1hfBeJ

velum, en bit in mot klockans mitt. Längs med klockkanten
kan flera typer av utskott sitta. Tentakler finns t.ex. hos nästan
alla medusor & plägar vara försedda basalt med en utvidgning
- tentakelbulb el. randbulb - nedan oftast blott benämnd
bulb. Oftast är bara en tentakel associerad med en
bulb, men några fam.:r har åtskilliga tentakler / bulb. Tentakler
är i regel ogrenade, ehuru undantag finnes. Perradiala
tentakler - d.v.s. sittande i radiärkanalernas förlängning –
plägar åtminstone finnas, ehuru några arter har alla utom en
av dessa nästan bortreducerade. Ev.:a tentakler mitt emellan
de perradiala kallas interradiala, medan ev.:a ytterl. tentakler
mitt emellan perradialer & interradialer kallas adradiala.
Ytterligare ev.:a utfyllnadstentakler kallas eradiala. Många
medusor bär ocelli (ögonfläckar) - i regel på tentakelbulbernas
in- el. utsida. Tunna trådformiga cirrer finns ibland antingen
mittemellan tentaklerna el. utgår från från sidorna av
tentakelbulberna. Lithocyster el. randblåsor - innehållande
runda el. kantiga kalkkonkretioner - finns hos många leptothecata
medusor. Klubbformiga cordyli el. randkolvar förekommer
hos blott 1 av våra (leptothecata) fam., Laodiceidae.
De två subklasserna företräds i våra hav. Planula-larven
inom Hydrozoa är 0.1-1 mm stor, helt cilierad, lecithotrof,
men saknar mun & gastrovaskularhålighet, ehuru en hålighet
hos vissa arter kan börja bildas innan bottenfällningen.
Till en början är planulan ganska trind men förlängs efterhand
under utvecklingen. Hos vissa hydroider & trachylider
(se. e.g. fam. Tubulariidae) omvandlas planulan till en s.k.
actinula, d.v.s. en cilierad rörlig hydra- till päronformad larv
med 8 tentakler & en adhesiv basalskiva. Actinulan utvecklas
därpå vidare till antingen en polyp el. en medusa. Totalt
har ≈3500 recenta goda arter beskrivits (varav ≈850 medusor).
HYDROIDA Johnston, 1838
"Hydroider"
= LEPTOLIDA Haeckel, 1879{leptålída / hydråída}
(≈108 g., ≈170 sp.)
Polyp nästan alltid sessil & kolonibildande, oftast förankrad
vid ett fast substrat via hydrorhizan, en horisontell stolon,
från vilken uppåtriktade polyper utgår. Polypens terminala
del, mun och tentakler kallas hydranth. Munnen sitter i
regel på en upphöjning, hypostomet. ’Stjälken’ benämns
hydrocaulus [Gr. kaulos = stam]. En gren som utgår från denna
benämns hydrocladium [Gr. klados = gren, skott]. Två olika
tillväxt- & knoppningsstrategier urskiljes. Den monopodiala
innebär att polypen har en terminal tillväxtzon som möjliggör
förlängning efterhand; knoppning sker likaså efterhand
från primärpolypens hydrocaulus, med början i de nedre regionerna;
sekundärpolyperna (knopparna) kan senare genomgå
samma utveckling. Vid sympodial tillväxt sker ingen
längdtillväxt av polyperna efter anläggningen, utan varje polyp
knoppar av en el. flera nya strax under hydranthen. Medusor
är ofta reducerade till sessila gonophorer, men då fria
medusor förekommer är de nästan alltid pelagiska. Sessila
gonophorer producerar vanligen Planula-larver, men andra
ej ätande spridningskroppar, ofta erinrande om minimedusor,
kan förekomma i stället. Av nematocyster förekommer,
jämte åtskilliga haplo- & heteronem-typer (som har nässelapparat
med terminal öppning & därför ibland kallas stomocnidae),
även flera typer av sådana som saknar terminal öppning,
astomocnidae. Enär storleken hos nematocysterena vanl. ligger
mellan 5-25 µm längd, motsvarande ≈10-25% av den
hos Anthozoa, nyttjas dessa ej i samband med rutinbestämningar.
Gruppnamnet nyttjas ej längre i modern systematik.
ANTHOATHECATAE Cornelius, 1992
= ANTHOMEDUSAE Haeckel,1879 (≈43 gen.,
= ATHECATA Hincks, 1869 & ≈74 sp.)
= GYMNOBLASTEA Allman, 1871
38
[Gr. anthos = blomma + L. myt. Medusa / Gr. a- = icke- + Gr.
theke = hölje, låda & Gr. gymnos = naken + Gr. blastos = knopp,
skott, gren, blomma] {antåatekáta / antåmedóse / atekáta}
Solitära el. koloniala polyper, omgivna av kitinöst skyddshölje,
perisark, som ej täcker de distala, tentakelbärande delarna;
oftast anfästade vid hårda underlag. Medusastadium
kan saknas, men är avlångt klockformigt då det förekommer.
Gonader placerade på munröret eller magen. Statocyster
saknas. Tentakler få. Indelas i 2 subordi, vilka ej tycks vara
monofyletiska, i synnerhet ej Filifera (tycks bestå av ca 4 olika
grupper), ehuru Capitata är enhetliga om Aplanulata Collins,
Winkelmann, Hadrys & Scherwater, 2004 (färskvattenshydror &
div. marina taxa utan planula-larver) utbryts från dem.
FILIFERA A. Kühn, 1914 (≈23 gen., ≈40 sp)
[L. filum = tråd + L. fero = bära] {filífera}
Polyptentakler alltid trådliknande (utan spetsförtjockning).
Av totalt ≈22 fam. är, jämte de nedan nämnda, Calycopsidae
Bigelow, 1913 kända från eller innanför Skag.-området. Av
Calycopsidae, besläktad m. Pandeidae (se nedan), men skild
fr.a. via tentakelstruktur & total avsaknad av randbulber, är
medusan av Calycopsis Fewkes, 1882 simplex Kramp & Damas,
1925 känd fr. Bergen-omr. & medusan av Bythotiara
Günther, 1903 murrayi Günther, 1903 [John Murray, 1841-
1914 (omkom i bilolycka), Kanada-född skotsk oceanograf / biolog,
som bl.a. deltog i Challenger-expeditionen & skrev 1912 klassikern
’The Depths of the Ocean’ ihop m. norrmannen Johan Hjort,
1869-1948] känd från Katt. - Bergen-omr. Dessa båda djuplevande
medusors polyper tör vara okända. Den första av
medusorna, som blir ≈8 mm hög (& bred) har 4 normala radiärkanaler,
övergående i var sin tentakel. Mittemellan varje
radiärkanal finns även en s.k. centripetal kanal (som startar
blint ett stycke nedom ordinarie radiärkanalers startpunkt) & även
dessa övergår nedåt i var sin tentakel. Den större (≤≈2 cm
hög & bred) B. murrayi har likaså 4 radiära kanaler, men inga
centripetala. Ganska nära manubriet delar dock var & en av
de radiära kanalerna upp sig i ≈2 (1-3) mot klockranden löpande
grenar, som var & en i sin tur övergår i en tentakel.
Mellan varje radiärkanalgrenstentakel finns ofta 1-2 mycket
mindre tentakler. Manubriet är mkt kort & fyrkantigt. Ännu
en familj är Trichydridae Hincks, 1869, närmast företrädd i
Nordsjön av Trichydra Wright, 1858 pudica Wright, 1858
[L. pudicus = modest < L. pudeo = skämmas] (Syn.: Pochella
Hartlaub, 1917 polynema Hartlaub, 1917). Denna medusa är
liten (Ø ≤3 mm), med 4 radiärkanaler & 30-40 korta, tjocka
tentakler, som utgår från tydliga randbulber. Manubrium
kort, brett & fyrkantigt. Totalt ≈127 gen., ≈765 recenta spp.
Peter Schuchert har gjort goda översikter av Filifera på adr.:
http://www.ville-ge.ch/mhng/hydrozoa/pdf/schuchert2004.pdf &
http://www.ville-ge.ch/mhng/hydrozoa/pdf/schuchert2007.pdf &
http://www.ville-ge.ch/mhng/hydrozoa/pdf/schuchert2008a.pdf &
http://www.ville-ge.ch/mhng/hydrozoa/pdf/schuchert2008b.pdf
Oceanidae Eschscholtz, 1829 {åkeánide} (≈4 gen., 4-6 sp.)
= Cordylophoridae von Lendenfeld, 1885
= Clavidae McCrady, 1859 (p.p.)
Polyper med sfäriska el. oftare cylindriska ’huvuden’, på
vilka tentakler fördelas längs hela el. åtm. övre halvan, ej i
ett smalt band. Fria medusor el. (som hos skandinav. arter) sessila
gonophorer. Den helt marina Corydendrium v. Beneden,
1844 dispar Kramp, 1935 [Gr. korys =hjälm + Gr. dendron,
dendros = träd, kvist / L. dispar = annorlunda, olik] liknar
Cordylophora caspia (nedan), men dess hydrocaulus har ej
enkelt, men dubbelt perisarklager. Sitter i regel på andra
större sublittorala hydroider, ofta Tubularia indivisa. En i S.
Nordsjön, Medelhavet & V Atlanten utbredd ≤5 mm hög
kupolformad medusa med 4 radiärkanaler, 80-90 marginaltentakler
& ett iögonenfallande briljantrött manubrium, är
Turritopsis McCrady, 1857 polycirrha (Keferstein, 1862),
(förr förväxlad m. T. nutricula (McCrady, 1857) [L. nutrix,