Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
12<br />
ofta att föredraga (p.g. a. alternativa medels hälsovådor) om inre<br />
vävnadsfixering är onödvändig. Några neutraliserande korn<br />
borax i spriten anbefalles för kalkhaltiga djur. Därpå förvaras<br />
djur i obegränsad tid i sprit el. överflyttas i andra förvaringslösningar,<br />
t.ex. PPh el. 50%-ig (vattenblandad) etylenglykol.<br />
Även metanol kan nyttjas som preservativ, men har<br />
nackdel av giftighet & att kalkstrukturer raskare löses upp.<br />
Fytoplankton konserveras ofta i jodjodkalium = Lugol’s lösning<br />
[Paris-läkaren Jean Lugol, 1786-1851, som behandlade TBC<br />
med medlet], d.v.s. 5 g I-kristaller + 10 g KI + 85 g H 2 O för<br />
5%-ig lösning, mixad med 8.5 ml isättika (sur Lugol), ty kiselalger<br />
deformeras i ej sur Lugol (10 droppar / 200 ml prov).<br />
Många icke polära organiska lösningsmedel, t.ex. bensen,<br />
är ganska giftiga, men kan ofta ersättas av ett mindre skadligt<br />
ämne, nämligen butylacetat, främst för att upplösa olika<br />
limmer, vilka ej är baserade på polyvinylacetat (vilket utspätt<br />
med en vattendroppe fungerar väl att limma biologiska strukturer<br />
med, men har nackdelen av att korrodera kalk; större okomplicerade<br />
kalkstrukturer kan limmas med cyanoakrylat-lim). Inför vissa<br />
SEM-tillämpningar (d.v.s. Scanningelektronmikroskop-körning)<br />
så måste vävnad uttorkas, helst utan tillskrynkling & då används<br />
gärna HDMS (Hexametyldisilizane) (giftigt & illaluktande<br />
så dragskåp används), efter att vävnaden genomgått ≥3 bad<br />
i absolut etanol, varefter 3 bad i hydrofobisk HDMS väntar.<br />
Enär skelettdelar kan vara uppbyggda av olika material, så<br />
nämns kortfattat något om vanliga hårdare skelettmaterial.<br />
Kalcit (kalkspat) en kristallisationsform av CaCO 3 (kalciumkarbonat)<br />
& utgör huvuddel i skelett av t.ex. tagghudingar,<br />
armfotingar, kalksvampar och foraminiferer. CaCO 3 har ett<br />
par andra kristallisationsformer, näml. aragonit & vaterit.<br />
Den senare formen kan förekomma i spårkvantiteter i vissa<br />
skelett, medan aragonit är vanlig i såväl koraller som i olika<br />
molluskskal, särskilt i varma hav & ofta vid sidan av kalcit i<br />
särskilda lager som t.ex. s.k. pärlemor, medan många mollusker<br />
(särskilt i kalla hav) kan ha rena kalcitskelett. I åtminst.<br />
vissa mollusker tycks vissa periostrakala proteiner utgöra<br />
kristallisationskärnor för bildning av aragonit [först påträffai i<br />
spanska staden Aragon] i stället för kalcit. Dock är aragonit en<br />
s.k. metastabil kristallisationsform & omristalliseras ofta efterhand<br />
till kalcit (& vid hög magnesiumjon-halt kan Ca ersättas<br />
av Mg, då dolomit CaMg(CO 3 ) 2 el. rentav magnesit<br />
MgCO 3 – ej järnoxiden magnetit Fe 3 O 4 - kan danas [magnetit<br />
kan dock likaså ingå i t.ex. molluskstrukturer & hos andra organismer,<br />
bl.a för orientering i jordmagnetfältet]). Fiskotoliter är ju<br />
såväl hårda som oftast glänsande & är uppbyggda av de båda<br />
kristallisationsformerna vaterit [hedrar tyske minerologen<br />
prof. Heinrich Vater, 1859-1930] & aragonit, men eljest är vaterit<br />
ofta en spårsubstans i de flesta biologiska sammanhang,<br />
åtminst. i kallare havsområden. Den havsförsuring, som f.n.<br />
sker (& har skett sedan indualistreringen startade) p.g.a. humant<br />
initierade CO 2 -utsläpp, har under sen tid påvisats öka mkt<br />
hastigare än vad som befarats (se not under taxon Mollusca i<br />
samband med omnämnandet av Byne’s efflorescense) & minskar<br />
därvid avsevärt havets alkalinitet. Olika kristallisationsformer<br />
har dock olika känslighet gentemot denna typ av försuring,<br />
så organismer m. vaterit & aragonit i sina skelettstrukturer<br />
kan förväntas komma att drabbas snabbare & hårdare<br />
än de med blott kalcit. Alkaliniteten i havsområdena varierar<br />
även, så Indo-Pacifiska områden ligger sämre till än nordeuropeiska<br />
hav. Hårda fosfat-uppbyggda strukturer är mindre<br />
vanliga i nu levande ryggradslösa djur, men ben, tänder,<br />
fiskfjäll & liknande ämnen uppbyggs av slika liksom en del<br />
fossila lämningar av evertebrater, t.ex. trilobiter. Kiseldioxid<br />
(SiO 2 , i H 2 O-haltig kristallform opal el. mikrokristallina formen<br />
kalcedon) är ett vanl. skelettämne i radiolarier, kiselalger &<br />
många svampdjur. Vissa organiska ämnen, som kitin, keratin,<br />
kollagen, tunicin (& cellulosa) finns likaså spridda som<br />
’skelettbildare’ här & var i organismvärlden. Av dessa är<br />
kitin – en polysackarid uppbyggd av kedjor av N-acetyl-Dglykos-2-amin-ringar<br />
(ungefär som glykosringar är hoplänkade i<br />
cellulosa), med sin spridning bland främst leddjuren – det<br />
viktigaste ämnet bl. evertebrater. Keratin (hornämne i t.ex.<br />
naglar, hår & sköldpaddskal) är en grupp fibrösa strukturproteiner,<br />
som i havet finns främst i inre strukturer hos nematoder<br />
& andra smådjur & i valars barder (& dentin i elfenben är<br />
likaså av keratin-natur). Silke från många silke-producerande<br />
djur, av vilka några även kan påträffas i havet, klassas likså<br />
som keratin, men silket i visa havsborstmaskrör tycks bestå<br />
av ämnen rika på L-dopa – en modifierad aminosyra. Proteinet<br />
utanpå molluskskal, kallat conch(iol)in, vilket även deltager<br />
i pärl-bildande (& jämte aragoniten i pärlorna ingår i deras<br />
struktur) är äv. av keratin-typ. Kollagen är ett fibröst protein,<br />
mest omtalat hos ’högre’ djur, men vittutbrett ock bland e.g.<br />
evertebrater i kutikulär vävnad & i variantformer som sponginfibrer<br />
bland svampdjur. Tunicin finns bl.a. i sjöpungars<br />
höljen & är uppbyggd nästan helt som växtrikets cellulosa.<br />
Hydrolytisk spjälkning ger i båda fallen slutprodukt dextros.<br />
Pirålsslem, armerat av ≈2 µm tjocka & ≤12 cm långa fibrer spolierar<br />
ofta bottenprover; Jon-Arne Sneli, Trondheim har nyttjat följande:<br />
1 msk urea (= karbamid) löses i slem-provet (plus ≈2 KOHpärlor<br />
/ 0.5 L H 2 O till pH >.8-9); efter en natt är slemmet borta.<br />
Om svårigheter föreligger att placera en levande individ i<br />
en djurgrupp, så kan stundom skatologi, d.v.s. studier av<br />
fekalierna, vara fruktbart, enär deras detaljutseende liksom<br />
djurens morfologi i regel avspeglar befryndenhet.<br />
Vid längdmätning i preparermikroskop (t.ex. Wild M5) behöver<br />
man veta att den mest allmänna typen av mätokular<br />
har en mätskala, som är indelad i 12 huvudenheter (skalstreck),<br />
vilka var & en är indelad i tiondelar. Med 10 gånger<br />
förstorande okular blir då måttenheterna vid: (obj. = objektiv)<br />
6 x obj. 1 mm = 0.6 skalstreck 12 x obj. 1 mm = 1.2 skalstreck<br />
25 x obj. 1 mm = 2.5 skalstreck 50 x obj. 1 mm = 5.0 skalstreck<br />
Omnämnda kemikalier inkl. eventuella CAS No.<br />
(färgämnen italiserade, grundläggande ämnen i fet stil + ev. [pris])<br />
aceton CH 3 COCH 3 (= propanon = dimetylketon) 67-64-1 *<br />
ammoniak NH 4 OH (= ammoniumhydroxid) 7664-41-7<br />
akridinorange C 17 H 19 N 3 (fluorescensfärgänme) 494-38-2 *<br />
bengalrosa C 20 H 2 Cl 4 I 4 Na 2 O 5 [≈$80/25g] 632-69-9 *<br />
benzoesyra (= bensoesyra) C 6 H 5 COOH 65-85-0<br />
bensokain C 9 H 11 NO 2 (alternativt bedövningsmedel) 94-09-7<br />
Bio-Luvil -<br />
borax (= natriumtetraborat10hydrat) Na 2 B 4 O 7. 10H 2 O 1303-96-4 *<br />
briljantkresylblått C 17 H 20 N 3 OCl·0.5ZnCl 2 [
Change language