen. De riskbedömningsinstrument som finns inomrättpsykiatrin har, menar Psykansvarskommittén, blivit alltmer förfinade och kan185 Därmed blir även den repertoar av andra påföljder möjliga att ådöma, vilka är knutna till påföljdenfängelse. Dessa bortses dock från i det följande.186 SOU 2002:3, s. 210 ff.187 A.a., s. 18.188 A.a., s. 154.189 A.a., s. 358 och Lidberg och Wiklund, Svensk rättspsykiatri, s. 89190 SOU 2002:3, s. 284.43

därför anses berättigade att användas i ovannämnda syfte. Det är dock enkontroversiell fråga huruvida riskbedömningsinstrumenten är tillräckligt bra eller inte.Martin Grann som är professor i psykologi vid Stockholms universitet är en av demsom pekar på osäkerhetsfaktorn med dessa instrument och den därmedsammanhängande etiska problematiken. 191 Inom rättspsykiatrin används riskbedömningarför att konstruera en handlingsplan för bland annat kunna förebygga våldsbrottbåde inom kliniken och ute i samhället. Inför permissioner och utskrivning ska ensådan göras redan idag och lämnas in till rätten för bedömning om det gällerrättspsykiatrisk vård med SUP. För att sådan vård överhuvudtaget ska kunna kommaifråga ligger en riskbedömning till grund.Man brukar tala om tre olika generationer av riskbedömningar. 192 Den första var denostrukturerade kliniska bedömningen, vilken utfördes i USA, där en läkare utifrån sinyrkeserfarenhet bedömde om klienten fortfarande utgjorde en fara för samhället närhan avtjänat minimitiden av fängelsestraffet. Beroende av utfallet kunde han bliutskriven eller inte. En av internerna godtog dock inte resultatet och gick till domstol,och blev frikänd, vilket föranledde flera interner att göra samma sak. Detta ledde tillatt studier företogs som visade att dessa utlåtanden var mindre säkra än om man hadesinglat slant i rättssalen. Det visade sig att klinikerna endast hade rätt i ett av tre falloch riskbedömningarna förbjöds som beslutsunderlag i domstol såsom stridande motden amerikanska konstitutionen. I Sverige avskaffades påföljden interneringen som enreaktion av detta. 193 Forskarna strävade dock på eftersom det i vissa situationer varofrånkomligt att göra riskbedömningar. Den andra generationen har kallats denstatiska aktuariska bedömningen och byggde på mätbara fakta som kunde graderas iskalor etc. Med dessa bedömningar blev resultatet lite bättre då de visade sig stämma iungefär hälften av fallen. Slutligen kom den tredje generationen vilken var denstrukturerade professionella bedömningen, vilken kan beskrivas ungefär som enkombination av de två tidigare. Utgångspunkten är ett beslutsunderlag med enhistorisk del (H), en klinisk del (C) och en riskhanteringsdel (R). Det vanligasteinstrumentet kallas HCR-20 (eftersom instrumentet består av 20 historiska, kliniska191 Spolander, Jörn, "Att skriva ut en mördare" i Forskning & Framsteg, nr. 4 2008.192 Det torde dock vara något oegentligt att benämna alla generationerna som riskbedömningar,eftersom man i de tidigare bedömningarna utgick från "farlighet". Begreppet "risk" började användasförst senare.193 Holmberg, Strand, och Söderberg, Den rättspsykiatriska vården, s. 197 ff.44

och riskhanteringsfrågor) och utgör basen för läkarens bedömning och det är han ellerhon som med beaktande av diverse avvägningar avger resultatet. Det handlar inte somtidigare om att endast förutse våld, utan istället att aktivt arbeta för att det inte skainträffa. 194 Riskbedömning och riskhantering är således nära förbundna medvarandra. 195 Resulterat leder enligt Henrik Belfrage, professor i kriminologi vidMittuniversitetet i Sundsvall, till ett korrekt prognosutfall i runt 75-80 procent medden här typen av riskbedömningar. 196 Enligt Statens beredning för medicinskutvärdering anges dock att endast 70-75 procent, högt räknat, ger ett korrekt utfall. 197Det är alltså denna sistnämnda riskbedömningsmetod, det vill säga den tredjegenerationens, som ges som exempel på underlag av Psykiatrikommittén. Vilketinstrument (t.ex. HCR-20) som sedan bör användas är en rättstillämpningsfråga.Tidigare utgick man från begreppet "farlighet", som för övrigt var ett nyckelord hosden positiva straffrättsskolan, och en person kunde vara att anse antingen farlig ellerinte. Numera ses denna farlighet snarare som ett kontinuum, och man talar i ställethellre om "risk" eller "sannolikhet" i dessa sammanhang. 198 Med begreppet riskfångas bedömningens komplexitet bättre in. Risken kan variera utifrån vilketsammanhang personen ifråga befinner sig i.4.4.1 Förutsättningar för samhällsskyddsinstitutetDen som har befunnits otillräknelig vid gärningstillfället ska inte anses ha begåttnågot brott. Ett viktigt undantag från dem som anses ha varit otillräkneliga är de sombedöms ha vållat tillståndet själva, vilka i så fall ska anses straffrättsligt ansvariga.Om någon t.ex. till följd av psykisk sjukdom i sig har underlåtit att ta föreskrivenmedicin torde dock i vissa fall oaktsamhetsrekvisitet brista. 199 Trots att någon ansettsotillräknelig kan det, enligt Psykansvarskommitténs mening, föreligga ett behov avsamhällsskydd och då finns möjligheten att tillgripa en s.k. samhällsskyddsåtgärd,194 Holmberg, Strand, och Söderberg, Den rättspsykiatriska vården, s. 197 ff. Det finns, förutom dettamer generella instrument, många andra typer för bedömning av mer specifikt våld som t.ex.partnervåld.195 Lotterberg, Malin, "Riskbedömning och riskhantering", i Sjögren, Reet (red.), Rättspsykiatrisktvårdande - vårdande av lagöverträdare med psykisk ohälsa, Studentlitteratur, Lund, 2008, s. 214.196 SOU 2002:3, s. 479, bilaga 6: Belfrage, Henrik, Från farlighet till - senare års utveckling inomforskning och tillämpning av risk- och farlighetsbedömningar.197 Spolander, Jörn, "Att skriva ut en mördare" i Forskning & Framsteg, nr. 4, 2008.198 Holmberg och Kullgren, "Bakgrund och kommentarer", i Riskbedömning vid rättspsykiatriskundersökning - riktlinjer och reflexioner, s. 14 f.199 Se t.ex. det utifrån gällande rätt avgjorda fallet RH 2009:14.45

vilken är tidsobestämd. Ett grundkrav för att en samhällsskyddsåtgärd ska kunna bliaktuell i dessa fall är att den tilltalade bevisligen begått en gärning av allvarligtintegritetskränkande slag, vilken ska ha riktat sig mot någon annans liv eller hälsa.Dessutom måste samhällsskyddsutredningens riskbedömning indikera att detföreligger en påtaglig risk för återfall i samma typ av gärningar. 200 I dessa fall är detsjälva samhällsskyddsbehovet som ytterst utgör grunden för frihetsberövandet. I deflesta fall torde dock ett påtagligt behov av långvarig rättspsykiatrisk vård föreligga,menar Psykansvarskommittén.För en psykiskt störd gärningsman som befunnits ansvarig till ett synnerligenallvarligt brott mot liv eller hälsa, varvid påtaglig återfallsrisk anses föreligga samtidigtsom det frihetsberövande som annars skulle ha dömts ut enligt det normalastraffvärdet inte kan anses tillräckligt ur samhällsskyddssynpunkt tillskapas en ventil.Förutsatt att det är fråga om återfall så ska en sådan ventil beslutas vid domstillfälleteller senare vid en förnyad prövning. I dessa fall torde det främst röra sig om lagöverträdaresom befunnits förminskat tillräkneliga och därvid med tillämpning avstrafflindringsregeln i BrB 29:3 dömts till lägre straff. 201 Om det fängelsestraff somannars skulle ha dömts ut inte kan anses tillräckligt utifrån samhällsskyddssynpunktså kan dock en samhällsskyddsåtgärd så som tidsobestämd påföljd komma i fråga.Detta utesluter livstidsfallen och det torde främst röra sig om en minimitid på mellan4-18 år, 202 vartefter man kontinuerligt och utan begränsning i tid kan besluta om attpåföljden ska bestå.4.4.2 Beslutsfattare och verkställighetens inledandeDet yttre rambeslutet avseende om en samhällsskyddsåtgärd ska komma till stånd skafattas av allmän domstol vid avgörande av det s.k. indexbrottet. Med detta avses engärning av allvarligt integritetskränkande slag, vilken ska ha riktat sig mot någonannans liv eller hälsa. Anledningen till att en sådan ordning förespråkas är för attregleringen inte ska komma i strid med EKMR art. 5 vilken förbjuderfrihetsberövanden i rent preventivt syfte. Om beslutet om en samhällsskyddsåtgärdistället skulle ha fattats på ett senare stadium, t.ex. efter att ett fängelsestraff för någon200 SOU 2002:3, s. 277.201 A.a., s. 278.202 A.a., s. 279.46

som ansetts förminskat tillräknelig verkställts, så skulle kopplingen till indexbrottetvara betydligt svagare. Risken hade då varit att hamna i konflikt med förbudet motrent preventiva frihetsberövanden. Förutom den centrala kopplingen till indexbrottethar det även ansetts mest lämpligt att prövningen sker i allmän domstol. Dettaeftersom allmänna domstolar har högre straffrättslig kompetens ochrättssäkerhetsgarantier bättre kan tillgodoses i en tvåpartsprocess av den typ somförekommer där. 203 Det är vidare i allmän domstol som kontinuerligadomstolsprövningar kommer att ske. I dessa fall ska den ansvarige läkaren begäras insom sakkunnig.Verkställigheten ska individanpassas och inledas utifrån vad som kan anses mestlämpligt med hänsyn till den dömde. Rättspsykiatrisk vård blir aktuellt om detföreligger ett vårdbehov, vilket ofta torde vara fallet med dem som ansettsotillräkneliga. Missbruksvård på s.k. LVM-hem och slutet boende för vissa funktionshindradekan utgöra andra alternativ till kriminalvårdsanstalt. 204 Det är centralt attvården ska arbeta med brottspreventiva behandlingsformer. Det synes dock rådaoklarheter hur man ska förfara med personer som i och för sig befunnits otillräkneligavid gärningstillfället men inte längre kan anses ha något mer påtagligt vårdbehovsamtidigt som de ändå kan anses utgöra en samhällsfara.Begrepp som ”social/samhällelig kontroll” och ”risk” har en nära koppling till deföreslagna samhällsskyddsåtgärderna som ju avser att förhindra och förebyggabrott. 205 Psykansvarskommittén föreslår därför tillägg i verkställighetslagarna så attman utöver rent medicinska kriterier som kan sättas upp som villkor vid permissioneroch utskrivningar även kommer att kunna använda sig av övervakning och kontroll avolika slag i större utsträckning än i det nuvarande systemet. 2064.5 LPT och LRVEtt genomförande av Psykansvarskommitténs förslag skulle innebära atträttspsykiatrisk vård skulle avskaffas som särskild påföljd, men finnas kvar sombegrepp för vården under verkställigheten. Vården skulle vara en del av påföljden,203 SOU 2002:3, s. 280.204 A.a., s. 279.205 A.a., s. 268.206 A.a., s. 282.47

och inte som idag påföljden i sig. 207 För närvarande ses de psykiatriskatvångsvårdslagarna över. I kommittédirektivet Översyn över den psykiatriskatvångsvårdslagstiftningen (Dir. 2008:93) anges att utgångspunkten ska vara atttvångsvårdslagarna ska anpassas till ett genomförande av Psykansvarskommitténsförslag. Vidare ska beaktas om det verkligen behövs två lagar på detta område.Särskilt ska överväganden göras avseende hur ett omhändertagande bör ske avseendede personer som ansetts otillräkneliga men ändå, enligt förslaget, ska omhändertas. 208En annan sak som ska övervägas är om man ska kunna vidta tvångsåtgärder utanförsjukvårdsinrättningen. 209 Det är således mycket som återstår att se.5 ANALYS5.1 Tillräknelighet som ansvarsförutsättningEtt återinförande av tillräknelighet som ansvarsförutsättning har sedan längeefterfrågats i den juridiska doktrinen. 210 Flertalet remissinstanser till Psykansvarskommitténsbetänkande avseende detta tycks också bemöta förslaget positivt. Föregen del ställer även jag mig positiv till tillräknelighetstanken som sådan. I de flestamoderna rättsstater torde svaren på frågorna varför man straffar och vad som ärstraffets ändamål, förenklat sett, bli likartade. Man straffar för att klandra en människasom överskridit de gränser som samhället satt upp genom att kriminalisera vissahandlingar, vilka kommer till uttryck i strafflag. 211 Klander kräver dock någon formav skuld. Straffets, eller straffhotets, ändamål är att avskräcka från, eller snarare,moralisera över denna klandervärdhet. Detta förutsätter någon form av valfrihet ochansluter i viss mening till den klassiska straffrättsskolans tankegångar. Tanken medtillräknelighet som ansvarsförutsättning är egentligen, som jag uppfattar det, attavskärma en liten grupp individer. Det vill säga de som faktiskt inte bör straffas eftersomde på grund av vissa orsaker helt enkelt inte är klandervärda på det sätt som ärstraffrättsligt relevant. De kunde inte, eller upplevde sig inte kunna, ha handlat pånågot annat sätt än de faktiskt gjorde under de omständigheter som förelåg. Då hjälper207 SOU 2002:3, s. 154.208 Dir. 2008:93, s. 16.209 A.a., s. 14.210 Se t.ex. Jareborg, Allmän kriminalrätt, s. 359.211 Sarnecki, Introduktion till kriminologi, s. 20 f. och passim.48

det varken att försöka avskräcka eller moralisera och, om man ansluter sig till ovananförda resonemang, straffets syfte fallerar.Vissa komplikationer kan dock skönjas avseende den framtida tillämpningen av dennanygamla ansvarsförutsättning. Exempelvis torde det i vissa fall bli problematiskt medden ytterst snäva otillräknelighetskonstruktionen som är gärningsrelaterad. Dettainnebär att en otillräknelig våldsverkare kan dömas till ansvar för andra handlingarunder samma händelseförlopp. Vidare torde undantaget att den otillräknelige som kananses ha vållat sitt tillstånd själv kunna leda till svåra gränsdragningsfrågor. 212 Frånläkarhåll har det även hävdats att en människas ansvarförmåga är en del av hennesmänsklighet, vilken således skulle inskränkas för den som kategoriseras somotillräknelig. 213I det stora hela tycks dock förslaget med ett återinförande av tillräknelighet,principiellt sett, vara relativt okontroversiellt 214 på så sätt att själva brottet"försvinner" om gärningsmannen vid handlingens utförande var att bedöma somotillräknelig. De allra flesta remissinstanser tycks anse att förslaget i den delen ärönskvärt eller åtminstone rimligt, däribland Riksförbundet för Social och Mental hälsaoch Advokatsamfundet. Det finns dock en annan mer problematisk sida medPsykansvarskommitténs förslag, varom mera nedan. Men först några ord om vad somhänder med den kategori som visserligen inte är otillräkneliga men psykiskt störda vidgärningens utförande.5.2 Psykiskt sjuka i fängelseeller fängelse genom rättspsykiatrisk vård?När det s.k. jämställdhetsbegreppet ersattes av begreppet allvarlig psykisk störningblev det möjligt att döma fler till fängelse istället för vård. Tendensen i praxis har(även utöver vad som varit motiverat av denna lagändring) varit att i allt högreutsträckning välja fängelse som påföljd för grövre våldsbrott. 215 Genom 2008-års212 Se t.ex. det enligt gällande rätt avgjorda fallet RH 2009:14.213 Jacobsson, Lars, Alla är ansvariga för sina handlingar, i Läkartidningen 2006, nr. 26, s. 2071.214 Wennberg, Suzanne, Psykisk störning, brott och ansvar - För och emot Psykansvarskommitténsbetänkande, SvJT 2002 s. 586.215 För statistik över denna utveckling se t.ex. Holmberg, Strand, och Söderberg, Den rättspsykiatriskavården, s. 20.49

lagändring utvidgades möjligheten ytterligare att döma psykiskt störda lagöverträdaretill fängelse.Om Psykansvarskommitténs förslag leder till lagstiftning försvinner fängelseförbudetdefinitivt (även om annan påföljd i första hand bör väljas). Allvarligt psykiskt stördakommer därmed att kunna dömas till fängelse om de ansetts tillräkneliga. Detta tordedock, ur den psykiskt störde lagöverträdarens perspektiv, under vissa förutsättningarmedföra vissa fördelar. Det medför bland annat att den allmänna påföljdsregleringenblir tillämplig även för honom och därmed får viktiga straffrättsliga principer somförutsebarhet, rättvisa och proportionalitet ökad tyngd. Påföljden blir i störreutsträckning än idag tidsbestämd. Vidare öppnas en möjlighet att döma till fleramindre ingripande påföljder som t.ex. villkorlig dom, skyddstillsyn med föreskrift omsamhällstjänst och s.k. elektronisk fotboja. Dessa ses nämligen som alternativ tillfängelse. Om en sådan mindre ingripande påföljd kan dömas ut istället för enfrihetsberövande påföljd skulle det vara av stort värde eftersom forskning tyder på attrisken för återfall därmed troligtvis skulle minska. 216 Undersökningar visar attpersoner som döms för mindre allvarliga brott och som döms till rättspsykiatrisk vårdofta frihetsberövas under betydligt längre tid än de som döms till fängelse för brottmed motsvarande straffvärde. 217 Då kan man mena att den rättspsykiatriska vårdenska fokusera på vårdbehovet och inte själva straffvärdet i sig, vilket i och för sig ärhelt korrekt. Men när läkarna själva skriver att det idag, tyvärr, är en relativt litenskillnad på en anstaltsvistelse och en vistelse på en rättspsykiatrisk vårdenhet 218 såförlorar det argumentet lite av sin tyngd. Ulrica Hörberg, legitimerad sjuksköterskaoch filosofie doktor i vårdvetenskap, skriver t.ex. i sin doktorsavhandling Att vårdaseller fostras att en undersökning från 2007 visar att det på en institution under ettdygn förekom "vård" under mindre än tjugo minuter. 219 Under den tiden torde maninte hinna mycket mer än att dela ut medicin. Om man samtidigt betänker attöverlämnande till rättspsykiatrisk vård, särskilt med SUP, måste ses som "ett av demest omfattande ingreppen som samhället gör i en människas liv i Sverige" 220 idag216 Sarnecki, Introduktion till kriminologi, s. 435.217 Lidberg och Wiklund, Svensk rättspsykiatri, s. 110 f. och SOU 2002:3 s. 17.218 Anderson, Ants, Rättspsykiatrins framtid: Underskatta inte brottsbalksprinciperna!, iLäkartidningen 2006, nr. 37, s. 2671. Andersson förespråkar givetvis ändå vård.219 Hörberg, Ulrica, Att vårdas eller fostras: det psykiatriska vårdandet och traditionens grepp(ak. avh.), Växjö University Press, Växjö, 2008, s. 15.220 A.a., s. 15.50

och motiven till detta har varit att det ska vara mer humant än fängelse så måste dettaanses beklämmande.5.3 Kritik mot den psykiatriska tvångsvårdenAtt psykiatrisk tvångsvård borde innefatta vård borde vara självklart. Men vad dennavård består av och vad den borde bestå av är oklart. Givetvis är det en fråga allrafrämst för psykiatrikerna. En människa är dock mer än sin sjukdom. En delpsykiatriker, patienter och deras anhöriga efterfrågar dessutom (eller är åtminstonepositivt inställda till) t.ex. mer psykoterapi integrerat i verksamheten. 221 Vårdensinnehåll tycks dock vara en känslig fråga. I Socialstyrelsens förslag från februari 2009avseende nationella riktlinjer för behandling av ångest och depressioner rangordnassamtalsterapi (främst s.k. kognitiv beteendeterapi) framför läkemedel. Denvetenskapliga grunden för förslaget bygger på en utvärdering som Statens beredningför medicinsk utvärdering gjort. Förslaget har dock mötts av minst sagt massiv kritikfrån psykiatriskt håll. Bland annat Psykiatriska Föreningen har uttalat sig skarptkritiskt och menar att det vetenskapliga underlaget har stora brister. 222Hörberg är en av dem som intresserat sig för hur det rättspsykiatriska vårdandetfungerar i praktiken. Hon menar att undersökningar visar, bland annat utifrånFoucaults maktteorier, att "vårdandet" i vissa fall tar sig uttryck i "destruktivamaktrelationer" där det främst handlar om att disciplinera och fostra, trots att dettroligtvis hade fungerat bättre på andra sätt. 223 En numera pensionerad kvinnligpsykiatriker, som vill vara anonym men kallar sig "Carin", berättar för SvenskaDagbladet att "det begås övergrepp så gott som dagligen och de ansvariga gömmer sigbåde bakom tystnadsplikt och genom att hänvisa till olika tvångsåtgärder". 224Exempel som tas upp är en patient, en ung kvinna, som hamnat i gräl med en vårdarevarvid denne som "straff tvingat henne att duscha med kläderna på". Det förekommer221 Se t.ex. Lidberg och Wiklund, Svensk rättspsykiatri, s. 213, och 254. Även Jan-Otto Ottosson verkarställa sig försiktigt positiv till psykoterapi i kombination med psykofarmaka i sin Psykiatrin i Sverige,passim. Se även Iverus Bergman, Isabella, Maktstrid i psykiatrins korridorer, i Svenska Dagbladet 7september 2004.222 Atterstam, Inger, KBT-förslag sågas av psykiatrin, i Svenska Dagbladet 8 september 2009.223 Hörberg, Ulrica, "Maktens grepp om det rättspsykiatriska vårdandet", i Sjögren, Reet (red.),Rättspsykiatriskt vårdande - vårdande av lagöverträdare med psykisk ohälsa, Studentlitteratur, Lund,2008, s. 177 ff.224 Iverus Bergman, Isabella, Maktstrid i psykiatrins korridorer, i Svenska Dagbladet 7 september2004.51

även "kemiska spännbälten [för att] passivisera patienten", det vill säga så starkadoser lugnande läkemedel att de överskrider rekommendationerna. Efteråt vinklas"rapporter och journaler så att det verkar som om det var det enda möjligaalternativet". 225 Till detta kan läggas ett flertal självbiografiska, 226 delvis djupt kritiskaverk av personer som nu är friskförklarade (dock inte alltid) men upplevt psykiatrisktvångsvård inifrån. 227 En del av kritiken föranleds av den resursbrist som råder inomvårdapparaten.5.3.1 Anna Odells konstprojekt - eller rätten att talaNyligen kritiserades den psykiatriska tvångsvården i form av ett konstprojekt vidKonstfack i Stockholm. 228 Studenten Anna Odell spelade i sitt konstprojekt ”Okänd,kvinna 2009–349701” psykotisk för att bli intagen för psykiatrisk tvångsvård, vilkethon också blev. Hon fördes med polis till en psykiatrisk akutmottagning ochavslöjade, efter att bland annat ha lagts i bälte, att hon filmat det hela i syfte att på ettså autentiskt sätt som möjligt visa hur det faktiskt går till inom den psykiatriskatvångsvården. Själv hade Anna Odell varit underställd psykiatrisk tvångsvård underåtta års tid och upplevt sig totalt rättslös. I Anna Odells utställningsmonter visadesfilmer från hela processen för konstprojektet, bland annat kunde man se hur honringde runt till flera psykiatriska akutmottagningar. Anna Odell frågade hur de skullereagera om någon förfor som hon planerat. På detta svarade en kvinna på en vårdmottagningnågonting i stil med att om Anna Odell genomförde detta projekt så kundeman ifrågasätta om hon verkligen hade blivit frisk. Underförstått: kritiserar du denvård du har fått hos oss kan du inte vara frisk. Det för osökt tankarna tillbaka till entid när kritik i sig sågs som ett symtom på psykisk sjukdom och man därför vartvungen att ta tillbaka sin kritik innan man kunde skrivas ut. En relevant fråga isammanhanget blir därför: får man som före detta patient kritisera den vård mangenomgått?225 Iverus Bergman, Isabella, Maktstrid i psykiatrins korridorer, i Svenska Dagbladet 7 september2004.226 Av äldre datum se t.ex. Poukka, Bruno, Gröna ön, Stockholm, Bonnier, 1939 och Yerrik, H.,Glömda människor, Stockholm, Omnia, 1939. Av senare datum se t.ex. Pålsson, Berny, Vingklipptängel, Forum, Stockholm, 2004 och Inczèdy-Gombos, Adam och Moberg, Åsa, Adams bok,Stockholm, Natur och kultur, 1999. Den sistnämnda boken har författats gemensamt av ett par makardär den ena är psykiatriskt sjuk, Adam, och den andre beskriver rollen som anhörig.227 Se även SOU 1984:64 (bilaga 1), s. 499 ff. avseende intervjuer med människor som varitunderställda psykiatrisk vård.228 Konstfacks Vårutställning 2009 (12/5-24/5): ”Okänd, kvinna 2009–349701.”52

I media har budskapet i konstprojektet till stor del kommit i skymundan av "är-dettakonst"-debatten.229 Projektet i sig innehåller visserligen en del betänkligheter genomatt samhällets resurser i form av polisingripande och sjukhusvård togs i anspråk ionödan. Enligt min mening är den mest centrala betänkligheten den att en vårdplatsupptogs från någon som kanske verkligen var i behov av den. Det är också förståeligtatt både den ansvarige överläkaren och annan vårdpersonal blev arga och upprörda föratt de hade blivit lurade att tvångsvårda någon som faktiskt var frisk. Men det är intedet som är själva poängen, utan: vem har rätt att tala? Foucault menar att diskursensunderförstådda regler styr vem som får tala och vad som får sägas samt vad som skaanses vara sant eller meningsfullt. 230 Den psykiskt sjuke avfärdas ofta som intetrovärdig, vars argument liksom inte riktigt fäster. Det var just därför som Anna Odellmenade sig vara tvungen att genomföra projektet så att hon skulle kunna föra depsykiskt sjukas talan men som frisk. Har då den före detta patienten, som numera pågrund av sin erfarenhet torde ha en hel del ytterst relevanta saker att berätta utifrån sinupplevelse av denna vård rätt att tala och verkligen få sin röst hörd? Det är tveksamt. Istället är det någon annan som befinner sig i en mycket strategisk position för attanses ha denna rätt att tala, nämligen den ansvarige överläkaren. Detta nästan oaktatvad han har att säga kan jag emellanåt tycka. Överläkaren David Eberhard skrivert.ex. följande: "om det är konst så skulle jag kalla det för hötorgskonst. [Anna Odells]installation spelar i samma liga som tavlor på gråtande barn och spelande orrar. Honoch hennes prefekt borde klippa sig och skaffa sig ett riktigt jobb. Varför interekommendera dem en anställning på cirkus. Pajasar brukar jobba där." 231 Oavsett vadman anser om ett sådant här konstprojekt så har det någonting centralt att säga. Denpsykiatriska vården kritiseras av någon som under många år verkligen har upplevt deninifrån. 232 Den centrala frågan man då borde ställa sig är vad kan vi göra bättre.Istället för att enbart inta försvarsställning och gå till motangrepp.229 Se t.ex. Ström, Sofia, Specialarbete: spela psyksjuk, i Aftonbladet 25 januari 2009,Gudmundson, Per, Anna Odells tvångsvård säger ju ingenting, i Svenska Dagbladet 13 maj 2009,Jönsson, Dan, Anna Odell: "Rekonstruktion", i Dagens Nyheter 22 juni 2009 och Boström, Håkan,Anna Odell: Konsten att ta sitt ansvar, i Dagens Nyheter 28 augusti 2009.230 Foucault, Diskursens ordning, s. 7 ff. Diskursbegreppet redovisas mer utförligt ovan under avsnittet"Foucaults maktteorier".231 Eberhard, David, Överläkaren David Eberhard: "Konstfackseleven borde klippa sig och skaffa sigett jobb", i Dagens Nyheter 29 januari 2009. (Artikeln publicerades även på debattsajten Newsmillsamma datum.)232 Någon som däremot helt och fullt står på Anna Odells sida är journalisten Åsa Moberg som harerfarenhet av den psykiatriska tvångsvården som anhörig. Se t.ex. Svenska Dagbladet 24 augusti 2009:"Anna Odell ger alla psykiskt sjuka hopp". Där skriver Åsa Moberg tillsammans med Torsten53

5.4 Risker med att avskaffa rättspsykiatrisk vård somsärskild påföljdNu, efter denna utvikning om brister i psykiatrisk vård som sådan, tillbaka tilluppsatsens egentliga fråga, nämligen risken med att ta bort rättspsykiatrisk vård somsärskild påföljd. En rapport från Socialstyrelsen ("Innehållet i den psykiatriskatvångsvården") från 2009 visar att patienter som överlämnats av domstol tillrättspsykiatrisk vård faktiskt är den grupp patienter som får mest varierad vård. Förden gruppen finns ju det uttalade syftet att arbeta för att förhindra återfall i brott. 233Det är viktigt att alla vårdbehövande får tillgång till god vård och fungerandebehandlingsmetoder oavsett om de kan anses ha begått något brott eller inte. Av denanledningen finns det vissa risker med att rättspsykiatrisk vård försvinner somsärskild påföljd. Emellertid ska alla som är intagna i kriminalvårdsanstalt, i enlighetmed att alla människor ska ha lika rätt till vård, få sitt vårdbehov tillgodosett. 234Förutsättningar för att en sådan vård ska kunna komma till stånd ska dock förbättraseftersom det hittills har fungerat otillfredsställande. 235En fängelsevistelse torde inte vara positiv för någon och i synnerhet inte för enmänniska med psykiska problem. Redan idag lider en stor del av internerna i fängelseav psykiska störningar av olika slag. 236 Kriminologiprofessor Henrik Belfrage menaratt detta inte är någonting som är specifikt för Sverige utan det har på vissa håll gått sålångt att man börjat beteckna fängelserna som de nya "mentalsjukhusen". Svenskachefsläkare inom kriminalvården berättar redan nu om fall där dömda lagöverträdareKindström som också han har erfarenhet av den psykiatriska tvångsvården som anhörig följande."Anna Odell har gjort en insats genom att som `återhämtad´ från psykoser återskapa de övergrepp honutsattes för som sjuk. Ingen skulle ha trott henne om hon försökt väcka opinion i samband med sinverkliga psykos. Hon har genom sitt sakliga sätt att debattera, bidragit till att ge alla med allvarligpsykisk sjukdom hopp: det är möjligt att efter en psykos återinträda i innanförskapet, där de `tills vidarenormala´ vistas. Och hon har visat att konsten fortfarande kan vara en samhällspåverkande kraft."Se även Moberg, Åsa, Modigt lagbrott av Anna Odell, i Svenska Dagbladet 19 maj 2009. I sistnämndaartikel menar sig Åsa Moberg som under 40 års tid försökt föra en kritisk och saklig diskussion om denpsykiatriska tvångsvården kunna garantera att detta inte har fungerat. Av den anledningen anser hon attAnna Odells konstprojekt spelar en viktig roll.233 Rapport från Socialstyrelsen 2009: "Innehållet i den psykiatriska tvångsvården".234 Detta följer av den s.k. normaliseringsprincipen, menar Psykansvarskommittén.Normaliseringsprincipen gäller för övrigt redan idag, se SOU 2002:3, s. 454 f.235 SOU 2002:3, s. 351.236 Holmberg, Strand, och Söderberg, Den rättspsykiatriska vården, s. 59 f. Denna typ avundersökningar är dock "[b]eroende [av] vilka kriterier och vilken undersökningsmetodik som använts[...]".54

kommit ”cyklande `knallpsykotiska´ till sin straffverkställighet". 237 Det lär kommafler cyklande efter att detta nya reaktionssystem införts kan man tro. Belfrage menaratt denna problematik förstärktes redan när begreppet allvarlig psykisk störninginfördes, eftersom den snäva definitionen gjorde att fler med psykiska problem kundedömas till fängelse i stället för vård. Enligt Fängelseutredningen som lades fram förett antal år sedan ansåg dock kriminalvården att den stora förekomsten av psykisktstörda i fängelserna inte utgjorde något större problem. I den mån någon kundebehöva psykiatrisk vård rörde det sig i regel om kortvarig "akutvård". 238 OmPsykansvarskommitténs förslag genomförs lär det bli fler som har behov av sådanvård. Vem ska avgöra om ett vårdbehov föreligger och se till att det blir tillgodosett?Kriminalvården har idag inte klarat av den problematiken eller ens ansett det som ettproblem med psykiskt störda i fängelse. Idag kan domstolen eftersakkunnighetsutlåtanden döma till rättspsykiatrisk vård och därmed garanteras attbehövlig vård kommer till stånd.Rättspsykiatrisk vård har, om det föreligger ett vårdbehov, visat sig habrottsförebyggande effekter. 239 Men det förutsätter omsorgsfulla och ofta långvarigainsatser. 240 Om vård inte kan erbjudas på ett tillfredsställande sätt finns risken attfängelsestraffet snarast blir kontraproduktiv både för den enskilde lagöverträdaren ochför samhället, eftersom han kan vara farligare när han skrivs ut än när han påbörjadeverkställigheten. Belfrage menar dessutom att det finns risk att brottsligheten skullekunna förgrovas. 241 Ju längre straffet är, desto värre tycks även de negativa effekternapå internen bli. 2425.5 SamhällsskyddsinstitutetStraffrätt innebär maktutövning gentemot enskilda individer som reaktion på en redanutförd gärning som han bevisligen har befunnits skyldig till. Psykiatrisk tvångsvård237 Belfrage, Henrik, Lagen om rättspsykiatrisk vård - ett steg mot bättre samhällsskydd mot psykisktstörda brottslingar?, SvJT 1994 s. 571.238 A.a., s. 571.239 SOU 2002:3, s. 358 f. Se även Sarnecki, Introduktion till kriminologi, s. 452 f. som dock behandlarbehandling mer generellt och hur sådan kan påverka återfallsfrekvensen. Sarnecki betonar vikten av attutvärdera behandlingsmetoderna på ett vetenskapligt godtagbart sätt, s. 451 ff.240 Se t.ex. Lidberg och Wiklund, Svensk rättspsykiatri, s. 213.241 Belfrage, Lagen om rättspsykiatrisk vård - ett steg mot bättre samhällsskydd mot psykiskt stördabrottslingar?, SvJT 1994 s. 572.242 SOU 2002:3, s. 359 och Sarnecki, Introduktion till kriminologi, s. 434 ff.55

innebär maktutövning mot enskilda individer med utgångspunkt i en prognos om ett iframtiden förväntat beteende med utgångspunkt i ett vårdbehov. En friståendesamhällsskyddsåtgärd är någonting helt annat. En sådan kan dömas ut av domstoläven om det inte föreligger ansvar för något brott. Inte heller något vårdbehovbehöver anses vara förhanden. Visserligen hade vi en form av primitivasamhällsskyddsåtgärder som följde redan av de medeltida svenska landskapslagarna,men det var långt innan mänskliga rättigheter kommit med i bilden.Grunderna för ett omhändertagande är den prognos som kan utläsas genom denriskbedömning en läkare lagt fram efter en samhällsskyddsutredning. Riskbedömningsinstrumentär viktiga arbetsredskap inom den rättspsykiatriska vården ochbör användas där för att kunna förhindra och förebygga brott. Det råder heller ingentvekan om att instrumenten med tiden har blivit dramatiskt bättre. Ändock kvarstårsamma problem idag som när den gamla interneringspåföljden avskaffades i Sverige1981 på grund av att det ansågs inhumant att ens låsa in de allra värstaåterfallsförbrytarna på obestämd tid utifrån en osäker prognos. KriminologiprofessorHenrik Belfrage talar sig varm om att instrumenten idag (i bästa fall) ger ett korrektprognosutfall i 75-80 procent av en grupp individer. 243 Detta innebär således att enfjärdedel aldrig kommer att återfalla, men ändå låsas in på obestämd tid för någontingde kanske skulle kunna göra. I vissa fall trots att de varken har begått något brott ellerhar något vårdbehov. Det är ett märkligt förfarande i en s.k. rättsstat att frihetsberövaen person med utgångspunkt i en sannolikhetsbedömning om eventuellt framtidahandlande. Oavsett om läkaren gör ett utomordentligt arbete efter konstens alla regleroch som är helt korrekt vetenskapligt sett så säger det ändå ingenting om hurverkligheten faktiskt kommer att utfalla i det enskilda fallet. Det blir nästan omöjligtatt överklaga ett omhändertagande genom att invända att bedömningen är inkorrekt.Rätten till domstolsprövning, vilken är en grundläggande rättssäkerhetsgaranti, finnsvisserligen men eftersom förutsättningarna för den materiella prövningen i dessa fallrör ett framtidsscenario naggas denna rättssäkerhetsgaranti rejält i kanterna. Dilemmatblir att antingen låser man in en för stor grupp eller så låser man in för liten grupp.243 Det råder dock delade meningar om hur pass korrekta dessa utfall blir, se t.ex. under avsnittet"Samhällsskyddsinstitutet" ovan. Men enligt min mening är det intressantaste att problematikenkvarstår även med detta högre antagande om korrekt prognosutfall.56

Väl att märka är att många läkare starkt ifrågasätter om de som yrkesgrupp skamedverka till den här typen av utredningar över huvudtaget när det inte är kopplat tillett vårdbehov. 244 Det ligger nämligen ett ganska stort mått av värderingar i dessabedömningar och det går aldrig att peka ut vilken enskild individ i en grupp somverkligen skulle återfalla. Ett påstående om risk går dessutom inte att falsifiera. 245Utöver rent etiska betänkligheter stadgar EKMR art. 5 ett förbud motfrihetsberövanden av rent preventiv natur. Hawaii- och Madriddeklarationen ställerdessutom upp minimiregler för hur läkare ska förhålla sig till psykiatriskatvångsåtgärder. 246 I det s.k. Rödebymålet uttalade sig Peter Andiné som är specialist irättspsykiatri och chef för rättspsykiatriska avdelningen i Göteborg som sakkunnigoch menade att: "Risken för fortsatt brottslighet är nästan omöjlig att göra [sic!]. Atten sådan här situation inte ska uppkomma igen ter sig som en uppgift för någon annanän rättspsykiatrin." 247En annan från rättssäkerhetssynpunkt relevant fråga är vilka grupper av människorsom ska kunna omhändertas i enlighet med samhällsskyddsinstitutet. EnligtPsykansvarskommittén kommer samhällsskyddsåtgärder endast att kunna tillämpasavseende psykiskt störda lagöverträdare, eftersom samhällsskydd avseende andralagöverträdare kan anses tillgodosett i och med de straffskärpande regler som finns föråterfallsförbrytare. Straffrättsprofessor Suzanne Wennberg 248 har poängteratproblematiken att sammanföra alla människor som är psykiskt störda till en enhetliggrupp så som mer farliga än andra. Visserligen är det vetenskapligt belagt att vissapsykiska störningar, särskilt i kombination med missbruk av olika slag, utgör enriskfaktor avseende våldsbrott. 249 (Detta har dock inte jämförts med andrariskfaktorer, som t.ex. att tillhöra en grupp som sysslar med organiserad brottslighet.)De allra flesta psykiskt sjuka begår dock inga brott. 250 Statistiskt sett är den typ av s.k.vansinnesdåd, som medierna gärna ökar sin lösnummerförsäljning med, extremtovanliga. Vansinnesdåd kan beskrivas som sådana gärningar som begås av psykiskt244 Se t.ex. Forsman, Anders och Söderström, Henrik, "Etik och metodproblem vid rättspsykiatriskaundersökningar", i Riskbedömning vid rättspsykiatrisk undersökning - riktlinjer och reflexioner, s. 86.245 A.a., s. 85.246 A.a., s. 85 f.247 Se t.ex. RH 2008:90.248 Professor i straffrätt vid Stockholms universitet.249 Wennberg, Behovet av straffrättslig särreglering av psykiskt avvikande brottslingar - vad är mytoch vad är verklighet? JT nr. 3 1999/00, s. 626 f.250 Holmberg, Strand, och Söderberg, Den rättspsykiatriska vården, s. 21.57

störda gärningsmän gentemot för dem okända personer och utan att det finns någotrationellt motiv. 251 Av alla mord eller dråp som förövades under åren 1991 till2007 252 begicks färre än 0,7 procent av irrationellt handlande, för offret okändagärningsmän. 253 Och i flera av dessa fall hade gärningsmännen sökt psykiatrisk vårdinnan gärningen och ofta i nära anslutning till den för att de kände att de höll på attförlora kontrollen men av olika anledningar nekats sådan vård. 254 Om sådan frivilligtsökt vård hade kommit till stånd så kanske flera av dessa gärningar aldrig hadebegåtts. Enligt min mening är det främst här resurserna bör sättas in, det vill säga attsamhället hjälper dessa frivilliga vårdsökande så att tragedier för alla inblandadeparter kan undvikas.Av relevans för rättssäkerhetsaspekten är vidare frågan hur lång tid anstalts- ellerinstitutionsvistelsen kan tänkas bli i ett reformerat system. Samhällsskyddsåtgärden ärtidsobestämd, men ska kontinuerligt omprövas i domstol. För egen del tror jag attsjälva obestämdheten i sig kan komma att upplevas som oerhört psykiskt påfrestandeoch medföra en känsla av hopplöshet. Det var också ett av argumenten närinterneringspåföljden avskaffades för snart trettio år sedan. Andra argument dengången var den rättsosäkerhet det medförde för den intagne, genom att stämplas farligkan man bli farlig, risk för total utklassning etc. 255 Dessutom har denna typ avåtgärder, förutom i ett fåtal fall, ingen nämnvärd påverkan på brottspreventionen isamhället, vilket Psykansvarskommittén faktiskt nämner i förbigående. 256 Kommitténmenar att en samhällsskyddsåtgärd visserligen bör leda till något färre återfall i grovbrottslighet men att denna effekt inte bör överdrivas eftersom forskning visar påsvårigheter "att uppnå s.k. inkapaciteringseffekter". 257 En annan sak är atträttspsykiatrisk vård som sådan bör ha vissa brottspreventiva effekter, 258 mensamhällsskyddsåtgärden är en fristående åtgärd som kan meddelas och verkställasoberoende av om något vårdbehov föreligger eller inte.251 Holmberg, Strand, och Söderberg, Den rättspsykiatriska vården, s. 18.252 Närmare bestämt fram till sommaren 2007. Det är således fråga om en period om 17,5 år.253 Holmberg, Strand, och Söderberg, Den rättspsykiatriska vården, s. 18 f.254 A.a., s. 69 och s. 13 f. Det kan t.ex. handla om att den sökande hänvisas vidare till en annanvårdmottagning som den s.k. järnspettsmannen.255 Prop. 1980/81:76, s. 111 ff.256 SOU 2002:3, s. 359.257 A.a., s. 359.258 A.a., s. 358 och Lidberg och Wiklund, Svensk rättspsykiatri, s. 89.58

Ytterligare en fråga är vilka instanser som ska kontrollera rättssäkerheten för denintagne. Enligt Psykansvarskommitténs förslag är det brottmålsdomstolen som ianslutning till indexbrottet som beslutar om och bestämmer de yttre gränserna för eneventuell samhällsskyddsåtgärd. Detta för att regleringen inte ska komma direkt i stridmed EKMR art. 5. 259 Genom att knyta samhällsskyddsåtgärden till indexbrottet kanman argumentera för att åtgärden inte är av rent preventiv natur. Det är ocksåbrottmålsdomstolen som tar hand om de kontinuerliga omprövningarna, där denansvarige läkaren kommer att uppträda som sakkunnig avseende de fortsattasamhällsskyddsbedömningarna. Dessa bedömningar bygger vidare på den förstasamhällsskyddsutredningen. 260 Detta måste kännas lite märkligt och i det närmasteoförståeligt för den som bedömts som otillräknelig. Först säger domstolen att dentilltalade på grund av sitt tillstånd i anslutning till gärningstillfället inte kan anses somstraffrättsligt ansvarig och den rättsstridiga gärningen därför inte ska ses som ett brott.Därefter kan han, av samma domstol, bli ådömd en tidsobestämdsamhällsskyddsåtgärd, oavsett om han har något vårdbehov eller inte. Även om detgörs kontinuerliga riskbedömningar så är det lika svårt att få en materiellt riktigprövning av resultatet i dessa fall som vid den inledande prövningen, eftersom detfortfarande handlar om ett framtidsbeteende. Att den ansvarige läkaren kallas in somsakkunnig torde heller inte utgöra den optimala utgångspunkten för en välfungerandevårdsituation.En central fråga för ett frihetsberövande är vad man ska omhändertas till. Om detföreligger ett vårdbehov torde det vara mindre problematiskt eftersom behövlig vårdkan komma till stånd såväl inom som utom straffverkställighet. Mer problematiskt blirdet gällande de som bedömts som otillräkneliga vid gärningens utförande men sominte har något vårdbehov och ändå bedöms som farliga. Om de ändå ställs underpsykiatrisk vård i någon slags förvaringssyfte så kvarstår problematiken som behövdelösas enligt dagens system. För närvarande utreds hur ett omhändertagande ska ske.Frågor som ska beaktas enligt kommittédirektivet är bland annat om det är lämpligtatt tvångsvårdslagarna i högre utsträckning än idag ska möjliggöra att större hänsyn259 SOU 2002:3, s. 275 f.260 A.a., s. 287 f.59

tas till samhällsskyddet vid intagning till psykiatrisk vård samt huruvida det ska varamöjligt att vidta tvångsåtgärder utanför sjukvårdsinrättningen. 2615.6 Princip-paradoxenStraffrättsprofessor Nils Jareborg betecknar en rättsprincip som en rättsregel av”böra” karaktär, vilket innebär att den ”inte nödvändigtvis överträds om man inteföljer den”. Han menar vidare att rättsprinciper ofta är oförenliga och ger somexempel de för straff- och processrättens vidkommande centrala, men likvälmotstridiga, principerna om rättssäkerhet och effektivitet. På områden därprincipkonflikter är vanliga ”uppkommer ett behov av metaprinciper” och dessa kanvariera utifrån ”vilket rättsområde som är aktuellt". 262Psykansvarskommittén anför som argument för ett återinförande av tillräknelighetsom ansvarsförutsättning och vanliga påföljdsregler för psykiskt störda lagöverträdareatt en ökad tyngd bör ges åt principer som förutsebarhet, rättvisa och proportionalitet.Som straffrättsprofessor Suzanne Wennberg har påpekat så kan just dessa principersamtidigt anföras emot delar av det föreslagna samhällsskyddsinstitutet som sådant. 263Wennberg utvecklar inte detta resonemang närmare, utan det är snarare en slutsats ihennes analys. Jag ska dock försöka ge ett par exempel utifrån min uppfattning ominnebörden av denna slutsats. Avseende t.ex. vissa ansvariga men psykiskt stördabrottslingar så bestäms först ett straffvärde för det begångna brottet i enligt medproportionalitetsprincipen. Under vissa förutsättningar kan sedan domstolen med ensamhällsskyddsutredning som grund besluta om att en tidsobestämd påföljd i form avsamhällsskyddsåtgärd ska dömas ut. Därmed går man emot principerna omproportionalitet och förutsebarhet. Eftersom vissa lagöverträdare kan dömas till dennatidsobestämda påföljd medan andra lagöverträdare för samma brott kan få etttidsbestämt straff så kommer man även i strid med principen om rättvisa. I dessa fall,skulle jag vilja hävda, är problematiken av en annan karaktär än den Jareborgbeskriver. I hans exempel med rättssäkerhets- och effektivitetsprincipen så är detfråga om olika intressenter för respektive princip. Intressenten förrättssäkerhetsprincipen är den tilltalade och intressenten för effektivitetsprincipen är261 Dir. 2008:93, s. 14.262 Jareborg, Nils, "Vad är en princip?", i Inkast i straffområdet, Iustus, Uppsala, 2006, s. 165.263 Wennberg, Suzanne, Psykisk störning, brott och ansvar - För och emot Psykansvarskommitténsbetänkande, SvJT 2002 s. 586.60

samhället. 264 Effektivitetsprincipen innebär att de brott som begås verkligen beivras.Principerna måste vägas mot varandra i rättstillämpningen för att uppnå ett rimligtresultat. I Psykansvarskommitténs förslag är det mer problematiskt eftersom det ärden tilltalade som står i fokus och en och samma princip, om man tar de ovanuppräknade principerna var för sig. Proportionalitetsprincipen anförs t.ex. först för attpsykiskt störda lagöverträdare som befunnits åtminstone i viss mån tillräkneliga, des.k. förminskat tillräkneliga, ska dömas i enlighet med vanliga påföljdsregler. Därefterföreslås en möjlighet att döma ut en tidsobestämd påföljd i form avsamhällsskyddsåtgärd. Mot en sådan åtgärd kan dock proportionalitetsprincipenanföras. Det uppkommer således en slags princip-paradox.5.7 Maktförskjutning utifrån Foucaults maktteorier?Utgångspunkten för följande resonemang är, utifrån Foucaults maktteorier, attdomstolens maktutövning ses som närmare förbunden med suveränitetsmakten medanpsykiatrikerna på grundval av sin yrkesutövning istället ses som utövare av dendisciplinära makten. Min tanke är inte att påvisa någon dragkamp mellan dessa olikayrkeskategorier så som företrädare för olika former av maktutövning. Det handlarsnarare om att försöka lyfta fram hur den psykiskt störde lagöverträdaren kan tänkasbli påverkad av en eventuell förskjutning mellan dessa maktformer. Resonemangetnedan förs utifrån gällande rätt kontra Psykansvarskommitténs förslag.5.7.1 Ansvarsutredning på ett tidigare stadiumJag skulle vilja hävda att det finns flera tendenser till en förskjutning från den rättsligtanknutna suveränitetsmakten gentemot den disciplinära makten inom ifrågavaranderättsområde. Suveränitetsmakten är beroende av att kunna kategorisera i enlighet meddikotomier som rätt eller fel och sjuk eller frisk för att kunna döma. Den disciplinäramakten laborerar mer med glidande skalor avseende t.ex. vad som ska ses somnormalt eller olika grader av risker för återfall i brottslighet. Jag menar att en sådantendens till förskjutning mellan de ovannämnda maktformerna kan skönjas när detgäller den föreslagna ansvarsutredningen. I förarbetena till det nu gällandeundersökningsförfarandet i form av RPU betonades det som principiellt viktigt att denrättspsykiatriska undersökningen inte skulle läggas till grund för domstolensansvarsprövning varför skuldfrågan skulle vara relativt utredd innan undersökningen264 Leijonhufvud och Wennberg, Straffansvar, s. 29.61

påbörjades. 265 På så sätt skulle den tilltalade inte heller i onödan utsättas för detbetydande ingrepp i den personliga integriteten 266 som en sådan undersökninginnebär. Samtidigt skulle RPU-teamet få ett bättre bedömningsunderlag för sinaslutsatser rörande gärningstillfället.En övergång till Psykansvarskommitténs föreslagna ansvarsutredning möjliggör attdomstolen till viss del på ett tidigare stadium i brottmålsprocessen, det vill säga föreuppsåtsprövningen, kan begära in sakkunnighetsutlåtande dels i denna form, dels iförening med samhällsskyddsutredning. I dessa fall är det frågan om omständighetersom rör gärningstillfället som behöver klarläggas. Utredningsunderlaget ska ge rättengrund för att bedöma om straffrättsligt ansvar ska kunna åläggas den misstänkte.Psykansvarskommittén menar att utsikten att eventuellt slippa straffansvar berättigaratt en utredning av sådant integritetsinskränkande slag förläggs till ett tidigare skede.Om det istället är en renodlad samhällsskyddsutredning som begärs så gäller fråganistället påföljdsfrågan. I så fall kan en utredning begäras efter att skuldfrågan ärklarlagd, det vill säga när övertygande bevisning förebragts och således först vidhuvudförhandlingen. 267I och med att läkarna kommer in i processen på ett tidigare stadium än idag sker,menar jag, en liten förskjutning gentemot den disciplinära makten. Denrättspsykiatriska undersökningen kommer därmed att ligga närmare själva gärningen itiden än vad som är fallet idag. Detta torde vara en fördel när det gäller att bedömaden undersöktes psykiska status. Samtidigt är de övriga faktiska omständigheternasom är rättsligt relevanta sämre utredda i detta tidigare stadium av processen.Avseende det faktum att den rättspsykiatriska undersökningen i form av denföreslagna ansvarsutredningen skulle företas före uppsåtsprövningen skulle jag viljaåterknyta till Foucaults ovan citerade föresats. Denna föresats var nämligen att "mätavilken effekt en diskurs med vetenskapliga anspråk [som exempelvis den]psykiatriska diskursen men också den sociologiska - har på den samling av praktikeroch preskriptiva diskurser som straffsystemet består av". Detta skulle jag vilja koppla265 Prop. 1990/91:58 (bilaga 2), s. 504.266 A.a., s. 504.267 SOU 2002:3, s. 290 f.62

till två, enligt min mening intressanta resonemang avseende hur uppsåtsbegreppetmen främst det därmed sammanhängande kravet på medvetenhet kan tolkas inom deolika diskurser som juridiken och psykiatrin utgör. Gustaf Almkvist, juridikstuderande vid Uppsala universitet, menar att medvetenhet som kopplat till uppsåtskonstruktionenytterst är en rättsdogmatisk fråga. Han anser att denna fråga ärfrikopplad från psykologiska, psykiatriska och filosofiska aspekter i den praktiskarättstillämpningen. En annan sak är att den typen av aspekter har spelat in vid denteoretiska utformningen av det juridiska begreppet uppsåt. Han menar vidare att denjuridiska innebörden av begreppet medvetenhet är "betydligt vidare än vad som avsesinom psykiatrin". 268 Som exemplifiering av denna slutsats citerar Almkvist blandannat en rättspsykiatriskt sakkunnig i ett rättsfall 269 som gör en utifrån psykiatrisktperspektiv betydligt snävare tolkning av medvetandebegreppet. 270 Som reaktion motAlmkvists rättsdogmatiska tolkning avseende den praktiska tillämpningen avbegreppet medvetenhet anför dock Moa Kindström Dahlin, doktorand i allmänrättslära vid Stockholms universitet och Nike Franklin, jur.kand. och tingsnotarie vidSkaraborgs tingsrätt, vissa motargument. De menar att en sådan tolkning är alltförsnäv för att fånga in den komplexitet som uppsåtsprövningen gällande psykiskt stördalagöverträdare innebär. 271 Kindström Dahlin och Franklin argumenterar istället förbehovet av att utnyttja andra vetenskaper för att omständigheterna ska kunnaklarläggas så långt som möjligt. Vidare poängterar de utifrån ett av Lena Wahlbergs,doktorand i allmän rättslära vid Lunds universitet, ännu opublicerade manuskript attett begrepp som t.ex. medvetenhet inom olika vetenskaper kan ha olika ontologier. 272Ontologi kan, förenklat sett, beskrivas som en filosofisk lära om verkligheten ellerläran om det varandets väsen. 273 Wahlberg menar att den juridiska tolkningen av ettbegrepp (som t.ex. medvetenhet) i rättsliga sammanhang har "långtgående268 Almkvist, Gustaf, Att klandra en människa - om Rödebydråpet och grunderna för personligt ansvari svensk rätt, Juridisk Publikation vid Stockholms universitet, 01/2009, s. 26 f. Se även Almkvist,Gustaf, Rödebymålet i två instanser - medvetenhet, psykisk störning och klander, JT nr. 4, 2008/09 s.864 f. där Almkvist för i stort sett samma resonemang.269 NJA 1968 s. 500.270 Almkvist, Att klandra en människa - om Rödebydråpet och grunderna för personligt ansvar i svenskrätt, Juridisk Publikation vid Stockholms universitet, 01/2009, s. 27.271 Kindström Dahlin, Moa och Franklin, Nike, Hanteringen av psykiskt störda lagöverträdare i ljusetav Rödebymålet - en kommentar, JT nr 1, 2009/10, i tryck.272 A.a.,.(i tryck).273 Ontologi är dock ett komplext begrepp som kan användas på olika sätt. Se t.ex. Sohlberg, Peter ochSohlberg, Britt-Marie, Vetenskapens former. Vetenskapsteori och forskningsmetod, 2 u., Liber AB,Malmö 2008, s. 41 ff.63

företräde". 274 Foucault ser dock rätten som en social konstruktion och han menar attde juridiska reglerna i sig är innehållslösa och kan fyllas med innehåll från dendiskurs som för tillfället är framträdande. 275 Utifrån Foucaults syn på rätten skulleman därför kunna hävda följande. Psykansvarskommitténs förslag att införa enansvarsutredning som under vissa omständigheter ska utföras före uppsåtet iförlängningen påverkar den juridiska tolkningen av begreppet medvetenhet. Enligtgällande rätt har det ansetts centralt att den juridiska prövningen sker före denrättspsykiatriska undersökningen. 276 Den föreslagna ansvarsutredningen ska dockistället ske före den juridiska prövningen. Den i problematiken underliggandeontologiska frågan vad är medvetenhet besvaras därmed först av psykiatrikerna.Därefter ska domstolen efter beaktande av det psykiatriska sakkunnighetsutlåtandetavgöra om uppsåt kan anses ha förelegat. I och med att domstolen får ett färdigtutlåtande att ta ställning till innan de avgör uppsåtsfrågan så kan det i förlängningeninnebära att den juridiska tolkningen eller innebörden av medvetenhet irättstillämpningen införlivar en del av den psykiatriska tolkningen. Den juridiskaontologin (avseende medvetenhet) så att säga rubbas. Därmed sker en litenförskjutning gentemot den disciplinära makten, menar jag.5.7.2 Den självständiga samhällsskyddsutredningenOm det föreslagna samhällsskyddsinstitutet införs så ändras i det närmaste helagrunden för ett frihetsberövande. Istället för att den tilltalade skulle dömas till ansvarutifrån en utförd kriminaliserad gärning som fallet är idag, så skulle frihetsberövandetha sin grund i en prognosinriktad läkarbedömning avseende risk för framtidabeteende. Detta oberoende av om det föreligger ett vårdbehov eller inte. Enligt minmening så sker därmed en markant förskjutning gentemot den disciplinära makten irättsprocessen.Den norske kriminologiprofessorn Nils Christie menar att psykiatrikerna är experterpå att förutsäga hur ett visst ”sjukdomsförlopp” troligtvis kommer att utveckla sig274 Kindström Dahlin och Franklin, Hanteringen av psykiskt störda lagöverträdare i ljuset avRödebymålet - en kommentar, JT nr 1, 2009/10, i tryck. Det opublicerade manuskriptet refereras tillsom: Wahlberg, Lena, Typ III-fel vid användningen av sakkunnighetsbevisning.275 Dahlman, Christian, "Kritisk rättsteori", i Nergelius, Joakim (red.), Rättsfilosofi. Samhälle ochmoral genom tiderna, s. 133.276 Prop. 1990/91:58 (bilaga 2), s. 504. Detta har diskuterats ovan under rubriken "Rättspsykiatriskundersökning".64

samt vad som ofta hör till den specifika sjukdomsbilden. Att förutsäga ”framtidakriminalitet” är dock en helt annan sak. Den samhällsfarlighet man med dennautredningsform försöker utröna är situationsberoende och inte någon slags”inneboende [kraft som finns] hos gärningsmännen” i sig. 277 Ju grövre brottet är,desto mer ovanligt förekommande är det i regel – vilket innebär att en sannolikhetsbedömningför återfall blir än mer vansklig i dessa fall. 278 I och för sig så kan manargumentera, som Psykansvarskommittén gör, för att om man har begått en gärning avallvarligare slag så kan den i sig väga tyngre till nackdel för den tilltalade på så sätt atten lägre grad av sannolikhet för återfall kan godtas. Men problematiken visar ändå påen svaghet med denna utredningsform.Vidare tenderar man i förlängningen att döma, med Foucaults uttryck, ”något annatän brott” när man utgår från en samhällsskyddsutredning. Man dömer ”brottslingarnas'själ'”. 279 Till viss del dömer man, menar jag, karaktärsegenskaper. Om man granskarett av rättspsykiatrins bedömningsinstrument, den s.k. psykopatchecklistan, så räknast.ex. följande variabler upp; nonchalant, blir lätt uttråkad, promiskuös, impulsiv,oansvarig, saknar långsiktiga mål etc. 280 Givetvis ska dessa variabler vägas sammanpå ett speciellt sätt, men ändå. De undersökta benämns inte längre "amoraliskaindivider", som på Kinbergs tid, och utseendet spelar inte längre någon roll som detgjorde enligt den tidens vetenskap. Men bedömningarna rör fortfarande personligakaraktärsegenskaper. Vad som ska kategoriseras som avvikande eller sjukt – ochdärmed även normalt – är ingenting naturgivet utan någonting ytterst kontextbundet,vilket Foucault för övrigt var en av de första att påpeka. 281 Att diagnostisera enmänniska som psykiskt sjuk, menar jag - precis som Foucault, är maktutövning påhögsta nivå. Att ställa en prognos på hennes framtida beteende likaså. Rättspsykiatrinär ingen exakt vetenskap. Olika bedömningar avseende samma person är inte277 Prop. 1980/81:76, s. 112 ff. Uttalandena härrör från den norske kriminologiprofessorn Nils Christieavseende kritik mot tidsobestämda påföljder i den norska straffrättsliga regleringen. Även omuttalandena har ett antal år på nacken så tror jag att de fortfarande håller i de delar som tas upp ovan.278 A.a., s. 112 ff.279 Foucault, Övervakning och straff, s. 23 f. Kursiveringen är min.280 Holmberg, Strand, och Söderberg, Den rättspsykiatriska vården, s. 207.281 Ett exempel på denna kontextbundenhet är att homosexualitet fram till 1979 klassificerades som ensjukdom av Socialstyrelsen. Numera anses en sådan klassificering felaktig och det råderdiskrimineringsförbud avseende homosexuella (se t.ex. Nationalencyklopedin). Någon som för övrigtbehandlar bland annat denna problematik med sjukdomsklassifikationens kontextbundenhet ochvetenskapen som makt och vapen är idéhistoriken Karin Johannisson i t.ex. Medicinens öga: sjukdom,medicin och samhälle - historiska erfarenheter, Norstedts, Stockholm, 1990, Den mörka kontinenten:kvinnan, medicinen och fin-de-siècle, Norstedts, Stockholm, 1994.65

ovanligt. Det råder delade meningar bland rättpsykiatriker om de som yrkeskategoriöverhuvudtaget bör medverka i den här typen av samhällsskyddsutredningar, vilketanförts ovan. Man kan hävda att det fortfarande är domstolen som dömer på så sätt attde fattar beslutet om de väljer att följa den sakkunnige rättspsykiatrikerns utlåtandeeller inte. Detta är förvisso korrekt, men likväl utgör dessa utlåtanden grunden fördomslutet, vilket kan leda till ett frihetsberövande. Därmed skulle man med Foucaultsord kunna säga att psykiatrikerna "visserligen bara [är] anknutna domare, men trotsallt domare". 282 I sammanhanget kan påpekas att domstolen följer RPU-utlåtandet i 95procent av fallen. 2836 SLUTSATSI föreliggande uppsats har jag försökt att belysa den problematik som förskjutningenav den rättsliga grunden för frihetsberövande i enlighet med Psykansvarskommitténsförslag skulle kunna medföra för psykiskt störda lagöverträdare. Ett återinförande avtillräknelighet som ansvarsförutsättning skulle visserligen medföra den fördelen attendast de människor som verkligen kan rå för sitt handlande i straffrättslig meninganses straffrättsligt ansvariga och kan ådömas straff. Å andra sidan skulle de iställetgenom samhällsskyddsinstitutet kunna interneras på obestämd tid. Detta utifrån enprognos avseende ett förväntat beteende och oberoende av om de har något vårdbehoveller inte. Frågan är om inte detta måste ses som omskrivning av begreppet straff,åtminstone torde det vara en närliggande tolkning för den som spärras in eller"panoptiskt" övervakas och kontrolleras när de befinner sig ute i samhället.För att någon ska kunna ådömas ansvar för ett brott är beviskravet att det ska varaställt utom rimligt tvivel. I den delen en ansvarsutredning i förening medsamhällsskyddsutredning begärs in före uppsåtsprövningen och huvudförhandlingenär de faktiska omständigheterna i rättslig bemärkelse inte fullt klarlagda. Resultatet aven sådan samhällsskyddsutredning, men även en fristående sådan, som resulterar i enprognos kan däremot inte bevisas som "sann" utan endast bedömas som mer ellermindre sannolik. Men ändå kan en sådan prognos i vissa fall leda till mer ingripanderättsverkningar än om straffrättsligt ansvar istället hade dömts ut.282 Foucault, Övervakning och straff, s. 26.283 Lidberg och Wiklund, Svensk rättspsykiatri, s. 169.66

Det föreslagna samhällsskyddsinstitutet innebär en betydande rättsosäkerhet för depsykiskt störda lagöverträdarna och man kan i viss mening fråga sig varför detegentligen föreslås i denna fristående form. För det första strider det mot destraffrättsliga principer som Psykansvarskommittén vill ge ökad tyngd samtidigt somden föreslagna ansvarsförutsättningen avseende tillräknelighet i det närmastetillintetgörs. 284 För det andra förhindrar det troligtvis ytterst marginellt våldsbrott ochi värsta fall kan det istället i förlängningen leda till fler och värre sådana om behövligvård inte kommer till stånd. Samtidigt riskerar man att stämpla kategorin psykisktsjuka som farliga genom att införa en särskild prognosbaserad grund avseende ettfrihetsberövande bara för dem. 285 För det tredje riskerar man att befästa den"maskerade förvaringen" av psykiskt störda som avsikten var att komma ifrån.Utifrån Foucaults maktteorier har jag försökt visa på tendenser till en förskjutning motden disciplinära makten i domstolarna och utanför. Lagstiftningens gränser kräverexpertis i form av rättspsykiatriker och ledordet är humanitet. Psykiatrikerna gerlegitimitet åt rättsprocessens domslut med sin aura av vetenskaplighet. Men ärresultatet i form av samhällsskyddsinstitutet verkligen humant?284 Suzanne, Psykisk störning, brott och ansvar - För och emot Psykansvarskommitténs betänkande,SvJT 2002 s. 585 f.285 Prop. 1980/81:76, s. 111 ff. Där Den norske kriminologiprofessorn Nils Christie diskuterar faranmed att stämpla människor som farliga genom att internera dem. Han menar att det inte är otänkbart attman kan bli farlig genom att stämplas farlig.67

7 KÄLLFÖRTECKNINGOffentligt tryckProp. 1980/81:76 om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovtnarkotikabrottProp. 1990/91:58 om psykiatrisk tvångsvård, m.m.Prop. 2007/08:97, Påföljder för psykiskt störda lagöverträdare))SOU 1984:64, Psykiatrin, tvånget och rättssäkerheten. Betänkande avSocialberedningenSOU 2002:3, Psykisk störning, brott och ansvar. Betänkande frånPsykansvarskommitténDir. 2008:93, Översyn av den psykiatriska tvångsvårdenRapport från Socialstyrelsen 2009: "Innehållet i den psykiatriska tvångsvården"BöckerDiesen, Christian, Lernestedt, Claes, Lindholm, Torun och Pettersson, Tove, Likhetinför lagen, Natur och kultur, Stockholm, 2005Foucault, Michel, Diskursens ordning, Brutus Östlings Bokförlag Symposion,Stockholm, 1993Foucault, Michel, Övervakning och straff. Fängelsets födelse, 4 u., Arkiv förlag,Lund, 2003Frändberg, Åke, Rättsordningens idé. En antologi i allmän rättslära, Iustus, Uppsala,2005Grönwall, Lars och Holgersson, Leif, Psykiatrin, tvånget och lagen. En lagkommentari historisk belysning, 4 u., Norstedts Juridik, Stockholm, 2009Holmberg, Gunnar och Kullgren, Gunnar, Riskbedömning vid rättspsykiatriskundersökning - riktlinjer och reflexioner, Rättsmedicinalverket - rapport 2000:1,Norstedts, Stockholm, 2000Holmberg, Gunnar, Strand, Susanne och Söderberg, Erik, Den rättspsykiatriskavården, Studentlitteratur, Lund, 2009Hörberg, Ulrica, Att vårdas eller fostras: det psykiatriska vårdandet och traditionensgrepp (ak. avh.), Växjö University Press, Växjö, 200868

Inczèdy-Gombos, Adam och Moberg, Åsa, Adams bok, Stockholm, Natur och kultur,1999Jareborg, Nils och Zila, Josef, Straffrättens påföljdslära, 2 u., Norstedts Juridik, 2007Jareborg, Nils, Allmän kriminalrätt, Iustus, Uppsala, 2001Jareborg, Nils, Handling och uppsåt. En undersökning rörande doluslärans underlag(ak. avh.), Norstedt, Stockholm, 1969Jareborg, Nils, Inkast i straffområdet, Iustus, Uppsala, 2006Jareborg, Nils, Straffrättens ansvarslära, Iustus, Uppsala, 1994Johannisson, Karin, Den mörka kontinenten: kvinnan, medicinen och fin-de-siècle,Norstedts, Stockholm, 1994Johannisson, Karin, Medicinens öga: sjukdom, medicin och samhälle - historiskaerfarenheter, Norstedts, Stockholm, 1990Leijonhufvud, Madeleine och Wennberg, Suzanne, Straffansvar, 8 u., NorstedtsJuridik, Stockholm, 2009Lidberg, Lars och Wiklund, Nils (red.), Svensk rättspsykiatri. Psykisk störning, brottoch påföljd, 2 u., Studentlitteratur, Lund, 2004Nergelius, Joakim (red.), Rättsfilosofi. Samhälle och moral genom tiderna,Studentlitteratur, Lund, 2001Nilsson, Roddy, Foucault - en introduktion, Égalité, Malmö, 2008Ottosson, Jan-Otto, Psykiatrin i Sverige: vägval och vägvisare, Natur och kultur,Stockholm, 2003Poukka, Bruno, Gröna ön, Stockholm, Bonnier, 1939Pålsson, Berny, Vingklippt ängel, Forum, Stockholm, 2004Qvarsell, Roger, Utan vett och vilja. Om synen på brottslighet och sinnessjukdom,Carlsson, Stockholm, 1993Sarnecki, Jerzy, Introduktion till kriminologi, 2 u., Studentlitteratur, Lund, 2009Sjögren, Reet (red.), Rättspsykiatriskt vårdande - vårdande av lagöverträdare medpsykisk ohälsa, Studentlitteratur, Lund, 2008Sohlberg, Peter och Sohlberg, Britt-Marie, Vetenskapens former. Vetenskapsteori ochforskningsmetod, 2 u., Liber AB, Malmö 2008Wahlgren, Peter, Lagstiftning: Problem, teknik, möjligheter, Norstedts Juridik,Stockholm, 2008Victor, Dag (red.), Varning för straff: Om vådan av den nyttiga straffrätten, Fritze,Stockholm, 199569

Yerrik, H., Glömda människor, Stockholm, Omnia, 1939ArtiklarAndersson, Robert, Superfängelset och den obotliges återkomst, JT nr. 2, 2004/05s. 483-497Almkvist, Gustaf, Att klandra en människa - om Rödebydråpet och grunderna förpersonligt ansvar i svensk rätt, Juridisk Publikation vid Stockholms universitet,01/2009 s. 17-35Almkvist, Gustaf, Rödebymålet i två instanser - medvetenhet, psykisk störning ochklander, JT nr. 4, 2008/09 s. 861-873Belfrage, Henrik, Lagen om rättspsykiatrisk vård - ett steg mot bättre samhällsskyddmot psykiskt störda brottslingar?, SvJT 1994 s. 568-572Kindström Dahlin, Moa och Franklin, Nike, Hanteringen av psykiskt stördalagöverträdare i ljuset av Rödebymålet - en kommentar, JT nr. 1, 2009/10(i tryck)Kindström Dahlin, Moa och Franklin, Nike, Om inkonsekvensen av den rättsligaregleringen avseende psykiskt störda lagöverträdare i Sverige, JuridiskPublikation vid Stockholms universitet 01/2009 s. 93-118Wennberg, Suzanne, Behovet av straffrättslig särreglering av psykiskt avvikandebrottslingar - vad är myt och vad är verklighet? JT nr. 3, 1999/00 s. 612-641Wennberg, Suzanne, Psykisk störning, brott och ansvar - För och emotPsykansvarskommitténs betänkande, SvJT 2002 s. 576-587Frändberg, Åke, Om rättssäkerhet, JT nr. 2, 2000/01 s. 269-280Artiklar på InternetAnderson, Ants, Rättspsykiatrins framtid: Underskatta inte brottsbalksprinciperna!, iLäkartidningen, 2006, nr. 37, s. 2668-71 (www.lakartidningen.se)Atterstam, Inger, KBT-förslag sågas av psykiatrin, i Svenska Dagbladet 8 september2009 (www.svd.se)Boström, Håkan, Anna Odell: Konsten att ta sitt ansvar, i Dagens Nyheter 28 augusti2009 (www.dn.se)Eberhard, David, Överläkaren David Eberhard: "Konstfackseleven borde klippa sigoch skaffa sig ett jobb", i Dagens Nyheter 29 januari 2009 (www.dn.se)70

Gudmundson, Per, Anna Odells tvångsvård säger ju ingenting, i Svenska Dagbladet13 maj 2009 (www.svd.se)Iverus Bergman, Isabella, Maktstrid i psykiatrins korridorer, i Svenska Dagbladet 7september 2004 (www.svd.se)Jacobsson, Lars, "Alla är ansvariga för sina handlingar", i Läkartidningen 2006, nr.26, s. 2069-71 (www.lakartidningen.se)Jönsson, Dan, Anna Odell: "Rekonstruktion", i Dagens Nyheter 22 juni 2009(www.dn.se)Moberg, Åsa och Kindström, Torsten, "Anna Odell ger alla psykiskt sjuka hopp"i Svenska Dagbladet 24 augusti 2009 (www.svd.se)Moberg, Åsa, Modigt lagbrott av Anna Odell, i Svenska Dagbladet 19 maj 2009(ww.svd.se)Spolander, Jörn, "Att skriva ut en mördare", i Forskning & Framsteg, nr. 4 2008(www.fof.se)Ström, Sofia, Specialarbete: spela psyksjuk, i Aftonbladet 25 januari 2009(www.aftonbladet.se)RättsfallNJA 1995 s. 48 (Flink)NJA 2004 s.702 (Anna Lind)NJA 1998 s. 162RH 2009:14RH 2008:90 (Rödebymålet)Mål nr. T 6665-03 (Järnspettsmannen)ÖvrigtSveriges advokatsamfunds Rättssäkerhetsprogram, 198871