You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
personporträtt • del 16<br />
Fotot tillhÖr Maria hEMstrÖM<br />
<strong>Bo</strong> <strong>Giertz</strong><br />
han sa sig vara ateist då han påbörjade medicinstudierna i uppsala. Efter en tid bytte han<br />
till latin, grekiska och antikens historia. han blev kristen, läste teologi och blev präst.<br />
hans valspråk var: Talet om kor set är en Guds kraft. <strong>Bo</strong> giertz blev en stor andlig ledare<br />
– i kyrkan och i studentrörelsen – och hans undervisning är fortfarande till rik välsignelse.<br />
10 7–8 • 2008
Axplock ur ett rikt författarskap som varit till stor välsignelse.<br />
<strong>Bo</strong> <strong>Giertz</strong> (1905–1998) var kyrkoledare<br />
redan innan han 1949 blev biskop<br />
i Göteborgs stift. Som komminister i<br />
Torpa i Östergötland hade han blivit<br />
känd genom böcker som Kristi Kyrka<br />
och Kyrkofromhet, där han 1939 presenterat<br />
sin kyrkosyn och sitt program<br />
för ett personligt kristet liv. Den själavårdande<br />
omsorg om den kämpande,<br />
uppväckta människan, som kännetecknar<br />
väckelsen från Henric Schartau,<br />
präglade <strong>Giertz</strong> framställning av Nådens<br />
ordning, där betoningen låg mer<br />
på nåden än på ordningen. Samtidigt<br />
bevarade han den ungkyrkliga entusiasmen<br />
över kallelsens glädje från sin<br />
studietid, och den rosenianska väckelsens<br />
varma uttryck för försoningen,<br />
som han mött hos ”nordöstringarna” i<br />
Linköpings stift.<br />
En större läsekrets nås<br />
<strong>Giertz</strong> kyrkohistoriska romaner – Stengrunden,<br />
Tron allena och Riddarna på<br />
Rhodos – har nått en stor läsekrets i<br />
många länder. Utmärkande för skildringen<br />
av kris, reformation och väckelse<br />
är att kyrkans och den enskildes<br />
förnyelse fogas så nära samman. Vad<br />
han i sin principiella framställning från<br />
1939 delat upp på två böcker, har han i<br />
romanerna smält samman till ett.<br />
Den stora plats som det mänskliga<br />
får, ger <strong>Giertz</strong> möjlighet att avslöja<br />
vad traditionell teologisk analys sällan<br />
förmår: att människans lagiskhet, hennes<br />
gärningsmentalitet och strävan till<br />
självfrälsning är lika stor i hyperevangeliska<br />
rörelser som i mera lagiskt<br />
präglade strömningar. Hans intresse<br />
för hur det gick med väckelsen sedan,<br />
när den första entusiasmen börjat svalna,<br />
är stort. Förnyelsen blir inte, som<br />
den första avgörelsen, en station som<br />
kan passeras, utan ett nytt sätt att färdas,<br />
en livsform för Kyrkan och för enskilda<br />
kristna.<br />
Biskopsord och förnyelsearbete<br />
Herdabrevet (1949) kom genast ut i<br />
fyra upplagor. Arvet från fornkyrkan,<br />
reformationen och kyrkväckelsen lyfts<br />
fram, men inte som något att skryta<br />
eller slå sig till ro med. Just därför att<br />
arvet är så rikt, förpliktar det till nytt<br />
arbete i dag. Det märkliga avsnittet om<br />
liturgi och väckelse har getts ut separat<br />
på flera språk. Liturgi utan väckelse beskrivs<br />
som det farligaste av alla kyrkoprogram.<br />
Samtidigt behöver väckelsen<br />
liturgin. Och väckelsen skall en gång<br />
ta slut, medan liturgin skall bestå och<br />
fortsätta i den eviga lovsången.<br />
Som biskop byggde <strong>Giertz</strong> kyrka både<br />
i yttre och i inre mening. Småkyrkorörelsen<br />
fick i honom ett starkt stöd.<br />
Han var konservativ i läran, men samtidigt<br />
öppen för nya arbetsformer som<br />
svarade mot tidens behov och samhällets<br />
förändring.<br />
Hans översättning av Nya testamentet,<br />
färdig 1981, kom till därför att han<br />
för sitt kommentararbete behövde en<br />
ny översättning, som uppfyllde språkligt<br />
och stilistiskt högt ställda krav.<br />
<strong>Giertz</strong> höll fast vid bibelordets bokstavliga<br />
innebörd när han kommit till<br />
klarhet om den, till exempel i sin kritiska<br />
hållning till öppnandet av prästämbetet<br />
för kvinnor 1958. Lika orubbligt<br />
avvisade han försök att fånga eller<br />
binda Gud inom det mänskliga språkets<br />
begränsningar – något som bara<br />
stärkte hans tro på det märkliga i Guds<br />
uppenbarelse i historien, i Kristus och i<br />
Skrifterna.<br />
Andaktsböcker till vägledning<br />
Andaktsböckerna Att tro på Kristus<br />
och Att leva med Kristus från 1973–74,<br />
som 1987 anpassades till den då nya<br />
evangelieboken, betydde något nytt för<br />
många. Kanske främst i de böner som<br />
avslutar dessa dagliga betraktelser, ordnade<br />
efter kyrkoåret, upptäckte många<br />
läsare en ny öppenhet. De såg helt enkelt<br />
in i biskopens hjärta. Den gamle<br />
biskopen blev på ett nytt sätt vägledare<br />
för en ny tid, där biskopsauktoriteten<br />
inte längre hade samma klang, men<br />
den prövade kristna erfarenhetens betydelse<br />
ökade.<br />
Anders Jarlert, Göteborg<br />
Professor i kyrkohistoria<br />
Hon hade lärt sig att leva i ljuset av Kristi ställföreträdande lidande, hon visste att hela världsloppet<br />
kretsade kring ett stort offer, som Gud utsett för att gottgöra och sona och slippa döma all den<br />
synd, som så ofta sänker människornas öden och historiens skickelser i mörk natt. Därför såg<br />
hon aldrig bara natt, utan alltid ljuset där bakom.<br />
ur stengrunden<br />
7–8 • 2008 11
Change language