1hfBeJ

Spikeluppsättning lik den hos Polymastia. Formen med ett
papillöst tak välavgränsat från en cylindrisk sida är dock
omisskännlig bland spongierna.
semisuberites (O. Schmidt, 1870) "Äppelskrutten"
[L. semi = halv + Gen. Suberites : (se nedan)] {semisoberítes}
D:36-3018, F:vitgul, L:3, HB, Bohus.-Skag.-N Nord. Cylindrisk
& fast, med en eller ett fåtal småpapiller på ovansidan.
Vosmaeria Fristedt, 1885, non Lendenfeld, 1885 (1 sp.)
[Gualtherus Carel Jacob Vosmaer, 1854-1916, nederländsk spongiolog,
son till poeten & Rembrandt-monografen Carel V., 1826-
88, & ättling till naturhistorikern Arnout V., 1720-99, orangutangens
europeiske introduktör / (Auktorn, Johan Conrad August Fristedt,
1860-1940, disputerade 1885 i Uppsala på spongier från
svenska västkusten, varefter han reste i Afrika, Ceylon, Sydindien,
Australien & Nya Zealand, men sedan blev lärare & efterträdde så
småningom (1904) Ludvig Johansson (q.v.) i Karlstad)]
Har samma typ av spikler som Spinularia (se Polymastia)
men utan dess storleksskillnad mellan tylostyler och oxoner.
Anses numera höra hemma i Halichondriidae.
crustacea Fristedt, 1885 { våsmǽria krostásea}
[L. crustaceus = skalbärande < L. crusta = hård kroppsyta]
D:≈25-311, F:gråvitaktig, Ø:≤4, L:0.4, Katt.-Bohus.-Skag.-
N Nord. Mkt tunt krustabildande med små tagglika papiller
(där oscula & ostier sitter) på ytan. Krustans dermalmembran
är filmlikt läderartad & de många papillerna är dm-stora
ljusgula klumpformade exemplar finns den rart – men här &
var främst utanför skärgården lokalt i anhopningar på strömsatta
lokaler – utmed vår västkust. Han har sett arten såväl
på hårdbottnar som på mjukare underlag, men ses ej grundare
än ≈80 m i Bohuslän, men ngt grundare i rännsystem i
mell. Katt. Individ fr. mjukbotten-skal, e.g. Pseudamussium,
sitter på kort brett skaft, som kan vara längsstrimmigt (nog
dock förväxlad med den fr. V & S Nordsjön & Gullmarn kända S.
virgultosus (Johnston, 1842), en snarlik ≤20 cm lång art på Antalisskal
(el. andra i sediment levande molluskskal), separerbar från S.
ficus genom att styler snarare än tylostyler är huvudsakliga makrospikler).
Spikeltyper av samma slag, men med mera abrupt
spetsuddiga megasklerer har den med rot-lika långa, tunna
fästtrådar i mjuka slambottnar nedom ≈65 m (särskilt i Gullmarn)
sittande blekröda – gulaktiga & upprätt sfäriska S.
spermatozoon (O. Schmidt, 1875), vilken blir ≤4 cm hög &
blott 3 mm i Ø & har sin sydligaste utpost i Skag.-omr. (En
stor art, S. massa Nardo, 1847 är känd närmast fr. Holland)
Pseudosuberites Topsent, 1896 (3 sp.)
[Gr. pseudes = falsk + Gen. Suberites (se ovan)] {psevdåsoberítes}
Massiva el. upphöjt krustabildande. Yta glatt, ej finluden
av upprättstående tylostyler som hos Prosuberites Topsent,
1893 (inga inhemska arter) el. Suberites. Ej heller sitter spiklerna
plymlikt buntade som hos den blott tylostyl-bärande
Protosuberites Swartchevsky, 1905 (Syn.: Laxosuberites
Topsent, 1900 p.p.) [L. laxus = vid, omfattande] (med en ganska
djupt levande krustabildande art P. incrustans (Hansen, 1885)
& en ev. obeskriven, i strömmande sund levande art i våra hav,
förutom den tydligt ludna & ≤2 mm tjockt krustabildande, ljusgula
– gulbruna P. denhartogi van Soest & Kluiver, 2003 [hedrar minnet
av J.C. (Koos) Den Hartog, 1942-2000, coelenterat-kurator vid
naturhist. muséet i Leiden] (Syn.: P. epiphytum : Auctt., non (de
Lamarck, 1815), som plägar ertappas i tidvattenpräglade sund på
måttligt djup) utan t. skilln. fr. våra övr. suberitider finns ett
dermalskelett av tangentiellt ordnade spikler (styler – tylostyler),
vilka armerar ett dermalmembran, som - unikt för dessa
släkten - vanl. lätt kan lyftas loss. Saknar mikrosklerer.
sulphureus (Bowerbank, 1866 ex Bean MS) {solfóreos}
Syn.: P. simplicima (Bowerbank, 1874)
[L. sulphureus = svavelgul / L. simplex genit. siplicis = enkel]
D:≈40-200, F:m.el.m. svavelgul, Ø:13 (≈13 cm 2 ), L: ≤0.4,
HB (ofta på Terebratulina retusa-skal), SV Öster.-Katt.-Bohus.-Nord.
Bildar oftast en upphöjd krusta. Om dermalmembranet
skadats kan utstickande, 0.35-0.45 mm långa, nästan