februari 2007 - Till Liv

L 

till evangelisk-luthersk missionstidning nummer 2 2007 

evangelisk-luthersk missionstidning nummer 2 2007 

LÖSNUMMERPRIS: 40 KR 

Förtrösta på Gud 

Saliga de som sörjer 

Trösta varandra 

Den levande tron

foto: bildarkiv 

Redaktörstankar 

All nåds och trösts Gud 

VI TYCKER OM BERÄTTELSEN om den gamle Simeon 

i templet. Han bodde där – gick och 

väntade på ”Israels tröst”. En dag blev det 

verklighet: Gud blev människa och Simeon 

fick hålla honom i sin famn. Fick ta emot ”all 

trösts Gud”. Sen kunde han gå vidare, han 

hade fått se Guds frälsning. 

Också vi längtar efter något mer. Gud har 

lagt evigheten i våra hjärtan, satt sin ’stämpel’ 

på oss; vi tillhör honom. Han är vårt verkliga 

behov. Men eftersom vi lever i en skadad verklighet 

inser vi inte detta, utan försöker klara 

oss själva. Eller nå Gud med egna prestationer. 

Det är dömt att misslyckas, för vi är också 

märkta av synden – det måste vi inse. Det kan 

göra ont men är nödvändigt. När vi töms på 

allt vårt eget, och tar emot förlåtelse och upprättelse 

av honom, kan han bli allt för oss. Vi 

får då lära känna honom, all nåds och tröst 

Gud. Vi får börja leva i förtröstan på honom 

och nåden i hans hjärta, i Jesus Kristus. 

När livet gör oss illa – för så är det att vara 

människa – är förtröstan på Gud, vår Skapare 

vår enda möjliga hållning. Om och om igen 

får vi kapitulera inför honom. Vi får se att Jesus 

är vid vår sida; han vet redan allt och han 

känner oss. Ofta kan vi då inget annat göra än 

att be – och om tron är svag (eller obefintlig), 

be ändå. Gud hör och vet. Han vill oss väl. 

Vi tillhör Kristus och vi tillhör varandra. 

Den kristna gemenskapen mår väl av om våra 

fasader krackelerar och vi vågar visa oss svaga 

– för det är vi ju. Vi får lära oss att trösta varandra. 

Be för varandra. Uppmuntra varandra. 

Snart kommer Herren Jesus tillbaka – då blir 

det som det var tänkt. Fullt ut. Trösta därför 

varandra med dessa ord. 

EVA ANDERSSON, redaktör 

till.liv.red@telia.com 

Jag förtröstar på 

din nåd, mitt 

hjärta jublar över 

din frälsning. 

Jag vill sjunga till 

HERRENS ära, 

ty han är god 

mot mig. ps 13:6. 

Ord till liv • Kyndelsmässodagen 

Nåd utöver nåd 

Av hans fullhet har vi alla fått, nåd utöver nåd (ur Joh. 1:14–18). 

ÄR DET EN SKAM ATT BE OM NÅD? Ja, bakom ligger ju alltid någon form av misstag 

eller brott. För den stolta människan är det alltid svårt att be om nåd. Då måste 

man erkänna fel. Men hur är det med Guds nåd? Är det förnedrande att bekänna 

synd och be Gud om nåd? 

Nåd utöver nåd låter oss ana en stor rikedom av nåd. Den har sitt ursprung i 

Guds fullhet, och vem har ett mått som kan mäta den? Och när det heter ”nåd utöver 

nåd” kan vi kanske också ana att nåden har två funktioner. 

• Guds nåd är till för alla vars liv inte står i harmoni med Guds vilja. Straffet för 

människors upprorsgärningar mot Gud efterskänks genom Guds nåd. Detta 

är nådens grundfunktion. 

• Men Guds nåd gör mer. Den upprättar en människa. Gud kröner oss med nåd 

och barmhärtighet (Ps. 103:4). Krönt med nåd! Det innebär att Gud återtar 

oss till sina barn. Vi återfår den status vi hade i Skapelsen. 

Det finns i GT en berättelse som ger oss en strålande bild av vad Guds nåds fullhet 

innebär. I 2 Sam. 9 berättas att kung David frågar: Finns ingen kvar av Sauls 

släkt, mot vilken jag kan visa barmhärtighet (nåd)? Situationen var den att Sauls 

kungadynasti hade störtats, och enligt tidens sed var medlemmarna av den störtade 

konungens släkt i princip fredlösa. De kunde ju tänkas göra anspråk på tronen. 

David får veta att det finns en ättling kvar: Mefiboset från Lo-Debar. Denne 

inställer sig för konungen med en skräckslagen fråga om vad hans avsikt är, när 

han kallar till sig ”en sådan död hund som jag”. 

Då händer något märkvärdigt. Konungen säger att han vill visa barmhärtighet 

(nåd), såsom Gud är barmhärtig. Mefiboset får leva, dödsdomen lyfts av – det är 

den ena sidan av Guds nåd. Därtill återfår han sin ställning som prins och sin 

släkts arvegods. Som bevis på sin återvunna värdighet får han äta vid konungens 

bord varje dag. Det är den andra sidan av Guds nåd. Ynnest, upphöjelse, ära! 

Över oss alla vilar en dödsdom. Någon som stod oss nära lämnade oss under 

året som gick. Andra kommer att göra det i år. Kanske jag? Kanske du? Vi tillhör 

fel kungadynasti, dödens kungadynasti, som störtades på Golgata. Men vi kan 

räddas! Vi kallas att inställa oss inför segraren på Golgata. Han erbjuder oss sin 

nåd – både som förlåtelse och upprättelse. 

Bön: Brist ut i jubel min själ: Herren ger nåd och ära! (Ps. 84:12.) 

Innehåll 

3 I FOKUS 

PER HENRIKSSON 

4 REPORTAGE – FÖRTRÖSTA PÅ GUD 

HENRIK GUSTAVSSON , HELENA WEBERUP 

7 DIKT 

AXEL B.SVENSSON 

8 SJÄLAVÅRD – SALIGPRISNINGARNA 

GUSTAV BÖRJESSON 

9 TRÖSTA VARANDRA 

ARNE ENGSTRÖM 

11 KRIS LEDER TILL KRISTUS 

JENS LUNNERGÅRD 

12 I MÖTET MED ATHANASIOS 

LARS-ÅKE NILSSON 

13 MÅNADENS FÖRKLARING • KRISTOLOGIN 

TORBJÖRN JOHANSSON 

13 MÅNADENS ANDAKT • LUTHER 

14 DEN LEVANDE TRON 

INGEMAR RÅDBERG 

16 TONÅRSTANKAR & TRO 

CHEPKENOI /GUNNEL GUSTAVSSON 

18 MISSIONSNYTT & INFO 

19 KORT & GOTT MED BOKANMÄLAN 

BODIL MÅNSSON 

19 PÅ TRÅDEN 

MED RAKEL SMETANA 

20 SAXAT & UTBLICKAR 

21 BOKTIPS & BIBELLÄSNINGSPLAN 

22 TACK- OCH BÖNEÄMNEN 

23 ANNONSER & ADRESSER 

24 HAN KOMMER SJÄLV 

AXEL B. SVENSSON 

RUNE GUSTAVSSON 

Predikant, Lund 

2 TILL LIV 02#2007

I fokus 

Orättvisor 

”VARFÖR SKA JUST JAG …? DET ÄR ORÄTTVIST!” Alla som fått förmånen 

och ansvaret att uppfostra barn känner säkert igen den 

inledande refrängen. Men också sedan vi kommit upp i åren 

fortsätter vi att nynna på den här strofen. Låt vara i lite mer polerad 

och förfinad form, men grundtonen är densamma. Det 

finns liksom en sträng inom oss som är stämd i denna ton och 

som gärna svänger med när motsvarande ton når oss från vår 

omgivning – och sådana toner saknas verkligen inte. Visst är det 

orättvist, att du inte får uppleva samma lycka som alla de glada 

människorna i reklamens värld uppenbarligen får av en 40- 

tums plasma-TV, en resa till drömmålet, en vacker hy, den senaste 

mobilen eller de snyggaste kläderna? Och lösningen? 

Rättvisa – naturligtvis! Kräv din rättvisa! 

Har du någon gång funderat på vad som skulle hända om 

Gud gick med på ditt krav på rättvisa? 

I Bibeln möter vi en person som krävde rättvisa utan att riktigt 

förstå vad han bad om. Varför får de ogudaktiga leva, bli 

gamla och växa i kraft? (Job 21:7.) Livet är orättvist, konstaterar 

Job, och Gud gör inget åt det. Det är olönsamt att gå Guds 

vägar, eftersom det går den ogudaktige lika väl som det går den 

gudfruktige. Och Job kräver rättvisa, kräver att få veta vad han, 

den oskuldsfulle, har gjort eftersom han straffats så svårt: Den 

Allsmäktige må svara mig. Låt mig se min motparts anklagelseskrift! 

(Job 31:35.) I avslutningen av Jobs bok träder Gud fram 

ur tystnaden, och Job blir förskräckt när han upptäcker vem det 

är han riktat sina krav på rättvisa mot: Jag är för ringa, vad kan 

jag svara dig? Jag lägger handen på munnen. En gång har jag 

talat, men jag säger inget mer, ja, två gånger, men jag gör det 

aldrig mer (Job 39:37–38). 

Vem är jag, lilla människobarn, att jag skulle 

kunna kräva rättvisa av min Skapare? Borde jag 

inte tvärtom uppfyllas av den största tacksamhet 

över att han just inte behandlat mig rättvist, att 

han, trots min bortvändhet från honom inte 

vänt sig bort från mig, utan i stället slösar sin 

oändliga kärlek över mig? Jag tvingas ”lägga 

handen på munnen” i förlägenhet och 

ännu en gång fly till Honom som i sin ’gudomliga 

orättvisa’ tog på sig skulden för 

också detta mitt högmod. Så får jag därför, 

i största tacksamhet, stå ren och oskyldig 

inför Herren. 

Men har inte varje kristen en kallelse 

att bekämpa orättvisor och kämpa 

för rättvisa? Jag tror vår kallelse är 

högre än så – nämligen att söka och 

kämpa för rättfärdighet. Först och 

främst i det vertikala perspektivet, 

det vill säga i vårt förållande till 

Gud, men också i det horisontella, 

mellanmänskliga, perspektivet. Faran med att vi nöjer oss med 

”rättvisa” är att vi gör bedömningen enbart utifrån ett mänskligt 

perspektiv. Dessutom har vi en märklig benägenhet att definiera 

begreppen, så att det oftast är jag och min egen grupp som 

är de förfördelade. En strävan efter rättfärdighet betyder att det 

är Gud i stället för jag som sätter upp bedömningskriterierna. 

Låt oss till sist bara stanna lite vid några ’riktiga orättvisor’. 

Du som läser detta har kanske fått växa upp i ett kristet hem 

och genom detta fått en god grund för ett liv med Kristus. Är det 

kanske din kallelse att ordna rättvisa genom att ge detta vidare 

till dina barn? Har du mötts av evangeliet om Jesus Kristus och 

fått ta emot det i tron? Är det inte orättvist att inte alla får den 

möjligheten? Eller har du kanske fått en förtroendeuppgift av 

något slag i Guds rike? Är det inte orättvist att just du fått möjligheten 

att stå i en tjänst, där du på ett särskilt sätt är omsluten 

av Guds välsignelse och buren av medkristnas förböner? Om 

du stannar upp ett tag, är jag övertygad om att Gud kan visa dig 

andra ’orättvisor’, men också på vilket sätt han vill att du där 

ska arbeta för rättvisa. 

PER HENRIKSSON 

Ordförande ELM-BV, Stockholm 

TILL LIV 02#2007 3

foto: oscar murillo 

foto: remco frank 

foto: martin walls 

Förtrösta på Gud 

under motgång och lidande 

En regnig novemberdag samlades ett trettiotal personer på missionsgården Strandhem 

utanför Örkelljunga för att höra Henrik Gustavsson tala över temat 

”Att förtrösta på Gud – under motgång och lidande”. 

Till Liv bad Henrik sammanfatta föredragen och Helena Weberup att efteråt ställa några frågor. 

Betydelsen av en övertygelse 

Som människor tar vi lätt över åsikter. Vi lär oss av omgivningen 

vad vi ska tro och hur vi ska agera, men vi vet inte alltid varför. 

Vi är inte övertygade – och det håller så länge livet inte blir 

alltför tufft. 

Men när livet ställs på sin spets kommer frågorna. Då räcker 

det oftast inte med känslor eller åsikter. Då är det en förmån att 

vara övertygad om att det finns tillräckliga och goda skäl att tro 

att Gud finns – även när känslorna protesterar. Då skriker vi 

inte ut i ett tomt universum, utan kan brottas med någon. Vi 

kan rikta vår vrede och förtvivlan mot Gud. 

Betydelsen av förtröstan 

ATT ERKÄNNA SMÄRTAN. Vår relation till Gud fördjupas av ärlighet. 

Vi får därför erkänna vår sorg, vrede och smärta. Han vet 

ju redan allt – och har själv erfarenheter av att lida och frestas. 

Han är ju en Gud med sår. Dessutom är inte världen längre som 

Gud vill. Vi ska därför inte försöka vänja oss vid den – det vore 

att förolämpa Gud, eftersom han sörjer och är arg över det 

onda. 

Men det är svårt att erkänna smärtan. Så länge vi flyr från 

den kan den delvis undvikas. Vår energi går då åt till att hålla 

den undan. Vi gör saker – t.ex. ringer en vän, tröstäter eller ser 


på film – inte för att njuta, utan för att fly smärtan. Alternativt 

gör vi oss okänsliga. I båda fallen får vi svårare att ta till oss och 

njuta av allt fantastiskt från skapelsen som fortfarande lyser 

igenom. Därför vill Gud att vi sörjer och klagar, för att vi också 

ska kunna njuta och glädjas. 

ATT ERKÄNNA LÄNGTAN. Eftersom vi är skapade för en annan 

värld – är våra hjärtan sprängfyllda av längtan, inte minst i mötet 

med lidandet. Därför vill Gud att vi utgjuter våra hjärtan inför 

honom. Samtidigt är det riskabelt att erkänna längtan. Den 

är ju så stark – ju mer längtan, desto större rädsla för besvikelse. 

Därför tenderar vi att dämpa längtan. Vi är inte ärliga – och då 

distanserar vi oss från Gud. Vi sluter hjärtat – och blir mindre 

levande. Därför vill Gud att vi öppnar våra hjärtan för honom, 

så att vårt inre kan få liv. 

ATT ERKÄNNA MÅLEN. Eftersom vi är skapade för en annan värld 

– är vi som fiskar i öknen: Vi längtar efter det som inte längre är 

tillgängligt. I stället för att andas in en ocean av kärlek är det i 

relationer alltid två egoister som rivs mot varandra. Vi försöker 

därför desperat manövrera genom livet med så lite smärta som 

möjligt och med mesta möjliga glädje. Under uppväxten formas 

efterhand en övertygelse om hur vi kan överleva på egen hand. 

Vi sätter upp ett mål: Om jag bara är duktig och lyckas … Om 

jag bara är andra människor till lags … Om jag bara klarar mig 

själv … Om jag bara undviker att misslyckas … Om jag bara ... 

Denna ”livsregel” börjar omedvetet styra våra liv och den påverkar 

allt vi gör, oberoende av om det handlar om vilket samtalsämne 

vi väljer, vad vi har på oss, vem vi blir förälskade i, vad 

vi äter … Det blir den kraft som styr våra liv. När något hindrar 

oss från att nå ett uppsatt mål blir vi frustrerade. Reagerar vi 

starkare än vad som är befogat, beror det på att mer står på spel 

än vad vi tänkt oss. Handlar ”livsregeln” om att vara duktig 

och perfekt, kan en bränd middag eller misslyckad arbetsuppgift 

plötsligt bli frågor om liv och död. 

När lidandet drabbar blir vi arga – inte enbart över det onda 

som hänt oss (att vi t.ex. blivit sjuka) utan också över att våra 

mål blockerats. Ofta kan den frustrationen vara väl så stark. 

Det blir därmed tydligt vart vi är på väg. Våra försök att överleva 

på egen hand, utan Gud, blir uppenbara – och det är så 

smärtsamt att se. 

brister. Vi tycker ju så mycket bättre om ’vår egen värld’. Därför 

är det först när livet ställs på sin spets som illusionerna spricker. 

ATT GÅ IN I KAMPEN. Följden blir en intensiv kamp med den Gud 

som vi är övertygade om finns, men som vi upplever har svikit 

oss. Inför honom får vi vara ärliga med vår sorg och vrede – och 

både erkänna smärtan och bejaka längtan och låta dem föra oss 

till Gud. Vi får erkänna våra mål inför Honom och be om öppnade 

ögon, så att vi ser hur destruktiva de är för oss, för omgivningen 

och för Gud – och be om nåden att börja dö bort från 

dem. Vi får bekänna våra illusioner och be om modet att börja 

se verkligheten som den är – och be att Gud använder lidandet 

till att befria oss och göra oss mer levande. Vi får också be om 

nåden att förtrösta, trots att det inte finns några garantier för 

att inte mer lidande ska drabba oss. 

För vi har ju ingen kontroll över honom! Han är inte ”snäll”, 

då hade han gjort som vi ville, utan ”god”! Det hade varit så 

mycket enklare om han varit snäll, men han är inte ”en tam katt 

utan ett vilt lejon” (C.S. Lewis). Vi får be om nåden att släppa 

kontrollen och förtrösta – inte på läkarna, statistiken eller 

smärtlindringen – utan på honom som håller oss i sin hand. 

George McDonald skriver om ett ungt par som fastnat i en 

forsande flod. 

”Jag är så rädd”, flämtade hon. 

”Vi är i Guds armar”, svarade Ian. ”Han håller oss.” 

”Är du säker på att vi inte ska drunkna?” 

”Nej, men på att vattnet inte kan ta oss ur Guds armar.” 

Det handlar inte om hur det går eller om hur mycket tro vi 

har, utan om var vi befinner oss. 

Betydelsen av nåden och källan 

När både bilden av vem jag är och min livsinriktning framträder 

tydligare, blir behovet av nåden desperat: Att upptäcka förlåtelsen! 

Att krypa in i Guds famn och erkänna undret att jag 

blivit mottagen! Att sola mig i Guds varma leende – som hans 

älskade barn! 

ATT ERKÄNNA FÖRSVAREN. Eftersom vi är skapade för ett annat 

liv – behöver vi hantera den verklighet vi nu lever i. Vi har då tre 

alternativ: 

• Förtvivlan när vi ser verkligheten. 

• Försvar så att vi inte ser verkligheten. 

• Förtröstan på att Gud är tillräcklig för att vi ska kunna överleva 

och hantera verkligheten samtidigt som vi sörjer det förvridna. 

Han är då den ende vi behöver, även om vi längtar efter 

oändligt mycket mer. 

Tyvärr föredrar vi försvar. Vi lämnar den verklighet där Gud 

är Gud och gör oss en egen där vi har kontroll. Vi skapar en 

värld, som blir som vi vill ha den, genom att ’förneka sanningen’ 

(Rom. 1:18–32). En oerhört smärtsam konsekvens av lidandet 

blir därför alla illusioner av verkligheten och av oss själva som 

foto: naama y.m. 

…jag släpper inte Guds hand, inte en stund 

får han ro för mig … Ända sedan de svåra 

dagarna före jul har mitt hjärta legat för 

hans fot. Och jag tar inte tillbaka det förrän 

han hör mig. 

UR STENGRUNDEN AV BO GIERTZ 


I den positionen kan något nytt hända. Eftersom den Treenige 

bor i varje kristen finns ”strömmar av levande vatten” inom 

oss. Källan är inmonterad! När vi slutar kämpa för att överleva 

och i stället slappnar av i Guds kärlek kan vattnet – mitt i smärtan 

och sorgen – börja strömma. 

Betydelsen av perspektivet 

Då finns det också möjlighet att be om nåden att se verkligheten 

med Guds ögon och ändra perspektiv, att få rätt fokus. 

• Vi behöver inte längre kämpa i ’vågorna’ – det klarar vi inte 

av. De är för höga. Vi får i stället vila på klippan, på Kristus. Vi 

får ha blicken fäst på honom – det är ju han som har lovat bära 

oss genom lidandet. 

• Då befinner vi oss i ett mycket större sammanhang. Handlar 

vårt liv om här och nu, blir egna mål allt vi kan sträva mot. Är vi 

däremot insatta i ”den stora berättelsen”, deltar vi på segrarens 

sida i ett kosmiskt drama! 

Vi har då också en uppgift: att lära känna och älska Gud. Och 

det är ett mål som aldrig kan blockeras. Vad som än händer finns 

den möjligheten kvar! Vi kan älska Gud oavsett om vi är friska 

eller sjuka, oavsett om vi får familj eller ej, oavsett om … Då blir 

allt som händer – ur det perspektivet – bara nya möjligheter! 

• Vårt största problem blir då inte lidandet. Det är våra envisa 

försök att överleva på egen hand som är den mest destruktiva 

kraften i våra liv. Det är ju den som förstör mest!!! Denna insikt 

ger nytt perspektiv på situationen – och hopp: Vi är ju i Kristus, 

där ingenting kan skilja oss från Guds kärlek! (Rom. 8:31–39) 

Betydelsen av en gemenskap 

I mötet med lidandet är det slutligen ovärderligt med en gemenskap 

som visar äkta omsorg, som vågar finnas i sorgen och 

smärtan och som låter dem tillsammans driva oss till Kristus. 

HENRIK GUSTAVSSON 

Psykolog och teolog 

Henrik – som till vardags arbetar som psykolog – fick för 

snart fyra år sedan veta att han hade en hjärntumör. 

Han har efter genomgången behandling en mycket god 

prognos och nästan inga symtom kvar. Helena träffar 

honom efter föredragen och frågar: 

VAD BETYDDE DEN KRISTNA GEMENSKAPEN 

FÖR DIG NÄR DU VAR SJUK? 

– Den var ovärderlig! När hjälplösheten 

skar djupt in i benmärgen var det fantastiskt 

att bli buren av människors omsorg 

och förböner! Jag är oändligt tacksam 

till alla som lyfte upp mig inför nådens 

tron! 

HUR KAN DEN KRISTNA GEMENSKAPEN 

VISA STÖRRE ÖPPENHET VID LIDANDE 

OCH SVÅRIGHETER? 

– Vi behöver också spegla att världen 

inte är som Gud tänkte sig, så att man 

kan känna sig hemma även när man mår 

dåligt. Kristna sammanhang kan upplevas 

som präktiga, eftersom vi ibland 

döljer de svåra sidorna. Det finns därför 

behov av en större öppenhet för ärliga 

samtal, av att både förbön och god 

undervisning om lidande blir naturliga 

dimensioner i gemenskapen – och av fler 

sånger där vi får klaga inför Gud. 

HUR KAN MAN BLI MEDVETEN 

OM SIN ”LIVSREGEL”? 

– Fråga gärna en vän eller den du är gift 

med: ”Vad är det som styr mitt liv?” 

Ofta vet de, eftersom de ’drabbas av’ min 

livsregel. Man kan också fundera på varför 

man reagerar starkt i olika situationer, 

och efter hand upptäcka ett mönster. 

KAN DU SE NÅGOT GOTT SOM 

EN FÖLJD AV DET ONDA? 

– Jag tror inte att lidandet i sig är meningsfullt. 

Det är en del av syndens konsekvenser 

som jag får hata och sörja, 

därför att Gud gör det. Samtidigt kan 

han använda det. Många smärtsamma 

erfarenheter jag gjorde använde Gud för 

att krossa illusioner och ändra perspektiv, 

något jag i dag är tacksam över. 

SER DU I DITT EGET FALL NÅGOT SVAR 

PÅ VARFÖR EN GOD OCH ALLSMÄKTIG 

GUD KUNDE TILLÅTA DIN TUMÖR? 

– Det viktiga är att det finns tillräckliga 

och goda skäl att förtrösta på Gud även 

om jag inte förstår varför han handlar 

som han gör. Att söka enskilda orsakssamband 

blir lätt ett sätt att försöka 

kontrollera tillvaron: ”Nu vet jag varför 

Gud handlade som han gjorde, vad 

skönt!” I stället får vi lägga livet i Guds 

händer och kanske inte veta. 

DU TALADE I DITT FÖREDRAG OM ”DEN NYA SKA- 

PELSEN” – VAD HAR DEN BETYTT FÖR DIG? 

– Det blir vid sjukdom så tydligt hur trasig 

verkligheten är och att vi är skapade 

för någonting annat. Därför blev tanken 

på den nya skapelsen som viktigast när 

längtan efter att leva värkte som mest. 

För när det inte längre fungerade att 

tröstäta eller bläddra mellan TV-kanalerna, 

för att behålla föreställningen om 

en relativt hyfsad tillvaro, blev det 

mycket tydligare vad jag egentligen 

längtade efter. Jag har aldrig längtat så 

mycket efter att leva som då, att t.ex. 

umgås med vänner eller åka långfärdsskridskor. 

Vi skapades för att leva! Gud 

vill att vi njuter av livet – i vetskap om 

att allt fantastiskt vi nu får vara med om 

är en försmak av vad som en gång fullt 

ut ska bli verklighet. 

HELENA WEBERUP, LUND 


Snäckskal 

Jag höll ett snäckskal i handen, 

det kommit från fjärran hav, 

jag lade det till mitt öra 

att höra vad ton det gav, 

och snäckan sjöng tusenstämmigt, 

sjöng vågornas vandringssång 

om mörker och sol och vindar 

och bojor av lumpen tång. 

Jag suttit och hört den sången 

och tjusats så mången gång 

och burits i vakna drömmar 

av snäckans och havets sång. 

Men hur kan ett snäckskal sjunga 

och sjunga ett världshavs psalm 

om leende, väna stränder, 

som skuggas av ädel palm? 

Jo, snäckan uppå allt eget 

har tömts, och sen sjunger den 

om havet, som gav den livet, 

och sjunger det om igen. 

Dess sånger ej mera tystnar 

men brusar melodiskt skönt, 

Så havet jag hör och ser, hur 

det lyser i vitt och grönt. 

Jag sitter i kväll och beder 

och önskar att kunna bli 

en snäcka, som från allt själviskt 

och orent må varda fri, 

en snäcka som kunde sjunga 

om godhet och gudanåd, 

om kärlek förutan gränser, 

som alltid vet hjälp och råd. 


foto: natalie souprounovich 


Själavård 

Under 2007 undervisar Gustav Börjesson utifrån de olika saligprisningarna i Matt. 5:1–12. Läs gärna som en introduktion artikeln ”De olyckliga gratuleras” i Till Liv 

11/06 av docent Rune Söderlund. Här följer den andra saligprisningen. 

När Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget. 

Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. 

Då började han tala och undervisa dem: 

– är de som sörjer 

Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade. 

DE SITTER DÄR PÅ BERGET. De sörjer. De sörjer tillsammans över 

läget i folket – och sin egen del i detta. Samtidigt har var och en 

sin smärta. En har nyss mistat sin maka. En annan tänker på sin 

bror som ligger sjuk därhemma. En tredje plågas av osämjan i 

släkten. De har klagat och ropat: ”Gud upprätta oss, låt ditt ansikte 

lysa!” ”O, att du lät himlen rämna och kom hit ner!” (Ps. 

80:4, Jes. 64:1.) 

NU HAR DET SKETT! Nu har Jesus kommit för att 

rädda. Och för att trösta! Ty för honom hänger 

det ena ihop med det andra. Han tröstar 

medan han hjälper. 

Det är som när en liten treåring har fallit 

och slagit sig. Han har ont. Han blöder. 

Han är rädd. Han gråter. Vad gör mamman 

då? Hon tar honom i famnen. Hon 

vet vad som behöver göras, men hon börjar 

med att trösta honom: ”Så, så, var inte 

rädd”, säger hon medan hon kramar honom. 

Och hon fortsätter att trösta honom när hon 

tvättar såret. När han jämrar sig, lugnar hon honom: 

”Jag vet hur det känns, men det är inte farligt.” 

Längre fram på dagen när han klagar över att det svider i såret, 

tröstar hon honom på nytt: ”Det är så medan det läker, du får 

ha tålamod.” 

Detsamma får vi nu erfara hos Herren Jesus när vi kommer 

till honom. När vi sörjer och klagar blir vi på samma gång tröstade 

och hjälpta. 

Det gäller såren i samvetet. I honom har vi försoningen och 

förlåtelsen för alla våra synder. Det vet vi men har ofta svårt för 

att tro det. Därför talar han in tröst i vårt hjärta när han förlåter. 

”Var vid gott mod, mitt barn”, säger han, ”dina synder är förlåtna” 

(Matt. 9:2). Och ifall vi, sedan vi har fått förlåtelsen, vacklar 

i tron, då tröstar Guds Ande oss på nytt med det som Kristus 

har gjort och gör för oss: ”Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud 

är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus 

är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och 

som sitter på Guds högra sida och ber för oss” (Rom. 8:31ff). 

Men det gäller också det vi känner inför attackerna mot den 

kristna tron. Vi känner dem i dag som stötar. Och stötarna gör 

ont i oss. Vi blir misstolkade och anklagade. Somliga blir hånade, 

några blir utstötta. Vi känner oss trängda. Vi ängslas och 

klagar. Läget är så ovant för oss. Men inte för Herren Jesus! Han 

har förberett oss på det. Och nu tröstar han oss med att vi just i 

detta svåra blir förenade med honom (Matt. 10:25). Apostlarna 

ger oss samma tröst. ”Mina älskade, var inte förvånade över den 

eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om 

det hände er något oväntat. Nej, gläd er ju mer 

ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också 

jubla och vara glada, när han uppenbarar 

sig i sin härlighet” (1 Petr. 4:12f). 

Denna tröst blir ännu starkare när vi 

ställs inför sjukdomar och död. Den 

materiella utvecklingen under 1900- 

talet har ju invaggat oss i säkerhet. Vi 

har blivit påverkade av tidsandans 

inomvärldsliga perspektiv. När vi möter 

sjukdom och död rasar denna säkerhet 

samman. Men nu är Herren Jesus 

här! Om vi vänder om till honom då möter 

vi en verklig tröst. Kanske får vi erfara hans 

makt att bota och hela. Det som han gjorde ”vid 

den tiden” kan han göra också här och nu. Men framför 

allt hjälper Jesus oss att se att vi har del i hans seger över lidandet 

och döden! Han har redan varit inne i döden och kommit ut 

igen. Och i det heliga dopet är vi förenade med honom. Vi är 

indragna i hans död och hans uppståndelse. Därför när vi klagar 

över det svåra, tröstar han oss och säger: Ja, du känner döden, 

men mitt i detta verkar mitt nya liv i dig. Det är din yttre 

människa som bryts ner, men samtidigt förnyas din inre 

människa (2 Kor. 4:11–12,16). Detta låter ovant för oss. Vi får 

be Guds Ande hjälpa oss att ”lära känna Kristus och kraften 

från hans uppståndelse genom att bli lika honom i hans död” 

(Fil. 3:10). 

foto: thomaz scalquo 

SÅ TRÖSTAR HERREN JESUS oss undan för undan, ända tills vi 

når fram till Guds tron, där Lammet är vår herde och Gud torkar 

bort alla tårar från våra ögon (Upp. 7:17). 

GUSTAV BÖRJESSON 

Prost, Sätila 


foto: tory byrne 

Trösta varandra 

Den värld vi lever i är full av nöd. Sjukdomar, lidande och bekymmer av olika slag möter oss 

alla mer eller mindre. Vad har jag att komma med till en sörjande? Hur kan jag trösta? 

BLAND ARBETSKAMRATER, skolkamrater, grannar och andra möter 

vi människor i nöd och svårigheter. Också kristna vänner drabbas 

av lidande och bekymmer. Ofta försöker människor att dölja 

det; om vi frågar någon om hur det står till får vi ofta svaret: 

”Jo, det är bra”, fast det egentligen inte alls är bra, utan man 

helst bara skulle vilja gråta. 

Ofta är våra möten och relationer till varandra alldeles för ytliga 

och flyktiga. Därför kommer vi varandra inte så nära att vi 

lär oss att se och genomskåda när andra har bekymmer. Tyvärr 

är det också ofta så i den egna familjen och i den kristna gemenskapen. 

Kan jag vara till hjälp för någon? 

Jag är säker på att alla som älskar sina medmänniskor både vill 

och kan trösta dem. En förutsättning för att kunna trösta är 

nämligen att den som vill trösta känner en verklig omsorg och 

att det finns ett ömsesidigt förtroende. Detta borde ju finnas redan 

innan någon drabbas, och därför är det viktigt hur vi lever 

och uppför oss bland våra medmänniskor varje dag. Att kasta 

sig över en människa som plötsligt drabbas av något och det 

inte finns ett förtroende kan istället ha motsatt effekt. 

Lyssna med tålamod 

Vi har ofta en felaktig bild av vad det innebär att trösta någon. 

Det är så ofta vi står hjälplösa, för vi kan inte göra något åt det 

som orsakar sorgen, t.ex. ett dödsfall. Men trösten kommer 

inte genom att vi löser alla problemen, utan genom att vi finns 

där mitt i sorgen och delar den med den sörjande. Ofta behövs 

det bara en lyssnande medmänniska som tar sig tid. 

En präst berättade en gång om hur man gjorde i Afrika, där 

han varit missionär, när någon mist en anhörig. Då ställde byborna 

upp sig i en lång rad framför hyddan där de bodde som 

drabbats av sorg. Sedan gick man in en och en och satte sig ner 

hos de sörjande och lyssnade på deras tankar och sörjde tillsammans. 

Sedan kom nästa in och fick höra samma sak tills alla varit 

inne, och på detta sätt bar man sorgen tillsammans. 

Det händer nog också att vi möter människor som alltid talar 

om samma sak, fast vi träffar dem ofta. Det kan vara tröttsamt 

ibland, men det som den människan talar om är säkert något 

som bekymrar och tynger henne. Vi får nog inte höra hela sanningen, 

men det betyder säkert mycket att det finns någon som 

har tålamod att lyssna. Det kan du göra. 

Den som fått tröst kan ge tröst 

En viktig sak när jag ska försöka trösta någon är om jag själv 

har någon tröst för mina egna problem. Ingen går genom livet 

utan att ha problem, men vi har så lätt för att förtränga dem. Vi 

fyller kanske våra liv med annat för att slippa att ta itu med 

problemen, eller också går vi in och försöker lösa andras i stället 

för att söka tröst för våra egna bekymmer. Det är så lätt att 

säga att hos JESUS får vi tröst i all nöd, men det ÄR sant. 

Vi kan läsa i 2 Kor. 1:3ff hur Paulus fick vara till tröst för 

många genom sitt sätt att bära sina lidanden: Välsignad är vår 

Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och 

all trösts Gud. Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi 

med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har 

det svårt. 

Paulus talar inte mycket om vad lidandena bestod av och beskriver 

dem inte i detalj, men vi förstår att det har varit fråga 

om livsfara. Inte heller berättar han vad hans ”törntagg i köttet” 

innebar (2 Kor. 12), men han talar om varifrån han får 

kraften till att bära detta. Tron på Jesus som den som besegrat 

döden och har all makt i himmelen och på jorden ger honom 

kraft i lidandet. 


foto: bianca de blok 

Ett talande exempel är när Paulus och Silas helt orättvist blev 

piskade och satta i fängelse i Filippi. När de satt där i mörker, 

kyla, smuts och bland alla förbrytare, så kunde man väl tänka 

sig att den naturliga reaktionen skulle varit att banna och klaga 

över de människor som orsakade dem detta lidande. Paulus 

och Silas gjorde inte det, utan de bad och sjöng lovsånger till 

Gud. De bad högt, så att de andra hörde vad de bad om – lovsånger 

brukar ju inte vara så lågmälda. Paulus’ och Silas’ böner 

och lovsånger löste inte bara deras bojor, utan allas bojor lossnade 

och alla dörrar öppnades. Vilken fantastisk befrielse för 

dessa människor som satt där fängslade i mörker, smuts, lidande 

och skam! 

Våra liv kan vittna! 

Många människor vi möter är oftast inte så kunniga i Bibeln, 

och då är det kanske inte så lätt att berätta om bibelord som varit 

till tröst i olika svårigheter. Men vi får inte vara rädda för att 

citera Bibeln. Vi har ju själva fått tröst därifrån, eftersom det är 

Gud själv som möter oss där och ger oss kraft. 

Hur mycket kände Paulus medfångar i Filippi till Jesus och 

vem han var? Ändå blev de alla lösta från sina bojor och befriade. 

De blev i stället fängslade av de människors frimodighet 

som bad och sjöng lovsånger till sin Gud mitt i lidande och 

elände. 

Vilka intryck får våra medmänniskor av oss och vår gudstro 

när något besvärligt drabbar oss? Får de höra klagovisor över 

alla våra besvärligheter och bekymmer, när de själva kanske 

har det mycket värre? Är vi de som klagar över allt elände i 

världen och gärna talar om vad som borde göras, men samtidigt 

alltid ser till att vi själva klarar oss undan det värsta och 

aldrig tar någon risk eller gör någon uppoffring för att någon 

annan ska slippa ett lidande? Vårt sätt att möta vardagens besvärligheter 

och vår villighet att hjälpa och ställa upp för andra 

i svåra situationer gör säkert större intryck än vi tror. Inte så att 

vi inte ska låtsas om att även vi drabbas av svårigheter, men 

därför att vi vet var den verkliga trösten finns att hämta. 

Att veta att vi har människor runt omkring oss som ställer 

upp för oss när det kör ihop sig är ju en stor rikedom som 

många av oss äger. Men det är långt ifrån alla som har det så. Är 

det till tröst för någon människa att du och jag finns i hennes 

närhet? Ger mitt liv ett intryck som vittnar om kraft, tröst och 

glädje också i bekymmer och lidande? Får Guds kärlek och 

glädjen över Jesus och vad han gjort för mig genomsyra mig 

och visa sig i mitt liv? Får mina medmänniskor veta att jag tror 

på Guds löften om bönhörelse och Hans makt att hjälpa även 

när det ser hopplöst ut? 

BÖN: Herre, låt mig leva i din närhet, innesluten i din kärlek, och 

ha min tröst i dig. Låt mig få vara ett ljus i din hand till andra 

människors tröst och till din ära. Amen. 

ARNE ENGSTRÖM 

Skolpastor och predikant, Åstorp 


Aktuellt ämne 

Kris leder till Kristus 

Inom psykiatrin brukar man tala om att en depression leder till kris, men den ger också möjlighet 

till utveckling. Är det så att krisen även kan ha en andlig dimension? Kan den leda till Kristus? 

KRIS OCH KRISTUS. Det låter som om orden språkligt är släkt – 

men det är de inte. ”Kristus” kommer från ett grekiskt ord, 

”den smorde”, som i sin tur kan betyda både ”konungen” och 

”Messias”. ”Kris” kommer från ett annat grekiskt ord som betyder 

”dom”. 

En andlig kris har två sidor: dels en uppgörelse med det som 

inte fungerar, inte är rätt, utan fel i Guds ögon – och dels ett erbjudande 

om en ny möjlighet, ett nytt förhållande till Gud som 

leder till ”shalom” – frid med Gud. 

Därför hör orden teologiskt ihop: ”kris leder till Kristus”. 

En kris i kristen mening består dels av en dom över det som är 

orätt och fel (= synd) i förhållandet mellan Gud och människor, 

dels av erbjudandet om en ny möjlighet (= upprättelse) i 

Kristus Jesus. 

Om Kristus ska bli verklig i en människas liv måste det till en 

kris. Allt som är fel och orätt måste upp till ytan. Först när man 

accepterar domen, kan man befrias till det som är rätt och riktigt. 

Vi lever i en svår tid, även om vi inte ska svartmåla den. 

Visst finns det mycket positivt som sker i samhälle och kristenhet. 

Det kan tyckas fel att tala om en akut kris. Men det finns 

också många kristecken i både kyrka och samhälle som borde 

vara en stark kallelse för oss till att försöka leda krisen och 

människorna fram till Kristus. Han är ju den ende som kan 

skänka ljus, rättfärdighet, förlåtelse och framtidstro för tid och 

evighet. 

Jesus var den som talade mest allvarligt om nödvändigheten 

av en kris i en människas liv. Han var en ’kris-förkunnare’, som 

ställde människor mot väggen och avslöjade deras hårda hjärtan 

och erbjöd dem förlåtelse och tro. Och Jesus var inte rädd att 

sticka ut. Han applåderades varken av liberalerna eller av de 

konservativa. Men hans ord bröt igenom människors försvarsmurar. 

Han blottade människans egoism och självrättfärdighet 

för att kunna läka. Genom sina ord förde Jesus människor in i 

en kris, en prövning, som skulle befria dem från skuld och ge 

dem ett nytt liv. Krisen förkunnades alltid jämsides med förlåtelsen. 

Talet om domen/krisen retade upp människor, och förlåtelsen 

fattade man ingenting av, eftersom man inte ville se sina 

fel. Människan tror i stället att hon kan kompensera sina misstag 

genom att göra något extra bra. Men förlåtelsen hos Kristus 

är alltid byggd på den absoluta domen utan kryphål och är ”av 

nåd allena”. Människans tro och förlåtelse kan inte begripas 

med förnuftet, men väl upplevas. 

Det är impopulärt i dag att tala om kris och dom. Men för en 

kristen måste det stå klart att i Bibeln kan domen aldrig frikopplas 

från evangeliet. Domen tystnade aldrig i Jesu predikan. 

Den får heller inte tystna i kyrkans budskap. Kris är inte något 

perifert som står i motsats till kärlekens evangelium som det 

centrala. Krisen finns som en del av detta evangelium. Ta bort 

krisen eller lagen ur förkunnelsen, och det finns inget kärlekens 

evangelium kvar, utan endast tomma, oförargliga ord som inte 

berör människor. 

Kris och utveckling! Tänk om de kriser vi hamnar i – sjukdomar, 

brustna relationer, trasslig ekonomi m.m. – får leda till ett 

andligt uppvaknande för oss! Kris kan leda till Kristus och ny 

välsignelse! 

JENS LUNNERGÅRD 

Familjeläkare, Sollentun 

Källa: Kris leder till Kristus, Herdabrev av Bertil Gärtner, 1971 

TILL LIV 02#2007 11 

foto: florian engels

I mötet med … 

Athanasios 

av Alexandria 

UNDER 300-TALET DEBATTERADES frågan om 

Kristi identitet livligt. Därför hölls ett kyrkomöte 

i Nicæa år 325, och slutresultatet, som 

fastslogs i Konstantinopel år 381, finns dokumenterat 

i den nicenska trosbekännelsen. 1 

Biskop av Alexandria 

I debattens centrum stod Athanasios (295– 

373). Han var diakon och sekreterare åt den 

egyptiske biskopen Alexander och blev biskop 

i Alexandria år 328. Just i Alexandria 

rasade debatten som värst. Där var nämligen 

den andra sidans ledande representant, prästen 

Arius, också verksam. Källorna berättar 

att diskussionens vågor gick höga på gator 

och torg, i badhus och tavernor. 

Även på högsta politiska nivå fanns intresse 

för frågan. Anledningen var att kejsarna 

numera såg kyrkan som en sammanhållande 

faktor i det väldiga imperiet och 

därför var måna om att de kristna stod 

enade, och kunde av den anledningen ingripa 

i kyrkans angelägenheter. De kristna i romarriket 

hade blivit så många att de var att 

räkna med, ungefär 15 % av befolkningen. 

För Athanasios var frågan så viktig att 

han vigde sitt liv åt kampen för en rätt förståelse 

av vem Kristus är. Det kostade, han 

blev grovt förtalad och periodvis avsatt från 

sitt biskopsämbete. Han blev landsförvisad 

vid fem tillfällen och levde sammanlagt 20 

år i exil. Vid ett tillfälle omringade kejsarens 

soldater kyrkan där han förrättade gudstjänst. 

Själv kom inte Athanasios till skada, 

utan lyckades fly och under sex års tid hålla 

sig gömd i olika kloster i öknen. 

1. Den athanasianska trosbekännelsen från 500-talet bygger 

vidare på den grund Athanasios lagt. 

Den nicenska 

trosbekännelsen 

Jag tror på en enda Gud, 

allsmäktig Fader, 

skapare av himmel och jord, 

av allt vad synligt och osynligt är; 

och på en enda Herre, Jesus Kristus, 

Guds enfödde Son, 

född av Fadern före all tid, 

Gud av Gud, 

ljus av ljus, 

sann Gud av sann Gud, 

född och icke skapad, 

av samma väsen som Fadern, 

på honom genom vilken allting är skapat; 

som för oss människor 

och för vår salighets skull 

har stigit ned från himmelen 

och tagit mandom genom 

den helige Ande av jungfrun Maria 

och blivit människa; 

som ock har blivit för oss korsfäst 

under Pontius Pilatus, 

lidit och blivit begraven; 

som på tredje dagen har uppstått, 

efter skrifterna, 

och stigit upp till himmelen 

och sitter på Faderns högra sida; 

därifrån igenkommande i härlighet 

till att döma levande och döda, 

på vilkens rike icke skall varda någon ände; 

och på den helige Ande, 

Herren och livgivaren, 

som utgår av Fadern och Sonen, 

på honom som tillika 

med Fadern och Sonen tillbedes och äras 

och som har talat genom profeterna; 

och på en enda, helig, 

allmännelig och apostolisk kyrka. 

Jag bekänner ett enda dop, 

till syndernas förlåtelse, 

och förväntar de dödas uppståndelse 

och den tillkommande världens liv. 

Amen. 

Athanasios var med på kyrkomötet i Nicæa 

325 – det första av de sju stora ekumeniska 

kyrkomötena. Han vigde sitt liv åt kampen 

för en rätt förståelse av vem Kristus är. Han 

är en viktig person i kristendomens historia. 

En kämpe mot arianismen 

Arius menade att endast Fadern är sann 

Gud. Sonen är skapad av Fadern och har en 

början, att ”det fanns en tid när han inte 

fanns”. Han är visserligen mer än en vanlig 

människa och en förutsättning för världens 

skapelse. Men han är inte Guds like. 

Athanasios hävdade att Kristus är född av 

Fadern och lika evig som han. Han är av 

samma väsen som Fadern och är Gud i ordets 

fulla bemärkelse. Den andra personen i 

Treenigheten har, utan att förlora sin sanna 

gudom, blivit verklig människa – för att 

genom sin försoningsdöd och uppståndelse 

befria människan från synd och död och ge 

henne del av sin Ande och sitt eviga liv. Gud 

är inte bara den som är upphöjd över alla. 

Han är också den som i Kristus kommit oss 

så nära att han kan omfamna de fallna och 

lyfta oss upp till sig, så att vi blir delaktiga i 

Guds eviga liv och förenade med honom. 

”Han blev vad vi är för att vi skulle bli vad 

han är.” Inkarnationen, att Gud blir människa, 

är det starkaste uttrycket för Guds kärlek 

och förutsättningen både för vår frälsning 

och för vår kunskap om Gud. Är inte 

Kristus sann Gud, så är vi lämnade åt oss 

själva och utestängda från Guds gemenskap. 

För Athanasios var det viktigt att göra 

rättvisa åt både Guds enhet och trefald och 

att böja sig för att Den Heliga Treenigheten 

är ett mysterium som övergår vårt förstånd. 

Det var också viktigt att förstå Bibeln utifrån 

dess centrum: Kristus och frälsningen 

genom honom. Bibeln ger inte svar på allt, 

men låter oss få veta det nödvändigaste. 

LARS-ÅKE NILSSON 

Präst och bibelskollärare, Åsljunga 


Månadens förklaring 

Kristologi. Vad är det? 

JÄMFÖRT MED ”TEOLOGI” ÄR ”KRISTOLOGI” ETT OVANLIGT ORD. Det används för att 

beteckna läran om Kristi person och verk. Vad säger Svenska kyrkans bekännelseskrifter 

(SKB) om detta? 

Kristi person 

I likhet med treenighetsläran behandlas frågan om Kristi person utförligt i de tre 

bekännelserna från fornkyrkan. Det är åter viktigt att påminna sig att de ingår i 

SKB, och att man genom att ta med dem visar att man ansluter sig till den fornkyrkliga 

bekännelsen om Kristus. Kärnan i denna är att Jesus Kristus är sann Gud och 

sann människa, och samtidigt en enda, en person. 1 

Det faktum att Jesus är sann Gud och sann människa, att gudomlig och mänsklig 

natur har förenats i hans person, kallas i SKB för en hemlighet. Ja, det sägs att efter 

treenighetsläran är det ”den största hemligheten i himmelen och på jorden”. 2 Guds 

Son, som existerar som en person från evighet, har ”antagit den mänskliga naturen” 

då jungfru Maria blev havande. 3 Han förvandlades inte från Guds Son till 

människa, inte heller blev han i mindre grad Guds Son då han blev människa. Inför 

Jesus Kristus möter vi inte en varelse som är till hälften Gud och till hälften människa. 

Dessa föreställningar är avvägar som inte stämmer med Skriftens vittnesbörd. 

I honom möter vi verkligen Gud själv. Samtidigt möter vi en verklig människa, lik 

oss i allt men utan synd. 4 Och samtidigt: Han är en enda, en person. Detta är ”den 

höga hemligheten”. 5 En bild som har använts för att i någon mån åskådliggöra 

denna unika förening, är det glödgade järnet. Liksom elden har genomträngt järnet, 

så har den gudomliga naturen genomträngt den mänskliga. 6 

Under reformationen ledde strider med de reformerta teologerna om nattvardsläran 

till en fördjupning av kristologin. Vi får återkomma till detta i samband med 

att nattvarden behandlas. En viktig följd av den underbara förening mellan det gudomliga 

och det mänskliga i Kristi person, är att det som hör till den mänskliga naturen 

(t.ex. Jesu blod) får del av gudomliga egenskaper (t.ex. att kunna ta bort 

synd). 7 Det betyder att en vers som denna kan förstås bokstavligt: ”Jesu, hans Sons, 

blod renar oss från all synd.” 8 

Kristi verk 

I en skrift från 1538 säger Martin Luther, att Satans angrepp mot Kristus har tre 

fronter: Han låter honom inte vara Gud, han låter honom inte vara människa och 

han låter honom inte ha gjort det frälsningsverk han har gjort. 9 Utifrån detta perspektiv 

är även frågan om människans frälsning, hennes rättfärdiggörelse, en kristologisk 

strid. Försoningen, som människan får del av genom dopet och tron, grundar 

sig helt och hållet på att Kristus utförde sitt frälsningsverk som både sann Gud och 

sann människa. Endast om Kristi verk förkunnas på detta sätt kan samvetet få tröst 

och tron bli viss. 

Melanchthon säger att den som kommer till Kristus för att söka förlåtelse hos honom 

ger uttryck för den högsta dyrkan av Kristus. 10 Det går inte att tillerkänna honom 

något högre. Han är Gud och människa i en person, och på korset har han 

framburit det fullkomliga offret. Hos Jesus Kristus finns därför förlåtelse för alla 

synder. 

TORBJÖRN JOHANSSON 

Lektor, FFG, Göteborg 

Månadens andakt • Luther 

Vilken tröst – för mig! 

Ja, han var sargad 

för våra överträdelsers 

skull och 

slagen för våra 

missgärningars 

skull. Straffet var 

lagt på honom, för 

att vi skulle få frid, 

och genom hans sår 

blir vi helade (Jes. 53:5). 

Ta till dig det som står här och låt det få 

trösta dig! Tro att detta har skett för din 

skull. Det står ju inte bara en eller två 

gånger, utan om och om igen: det Jesus får 

lida, det lider han som helt oskyldig. Hur 

kan Gud stå ut med det? Ja, varför är det 

till och med så att Gud beslutar något sådant 

och ser till att det sker? – Därför att 

du ska kunna få tröst av honom! 

Han lider inte för sin egen skull, utan 

för dig och för hela världen. Därför måste 

det ske på ett så märkligt och orimligt sätt. 

Han är Guds Son, allt igenom helig och 

utan synd, och skulle därför med all rätt 

blivit befriad från förbannelse och död. Vi 

däremot är syndare, under Guds vrede 

och förbannelse, och vi borde därför med 

all rätt dö och bli fördömda. Men Gud 

vänder på det. Han som ingen synd har – 

och hos vilken det inte finns något annat 

än nåd – han måste bli en förbannelse och 

bära straffet för alla synder. Men vi är 

genom Jesus Kristus Guds barn, inneslutna 

i hans nåd. 

Därför ska vi låta detta trösta oss och 

särskilt ta till oss orden om att Kristus var 

helt utan skuld. När han led oskyldig, var 

det vår skuld och synd som var orsaken. 

Därför kan vi, inför all synd och nöd vi 

möter, trösta oss med hans renhet. Ty att 

han var oskyldig är ett säkert bevis på att 

hans lidande kommer oss till godo. Vår 

käre Herre och nådefulle Frälsare har lidit 

och betalat för oss! 

Ur Guds ord och löfte, 

Dagliga betraktelser av Martin Luther (4:e v. i Fastan). 

1. SKB, s. 49 (Den athanasianska trosbekännelsen.) 2. SKB, s. 638 (med hänvisning till 1 Tim 3:16.) 

3. SKB, s. 57 4. Heb. 4:15 5. SKB, s. 638 6. SKB, s. 645 7. SKB, s. 642f. 8 .1 Joh. 1:7 9. Drei Symbola 

oder Bekenntnis des Glaubens Christi 10. SKB, s. 127. 


Bibelstudium 

Den levande tron 

– kallelse och gensvar 

Under våren publicerar Till Liv fyra artiklar om Den levande tron utifrån Gamla testamentets första 

böcker. Vi ska nu uppmärksamma två personer som vi annars inte brukar ägna så mycket tid, nämligen 

Kain och Abel. Dessa båda bröder var Adams och Evas söner, och vi befinner oss alltså i början 

av människosläktets historia. 

DET ÄR EN DRAMATISK SKILDRING VI MÖTER: Efter en tid hände sig 

att Kain bar fram en offergåva åt HERREN av markens gröda. 

Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av 

djurens fett. Och HERREN såg till Abel och hans offer, men till 

Kain och hans offer såg han inte (1 Mos. 4:3–5). Att Gud inte 

godkände Kains offer fick till följd att Kain uppfylldes av en sådan 

vrede att han beslöt att döda sin bror Abel. Och så skedde 

också (v. 8–11). 

Detta skulle lätt kunna bli en betraktelse över människors 

ondska mot varandra. Men är det berättelsens hela mening? 

Finns det kanske en annan djupare innebörd i denna skildring? 

Likheter mellan bröderna 

Det fanns åtminstone två saker som de båda bröderna hade gemensamt: 

a. Båda var födda utanför paradiset. 

Kain och Abel var söner till den fallne Adam: När Adam var 

130 år fick han en son som var lik honom, hans avbild (1 Mos. 

5:3). Denna fallna avbild hade även Kain och Abel full del av. 

En genomgripande skada hade drabbat människorna genom 

olydnaden mot Gud, och denna sanning gäller sedan dess alla 

människor (med ett undantag: Jesus). Det som är fött av köttet 

är kött (Joh. 3:6). Adam blev huvudman för ett fallet släkte: ... 

de många stod som syndare på grund av en enda människas 

olydnad (Rom. 5:19). Det fanns därför ingen olikhet i de båda 

brödernas egen natur. 

b. Båda hade hört Guds ord och båda offrade åt Gud. 

Kain bar fram en offergåva åt HERREN och så gjorde även 

Abel. Nu kan man bara offra till Gud på ett rätt sätt om Han 

först har uppenbarat sig och talat om hurudana offer han vill 

ha. Vi får därför förutsätta att Gud hade gjort sig känd och talat 

till båda bröderna precis som han senare fortsatte att tala till 

Kain. 

Skillnaden mellan bröderna 

De mänskliga förutsättningarna för Kain och Abel var alltså 

helt lika. Skillnaden mellan dem låg helt och hållet i deras offer 

och i hur detta utfördes. 

Hebreerbrevet har nyckeln till en rätt förståelse av detta: 

Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och 

genom tron fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, 

eftersom Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron 

talar han, fastän han är död (Hebr. 11:4). Nyckelorden i denna 

bibelvers är ”tron”, ”rättfärdig” och ”Gud bekände sig till 

hans offer”. Jesus talar också i evangelierna om den rättfärdige 

Abels blod (Matt. 23:35). Detta påminner oss om att det enligt 

Bibeln endast finns ETT sätt att bli rättfärdig inför Gud (det vill 

säga ren och förlåten), och det är genom tron. Det betyder i 

klartext att Abel offrade i tro, men det gjorde inte Kain. Gud 

hade talat och Abel svarade i tro. Vår egen natur förmår ingenting 

inför Gud. Här behövs en annan väg och det hade Abel 

klart för sig. Han gick därför trons väg. 

Men låt oss försöka att se ännu något djupare på detta. Det 

som betydde något var alltså inte personen som frambar offret 

– utan offret självt! Kain offrade frukter från jorden och hans 

offer var därför ett offer utan blodsutgjutelse. Man kan kanske 

tycka att detta var naturligt eftersom han var åkerbrukare. Men 

detta är inte saken! Det är i själva verket precis tvärtom: han 

kom med ett oblodigt offer därför att han inte offrade i tro. Om 

han hade trott på Gud, hade han redan i detta tidiga skede in- 


” 

Abels vittnesbörd 

är ett budskap om korset. 

foto: cia björk 

sett att utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse (Hebr. 9:22). 

Kain offrade inte något liv i sin offergåva, och hans oblodiga offer 

är ett uttryck för att han var utanför Jesu försoning och 

frälsning. Och så är det: Abels offer är djupast sett den korsfäste 

Kristus. I Uppenbarelseboken talas det om Lammet som är 

slaktat från världens grundläggning (Upp. 13:8). Abel har således 

Kristi död mellan sig och Gud. Notera än en gång att Gud 

bekände sig till Abels offer, och det finns inget annat offer som 

Gud bekänner sig till än till Kristi offer. Det är detta hela Bibeln 

handlar om. 

Kains offer visar att han inte ville gå trons väg i lydnad för 

Guds vilja. Kain har fått många efterföljare vilkas ’offer’, eller 

sätt att närma sig Gud, kan beskrivas som just ’Kains-gudstjänster’. 

Då kommer man till Gud med frukterna av sitt liv och 

sitt arbete. Detta kan visa sig på en mängd olika sätt, men gemensamt 

för dem alla är att man grundar sin ställning inför 

Gud på mänsklig förmåga och prestation. Abel förstod genom 

tron att vi endast kan nalkas Gud genom ett offer, och att detta 

offer är Kristus Jesus. Abels vittnesbörd är ett budskap om korset. 

Det var alltså offret som var skillnaden mellan Kain och 

Abel – och tron på det offret. 

Två prototyper 

Martin Luther såg även Kain och Abel som prototyper för två 

olika ’kyrkor’: Kains kyrka och Abels kyrka. Abels kyrka består 

av alla dem som genom tron på Kristus och hans offer står 

rättfärdiga inför Gud. I Kains kyrka finns det ingen plats för Jesus 

– åtminstone är hans ställning svag. Precis som Kain hatade 

och dödade sin bror Abel, kommer de som tillhör Kains kyrka 

att hata och förfölja dem som utgör Abels levande kyrka (1 Joh. 

3:12). Är det inte detta vi allt klarare börjar se också i vårt eget 

land? 

Jorden blev fläckad av den rättfärdige Abels blod på samma 

sätt som den blev fläckad av Guds Sons blod. När Gud säger till 

Kain att din brors blod ropar till mig från marken (v. 10), så är 

det djupast sett Kristi blod som ropar. Men detta rop är grunden 

till att vi kan bli frälsta. 

Ge därför akt på din väg! Följ inte den stora mängden om vilka 

Gud säger: Ve dem! De har slagit in på Kains väg (Judas brev 

v. 11). Lär dig att känna igen Kains väg. Se var den börjar och 

hur den slutar! Gå du i stället Abels väg i tron på Jesus och det 

han har gjort för dig. Jesus älskar dig även om världen hatar dig. 

INGEMAR RÅDBERG 

Universitetslektor, Lödöse 


ELM-mission i Kenya 

Tonårstankar & tro 

I Kenya får ELMs missionär Gunnel Gustavsson genom sin tjänst kontakt med många ungdomar. 

Här förmedlar hon några tankar från en kristen tonårsflicka som nyligen varit på ungdomsläger. 

Chepkenoi berättar: 

JAG HAR SLUTAT ANDRA ÅRET PÅ GYMNASIET och har två år kvar. 

Det ska bli skönt att få lite lov nu i december. De andra loven 

under året läser vi alltid lite extra, så de blir inte så långa och 

man hinner inte vila så mycket. 

Det här lovet kan jag hinna med att hjälpa till med lite av varje 

hemma. Det är skönt att göra något med händerna, även om 

jag får blåsor av att hacka i åkern. Det är inte så jobbigt att passa 

småsyskonen numera, för de är alla i skolåldern. Vi kan för 

det mesta ha det rätt trevligt när vi sitter och pratar eller går till 

marknaden. 

Här, där jag bor, har det varit lite oroligt, så mamma och pappa 

vill inte att vi går själva någonstans. Det har varit bråk mellan 

de olika stammarna som bor här. Jag förstår inte varför – 

men det är några få som ställer till bråk för att förstöra för andra. 

Och ibland går det riktigt vilt till: de bränner hela byar och 

stjäl kor och andra ägodelar. Jag tackar Gud, för hemma hos 

mig har inget hänt. Här är bra jord och vi odlar mycket potatis 

som vi tar ner till marknaden i Chepseon. Den ligger ganska 

nära vårt Bible Center. 

I SÖNDAGS VID PÅLYSNINGARNA i kyrkan påminde församlingens 

ordförande om ungdomsläger på Chesinende Bible Center. Jag 

håller nu på med att packa till det lägret, för jag är bland de tjugo 

som deltar från vårt pastorat. Vår ungdomsledare följer med 

oss. Det är allt lite spännande att se vilka mer som kommer. Min 

lillasyster är också med, för åldern på deltagarna kan enligt inbjudan 

vara mellan 13 och 35. 

Får se nu vad jag behöver ta med … kläder för sex dagar … 

men jag kan säkert tvätta upp dem, så jag behöver inte mer än tre 

ombyten. På Chesinende kan man aldrig vara riktigt säker på att 

få det torrt över en dag. Vädret där är, precis som här hos oss, lite 

kallt och ruggigt och småregnigt. De som kommer från Nakuru 

och Lugumek tycker nog att det är väldigt kallt på Chesinende. 

Det är många som använder både mössa och täckjacka där. 

VI TRÄFFAS I VÅRT LILLA SAMHÄLLE när det är dags att ta sig till 

Chepseon med allmänna kommunikationer. Vi åker i några olika 

minibussar. De sista 800 metrarna går vi till fots. På Chesinende 

möts vi av ett varmt välkomnande från ledarna. Vi betalar 

vår avgift som är 50 shilling och dessutom två korokoro 1 

majs och en korokoro bönor. Skönt att bli av med majs och bönor 

– packningen minskade med sex kilo! Teet är klart när vi 

kommer, så vi får börja med att dricka det. Det kommer hela tiden 

fler ungdomar från olika delar av vårt distrikt, och till slut 

är vi 65 stycken. 

Helt okej för mig att vi inte blir fler, för nu kan vi våga prata 

med varandra och lära känna varandra bättre. Ledarna kan se 

oss allihop, och vi kan ha olika aktiviteter utan att många behöver 

stå och titta på. 

VI HAR ALLA VÅRA SAMLINGAR I KYRKAN, för vi flickor bor på golvet 

i lektionsrummet på centret. Pojkarna bor i ett klassrum på 

1. En två-kilos konservburk som blivit allmänt vedertaget mått i Kenya. 


foton: gunnel gustavsson 

grundskolan här bredvid. På golvet ligger det vassmattor och 

madrasser. Filt och lakan har vi med oss själva, likaså tallrik, 

mugg och sked. 

Undervisningen börjar på torsdagen – vi får höra om ”nådemedlen”. 

Vad är det? Hur använder vi Ordet och sakramenten? 

Det fortsätter med att vi får lära oss om försoningen mellan 

Gud och människan, där Jesus är Försonaren. 

PERSONAL FRÅN KLINIKEN kommer och har ett pass om hiv/aids. 

Vi kommer med många frågor om hur vi ska skydda oss själva 

och hur vi ska ta hand om dem i vår omgivning som är sjuka. 

Det är så lätt att tänka och säga att vi som är kristna ska säga 

nej till sex innan vi är gifta, men när jag är i skolan och blir tillfrågad, 

vad gör jag då? Jag ber Gud att han ska hjälpa mig att 

säga nej. Men tänk om jag blir tvingad … 

Jag behöver nog tänka mer på vad det betyder, det där med 

att vi har frihet i Kristus. Frihet att säga nej till sex före äktenskap. 

Man behöver alltså inte har prövat att ha sex förrän man 

bestämt vem man vill dela livet med. En god Guds ordning – 

men inte är det många på skolan som tänker på det sättet. 

Det är intressant när vi gemensamt diskuterar dagens undervisning. 

Vi har många frågor. Varför kallas vi lutherska? Varför 

sänder Gud prövningar och lidande? Varför får vi kvinnor inte 

bli präster? 

PRÄSTERNA OCH DE ANDRA LÄRARNA hjälper oss med svar och de 

ger oss många bibelställen, så vi kan se vad Guds Ord säger. Jag 

” 

ska nog försöka att få min bibelläsning att bli en rutin varje dag, 

men det är svårt att få till det. Av undervisningen om varför vi 

ska läsa Bibeln förstår jag att Guds Ord är levande och aktivt 

även för oss i dag, fast det skrivits för många, många år sedan. 

Det påverkar oss när vi läser det, och det borde vara inspiration 

nog för oss att vara flitiga bibelläsare. Men jag har så mycket att 

läsa i skolan, och ska man klara proven får man allt jobba med 

skolböckerna i stället. Jag får be om att Gud ska leda mig, och 

visa mig tillfällena då jag kan läsa Bibeln och be. 

Bönen, ja, den är viktig i våra liv. Vi får tacka Jesus för att han 

kom till jorden som vår Frälsare och att han är Sanningen och 

Livet och den Gode Herden. Det fick de veta redan på Gamla 

testamentets tid, när Jeremia predikade för folket. Vi får tacka 

Jesus för att han och den helige Ande vill leda oss på den rätta 

vägen. Ja, vi får be till Gud i livets alla situationer, var vi än är. 

Vid flera tillfällen sjunger vi för varandra, och några har drama. I en del av undervisningen 

övar vi lite på vår liturgi, speciellt partierna med sång, och det är kul att kunna 

den. Gudstjänsten blir mer levande om man kan vara med i liturgin. 

DE FLESTA AV OSS PÅ LÄGRET är med i en sångkör i våra församlingar, 

så det är enkelt för oss från de olika pastoraten att snabbt 

bilda körer. Vid flera tillfällen sjunger vi för varandra, och några 

har drama. I en del av undervisningen övar vi lite på vår liturgi, 

speciellt partierna med sång, och det är kul att kunna den. 

Gudstjänsten blir mer levande om man kan vara med i liturgin. 

Vid söndagens gudstjänst under lägret klarar vi både att delta i 

antifonen för advent och sjunga en adventssång växelvis med 

vår ledare: ”Frälsaren har kommit. Hans rike är nära. Öppna 

era hjärtan …” 

CHEPKENOI 

Lägerdeltagare 


Missionsnytt & info 

ELMs årsmöte 2007 

STYRELSEN BESLUTADE vid novembersammanträdet 2006 att ELMs 

årsmöte ska hållas på Missions- och Ungdomshemmet Fridhem i 

Vännäs 15–17 juni 2007. 

Stadgarna framhåller att enskild medlem, ansluten förening och 

medlem i ansluten förening får väcka motion till årsmötet. Motion 

ska vara styrelsen tillhanda senast två månader före årsmötet, och 

styrelsen ska till årsmötet avge skriftligt yttrande över inlämnade 

motioner (§ 15). 

Under första halvåret 2007 har styrelsen tre ordinarie sammanträden: 

2–3 februari, 27–28 april och 15 juni. 

JAKOB BIRGERSSON, administrativ chef 

INFO FRÅN ELM BVS VALBEREDNING OCH DEN EKONOMISKA 

RAPPORTEN FINNS I ANNONSBILAGAN. 

Tillbaka hos vännerna i Dauro, Etiopien 

TILL FOTS OCH RIDANDE PÅ MULÅSNA besökte jag under tio dagar 1993 

för första gången det underbart vackra området Dauro i sydvästra 

Etiopien, då benämnt Kullo Konta. Där har den lutherska kyrkan 

(EELC) länge haft sin mest avlägsna utpost. Om man utgår från 

Addis Abeba förstås … Vid mitt besök för 14 år sedan var där åtta 

små församlingar, spridda över ett relativt stort område. Den prästerliga 

betjäningen fick man från Wollaita, långt bortom Omoflodens 

väldiga dalgång. Av förståeliga skäl blev besöken inte så täta. 

De lokala evangelisterna vandrade till fots mellan församlingarna 

och förkunnade evangeliet. I gassande solsken gick de flera timmar 

över höga berg och genom djupa dalar för att nå dem som hungrade 

efter den levande Gudens ord. 

Den centrala kyrkans stöd var nästan obefintligt, och de få medlemmar 

som fanns här behandlades mycket styvmoderligt av ledningen. 

Trots uteblivet stöd, både ekonomiskt och moraliskt, tjänade 

evangelisterna troget. Guds Ord fick ingång i människornas 

hjärtan och församlingarna växte. Och på den plats där trollmannen 

Kalitjan bodde i sin sataniska hydda, samlas man nu i verklig 

glädje till konferens med Guds Ords predikan, bön och lovsång. 

Ingen förskräcks längre för att gå på den tidigare förbannade marken 

runt hyddan. Genom åren har flera evangelister fått fortbildning 

och blivit prästvigda. Församlingsantalet har vuxit från åtta 

till 38 (!) under dessa år. Detta är Guds välsignelse! 

Jag har haft förmånen att besöka området vid flera tillfällen 

under de senare åren, och vid mitt besök i november 2006 kunde 

jag med glädje konstatera att vännerna i Dauro var i full färd med 

att uppföra en stor kyrka i områdets nya centralort Tercha. Genom 

stöd från er missionsvänner har ELM kunnat bevilja medel till kyrka 

och kontor i den snabbt växande staden. Glädjen och entusiasmen 

går det inte att ta fel på. Församlingen har goda personliga 

kontakter med stadens styresmän. Flera av dessa är också medlemmar. 

Här sätter man tillit till Ordets auktoritet och kraft och har 

stora planer för framtiden. Man är mycket angelägen om att fler 

ska inlemmas i gemenskapen och få del av den välsignelse, kärlek 

och värme som Kristi evangelium föder. 

CARLÅKE SÖDERLIND, missionssekreterare 

Kenya, första kvartalet 2007 

Sofia Nilsson läser swahili i Nakuru och ställer i ordning sitt hem i 

Matongo. 

Lina Jämstorp arbetar med barnen på Remand home (barnhäktet) 

och är med i arbetet med att skaffa tomt till Bethesda i Nakuru. 

Hon har i början av året vistats några veckor i Sverige med anledning 

av sin morfars bortgång. Resan täcks av den missionärsförsäkring 

som ELM-BV, liksom många andra missionsorganisationer, 

tecknar för sina utsända. 

Gunnel Gustavsson gör skolbesök i Chepkinoya och Kibaraa. 

Hon undervisar varje vecka i PPI (Primary Pastoral Instruction) i 

Kamarus och Chesinende, samt är resursperson på Chesinende 

grundskola en dag i veckan. 

I april gör hon eventuellt en resa till Samburu pastorat för undervisning 

av ungdomar, kvinnor och söndagsskollärare. 

Rune och Katrina Imberg med fyra barn har funnit sig väl tillrätta 

på Matongo och deltar i arbetet på MLTC och forskning för 

ELCK:s 60-års-jubileumsskrift. KARIN G EKSTRÖM, missionssekreterare 

Nytt för året om Peru 

I DE FLYTTSTRÄCK SOM NÄMNDES i januarinumret borde 

även ELMs nya volontärer funnits med. Benedikte 

och Olof Nilsson, Köpenhamn, reste den 

4 januari till Peru och är i tjänst t.o.m. maj; de 

stannar sen ytterligare en månad på semester. 

E-post: benediktenilsson@gmail.com. 

Benedikte har även tidigare varit volontär i 

Peru och känner därför till den danska skolan där 

hon ska arbeta som lärare. Tina Bak går nu in i andra 

uppgifter. Olof ska bl.a. hjälpa till med ungdomsarbetet i församlingarna. 

Benedikte och Olof personifierar på ett särskilt sätt det 

dansk-svenska samarbetet i Chiclayo. Välkomna i tjänsten och må 

Gud välsigna er! 

Henrik Birgersson, missionssekreterare för Peru, har efter sitt besök 

i landet i december varit sjukskriven. Vi ber för honom och 

hans familj och hoppas att han ska vara åter i tjänst i februari. 

ROLAND GUSTAFSSON, Missionsföreståndare 

Personalfrågor 

JAN-ÅKE JOHANSSON, ÖRKELLJUNGA, slutade vid årsskiftet på egen begäran 

sin tjänst som missionssekreterare (20%) och fortsätter som 

sjuksköterska på heltid. Han har sedan januari 2004 varit deltidsanställd 

och haft ansvar för planeringen av ELMs predikoverksamhet 

och det missionsstrategiska arbetet i hemlandet. 

Under åren 1990–1996 arbetade Jan-Åke som resesekreterare 

för dåvarande MBV vid expeditionen i Stockholm. Familjen Johansson 

var under åren 1998–2000 i missionstjänst i Etiopien. 

– Varmt tack, Jan-Åke, för dina insatser i missionens tjänst! 

Styrelse och personalansvariga arbetar vidare med konsekvenserna 

av de personalnedskärningar som gjorts under första halvåret 

2007 (jfr Till Liv 01/07, sid. 20). För att kunna upprätthålla predikoverksamheten, 

inte minst i glesbygden, behövs ytterligare frivilliga 

predikoinsatser. Det administrativa arbetet behöver reorganiseras 

i förhållande till befintlig personal. 

– Vi vädjar om förbön för detta arbete! 

ROLAND GUSTAFSSON, missionsföreståndare 


Kort & gott 

Gamla och nya trotjänare 

möter Herren och varandra! 

NÅGOT MER ÄN RUBRIKEN behövs knappast som kommentar till de 

medarbetardagar jag hade förmånen att få vara med om på Strandhem 

10–11 januari. När lärjungar under upplärning (bibelskolan), 

lärjungar i skol-, barn-, tidnings- och ungdomsevangelisation, samt 

praktiskt tjänande lärjungar (gårdspersonal) möts blir det fruktbärande 

på olika sätt. Inte minst genom att avlönad personal i vår 

verksamhet som kanske inte känner varandra så väl, får mötas och 

samtala under pauser och måltider. 

Dagarna var fullmatade. Att den första 

dagen tillsammans få sitta ner och 

lyssna på bibelskollärare LarsOlov 

Eriksson från Uppsala var mycket givande. 

En hel dag med temat ”Andlig 

vägledning” gav goda råd om hur man 

som kristen fördjupas i tron, och alla 

fick en bra injektion både för egen del 

och också när det gällde det fortsatta arbetet 

under terminen. Analysen kändes 

uppfriskande och vägen till förnyelse 

biblisk och självklar, byggd på erfarenhet 

under 2 000 år. Fördjupning i tron 

sker när man lever i Ordet, bönen, förlåtelsen 

och gemenskapen. Så enkelt – 

men i praktiken så svårt. 

De som stannade kvar på kvällen fick 

stifta lite närmare bekantskap med bibelskoleleverna, 

och nästa dag fick vi en stimulerande och utmanande 

förmiddag med hemvändande missionär Rakel Smetana. Under eftermiddagen 

fortsatte samtal och diskussioner om terminens fortsatta arbete 

– i olika grupper och forum. Listan på de diskussionsämnen och 

praktiska stora och små saker som ventilerades mellan medarbetarna 

kan göras väldigt lång. Vart man än vände sig under dessa dagar skedde 

alltid någon form av samtal – antingen om det inre livet eller om arbetet. 

Bra och nödvändiga dagar – för Guds rikes tillväxt! 

Boktips 

Leva i livets rytm 

LarsOlov Eriksson 

foto: cia björk 

LarsOlov Eriksson fångade deltagarnas 

uppmärksamhet när han talade 

om andlig vägledning. 

Som stolt pietist sa han också 

många goda och uppmuntrande 

ord om väckelsefromhet, hemlandssånger, 

livets allvar och den dagliga 

omvändelsen. 

BODIL MÅNSSON 

Barnverksamhetsinspiratör (BVI) 

Hur får jag som kristen hjälp att leva 

ett helt liv mitt i dagens hela utbud? 

Boken vill förmedla praktisk vägledning 

för hjärta och hjärna – enkelt 

och livsnära om bl.a. Ordet, bönen, 

förlåtelsen och gemenskapen. 

Inbunden. Libris 

På tråden 

Missionär på hemmavistelse 

I Kenya arbetar fem missionärer 

för ELM: Gunnel Gustavsson och 

Kerstin Nilsson (f.n. i Sverige) med 

bl.a. församlingsverksamhet, Lina 

Jämstorp och Rakel Smetana i gatubarnsarbetet 

och Bethesda samt 

Sofia Nilsson som ska arbeta på 

en kristen lärarhögskola. 

Rakel är nu hemma i Vännäs i Sverige ett år och Till 

Liv når henne på resa i Skåne. 

Hur var det att komma till Sverige från 

ditt arbete bland gatubarnen? 

Det var smärtsamt att lämna alla vänner i Kenya, men det 

är också skönt att vara hemma med familj och vänner här i 

Sverige igen. Men det är som två helt olika världar, och jag 

har nog en del återanpassningsmoment framför mig. Just 

nu lever jag i båda världarna, och det kommer nog att ta tid 

att ’landa’. 

Vad ska du göra i Sverige det här året? 

Under januari och februari blir det en del missionsinformation 

i både norr och söder. Det är härligt att intresset är stort 

för Bethesda-centret, och många vill ha aktuell information. 

Parallellt söker jag jobb som socionom och ber att Gud 

ska leda mig dit han vill ha mig. Däremellan behöver jag 

nog lite vila också … 

Kan du släppa gatubarnen ur dina tankar? 

Vad händer där nu när du är hemma? 

Det är svårt att släppa tankarna på alla mina små och stora 

vänner i Kenya, men jag håller en del kontakt via mejl och 

telefon. Under det senaste året jobbade jag med att överlämna 

verksamheten i nationella händer. Det är ett stabilt 

och kompetent team som nu driver Bethesda vidare. Lina 

Jämstorp har kommit gott in i verksamheten. Hon har inte 

tagit över projektledarrollen, utan går in som en medarbetare 

i teamet och kommer att vara en viktig resurs. 

Hur går det med köp av tomt till bygget av barnhem? 

Vi har nu samlat in 500 000 kes (50 000 kr), och det ska 

vara tillräckligt för att köpa in en tomt i utkanten av Nakuru. 

Det mesta har samlats in lokalt i Kenya! Nu håller 

Bethesda-teamet på att bestämma vilken tomt vi ska köpa, 

och sedan ska vi odla där under tiden vi samlar in pengar 

för att bygga. 

Är det på gång att starta liknande arbete 

på fler platser? 

Behovet är stort och blir bara större, och många ser gärna att 

Bethesda etableras i fler städer. Vi har redan fått en förfrågan 

om att börja i en annan stad, så vi har kommit igång så 

smått. Det krävs mycket planering, förbön och ekonomiska 

resurser innan man helt och fullt kan starta på en ny plats. 

Har du något särskilt förbönsämne? 

BE för teamet, för alla killarna och för Bethesdas nya verksamhet 

för gatutjejer. 

EVA ANDERSSON 


Saxat & utblickar • från kristenheten i Sverige 

KYRKOMÖTET sa i oktober 2006 ja 

till samverkan mellan Svenska 

kyrkan (SvK) och Svenska Missionskyrkan 

(SMK) efter att 

SMK vid sin kyrkokonferens i 

juni sagt sitt ja. Beslutet innebär 

att SvK och SMK efter en fyrtio 

år lång process ”erkänner varandra 

som fullvärdiga kyrkor och 

att man … kan fördjupa det gemensamma 

gudstjänstlivet (Världen 

idag, 27/10 -06). Svenska 

missionsförbundet (nuv. SMK) 

lämnade 1878 EFS och SvK efter 

bl.a. olika syn på försoningen. 

Läs mer på http://sv.wikipedia. 

org/wiki/Försoningslära och 

www.missionskyrkan.se. 

I en reservation till beslutet 

skrev bl.a. Fredrik Sidenvall och 

Dag Sandahl, att det teologiska 

underlaget för en samverkan är 

otillräckligt. ”Ett allvarligt syftande 

ekumeniskt arbete förutsätter 

en beredskap och vilja att 

grundligt lyfta fram och begrunda 

teologiska sanningsfrågor.” 

En gemensam gudstjänst firades 

så i Uppsala Domkyrka 

den 2/12, ledd av ärkebiskop Anders 

Wejryd och missionsföreståndare 

Göran Zettergren. 

”När vi i kväll manifesterar 

överenskommelsen mellan våra 

kyrkor beror det inte på att vi 

kommit så långt i våra samtal, 

utan på Jesu bön om enhet mellan 

sina lärjungar, sa Zettergren i 

sin betraktelse.” Wejryd menade 

att ”det inom de båda kyrkorna 

finns en likartad spänning kring 

bland annat bibelsyn, men att 

båda delar det lutherska evangeliska 

arvet och den ekumeniska 

visionen” (5/12). 

”Sanningen har alltmer kommit 

i skymundan för de olika 

kyrkosamfunden och deras inbördes 

relationer”, skriver därefter 

David Termén i Världen 

idag (6/12 –06). ”Samfunden är 

i bästa fall redskap för den gudomliga 

sanning som tagit gestalt 

i Jesus Kristus och hans gärning 

till människors befrielse 

från syndens skuld och dödens 

makt. … Att överge sanningen, 

till exempel genom att i religionsdialogens 

namn sudda ut 

den kristna trons unika prägel, 

är att svika honom som själv är 

sanningen, men också att svika 

de människor som Jesus lidit döden 

för och som evangeliet är 

avsett för. De har rätt att få höra 

sanningens ord när de kommer 

till en kristen gudstjänst och när 

de frågar en kristen bekännare 

eller förkunnare om vägen till livet. 

Framför allt vittnar de troendes 

liv och deras inbördes kärlek 

om deras Herre och Frälsare, 

sanningens och livets furste.” 

EKUMENISKA SAMTAL har de senaste 

decennierna även pågått 

mellan Missions-, Baptist- och 

Metodistkyrkorna. En opinionsmätning 

pågår bland församlingarna 

för att utröna om det finns 

intresse för en gemensam kyrka. 

De tre kyrkornas styrelser har redan 

erkänt varandras pastorer 

och präster, och man planerar en 

gemensam årskonferens 2008. 

EFTER KYRKOMÖTETS BESLUT i höstas 

om välsignelseakt för homosexuella 

par har bl.a. många laestadianer 

begärt utträde ur SvK. 

Världen idag (5/1) berättar att 

”laestadianerna i Haparanda 

bygger eget för att kunna förrätta 

till exempel nattvard och begravningar 

i egen regi. Man vänder 

SvK ryggen, som man menar 

har övergett sin tradition.” Detta 

innebär att även den östlaestadianska 

rörelsen är på väg att utvecklas 

till en frikyrka. Ca 20 

församlingar i Norrbotten beräknas 

följa Haparandas exempel. 

”Västlaestadianerna har redan 

infört kyrkliga akter i egen 

regi. Man har haft egna sakramentsförvaltare 

sedan två år tillbaka. 

Västlaestadianerna har 

stora församlingar i Luleå, Gällivare, 

Kiruna och Stockholm. 

”Den laestadianska rörelsen och 

Svenska kyrkan har länge levt i 

en viktig symbios. Att de nu 

tycks gå åt två skilda håll är förödande, 

menar Kristina Töyrä 

(kd), ledamot i kyrkomötet.” 

SVENSKA KYRKANS BISKOPAR har 

sänt ut ett brev med råd om begravningar, 

enligt SPT (1/07). 

”Adressater är i första hand kyrkans 

egna, präster, kyrkomusiker 

… Syftet är att göra klart och 

aktualisera vad kyrkan kan ge i 

hela det skeende som den enskildes 

död och begravning innefattar, 

särskilt i ’mötet med sörjande 

människor’. … Om begravningsgudstjänstens 

utformning 

är biskoparna välgörande 

tydliga: handboken skall följas; 

vid aktens centrum, överlåtelsen, 

brukas mull eller korstecken, 

ingenting annat”. 

Ett avsnitt tar upp ”att föräldrar 

som gjort abort har önskemål 

om någon form av enkel enskild 

begravningsakt med efterföljande 

gravsättning … Om detta 

säger biskoparna dels att ’alla riter 

måste stämma överens med 

föräldrarnas uttryckliga önskemål’, 

dels att ’det är viktigt att 

själavårdande möta och hantera 

en eventuell skuldproblematik’. 

På tal om den ’blir det extremt 

viktigt att prästen bearbetar sin 

egen inställning’. Det som skall 

’bearbetas’ är tydligen eventuella 

rester av en moraliserande och 

’fördömande’ hållning. … 

Men det som inte tycks falla 

biskoparna in … är att de med 

sitt ställningstagande i denna detaljfråga 

har gett sig på ett, statistiskt 

sett, ofantligt mycket större 

problemkomplex. Det som begravs 

är människor, ingenting 

annat. En begravningsakt för ett 

aborterat foster erkänner detta 

som en människa. Och det är 

precis detta som hela abortdiskussionen 

rör sig om. Är det ett 

människoliv som släcks? De som 

är kritiska hävdar det, förespråkarna 

har en rad andra definitioner 

ända till den vulgäragitation 

som reducerar det växande fostret 

till en kroppsdel i en annans 

kropp. SvK:s biskopar har, förmodligen 

ofrivilligt … genom en 

tidigare okänd sidoingång kommit 

in i det som världen över är 

kristen syn på liv och död”. 

MED ANLEDNING AV AVRÄTTNINGEN 

av S. Hussein skriver Olof Djurfeldt 

i Dagen (16/1): ”Den vanlige 

svensken vill inte ha dödsstraffet 

åter, och den inställningen 

delar jag. Samtidigt tycker jag 

det är märkligt att det inte finns 

någon stor motsvarande indignation 

över de cirka 35 000 årliga 

aborterna i vårt samhälle. 

Jag förnekar på inget sätt de 

problem som en ovälkommen 

graviditet ställer till med i ett 

samhälle där sex mer och mer 

betraktas som en rättighet, mot 

vars naturliga följder man har 

rätt till totalt skydd och där 

kvinnan ofta inte kan räkna med 

att partnern ställer upp till livets 

skydd. Jag inser också våndan i 

en vanlig stabil familj inför att ta 

emot ett handikappat barn till 

en värld, där de starka, vackra, 

begåvade och smarta hyllas. 

Men visst är det väl ändå ett 

stort etiskt problem, att varje 

framkallad abort innebär att en 

visserligen ofödd men ändå unik 

människas liv avklipps. All 

forskning understryker just det 

mänskliga hos ett foster. 

Varje född mänsklig varelse 

har enligt vår gemensamma 

övertygelse ett unikt värde som 

inte får kränkas. Hur är det då 

möjligt att inte samhället satsar 

massiva resurser på att göra så 

många ovälkomna barn som 

möjligt till välkomna barn och 

göra det möjligt för dem att födas? 

… Jag kan inte tänka mig 

annat än att rätten att välja bort 

ofödda barn när de är obekväma 

för vuxenvärlden också påverkar 

vuxnas grundhållning till de 

barn som fått födas. Det är inte 

bara dödsstraffet som kränker 

rätten till liv. Också hos oss relativiseras 

den.” 

EN GLAD NYHET. Enl. SDS (17/1) 

har unga människors intresse för 

Bibeln ökat. 16 % i åldern 15– 

29 år säger att Bibeln har stor betydelse 

för dem (i fjol 7%), enligt 

en SIFO-undersökning beställd 

av Svenska Bibelsällskapet. 

RED. 


Boktips 

Tröst 

– i praktiken 

Lena Arvidsson- 

Artman 

Att vara ett stöd 

för en medmänniska 

är en utmaning. 

Det är en 

svår konst att 

kunna lyssna utan 

att ta över och att 

stödja utan att bestämma 

– att fokusera på den sörjande, 

Denna bok vill vara en konkret hjälp. 

Pocket. Argument 

Liv i gemenskap 

Dietrich 

Bonhoeffer 

Ingen kan vara 

människa utan 

medmänniskor – 

ingen kan vara 

kristen utan andra 

kristna. Paulus 

säger att vi är gåvor 

till varandra – 

vi är beroende av varandra. Kristen gemenskap 

är ingen lyx. Det är i ett gemensamt 

liv som djupet och skönheten i 

Guds värld framträder. Boken har påverkat 

många läsare till en ny förståelse av 

vad en kristen gemenskap är. 


De himmelrika 

Bengt Pleijel 

De himmelrika är 

sådana som slagit 

följe med Jesus 

och skräpfolket 

från Galileen för 

att lyssna på hans 

undervisning i 

Bergspredikan. 

När vi letar oss 

fram i Jesu närhet häpnar vi över vad 

han säger. Han börjar med att lägga himmelens 

hela salighet i deras hjärtan. Och 

sedan hjälper han dem att leva detta liv. 

Med himlen i våra hjärtan får vi leva 

ut himlen på jorden. En vandring genom 

Bergspredikan som är andlig spis med 

grovt bröd. 

Häftad. Vetekornets Förlag 

När träden avlövas 

ser man längre 

från vårt kök 

Den enklaste 

glädjen 

Reservkraft 

Tomas Sjödin 

Hur ser vardagen 

ut med två gravt 

handikappade 

barn? Hur tänker man och vad händer 

med gudstron när idyllen går sönder? 

Smärtan skildras – men också den okuvliga 

trotsiga livsglädjen som egentligen 

finns överallt. Starka berättelser – personliga 

och ärliga. I böckerna skriver 

Sjödin känslosamt men osentimentalt 

om livet som inte blev som han önskat. 

Häftad/inbunden. Cordia 

En mäktig 

katedral 

Gunnar Elstad 

En grundbok i själavård 

för vanliga 

kristna som kommer 

i samtal med 

andra människor. 

I mötet med dem 

bör man känna 

samma vördnad 

som när man går i en mäktig katedral. 

Häftad. Församlingsförlaget 

Anteckningar 

under dagar av 

sorg 

C.S. Lewis 

Boken bygger på 

anteckningar C S 

Lewis gjorde efter 

sin hustrus död. 

Sorgearbetet beskrivs 

mycket 

personligt. Här 

kommer frågor, tvivel och klagan – men 

också det nya perspektiv som sorgen ger. 


KÖP BÖCKER PÅ BV-FÖRLAG! 

WWW.BV-FORLAG.SE 

TEL 0435-521 07 

Bibelläsningsplan 

Johannes döparen 

Johannes döparen framträdde under 

20-talet som botpredikant i ökentrakten 

vid Jordan. Det har framkastats 

att han kan ha haft kontakt med esseerna 

eller med församlingen i 

Qumran vid Döda havet, men det enda som kan sägas 

är att de var samtida på platsen. Johannes döparen 

var av prästerlig härkomst. En viss spänning har 

förelegat mellan det ledande prästerskapet i Jerusalem 

och församlingsbildningarna vid Döda havet. Johannes 

botpredikan har mött ett stort gensvar i folkets 

breda lager. 

Den judiske historieskrivaren Josefus, som var 

född år 37, berättar i sin historia, som skrevs i början 

av 90-talet, om tetrarken Herodes och hur hans äktenskapliga 

förhållanden ledde till ett krig, som kostade 

Herodes hans armé. Detta nederlag, säger Josefus, 

betraktades av många som ett Guds straff för 

att Herodes hade fängslat och dödat Johannes, 

”som kallades döparen”. Josefus berättar att Herodes 

hade satt Johannes i fängelse i fästningen Macherus 

och att han sedan tyckte att det var säkrast att 

döda honom. Han var nämligen rädd för att Johannes 

skulle kunna uppvigla folket mot honom, och Herodes 

ville efteråt inte behöva ångra att han skonat Johannes. 

Så långt Josefus berättelse. 

Vid tiden för Johannes döparens framträdande 

väntade man intensivt på Messias, som skulle befria 

sitt folk från det romerska förtrycket och som en ny 

konung David upprätta Israels rike igen. De gammaltestamentliga 

profetiorna lästes och rannsakades. 

Här fanns också förutsägelsen att profeten Elia skulle 

återkomma, innan Herrens dag bröt in. 

FEB 7 Mal 4:1–6 8 1 Kung 18:21–39 

Johannes döparens födelse förbereds genom gudomliga 

uppenbarelser och löften. Anknytningen till 

de gammaltestamentliga skrifterna är stark. 

9 Luk 1:5–25 10 Luk 1:57–80 

Lukas är mån om att förse Johannes döparens framträdande 

med noggrann datering. De tidsangivelser 

som här ges motsvarar ungefär år 28. Johannes predikade 

bot och bättring, men han är redan från början 

inställd på att endast vara den som förbereder Messias 

ankomst. 

11 Luk 3:1–20 12 Jer 1:1–19 

13 Jer 7:1–11 14 Jes 40:1–11 

Johannes döparen blir överraskad och närmast förskräckt, 

när Jesus kommer för att bli döpt av honom. 

Jesus var den ende som inte behövde bekänna sina 

synder i ett omvändelsedop. Men för Jesus innebar 

detta dop att han nu gick in under alla människors 

synd för att i stället ge dem sin rättfärdighet. 

15 Matt 3:13–17 16 Jes 42:1–12 

17 Ps 2:1–12 

Johannes döparen får vid upprepade tillfällen vittna 

om sin uppgift att visa på Jesus. Han hjälper också 

sina egna lärjungar att finna vägen vidare fram till Jesus. 

18 Joh 1:19–34 19 Joh 3:22–36 

20 Jes 5:1–7 21 Ps 110:1–7 


Bibelläsningsplan 

Var Johannes döparens stränga lagförkunnelse fel, 

något som behövde korrigeras när Jesus kom? Både 

Johannes egna lärjungar och Jesu lärjungar undrade 

över detta. Men lagen upphävs inte, när evangeliet 

kommer. 

22 Mark 2:18-22 23 Joh 5:31-47 

I sitt fängelse väntar Johannes döparen på Messias 

och löftenas uppfyllelse. Men det dröjer. 

24 Ps 10:1-18 25 Ps 88:1-19 

26 Matt 11:2-19 

Johannes döparens väntan slutade med döden i 

fängelset. Han blev en i den långa raden av martyrer 

som fick dö ensam, utan att se. 

27 Mark 6:16-29 

Indirekt får vi också veta mer om Johannes döparen 

och hans förhållande till sina lärjungar. Lärjungarna 

förväntade sig av sin lärare och mästare inte bara teoretisk 

utan även praktisk undervisning. 

28 Luk 11:1-13 

MARS 

På förklaringsberget framkommer återigen sambandet 

mellan Elia och Johannes döparen. Den senare 

levde i minnet hos både lärjungarna och folket, och 

det kunde rentav vara farligt att ifrågasätta honom. 

1 Matt 17:1-13 2 Luk 20:1-8 

I den äldsta kristna församlingen betonade man Johannes 

döparens roll som förberedare. Hans dop var 

ett dop till omvändelse för Israels folk. Men snart 

väcktes frågan om hedningarnas deltagande. 

3 Apg 10:34-48 

4 Apg 13:13-25 

Viktig blev också frågan om Johannes-dopets förhållande 

till det kristna dopet, som ju först kunde ske efter 

påsken. Johannes dop var ett omvändelsedop, 

men dopet till Kristus innebar att man införlivades 

med honom. Till det kristna dopet hör också mottagandet 

av den helige Ande. 

5 Apg 18:24-19:7 6 Rom 6:3-11 

NÄSTA MÅNAD: MARIA, JESU MODER 

Ur ”11 mennisker i NT– en bibelvandring med Bo Johnson”. 

Illustrationerna är gjorda av Jonas Ahlner. Med tillstånd från 

författaren och Verbums förlag, www.verbum.no. 

Tack- och böneämnen 

Franciskus bön 

O Herre, gör mig till ett redskap för din frid. 

Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek. 

Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse. 

Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet. 

Där tvivel finns, låt mig få komma med tro. 

Där osanning finns, låt mig få komma med sanning. 

Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet. 

Där sorg finns, låt mig få komma med glädjen. 

Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset. 

O gudomlige Mästare, 

låt mig sträva inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta, 

inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå, 

inte så mycket efter att bli älskad, som att älska. 

Ty det är genom att ge, som man får, 

genom att förlåta, som man blir förlåten, 

och genom att dö, som man uppstår till det eviga livet. 

• • 

TACKA SÄRSKILT FÖR 

• att Gud inte handlar med oss efter förtjänst 

utan är full av nåd och barmhärtighet 

• att nåden i Kristus både befriar och 

upprättar oss 

• Guds gudomliga rättvisa: han är rättfärdig 

och förlåter när vi bekänner 

• att Gud är sann Gud och sann människa 

• att Gud känner oss och vill vårt bästa 

• att vi får be och ropa till Gud i vår 

nöd, och att han hör vår bön 

• att Gud kan vända det onda som händer 

oss till något gott; att det kan få 

ske här i livet och fullt ut genom 

döden 

• att trösten finns hos Gud 

• dem som stått och står i kampen för 

sanningen om Jesus Kristus, och hjälp 

oss att vara lydiga mot Guds Ord 

• medarbetare på missionsgårdar, i 

ELU, tidningsfolk och BVI 

• för Olof o Benedikte N., och be om 

välsignelse över Peru-missionen. 

FRANCISKUS AV ASSISI 

När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, 

då gladde din tröst min själ. 

PS 94:19 

BE SÄRSKILT 

• om att Gud utrannsakar oss så att vi 

lär känna oss själva 

• att Gud visar oss vad som är vårt 

verkliga bekymmer, vår synd 

• om omsorg och varsamhet om varandra 

i den kristna gemenskapen, om att 

kunna trösta varandra 

• om att upptäcka bönens och förbönens 

möjligheter 

• att Sveriges folk och ledning inser allvaret 

i den svenska abortsituationen 

• för Sveriges kristenhet, om ett återvändande 

till förtröstan på Guds Ord 

• för missionen i Kenya och för missionärerna, 

för familjen Imberg och för 

Rakels och Kerstins hemmavistelse 

• för vad Guds nåd fått verka i Etiopien 

och särskilt i Dauro 

• för Eritrea och den spända situationen 

på Afrikas horn 

• för ELM, styrelse och anställda, särskilt 

för Henrik B. 

• om en villighet att ge tid och pengar åt 

ELM. 


Konst- och 

hantverkslotteri 

Konst- och hantverkslotteri 

till förmån för Strandhem 

Lotterna kommer att säljas 

15 januari–15 april. 

Dragning sker den 5 maj. 

Pris 20 kr/lott. 

Mycket fina vinster väntar 

på dig! 

Lotterna kan beställas från 

Strandhem. Bli gärna återförsäljare 

i din förening. 

Hör av dig till Kerstin Bengtsson, 

tel 0435-500 77. 

HAN LEVER 

Påskkonsert 

Linnéskolans aula, Hässleholm 

9 april 2007 kl 17.00 

Medverkande: Canticum, 

Prim öst och väst, 

Kors och Tvers samt Se ovan. 

Välkomna till 

kristen lördagkväll 

i Lutherska Missionshuset, 

Hässleholm 

Lördag 24 mars kl. 19 

Medv. Petter Kollberg 

Canticum, ungdomarna 

Servering. Kollekt, ELU. 

WWW.DESIGNFORLIVET.SE 

Sommarjobba 

med barn 2007? 

Vill du få en trevlig sommar 

och samtidigt tjäna lite pengar 

under fem veckor? 

Vi söker dig som: 

• är mellan 18 och 25 år 

• är personligt kristen 

• gillar barn 

• är ansvarstagande och leklysten 

• vill jobba (fem veckor) och bo 

på en missionsgård under tre 

veckor 

• har god kännedom om ELMs 

verksamhet 

• gärna går/har gått ”barn och 

fritid” på gymnasiet eller 

lärarhögskola 

• gärna har körkort 

Ansökan: Skriftlig ansökan 

görs till Per-Anders Einarsson, 

Ekebergsväg 86-18, 291 92 

Kristianstad, senast 1/3. 

Info: Info kan fås via BVI, Bodil 

Månsson 0431-290 56, eller 

ELM Syds personalansvarige 

Per-Anders Einarsson, 

044-22 90 27. 

Mer info, se bilagan. 

Inspirationsdag 31 mars 

på Strandhem 

Bibeläventyret 

Möt bibelberättelserna med 

nyckelord och rörelser. 

Jonas Magnusson 

Boka in 31 mars, kl. 10–14 

du som är förälder, lärare, ungdom, 

styrelsemedlem. 

Samordning med idrottsdag 

i Örkelljunga samma dag. 

Barnpassning ordnas. 

Mer info i nästa nummer. 

Kontaktperson: Kristina Runeson, 

046-13 57 08. 

Julkryptovinnare 

Grattis till de tre vinnarna i 

Fridsbudskapets julkryptotävling: 

Gunnar Einarsson, Knislinge 

Stina Andersson, Ängelholm 

Johan Einarsson, Markaryd 

Ni får var sitt presentkort från 

BV-Förlag hemskickat med 

posten. Facit finns i bilagan. 

Sportlovsläger -07 

BREANÄS MISSIONSGÅRD 

20–22 FEBRUARI 

Lägret är för dig som går i klass 

3–6. Vi börjar tis. kl 10.00 och 

åker hem igen tors. kl 15.00. 

Vi har samlingar om kristen tro 

och leker och har roliga aktiviteter 

både inomhus och utomhus. 

Lägret kostar 230 kr. 

Anmälan görs till Elisabeth 

Bergström, 044-731 34. 

Ta med varma kläder för utomhusvistelse 

samt även hjälm 

och skridskor. 

Vi tar tacksamt emot hjälp av 

föräldrar t.ex. i köket, på kvällen 

och ev. vid skjuts till ishall. 

Breanäs Missionsgård är en fristående 

kristen lägergård inom 

Svenska kyrkan, tel. 044-490 58 

www.breanas.org 

MISSIONS- OCH UNGDOMSHEM- 

MET FRIDHEM, VÄNNÄS 

9–11 MARS 

Medverkande: Barnkommittén 

m.fl. www.fridhem.info 

ÅHUS MISSIONSGÅRD 

19–22 FEBRUARI 

Läger som riktar sig till dig som 

går på högstadiet. Inte så dyrt 

som att åka till fjällen – men 

minst lika roligt! Ishall, idrottshall, 

bad, multisport, spel och 

lek. Bibelstudier med Hjalmar 

Unosson, Bo Svensson och 

Alve Svensson. Tema: Ditt dop. 

Måndag kl 10 till torsdag kl. 16. 

Pris: 580 kr 

Anmälan eller frågor: 

info@ahusmissionsgard.se eller 

ring 044-24 75 55. 

www.ahusmissionsgard.se 

Datum att boka in! 

ELUs årsmöte 28 april 

ELM Syds sommarmöte 

14–15 juli 

ELM Syds årsmöte 12–13 maj 

ELM-BVs årsmöte 15–17 juni 

Vill du lyssna 

på Till Liv? 

Beställ tidningen som kassettband 

hos Ingrid Holmqvist! 

Tel. 0910-960 31. 

Storkågeträsk 11, 934 94 Kåge. 

prenumeration.tillliv@hotmail.com 

Smala Gränd 5, 111 39 Stockholm 

Tel 08-700 51 60, fax 08-700 51 69 

www.elmbv.se pg 5 58 43-7, bg 476-1144 

Ordförande Per Henriksson 

08-750 53 60 

E-post ordf@elmbv.se 

Missionsföreståndare Roland Gustafsson 

Tel 0435-503 55, 070-657 55 32 

Fax 0435-522 05 

E-post roland.gustafsson@elmbv.se 

Adminstrativ chef Jakob Birgersson 

Tel 08-700 51 64, 0735-33 95 88 

E-post jakob.birgersson@elmbv.se 

Kassör Ingegerd Johansson 

Tel 08-700 51 62 

E-post ingegerd.johansson@elmbv.se 

Missionssekreterare 

Carlåke Söderlind (Etiopien) 

Tel o fax 0613-430 00, 070-658 30 33 

E-post carlake.soderlind@elmbv.se 

Karin G. Ekström (Kenya) 

Tel 0435-506 65, 070-241 82 30 

E-post karing.ekstrom@elmbv.se 

Henrik Birgersson (Peru) 

Tel 0241-79 40 79 

E-post henrik.birgersson@elmbv.se 

Daniel Giselsson (ungdomsmissionssekr) 

Tel 0435-522 75, 070-413 14 18 

daniel.giselsson@elmbv.se 

Evangelisk Luthersk Mission-Syd ELM Syd 

www.elmsyd.se pg 38 16 87-3, bg 917-4418 

Ordförande Anders Månsson Tel 0431-290 56 

E-post bodil.mansson@mbox301.swipnet.se 

Expedition: ELM Syd c/o Erling Hansson, 

Boarp PL 2047, 280 23 Hästveda. 

Tel 0451-370 97. Fax 0451-370 18. 

E-post erling.hansson@lm.lrf.se 

Evangelisk Luthersk Mission-Ungdom ELU 

www.elmbv.se/elu pg 3 16 86-9, bg 305-0960 

Ordförande Simon Nilsson. Tel 042-12 90 22 

E-post simonnilsson@hotmail.com 

Kassör Sven Gunnar Gunnarsson 

Lavendelvägen 18, 227 38 Lund 

Tel 046-12 00 32, fax 046-37 35 15 

BV-Förlag 

www.bv-forlag.se pg 87 81 74-2, bg 503-3147 

Smålandsvägen 48, 286 35 Örkelljunga 

Tel 0435-521 77, fax 0435-522 05 

E-post info@bv-forlag.se 

Kristen bokhandel i Helsingborg 

Tel 042-14 57 22. Bollbrogatan 8 

TILL LIV 

www.tillliv.se pg 607 98 93-1, bg 5545-1330 

Ägare och utgivare ELM-BV 

Ansvarig utgivare Nils-Göran Nilsson 

Redaktör för Till Liv 

Eva Andersson, tel 046-39 93 65 

Till Liv, Sandgatan 14B, 223 50 Lund 

E-post till.liv.red@telia.com 

Redaktionsråd för Till Liv 

Lars Göran Brandt, Rebecka Engström, 

Roland Gustafsson, Lars-Åke Nilsson, 

Redaktör för Begrunda 

Peter Henrysson, tel. 046-211 84 61 

E-post begrunda.red@telia.com 

Grafisk form Cia Björk 

Expedition & annonser 

Till Liv, Sandgatan 14B, 223 50 Lund 

Tel 046-39 93 60, fax 046-39 93 61 

E-post till.liv.design@telia.com 

Annonser insändes senast: 10:e jan, mars, maj, 

aug, okt, nov. 

Kostnad för privata/kommersiella annonser: 

9:50 kronor/spaltmillimeter, min pris 125 kr 

(ELM/ELU-föreningar: 5 kr/mm) 

Till Liv, 11 nr/år 

Ordinarie 420 kr; stud. m. eget boende 225 kr 

”Pastorsprenumeration” 250 kr 

Begrunda, 2 nr/år 

Bilaga i Till Liv 60 kr/år för Till Liv-prenumeranter 

Endast Begrunda 80 kr, lösnummer 40 kr 

Prenumeration pg 607 98 94-9 

Ingrid Holmqvist, tel 0910-960 31 

Storkågeträsk 11, 934 94 Kåge 

E-post prenumeration.tillliv@hotmail.com 

Taltidning Ingrid Holmqvist, tel 0910-960 31 

Tryck Norra Skåne Offset Hässleholm 

11:e årgången ISSN 1402-1838 


POSTTIDNING 

B 

Vid obeställbarhet återsänds tidningen till: 

Ingrid Holmqvist, Storkågeträsk 11, 934 94 Kåge 

Han kommer själv 

Ja, jag vet, han kommer säkert själv, 

när det kvällas. 

När min fot omsider 

hunnit klyftorna vid dödens älv, 

där så många heta tårar fällas, 

där så månget hjärta lider, 

där så mången drömbild brast, 

där så mången kind blir blek 

inför livets bittra svek, 

där i snåren 

skall min Herre komma god, 

torka tåren, 

som han väl förstod – 

han skall komma där bland seklers sorg, 

han, som fann mig på ett marknadstorg 

och som köpte fri den stackars trälen – 

han skall komma själv och hämta själen. 


Ur AbiEsers vinbärgning, 1943 

NÄSTA NUMMER UTKOMMER CA 1 MARS 

En rätt fasta 

Luthes syn på lag och evangelium 

Vad är arvsynd? 

Luthers syn på lag och evangelium? 

SAGT AV JOHANNES 

VID JESU DOP: 

Jag har sett det, 

och jag står fast vid 

mitt vittnesbörd: 

Han är Guds Son. 

JOH. 1:34.

februari 2007 - Till Liv

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?