1hfBeJ

tros kunna bli ≈5000 år gamla, medan arter som tillväxer väsentl.
snabbare nog i regel har mkt kortare livslopp. Världsfaunan
omfattar >8100 (enl. vissa källor 10000) beskrivna arter,
men åtskilliga återstår att beskriva, så man kan antaga
att det finns minst 15000 arter (inkl. limniska). Se t.ex.
http://www.marinespecies.eu/index.phpgroep=Sponges&selectie=
15&hoofdgroepen_pad=%2C1%2C15 & World Porifera
Database : http://www.marinespecies.org/porifera
Brittisk fauna är rätt olik skandinavisk, men dock anbefalls:
http://www.seaslug.org.uk/marinelife/sponge_guide/sponge5.pdf .
CALCAREA Bowerbank, 1864 (8-11 gen, 17-28 sp.)
[L. calcarius = av kalk, förkalkad] {kalkárea} "Kalksvampar"
Blott marina. Mineralskelett av kalciumkarbonat, som liksom
hos brachiopoder, echinodermer, crustaceer & åtskilliga
mollusker består av kalcit (kalkspat). Rarare påträffas
aragonit. Spikler ej differentierade i mega- & mikro-sklerer,
ehuru en väsentlig storleksvariation förekommer. Det hornartade
skelettämnet spongin saknas. Två subklasser. Larvtyper
är den om ett hallon erinrande, blott framtill cilierade
Amphiblastula (hos CALCARONEA) & den hel-cilierade
Parenchymula (= flimmerlarv) (hos CALCINEA), vilka efterhand
kan övergå i ett spikelförsett s.k. Olynthus-stadium
[Gr. olynthos = fikon (som ej mognar)]. Blott ett fåtal av våra
arter kan säkert urskiljas habituellt. Totalt anses världsfaunan
bestå av 400-500 sp., varav många ännu är obeskrivna.
CALCINEA Bidder, 1898 (1 gen., ≈5 sp.)
[L. calx, calcis = kalk + L. -ine = -karakteriserad] {kalkínea}
Choanocyt-undulipodier utgår oberoende av nucleus i
adulta spongier. Triaxona (treaxliga) spikler (triactiner) med
liklånga axlar som bildar ungefär likstora vinklar med varandra
finns i regel (bland andra typer av triactiner). Tetraxona
(4-axliga) spikler (tetractiner) finns ofta. Monaxona (enaxliga)
spikler kan även finnas. Dessa kan vara monactina (har
olika ändar) eller diactina (har lika ändar). Av de båda ordi är
MURRAYONIDA Vacelet, 1981 (3 monogeneriska familjer)
ej företrädd i S Skandinavien. Dess spikler kan delvis vara
sammansmältade & fria stämgaffel-lika spikler är vanliga.
CLATHRINIDA Hartman, 1958{klatrinída} (2 g., ≈5 sp.)
Enbart fria spikler i skelettet. I våra hav en av 6-7 familjer,
Clathrinidae Minchin, 1900. Ascon-typ-organisation behålls
i adult stadium inom familjen. Arter består av en cormus,
d.v.s. ett system av delvis förgrenade & anastomoserande
(hopväxta) tunnväggiga rör utan speciella choanocytkammare.
Alla inre kaviteter är choanodermklädda. Gen. Ascaltis
Haeckel, 1872 & Leucascus Dendy, 1892 (båda tillhöriga
Leucascidae med en gemensam cortex eller cortex-membran
omgivande hela cormus) är likaså kända från Nordatlanten &
Arktis och kan möjligen därför förekomma i området.
Clathrina J.E. Gray, 1867 (≈5-7 sp.)
[L. clathri = nätverk, matris + L. -ina = -liknande]
Syn.: Leucosolenia : Auctt. (p.p.)
[Leucosolenia : (se Calcaronea nedan)] {klatrína}
Spikler huvudsakligen reguljärt - subreguljärt tre- och /
eller fyrstråliga; i regel inga monaxoner. Cormus ett oregelbundet
anastomoserande nätverk av rör (utan gemernsam
cortex omgivande hela cormus) utgående från en krusta.
coriacea (Montagu, 1818)
[L. corium = skinn, läder + L. -aceus = -tillhörig] {kåriásea}
D:0-150 (640), F:klarvit – gråvit – ljusbeige – gul i livet;
gråvit – brun i alkohol, Ø:2.5, ehuru mått på upp till 30 cm
& i extremall upp till ≈1 m i Ø uppmätts, L:1, HB, S Öster.-
Bohus.-Nord. Finns fr. N Norge till Sydafrika. Organismen
består av ett mot underlaget fastsittande tillplattat (el. kuddlikt)
nätverk av krypande anastomoserande rör, utan fria
22
upprättstående grenar. Oscula vanl. spridda & tydliga men
ibland otydliga. Sitter ofta på överskal av levande ostron.
Triactinernas spetsar är rundade, ej skarpt spetsiga, som hos
åtskilliga av släktets övriga arter, & ungefär liklånga axlar
bildar likstora vinklar med varandra. Saknar tetractiner. Den
fr. V. Norge kända C. cribrata Rapp, Klautau & Valentine,
2001 [L. cribratus = siktad, sållad], (förr förväxlad med adriatiska
C. primordialis (Haeckel, 1870) [L. primordius = original]) har
trubbuddiga ekviangulära & ekviradiata triactiner (men inga
tetractiner). Dess cormus består av vita – gråvita oregelbundet
& löst anastomoserande rör, som uppåt ej anastomoserar
utan antingen slutar blint el. har en oscular-öppning, försedd
med en liten sil av enkla celler strax under öppningen. Dessa
osculära rör sticker i regel upp fr. mera basala rör. Ännu en
N-norsk art, C. septentrionalis Rapp, Klautau & Valentine,
2001 [L. septentrionalis = nord, nordlig] har en cormus av tätt
& oregelbundet packade anastomoserande rör, vilka i svampens
centrum reser sig i koniska bildningar med ett ganska
stort osculum i varje kons mitt. Såväl triactiner som tetractiner
finns hos denna art & hos tetractinerna är en av strålarna
tunnare än övr., med en svag böj i sin yttre del & skarpuddad,
ej trubbig som övr. strålar. Den blott på döda grenar av
Lophelia (& Solenosmilia Duncan, 1874 [Gr. solen = rör, pipa
+ Gr. smile, dimin. smilion = (tälj)-kniv]) funna C. corallicola
Rapp, 2006 längs i.a. hela V Norge består av grova (2-5 mm)
men tunna (30-40 µm) oregelbundna rör som är löst anastomoserande
basalt men uppåt avslutas av en oskulär rörände.
Dess maximalhöjd är ≈4 cm. Den har både triactiner & tetractiner.
Ännu en art, C. jorunnae Rapp, 2006 [auktors mormor
Jorunn Lovise Berg hedras] är ännu blott känd från Trondheimsfjorden
(sittande på en Reteporella) & består av små (ca
mm-stora) ljust beiga nystan av mkt tunna svagt anastomoserande
rör utan synl. oscula. Dess mest karaktäristiska egenskap,
är förekomst av stora (enskilda skänklar upp till >100 µm
långa) triaktiner (tetractiner saknas) med mkt spetsiga skänklar,
ej rundat trubbiga med en ändnära konstriktion som hos
C. coriacea. Från Svalbard är även C. nanseni (Breitfuss,
1896) känd & fr. Nordsjön C. contorta (Bowerbank, 1866).
Guancha N. Miklucho-Maklaj, 1868 (3 sp.)
[La Guancha : samhälle i provinsen Santa Cruz de Tenerife på
Kanarieöarna, som trol. var typlokal (se art nedan)] {goántja}
Cormus bestående av en pedunkel (våra enda Calcinea-arter
med sådan) och i typiska fall en clathroid kropp, stundom
med från fästet avknoppade stipitata (= skaftade) tubulära
delsystem. Ekviradiata och ekviangulära spikler kan ev.
finnas, men parasagittala (se nedan) triactiner skiljer släktet
från föregående släkte. Dessa spikler finns speciellt i pedunkeln
och hos vissa arter är dessa de enda. Deras opariga
stråle är då orienterad basipetalt, d.v.s. mot basen.
blanca N. Miklucho-Maklaj, 1868 {blánka}
Syn.: macleayi von Lendenfeld, 1885
[Fr. blanc = vit / ev. avses eng. zoologen William Sharp Macleay,
1792-1865, som bl.a. arbetade med tunikater & med fadern (entomologen
Alexander) utvandrade till Australien, men nsannolikare
namnen & kusinen, skotskfödde William John Macleay, 1820-91,
politiker & naturhistoriker i New South Wales, som grundade
Macleay Museum, Univ. of Sydney, där österrikaren Robert von
Lendenfeld, 1858-1913, då arbetade några år & beskrev regionala
svampdjur & cnidarier. Ev. i viss mån även alluderande på Nikolaj
Nikolajevitj Miklucho-Maklaj, 1847-87, rysk forskningsresande
som beskrev Guancha blanca. Besökte 1866 Kanarieöarna &
Marocko i zoologiskt studiesyfte. Senare besökte han ihop med sin
svenske tjänare Olsson några gånger fr.a. Nya Guinea, vars infödda
befolkning kallade honom ’Mannen från Månen’. Hann under sitt
korta liv utge >70 resebeskrivningar]
D:(12) 35-820, F:vitaktig, Ø & L:1.6, HB, SV Öster.-Katt.-
Bohus.-Skag.-Nord. Har central bräddad öppning, bildar i
regel en m.el.m. subsfärisk blåsa, aningen stipitat, [L stipes
gen. stipitis = = stam, stjälk] & vanligen clathrat [L. clathri =