NYTTJANDERÄTTSERSÄTTNING - i samband med ... - Juridicum

NYTTJANDERÄTTSERSÄTTNING
- i samband med bodelning
Av Lovisa Engström
Handledare: Johan Schüldt
Examensarbete med praktik 30 poäng i
civilrätt
Stockholm vårterminen 2011

Innehållsförteckning
Förkortningar ................................................................................................................. 3
1. Inledning....................................................................................................................... 4
1.1 Syfte och disposition............................................................................................... 4
1.2 Bakgrund................................................................................................................. 4
2. Grundläggande förutsättningar ................................................................................ 5
2.1 Grunden för ersättning ............................................................................................ 5
2.2 Kvarsittningsrättens betydelse ................................................................................ 5
2.3 Ersättningens storlek............................................................................................... 6
2.4 Gäller samma principer i alla olika fall................................................................. 8
2.4.1 Ägandeförhållanden ..................................................................................................... 8
2.4.2 Giftorättsgods och enskild egendom ............................................................................ 8
2.4.3 Behandlas fallen olika beroende på om parterna är sambor eller makar.................... 8
2.4.4 Registrerat partnerskap................................................................................................. 9
2.4.5 Bostadens karaktär ..................................................................................................... 10
3. Tidsaspekten ............................................................................................................. 11
3.1 Inledning ............................................................................................................... 11
3.2 Praxis .................................................................................................................... 11
3.2.1 NJA 1968 s. 197......................................................................................................... 11
3.2.2 NJA 1983 s. 255......................................................................................................... 12
3.2.3 NJA 2006 s. 206......................................................................................................... 13
3.2.4 Betalningsfri tid eller ej............................................................................................ 14
3.3 Från vilken dag skall ersättning kunna krävas .................................................... 15
3.3.1 Avgörande tidpunkt för sambor ................................................................................. 15
3.3.2 Avgörande tidpunkt för makar ................................................................................... 16
4 Behandlingen av ersättningen i bodelningen .......................................................... 17
4.1 Redovisningsplikten enligt ÄktB 9:3.................................................................... 17
4.2 Avdrag för kostnader ............................................................................................ 19
4.2.1 Redovisningsavdrag ................................................................................................... 19
4.2.2 Lån som belastar bostaden men finansierat annan egendom...................................... 20
5 Bodelningsförrättarens behörighet.......................................................................... 21
5.1 Förutsättningar för förordnande av bodelningsförrättare...................................... 21
5.2 Behörighet avseende frågan om nyttjanderättsersättning ..................................... 22
1

6 Anslutande frågeställningar ..................................................................................... 22
6.1 Underhållsplikt...................................................................................................... 22
6.2 Verkställighet........................................................................................................ 23
6.2 Nyttjanderättsersättning i samband med arvskifte................................................ 23
7 Reformbehov.............................................................................................................. 24
7.1 Kodifiering av praxis ............................................................................................ 24
7.2 Kvarsittningsrätt enligt sambolagen ..................................................................... 24
7.3 Undanta nyttjanderättsersättning från tillämpning av 9:3..................................... 25
7.4 Göra beslutet exigibelt .......................................................................................... 25
8 Avslutande kommentarer ......................................................................................... 26
Källförteckning ............................................................................................................. 28
2

Förkortningar
DS
Departementsskrivelse
GB Giftermålsbalken (upphävd genom lag 1987:788)
HovR
HD
NJA
Prop.
RR
PL
UPL
Hovrätten
Högsta domstolen
Nytt juridiskt arkiv
Proposition
Rådhusrätten
Lag (1994:1117) om registrerat partnerskap
(upphävd: 2009-05-01)
Lag (2009:260) om upphävande av lagen
(1994:1117) om registrerat partnerskap
SamboL Sambolag (2003:376)
SkbrL
ÄktB
Lag (1936:81) om skuldebrev
Äktenskapsbalken
3

1. Inledning
1.1 Syfte och disposition
Som titeln förtäljer, behandlar denna framställning institutet nyttjanderättsersättning i
samband med bodelning. Den bakomliggande företeelsen uppstår då makar eller sambor
väljer att separera, bodelningsprocessen drar ut på tiden och den ena parten bor kvar i
den gemensamma bostaden under tiden. Enligt tidigare rättspraxis skulle ersättning för
nyttjandet av bostaden kunna komma ifråga endast om bodelningen drog ut ovanligt
länge på tiden, men efter ett förhållandevis nytt avgörande i HD från 2006 1 råder en viss
oklarhet kring vad som gäller. Mitt syfte är att undersöka rättsläget vad gäller tidsaspekten
med hänsyn till praxis samt att belysa anslutande frågeställningar, exempelvis
hur ersättningen skall behandlas i bodelningen, samt huruvida principerna är tillämpliga
även i samband med arvskifte. Mot slutet av framställningen kommer att diskuteras vilket
reformbehov som kan tänkas föreligga. Förekomsten av egna resonemang är tämligen
framträdande och för att kunna behålla diskussionerna löpande i nära anslutning till
redovisningen av rättskällorna, har egna synpunkter markerats genom indrag och
mindre teckenstorlek. Avsnitt 6-8, som i huvudsak är diskussioner, har dock fått samma
typsnitt som övrig text.
1.2 Bakgrund
När ett äktenskap 2 eller ett samboförhållande upphör skall bodelning göras. Inte sällan
är separationen förknippad med en sådan allvarlig konflikt att parterna omedelbart flyttar
isär. Den ena maken eller sambon bor vanligtvis kvar i den gemensamma bostaden
medan den andre tvingas ordna boende på annat håll. Vem som skall få bostaden på sin
lott i bodelningen kan komma att avgöras genom en behovsprövning i domstol. Om
parterna inte kan komma överens om vem som skall få bo kvar i den gemensamma bostaden
till dess att bodelningen är avklarad, finns det möjlighet att få frågan om interimistisk
kvarsittningsrätt prövad av domstolen, ÄktB 14:7 och SamboL 28 § resp. 31 §.
SamboL 28 § är tillämplig endast om bostaden är samboegendom, se 8 §. De principer
som kommer att diskuteras gäller dock även sambors gemensamma bostad som inte
ingår i bodelningen. Närmare om detta under avsnitt 2.4.3. Den part som flyttar från
bostaden orsakas sannolikt kostnader för sitt nya boende, samtidigt som han kan vara
1 NJA 2006 s. 206.
2 I sammanhanget görs ingen skillnad mellan äktenskap och registrerat partnerskap, se avsnitt 2.4.4.
4

etalningsskyldig för den gemensamma bostaden som endast nyttjas av den andra parten.
För detta nyttjande är den kvarboende parten skyldig att utge ersättning till den part
som flyttat. Att vara skyldig att utge ersättning för nyttjandet av den tidigare gemensamma
bostaden till dess att bodelningen är slutligt avgjord är något som omfattar såväl
äktenskap som samboförhållanden.
2. Grundläggande förutsättningar
2.1 Grunden för ersättning
En av de mest grundläggande frågorna är vad det egentligen är som skall ersättas, eller
snarare varför ersättning skall kunna krävas över huvud taget. Som det nuvarande
rättsläget ser ut, finns det inget direkt lagstöd för rätten till nyttjanderättsersättning,
bortsett från det fall då en sambo innehar bostaden med hyres- eller bostadsrätt och bostaden
inte utgör samboegendom, SamboL 22 § st. 1. Istället har rättsinstitutet kommit
att utvecklas genom rättspraxis. 3
I det senaste fallet från HD där det varit fråga om nyttjanderättsersättning, har det talats
om syftet med rätten till nyttjanderättsersättning, nämligen att neutralisera kvarboendets
ekonomiska effekter. 4 Den part som får bo kvar till dess att bodelning sker tillgodogör
sig ett värde i form av en bostadsförmån, som den andra parten inte får ta del av. När
den kvarboende maken eller sambon ensam nyttjar bostaden, inskränks den andre
ägande partens rätt att nyttja sin egendom. Dessutom uppstår en inlåsningseffekt då den
ägande parten inte kan upplåta eller överlåta bostaden så länge den är bebodd.
Det föreligger flera anledningar till att en part som ensam nyttjar den tidigare gemensamma
bostaden skall åläggas ersättningsskyldighet för detta. Hur förmånen skall värderas
kommer att diskuteras längre fram i avsnitt 2.3.
2.2 Kvarsittningsrättens betydelse
Vid tvist om boendefrågan under bodelningsförfarandet har en bodelningsförrättare
ingen beslutanderätt när det gäller frågan om vem som skall har rätt att kvarsitta i den
gemensamma bostaden fram till dess att bodelning sker. Parterna har istället att vända
sig till domstolen för att få saken prövad, ÄktB 14:5, 14:7 samt 18:2, respektive
3 NJA 1968 s. 197, NJA 1983 s. 255 samt NJA 2006 s. 206.
4 NJA 2006 s. 206 på s. 211.
5

SamboL 28 och 31 §§. 5 En primär fråga i detta sammanhang är huruvida ett domstolsbeslut
om kvarsittningsrätt är en förutsättning för anspråk på nyttjanderättsersättning.
Här finns inget direkt svar att finna, varken i lag, praxis eller förarbeten.
Om parterna är överens om vem som skall ha rätt att nyttja den gemensamma bostaden till
dess bodelning sker och detta reglerats i ett avtal, har den kvarboende parten självfallet
inget intresse i att begära kvarsittningsrätt genom domstolsbeslut. Inte heller den part som
flyttar torde ha något att vinna på ett sådant beslut. I detta läge synes det inte rimligt att
ställa krav på ett domstolsbeslut för att kunna kräva nyttjanderättsersättning. Den flyttande
parten skulle då själv behöva framställa ett yrkande om att domstolen skulle tillerkänna
motparten kvarsittanderätt till bostaden, endast med ändamålet att behålla sin rätt till nyttjanderättsersättning.
Ett sådant förfarande synes svårt att motivera. Det skulle ta tid i anspråk
såväl av den flyttande parten som av domstolen och dessutom orsaka kostnader för
eventuellt anlitande av ombud. Därtill kommer frågan om det ens är processrättsligt möjligt
med ett yrkande om att kvarsittanderätten tillerkänns motparten, se härom lagrummen
nämnda i föregående stycke.
Nyttjanderättsersättning borde följaktligen kunna krävas utan att en domstol prövat frågan
om vem som skall ha rätt att bo kvar till dess bodelning sker. Denna ståndpunkt är
även i linje med vad som anförts inom doktrinen. 6
Ytterligare stöd för att det bör vara möjligt att kräva nyttjanderättsersättning utan ett
domstolsbeslut kan till viss del hämtas ur NJA 1983 s. 255, som behandlas närmare i
avsnitt 3.2.2. I domskälen uttalade HD att ett förordnande om kvarsittningsrätt inte i sig
kan anses medföra någon rätt till nyttjanderättsersättning, vilket visar på att kvarsittningsrätt
och nyttjanderättsersättning inte nödvändigtvis är förenade.
2.3 Ersättningens storlek
En väsentlig fråga rörande nyttjanderättsersättning är hur stor ersättningen skall vara
och hur den påverkas av olika faktorer. Ett sätt att gå tillväga för att bestämma storleken
är att låta göra en redovisning över de faktiska kostnaderna förknippade med boendet.
Ett annat är att försöka finna en lämplig bruksvärdeshyra på samma sätt som vid hyressättning
av hyresrätter. Inom doktrinen har även talats om de inom skatterätten tilläm-
5 Se även Teleman, Kvarboende, på s. 186.
6 Teleman, Kvarboende, på s. 186.
6

pade schablonvärdena för bostadsförmån. 7 Här förefaller lösningen med bruksvärdeshyra
vara mest adekvat, med tanke på själva grunden för att nyttjanderättsersättning
skall utgå, vilket behandlats i avsnitt 2.1. Inom den rättspraxis som finns på området har
bruksvärdeshyra varit den rådande utgångspunkten. 8
Ytterligare ett skäl emot att låta de faktiska kostnaderna vara avgörande är att detta skulle
kunna resultera i ett näst intill kostnadsfritt boende för den kvarboende om bostaden skulle
vara helt obelånad. Ett sådant resultat skulle enligt min mening framstå som oskäligt gentemot
den flyttande parten som själv måste bekosta sitt eget boende.
För det fall parterna står som solidariskt ansvariga för bostadslånet men räntebetalning
gjorts endast av den ene, kan vid sidan av rätten till nyttjandeersättning, den betalande
maken även ha fått en fordran mot den kvarboende maken enligt förmögenhetsrättsliga
regler, SkbrL 1:2 2 st. 9 Om den betalande maken inleder en tvist om en sådan fordran
och vinner framgång, bör det dock enligt min mening resultera i att eventuell nyttjanderättsersättning
minskas i motsvarande mån. Skälet till denna minskning är att det annars
finns risk för att den kvarboende maken tvingas betala två gånger för samma sak eftersom
bruksvärdet av nyttjandet rimligtvis inkluderar räntekostnader. Eftersom fordringsanspråket
enligt SkbrL 1:2 2 st. endast kan omfatta den hälftendel som den andre parten
svarar för, medan nyttjandeersättning skulle täcka både räntekostnader och driftkostnader,
lär det vara mest fördelaktigt att framställa yrkande om nyttjanderättsersättning.
En faktor som påverkar storleken på nyttjanderättsersättningen i tämligen hög grad är
hur ägandet ser ut, d.v.s. om bostaden ägs gemensamt eller endast av den ena parten.
Om den kvarboende parten äger halva bostaden, bör ersättning endast utgå proportionerligt
för nyttjandet av den andre partens andel. 10 Om bostaden ägs med hälften var, blir
ersättningen således hälften så stor i förhållande till om bostaden är ägs av ena parten
ensam. Något som också påverkar ersättningens storlek är om den kvarboende maken
själv har stått för vissa kostnader under kvarboendeperioden såsom el, vatten eller avgift
till bostadsrättsföreningen. Att avdrag skall få göras får sådana erlagda avgifter framgår
7 Teleman, Bodelning, s. 199 i not 66.
8 NJA 1968 s. 197 in fine, se även tingsrättens dom i mål nr T 271-01 på s. 6 f. (2006 års fall).
9 Teleman, Bodelning, s. 199.
10 Teleman, Kvarboende, på s. 188.
7

av såväl äldre som nyare praxis. 11 Ytterligare en omständighet som inverkar på
nyttjanderättsersättningens storlek är hur ersättningen behandlas i själva bodelningen.
Längre fram i avsnitt 4.1 kommer redogöras för hur ersättningen blir föremål för hälftendelning
och således minskar ytterligare.
Med hänsyn till de flertal nämnda faktorer som gör att ersättningen minskar, synes det i
slutändan inte bli fråga om något större belopp att begära som ersättning för motpartens
nyttjande. Det skulle till och med kunna bli så att en part avstår från att föra en process
om nyttjanderättsersättning eftersom kostnaderna för processen kan riskera att bli högre
än värdet på den tvistiga ersättningen.
2.4 Gäller samma principer i alla olika fall
2.4.1 Ägandeförhållanden
Makarnas eller sambornas bostad kan vara antingen samägd eller ägd av den ena parten.
Hur det förhåller sig med ägandet saknar emellertid betydelse för om nyttjanderättsersättning
skall utgå eller inte, vilket framgår av senaste praxis från HD där det fastställts
att ersättning kan krävas även när bostaden är samägd. 12 Som tidigare konstaterats har
det dock inverkan på storleken av nyttjanderättsersättningen eftersom ersättning utgår i
proportion till ägandet.
2.4.2 Giftorättsgods och enskild egendom
Oavsett om parternas gemensamma bostad utgör giftorättsgods eller enskild egendom
kan den föremål för frågan om kvarsittningsrätt och därmed även frågan om nyttjanderättsersättning.
13 Dock är det möjligt att det uppstår en storleksmässig skillnad senare i
processen med hänsyn till redovisningsplikten i ÄktB 9:3 som behandlas närmare i avsnitt
4.
2.4.3 Behandlas fallen olika beroende på om parterna är sambor
eller makar
Frågan om rätten att kvarsitta i det gemensamma hemmet under bodelningen är något
som kan behöva lösas för såväl sambor som makar. Även om reglerna i SamboL bygger
på samma grunder som ÄktB, finns det en del som skiljer sig åt och av den anledningen
11 NJA 1968 s. 197 in fine, se även tingsrättens dom i mål nr T 271-01 på s. 6 f. (2006 års fall).
12 NJA 2006 s. 206 som närmare redogörs för i avsnitt 3.
13 Teleman, Bodelning, s. 196.
8

ör särskilt undersökas huruvida samma principer skall gälla för sambor och makar i
frågan om nyttjanderättsersättning.
Till att börja med kan konstateras att för det fall sambornas bostad inte utgör
samboegendom, återfinns svaret direkt i lagtexten. SamboL 31 § stadgar att domstolen
skall på yrkande bestämma vad den kvarboende sambon skall betala till den andra sambon
för nyttjandet av en sådan bostad. Vad gäller sambors bostad som utgör
samboegendom, finns däremot ingen motsvarande reglering, utan SamboL 28 § stadgar
helt sonika att domstolen skall fatta beslut om kvarsittningsrätten.
Det framstår som att lagstiftaren avsiktligt har valt att reglera frågan om nyttjanderättsersättning
sambor emellan när bostaden inte utgör samboegendom, medan frågan lämnats
oreglerad så bostaden ingår i bodelningen som samboegendom. Någon motivering
till detta går dock inte att återfinna i förarbetena till SamboL. 14 Frågan blir då om en
sambo som flyttat från en bostad utgörande samboegendom ändå kan finna stöd för att
kräva ersättning för den kvarboende sambons nyttjande.
Här får ledning istället hämtas ur rättspraxis, se NJA 2006 s. 206 där frågan diskuterades
i domskälen. Med hänvisning till förarbetena 15 anfördes att eftersom lagstiftarens
avsikt varit att regleringen skall likna sambor och makar vad gäller kvarsittningsrätten,
bör i denna linje samma principer gälla i frågan om nyttjanderättsersättning. I dylika
tvister mellan makar görs ingen åtskillnad mellan om bostaden faller inom eller utom
bodelningen och därför bör inte heller någon sådan skillnad göras för sambor.
2.4.4 Registrerat partnerskap
Även om det inte görs någon principiell åtskillnad mellan makar och sambor vad gäller
rätten till nyttjanderättsersättning, kan det vara meningsfullt att utreda till vilken av
dessa kategorier som par med registrerat partnerskap hänförs till. Eftersom nyttjanderättsersättningen
är förknippad med bostaden, är det naturligtvis en förutsättning att
parterna har haft en gemensam bostad. Av denna anledning måste registrerade partner i
sammanhanget kunna likställas antingen med sambor eller makar.
14 Prop. 2002/03:80.
15 Prop. 1986/87:1 s. 102.
9

Lagen om registrerat partnerskap är numera upphävd. Samkönade par som redan har
registrerat sitt partnerskap har möjlighet att genom anmälan eller vigsel få sitt partnerskap
konverterat till ett äktenskap. Följaktligen kan dessa personer även ha rätt till
nyttjanderättsersättning i anledning av en äktenskapsskillnad. För dem som väljer att
inte konvertera sitt registrerade partnerskap till ett äktenskap, är dock den upphävda
lagen fortfarande tillämplig, UPL 3 §. Av PL 3 kap. 1 § följer huvudregeln att ett registrerat
partnerskap har samma rättsverkningar som ett äktenskap. Undantagen tar sikte
dels på lagregler som explicit särbehandlar en make endast på grund av dennes kön, dels
på internationellt privaträttsliga regler. Eftersom PL 3 kap. 1 § är formulerad med syfte
att täcka in alla bestämmelser om äktenskap och makar, 16 torde följaktligen registrerade
partner kunna likställas med makar i frågan om nyttjanderättsersättning. I denna framställning
likställs registrerade parter med makar även i övriga hänseenden.
2.4.5 Bostadens karaktär
Rätten för den ena parten att kvarsitta i hemmet till dess att bodelning är gjord gör sig
gällande oavsett om bostaden är en fastighet 17 , bostadsrätt eller hyresrätt. 18 De fall rörande
nyttjanderättsersättning som har behandlats i praxis har berört fastigheter och bostadsrätt.
Det måste emellertid framstå som självklart att den part som givits rätt att bo
kvar i parternas hyresrätt till dess att bodelningen är gjord, är den som skall betala hyran.
Om nu så är fallet att det är den part som flyttar som är ensam eller solidariskt betalningsansvarig
enligt kontraktet med hyresvärden, och parten således fortsätter att betala
hyran för den andres räkning måste den betalande parten kunna begära ersättning
för detta.
I praktiken lär detta dock inte bli något problem. Den part som flyttar bör kunna upprätta
ett avtal mellan sig och den kvarboende parten där det regleras att den sistnämnde skall erlägga
hyran så länge den ensam nyttjar bostaden. Om den kvarboende parten inte vill medverka
till ett sådant avtal och inte heller är villig att betala hyra, torde detta utgöra en grund
för att andre parten skall tillerkännas kvarsittningsrätten och den kvarboende parten tvingas
flytta.
16 Bet. 1993/94:LU28; Agell och Brattström, s. 295.
17 I begreppet fastighet inkluderas även tomträtt i detta fall.
18 Teleman, Bodelning s 199 f.
10

Vid en närmare genomgång av regleringen kring bostadsfrågan i SamboL, kan utläsas
att kvarsittningsrätt kan komma ifråga då den gemensamma bostaden är samboegendom,
28 §, eller då det är en hyres- eller bostadsrätt som inte utgör samboegendom, 22
och 31 §§. Det förefaller dock som att ett undantag gjorts för en gemensam bostadsfastighet
som inte utgör samboegendom. Frågan som uppstår är då om detta undantag skall
ha någon inverkan på rätten till nyttjandeersättning. Under avsnitt 2.1 har konstaterats
att ett domstolsbeslut om kvarsittningsrätt inte bör vara ett krav för att kunna göra anspråk
på ersättning. Av den anledningen torde inte heller det nyss nämnda undantaget
ha den verkan att en sambo som gått med på att flytta från sin fastighet till dess att bodelningen
är avklarad förlorar rätten till ersättning för den kvarboende sambons nyttjande.
3. Tidsaspekten
3.1 Inledning
En fråga som blivit mer uppmärksammad på senare tid tar sikte på tidsaspekten av
nyttjanderättsersättningen; efter hur lång tid skall ersättning utgå och, om ersättning inte
skall utgå omedelbart, från vilken tidpunkt skall den betalningsbefriade fristen räknas
Av äldre rättspraxis på området framgick det förhållandevis tydligt vad som gällde,
nämligen att ersättning skulle utgå om nyttjanderätten kom att bestå under ovanligt lång
tid, vanligtvis en tid överstigande ett år. Denna ettårsprincip har emellertid kritiserats av
Teleman 19 och den fasta praxis som rådde efter de nyss nämnda fallen kom till en vändning
i och NJA 2006 s. 206. I linje med Telemans ståndpunkt, ifrågasatte HD lämpligheten
av att ersättningsskyldigheten inte inträder förrän vid bodelningstidpunkten även
när bodelningen förrättas först ett år efter separationen. Enligt HD kunde skäl anföras
för att principen rentav bör vara att ersättning kan krävas av den kvarboende redan från
separationen. Nedan följer en mer utförlig redogörelse för utvecklingen i praxis.
3.2 Praxis
3.2.1 NJA 1968 s. 197
Den tämligen fasta praxis från HD som har kommit att gälla i närmare 40 år grundades
på fallet NJA 1968 s. 197. Fallet avgjordes då GB fortfarande var gällande och processen
inleddes således med en dom om hemskillnad mellan makarna Rolf och Maria. I
samband med detta, tillerkände RR Maria kvarsittningsrätt i makarnas gemensamma
19 Teleman, Kvarboende, på s. 188.
11

hem till dess bodelning skedde och Rolf flyttade därför ifrån villan. Domen vann laga
kraft den 11 januari 1965 och bodelningen skedde genom ett beslut av en förordnad
skiftesman den 3 december 1965, nästintill ett år efter separationen. Trots att Rolf tillskiftades
fastigheten vid bodelningen, kom Maria att bo kvar så långt som till den 11
november 1966. Rolf yrkade ersättning för Marias nyttjande av hans fastighet från och
med den dag då hemskillnadsdomen vann laga kraft, den 11 januari 1965 och så länge
hon bebodde fastigheten.
HD tillerkände Rolf nyttjanderättsersättning från den 3 december 1965, då bodelning
förrättades, till och med den 11 november 1966, då Maria flyttade från fastigheten. Som
skäl anförde HD att ett förordnande om kvarsittningsrätt i allmänhet är av tillfällig natur
och kan därför inte i sig anses utgöra grund för anspråk på nyttjanderättsersättning.
Detta eftersom bodelning i regel kommer till stånd utan längre tidsutdräkt. Om förordnandet
kommer att bestå under ovanligt lång tid bör däremot en sådan ersättning kunna
komma ifråga. Rätten till ersättning bör i sådant fall avgöras utefter omständigheterna i
det enskilda fallet.
Sammanfattningsvis fastställde HD i 1968 års fall att en make kan ha fog för att ställa
anspråk på ersättning för den kvarboende makens nyttjande av deras gemensamma hem,
endast för den tid nyttjandet överskrider ett år.
3.2.2 NJA 1983 s. 255
Den s.k. ettårsregeln som infördes genom 1968 år fall kom att bekräftas i ett senare avgörande
från 1983. I målet hade Bodil väckt talan om äktenskapsskillnad i februari
1977. Tingsrätten beslutade att äktenskapsskillnaden skulle föregås av betänketid och
förordnade om kvarsittningsrätt för Bodil till dess att bodelning skedde. Bror flyttade
följaktligen från villafastigheten den 1 april samma år och några veckor efter att tingsrätten
dömt till äktenskapsskillnad flyttade även Bodil från fastigheten den 1 november.
Tiden som Bodil nyttjade fastigheten ensam kom alltså att uppgå till sju månader.
Bodelningen drog emellertid ut på tiden längre än så och en skiftesman 20 kunde först
den 25 oktober 1978 fatta ett beslut. Fastigheten hade då sålts ett par månader tidigare.
Bror yrkade ersättning för den tid Bodil nyttjat fastigheten ensam och för de kostnader
han haft under tiden villan stått tom till dess att den blev försåld.
20 Numera har bodelningsförrättare ersatt skiftesmannen.
12

Tingsrätten följde tidigare praxis och ansåg inte att kvarsittningsrätten i sig medförde
anspråk på ersättning för de 7 månader då Bodil nyttjat villan själv. Inte heller medgavs
ersättning för kostnaderna som Bror åsamkats till dess att villan såldes. Anledningen var
att denna tidsutdräkt, som visserligen översteg ett år från det att Bror flyttade, berodde
på ett medvetet övervägande från Brors sida att vänta med försäljningen för att kunna få
ut ett högre pris, något som gynnade båda parter. Varken hovrätten eller HD fann någon
anledning att frångå tingsrättens bedömning.
Enligt Teleman är det möjligt att Bror hade kunnat få ersättning för sina kostnader om
talan istället hade formulerats som ett ersättningsanspråk p.g.a. redovisningsplikten i
ÄktB 9:3 (dåvarande GB 11:8). 21
3.2.3 NJA 2006 s. 206
I båda de tidigare behandlade fallen rörde det sig om makar som tvistade om ersättning
för nyttjande av den enas, med giftorätt ägda, fastighet. I fallet som nu skall redogöras
för, var det fråga om sambor, där den ena bodde kvar i parternas gemensamt ägda bostadsrätt.
Situationerna skiljer sig uppenbarligen åt, vilket även diskuterades i domskälen
men slutsatsen var att samma principer skall gälla för såväl makar som sambor 22
samt att det inte torde utgöra någon skillnad i sak huruvida bostaden ägs gemensamt
eller enskilt. Inte heller formen för boendet, fastighet eller bostadsrätt, tillmättes någon
betydelse.
Tidsmässigt såg 2006 års fall ut på följande vis. Parterna Rickard och Agata separerade
i juli 1998, varpå Agata tillerkändes kvarsittningsrätt till dess att bodelning förrättades.
Därefter tvistade parterna om äganderätten till bostaden tills HD slutligen avgjorde frågan
genom dom den 2 januari 2002. Rickard yrkade ersättning för Agatas nyttjande av
parternas gemensamma bostad från den dag då bodelning normalt borde ha kommit till
stånd, d.v.s. augusti 1999, ett år efter separationen.
Tingsrätten dömde i enlighet med yrkandet och HovR anslöt sig till samma bedömning
avseende frågan om ersättningsskyldighet. Även HD biföll Rickards ersättningsyrkande
21 Teleman, Bodelning, s. 191 f.
22 Se HD:s domskäl med hänvisning till ÄktB:s förarbeten.
13

fullt ut och ifrågasatte i domskälen om den tidigare gällande ettårsregeln kunde anses
lämplig med tanke på hur stor ekonomisk betydelse ett förordnande om kvarsittningsrätt
kan få. HD:s ledamöter menade att ”[s]käl kan anföras för att den betalningsfria tiden
bör begränsas till ett par månader eller att principen rentav bör vara att den som bor
kvar i andra partens bostad skall ersätta den andra för nyttjandet redan från separationen.”
[kurs. här]. Oturligt nog omfattade inte Rickards ersättningsyrkande tiden från
separationen, varför HD saknade anledning att utreda frågan vidare.
3.2.4 Betalningsfri tid eller ej
Som redan konstaterats gjorde äldre praxis gällande att ersättning kunde krävas för den
delen av nyttjandet som översteg ett år. HD:s obiter dictum i 2006 års fall lämnar oss
alltså nu med frågan om från vilken dag ersättning skall utgå. Eftersom yrkandena i
målet inte gav domstolen möjlighet att pröva om ersättning skulle utgå redan från separationen,
kan ingen säker slutsats dras från fallet. Det är idag alltså osäkert hur kort den
betalningsfria tiden skall vara och om det rent av skall finnas någon tidsfrist alls. Något
som dock med tillräcklig säkerhet kan sägas är att den tidigare ettårsregeln bör luckras
upp.
Naturligtvis finns det skäl både för och emot en betalningsfri tid. Traditionellt sett är det
oftast mannen som är starkare ekonomiskt sett och kvinnan som tar större ansvar vad gäller
barn och hushåll. I dessa fall kan det framstå skäligt att försöka skydda den ekonomiskt
svagare kvinnan som bor kvar i hemmet med barnen, medan mannen har lättare att hitta ett
alternativt boende. Ett sätt att skydda den kvarboende parten är att ge denne ett skäligt rådrum
på exempelvis en till tre månader att hitta ett annat mindre ekonomiskt krävande boende.
På detta sätt förhindras situationen att den svagare parten plötsligt lämnas med
oväntat höga kostnader att omedelbart bära själv.
Emellertid torde en sådan betalningssvårighet inte vara särskilt vanligt förekommande dels
med tanke på att ersättningsbeloppets storlek 23 , dels eftersom ersättningen senare kommer
det betalande parten tillgodo senare under bodelningen 24 . Om det trots detta skulle vara så
att den kvarboende maken har svårigheter att bekosta sitt eget boende för den perioden som
följer efter separationen, är detta snarare ett problem som bör lösas genom överväganden
kring om underhållsbidrag skall utgå enligt ÄktB 6:7, alternativt att det ges utrymme för en
23 Se avsnitt 2.3.
24 Se avsnitt 4.1 angående hälftendelning av avkastning.
14

jämkning i det enskilda fallet med hänsyn till parternas förmögenhetsförhållanden. Enligt
min mening väger inte det sociala skyddsintresset tyngst i detta sammanhang. Dessutom
framstår tanken om den beroende hemmafrun för mig som väl konservativ. Som Teleman
anför i sin artikel, torde giftorättsgemenskapen anses upphöra i och med brytdagen (då ansökan
om äktenskapsskillnad registreras hos tingsrätten). I artikeln påpekas även hur påtagligt
ekonomiskt självständiga makar är idag jämfört med tidigare. 25
Teleman synes ha varit på rätt väg när han kritiserade den tidigare etablerade ettårsregeln,
med hänsyn till hur den senaste utvecklingen i praxis ter sig. Avgörandet från
2006 synes ge ett tidsintervall för den betalningsfria tiden på omkring två månader. I
målet resonerades kring syftet med rätten till nyttjanderättsersättning, nämligen att neutralisera
kvarboendets ekonomiska effekter. 26 I sammanhanget bör noteras att den make
som tvingas flytta rimligtvis åsamkas kostnader för sitt alternativa boende. Visserligen
är det inte dessa kostnader för som skall täckas av nyttjandeersättningen, utan det värde
som den flyttande maken går miste om, men den neutralisering som önskas måste ändå
vara att vardera parten står för sin egen boendekostnad. Med ett dylikt rättvisebaserat
synsätt bör rimligtvis den betalningsfria tiden vara så kortvarig som möjligt för att i
största mån åstadkomma en neutralisering.
En kort tidsfrist är något som särskilt gör sig gällande i de fall då ersättningsyrkandet framställts
redan från början av processen och den kvarboende därmed varit medveten om att
anspråk riktas mot honom. Om den kvarboende har insikt om att nyttjandet är förenat med
ekonomiska konsekvenser kan detta vara ett incitament till att söka boende på annat håll i
det fall parten saknar tillräcklig motivation att betala för att bo kvar.
3.3 Från vilken dag skall ersättning kunna krävas
3.3.1 Avgörande tidpunkt för sambor
För upplösta samboförhållanden torde det inte vara någon svårighet att bedöma vilken
tidpunkt som skall vara avgörande för när ersättning skall utgå. Bodelning mellan sambor
skall göras med utgångspunkt i de egendomsförhållanden som rådde den dag då
samboförhållandet upphörde, SamboL 8 § st. 1, vilket bestäms av lagens 2 §.Det är
alltså denna dag som utgör den s.k. kritiska tidpunkten och det faller sig naturligt att
ersättning skall kunna krävas från samma dag.
25 Se Teleman, Kvarboende, på s. 188.
26 NJA 2006 s. 206 på s. 211.
15

I nämnda 2 § räknas dock upp ett antal olika sätt ett samboförhållande kan upplösas på
och det kan finnas anledning att titta närmare på om de olika sätten lämpar sig för att
bestämma vilken dag nyttjanderättsersättning skall utgå ifrån. Till att börja med nämns
ingående av äktenskap. Om samborna ingår äktenskap med varandra blir det inte fråga
om någon bodelning och därmed ingen nyttjanderättsersättning. Om en av samborna
däremot gifter sig med en annan person än sin sambo, upphör visserligen samboförhållandet
men denna förekomst är förhoppningsvis försvinnande liten och blir därav
mindre relevant. I nämnda lagrum räknas sedan separation upp. Detta är kanske den
händelse som närmast förknippas med samboförhållandets upphörande och även den
som förekom i 2006 års rättsfall, där HD:s ledamöter rent av föreslog separationen som
en möjlig utgångspunkt för nyttjanderättsersättning. Att låta dagen för separation vara
avgörande i detta fall framstår högst lämpligt eftersom det är från denna dag den flyttande
parten avskärs från nyttjandet av sin tidigare bostad samtidigt som den kvarboende
således inleder sitt exklusiva nyttjande av bostaden. Vidare fortsätter uppräkningen
i 2 § med att en sambo avlider. 27 Till sist räknas i 2 § st. 2 upp ett antal situationer då
samboförhållandet upphör redan före separationen. I dessa fall, borde dock separationen
alltjämt tjäna som utgångspunkt för nyttjanderättsersättning med tanke på det som nyss
sagts, att det ensidiga nyttjandet faktiskt inte inleds förrän den ena sambon flyttat från
bostaden.
3.3.2 Avgörande tidpunkt för makar
Även när parterna är eller har varit gifta finns det flera tänkbara tidpunkter. De mest
relevanta i sammanhanget är brytdagen respektive separationen. Här finns tre möjliga
tidsförlopp; ett då makarna flyttar isär innan talan om äktenskapsskillnad väcks, ett annat
då detta sker i omvänd ordning samt ett tredje då separationen och brytdagen sammanfaller.
I det sistnämnda exemplet faller frågan förstås bort om vilken tidpunkt som
skall väljas. Det ter sig även rimligt att ersättning inte kan krävas medan makarna fortfarande
bor tillsammans, med hänvisning till resonemanget i föregående avsnitt. Frågan
som återstår är då från vilken dag nyttjanderättsersättning skall utgå om talan om äktenskapsskillnad
väcks en tid efter separationen.
27 Nyttjanderättsersättning i dödsbon behandlas inte i denna framställning.
16

Ett skäl som talar för att ersättning skall utgå redan från separationen är att likhet skulle
uppnås med sambofallet. Detta skulle även vara en naturlig lösning då själva nyttjandet
även för makar har sin början från och med separationen. Vid en jämförelse mellan makar
och sambor i bodelningsfrågor, bör man dock ha i åtanke att när bodelning görs mellan
sambor är utgångspunkten de egendomsförhållandena den dag då samboförhållandet upphörde.
För makar motsvaras denna tidpunkt av brytdagen. Eftersom brytdagen är så fullkomligt
avgörande i bodelningen mellan makar, borde inte nyttjanderättsersättning kunna
krävas för tiden dessförinnan. Att ansöka om äktenskapsskillnad är heller inget komplicerat
förfarande och utgör således inget större hinder för den som vill göra anspråk på nyttjanderättsersättning.
Här kan även tilläggas den underhållsskyldighet som råder mellan makar
enligt ÄktB 6:2. Det är svårt att motivera att en make tvingas utge nyttjanderättsersättning
till den andre maken, som i sin tur är underhållsskyldig gentemot den förstnämnde maken.
Förutom de situationer som nu behandlats, finns det ytterligare en möjlig situation som
kan uppstå, som kan sägas utgöra något slags mellanting. Det som syftas på är då parterna
så att säga delvis separerar på det sättet att de båda bor kvar i den tidigare gemensamma
bostaden, dock helt avskilt från varandra. Det kan t.ex. röra sig om uppdelning
av ett hus i avskilda våningsplan med separata ingångar eller också olika byggnader på
samma fastighet som tidigare var parternas gemensamma bostad. Skall i detta fall den
ena parten ersätta den andra ägande parten för sitt nyttjande, under tiden efter äktenskapsskillnad
respektive upphörande av samboförhållandet, fram tills tidpunkten för
bodelning Med utgångspunkt i grunden för nyttjanderättsersättningen, i korthet inskränkningen
av ägandet kontra värdet av kvarboendet, torde frågan kunna besvaras
jakande.
4 Behandlingen av ersättningen i bodelningen
4.1 Redovisningsplikten enligt ÄktB 9:3
När bodelning görs mellan makar, är utgångspunkten för vad som skall ingå i delningen
alltid dagen då talan om äktenskapsskillnad väcktes, d.v.s. brytdagen, ÄktB 9:2. Från
den tidpunkten följer av ÄktB 9:3 en skyldighet för makarna att redovisa för sin egendom
fram till dess bodelningen förrättas. Enligt motsvarande regel i GB 11:8 omfattades
inte bara egendom av redovisningsplikten, utan även makarnas avkastning skulle
redovisas. Vid äktenskapsbalkens införande uttalades under förarbetena den tydliga
17

avsikten att inte göra någon skillnad i sak på den punkten. 28 Trots att det, enligt lagtextens
ordalydelse, endast är egendom som makarna äger på brytdagen som skall ingå i
bodelningen, innebär redovisningsplikten i ÄktB 9:3 alltså att även avkastning av
giftorättsgods som utfaller efter brytdagen skall ingå. 29 Redovisningsplikten i ÄktB 9:3
har följaktligen stor inverkan på nyttjanderättsersättningens storlek, åtminstone i de fallen
då bostaden i fråga utgör giftorättsgods. Om en make erhåller ersättning för den
ande makens nyttjande av giftorättsgodset, måste detta utgöra avkastning av giftorättsgods,
och således hälftendelas i bodelningen. Rent praktisk sett, skulle återbäringen
kunna ske genom att kvittning görs redan innan ersättningen utges.
Frågan är då vad som gäller när bostaden är enskild egendom. I såväl förarbeten som
doktrin har det påpekats att redovisningsplikten i ÄktB 9:3 inte är begränsad till
giftorättsgods, utan även omfattar enskild egendom. 30 Detta torde kunna medföra att
nyttjanderättsersättning skall ingå i bodelningen på samma sätt när bostaden är enskild
egendom. Dock skall avkastningen givetvis undantas från bodelningen om detta särskilt
föreskrivits genom exempelvis äktenskapsförord eller testamente, ÄktB 7:2 st. 2, e.c.
Vad gäller sambor, återfinns motsvarande redovisningsplikt i SamboL 11 §. När bestämmelsen
om redovisningsplikt infördes i SamboL, var det ÄktB 9:3 som låg till
grund. Det anfördes under förarbetena att sambor bör ges ett liknande skydd mot illojala
förfaranden som tidigare endast makar hade. Vidare framhölls att inte bara samboegendom
skulle omfattas av redovisningsplikt, utan även bostäder som kan bli föremål för
övertagande bör ingå i redovisningen. 31 Av nyss nämnda uttalanden i förarbetena torde
slutsatsen kunna dras att nyttjanderättsersättning mellan sambor skall hälftendelas i bodelningen
på samma sätt som för makar. Detta särskilt mot bakgrund av vad som konstaterats
i avsnitt 2.4.3, att frågan om nyttjanderättsersättning skall bedömas lika oavsett
om det rör sig om sambor eller makar. Här kan noteras att redovisningsplikten i
SamboL 11 § inte var tillämplig i 2006 års fall, eftersom tvisten inleddes innan bestämmelsen
infördes i och med den nya SamboL. Av den anledningen kunde frågan om
hälftendelning inte behandlas i det fallet.
28 Prop. 1986/87:1 s. 156.
29 Teleman, Bodelning, s. 179; Teleman, Kvarboende, på s. 188; Agell och Brattström, s. 180. Se även
Teleman och Tottie, Äktenskapsbalken, s. 224.
30 Prop. 1986/87:1 s. 158 respektive Teleman och Tottie, Äktenskapsbalken, s. 224.
31 Prop. 2002/03:80 s 37.
18

För att sammanfatta ovan förda resonemang, kan sägas att nyttjanderättsersättning som
utges från den ena maken till den andre återbärs till den förstnämnde med hälften p.g.a.
redovisningsplikten i ÄktB 9:3. Detta torde gälla oavsett om bostaden utgör giftorättsgods
eller enskild egendom och oavsett om parterna varit makar eller sambor. I och med
hälftendelningen kan alltså storleken på ersättningen eventuellt påverkas av om bostaden
är giftorättsgods eller enskild egendom, vilket tidigare antytts i avsnitt 2.
Denna konstruktion, att den ersättningsberättigade maken tvingas dela ersättningen med
den kvarboende maken, synes inte ge ett särskilt rimligt resultat. Situationen skulle närmast
kunna liknas vid hur skadestånd behandlades inom bodelningsförfarandet enligt tidigare
gällande. I ÄktB:s ursprungliga lydelse, fanns inget utrymme för att undanta ett redan utbetalt
skadestånd från bodelningen. Detta resulterade i att en make som erhållit skadestånd
för personskada eller kränkning tvingades dela skadeståndet med den andre maken. Detta
gällde oavsett vem den skadeståndsskyldige var, vilket gav ett närmast stötande resultat i
de fall då skadeståndet utbetalats från den ena maken till den andra. Sedan detta förhållande
uppmärksammats i en DS 32 , infördes en ny bestämmelse i ÄktB 10:2 a där det nu
finns möjlighet att undanta utbetalda skadestånd från bodelning. Det nyss upptagna exemplet
illustrerar mycket väl hur svårt det är att finna ett förfarande acceptabelt, som går ut
på att en make tillgodogör sig den ersättning som maken själv utgett för att kompensera för
sitt ensidiga nyttjande.
Ändock är det så som det gällande rättsläget ser ut så länge lagstiftaren inte genomför
några ändringar. För att på något sätt undvika denna orimliga och skeva behandlingen av
nyttjanderättsersättning, borde det enligt min mening ges möjlighet att låta den ersättningsberättigade
maken genom jämkning få undanta ersättningen från hälftendelning. Den bestämmelse
som närmast finns att tillgå i detta fall är ÄktB 12:1, men denna är inte tillämplig
i alla situationer. Anledningen till detta är bestämmelsens ensidiga utformning, enligt
vilken endast den make som skall utge en skifteslikvid kan dra nytta av jämkningsregeln.
4.2 Avdrag för kostnader
4.2.1 Redovisningsavdrag
Ett annat sätt att utjämna den nu rådande situationen med hälftendelning av nyttjanderättsersättning,
är den ersättningsberättigade gör redovisningsavdrag för de kostnader
32 DS 2005:34 Några bodelningsfrågor, s. 96.
19

han haft i samband med förvaltningen av bostaden. Ett dylikt redovisningsavdrag skulle
rymmas inom ramen för ÄktB 9:3 på samma sätt som redovisningsplikten för avkastningen.
Genom att förvaltningskostnaderna dras av innan beloppet på den redovisningspliktiga
avkastningen bestäms, kommer det bara att återstå en nettoavkastning att redovisa.
Här skulle i sådant fall samtliga kostnader förknippade med bostaden (som inte är
levnadskostnader) täckas upp – såväl uppvärmning, sophämtning och dylikt, som räntekostnader
för lån med säkerhet i bostaden. 33 Denna lösning framstår enligt min mening
som högst mer rimlig än att låta hela ersättningen delas lika i bodelningen.
4.2.2 Lån som belastar bostaden men finansierat annan egendom
Eftersom redovisningsavdraget även bör omfatta lånekostnader förknippade med bostaden,
kan vissa invändningar göras för det fall lånen i själva verket har använts till andra
ändamål. Exempelvis kan någondera parten ha finansierat ett båtköp genom att ta upp
lån med säkerhet i bostaden och på så sätt ökat sina räntekostnader. Frågan är då om
sådana lånekostnader skall lyftas ur och särskiljas från redovisningsavdraget. Det är inte
helt lätt att ta ställning till detta, eftersom det alltid kan finnas omständigheter i det enskilda
fallet som talar för eller emot att låta kostnaderna ingå.
Ett exempel skulle kunna vara en make som amorterat ned bostadslånet så att bostaden
är helt obelånad. När han sedan skall införskaffa en ny bil och saknar sparkapital kan
det vara förmånligare att låta bostaden utgöra säkerhet för lånet, istället för bilen som så
snabbt sjunker i värde. På detta sätt uppstår lånekostnader som till en första anblick är
förknippade med bostaden, men i själva verket härleds till bilköpet. Tänk nu om maken
vid tidpunkten då bostaden var obelånad, valt att sätta undan ett sparkapital istället för
att amortera på bostadslånet. I det senare fallet hade han kunnat finansiera bilköpet med
sparkapitalet, men då haft kvar de ursprungliga lånekostnaderna. Om hänsyn skulle tas
till vad lånet finansierat just i detta fall, skulle det bli en skillnad avseende redovisningsavdraget
beroende på hur maken i exemplet valt att planera sina investeringar.
Enligt min mening bör detta inte ha någon betydelse, utan det skall räcka med att förvissa
sig om att lånet belastar bostaden för att avgöra huruvida redovisningsavdrag skall komma
33 Teleman, Bodelning, s. 190 ff; Teleman, Kvarboende, på s. 189.
20

i fråga eller inte. Denna åsikt kan motiveras med att det framstår som det mest rättvisa och
finner även stöd till viss del av vad som anförts inom doktrinen. 34
5 Bodelningsförrättarens behörighet
5.1 Förutsättningar för förordnande av bodelningsförrättare
När makar eller sambor inte lyckas träffa en överenskommelse om bodelningen mellan
dem, har de möjlighet att genom domstolen få en bodelningsförrättare förordnad, ÄktB
17:1 och SamboL 26 §. Det som bodelningsförrättaren har att göra, är att avgöra de frågor
som är tvistiga mellan parterna. Denna generella kompetens följer av ÄktB 17:6 och
medför att bodelningsförrättarens uppdrag kan vara av växlande omfattning. I vissa fall
kan det handla om att upprätta en fullständig bodelning mellan parterna inbegripandes
bouppteckning, värdering och lottläggning av samtlig egendom. Ibland kan det även
vara nödvändigt att ta ställning till vem som äger vad och huruvida egendomen är enskild
eller utgör giftorättsgods. I andra mindre omfattande fall kan det vara begränsat till
någon enstaka fråga, exempelvis hur en fastighet skall värderas. Som förutsättning för
förordnande av en bodelningsförrättare räcker det alltså med att parterna är oense om en
mindre enstaka fråga inom ramen för bodelningen.
För det fall makarna endast har enskild egendom är en bodelning inte alltid nödvändig,
se ÄktB 9:1. Av praktiska skäl kan det dock vara en fördel att få bodelningen formaliserad
och det finns inget förbud mot att göra en bodelning i dylikt fall. 35 Som ett illustrerande
exempel kan här nämnas ÄktB 7:5. Bestämmelsen är något snårigt skriven med
många undantag men stadgar i korthet följande. En make råder inte ensam över den gemensamma
bostaden om denna utgör giftorättsgods eller gjorts enskild genom äktenskapsförord.
Även efter en separation då bostaden inte längre är gemensam, föreligger
samma rådighetsinskränkning så länge det rör sig om en fastighet eller tomträtt som
ingår i giftorättsgodset och anskaffats före brytdagen. För att kunna få full rådighet över
sin fastighet, kan det alltså vara nödvändigt att få klargjort att denna är enskild egendom.
Om parterna inte kan enas om detta, kan en bodelningsförrättare fatta beslut i frågan.
I exemplet kan prövningen således utmynna i ett konstaterande av att det inte finns
någon egendom att bodela. 36
34 Teleman, Externa skulder; Teleman, Kvarboende, på s. 189.
35 Prop. 1986/87:1, s. 114.
36 ÄktB 17:6 2 st. och prop. 1986/87:1, s. 226.
21

På samma sätt som nyss beskrivits torde en begäran om nyttjanderättsersättning kunna
framtvinga ett bodelningsförfarande även då det endast finns enskild egendom i äktenskapet
respektive då samboegendom saknas.
5.2 Behörighet avseende frågan om nyttjanderättsersättning
För det fall det uppstår en tvist mellan parterna avseende nyttjanderättsersättning, kan
det finnas behov av en bodelningsförrättare som avgör saken. Att denne är behörig att
pröva tvisten är något som följer med den generella kompetens som ges i ÄktB 17:6,
vilket kan utläsas ur HD:s domskäl i NJA 1968 s. 197 på s. 6, där frågan om huruvida
nyttjanderättsersättning är en bodelningsfråga var föremål för prövning. 37
Här är det viktigt att påpeka att bodelningsförrättaren är behörig att pröva tvisten endast
så länge den inte är föremål för rättegång, ÄktB 17:6 2 st.
Som tidigare nämnts i avsnitt 2.2, är bodelningsförrättaren inte behörig att pröva vem
som skall ha rätt att bo kvar i parternas gemensamma hem till dess att bodelning sker,
utan det är en fråga som ankommer på domstolen. Detta har som följd att bodelningsförrättaren
endast kan pröva frågan om nyttjanderättsersättning antingen sedan domstolen
beslutat om kvarsittanderätt, eller också då makarna varit överens om vem som skall bo
kvar fram till bodelningen.
6 Anslutande frågeställningar
6.1 Underhållsplikt
Tidigare i framställställningen har berörts att underhållsplikten mellan makar kan ha
betydelse för bedömningen av nyttjanderättsersättning, vilket kan behöva utvecklas något.
I avsnitt 3.2.4 nämns att ett möjligt problem kan uppstå när den kvarboende maken
inte har råd att ersätta den andre för sitt nyttjande. Det kan i sådant fall framstå som lite
väl strängt att ålägga den kvarboende maken betalningsskyldighet utan någon som helst
tidsfrist. Dessutom kan det, som tidigare påpekats i avsnitt 3.3.2, vara svårt att motivera
en ersättningsskyldighet för det fallet att den som flyttar är underhållsskyldig gentemot
den kvarboende maken. Underhållet och nyttjanderättsersättningen kan ju då sägas
kvitta varandra.
37 Teleman, Bodelning, s. 200 n.
22

Emellertid är det inte nödvändigtvis så att den make som bor kvar alltid är den som har
det sämre ekonomiskt ställt. Eftersom det inte på förhand råder visshet om parternas
förmögenhetsförhållanden, är jag av den åsikten att frågan om ersättningsskyldighet bör
hållas helt separerad från frågan om underhåll. Eftersom det enligt min mening inte
heller bör utgå någon ersättning för tiden före brytdagen, uppstår denna kollision mellan
underhåll och nyttjanderättsersättning endast i de fall då den make som flyttar är underhållsskyldig
efter brytdagen. Detta kommer i fråga när makarna i det enskilda fallet är
underhållsskyldiga under en eventuell betänketid eller om det anses skäligt att underhåll
skall utgå under en övergångsperiod, ÄktB 6:7. Eftersom domstolen är oerhört restriktiv
med att utdöma övergångsunderhåll, torde det aktuella problemet inte uppstå särskilt
ofta i praktiken.
6.2 Verkställighet
Ytterligare ett problem hur en part som har rätt till nyttjanderättsersättning skall få
denna realiserad. Som tidigare nämnts i avsnitt 5.2 är en bodelningsförrättare behörig att
pröva frågan om ersättning, vilket då utmynnar i ett bodelningsbeslut av densamme, en
s.k. tvångsbodelning. Som det ser ut idag, är dock ett sådant beslut som vunnit laga kraft
inte exigibelt. 38 Om den situationen uppstår att den ersättningsskyldiga parten vägrar att
betala, blir den ersättningsberättigade parten tvungen att inleda ytterligare ett förfarande
genom att ansöka om betalningsföreläggande eller stämning. Följderna av detta blir således
en utdragen process med risk för ytterligare ekonomisk belastning för den part
som flyttat. Detta kan bli särskilt betungande för en part som kanske redan är ekonomiskt
ansträngd efter att ha fått stå för både motpartens och sina egna boendekostnader
under en tid.
6.2 Nyttjanderättsersättning i samband med arvskifte
Frågan om nyttjanderättsersättning kan även aktualiseras i samband med arvskifte. Exempelvis
kan en delägare i ett dödsbo bo kvar på en fastighet som är föremål för arvstvist.
Visar det sig senare att fastigheten i själva verket skall tillfalla någon annan än den
kvarboende, synes det lika orimligt att kvarboendet skulle vara kostnadsfritt som vid
kvarboende i samband med bodelning.
38 DS 2005:34 Några bodelningsfrågor, s. 160.
23

Eftersom bodelning och arvskifte genomgående bygger på samma rättsprinciper, torde det
vara möjligt att tillämpa reglerna om nyttjanderättsersättning även beträffande dödsbon vid
arvskiften.
7 Reformbehov
7.1 Kodifiering av praxis
De principer som utvecklats inom rättsinstitutet nyttjanderättsersättning är uppenbart
svåra att tillämpa. HD:s uttalande i domskälen till 2006 års fall skapade stor ovisshet
kring vad som gäller och det finns nu inga bindande riktlinjer för hur ersättningen skall
behandlas rent tidsmässigt. En av grundpelarna inom svensk rätt ät att upprätthålla rättssäkerhet
i allra största möjliga mån. Detta innebär bland annat att det skall vara möjligt
att åtminstone kunna ana utgången av en process för att kunna bedöma hur stora riskerna
är att förlora processen. När rättsläget är så pass oklart att detta inte går att bedöma,
finns ett tydligt behov av att lagstiftaren tar sitt ansvar och stipulerar vad som
skall gälla efter en grundlig genomgång av problematiken.
Här bör uppmärksammas det som tidigare nämnts i avsnitt 2.4.3, att det faktiskt redan
finns en reglering av nyttjanderättsersättning i SamboL 31 § för sambors gemensamma
bostad som inte utgör samboegendom. Med hänsyn till vad som anförts i praxis, att
samma principer bör gälla avseende nyttjanderättsersättning för såväl sambor som makar,
vore det enligt min mening lämpligt att harmonisera lagstiftningen så att makar får
samma lagstadgade rätt till ersättning som sambor idag har. För det fall en sådan lagstiftning
kommer ifråga bör regleringen även ske så att ingen åtskillnad görs beroende
på om bostaden är samboegendom eller inte. Detta skulle göra den önskvärda lagstiftningen
avseende nyttjanderättsersättning mer homogen eftersom det mellan makar inte
görs någon åtskillnad i ersättningsfrågan beroende på om bostaden är giftorättsgods
eller enskild egendom.
7.2 Kvarsittningsrätt enligt sambolagen
En företeelse som egentligen inte bör ha någon direkt inverkan på nyttjanderättsersättning,
men ändå har samband med rättsinstitutet är den ojämna regleringen i SamboL
vad gäller kvarsittningsrätt. Här åsyftas fallet då föremålet för tvisten är en fastighet
som inte utgör samboegendom. Av SamboL följer att kvarsittningsrätt kan komma
ifråga när det gäller hyresrätt, bostadsrätt och fastighet som utgör samboegendom (3, 5,
24

8 och 28 §§) samt hyres- eller bostadsrätt som inte utgör samboegendom (22 §). Däremot
saknas stöd för att få kvarsittningsrätt i en fastighet som inte utgör samboegendom.
Den enda rimliga förklaringen till detta är de förhållanden som rådde på bostadsmarknaden
vid tiden för nämnda lagrums införande. Fastigheter var då mer värda i förhållande
till övriga bostadsformer men dessa skillnader har med tiden suddats ut och
idag kan värdet på en bostadsrätt till och med överstiga värdet på en fastighet, vid en
jämförelse med exempelvis marknadsvärde per kvadratmeter. Visserligen är det inte
tillåtet att tillmäta hyresrätter något värde, men det kan ändå noteras att värdet i att
nyttja en hyresrätt stiger i takt med allt tätare befolkning och ökad efterfrågan.
Här är det enligt min mening önskvärt att komplettera SamboL så att kvarsittningsrätt i
fortsättningen kan beviljas en sambo som önskar bo kvar i den andre partens fastighet
till dess att bodelning sker.
7.3 Undanta nyttjanderättsersättning från tillämpning av 9:3
Av det tidigare förda resonemanget i avsnitt 4.1 framgår att regleringen i ÄktB 9:3 medför
att nyttjanderättsersättning blir föremål för hälftendelning i bodelningen mellan makar.
Grunden till detta återfinns i GB, och när regeln skulle överföras till ÄktB framfördes
det i korthet att regleringen skulle vara densamma som tidigare. Även om frågan om
nyttjanderättsersättning redan hade varit föremål för prövning i HD när ÄktB infördes,
är det för mig inte troligt att lagstiftarens avsikt var att redovisning av avkastning enligt
ÄktB 9:3 skulle innefatta nyttjanderättsersättning. Då detta inte specifikt behandlades i
motiven till ÄktB, bör detta klarläggas exempelvis genom att en undantagsregel införs
som innebär att nyttjanderättsersättning under alla omständigheter faller utom tillämpningen
för ÄktB 9:3
7.4 Göra beslutet exigibelt
Det har i avsnitt 6.2 konstaterats att svårigheter kan uppstå sedan en bodelningsförrättare
fattat beslut om att nyttjanderättsersättning skall utgå. Så länge ett sådant beslut
förblir overkställbart, kan detta ge upphov till ytterligare processer som skulle kunna
besparas genom att en s.k. tvångsbodelning ges status som exekutionsurkund. Denna
ändring är något som redan borde ha gjorts, sedan problemet uppmärksammades av
Örjan Teleman i hans DS 2005:34 Några bodelningsfrågor.
25

8 Avslutande kommentarer
Under diskussionen kring institutet nyttjanderättsersättning, har många problem påträffats.
Ett önskvärt resultat skulle vara att finna konkreta svar på frågeställningarna och att
finna en rimlig helhetslösning, som skulle passa alla varianter av de situationer som kan
uppstå och som dessutom skulle uppfattas som skälig. Det framstår dock som näst intill
omöjligt att åstadkomma en paketlösning för alla typer av fall på grund av den stora
variationen som förekommer när det gäller par som separerar. För att illustrera med
några exempel kan här nämnas relationen mellan parterna – sambor eller makar; karaktären
av bostaden – bostadsrätt eller fastighet; äganderättsförhållandena – ensamägt eller
samägt, giftorättsgods eller enskild egendom.
Även värdet av kvarboendet kan variera kraftigt beroende på om bostaden är belånad till
max eller rent av obelånad. Parternas respektive ekonomiska förmåga kan spela roll för
hur kvarboendet värderas. För en ekonomiskt ansträngd part kan storleken på nyttjanderättsersättningen
vara helt avgörande för om parten väljer att fortsätta bo kvar eller
istället tvingas flytta. Samtidigt kan den ekonomiska ansträngningen ha som följd att en
part inte har någon möjlighet att ordna med annat boende p.g.a. betalningsanmärkningar
eller avsaknad av ett fast arbete. I en dylik situation kan det vara mycket värt för parten
att få bo kvar, även om nyttjanderättsersättning är hög. Ytterligare en faktor är vilka
kostnader som uppstår för den part som flyttar.
Kostnaderna för det alternativa boendet är något som enligt min mening har direkt anknytning
till nyttjanderättsersättningen även om det är svårt att koppla ihop detta på ett
konkret sätt. En egen synpunkt är emellertid att nyttjanderättsersättning motiveras i
högre grad då den frånflyttande parten har ansenliga kostnader för sitt nya boende, jämfört
med om parten kan hitta en kostnadsfri lösning exempelvis hos släkt eller vänner.
Det är inte heller otänkbart att parten som tvingas flytta har kostnader för själva flytten i
sig samt höjda kostnader för förlängd resväg till arbetet eller barns skola.
Kostnaderna för den part som flyttar, frivilligt eller ofrivilligt, skulle kunna ses som en
del av den ekonomiska effekten av hur boendet löses vid en separation. Om då ändamålet
med nyttjanderättsersättning är att neutralisera kvarboendets ekonomiska effekter,
bör alltså dessa kostnader tas i beaktande vid bestämmande av beloppet. Hur detta skall
kunna ske rent praktiskt är dock ovisst. Det är förmodligen inte möjligt att åstadkomma
26

absolut rättvisa, men kan ändå vara tänkvärt för den bodelningsförrättare eller domstol
som har att fatta beslut i frågan. Det kanske kan räcka med att höga kostnader för den
flyttande parten kan vara ett argument för att värdera kvarboendet något högre än brukligt.
27

Källförteckning
Litteratur
Agell, Anders och Brattström, Margareta, Äktenskap Samboende Partnerskap, 4 u,
Iustus Förlag, Uppsala, 2008 (cit. Agell och Brattström).
Teleman, Örjan, Bodelning under äktenskap och vid skilsmässa, 4 u, Norstedts Juridik
AB, Stockholm, 2003 (cit. Teleman, Bodelning).
Teleman, Örjan, Kvarboende och kostnader vid äktenskapsskillnad, Advokaten 1993 s.
186-190 (cit. Teleman, Kvarboende).
Teleman Örjan, Hur behandlas ”externa” skulder där bostaden är säkerhet,
Advokaten 1993 s. 332 f. (cit. Teleman, Externa skulder).
Teleman, Örjan och Tottie, Lars, Äktenskapsbalken – En kommentar, 2 u, Norstedts
Juridik AB, Stockholm, 2010 (cit. Teleman och Tottie, Äktenskapsbalken).
Offentligt tryck
Prop. 1986/87:1 Äktenskapsbalk.
Prop. 2002/03:80 Ny sambolag.
DS 2005:34 Några bodelningsfrågor.
Rättsfall
NJA 1968 s. 197
NJA 1983 s. 255
NJA 2006 s. 206
Opublicerade rättsfall
Jönköpings tingsrätts dom 2003-03-03 i mål nr T 271-01.
28